Rådhuset Stockholm Särtryck ur tidskriften Arkitektur nr 6/2009

Transkript

1 Rådhuset Stockholm Särtryck ur tidskriften Arkitektur nr /009

2 VINJETT Rådhuset Stockholm Arkitekt: Ahrbom & Partner Carl Westmans berömda rådhus från 9 har fått 000 kvm ny golvyta genom en expansion inåt. Arkitekten beskriver, och Johan Mårtelius kommenterar den inte helt okontroversiella metoden. Carl Westman s famous courthouse build ing, dating from 9, has acquired,000 sq. m. of new floor space by expanding inwards. The architect describes, and Johan Mårtelius comments on, this not entirely uncontroversial method. 4 arkitektur x-009 arkitektur x-009

3 stockholms rådhus Föregående uppslag. En av de nya elliptiska volymerna som byggts på gården av det befintliga huset. Soffa Paus av Creo Arkitekter. plan : 000 kun Lilla bilden. Fasaden mot Scheelegatan. gsh olm. sammanträde s g atan. pausrum/pentry sch a g ne. Nya takkupor lika de ursprungliga. ee l ber gsg e g atan g atan. Den glasövertäckta gården med nya förhandlingssalar.. kontor atan situationsplan : 000. polishusparken. polishuset. piperska muren Arkitekten beskriver: Domstolsverkets generaldirektör fick hösten 00 regeringens uppdrag att utreda tingsrätternas organisation i Stockholms län. Utredningens resultat innebar att verksamheten i Stockholms tingsrätt skulle minskas till hälften och att verksamheten som var lokaliserad till två fastigheter på Kungsholmen, kv Fruktkorgen (Rådhuset) och kv Klamparen, skulle inrymmas i en av byggnaderna. Vasakronan som förvaltar Rådhuset valde då att kontakta Ahrbom & Partner, där Per Ahrbom och Bo Ericson deltog i den genomgripande ombyggnaden kring 990. Vi arbetade till en början med en tillbyggnad längs Agnegatan och endast mindre förändringar av själva Rådhuset. En utdragen process med bland annat parallella uppdrag och förberedelser för ny detaljplan, ledde till slut fram till den nu genomförda ombyggnaden som endast krävde bygglov. Hösten 00 fattade regeringen beslut om att hela Stockholms tingsrätt skulle lokaliseras till Rådhuset. En förutsättning var att Rådhuset byggdes om så att arbetsmiljö, säkerhet och tillgänglighet uppfyllde dagens krav. Arbetet har hela tiden bedrivits i nära samverkan med Läns styrelsen, Stadsbyggnadskontoret, Stadsmuseet och Skönhetsrådet. Rådhuset ritades av Carl Westman och stod klart 9. Byggnaden är uppförd i nationalromantisk stil och är ett praktfullt exempel på denna arkitektur. Både byggnaden och omgivande park är kulturhistoriskt intressanta och skyddsvärda. Rådhuset är sedan 99 förklarat som byggnadsminne. Ombyggnaden av Rådhuset gällde främst husets två inre gårdar och miljön kring dessa. Över gårdarna byggdes ett glastak och gårdsytan/golvet höjdes en våning. Härigenom åstadkoms ett stort inomhusrum begränsat av Rådhusets gamla gårdsfasader. I detta stora rum, i nära anslutning till huvudentrén placeras en stor reception och vakt, väntrum med café och sju nya salar i två ellipsformade byggnadsvolymer i vardera två våningar. Genom dessa åtgärder kunde befintliga salar i Agnegatshuset tas bort och hela det huset användas för kontor. Genom att inreda vindar och bygga på två våningar in mot gården ryms också fem av sex avdelningar i denna del av byggnaden. För Rådhusets fasader och yttertak mot omgivande park och gator innebär ombyggnaden endast smärre förändringar. Huvudbyggnaden mot Scheelegatan har fått tolv nya vindskupor på taket. Även byggnaden mot Agnegatan kompletterades med elva nya kupor. I tornet inreddes de sex ursprungliga arkivplanen för tingsrättens administration. Detta medförde också att några mindre fönsteröppningar tillkom på tornets sidor. I anslutningen mellan Agnegatshuset och Scheelegatshuset mot Bergsgatan respektive Kungsholmsgatan har de tvåvåniga förbindelselänkarna höjts med ytterligare två våningar och försetts med entrépartier mot parken. Hela parken runt Rådhuset kommer efter ombyggnaden att restaureras och återställas. I parken mot Agnegatan har två ventilationstorn tillkommit, delvis dolda av växtlighet på spaljéer. Idén bakom den arkitektoniska utformningen av nya delar har varit att smärre utvändiga tillägg som vindskupor, fönsteröppningar och förbindelsegångar har utförts diskret i samklang med Westmans formspråk. De stora förändringarna kring byggnadens inre gårdar har däremot utformats i en samtida arkitektur för att skapa en stark kontrast och tydligt redovisa de nya tilläggen. 4 4 plan 4 : 000. mittgalleri. södra gården. norra gården 4. kontor i fd sal. vigselrummet. magistratsalen. u rsprunglig ombyggd sal 8. s al med plats 8 för jury 8 entréplan : 000. entréhall. reception. café, väntrum 4. läsrum. kontor i fd sal. u rsprunglig 4 ombyggd sal. ventilationstorn 8. personalentré/ vigselentré Bo ericson, per ahrbom arkitektur -009 arkitektur -009

4 stockholms rådhus. Ny förhandlingssal med plats för jury. Borden är uppbyggda som ljudfällor med absorbenter i fronten och bakstycken. Utrymmet mellan absorbenterna används som installationszon för all teknik i borden.. En av de två nya elliptiska volymerna med sammanlagt sju nya salar. Fasader av glas. tvärsektion : 000. entréhall. reception. mittgalleri 4. vigselrum. arkiv. fd skyddsrum. scheelegatan 8. agnegatan 4 8 Inredningsarkitekten beskriver: Domstolsverket kontaktade Creo Arkitektkontor ab 00 för att utreda Stockholms tingsrätts möjligheter att inrymma sin verksamhet i Rådhuset. Tingsrättens lokaler ska motsvara dagens krav på arbetsmiljö, säkerhet och tillgänglighet. De publika utrymmena utgörs framför allt av förhandlingssalar och uppehållsytor med särskilt högt ställda krav på säkerhet och utvecklad teknik. Här visas på digitala samlings- och måltablåer i vilken sal ett mål kommer upp. Den specialritade inredningen med integrerade tekniska lösningar utgör en viktig del av vårt arbete. Projekteringen av inredningen har arbetats fram i direkt samråd med tingsrätten, Domstolsverket, Ahrbom & Partner och den övriga konsultgruppen. I Carl Westmans rådhus, med sitt tunga uttryck, finns många smidesdetaljer, som till exempel i de ursprungliga radiatorskydden, bland annat dessa har utgjort idégrund för inredningens gestaltning med materialval och färgtoner. Många tekniska funktionskrav har tillgodosetts. Förhandlingsborden fungerar som en akustisk del av rummet, de innehåller även tekniska installationer och platsbelysning. Med de höga ljudkrav som ställts i projektet har vi genom val och utformning av akustikmöbler bidragit till att förbättra ljudmiljön. Vi har återanvänt och renoverat äldre inredning, möbler och armaturer och ställt samman dessa med ny inredning till en helhet. Huset har berikats med textila konstverk av norsk konstnärinna. I caféet har vi tagit tillvara och ställt ut de gipsfigurer som en gång användes för att gjuta figurer till utsmyckning av Rådhusets fasader. stefan sjölander 8 arkitektur -009 arkitektur x-009 9

5 stockholms rådhus. Möte mellan gammalt och nytt. Carl Westmans ursprungliga gårdsfasad möter den nya volymen i glas. I fonden också fasaden till de nya kontorsrummen på plan.. Förhandlingssal. Från domarbordet styrs all teknik avseende mörkläggning, inspelning, ljud, bild med mera. De så kallade partsstolarna är formgivna av Åke Axelsson. Samtliga fotografier Åke E:son Lindman FAKTA Adress: Scheelegatan, Stockholm. Arkitekt: Ahrbom & Partner genom Per Ahrbom, Bo Ericson (ansvariga), Johan Ahnborg (handläggare). Medarbetare: Pär Ahlbom, Ann-Charlotte Ahrbom, Urban Asklund, Frank Bellini, Gunnar Bryngemark, Erika Despres, Bo Engström, Ingegärd Gustavsson, Adolph Hammer, Åsa Holmberg, Steven McKay, Julijana Nyhaga, Christer Persson, Karin Rönner, Bo Svedenhag, Johan Törner, Elisabet Wallström, Mikael Östling. Byggherre: Vasakronan genom Svante Torell. Konstruktör: ELU Konsult genom Jörgen Kleveborn. VVS: Jarl Magnusson genom Irene Hagelin. El: ÅF Infrastruktur genom Håkan Svensson. Antikvarie: Per Nelson Byggnadsvårdsbyrå. Akustik: LN Akustikmiljö. Brand: Brandskyddslaget. Projektledning: Ferax. Byggnadsentreprenör: PEAB, Anders Bysell. Entreprenadform: Generalentreprenad. Bruttoarea: kvm varav 000 kvm tillbyggnad. Byggnadskostnad: 00 Mkr. Hyresgäst: Domstolsverket, Stockholms tingsrätt. Inredning: CREO Arkitektkontor genom Stefan Sjölander (ansvarig), Christina Holmqvist (handläggare), Pia Nystedt (handläggare). Medarbetare: Pierre Sindre, Ulf Almfeldt, Linda Molander. Inredningskostnad: 0 Mkr. Konstnärlig utsmyckning: Statens Konstråd genom Martin West och Henrik Orrje. Konstnär: May Bente Aronsen. Byggnadsår: 9, om- och tillbyggnad Ursprunglig arkitekt: Carl Westman. 0 arkitektur x-009 arkitektur x-009

6 stockholms rådhus En märkesbyggnad som tål motsättningar Johan Mårtelius kommenterar tillbyggnaden av Rådhuset.. Carl Westmans tävlingsförslag som i stort blev uppfört. Innergårdarna är nu bebyggda med de elliptiska volymerna.. Westmans perspektiv av fasaden mot Agnegatan. Stockholms rådhus kan i höst fira sin 00-årsdag. Inte ännu den färdiga byggnaden, men arkitekturen som Carl Westman signerade 909 och som det året presenterades i Arkitekturs novembernummer. Det hade varit parallella uppdrag, tre tävlande förslag, men Westmans projekt hade övertygat stort. Nu hade han gjort en vidare bearbetning, det var bara att börja bygga. Alla var överens om att tomten var svår. Inte bara uppfattades den som ocentral, när funktionen nu skulle flytta från Bondeska palatset i Gamla Stan, den saknade också värdig inramning och torgläge, kantad som den sågs vara av Kungsholmens enformiga hyreshus och Gustaf Lindgrens nya, inte så uppskattade polishus. Detta ville Westman överskugga med en kraftfull pjäs, en profilstark Vasaborg av tegel och granit, en tidsenlig och tidlös allians av konst och hantverk. Historien sträckte sig då några år tillbaka, till projektet för den tomt som sedan blev Stadshusets och där Westman varit nära att ta hem spelet. Nu blev det istället en uppdelning mellan den medborgerliga politiken och festiviteten vid Riddarfjärden, och vid Scheelegatan den strängare juridiska hanteringen. Ragnar Östberg fick alltså rama in glamouren vid vattenbrynet och Westman förskansa rättvisan några kvarter därifrån, där de sakkunniga övertygats om att hans inneslutande och bergfasta arkitektur var den rätta för både plats och ändamål. En tung och avslutad arkitektur, alltså. Är den alls möjlig att addera till? Faktum är att prisnämnden 909 beklagade att tillbyggnadsmöjligheter inte hade föreskrivits i uppdraget. Att behoven skulle växa och lokalerna behöva utökas var ju inte svårt att förutse. Westman hade insett det, och redovisade därför i sin plan ändå en möjlig framtida utvidgning. Han skisserade ett par volymer som förlängningar västerut längs Bergsgatan och Kungsholmsgatan, som skulle förvandla platsen mot Polishuset till ett torg och samtidigt förstärka Rådhusets rättmätiga övertag. Så skulle Rådhuset få sitt saknade torgrum och stadsbyggnadsbekymren faktiskt ur Westmans perspektiv minska åtminstone en aning. Mycket talar för att han alltså hoppades att dessa flyglar snart skulle visa sig nödvändiga. Men tillbyggbarheten kan också betraktas mer allmänt. Med all sin symmetri och sin tyngd mot mitten är rådhuset ändå långt ifrån någon monolit. Det presenterar sig snarare som ett stadsparti, sammanbyggt av urskiljbara volymer. Till det ursprungliga projektet 909 hörde för övrigt ett par fristående kvadratiska paviljonger i kvartershörnen mot Scheelegatan, som skulle ha ytterligare förstärkt intrycket av byggnadsgrupp. Strängt taget är det upplagt för att fortsätta additionen. Rådhuset knöt ju an till en arkitektur tre hundra år bakåt i historien, och Westman hänvisade själv till Vasatidens Stockholm. Kunde man inte nu våga sig på en koppling det där lilla seklet bakåt som Rådhuset själv representerar? Vi kan påminna oss hur Stockholms Slott byggdes färdigt efter sin arkitekts planer, sextio år efter att det koncipierats. Varmed inte sagt att ett utvidgat rådhus nödvändigtvis måste följa Westmans anvisningar. Allt detta är värt att rekapitulera inför det resultat vi nu har. Man valde till sist trots allt att avstå från att utvidga volymen, men också från att avskilja och anpassa programmet till de ytor och rum som redan fanns. Istället har nu ett tredje alternativ förverkligats, att addera inåt. Kompromiss, kanske, men mycket talar för att det var rätt lösning. Något övertygande tillbyggnadsförslag har aldrig synts till, får man konstatera, och den rådande konjunkturen talar möjligen inte heller för att det hade låtit sig göras. I prisnämndens kommentar till Westmans ritningar 909 fanns en reservation. Gårdsfasaderna, ansåg man, saknar i alltför hög grad arkitektonisk omvårdnad. Men att gårdarna skulle ge ett mindre formellt och offentligt intryck än gatufronterna var nog Westmans avsikt. Vad han velat åstadkomma var knappast en representativ gårdsarkitektur sådan som Stadshusets, utan en mer intim och tillbakadragen, mer tjänande och praktiskt inriktad. Hit koncentrerar sig husets många interntrappor och korridorer. Här bäddade han alltså, kunde man tycka, för modifikationer och tillägg, just sådant som nu tagit form. De nya inbyggnaderna följer två diametralt olika men logiskt sammanhörande principer. I en del mindre förändringar följs det Westmanska konceptet, så att de knappast låter sig uppfattas. Det gäller i det yttre nya takkupor, som utgår dels från de redan existerande, dels från en rad kupor som faktiskt fanns i det ursprungliga förslaget. Dessutom har några modesta fönster tillkommit i tornet och en del annat. Men de stora tilläggen avviker i det mesta, i material och uttryck, från det existerande. Och att här gå fram med slammat tegel i fullmur hade inte heller varit att tänka på. Man kunde kanske ha förväntat en ännu högre grad av polarisering, att de nya rumsinstallationerna verkligen annonserat sig som sådana, alltså som mer temporära, demonterbara objekt i sitt skal av murverk med tusenårskänsla. Nu invaderas de gamla gårdarna av bjälklag och konstruktioner som de inte fått riktigt fair chans att värja sig mot. Men här finns också en viss följsamhet. Ställningstagandet att bygga vidare på den rådande symmetrin är värt att notera, och de ovala rumscylindrarna lämnar på sitt sätt gårdarnas rum intakta, samtidigt som de fortplantar deras inåtvändhet. De inordnar sig på så vis i en formal hierarki där dominerande enheter, främst bland dem tornet och de ordningar som det direkt genererar, kompletteras med mer neutrala eller anonyma figurer. Relationen till den hundraåriga arkitekturen är alltså komplicerad. Arkitekterna har relevanta erfarenheter av insiktsfulla tilllägg i byggnader från samma generation, framför allt i Erik Lallerstedts Tekniska Högskola. Där var programkraven mindre stränga. I Rådhuset pressas de till det yttersta, eller ett stycke därutöver. Men här handlar det också om en komprimerad koloss, ett komplext maskineri av gångar, valv och salar. Det är, trots allt, som byggt för att tåla motsättningar och hantera konflikter. Bland det moderna genombrottets svenska och stockholmska märkesbyggnader intar Rådhuset också en komplicerad position. Nordiska museet, Stadshuset, Stadsbiblioteket alla var de i någon mening överspelade som manifestationer när de efter långvariga processer stod färdiga 90, 9 respektive 98. Inte så med Carl Westmans rådhus. När det invigdes 9 befann det sig mitt i strömdraget, en höjdpunkt i det förhållningssätt som ibland kallats nationalromantik, men där det grep mot rötterna och mot frontlinjen för sin konstart på ett sätt som inte låter sig fångas som vare sig nationellt eller romantiskt. Stockholms Rådhus var sin tids arkitektoniska glansnummer. Kanske har huset å andra sidan inte behållit sin aura lika väl som övriga nämnda. De nya inkapslade tilläggen är i det perspektivet inte oproblematiska, men jag provar att se dem som en förstärkande utmaning. Johan Mårtelius Professor i arkitekturhistoria på KTH i Stockholm. arkitektur -009 arkitektur -009

7