Att kränkas ytterligare en gång?

Transkript

1 Umeå universitet Juridiska institutionen Examensarbete med praktik 20 p, höstterminen 2006 Juris Kandidatprogrammet Handledare: Ruth Mannelqvist Att kränkas ytterligare en gång? - en juridisk studie av brottsoffers rätt till försörjningsstöd Jennie Lejon

2 1 Inledning Problembakgrund Syfte och avgränsning Metod och material Urval och genomförande Rättsvetenskaplig metod Enkätundersökning Tidigare kartläggningar Disposition Brottsoffers ekonomiska ersättning Gärningsmannens ansvar i form av skadestånd Samhällets ansvar i form av brottsskadeersättning Att bistå behövande Socialnämndens ansvar Förutsättningar för rätt till ekonomiskt bistånd Behovet kan tillgodoses på annat sätt Barns inkomster och tillgångar Brottsoffer i fokus Rättsliga argument i domstolarna Ideellt skadestånd utgör inkomst vid biståndsbedömningen Brottsoffret har en skada motsvarande det tillerkända skadeståndet Två argumentationslinjer Brottsofferperspektiv på biståndsbedömningen Kollision mellan praxis och lag? Klassificeringen av brottsoffer och dess inverkan på biståndsbedömningen Skapar socialtjänstens och domstolarnas praxis en andraklassens medborgare? Avslutande kommentarer Källförteckning Bilaga A 1

3 1 Inledning 1.1 Problembakgrund Att utsättas för ett brott är i de allra flesta fall en traumatisk upplevelse. Ekonomisk ersättning till ett brottsoffer kan givetvis aldrig göra brottet ogjort. En skada av ideell natur kan inte heller alltid kompenseras på ett fullgott sätt genom sådan ersättning, men ofta kan ersättningen lindra verkningarna av det upplevda. Ett tilldömt skadestånd eller en beviljad brottsskadeersättning kan många gånger medverka till att brottsoffret får åtminstone en symbolisk upprättelse för allt vad brottet inneburit. Kompensation i form av pengar kan även ge offret en möjlighet att vidta nödvändiga förändringar i sin livssituation för att kunna gå vidare efter den orättvisa som han eller hon har blivit utsatt för. 1 Inte sällan går det att finna dessa brottsoffer hos en grupp människor där även behovet av ekonomiskt bistånd är utbrett. 2 Socialtjänsten har här ett dubbelt ansvar. Dels ska den verka för att dessa brottsoffer ska få stöd och hjälp och dels ska den bereda utvägen när alla andra möjligheter är uttömda, genom att bistå dessa ekonomiskt svaga personer bland annat ekonomiskt i form av försörjningsstöd. Tack vare detta ansvar som socialtjänsten ytterst har kan dessa människor få hjälp att återgå till sin vardag, med en skälig levnadsnivå och en möjlighet att leva ett självständigt liv. Frågan är dock hur denna målsättning stämmer överens med det jag nyligen kunde läsa i tidningen. I en artikel i Aftonbladet under sommaren 2006 framhölls nämligen att den som lever på sociala bidrag omfattas inte av skadeståndslagstiftningen 3. Artikelförfattaren påpekade vidare att det är fritt fram för landets 290 kommuner att från fall till fall avgöra om brottsoffret ska få den ersättning som domstolen dömt ut, eller om kommunen ska lägga beslag på pengarna istället. Detta antyder en rättslig disharmoni. Är det så verkligheten ser ut? 1.2 Syfte och avgränsning Uppsatsens övergripande syfte är att ur ett brottsofferperspektiv studera den påverkan som ersättningar till brottsoffer har på rätten till försörjningsstöd. En viktig aspekt i detta arbete är att fastställa vilken inverkan det har på bedömningen av rätten till ekonomiskt bistånd att någon definieras som ett brottsoffer. Kan en sådan definiering medföra att till exempel en 1 Prop. 2000/01:68 s Se till exempel motion 2003/04:So635 s av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) och Carlstedt (2001). 3 Moberg (2006). 2

4 socialsekreterare väljer att avräkna eller att inte avräkna ersättning från försörjningsstöd, beroende på om denne ser klienten i fråga som ett brottsoffer eller inte? Mitt delsyfte blir därför att undersöka om klassificeringen av någon som ett brottsoffer eller inte inverkar på bedömningen om avräkning ska göras. Min avsikt med detta arbete är inte att presentera en heltäckande och generaliserbar bild, att utreda varje möjlig bedömningsgrund som medför att avräkning görs eller att utreda i hur många fall runt om i landet som brottsoffers ersättning faktiskt avräknas, utan istället att ge exempel på vad den individuella biståndsbedömningen kan grunda sig på när det gäller frågan om ersättning ska avräknas från försörjningsstöd. Med ersättning avses i detta arbete ideellt skadestånd samt brottsskadeersättning. För att materialet ska vara hanterbart har jag valt att inte behandla brottsoffers möjligheter till ersättning genom försäkring. I denna uppsats hänvisas endast till valda delar av lagtext, riktlinjer med mera som enligt min uppfattning är av relevans för mitt syfte. 1.3 Metod och material Urval och genomförande Trots att frågan om avräknande av brottsoffers ersättning från försörjningsstöd uppmärksammats av lagstiftare, myndigheter och media finns det relativt lite praxis och litteratur som verkligen utreder och ger förslag på lösningar kring denna problematik. Här kan nämnas att exempelvis Socialstyrelsen, Brottsofferutredningen och Socialtjänstutredningen har framfört önskemål om att frågan ska klargöras, något som enligt min uppfattning ännu inte har lett till någon konkret åtgärd. Detta har medfört svårigheter för mig vad gäller insamlandet av material som kunnat bidra nämnvärt. Uppsatsens problemställning medför att delvis skilda metoder måste användas. Jag har därför använt den traditionella rättsvetenskapliga metoden för att studera dels gällande rätt och dels domstolarnas argumentation. Vidare har en enkätundersökning genomförts. 3

5 1.3.2 Rättsvetenskaplig metod Jag har använt mig av en traditionell rättsvetenskaplig metod för att försöka utreda det aktuella rättsläget. Jag har systematiserat och analyserat rättsligt material i form av gällande lagtext, förarbeten och rättsfall. Efter sökningar i Regeringsrättens målregister i början av oktober 2006 återfanns dock endast mål av intresse för min uppsats där prövningstillstånd inte hade beviljats. Med hänsyn till att det för närvarande inte finns några vägledande rättsfall från Regeringsrätten i denna fråga, har jag använt mig av underrättspraxis. Denna praxis har dock inte något prejudikatvärde, varför jag har valt att använda den för att visa på vilka rådande argumentationslinjer som domstolarna använder sig av. Med tanke på avsaknaden av normerande rättsfall från Regeringsrätten kontaktade jag kammarrätterna i slutet av oktober Resultatet blev enligt följande: till Kammarrätten i Stockholm hade ett mål 4 överklagats, till Kammarrätten i Göteborg hade två mål 5 överklagats, medan inga mål hade överklagats till de övriga två kammarrätterna. I detta arbete har jag valt att exemplifiera den rättsliga argumentationen genom den senaste domen som finns på området, nämligen domen från Kammarrätten i Göteborg 6. Även om domstolarna i de övriga två rättsfallen från kammarrätterna diskuterade förutsättningarna för att se skadestånd som inkomst vid biståndsbedömningen var detta inte huvudfrågan, utan saken avsåg försörjningsstöd med villkor om återbetalning. Dessa domar var således inte av direkt intresse för min uppsats. För att exemplifieringen skulle tjäna sitt syfte ville jag även ta med en dom där omständigheterna var jämförbara med de i domen från Göteborg, men där domslutet blev det motsatta. Hos Länsrätten i Västerbottens län hittade jag en sådan dom 7 som väckte mitt intresse. Dessa utvalda rättsfall syftar inte till att utgöra underlag för fastställande av gällande rätt, utan jag valde dessa rättsfall för att exemplifiera och analysera de två olika argumentationslinjer som jag har kunnat urskilja hos domstolarna. 4 Kammarrättens i Stockholm dom i mål nr Kammarrättens i Göteborg dom i mål nr samt Kammarrättens i Göteborg dom i mål nr Kammarrättens i Göteborg dom i mål nr Länsrättens i Västerbottens län dom i mål nr

6 I detta arbetes slutskede avgjorde Kammarrätten i Jönköping ett fall där fråga var om ett ideellt skadestånd ska ses som inkomst vid socialtjänstens biståndsbedömning. 8 Med hänsyn till att kammarrättens bedömning och utgången i denna dom är densamma som de i domen jag valde att referera från Kammarrätten i Göteborg anser jag att det inte är nödvändigt att referera även denna dom i min uppsats. För att åskådliggöra vad socialtjänsten grundar sina beslut på vid biståndsbedömningen har jag tagit del av riktlinjer och råd publicerade av Socialstyrelsen, vilka utgör generella rekommendationer om tillämpningen av en lag och som anger hur någon kan eller bör handla i en viss situation. Dessa källor är följaktligen enbart rådgivande Enkätundersökning Den förberedande inläsningen av ämnet innebar att jag kunde identifiera viktiga frågor som jag ville undersöka. För att få svar på just dessa frågor och för att komplettera det befintliga materialet valde jag att utföra en enkätundersökning. 9 Förberedelse och noggrannhet var nyckelord vid utformningen av frågeformuläret. 10 Jag valde att göra en skriftlig undersökning hos en socialtjänst i Malmö, Stockholm respektive Umeå för att få en uppfattning om vad som kan läggas till grund för en avräkning av brottsoffers ersättning från försörjningsstöd. 11 Val av undersökningsstäder gjordes medvetet för att få en god geografisk spridning i landet. Tanken var att jag utifrån detta skulle ges en möjlighet att göra en jämförelse av hur kommunerna tillämpar socialtjänstlagen, de olika råden och riktlinjerna samt praxis i olika delar av landet. För att få en ökad validitet och bredare bild av hur verkligheten faktiskt ter sig kunde åtskilligt fler undersökningar ha utförts. Min bedömning var emellertid att en sådan mängdundersökning inte skulle tjäna något syfte. Socialtjänstlagen är nämligen i stora delar en ramlag, med den innebörden att socialtjänsterna i respektive kommun har stor frihet att välja en tolkning som är anpassad till det individuella fallet. 12 Samtliga socialtjänsters bedömningar måste därmed anses rätta och riktiga. Ramlagskonstruktionen torde medföra att det i många fall råder olikheter 8 Kammarrättens i Jönköping dom i mål nr Enligt civilekonomen och sociologen, tillika amanuens vid Norges Kommunal- och Socialhögskola, Knut Halvorsen medför användandet av en enkät med frågeformulär att informationsmängden kan reduceras till just det som man är intresserad av, se Halvorsen (1992) s Bell (2000) s. 109f. 11 Se bifogat frågeformulär i Bilaga A. 12 Socialstyrelsen (2003) s

7 kommunerna emellan ifråga om grunder för biståndsbedömningen. Påpekas bör därför, att dessa utvalda socialtjänsters arbetssätt/bedömningsgrunder givetvis inte ska tolkas som gällande praxis för landets övriga socialtjänster. Val av personer för undersökningen i dessa kommuner gjordes genom att jag ringde upp socialtjänstens enhet för försörjningsstöd i respektive kommun, och därefter informerade jag den person som svarade om avsikten med undersökningen. I samtliga tre kommuner blev jag hänvisad till en enhetschef för ekonomiskt bistånd, vilka på goda grunder får antas ha rikligt med kunskap om den problematik jag är intresserad av. Vid samtal med enhetscheferna informerades även dessa om avsikten med undersökningen. Till en början var de tveksamma till att ställa upp på undersökningen eftersom de inte ansåg sig ha speciellt mycket att bidra med. Efter att jag hade talat om för dessa tilltänkta undersökningspersoner att all information de kunde bidra med var av intresse för min uppsats, att enkäten bestod av några få, enkla frågor och då jag gav dem gott om tid till att genomföra enkäten gav de så sitt bifall till att medverka. Två av enhetscheferna fick ta del av frågorna via e-post och besvarade även frågorna via e-post, medan kommunikationen med den tredje sköttes brevledes. När det gäller hantering av enkäten valde jag att inte göra en förstudie, det vill säga att testa enkäten på ett antal personer innan den skickades till undersökningsgruppen. Detta beslut motiverades av syftet med undersökningen, vilket var att ge exempel från praktiska verksamheter. Nyttan med en förstudie är att man på så sätt kan få en klar uppfattning om ungefärlig tidsåtgång, eventuella oklarheter eller eventuellt överflöd av respektive brist på frågor och så vidare. 13 Ytterligare skäl till att jag inte kände att en förstudie kunde motiveras var att jag och undersökningspersonerna resonerade om dessa faktorer under telefonsamtalen i det inledande skedet. Eftersom undersökningen genomfördes för att bidra med praktiska exempel till uppsatsen, utfördes den med hjälp av ett frågeformulär omfattande åtta ostrukturerade, öppna frågor så att respondenterna skulle ha friheten att svara vad de ville. Alla tre respondenterna fick samma 13 Bell (2000) s

8 frågor. 14 När sedan svar hade erhållits från alla tre enhetschefer analyserades svaren för respektive fråga separat, för att jämförelser häremellan skulle kunna göras. Själva formuleringen av frågorna är viktig för giltigheten av svaren när man genomför en enkätundersökning. En enkät av detta slag, med öppna frågor, torde inbjuda till att de svarande ger en så positiv bild av sig själva, sitt arbetssätt och sin verksamhet som möjligt. Det är därför svårt att avgöra hur respondenternas egna uppfattningar eller förförståelser påverkade de avgivna svaren. Syftet med undersökningen är även som bekant endast att exemplifiera hur socialbidragsbedömningarna kan gå till och inte att fastslå hur bedömningarna faktiskt görs i de enskilda fallen. 1.4 Tidigare kartläggningar Tidigare forskning om hur ett ideellt skadestånd ska påverka socialbidragsprövningen förekommer mycket sparsamt. Frågan om en person som fått ett ideellt skadestånd kan nekas socialbidrag med hänsyn till att dennes försörjning kan tryggas genom de medel som erhållits i skadestånd har dock uppmärksammats i bland annat Brottsofferutredningens betänkande Brottsoffer - Vad har gjorts? Vad bör göras? 15. I denna utredning föreslogs att frågan skulle utredas närmare inom ramen för Socialtjänstutredningen 16 eller genom att nämnda utredning gavs ett tilläggsdirektiv att utreda frågan. 17 Eftersom ett sådant tilläggsdirektiv inte gavs ville Socialstyrelsen genom en skrivelse 18 till regeringen understryka vikten av att frågan utreds ytterligare. Socialstyrelsen noterade nämligen i samband med arbetet med Socialstyrelsens allmänna råd om försörjningsstöd 19 vissa problem kopplade till försörjningsstödet, av sådan beskaffenhet att de inte har kunnat lösas inom ramen för de allmänna råden. Ett sådant problem uppges vara att ett erhållet skadestånd på grund av brott kan inverka negativt på brottsoffrets rätt till försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen, i den meningen att brottsoffret kan nekas rätt till försörjningsstöd eftersom han eller hon kan tillgodose sitt behov genom skadeståndet. I skrivelsen lyfter styrelsen fram risken för att syftet med skadeståndet inte upprätthålls när det gäller de ekonomiskt svagaste i samhället, eftersom ett dylikt bedömningssätt kan medföra att ett 14 Halvorsen (1992) s. 87f. 15 SOU 1998:40 s. 180f. 16 Dir. 1997: SOU 1998:40 s Socialstyrelsens skrivelse till regeringen Dnr / SOSFS 1998:11. 7

9 brottsoffer som är i behov av ekonomiskt bistånd för sin försörjning inte ges samma möjlighet som andra skadelidande att förändra sin livssituation eller unna sig något extra. 20 I motionen Orättvis behandling av brottsoffer 21 framförs behovet av att förtydliga skadeståndslagen så att alla skadeståndsberättigade behandlas lika. Motionären menar att synen på det ideella skadeståndet som en möjlighet för den utsatte att få upprättelse och en möjlighet att förändra sin livssituation tydligen inte gäller alla, eftersom det visat sig att brottsoffer som är beroende av ekonomiskt bistånd för sin försörjning inte ges samma ersättning som andra skadelidande. Detta är något som enligt motionären drabbar i första hand misshandlade kvinnor med barn. Motionären menar vidare att det inte kan vara lagstiftarens intention att göra skillnad på brottsoffer, vilket tydligen görs av lagtolkarna 22. Intresset kring brottsoffrens situation har ökat i Sverige sedan 1980-talet, i takt med att problematiken uppmärksammas mer och nya lagar stiftas till skydd för dessa. Tidigare var brottsoffren en mer eller mindre bortglömd grupp i samhället, inom forskningen och i lagstiftningen. 23 Av särskilt intresse i detta arbete är Socialstyrelsens kartläggning 5 kap. 11 SoL en uppföljning av socialtjänstens arbete. En av frågorna i denna kartläggning gällde socialtjänstens definition av brottsofferbegreppet. Samtliga intervjupersoner svarade här att ett brottsoffer är någon som har varit utsatt för ett brott. Mer än en tredjedel av intervjupersonerna uppgav även andra kriterier som skulle uppfyllas för att personen ska definieras som ett brottsoffer, till exempel ska brottet ha inneburit en kränkning för offret, den utsatte ska ha farit illa såväl fysiskt som psykiskt, den utsatte ska ha fått betydande men samt personen själv ska inte ha medverkat till brottet. Några intervjupersoner uppgav även att brottet måste vara polisanmält och/eller gärningsmannen lagförd för att personen ska definieras som ett brottsoffer. En intervjuperson uttryckte sig som så, att ett brottsoffer är någon som blivit utsatt för brott. I meningen att någon är lagförd för det, att det liksom har skett 24. Av kartläggningen framgår att ändringen i 5 kapitlet 11 socialtjänstlagen (2001:453) (SoL), som trädde i kraft den 1 juli 2001, 20 Socialstyrelsens skrivelse till regeringen Dnr /1999 s Motion 2004/05:m012 av Maud Ekendahl (m). 22 Motion 2004/05:m012 av Maud Ekendahl (m). 23 SOU 1998:40 s. 73, prop. 2000/01:79 s. 8f. 24 Socialstyrelsen (2004) s

10 i några fall hade medfört tolkningsproblem eller diskussioner gällande just vilka som avses vara brottsoffer. 25 Här bör poängteras att det inte finns någon vedertagen definition av vem eller vilka som är att betrakta som brottsoffer, olika definitioner används i olika sammanhang. Ny kunskap gör dessutom brottsoffer till ett föränderligt begrepp. Det begrepp som används i bland annat rättegångsbalken och som kan anses vara det juridiska brottsofferbegreppet är målsägande. 26 I Förenta Nationernas brottsofferdeklaration återfinns en annan och vidare definition av begreppet brottsoffer. I deklarationen definieras brottsoffer som en person som lidit fysisk eller psykisk skada, känslomässigt lidande, ekonomisk förlust eller påtaglig försämring av sina grundläggande rättigheter, genom handlingar som strider mot strafflagar som gäller i medlemsländerna. En person kan även betraktas som ett brottsoffer oavsett om förövaren är identifierad, åtalad eller dömd och oavsett familjerelationen mellan förövaren och offret. 27 Ytterligare en tolkning av brottsofferbegreppet återfinns i det tidigare nämnda betänkandet av Brottsofferutredningen, och avser då främst fysiska personer som direkt drabbats av brott. 28 I regeringens proposition Stöd till brottsoffer 29 används såväl begreppet brottsoffer som målsägande för att beteckna den som utsatts för brott. De många variationer av brottsofferbegreppet torde åskådliggöra att detta inte är en helt okomplicerad fråga. Socialstyrelsen framhåller i sin lägesbeskrivning om hur brottsofferparagrafen förändrat socialtjänstens arbete, att brottsofferdefinitionen i högsta grad är en politisk fråga. 30 Här betonas att det endast är den som fått status som tillhörandes en offergrupp som kan få ekonomisk, medicinsk, psykologisk eller social särbehandling Socialstyrelsen (2004) s Begreppet målsägande definieras i 20 kapitlet 8 rättegångsbalken (1942:740) som den mot vilken ett brott har blivit begånget eller som har blivit förnärmad av brottet eller som har lidit skada av det. 27 Declaration of Basic Principles of Justice for Victims of Crime and Abuse of Power. FN resolution 40/34 den 29 november SOU 1998:40 s Prop. 2000/01:79 s Med brottsofferparagrafen avses här 5 kapitlet 11 SoL vilken trädde i kraft den 1 juli 2001, med följande lydelse: Socialnämnden bör verka för att den som utsatts för brott och dennes anhöriga får stöd och hjälp. Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. 31 Socialstyrelsen (2004) s

11 1.5 Disposition Uppsatsen är indelad i 5 kapitel. Efter detta inledande kapitel redogör jag för lagstiftarnas syfte med ekonomisk ersättning till brottsoffer. I det tredje kapitlet ges en beskrivning av socialtjänstens ansvar för brottsoffer. Här redogörs även för lagstiftarens intention med försörjningsstödet samt under vilka förutsättningar försörjningsstöd kan beviljas. I det fjärde kapitlet refereras de två rättsfallen, för att visa på de rådande rättsliga argumentationerna som förs vid domstolarna beträffande hur ekonomisk ersättning till brottsoffer ska ses vid biståndsbedömningen. I det femte och avslutande kapitlet redovisas resultatet av enkätundersökningen, det vill säga de undersökta socialtjänsternas praxis. Kapitlet innehåller även en analys av den presenterade empirin, och här ges även förslag på lösningar på de ifrågavarande problemen vid biståndsbedömningen 2 Brottsoffers ekonomiska ersättning 2.1 Gärningsmannens ansvar i form av skadestånd Den som lidit skada på grund av brott kan ha rätt till ekonomisk kompensation. Rätten till ekonomisk ersättning fyller flera viktiga funktioner. Ekonomisk kompensation för den kränkning och de skador som brottet har orsakat utgör en viktig form av upprättelse för offret. En rätt till sådan ersättning kan underlätta brottsoffrets känslomässiga hantering av den kränkande handlingen, den kan medverka till att den drabbade känner att hans eller hennes upplevelser till följd av händelsen tas på allvar. Redan att bli tilldömd denna penningsumma kan utgöra en bekräftelse, både för offret och för människor i dennes omgivning, att samhället beaktar honom eller henne som ett brottsoffer. Detta kan i sin tur medföra att självrespekten och självkänslan återställs. 32 Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada eller som kränker någon genom brott, ska ersätta skadan respektive kränkningen. 33 En viktig skadeståndsrättslig princip är att den skadelidande ska ha full kompensation för sin skada. 34 Ideell skada som uppkommer i samband med personskada ersätts enligt 5 kapitlet 1 SkL bland annat i form av sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men samt särskilda olägenheter till följd av skadan. 32 SOU 1992:84 s kapitlet 1 och 3 skadeståndslag (1972:207) (SkL). 34 SOU 1992:84 s

12 Ersättningsposterna är ett försök från lagstiftarens sida att översätta upplevelsen i pengar och kan närmast ses som ett slags plåster på såren. 35 Enligt 5 kapitlet 6 SkL ersätts ett särskilt slag av ideell skada, nämligen kränkning till följd av brott. Även om skadan måste ha vållats genom en brottslig handling för att den drabbade ska ha rätt till ersättning krävs det inte att gärningsmannen faktiskt ska ha fällts till ansvar för brottet. 36 Avsikten med kränkningsersättningen är att ersätta den kränkning som uppkommer just i samband med angreppet, medan ersättningen för personskada till exempel i form av sveda och värk avser det efterföljande lidandet. Tanken är att den ekonomiska kompensationen ska möjliggöra rekreation eller annan förströelse eller för brottsoffret att kunna unna sig något som han eller hon normalt inte skulle ha haft råd med, för att på så vis skingra tankarna på kränkningen. Det kan även handla om att i svåra situationer förändra hela livssituationen. 37 Skadeståndet ska emellertid inte enbart ses som reparativt. Lagstiftarens syfte med det ideella skadeståndet är även att ge den skadelidande upprättelse för den förnedrande och kränkande handlingen eller oförrätt som skadehandlingen utgör, vilket också beskrivs som en överordnad princip i motiven till lagstiftningen. 38 Ekonomisk ersättning till den som skadas av ett brott ska normalt i första hand betalas av gärningsmannen i form av skadestånd. I de fall gärningsmannen inte har de ekonomiska förutsättningarna att betala skadeståndet eller i de fall gärningsmannen förblir okänd finns en möjlighet för brottsoffret att erhålla brottsskadeersättning från staten Samhällets ansvar i form av brottsskadeersättning Under förutsättning att ett brottsoffer inte kan få sina skador ersatta av skadevållaren och inte heller genom någon försäkring eller annan ersättningsform kan staten betala ut brottsskadeersättning till brottsoffret. Brottsskadeersättning betalas i första hand för personskador och för kränkning. 40 Från och med den 15 november 2006 betalas brottsskadeersättning även ut 35 SOU 1995:33 s.80, prop. 2000/01:68 s. 18, samt Hellner, Radetzki (2006) s Prop. 2000/01:68 s Prop. 2000/01:68 s Prop. 2000/01:68 s Se brottsskadelag (1978:413) (BrL) samt SkL. 40 Prop. 2000/01:68 s

13 till barn som bevittnat brott som varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos barnet i dess förhållande till en närstående person. 41 Frågor om brottsskadeersättning prövas av Brottsoffermyndigheten och bestäms enligt skadeståndsrättsliga principer, till exempel principen om full ersättning för den lidna skadan. 42 Det krävs inte heller att gärningsmannen är känd för att brottsskadeersättning ska kunna betalas ut, men föreliggande utredning måste dock visa att skadan har uppkommit till följd av ett brott Att bistå behövande 3.1 Socialnämndens ansvar Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Kommunerna fullgör detta ansvar till stor del genom socialtjänstens verksamhet. 44 Till saken hör även att kommunerna ska bedriva all verksamhet utifrån likställighetsprincipen. Enligt 2 kapitlet 2 kommunallagen (1991:900) har kommunerna nämligen en skyldighet att behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Ömmande skäl utgör i sig inte något sakligt skäl för särbehandling. 45 Kommunen har också ett ansvar för medborgarna som innebär en skyldighet att i akuta situationer bistå enskilda. Det har emellertid inte ansetts möjligt att i lagstiftning precisera de situationer som kan uppstå, utan det åligger på kommuner och domstolar att i varje enskilt fall göra ett ställningstagande. Dessa vägledande beslut ska i sin tur underlätta den framtida tillämpningen. 46 De övergripande målen och grundläggande värderingarna för socialtjänstens verksamhet är formulerade i socialtjänstlagens portalparagraf, 1 kapitlet 1. Målen ger uttryck för principen om människors lika värde och lika rätt till social trygghet, vård och omsorg. Socialtjänsten ska arbeta för att främja människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. I alla frågor som rör barn ska socialtjänsten beakta vad hänsynen till barnets bästa kräver. 47 Socialnämndens uppgifter är att svara för omsorg och service, att ge upplysningar, råd, stöd och vård samt ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer och 41 4a BrL BrL. 43 Prop. 1998/99:41 s Prop. 2005/06:166 s. 14 samt 2 kap. 1, 2, 4 SoL. 45 Prop. 2000/01:80 s. 94f. 46 SOU 1999:97 s kap. 2 SoL. 12

14 enskilda som behöver det. 48 Socialtjänsten utgör en central del av välfärdspolitiken, då deras kanske viktigaste uppgift är att tillgodose individuella behov hos socialt och ekonomiskt utsatta grupper. Socialtjänstens insatser utgör härmed ett viktigt komplement till övriga ekonomiska stödsystem och en hjälp när generella stödformer är otillräckliga eller inte kan lämnas Förutsättningar för rätt till ekonomiskt bistånd Beträffande rätten till bistånd gäller enligt 4 kapitlet 1 SoL att den som inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt, på särskilt angivna villkor. Den enskilde ska genom biståndet försäkras en skälig levnadsnivå, och biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. Rätten till ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen bygger ytterst på en individuell behovsbedömning. Denna rätt är inte förbunden med att den enskilde ska vara i behov av hjälp av någon särskild orsak, utan kravet ligger i att den enskilde ska göra vad han eller hon kan för att bidra till sin egen försörjning. 50 Socialtjänstens huvudsakliga uppgift är att bidra till att hitta långsiktiga lösningar på människors försörjningsproblem, och att ta ställning till i vilken utsträckning den enskilde själv kan tillgodose sitt behov. Bedömningen ska präglas av ett helhetsperspektiv på den enskildes totala situation. 51 Försörjningsstöd ska ses som det yttersta skyddsnätet för välfärdssystemet, alla andra möjligheter ska vara uttömda innan försörjningsstöd kan komma ifråga. 52 Den enskilde måste utnyttja alla möjligheter som normalt står till buds för att försörja sig innan det kan bli aktuellt med försörjningsstöd. Givetvis måste alltid en individuell bedömning göras vid prövning av rätten till bistånd. I uttrycket inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt ligger sålunda att den som kan arbeta är skyldig att söka arbete, delta i verksamheter som anordnas för arbetslösa eller kompetenshöjande verksamhet liksom att söka andra former av bidrag som finns, såsom bostadsbidrag, studiebidrag och a-kasseersättning. Den som har ekonomiska tillgångar måste i första hand använda sig av dessa innan försörjningsstöd kan 48 3 kap. 1 femte strecksatsen SoL. 49 Prop. 2000/01:80 s Socialstyrelsen (2003) s Socialstyrelsen (2003) s Socialstyrelsen (2003) s

15 beviljas. Uttrycket är en markering och ett förtydligande av den enskildes ansvar för att göra vad han eller hon kan för att försörja sig själv. 53 Frågan om ideellt skadestånd och barns tillgångar ska kunna undantas vid socialbidragsprövningen ska enligt motiven ses mot bakgrund av socialbidragets funktion som det yttersta skyddsnätet för människors försörjning. För att principen för socialbidrag skall kunna upprätthållas gentemot de som gör sitt yttersta för att klara sin försörjning kan det inte vara rimligt att tillgångar inte avräknas i sedvanlig utsträckning vid prövningen. Utan att i grunden göra om socialbidragets konstruktion, är det därför inte möjligt att generellt skydda vissa tillgångar mot att beaktas vid prövning av rätt till ekonomiskt bistånd. 54 Det ideella skadeståndet ska således medräknas som en tillgång vid socialbidragsprövningen. Inte heller ömmande skäl i sig uppges utgöra något sakligt skäl för särbehandling. Samtidigt betonas att en individuell bedömning alltid måste göras i varje enskilt fall, och att det individuella synsättet ibland måste vidgas eftersom förutsättningarna avviker från det som normalt förekommer vid socialbidragshantering. Som exempel uppges att en person kan ha fått ett ideellt skadestånd på grund av att han eller hon utsatts för ett brott och därför kan ha behov av långvariga och kostsamma behandlingar, något som rimligtvis bör beaktas vid biståndsbedömningen. 55 Det framhålls emellertid att en behovsprövning i ett sådan vidgat perspektiv förutsätter att det bland de flesta i samhället uppfattas som legitimt, varför det kan ifrågasättas om ett ideellt skadestånd ska användas för att tillgodose behov av en grundläggande försörjning Behovet kan tillgodoses på annat sätt Likt tidigare anförts kan försörjningsstöd inte beviljas om den som söker biståndet kan tillgodose behovet på annat sätt. Vid socialnämndens bedömning av om en enskild kan tillgodose sitt behov genom egna tillgångar, bör nämnden emellertid endast beakta sådana tillgångar som den enskilde faktiskt kan förfoga över eller få tillgång till. Socialnämnden bör ta hänsyn till kontanter, 53 Prop. 2000/01:80 s. 93f. 54 Prop. 2000/01:80 s Prop. 2000/01:80 s. 94f. 56 SOU 1999:97 s

16 bankkonton och andra tillgångar som denne förfogar över och som lätt kan realiseras, till exempel aktier och obligationer. Som exempel på tillgångar som inte bör påverka rätten till försörjningsstöd, kan nämnas bankmedel som inte går att ta ut på grund av villkor i ett gåvobrev eller testamente. 57 Vid biståndsbedömningen bör socialnämnden räkna med hushållets samtliga faktiska tillgångar, varför inkomster som den enskilde inte kan förfoga över inte bör tas med. Sådana inkomster är till exempel barns inkomster från tillgångar som står under överförmyndarens kontroll när överförmyndaren inte ger sitt samtycke till uttag. Vissa faktiska inkomster bör socialnämnden dock i regel inte räkna med, till exempel skadestånd som den enskilde får för att kompensera ekonomiska förluster och som inte utgör ersättning för inkomstförlust eller stipendier och fondmedel som är avsedda för ett visst ändamål, till exempel en resa. I regel bör dock socialnämnden räkna med försäkringsersättningar och skadestånd som kompenserar den enskilde för förlust av egendom som kunnat tillgodose hushållets behov genom att avyttras. Här bör emellertid omständigheterna i det enskilda fallet bli avgörande på samma sätt som om den enskilde hade haft kvar egendomen. 58 Utgångspunkten när socialtjänsten räknar ut om ett hushåll har rätt till ekonomiskt bistånd är att samtliga faktiska inkomster och tillgångar bör räknas som gemensamma för makar, registrerade partner och sambor. Normalt ska den ena parten i ett hushåll inte kunna få bistånd för egen del utan att den andres inkomster eller tillgångar beaktas. Socialnämnden bör endast undantagsvis kunna ge ekonomiskt bistånd enbart till den ena parten, exempelvis i avvaktan på att den andra parten bidrar med sin inkomst eller uppfyller de villkor som nämnden ställer på honom eller henne. 59 I situationer då den ena parten som varit utsatt för hot eller misshandel av den andra parten söker ekonomiskt bistånd, bör nämnden i första hand försöka hjälpa honom eller henne att få pengar från den andre parten. I avvaktan på detta bör socialtjänsten kunna göra undantag från principen om gemensamma tillgångar, genom att dessa betraktas som fiktiva i den meningen att den drabbade parten inte direkt kan förfoga över dem eller på annat sätt få tillgång till dem, och 57 SOSFS 2003:5 s SOSFS 2003:5 s SOSFS 2003:5 s

17 den enskilde bör då kunna beviljas bistånd. 60 I sammanhanget kan nämnas att det i ett nyligen antaget lagförslag getts möjlighet för en make som fått ersättning för exempelvis personskada och kränkning till följd av att denna utsatts för brott av den andre maken att få undanta denna ersättning vid en bodelning Barns inkomster och tillgångar När en åtgärd rör barn måste varje beslut grunda sig på en bedömning av vad som är barnets bästa. Även om barnets bästa inte alltid är avgörande för vilket beslut som fattas, ska barnets bästa alltid beaktas, utredas och redovisas. Vid en intressekonflikt mellan barnet och de vuxna måste barnets intresse ha företräde. Att ett barnperspektiv ska råda inom socialtjänstens verksamhet medför att barnens situation ska uppmärksammas även när de vuxna ansöker om försörjningsstöd hos socialtjänsten. I utredningar om försörjningsstöd ska däremot föräldrarnas situation, ekonomiskt eller i övrigt, undersökas. Ibland kan barnperspektivet resultera i att familjen beviljas extra ekonomiskt bistånd för något som barnet behöver för sitt liv och sin utveckling. 62 Enligt den praxis som utvecklats inom socialtjänsten har dock barns tillgångar inverkat negativt på en förälders rätt till ekonomiskt bistånd, eftersom behovet, helt eller delvis, har ansetts kunna tillgodoses på annat sätt eftersom föräldern haft möjlighet att förfoga över tillgången. 63 Omyndiga barns tillgångar ska skyddas och får endast användas till barnets uppehälle, utbildning och nytta i övrigt, och alltså inte till familjens försörjning eller till föräldrarnas egna utgifter. 64 Eftersom barn aldrig är underhållsskyldiga gentemot den övriga familjen kan barnets inkomst eller tillgångar bara ligga till grund för den del av försörjningsstödet som gäller barnet. Om föräldrarna inte kan förfoga över medlen bör inte ett barns tillgångar påverka föräldrarnas rätt till ekonomiskt bistånd för barnet. Detta gäller till exempel bankmedel som står under överförmyndarens kontroll, om överförmyndaren inte ger sitt samtycke till uttag. 65 Enbart det faktum att barnets tillgångar är satta under överförmyndarspärr, är dock inte i sig är ett hinder för 60 Socialstyrelsen (2003) s. 23f. 61 Se prop. 2006/07: Socialstyrelsen (2003) s Socialstyrelsen (2003) s. 104, Socialstyrelsens skrivelse till regeringen Dnr /1999 s SOU 1999:97 s. 247, Socialstyrelsen (2003) s. 103f. 65 SOSFS 2003:5 s

18 att barnets tillgångar ska kunna tas i anspråk till barnets behov. Tillgångar som i realiteten inte kan disponeras måste dock undantas, till exempel försäkringsersättningar som är avsedda att täcka framtida inkomstbortfall, bankmedel eller fast egendom som inte är möjligt att förfoga över på grund av en bestämmelse i gåvobrev eller testamente. 66 Enligt Socialtjänstutredningens mening finns det inte skäl för att göra andra ställningstaganden ifråga om barns tillgångar än det som gör för vuxnas. Med detta avser utredningen att det i ett längre tidsperspektiv kan det finnas anledning att även ta i anspråk barns tillgångar för att tillgodose barnets behov, men att det däremot aldrig kan bli fråga om att använda den barnets medel för hushållets kostnader. Utredningens uppfattning var dock att frågan borde beredas i ett större sammanhang än vad utredningens uppdrag tillåter, eftersom frågan har sådana konsekvenser för exempelvis förvaltningen av barns tillgångar men även möjligheterna att realisera barns tillgångar för den som har stora tillgångar i förhållande till dem med mindre, men kanske mer åtkomliga besparingar. 67 I ett nyligen antaget lagförslag rörande barn som bevittnat våld, behandlas på vilket sätt ersättning som ska utbetalas till ett barn till följd av brott ska hanteras för att om möjligt skydda dessa tillgångar. 68 Den som är under arton år får normalt inte själv råda över sin egendom, utan denna rätt att förvalta egendomen och att företräda barnet i frågor som rör tillgångarna tillkommer istället barnets förmyndare. En grundläggande förutsättning är dock att tillgångarna ska användas till barnets nytta. I motiven lyfter regeringen fram möjligheten att förstärka skyddet för ett barns tillgångar, genom användandet av så kallade spärrade konton. Ett sådant spärrat konto innebär att det krävs överförmyndares samtycke till att tillgångar på detta konto tas i anspråk av förmyndaren. Det har härigenom ställts upp en garanti mot att barnets pengar förslösas, eftersom en förmyndare som vill ta ut pengar från kontot måste redogöra för syftet med användningen av tillgångarna. Om det av någon särskild anledning behövs för att trygga förvaltningen får överförmyndaren enligt 13 kapitlet 19 föräldrabalken (1949:381) meddela den som skall betala pengar till ett barn att dessa ska sättas in på ett spärrat konto. Det krävs emellertid att överförmyndaren får vetskap om att en utbetalning ska göras för att denne ska ha 66 Prop. 2000/01:80 s SOU 1999:97 s Prop. 2005/06:

19 möjlighet att ta ställning till om pengarna bör sättas in på ett sådant spärrat konto för att skydda barnets tillgångar. När det kommer till brottsskadeersättning gäller därför från och med den 1 december 2006 att innan sådan ersättning betalas ut till någon som är under 18 år, ska Brottsoffermyndigheten alltid underrätta behörig överförmyndare. 69 Värt att nämna är att om barnet har rätt till ersättning till följd av ett brott som barnets förmyndare har begått, föreligger det alltid skäl för överförmyndaren att besluta att brottsskadeersättningen skall sättas in på spärrat konto Brottsoffer i fokus I 5 kapitlet 11 SoL tydliggörs socialnämndens ansvar för brottsoffer. Här stadgas att nämnden bör verka för att den som blivit utsatt för brott får stöd och hjälp. Kvinnor som har utsatts för våld eller andra övergrepp i hemmet framhålls som en kategori vilken särskilt bör uppmärksammas. I motiven konstaterade regeringen att kommunens ansvar redan tidigare omfattade alla dem som utsatts för våld och att det därmed inte skulle medföra någon förändring i rättsligt hänseende om socialtjänstlagen kompletterades med en särskild regel om socialnämndens ansvar för dem som utsatts för brott. Regeringen menade ändå att det fanns ett behov av att klargöra att kommunen har ett sådant ansvar. 71 Den 15 november år 2006 gjordes ett tillägg till denna paragraf, vilket medförde att socialnämnden nu även har att beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är brottsoffer och att de kan vara i behov av stöd och hjälp. Inte heller denna ändring skulle innebära någon större ändring i rättsligt avseende, eftersom socialnämnden redan sen tidigare har ett ansvar för att barn som riskerar att fara illa får den hjälp och det stöd som de kan behöva. 72 I motiven framhålls emellertid att dessa barn kan reagera på liknande sätt och vara i behov av liknande stöd som barn som själva blivit utsatta för brott, varför regeringen 69 4a förordning (2006:1175) om ändring i brottsskadeförordningen (1978:653). 70 Prop. 2005/06:166 s Prop. 2000/01:79 s kap. 1 SoL. 18

20 ansåg att det fanns anledning att klarlägga direkt i lagtext att även dessa barn är brottsoffer. Syftet med detta klarläggande är att lyfta fram och tydliggöra socialnämndens ansvar för denna grupp Rättsliga argument i domstolarna 4.1 Ideellt skadestånd utgör inkomst vid biståndsbedömningen 74 En man dömdes för misshandel av sin sambo, och förpliktades att betala ett skadestånd på kronor till henne. Efter en ansökan hos Brottsoffermyndigheten tillerkändes kvinnan kronor i brottsskadeersättning. En tid senare ansökte hon om ekonomiskt bistånd, något som dock avslogs av socialnämnden med motiveringen att hennes behov kunde tillgodoses genom egen inkomst i form av det tilldömda skadeståndet. Kvinnan överklagade nämndens beslut till Länsrätten i Vänersborg. I länsrätten anförde kvinnan att skadeståndet skulle ses som plåster på såren för den grava misshandel, kränkning och därpå psykiska ohälsa som hon fick lida. Kvinnan menade att hon varken tjänat på eller förtjänat det inträffade, och att det nu kändes som om hon skulle kränkas ytterligare en gång eftersom socialnämnden tyckte att skadeståndet skulle användas till hennes dagliga behov. Kvinnan var av den uppfattningen att ett skadestånd var till för att få hennes annars så grå tillvaro att bli ljusare, om så bara tillfälligt. Socialnämnden vidhöll sitt beslut och anförde att skadeståndet skulle användas för att täcka det behov som kvinnan nu hade sökt bistånd för. Då det tilldömda skadeståndet inte avsåg ersättning för skada på egendom ansåg nämnden att beslutet var i överensstämmelse med Socialstyrelsens rekommendationer. Enligt länsrättens mening var det klart otillfredsställande att en person som erhållit ett ideellt skadestånd, till skillnad från ekonomiskt skadestånd, på grund av att han eller hon utsatts för brott, kan nekas försörjningsstöd eftersom behovet anses kunna tillgodoses genom det ideella skadeståndet. Länsrätten menade att det inte kan anses vara i överensstämmelse med lagstiftarens intention avseende biståndssökande enligt socialtjänstlagen att vid ansökan om försörjningsstöd räkna med ett ideellt skadestånd som inkomst, men inte räkna med ett ekonomiskt skadestånd 73 Prop. 2005/06:166 s. 16. Se även Forsman (2006) s. 39, där ytterligare skäl till förtydligandet i socialtjänstlagen framhålls vara brister i socialtjänstens och andra myndigheters arbete när det gäller denna grupp samt risken för att barnet ska glömmas bort, när våldet väl upphör genom exempelvis en separation, polisanmälan eller brottmålsdom. 74 Kammarrättens i Göteborg dom i mål nr

21 som vederbörande fått som ersättning för till exempel en TV. Länsrätten fann att det skadestånd kvinnan hade blivit tilldömd i tingsrätten, till följd av sveda och värk samt kränkning, inte fick räknas med som inkomst vid den ekonomiska beräkningen avseende försörjningsstöd. Socialnämnden överklagade länsrättens dom till Kammarrätten i Göteborg. I kammarrätten anförde socialnämnden som ytterligare skäl för sin sak, att länsrättens dom gick emot Socialstyrelsens riktlinjer för hur man ska hantera inkomst av skadestånd vid biståndsbedömningen och att den inte överensstämde med de förtydliganden av lagstiftarens åsikt som gavs i propositionen från år 2001 avseende ny socialtjänstlag. Utifrån Socialstyrelsens riktlinjer skulle visserligen, enligt socialnämndens mening, hänsyn kunna tas till att kvinnan i anslutning till att hon fick det ideella skadeståndet genomgick behandling. Kvinnan hade emellertid inte någon kostnad för behandlingen, eftersom socialnämnden stod för denna. Behandlingen utgjorde därför inte skäl att frångå grundprincipen om att låta henne använda den ersättning hon hade erhållit för sin försörjning. Nämnden anförde vidare att enligt länsrättens dom skulle kvinnan ha rätt att unna sig något extra för en del av skadeståndet, men att ömmande skäl inte är något sakligt skäl för särbehandling. Länsrättens dom skulle innebära en stor risk för godtycklighet, och att likställighetsprincipen motverkas. Med hänsyn till socialbidragets konstruktion och dess funktion som det yttersta skyddsnätet var det enligt kammarrättens mening inte rimligt att ett ideellt skadestånd inte i sedvanlig utsträckning avräknas vid biståndsbedömningen. Kammarrätten anförde att det undantagsvis kan bortses från ideella skadestånd vid bedömningen, om den drabbade är i behov av långvariga och kostsamma behandlingar. Av utredningen i målet framkom att kvinnan visserligen hade ett behov av behandling, men att denna emellertid hade bekostats av socialnämnden. Detta behov skulle därför inte beaktas vid biståndsbedömningen. Inte heller några ytterligare omständigheter som talade för kvinnans sak framkom i målet, varför kammarrätten ansåg att nämnden hade haft fog för sitt beslut att räkna en del av skadeståndet som inkomst vid biståndsbedömningen. 20

22 4.2 Brottsoffret har en skada motsvarande det tillerkända skadeståndsbeloppet 75 En man dömdes för upprepade fall av misshandel och våldtäkt av den kvinna han hade ett förhållande med och som han tidvis varit sambo med. Kvinnan tilldömdes ett skadestånd på kronor, ett belopp som sedermera betalades ut i form av brottsskadeersättning av Brottsoffermyndigheten eftersom gärningsmannen saknade betalningsförmåga. Kvinnan ansökte även om försörjningsstöd, men fick avslag av socialnämnden av det skälet att kvinnas behov ansågs kunna tillgodoses av egna medel. Kvinnan överklagade socialnämndens beslut till Länsrätten i Västerbotten. Hon anförde att ändamålet med brottsskadeersättningen skulle förfelas om hon tvingades att använda pengarna till det dagliga uppehället, eftersom ersättningen avsåg kompensation för de vedervärdigheter som hon hade varit utsatt för. Vidare framhöll hon att det skulle vara uppenbart stötande om ersättningen inte kom henne tillgodo, utan indirekt kommunen. Socialnämnden uppgav bland annat att för att en sökande ska kunna erhålla bistånd krävs det att denne är medellös, något kvinnan inte ansågs vara utifrån sina redovisade tillgångar. Länsrätten betonade att den grundläggande principen för rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen innebär att ett visst mått av krav måste kunna ställas på att den enskilde gjort vad denne kunnat för att klara av sina egna behov på annat sätt än genom ekonomiskt bistånd. Domstolen hänvisade sedan till Socialstyrelsens allmänna råd, och anförde att vissa inkomster inte bör medföra en reducering av försörjningsstödet - däribland skadestånd som utgör kompensation för ekonomiska förluster och som inte utgör ersättning för inkomstförlust. Länsrätten lyfte även fram det förhållandet att det som hålls avskilt av utbetalat skadestånd till följd av exempelvis personskada, enligt 5 kapitlet 7 UB inte får utmätas om mindre än två år har förflutit från det att medlen betalades ut. I domen hänvisar länsrätten även till Socialstyrelsens skrivelse till regeringen, i det skadeståndets reparativa och kompensatoriska syfte samt risken för att dessa syften inte upprätthålls gentemot de ekonomiskt svagaste i samhället framhålls. Även Socialtjänstutredningens mening, att den individuella behovsprövningen i vissa fall kan göras utifrån ett vidgat perspektiv då det uppfattas som legitimt bland de flesta i samhället, redovisades av rätten. 75 Länsrättens i Västerbottens län dom i mål nr

23 I domen framkommer att någon bevisning till styrkande av ett medicinskt påvisbart lidande för de upprepade fallen av misshandel och våldtäkter inte hade framlagts vid sakprövningen av skadeståndet. Länsrätten ansåg likväl utgångspunkten vara att kvinnan såsom tilldömd ersättning i form av skadestånd hade en skada motsvarande det tillerkända skadeståndsbeloppet. Länsrätten uttalade: Att det i anslutning till sakprövningen av skadeståndet kan vara svårt att påvisa någon konkret funktionsnedsättning hos kvinnan, liksom hos andra brottsoffer med motsvarande lidande, kan inte tas för intäkt att ett sådant funktionshinder inte föreligger. 76 Även om några påvisbara merkostnader inte hade visats föreligga bedömdes kvinnan, såsom andra brottsoffer, ha rätt till kompensation genom skadestånd och brottsskadeersättning. Länsrätten ansåg det därför rimligt att förutsätta att det förelåg ett godtagbart behov för kvinnan att få disponera ifrågavarande medel för kostnader för sin rehabilitering och alltså för annat än sin försörjning under en tid om två år. Socialnämnden hade nämligen inte visat eller ens påstått att hon varit återställd efter vad hon hade varit utsatt för. Rätten bedömde därför att skadeståndet inte skulle räknas som inkomst vid socialbidragsbedömningen. Länsrättens dom överklagades inte. 4.3 Två argumentationslinjer Utifrån de ovan redovisade rättsfallen kan två skilda argumentationslinjer urskiljas. Den första linjen, som framkommer i domen från Kammarrätten i Göteborg, tar fasta på de kriterier som uppställs enligt Socialstyrelsens allmänna råd. Här var det avgörande att den brottsdrabbade kvinnan inte behövde bekosta den ifrågavarande behandlingen själv. Om kvinnan faktiskt hade bekostat behandlingen själv skulle hon förmodligen fått behålla det ideella skadeståndet. Socialnämnden hade då kunnat tillämpa Socialstyrelsens råd om att i vissa fall kunna göra undantag från principen om avräkning, eftersom ersättningen i så fall hade öronmärkts för ett visst ändamål. Principen om det ekonomiska biståndet som det yttersta skyddsnätet när alla andra möjligheter är uttömda förefaller således vara ledande utifrån denna linje. Syftet kan tyckas gott, att handla rättvist gentemot dem som gör sitt yttersta för att på egen hand lösa sina ekonomiska 76 Länsrättens i Västerbottens län dom s