Urban parkmarks betydelse för insektsfaunan 2: Inventering av skalbaggar, dagfjärilar och andra insekter på sandig parkmark i Veberöd och Genarp 2011

Transkript

1 Urban parkmarks betydelse för insektsfaunan 2: Inventering av skalbaggar, dagfjärilar och andra insekter på sandig parkmark i Veberöd och Genarp 2011 Lunds kommun Tekniska förvaltningen Mikael Molander Hexapoda Konsult - April 2012

2 Titel: Urban parkmarks betydelse för insektsfaunan 2: Inventering av skalbaggar, dagfjärilar och andra insekter på sandig parkmark i Genarp och Veberöd Författare: Mikael Molander. Författaren är ensam ansvarig för rapportens innehåll. Foto: Layout: Beställningsadress: Omslagsbilder: Mikael Molander (samtliga) Mikael Molander. Lunds kommun, Tekniska förvaltningen, Box 41, Lund. Ovan: Sandig ängsmark vid Vattenverket (Veberöd). Nedan till vänster: Fallbagge Cryptocephalus sericeus på gråfibbla Pilosella officinarum. Nedan till höger: Ängsnätfjäril Melitaea cinxia på blåeld Echium vulgare. Mikael Molander, Hexapoda Konsult, Fältvägen 20, Sjöbo ~ 2 ~

3 INNEHÅLL SUMMARY 4 SAMMANFATTNING 5 INLEDNING 6 Bakgrund och syfte 6 Allmänt om skalbaggar och dagfjärilar 7 Tidigare dokumentation av insekter i Genarp och Veberöd 8 METODIK 9 Studerade grupper 9 Besökta lokaler 9 Insamlingsmetoder 10 Manuella metoder 10 Fallfällor 12 Färgskålar 13 Vädermässiga förutsättningar RESULTAT 15 Skalbaggar 16 Dagfjärilar 17 Övriga insekter 18 Resultat från fallfällor 20 Inventerade lokaler Genarp, Badet Genarp, Rådjursstigen Genarp, park norr om badet Genarp, Blüchers park Veberöd, Vattenverket Veberöd, Kvarnparken Veberöd, Industriparken Veberöd, Linjeparken Veberöd, Tennishallen Vombs boställe Veberöd, Truckvägen Genarp, Risens naturreservat 44 Kommentarer till intressanta arter 45 Rödlistade skalbaggar 45 Rödlistade dagfjärilar 52 Övriga rödlistade insekter 54 Övriga intressanta arter 59 DIKSUSSION 68 Höga entomologiska värden 68 Åtgärdsprogramsarter i Genarp och Veberöd 69 Eftersökta men ej påträffade arter 70 Övergripande åtgärder 71 Prioritering av lokaler 73 SLUTSATSER 74 TACK 75 REFERENSER 75 APPENDI 1: Skalbaggar från fallfällor perioden 9/8 28/8 80 APPENDI 2: Samtliga påträffade insektsarter i Genarp, Veberöd och vid Vombs boställe 82 ~ 3 ~

4 SUMMARY [The importance of urban parkland as habitat for insects 2: Inventory of beetles, butterflies and other insects on sandy parklands in Genarp and Veberöd 2011] The value of urban areas for biodiversity is normally neglected despite the fact that urban environments often hold significant biological values. During recent years, Lund municipality has worked to map entomological values associated with sandy, dry areas in and on the outskirts of two villages, Genarp (WGS84: N , E ) and Veberöd (N , E ), in southern Scania. The present report deals with the beetle and butterfly fauna at nine such localities. The localities are small, open, semi-natural grasslands of park- or ruderal character. Four localities are located in Genarp and five in Veberöd. Additionally, a larger sandy fallow was included to allow for comparisons (located three kilometers east of Veberöd). The purpose of the survey was primarily to document species of interest for conservation, map important habitat structures and to give some guidelines for improved management, which will benefit the insects. This survey can be seen as a continuation of an inventory of wild bees, performed at the same localities in Field work was carried out in Beetles and butterflies were focal groups, but a large number of additional insects were collected, mainly aculeate wasps and various flies. For the most part, beetles were collected with a number of manual techniques such as sweep netting and hand picking, while butterflies were randomly observed as beetles were collected. A small number of pitfall traps were used at four localities during part of August to catch ground-dwelling beetles. Roughly insect specimens were identified and a total of 543 species documented, of which 377 were beetles, 33 butterflies and 133 belonged to various other groups. Overall, 42 species are currently Red Listed on the Swedish National Red List. Twenty-one Red Listed species are beetles, eight are butterflies and thirteen species belong to other groups. Eleven Red Listed species are considered threatened. Three of these are also included in one of the Swedish Environmental Protection Agency's national action plans for threatened species, namely Panurgus banksianus VU, Halictus leucaheneus EN and Nomada fuscicornis EN. The species are part of the action plan for wild bees and microlepidopterans on dry, semi-natural grasslands, Besides Red Listed species, a large number of rare or interesting species were found. For example, the staphylinid beetle, Platystethus degener, was recorded in Sweden for the first time. An unexpected find was the asparagus beetle, Crioceris asparagi, previously found only at a few localities on the west coast of the province. Thus, the species appear to be spreading eastwards in Scania. As expected, the top locality in terms of species richness and number of Red Listed species was the larger, sandy fallow outside of Veberöd, where a total of 25 Red Listed species were recorded. However, several of the urban localities harbored unexpectedly high numbers of species, and a large number of these were of conservation interest. Harpalus anxius NT, Strophosoma faber VU, Trachys troglodytes VU, Melitaea cinxia NT and Spiris striata VU are examples of rare, likely decreasing species, which were found in the urban park- and ruderal areas. The localities in Veberöd were, in general, of higher value to beetles and butterflies compared to those in Genarp. This survey indicates that it is fully possible for many rare and declining insect species to survive on semi-natural grasslands in urban areas, although only small areas have been spared. Several sites, particularly in Veberöd, proved to be of relatively high entomological value and should be preserved. The most important habitats are partially herb rich ground vegetation, patches with exposed soil and, in general, warm, sunny, wind protected environments. In most cases, management was sub-optimal. Early, repeated cutting of herb rich vegetation was a negative factor at some localities and should be changed to traditional hay cutting once a year at the end of August or early September. Still, the greatest threat to the survival of most species is succession and overgrowth. Besides cutting the vegetation, patches of exposed bare soil should be created, which are essential for many species' survival and also function as colonization patches for herbs. By implementing these guidelines it should be possible to maintain the entomological values in the long term. ~ 4 ~

5 SAMMANFATTNING Urbana miljöers betydelse för den biologiska mångfalden underskattas ofta, men faktum är att dessa kan vara hemvist för betydande naturvärden. Lunds kommun arbetar sedan några år tillbaka för att kartlägga entomologiska värden på sandmarker kring Genarp och Veberöd i Skåne. Föreliggande arbete behandlar faunan av skalbaggar och dagfjärilar på nio tätortsnära lokaler inuti och i utkanten av de två samhällena. Lokalerna utgörs av små, öppna, park- eller ruderatmarksartade torrmarker, som regel på underlag av sand. Fyra lokaler ligger i Genarp och fem i Veberöd. Dessutom inkluderades en större, sandig, träda tre kilometer öster om Veberöd. Syftet med inventeringen var framförallt att dokumentera miljövårdsintressanta arter, värdefulla habitatstrukturer samt att lämna synpunkter på lokalernas skötsel. Arbetet kan ses som en fortsättning på den inventering av vildbin som utfördes på i stort sett samma lokaler under Fältarbetet genomfördes under Fokus låg på skalbaggar och dagfjärilar, men en hel del andra insekter kom också att insamlas, framförallt gaddsteklar och flugor. Insamlingen av skalbaggar skedde huvudsakligen med manuella metoder som slaghåvning och handplockning, medan dagfjärilarna observerades i förbifarten. Fallfällor placerades ut på fyra av de undersökta lokalerna under en period i augusti. Omkring insekter artbestämdes och totalt 543 arter dokumenterades som fördelar sig på 377 skalbaggar, 33 dagfjärilar och 133 andra insektsarter. Av dessa är sammanlagt 42 arter upptagna på den svenska rödlistan över utrotningshotade arter. Tjugoen av de rödlistade arterna är skalbaggar, åtta är dagfjärilar medan resterande tretton arter hör till diverse andra insektsgrupper. Elva rödlistade arter anses vara direkt hotade i Sverige. Tre av dem omfattas också av ett av Naturvårdsverkets nationella åtgärdsprogram för hotade arter, nämligen solitärbina storfibblebi (Panurgus banksianus VU ), stäppbandbi (Halictus leucaheneus EN ) och mörkgökbi (Nomada fuscicornis EN ). Dessa ingår i åtgärdsprogrammet för vildbin och småfjärilar på torräng Utöver rödlistade arter påträffades också många andra sällsynta eller på annat sätt intressanta arter, t.ex. noterades kortvingen Platystethus degener för första gången i Sverige. Ett överraskande fynd utgjorde sparrisbaggen Crioceris asparagi. Arten har tidigare endast påträffats längs västkusten, men verkar nu expandera österut i Skåne. Undersökningens topplokal var inte oväntat trädan vid Vombs boställe där totalt 25 rödlistade insektsarter påvisades. Glädjande och oväntat var dock att flera tätortspräglade lokaler visade sig vara oväntat artrika och av betydelse för ett flertal miljövårdsintressanta skalbaggar och dagfjärilar. Smal frölöpare (Harpalus anxius NT ), viveln Strophosoma faber VU, praktbaggen Trachys troglodytes VU, ängsnätfjäril (Melitaea cinxia NT ) och streckhedspinnare (Spiris striata VU ) är exempel på ovanliga, och sannolikt minskande, torrmarksarter som påträffades i tätortspräglad miljö. Lokalerna i Veberöd var genomsnittligt mer värdefulla och hyste fler rödlistade arter av både skalbaggar och dagfjärilar jämfört med lokalerna i Genarp. Undersökningen indikerar att det är fullt möjligt för många sällsynta och minskande insektsarter att överleva på torrmarker i urbana miljöer, även om bara små grönytor sparas. Flera lokaler, framförallt i Veberöd, hyser relativt höga entomologiska värden som förtjänar att bevaras. Viktigaste miljöstrukturerna för de två fokalgrupperna är den bitvis mycket örtrika markvegetationen, markblottorna och de i allmänhet vindskyddade, soliga platserna. I flertalet fall var skötseln dock inte optimal för insekterna. På några lokaler utgjorde t.ex. tidig klippning av vegetationen en negativ faktor. Klippningen bör ändras till ekologisk slåtter där vegetationen slås högst en gång per säsong i skiftet augusti-september. Det största hotet mot värdena är dock igenväxning. Förutom slåtter är också regelbundna markstörningar nödvändiga för att skapa nya markblottor. Dels är många insekter direkt beroende av frilagd sand och grus för sin överlevnad, men blottorna fungerar också som kolonisationsytor där örter kan etablera sig. Denna typ av skötsel är nödvändig ifall de entomologiska kvalitérena ska kunna bevaras långsiktigt. ~ 5 ~

6 INLEDNING Bakgrund och syfte Södra Sveriges sandmarker hyser en rik och i många avseenden unik fauna av insekter som har få motsvarigheter i Norden. Det geografiskt sydliga läget gör att många värmekrävande Syd- och Centraleuropeiska arter här har en nordlig utpost. Vissa arter förekommer enbart på sandmarkerna medan åtskilliga andra gynnas av det varma klimatet och den ofta artrika vegetationen. Allra värdefullast är sandmarkerna i östra Skåne och Vombsänkan med närområde. Samtidigt hör tyvärr också sandmarkerna till de naturmiljöer som genomgått mycket dramatiska förändringar under 1900-talet. Detta har medfört långtgående negativa konsekvenser för den biologiska mångfald som är beroende av dessa. Stora arealer öppen sandmark har planterats igen med framförallt tallskog (Snogerup 2003; Emanuelsson et al. 2007). Andra har gödslats upp och är idag högproduktiva monokulturer. Kvarvarande habitat har i många fall fått en förändrad skötsel som inte är gynnsam för de biologiska värdena eller också har de helt övergetts av människan (Ljungberg 1999; Molander Figur 1: Dokumentation av naturvärden och aktiva åtgärder som förbättrar livsmiljöerna för hotade arter är viktiga delar av Lunds kommuns ''Sandmarksprojekt''. Här en artificiellt skapad sandblotta i Idala strövområde där borsttåtelhed håller på att etablera sig. 2010). Bådadera leder till en utarmning av mångfalden. Försämringen och försvinnandet av de nödvändiga habitaten har heller inte avstannat utan fortsätter. Den negativa utvecklingen gäller inte enbart Sverige utan även internationellt över en stor del av Europa. Lunds kommun har under 2000-talet påbörjat ett arbete för att kartlägga värdefulla sandmarker i kommunen och förbättra deras bevarandestatus. Hittills har arbetet fokuserat på tätortsnära sandmarker inuti och i utkanten av Genarp och Veberöd. Arbetet bedrivs inom ramen för kommunens LONA-projekt kallat ''Sandmarksprojektet'' som pågår (Blomberg 2010). Urbana miljöer hyser ofta en högre mångfald än vad som tillskrivs dem (Emanuelsson 2010) och teorier om att en del intressanta arter kunde finnas i Genarp och Veberöd har funnits sedan en tid tillbaka (Sörensson 2011). Sandmarksprojektet består utav (1) en allmän inventering av värdefulla sandmarkslokaler, (2) inventering av vissa artgrupper och naturvärden varefter (3) miljövårdsåtgärder som gynnar värdena ska utföras. Den övergripande målsättningen för projektet är att säkerställa livsmiljön för sällsynta och hotade arter knutna till öppna sandmarker (Blomberg 2010). För att dokumentera värden har några grupper av insekter valts ut som representanter. Flera insektsgrupper är utmärkta att använda som indikatorer för naturvärden och kan också fungera som miljöövervakningsobjekt. Under 2010 gjordes en inledande inventering av framförallt vildbin på åtta ~ 6 ~

7 lokaler i Genarp och Veberöd samt på en träda tre kilometer öster om Veberöd (Sörensson 2011) och den här undersökningen är en dirket fortsättning av arbetet med att dokumentera entomologiska värden. Under 2011 fokuserades inventeringsarbetet dock på skalbaggar och dagfjärilar. Syftet med inventeringen var framförallt att påvisa miljövårdsintressanta arter, lyfta fram värdefulla habitatstrukturer samt att lämna synpunkter på lokalernas skötsel. Inventeringen av vildbin hade avslöjat betydande entomologiska värden och en av frågeställningarna var således helt naturligt i vilken utsträckning detta även skulle gälla skalbaggar och dagfjärilar. Allmänt om skalbaggar och dagfjärilar Att inventera insekter är som regel mycket tidskrävande av flera orsaker. Den stora artrikedomen och de mycket skiftande levnadssätten gör att fältarbete tar lång tid i anspråk. Vissa arter är endast aktiva på vissa tider av dygnet och andra arter är bara aktiva under en kort period av säsongen. De flesta arterna gör även sitt bästa för att gömma sig för predatorer vilket samtidigt gör dem mer eller mindre svårfunna för inventeraren. Många grupper är också mycket svårbestämda och kunskapen om arternas status bristfällig. Knappt 40 % av Sveriges ca insektsarter har bedömts i den senaste rödlistan (Gärdenfors 2010), huvudsakligen p.g.a. att kunskap saknas om arternas nutida och historiska frekvens och utbredning. Det är framförallt för vissa populära grupper såsom fjärilar, skalbaggar och gaddsteklar som kunskapen är bättre och det är dessa grupper som är möjliga att använda som instrument för att påvisa och bedöma naturvärden. Skalbaggarna är en av de största insektsordningarna i Sverige vars artrikedom endast överträffas av tvåvingar (Diptera) och steklar (Hymenoptera). Kännetecknande för gruppen är att två av de fyra vingarna utvecklats Figur 2: Jordlöparna (Carabidae) representeras av många arter på sandiga torrmarker. På bilden smaragdfrölöpare (Harpalus smaragdinus). till hårda skal som skyddar det sköra flygvingarna och bakkroppens ovansida. Omkring arter av skalbaggar är eller har varit bofasta i Sverige under de senaste 300 åren. Ända sedan Carl von Linnés dagar har skalbaggsfaunan utforskats i Sverige och det finns ett relativt stort äldre material insamlat av gruppen från perioder före de stora negativa miljöförändringarna. Detta gör det möjligt att göra jämförelser mellan arters frekvens förr och nu. Analyser av just arters frekvens och utbredning nu jämfört med förr visar på att en stor del av skalbaggsarterna minskat och 20 % av faunan är för närvarande rödlistad. För åtta procent av arterna anses situationen särskilt allvarlig då de placerats i någon utav de högre hotkategorierna på svenska Rödlistan (CR, EN och VU). Grupper av skalbaggar som minskat är framförallt sådana som är beroende av död ved och gamla träd och arter som på ett eller annat sätt gynnades av det gamla odlingslandskapet med sin höga artrikedom av örter och varierade småskalighet med många olika livsmiljöer inom Figur 3: Kamgräsfjäril (Coenonympha korta avstånd. I det moderna, enformiga jord- och pamphilus) är en av de vanligaste dagfjärilarna skogsbruket saknas ett stort antal nödvändiga på torrmarker i Vombsänkan. miljöer och habitat. Som grupp uppvisar skalbaggarna oerhört skiftande levnadssätt och anpassningar. Skalbaggar kan påträffas i nästan alla miljöer, utom saltvatten. Ett stort antal (ca 1 000) av arterna i Sverige är på olika sätt beroende av död ved och gamla träd (Sörensson opubl.). Många arter är marklevande ~ 7 ~

8 rovdjur såsom de välkända jordlöparna (Carabidae) och en annan stor grupp är växtlevande arter som vivlar (Curculionidae) och bladbaggar (Chrysomelidae). Dagfjärilarna utgör bara en liten del av fjärilsarterna i landet. Fjärilarna (Lepidoptera) omfattar ca arter varav de flesta hör till gruppen nattfjärilar, endast ett 120-tal arter är så kallade dagfjärilar. Fjärilarnas larver livnär sig av att äta olika växter medan den vuxna fjärilen utnyttjar nektar från blommor som flygbränsle samtidigt som den i någon mån också pollinerar växterna. Undantag från reglerna finns dock, t.ex. finns en del arter vars larver lever av lavar och vissa vuxna fjärilar kan också söka sig till bl.a. fallfrukt för att hitta föda. Nattfjärilar är oftast ganska rörliga och förflyttar sig långa sträckor samtidigt som de är svåra att inventera. Dagfjärilarna uppvisar normalt ett sedentärt beteende och håller sig inom ett relativt litet område, till skillnad från nattfjärilarna är de enkla att inventera. Dagfjärilarna har framhållits som en särskilt utsatt insektsgrupp som fortsätter att minska (Nilsson & Franzén 2009) och tjugoåtta procent av arterna är rödlistade i Sverige. De artrikaste miljöerna för dagfjärilar är slåtterängar och extensivt betade hagmarker (Eliasson 2009), miljöer som nästan försvunnit. Tidigare dokumentation av insekter vid Genarp och Veberöd Under 2000-talet har en rad inventeringar utförts kring Genarp och Veberöd. Vid Genarp har insekter emellertid samlats sedan lång tid tillbaka. Redan på 1800-talet gjorde den välkände lundaentomologen C. G. Thomson insamlingar vid Genarp och sommaren 1938 återbesökte engelsmannen J. F. Perkins en del av Thomsons lokaler, bl.a. just Genarpstrakten (Perkins 1939). Under senare delen av 1900-talet har hobbyentomologer sällan besökt Genarp och först på 2000-talet har olika inventeringar på uppdrag av myndigheter åter lyft fram områdets kvalitéer. Det är dock uppenbart att faunan förändrats till det sämre under 1900-talet (Sörensson 2011). Översiktliga inventeringar av vedskalbaggar och torrmarksinsekter, (främst gaddsteklar) har genomförts i Risens naturreservat (Malmqvist 2002; Larsson 2007; Nilsson 2007). Även två av de undersökta lokalerna i det här arbetet inventerades översiktligt på gaddsteklar redan 2007 nämligen Badet och Blüchers park (Larsson 2007). Vidare har Genarps idrottsplats besökts enstaka gånger för insamling av gaddsteklar (Larsson 2007; Nilsson 2007). En hel del insamling av insekter kring Veberöd har säkerligen gjorts genom åren (se Artportalen), men få större undersökningar har utförts och ströfynd har som regel inte publicerats. På sent 1980-tal undersöktes faunan av jordlöpare (Carabidae) på en träda tre kilometer öster om Veberöd (lokal 10 i den här undersökningen) (Ljungberg 2010). Idala strövområde i sydöstra utkanten av samhället hyser dock en rik och, åtminstone med avseende på vildbin, Figur 4: Tidigare inventeringar av insekter i Genarp och Veberöd har fokuserat på gaddsteklar. På bilden småfibblebi (Panurgus calcaratus NT ). ganska väl dokumenterad fauna (Larsson 2006, Sörensson 2007a). Totalt 14 rödlistade vildbin och fem skalbaggar är kända från Idala (Molander opubl. sammanställ.). Den mest omfattande undersökningen av insekter hittills kring Genarp och Veberöd gjordes dock av M. Sörensson under säsongen 2010 som en del av det pågående sandmarksprojektet. Diverse insekter, framförallt vildbin, inventerades på åtta park- och ruderatmarkslokaler i Genarp och Veberöd, samt på den ovan nämnda trädan öster om Veberöd (Sörensson 2011). Arbetet resulterade i totalt 269 insektsarter varav 27 är rödlistade. De rödlistade insekterna fördelade sig på 16 vildbin, sex skalbaggar och fem övriga arter tillhörande andra grupper. Sörensson (2011) sammanfattade resultaten som att artrikedomen var överraskande hög och att sandig parkmark bör prioriteras i det kommunala miljövårdsarbetet. ~ 8 ~

9 METODIK Studerade grupper Inventeringens två fokalgrupper var skalbaggar och dagfjärilar. Förutom de fem fjärilsfamiljer som utgör dagfjärilarna (Rhopalocera) inkluderades också nattfjärilsfamiljen bastardsvärmare (Zygaenidae, fig. 5). Systematiskt är bastardsvärmarna inte lika nära släkt med dagfjärilsfamiljerna som dessa är med varandra, men dagfjärilarna och bastardsvärmarnas ekologi är mycket likartad och grupperna behandlas därför ofta tillsammans i bevarandebiologiska sammanhang (Franzén 2002, Öckinger et al. 2005, Molander 2011). Då begreppet dagfjärilar används i rapporten avses alltså som regel både dagfjärilarna och bastardsvärmarna. Alla undergrupper och arter tillhörande de två fokalgrupperna eftersöktes på samtliga lokaler i undersökningen. Inom den mycket artrika ordningen skalbaggar fick dock vissa prioriteringar göras. Särskilt intressanta grupper för sammanhanget prioriterades, t.ex. eftersöktes fytofaga (växtlevande) skalbaggar betydligt mer än underjordiskt levande arter. Redan tidigt under fältarbetet stod det emellertid klart att det var svårt för undertecknad att enbart hålla sig till de två fokalgrupperna och bifångstmaterialet av diverse andra insekter blev relativt omfattande. Framförallt av gaddsteklar (Hymenoptera: Aculeata) och flugor (Diptera: Brachycera) insamlades mer material än vad som var tänkt från början. Material av de Figur 5: Bastardsvärmarna (Zygaenidae) behandlades som dagfjärilar. På bilden allmän metallvingesvärmare (Adscita statices NT ). flesta undergrupperna av gaddsteklar samlades in som t.ex. vildbin (Apoidea), vägsteklar (Pompilidae) och rovsteklar (Sphecidae sens. lat.). Några små och dåligt kända familjer uteslöts dock, huvudsakligen dvärggaddsteklar (Bethylidae) och stritsäcksteklar (Dryinidae). Sociala former av gaddsteklar (humlor och samhällsbildande getingar) ägnades mycket liten tid. Av flugor insamlades ungefär samma grupper som av Sörensson (2011) d.v.s. huvudsakligen några mer karakteristiska familjer med stora eller medelstora arter som t.ex. blomflugor (Syrphidae), svävflugor (Bombyliidae) och stekelflugor (Conopidae). Dessa familjer hyser många naturvårdsintressanta arter knutna till öppna torrmarker vilket gör dem relevanta för sammanhanget. Eftersom inventeringen 2010 fokuserat på vildbin (Sörensson 2011) inriktade sig undertecknad på att framförallt samla vildbin och övriga gaddsteklar på de lokaler som antingen inte alls besökts av M. Sörensson eller endast besökts några enstaka gånger (Tennishallen och Vombs boställe). Utöver ovan nämnda grupper noterades enstaka andra arter tillhörande helt andra och så vitt skilda grupper som trollsländor (Odonata), skinnbaggar (Heteroptera) och hopprätvingar (Orthoptera). Besökta lokaler I fokus för den här undersökningen stod nio relativt små park- eller ruderatmarksbetonade torrmarker i Genarp och Veberöd samt en större sandig träda tre kilometer öster om Veberöd (Vombs boställe) (tabell 1). En översikt av lokalernas läge i Genarp och Veberöd ges i figur 6 (trädan vid Vombs boställe finns ej med på kartorna). För detaljkartor hänvisas till Sörensson (2011). Närmare beskrivningar av de inventerade lokalerna har för översiktens skull placerats i rapportens resultatdel. Lokalerna i den här undersökningen är i stort sett de samma som behandlats av Sörensson (2011). Tennishallen omfattades dock inte av Sörenssons undersökning och lokalen ''Kvarnparken'' är något större till ytan. Vid arbetet eftersträvades att insamlingsinsatsen mellan de olika ytorna skulle vara någorlunda proportionerlig mot lokalernas storlek och att alla lokaler skulle få ungefär samma inventeringsintensitet per ytenhet. Av flera orsaker är detta i praktiken ofta svårt att uppnå och ibland omotiverat på grund av den naturliga variation som kan finnas i lokalernas miljömässiga förutsättningar. Den inventeringstid som lagts ned är alltså i många fall inte ~ 9 ~

10 proportionell mot en lokals yta och så var även fallet för några lokaler i den här undersökningen. Värd att nämna är särskilt lokalen vid Rådjursstigen där betydligt mindre tid spenderades jämfört med på de andra lokalerna av liknande storlek. Sett över hela studien kom Vombs boställe och de fem lokalerna i Veberöds samhälle att undersökas mer intensivt än de fyra lokalerna i Genarp. Dels var det lättare för undertecknad att vid spridda tillfällen göra enstaka kortstopp på lokalerna i Veberöd, dels kom dessa tidigt att upplevas som mer intressanta än lokalerna i Genarp vilket gjorde att en något omedveten slagsida utvecklades mot Veberöd. Detta förstärktes också av att inga fallfällor placerades i Genarp (se nedan). En översiktlig besiktning av lokalerna gjordes 25 november 2010 varefter insamlingarna påbörjades artonde april och avslutades första september (2011). Totalt spenderades omkring 90 Tabell 1. Nyckeldata för inventerade lokaler i Genarp och Veberöd Storlek på respektive inventerad yta anges i hektar. Dominerande underlag och hävdformer (under 2011) anges i sjunkande följd efter hur stor yta som påverkas av respektive hävdform. ''Kantklippning'' anger att kanterna längs stigar klipps regelbundet, ''sen slåtter'' innebär slåtter tidigast i mitten av augusti och ''gräsklipp.'' att vissa ytor sköts som gräsmatta. Lokal Storlek Underlag Hävd Fallfällor Badet, Genarp 0,5 Sand Ingen Rådjursstigen, Genarp 1 Sand Ingen Park N. om Badet, Genarp 0,7 Sand Ingen, kantklippning Blüchers park, Genarp 2,5 Sand Sen slåtter, ingen, gräsklipp. Vattenverket, Veberöd 2,5 Sand Sen slåtter, ingen, gräsklipp. Kvarnparken, Veberöd 1 Sand Ingen, kantklippning Industriparken; Veberöd 0,5 Sand, grus, jord Tidig, upprepad försommarslåtter Linjeparken, Veberöd 0,3 Sand, grus, jord Tidig försommarslåtter (en gång) Tennishallen, Veberöd 0,05 Sand Ingen Vombs boställe, 3 km Ö. Veb. 8 Grusig sand Ingen Truckvägen 18, Veberöd 0,3 Sand Sen slåtter Risen NR, Genarp 5 Sand Kobete timmar i fält för manuell insamling, vittjning eller underhåll av fällor. Som regel gjordes antingen heldags eller halvdags exkursioner då några lokaler hann besökas i följd. På de enskilda lokalerna gjordes både korta stopp och långa noggrannare besök. Arbetet spreds ut relativt jämt över inventeringsperioden, mest intensivt var arbetet dock under slutet av maj och första hälften av juni. Manuella insamlingar gjordes endast vid gynnsam väderlek, d.v.s. sol och uppehåll med temperaturer uppåt 15 C eller högre, då insektsaktiviteten är hög. Förutom de totalt tio lokalerna som ingick i uppdraget kom också enstaka besök att göras på två andra platser nämligen i Risens naturreservat vid Genarp (tre korta besök i slutet av augusti) samt i en privat trädgård på Truckvägen 18 i Veberöd (två besök under högsommaren). Resultatet från dessa lokaler har också medtagits i rapporten. Insamlingsmetoder Manuella metoder Insamlingen av insekter skedde helt övervägande med olika aktiva metoder (manuella metoder) snarare än passiva metoder (fällor). Den överlägset mest använda insamlingsmetoden var att sakta vandra över lokalerna och slaghåva på markvegetationen varefter håvens innehåll undersöktes efter en stunds arbete. Detta är en effektiv metod för att framförallt samla in fytofaga skalbaggar, men man fångar också in en hel del andra baggar som uppehåller sig på vegetationen. Handplockning av skalbaggar på marken, under stenar eller dylikt var en annan viktig metod. Ibland handplockades eller slaghåvades också enstaka insekter på buskar och lägre träd. Enbart vuxna ~ 10 ~

11 N N Figur 6: Kartor över Genarps (överst) respektive Veberöds samhälle (underst). Inventerade ytor har ringats in med gula linjer medan de ytor som besökts vid enstaka tillfällen omsluts av orange linjer. Ytor inringade med röd linje och diagonala streck markerar övriga ytor inom Lunds kommuns sandmarksprojekt, men som inte besöktes inom ramen för detta arbete. Skala ca: 1: cm. ~ 11 ~

12 insekter (imagos) eftersöktes under arbetet, larver samlades aldrig in, men enstaka karakteristiska arter noterades ändå några gånger som larvstadier. Antalet funna exemplar räknades bara av de intressantaste arterna och redovisas under respektive art i avsnittet kommentarer till intressanta arter (se nedan). Insamlingarna företogs i allmänhet under dagtid mellan och På högsommaren då det var varmt och torrt förlades dock en del av besöken till kvällstid (före solnedgången). Utbytet av skalbaggar i samband med slaghåvning tycktes då vara bättre jämfört med under dygnets varmaste timmar. Vombs boställe och Tennishallen besöktes vardera ett par gånger nattetid, strax efter solens nedgång, för att med pannlampa söka av sandiga, glest bevuxna ytor efter nattaktiva skalbaggsarter. Dagfjärilarna och bastardsvärmarna efterspanades på blommor och i lufthavet samtidigt som skalbaggarna insamlandes. Vid behov håvades fjärilar in tillfälligt för närmare bestämning för att sedan frisläppas. Det fanns tyvärr inte tillräckligt med tid för att utnyttja någon form av standardiserad linje- eller punktinventering av dagfjärilarna även om en sådan strategi varit att föredra av flera skäl. Artmässigt hade resultaten säkerligen blivit likartade oavsett vilken metod som använts, men möjligheterna till jämförelser och framtida uppföljning hade varit bättre om linje- eller punktinventering kunnat utnyttjas. Fjärilarna bestämdes av undertecknad och nästan uteslutande i fält. Skalbaggarna bearbetades av författaren med assistans av Bengt Andersson (Nybro). Dessa bestämdes ibland i fält, men samlades som regel in för att kunna studeras under stereolupp. Så gott som allt material av gaddsteklar och tvåvingar bestämdes av Sven Hellqvist (Umeå), endast ett fåtal lättbestämda arter identifierades av författaren och då som regel direkt i fält. Insamlade insekter avlivades i rör med etylacetat och artbestämdes med gängse tillgänglig bestämningslitteratur. Av skalbaggar sparades en del referensexemplar utav särskilt intressanta arter, men av tidsskäl fick detta bara bli ett litet antal. Monterade skalbaggar förvaras i coll. M. Molander och coll. B. Andersson. För dagfjärilarna saknas bevarade belägg helt, men av tvåvingar och gaddsteklar finns referensexemplar för nästan alla uppgifter sparade i coll. Molander. Fallfällor Som ett komplement till de manuella metoderna kom även fallfällor att användas (tabell 1). Syftet med dessa var att undersöka faunan av utpräglat marklevande skalbaggar tillhörande grupper såsom jordlöpare och kortvingar. Samtliga fällor bestod av ett större plastglas med ett liknande, fast mindre, plastglas i som enkelt kunde lyftas ur det stora glaset i samband med vittjandet. I båda glasens bottnar gjordes några spridda små hål med en diameter på ett par millimeter för att undvika översvämning i samband med regn. Det stora glaset hade en diameter på nio centimeter och grävdes ned i jämnhöjd med markytan (figur 7). På bottnen av det mindre glaset (diameter = 7,5 cm) lades ett ungefär centimetertjockt lager med sand som nedfallna skalbaggar kunde gömma sig i. Sandlagret minskar också risken att småväxta arter kryper ut ur dräneringshålen. Ett par centimeter ovanför sandlaget (på en avsmalningsfals i det mindre glaset) lades en rund träskiva av plywood (av samma diameter som det lilla glasets innerdiameter) med en ca två centimeter bred, cirkelrund öppning i mitten. Syftet med träskivan var dels att göra det svårare för djur att vittja fällan, dels att den ger skugga och hindrar uttorkning av sandlagret och de nedfallna djuren. Vid perioder av torka fuktades sandlagret emellanåt med vatten. Djuren fångades således levande i dessa fällor och de arter och exemplar som kunde bestämmas i fält släpptes fria vid tömningarna medan övriga samlades in för bestämning. Visserligen händer det säkerligen att (speciellt små djur) antingen klarar av att klättra ut ur fällorna eller rymmer via dräneringshålen, men dessa förefaller vara ganska få och de flesta individerna tycks stanna kvar i fällan (förf. pers. observationer). Man kan dock misstänka att en del små arter äts upp av andra större rovlevande skalbaggar och spindlar. Dessa nackdelar ska dock vägas mot att ett stort antal insektsindivider inte behöver dödas och att tiden för efterarbete (framförallt sortering) minskar om man använder fällor för levandefångst. Under försommaren (15/5-9/6) fanns fyra fallfällor utplacerade på sandblottorna vid Tennishallen i Veberöd (lokal 9). Under denna period tömdes fällorna med ojämna mellanrum och stördes vid enstaka tillfällen då de grävdes upp (antagligen av kaniner). I Risens naturreservat strax söder om Genarp fanns åtta fällor utplacerade under perioden 25/8-28/8. Fyra av fällorna placerades i gles gräsvegetation på en stor sandblotta i reservatets nordvästra del (RN: , ) och ~ 12 ~

13 fyra fällor placerades i tjock grässvål på fet jord nära en våtmark i reservatets nordöstra del (RN: , ). Fällorna tömdes delvis den 27/8 och plockades in den 28/8. Vid Vombs boställe, i kanten av ridspårets västligaste del, fanns två fallfällor placerade under ett par veckor kring skiftet juli-augusti på glest bevuxen sand med spridda grästuvor. Dessa genererade dock mycket få djur och inget av intresse påträffades. De arter som påträffades i samtliga fällor ovan behandlades översiktligt, antal exemplar räknades som regel inte och allmänna arter som hittades flera gånger skrevs inte upp mer än vid ett tillfälle. Materialet från dessa fällor har därför inkluderats i appendix 2, utan särskild särbehandling. Den mer betydande insatsen med fallfällor gjordes istället under augusti månad, mellan 9/8 och 28/8. Detta arbete pågick under en period som dominerades av mulet, relativt kallt väder, med mycket regn. Högst någon enstaka dag och natt bjöd på goda vädermässiga förutsättningar. Den Figur 7: Fallfälla vid vattenverket i Veberöd. I det stora glaset sitter ett mindre glas. På en fals i det mindre glaset ligger en tunn träskiva med ett hål i mitten. nionde augusti placerades vardera fyra fallfällor ut på lokalerna Vattenverket (lok. 5), Kvarnparken (lok. 6), Tennishallen (lok 9) och vid Vombs boställe (lok. 10). Samtliga fällor tömdes den 11/8, 13/8, 15/8, 19/8, 22/8 och slutligen 28/8 då de plockades in. Störningarna på dessa fällor var försumbara under hela perioden med undantag för vid Vattenverket den 22/8 då alla fyra fällorna blivit mer eller mindre störda och inte fungerat som de skulle. Vid varje tömning noterades antal exemplar av de olika skalbaggsarterna och huruvida några fällor blivit störda så att deras fångsteffektivitet eventuellt minskat. Denna metodik medförde att ett jämförbart resultat erhölls från de fyra lokalerna vilket dels inkluderats i appendix 2, men också redovisas enskilt i appendix 1. Att inga fallfällor kom att användas på lokalerna i Genarp berodde på flera omständigheter. Dels bedömdes dessa lokaler hysa en mindre intressant markfauna jämfört med lokalerna i Veberöd och då det tidsmässigt inte var möjligt att undersöka alla lokaler med fallfällor var prioriteringar nödvändiga. Rent tekniska problem förelåg också. Dels var det svårt att placera ut fällorna på intressanta platser i Genarp där de inte skulle störas av kringströvande människor eller hundar, dels innebar det längre transportavståndet till Genarp att det var svårt att hinna tömma fällorna med tvådagars intervall. Tennishallen, Kvarnparken, Vattenverket och Vombs boställe bedömdes vara de intressantaste lokalerna eftersom dessa hade ytor med blottad sand där möjligheterna borde vara störst till att dokumentera arter av intresse för sammanhanget. Färgskålar Under en kort period på försommaren fanns en vit och en gul färgskål utplacerade på den öppna sandytan vid Tennishallen i Veberöd. Dessa plockades tyvärr bort av någon person innan de hunnit tömmas eller generera något större material. Blott någon enstaka intressant och lättidentifierad art ~ 13 ~

14 hann noteras i fällorna under den tid de stod ute. Eftersom färgskålar främst är avsedda för att fånga steklar och tvåvingar ersattes de inte med nya fällor efter detta bakslag. Färgskålars attraktionskraft på skalbaggar har dock varit något underskattad och studier på senare tid visar att denna typ av fällor lockar till sig fler intressanta skalbaggar än vad som tidigare uppmärksammats (Andersson 2009; Molander 2009; Franzén & Molander 2009). Vädermässiga förutsättningar 2011 Efter en andra lång och kall vinter med rikliga snömängder anlände den meterologiska våren något försenat till södra Skåne omkring den tjugonde mars. Inledningen av april var varierad med en blandning av sol och nederbörd, men temperaturerna förblev länge relativt låga. Riktiga vårdagar med solsken och temperaturer omkring eller över 15 C förekom bara enstaka och utvecklingen av vegetationen gick således sakta. Sälgens blomning startade kring den elfte april i mellersta Skåne. Vid mitten av april stabiliserade sig vädret och bjöd på solsken och ovanligt höga temperaturer. Nya medeltemperatursrekord för april sattes vid flera skånska mätstationer. Vegetationen utvecklade sig mycket snabbt och insektsaktiviteten närmast exploderade. Sälgens blomning var fort över och lönnen började blomma redan kring den tjugofjärde april. Ända fram till månadens sista dagar dominerade rena högsommartemperaturer med strålande solsken, flera plusgrader nattetid och ingen eller endast svag vind. Den ytterst varma perioden i april fick bl.a. till följd att många arter uppträdde ovanligt tidigt under säsongen I månadsskiftet april-maj och under den första veckan av maj sjönk temperaturerna och åskoväder drog förbi. Efter ovädren följde åter några dagar med mycket höga temperaturer uppåt 25 C, men vädret återgick snabbt till att vara ostadigt med en hel del nederbörd även om enstaka dagar också bjöd på bättre väder. Vinden var delvis besvärlig under maj månad. En längre period av värme och solsken inleddes dock i slutet av månaden som varade en bra bit in i juni. Andra hälften av juni, kring midsommar, var däremot ostadig, men månaden avslutades på samma sätt som maj med fint väder och höga temperaturer. Juli var omväxlande men temperaturmässigt varm. Både regnområden och varmfronter passerade sydligaste Sverige. Markerna blev inte lika Figur 8: April bjöd på många soliga dagar med höga temperaturer. Vegetationen och insektslivet utvecklades snabbt. Här syns vildsvinsbökad mark vid Vombs boställe innan markfloran spirat. uttorkade denna högsommar som de blivit flera andra år på talet. Augusti inleddes med solig väderlek och höga temperaturer, men bara några dagar in i månaden anlände det första av en lång serie lågtryck som förde med sig stora regnmängder och måttliga temperaturer. Effektiv manuell insamling var svår under denna period och för att kompensera utfördes istället en lite större studie med fallfällor (se ovan). Värmen och solen återvände i slutet av månaden och både sensommaren och den tidiga hösten blev varm och rik på solsken. Vid det här laget hade dock ett omfattande material av insekter hunnit insamlas och fältarbetet avslutades i början av september. Sammantaget var de vädermässiga förutsättningarna för insamling av insekter ovanligt gynnsamma under våren, tämligen normala under försommar och högsommar, men dåliga vid säsongens slut (augusti). Rent generellt upplevde undertecknad dock året som ett av de bättre insektsåren så långt på 2000-talet. ~ 14 ~

15 Antal arter RESULTAT Ett rikt material av insekter dokumenterades och omkring individer samlades in eller bestämdes direkt i fält. Materialet fördelade sig på totalt 543 arter; 377 skalbaggar, 33 dagfjärilar och 133 andra insektsarter. Sammanlagt delområdesuppgifter noterades och 42 rödlistade arter påträffades. De rödlistade arterna fördelade sig på 21 arter skalbaggar, åtta dagfjärilar och 13 andra insekter. Elva arter anses nationellt hotade varav tre även omfattas av ett av Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för hotade arter. Två arter är placerade i kategorin starkt hotad (EN), nio arter i kategorin sårbar (VU) medan resterande 31 arter anses nära hotade (NT). I tabell 2 ges en sammanställning av hur de påträffade arterna fördelar sig på de tio inventerade lokalerna (Truckvägen 18, Risen NR ej medtagna) och i figur 9 illustreras fördelningen av alla miljövårdsintressanta arter grafiskt. Nedan presenteras resultatet för skalbaggar, dagfjärilar och övriga insekter mer utförligt varefter även fallfällornas fångster diskuteras. Därefter följer en presentation av de inventerade lokalerna, deras fauna och åtgärdsbehov. Förutom de skötsel- och åtgärdsförslag som ges i den här rapporten bör även de tankar som presenterats av Sörensson (2011) beaktas vid åtgärder på lokalerna. I en del fall har goda åtgärdsförslag inte upprepats nedan då de antingen redan framförts en gång tidigare eller inte är specifikt riktade mot Rödlistade Hotade Övr. intres. skalbaggar och dagfjärilar (se Sörensson 2011). Skötselsynpunkterna är huvudsakligen formulerade med skalbaggars och dagfjärilars miljökrav som utgångspunkt, men torde vara gynnsamma för de flesta andra insekter på lokalerna. Lokal Ant. skalb. ÅGP Figur 9: Antalet miljövårdsintressanta insektsarter tillhörande olika kategorier på de tio inventerade lokalerna (data från tabell 2). Tabell 2: Översikt av det totala antalet funna arter av skalbaggar, dagfjärilar och övriga insekter på de inventerade lokalerna. Totala antalet rödlistade insekter och antalet hotade arter (CR, EN, VU) anges efter Gärdenfors et al Antal intressanta arter avser övriga icke rödlistade insekter, men som av en eller annan anledning är intressanta. Ant. dagf. Ant. övrig. Ant. röd. Ant. hot. Ant. ÅGP Badet Rådjursstigen Park N. om Badet Blüchers park Vattenverket Kvarnparken Industriparken Linjeparken Tennishallen Vombs boställe Ant. intre. ~ 15 ~

16 Antal arter Skalbaggar Sammanlagt 377 skalbaggsarter påträffades vilket motsvarar ungefär 10 % av alla de arter som hittats i Skåne. I Genarp hittades totalt 152 arter, i Veberöd 256 arter och på trädan vid Vombs boställe 207 arter. Figur 10 visar antalet funna skalbaggsarter per lokal. Artrikaste lokalen var Vombs boställe, men här gjordes också proportionellt mer insamling jämfört med på de andra lokalerna och skillnaden är således något överdriven. Linjeparken och Industriparken påverkades negativt av tidig slåtter och siffrorna för dessa kunde säkert ha varit något högre om vegetationen lämnats ifred. Rådjursstigen var den sämsta lokalen för skalbaggar, den homogena miljön och avsaknaden av intressanta habitat gav en låg artrikedom och få intressanta arter. Övriga tre lokaler i Genarp är något undersamlade jämfört med lokalerna i Veberöd. 250 Det totala antalet besök var något färre i Genarps-området samtidigt 200 som inga fallfällor användes på 150 dessa lokaler. Trots detta gav ändå lokalerna i Genarp intryck av att 100 vara mindre artrika än dem i Veberöd. Rapsbaggen Meligethes 50 aeneus var den enda skalbaggsarten som hittades på samtliga tio 0 ordinarie undersökningslokaler. Exempel på andra utbredda arter var sjuprickig nyckelpiga Coccinella Figur 10: Det totala antalet funna skalbaggsarter per lokal. ~ 16 ~ septempunctata, blombaggarna Oedemera lurida och O. femorata, kulbaggen Byrrhus pilula, viveln Marmaropus besseri och spetsviveln Apion curtirostre. Av de totalt 77 skalbaggsarter som påträffades 2010 (Sörensson 2011) återfanns 43 arter (56 %) under Tjugoen rödlistade skalbaggsarter påträffades. Fem arter är rödlistade som sårbara (VU) medan övriga 16 arter är placerade i kategorin nära hotad (NT). Sörensson (2011) påträffade totalt sex rödlistade skalbaggar, samtliga återfanns under 2011 med undantag av den vedlevande glansbarkbaggen Cyanostolus aeneus NT. De mest utbredda rödlistade arterna verkade vara bladbaggarna Cryptocephalus sericeus NT och Labidostomis longimana NT (tabell 3). I Genarp hittades totalt fyra rödlistade arter, i Veberöd elva och vid Vombs boställe tolv. De rödlistade arternas larver kan (något förenklat) sägas antingen leva på olika örter (åtta arter), av herbivorspillning (sex arter), av animaliska rester (tre arter), i gamla träd (en art) eller som rovdjur och fröätare på sandfläckar (tre arter). Nästan samtliga rödlistade arter är utpräglade sandmarksdjur och var förväntade att hitta i denna del av Skåne. Ett undantag utgjorde dock viveln Tychius junceus NT som framförallt förekommer på Öland och Gotland (Ljungberg 2010). I Skåne är arten mycket lokal och sällsynt, men det finns aktuella fynd från Revingefältet (Dufberg, A., Artportalen). Vombs boställe var den lokal som klart flest rödlistade skalbaggar påträffades på. Detta berodde emellertid till stor del på att det fanns viss tillgång till spillning på trädan vilket höjde siffran betydligt genom att flera rödlistade dyngbaggar påträffades. De rödlistade arterna var fler, samt tenderade att vara mer utbredda, i Veberöd jämfört med i Genarp. De funna arterna i Genarp överlappade med dem i Veberöd, men vid Vombs boställe fanns några exklusiva arter (undantaget dyngbaggarna) som inte hittades på lokalerna i Veberöd. Badbaggen Chrysolina sturmi VU och sandknotbagge Trox sabulosus VU är exempel på sådana sällsynta arter vilka indikerar att vissa spetskvalitéer fanns vid bostället vilka saknades inne i Veberöd. Ett flertal andra miljövårdsrelevanta, eller av annan orsak intressanta, skalbaggsarter påträffades under arbetet. Kortvingen Platystethus degener noterades för första gången i Sverige i Industriparken. Arten är närmast känd från Danmark där den verkar vara sällsynt och lokal (Pedersen et al. 2008). Ett oväntat fynd utgjorde sparrisbaggen Crioceris asparagi vid Vombs boställe. Arten lever på sparris och har tidigare endast varit känd från Skånes västkust (Jonasson 2004). Exempel på andra ovanliga arter är vårfrölöpare Harpalus distinguendus, kartvivel Mogulones geographicus, vivlarna Ceutorhynchus atomus och Microplontus triangulum,

17 bladbaggen Hispa atra och kortvingen Oxypoda brachyptera. Inslaget av skalbaggar som nyligen koloniserat Sverige under 1990-talet och 2000-talet var litet, endast vivlarna Marmaropus besseri och Tychius breviusculus hörde till denna grupp (Lundberg 2006). Inventeringen visar att Marmaropus besseri, som lever på ängssyra (Lundberg 2006), nu är en väl etablerad och allmän art i Genarp och Veberöd. Arten hittades första gången i Sverige 1999 (Malmö). Tabell 3: Samtliga rödlistade skalbaggsarter som påträffades Ett '''' indikerar att arten noterades på lokalen. *Arten hittades endast i Risens naturreservat. (N. b. = Park norr om badet i Genarp). ART Bad. Rå. N. b. Blü. Vat. Kva. Ind. Lin. Ten. V.b. Amphotis marginata NT Apion pisi NT Aphodius coenosus VU Aphodius porcus NT *Aphodius sordidus NT Cardiophorus asellus NT Chrysolina sturmi VU Cryptocephalus sericeus NT Dermestes laniarius NT Geotrupes vernalis NT Harpalus anxius NT Harpalus rufipalpis NT Labidostomis longimana NT Margarinotus purpurascens NT Mogulones javetii NT Onthophagus fracticornis NT Onthophagus similis NT Strophosoma faber VU Trachys troglodytes VU Trox sabulosus VU Tychius junceus NT rödlistade arter Dagfjärilar Totalt 33 arter av dagfjärilar och bastardsvärmare påträffades varav åtta arter (tabell 4) är rödlistade som nära hotade (NT). Detta motsvarar 45 % av Skånes nuvarande bofasta fauna respektive 44 % av de rödlistade arter som ännu förekommer i landskapet. Samtliga 17 dagfjärilsarter som noterades av Sörensson (2011) återfanns under 2011 och en hel del intressanta nyfynd gjordes, bl.a. kunde ytterligare fem rödlistade arter läggas till de tre tidigare kända arterna (se Sörensson 2011). På de fyra lokalerna i Genarp noterades sammanlagt 22 arter (tre rödlistade) och på de fem lokalerna i Veberöd hittades totalt 25 arter (sju rödlistade). Vid Vombs boställe påträffades totalt 25 arter varav sex är rödlistade. Tre funna arter i Genarp påträffades inte i Veberöd medan fem arter i Veberöd inte hittades i Genarp. Vid Vombs boställe observerades fem arter som inte noterades i varken Veberöd eller Genarp. En given art hittades i genomsnitt på fem av de tio inventerade lokalerna. Mindre guldvinge (Lycaena phlaeas) och mindre tåtelsmygare (Thymelicus lineola) var de två mest utbredda arterna som observerades på samtliga tio lokaler. Vissa rödlistade arter som t.ex. allmän metallvingesvärmare (Adscita statices NT ) och rödfläckig blåvinge (Aricia agestis NT ) förekom på oväntat många lokaler. Andra ovanliga arter, men som för närvarande inte är rödlistade, var ängsblåvinge (Polyommatus semiargus), hagtornsfjäril (Aporia crataegi) och skogspärlemorfjäril ~ 17 ~

18 Antal arter (Argynnis adippe). Dessa påträffades i Industriparken respektive vid Vombs boställe. Rent generellt uppfattades flera lokaler hysa en överraskande hög individtäthet av både vanliga och ovanliga dagfjärilar, speciellt parken norr om badet i Genarp och Industriparken imponerade i detta avseende. Fördelningen av antal arter och antal rödlistade dagfjärilsarter per lokal framgår av figur 11. Undersökningens topplokal för Lokal Arter totalt Rödlistade arter Figur 11: Totala antalet funna dagfjärilsarter (Rhopalocera och Zygaenidae)och antalet rödlistade arter per lokal under dagfjärilar var Vombs boställe tätt följd av Industriparken. Värdefulla var också Linjeparken och Kvarnparken med höga artantal och fyra till fem rödlistade arter vardera. De tätortspräglade lokalerna i Veberöd höll generellt hög kvalité med artrika och skyddsvärda dagfjärilsfaunor. Lokalerna i Genarp var klart artfattigare och de rödlistade arterna förekom på en lägre andel av lokalerna i Genarp jämfört med i Veberöd. Tennishallen bryter detta mönster, men med tanke på lokalens ytterst begränsade yta och knappa resurser av blommande örter är detta förväntat. Lokalen vid Vattenverket underpresterade något i förhållande till de (synliga) miljömässiga förutsättningarna som tycktes vara goda. Orsakerna till detta har förblivit okända, men vindutsatthet kan ha varit en negativ faktor för fjärilarna vid Vattenverket. Den klart sämsta lokalen för dagfjärilar i undersökningen var Rådjursstigen i Genarp. Denna var både art- och individfattig, utan inslag av miljövårdsintressanta arter. I Genarp som helhet var parken norr om badet den mest värdefulla lokalen, framförallt p.g.a. det talrika uppträdandet av många allmänna arter. Ett kort omnämnande förtjänar också Truckvägen 18 i Veberöd som dock inte var någon ordinarie inventeringslokal. Vid två korta besök på den privata naturtomten under högsommaren noterades 19 dagfjärilsarter varav två är rödlistade. Mycket påfallande var också den höga individrikedom som flera arter uppvisade på tomten. Tabell 4: Samtliga rödlistade dagfjärilsarter som påträffades Ett '''' indikerar att arten noterades på lokalen. (N. b. = Park norr om badet i Genarp). ART Bad. Rå. N. b. Blü. Vat. Kva. Ind. Lin. Ten. V. b. Adscita statices NT Argynnis niobe NT Aricia agestis NT Cupido minimus NT Melitaea cinxia NT Satyrium w-album NT Zygaena lonicerae NT Zygaena filipendulae NT rödlistade arter Övriga insekter Förutom skalbaggar och dagfjärilar noterades en hel del andra arter, huvudsakligen tillhörande grupperna vildbin, övriga gaddsteklar och flugor. De rödlistade arterna i dessa grupper har summerats i tabell 5. Av vildbin påträffades totalt 50 arter, varav nio rödlistade, vilket utgör hälften av de 100 arter som hittades av Sörensson (2011). Sex funna arter under 2011 noterades inte vid inventeringen 2010 (Sörensson 2011). Två av dessa, stäppbandbi (Halictus leucaheneus EN ) och ~ 18 ~

19 storfibblebi (Panurgus banksianus VU ), anses hotade och omfattas av åtgärdsprogrammet för vildbin och småfjärilar på torräng (Karlsson et al. 2011). Flera andra rödlistade vildbin noterades på ''nya'' lokaler under 2011, exempelvis hittades väddsandbiet (Andrena hattorfiana NT ) nu också i Industriparken och Kvarnparken. Arten var tidigare känd från en lokal i Genarp samt Linjeparken (Sörensson 2011). Ett annat intressant fynd utgör tandsandbiet (Andrena denticulata), som visserligen inte är någon ovanlig art i Sverige som helhet, men som är sällsynt i södra Skåne (M. Sörensson muntl. 2011). Mörkgökbi (Nomada fuscicornis EN ) återfanns i Linjeparken (se Sörensson 2011) och noterades även i den privata trädgården på Truckvägen 18. Det mycket sällsynta ölandsgökbiet (Nomada similis EN ) återfanns inte vid den här inventeringen, men eftersöktes heller inte riktat. Tabell 5: Övriga rödlistade insektsarter som påträffades Ett '''' indikerar att arten noterades på lokalen. (N. b. = Park norr om badet i Genarp). ART Bad. Rå. N. b. Blü. Vat. Kva. Ind. Lin. Ten. V.b. Andrena hattorfiana NT Antipalus varipes VU Bembix rostrata NT Colletes fodiens NT Dasypoda hirtipes NT EN, ÅGP Halictus leucaheneus Lasioglossum lativentre NT Nemophora metallica VU EN, ÅGP Nomada fuscicornis Panurgus banksianus VU, ÅGP Panurgus calcaratus NT Sphecodes reticulatus NT Spiris striata VU rödlistade arter Av andra gaddsteklar som rovsteklar (Sphecidae sens. lat.), vägsteklar (Pompilidae) och getingar (Vespidae) samlades ett knappt hundratal individer som fördelade sig på 37 arter. Inga direkta sensationer fanns i detta material och endast en av arterna är rödlistad nämligen läppstekel (Bembix rostrata NT ). Arten är en av våra största och mest spektakulära rovsteklar som tidigare var föremål för ett åtgärdsprogram, men som strukits då den uppvisat en positiv trend de sista åren (Cederberg et al. 2010). Läppstekeln NT, som observerades enstaka vid Tennishallen och på Truckvägen 18, förekommer på öppna sandhedar med blottad sand där den kan gräva ut sitt bo som provianteras med större flugor. Andra mindre allmänna gaddsteklar var rovsteklarna Podalonia affinis, Diodontus minutus och strandriddarvägstekel (Episyron rufipes). Arterna förekommer tämligen lokalt på sand- och grusmark med markblottor. Rovsteklar m.fl. grupper av gaddsteklar fångades främst vid Tennishallen och Vombs boställe. Tennishallen tycks ha en överraskande artrik fauna av gaddsteklar som gräver bon i sand jämfört med vad man kunde vänta sig på en så liten lokal medan Vombs boställe inte motsvarade förväntningarna. Totalt 16 vildbin och 19 andra gaddsteklar noterades vid Tennishallen varav fyra är rödlistade. Lokalen var uppenbart viktig för arter som anlägger sina bon på platser med sparsamt bevuxen sand eller grus. Av flugor samlades ett 50-tal exemplar som fördelade sig på 36 arter. Mest anmärkningsvärd var stor sandrovfluga (Antipalus varipes VU ) som påträffades vid Tennishallen och endast är känd från ett fåtal aktuella lokaler i landet. Andra intressanta arter var gråboblomfluga (Trglyphus primus), stäppblomfluga (Paragus albifrons), korsörtsblomfluga (Cheilosia bergenstammi) och gulgördlad jättevapenfluga (Stratiomys potamida). Korsörtsblomfluga påträffades nyligen för första gången i Skåne och är på spridning norrut i Europa (Sörensson 2010a; Persson 2011). Fyndet i Veberöd tyder ~ 19 ~

20 Antal individer på att en fortsatt expansion sker i landskapet. Övriga ovan nämnda flugor verkar förekomma mindre allmännt med lokala förekomster. Bland övriga insekter märks jallabärfis (Jalla dumosa) som är en karakteristisk men sällsynt skinnbagge med få fynd i Skåne. Jallabärfis lever på öppna, torra marker med sparsam vegetation där den är ett rovdjur på diverse andra insekter. Arten förekommer främst längs ostkusten, samt på Öland och Gotland (Gärdenfors et al. 2002; Artportalen). Arten påträffades nyligen i en sandtäkt vid Björka på östra sidan av Vombs fure (Molander 2007), varför fyndet inte är helt oväntat. Grön hedvårtbitare (Metrioptera bicolor) som påträffades vid Vattenverket och Vombs boställe har en mycket begränsad utbredning och var tidigare rödlistad. Den har dock expanderat de sista åren och är nu avförd från rödlistan (Strid 2010). Svenska utbredningen omfattar för närvarande Vombsänkan med närområde (Artportalen). Karminspinnare (Tyria jacobaeae) som lever på olika örter av släktet Senecio har expanderat i norra Europa och koloniserade nyligen Skåne (Hydén 2006; Molander 2009). Spinnaren observerades på flera lokaler i Veberöd och är nu av allt att döma en väl etablerad och ganska vanlig art i området. De hotade nattfjärilarna streckhedspinnare (Spiris striata VU ) och åkerväddsantennmal (Nemophora metallica VU ) hittades framförallt på lokaler i Veberöd och på trädan vid Vombs boställe. Resultat från fallfällor Den särskilda studien med fallfällor under en del av augusti månad på tre lokaler i Veberöd och trädan vid Vombs boställe resulterade i totalt 883 individer av skalbaggar fördelade på 68 arter varav två är rödlistade; smal frölöpare (Harpalus anxius NT ) och hedfrölöpare (Harpalus rufipalpis NT ). Fem arter påträffades på samtliga (fyra) lokaler; jordlöparna Amara bifrons, Calathus fuscipes, Calathus erratus, Notiophilus germinyi och kulbaggen Byrrhus pilula. De tre arter som hade högst abundans var C. erratus (338 ex.), A. bifrons Carabidae 150 Totalt Vattenv. Kvarnp. Tennis. V. bost. Lokal Figur 12: Totala antalet funna individer av jordlöpararter (Carabidae) respektive av alla skalbaggsarter per inventerad lokal. Materialet samlades med fyra fallfällor per lokal under perioden 9/8-28/8. ~ 20 ~ (152 ex.) och Harpalus smaragdinus (53 ex.). Flera intressanta marklevande arter kunde enbart påvisas tack vare fallfällorna och omkring 25 av de 68 arterna hittades inte med någon annan insamlingsmetod. Anmärkningsvärt var att de lokala och ganska ovanliga kortvingearterna Quedius persimilis, Oxypoda brachyptera, Ousipalia caesula och Philonthus lepidus förekom på lokalerna i Veberöd, men inte alls noterades vid Vombs boställe. Samtliga arter är utpräglade torrmarksformer som lever på varma, öppna och sparsamt bevuxna lokaler med underlag av sand eller grus (Palm 1963, 1968, 1972). Klart flest skalbaggsindivider fångades i Kvarnparken, följt av Vattenverket och Tennishallen. Bostället gav däremot en markkant mindre fångst (figur 12). Som väntat utgjorde jordlöparna (familjen Carabidae) en betydande andel av det totala antalet funna skalbaggsindivider per lokal, med undantag för vid Vombs boställe. Omkring 90 % av individerna var jordlöpare vid Vattenverket, Kvarnparken och Tennishallen medan motsvarande andel vid Bostället var 51 %. Inget tydligt samband mellan individ- och artrikedom av skalbaggar erhölls. Visserligen var Kvarnparken och Vattenverket de två art- och individrikaste lokalerna (figur 12, 13), men framförallt Tennishallen bryter mönstret genom att hysa en klart lägre artrikedom än man skulle förvänta sig i förhållande till antalet funna individer. Detta speglar att lokalen visserligen är intressant (fynd av bl.a. ovanliga kortvingar och jordlöpare), men samtidigt mycket homogen och liten till ytan vilket ger färre nischer och därmed lägre antal arter totalt. Vad gäller unika arter (d.v.s. arter som endast påträffades på en lokal inom studien med fallfällor) kan man konstatera att artrika lokaler också hade fler unika arter. Kvarnparken och Vattenverket är således i topp (44 % respektive 41 % unika arter) medan Tennishallen ligger lägst (13 % unika arter).