MOTIVERAT YTTRANDE FRÅN ETT NATIONELLT PARLAMENT ÖVER SUBSIDIARITETSPRINCIPEN

Transkript

1 Europaparlamentet Utskottet för rättsliga frågor MOTIVERAT YTTRANDE FRÅN ETT NATIONELLT PARLAMENT ÖVER SUBSIDIARITETSPRINCIPEN Ärende: Motiverat yttrande från Tjeckiens deputeradekammare över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om samarbete mellan de nationella myndigheter som ansvarar för genomdrivandet av konsumentskyddslagstiftningen (COM(2016)0283 C8-0194/ /0148(COD)) Enligt artikel 6 i protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna får de nationella parlamenten, inom åtta veckor från den dag då ett utkast till lagstiftningsakt översänds, till Europaparlamentets talman och rådets och kommissionens ordförande lämna ett motiverat yttrande med skälen till att de anser att det aktuella utkastet inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Den tjeckiska deputeradekammaren har sänt bifogade motiverade yttrande över förslaget till ovannämnda direktiv. Enligt Europaparlamentets arbetsordning har utskottet för rättsliga frågor ansvar för att subsidiaritetsprincipen respekteras. NP\ docx PE v01-00 Förenade i mångfalden

2 BILAGA Republiken Tjeckiens parlament DEPUTERADEKAMMAREN 2016 Sjunde valperioden 292:a RESOLUTIONEN från utskottet för Europafrågor vid dess 53:e sammanträde den 1 september 2016 Motiverat yttrande från Tjeckiens deputeradekammare över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om samarbete mellan de nationella myndigheter som ansvarar för genomdrivandet av konsumentskyddslagstiftningen (Text av betydelse för EES) (dokument nr 9565/16, COM(2016)0283). Utskottet för Europafrågor i Tjeckiens deputeradekammare har, efter att ha lyssnat till informationen från avdelningschef och tillförordnad ordförande för sektionen för företagande, digital ekonomi och konsumentfrågor vid ministeriet för industri och handel Vladimír Bärtl och efter att ha tagit del av betänkandet från ledamoten av deputeradekammaren Lubomír Toufar, debatterat frågan och godkänt den ståndpunkt som läggs fram i bilagan till denna resolution. Josef Šenfeld (namnteckning) Kontrollant Lubomír Toufar (namnteckning) Föredragande Igor Jakubčík (namnteckning) Vice ordförande PE v /2 NP\ docx

3 Bilaga till resolution nr 292 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om samarbete mellan de nationella myndigheter som ansvarar för genomdrivandet av konsumentskyddslagstiftningen COM(2016)0283, rådets dokument nr 9565/16 Interinstitutionellt ärende 2016/0148(COD) Rättslig grund Artiklarna 114 och 294 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Översänt till deputeradekammaren genom utskottet för Europafrågor 7 juni 2016 Behandling i utskottet för Europafrågor 28 juni 2016 (första behandlingen) Förfarande Ordinarie lagstiftningsförfarande. Regeringens preliminära ståndpunkt (enligt artikel 109a punkt 1 i deputeradekammarens arbetsordning): Daterad den 20 juni 2016 och överlämnad till utskottet för Europafrågor den 20 juli 2016 genom ISAP-systemet. Bedömning med hänsyn till subsidiaritetsprincipen: Förslaget är inte förenligt med subsidiaritetsprincipen (se nedan). Motivering och syfte Förslaget till förordning ersätter Europaparlamentets och rådets ursprungliga förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om konsumentskyddssamarbete), och detta i syfte att bättre kunna svara mot den digitala ekonomins utmaningar och utvecklingen av den gränsöverskridande handeln. Förordningens ursprungliga lydelse antogs 2004 och har varit i kraft sedan Förslaget till förordning offentliggjordes av kommissionen den 25 maj 2016 och är en del av ett lagstiftningspaket med målet att stimulera den gränsöverskridande e-handeln, och som för närvarande även omfattar ett förslag till förordning om åtgärder mot geoblockering, ett förslag till förordning om gränsöverskridande paketleveranser samt riktlinjer för genomförande/tillämpning av direktivet om otillbörliga affärsmetoder. Kommissionen har stegvis under loppet av ett antal år genomfört en utvärdering av hur förordningen om konsumentskyddssamarbete fungerar, med tyngdpunkt på om dess mål vederbörligen uppfylls. I maj 2016 offentliggjorde kommissionen en utvärdering av NP\ docx 3/3 PE v01-00

4 ändamålsenligheten av förordningen om konsumentskyddssamarbete 1, utarbetad enligt artikel 21a i den förordningen, enligt vilken kommissionen tio år efter att förordningen hade trätt i kraft skulle utvärdera dess mekanismer, funktion och ändamålsenlighet. I rapporten om hur förordningen om konsumentskyddssamarbete fungerar framgår det att en tidigare extern utvärdering och offentligt samråd hade lyft fram problem med negativ inverkan på förordningens ändamålsenlighet. I praktiken handlar det exempelvis om att det inte går att få tag på upplysningar om en näringsidkares verkliga identitet eller att effektivt begära hjälp vid genomdrivande av rättsliga föreskrifter för skydd av konsumenter, andra myndigheter eller tredje part. Problem identifierades även i det otillräckliga utbytet av marknadsinformation, exempelvis att varningsmeddelanden skickades iväg på ett ineffektivt sätt. Sist men inte minst finns här även otillräckliga mekanismer för att hantera lagöverträdelser, något som drabbat ett antal länder samtidigt när enskilda myndigheter tvingas förhandla på egen hand i likartade fall som berör flera EU-länder, vilket för med sig onödiga utgifter. De nämnda problemen beror på att de behöriga myndigheterna inte har otillräckliga befogenheter för snabbt och effektivt samarbete, inte minst i digital miljö. Kommissionen bestämde sig därför att helt och hållet ersätta den befintliga förordningen om konsumentskyddssamarbete med en ny konsoliderad version, som skulle bredda dess tillämpningsområde och stärka dess ändamålsenlighet. Det generella syftet med förordningsförslaget är alltså att ta fram en modern, effektiv och ändamålsenlig mekanism som ska minska de förluster för konsumenterna som orsakas av gränsöverskridande och utbredda överträdelser av unionens konsumentlagstiftning. Förslaget till förordning ska särskilt bidra till att överträdelser av konsumentlagstiftningen avslöjas i tid och att de myndigheter som ansvarar för genomdrivandet når samma resultat i likartade fall. Förordningsförslaget kommer att garantera konsumenterna bättre skydd vid handel över gränserna och i synnerhet vid inköp gjorda på nätet. Förslaget ska konkret bidra till att man undviker situationer där konsumenterna vid gränsöverskridande handel (särskilt på nätet) drabbas, exempelvis om den beställda varan från en annan medlemsstat inte levereras alls, om det ges vilseledande information om betalningsvillkor eller om betalning för beställd vara sker automatiskt utan konsumentens medgivande. Innehåll och konsekvenser Förslaget till förordning ersätter den nuvarande lydelsen i förordningen om konsumentskyddssamarbete. Syftet är att införa en effektiv och ändamålsenlig mekanism för utbyte av information mellan behöriga inhemska myndigheter och vid behov möjliggöra antagandet av åtgärder för genomdrivande av konsumentlagstiftningen i gränsöverskridande fall. Jämfört med den befintliga förordningen om konsumentskyddssamarbete ska dess tillämpningsområde klargöras så att den även ska bli tillämplig på de utbredda överträdelserna av konsumentlagstiftningen, något som inträffar i flera medlemsstater. 1 Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om en utvärdering av resultaten av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen ( förordningen om konsumentskyddssamarbete ), COM(2016)0284. PE v /4 NP\ docx

5 Vidare ska minimibefogenheterna för de behöriga inhemska myndigheterna förtydligas, så att de ska kunna begära information och få tillgång till nödvändig bevisning. Fastställandet av behöriga inhemska myndigheter för genomdrivande av förordningen om konsumentskyddssamarbete, och andra organ som följer därav, kommer även fortsättningsvis vara medlemsstaternas befogenhet. Medlemsstaternas uppgift blir att se till att de behöriga myndigheterna för genomdrivande av förordningen om konsumentskyddssamarbete tillhandahåller tillräcklig personal och andra resurser så att de kan uppfylla sina skyldigheter enligt förslaget till förordning. Förordningsförslaget omfattar åtta kapitel uppdelade på 53 artiklar samt en bilaga. Tillämpningsområde och definitioner (Inledande bestämmelser artikel 1 4) I förordningsförslagets inledande bestämmelser fastställs dess tillämpningsområde, som i förhållande till den nuvarande förordningen om konsumentskyddssamarbete utvidgas till att omfatta utbredda överträdelser av de rättsliga bestämmelser för skydd av konsumenter och överträdelser som har upphört. Med överträdelser av rättsliga bestämmelser som har upphört menas rättsstridiga situationer med kort varaktighet och som upphör innan straffåtgärder hinner vidtas mot förövarna, men som även senare kan skada konsumenterna (t.ex. kortvariga reklamkampanjer). I samband med utvidgningen av förordningens tillämpningsområde har även definitionen av vissa begrepp uppdaterats. Behöriga myndigheter och deras befogenheter (artikel 5 10) Förslaget till förordning fastställer här på vilket sätt de behöriga myndigheterna och centrala kontaktpunkterna ska utses. Dessutom klargörs de centrala kontaktpunkternas roll. Förordningsförslaget ålägger inte medlemsstaterna att ge de behöriga myndigheterna befogenhet att tillgripa straffrättsliga påföljder. De behöriga myndigheterna ska i enlighet med förordningsförslaget bara ha befogenhet att tillgripa civilrättsliga påföljder. Av nämnda anledning ålägger förordningsförslaget i detta kapitel medlemsstaterna att behöriga myndigheter vid behov säkerställer tillräckligt stöd från myndigheter med befogenhet att tillgripa straffrättsliga påföljder. Samtidigt fastställer förordningsförslaget vissa minimibefogenheter, som medlemsstaterna är skyldiga att utrusta behöriga myndigheter med i syfte att effektivt samarbeta med varandra och genomdriva konsumentlagstiftningen över gränserna. Denna uppsättning minimibefogenheter har jämfört med artikel 4.6 i nuvarande förordning om konsumentskyddssamarbete utvidgats och omfattar nu exempelvis befogenhet att göra testinköp och utföra anonym provhandel, befogenhet att vidta interimistiska åtgärder, blockera webbplatser och befogenhet att tillgripa sanktioner och att säkra gottgörelse till konsumenter i ett gränsöverskridande sammanhang. Några av de nuvarande befogenheterna har preciserats i syfte att säkerställa att de tillämpas på samma sätt inom EU, t.ex. befogenheten att begära information och handlingar och befogenheten att utföra inspektioner på plats. Förordningsförslaget möjliggör för medlemsstaterna att minimibefogenheterna utövas efter ansökan till domstol. Mekanismen för ömsesidigt bistånd (artikel 11 15) Förordningsförslaget reglerar mekanismen för ömsesidigt bistånd, som består av två verktyg: i) Begäran om information som ger behöriga myndigheter möjlighet att erhålla information och bevis över gränserna. NP\ docx 5/5 PE v01-00

6 ii) Begäran om genomdrivandeåtgärder. Mekanismen för ömsesidigt bistånd ska underlätta tillämpningen av unionsrätten när det gäller skydd för konsumenter i gränsöverskridande situationer (t.ex. när en konsument i en medlemsstat orsakas skada av en näringsidkare med säte i en annan medlemsstat). Dessutom fastställs i vilka situationer som behörig myndighet kan avslå begäran om information eller begäran om genomdrivandeåtgärder. I dessa situationer ska behörig myndighet informera den ansökande myndigheten, liksom även kommissionen, om orsakerna som ledde till att begäran avslagits. Kommissionen får vid oenighet mellan den ansökande och den anmodade myndigheten avge ett yttrande i frågan, antingen på grundval av ett hänskjutande av ärendet från den ansökande myndigheten eller på eget initiativ. Kommissionen har tillgång till begärandena inom ramen för mekanismen för ömsesidigt bistånd. Kommissionens uppgift är bland annat att övervaka att mekanismen för ömsesidigt bistånd fungerar och att de behöriga myndigheterna följer de föreskrivna förfarandena och att tidsfristerna efterlevs. Samordnad övervakning, utredning och mekanismer för genomdrivande vid utbredda överträdelser av rättsliga föreskrifter för skydd av konsumenter (artikel 16 32) Förordningsförslaget innehåller också bestämmelser som utgör verktyg för utredning och genomdrivande vid utredning av fall av utbredda överträdelser av rättsliga föreskrifter för skydd av konsumenter. Det handlar här om s.k. samordnade insatser, gemensamma insatser mot utbredda överträdelser av föreskrifter för skydd av konsumenter med unionsdimension och samordnade undersökningar av konsumentmarknader. Samordnade insatser Förordningsförslaget möjliggör för myndigheter med behörighet för genomdrivande att genomföra samordnade utrednings- och genomdrivandeinsatser. Behöriga myndigheter kan även inta en gemensam hållning i ett fall eller ge en myndighet befogenhet att även vidta genomdrivandeåtgärder för konsumenter i andra medlemsstater som berörs av överträdelsen. Gemensamma insatser mot utbredda överträdelser av rättsliga föreskrifter för skydd av konsumenter Gemensamma insatser mot utbredda överträdelser utgör ett verktyg för att hantera en överträdelse av konsumentlagstiftningen med en unionsdimension. Förordningsförslaget fastställer kriterier för att fastställa när det handlar om utbredd överträdelse av konsumentlagstiftningen. Dessa kriterier utgår från det antal länder som överträdelsen har inträffat i och därutöver det antal invånare som drabbats av de rättsstridiga handlingarna i dessa länder. För att det ska vara fråga om utbredd överträdelse av konsumentlagstiftningen med unionsdimension måste båda kriterierna vara uppfyllda samtidigt. Det är kommissionens sak att bedöma om det är fråga om överträdelse av konsumentlagstiftningen med unionsdimension, och om den finner att det rör sig om en PE v /6 NP\ docx

7 sådan överträdelse av konsumentlagstiftningen inleder kommissionen den gemensamma insatsen. I så är fallet samordnar kommissionen även utredningen och andra åtgärder som antagits av medlemsstaterna för att få överträdelsen att upphöra. Samordnade undersökningar av konsumentmarknader Förordningsförslaget möjliggör genomförande av samordnade undersökningar av konsumentmarknader (s.k. sweep) i fall där marknadstendenser, konsumentklagomål eller andra indikationer tyder på att utbredda överträdelser av konsumentlagstiftningens föreskrifter kan ha ägt rum. Samordnare för undersökningen är kommissionen. Förordningsförslaget innehåller därutöver gemensamma bestämmelser för samordnade och gemensamma åtgärder (t.ex. rätt att höras, samordnarens roll, språkordning osv.). Övervakningsmekanism för konsumentskyddssamarbetet (artikel 33 36) Förordningsförslaget förutsätter införandet av en övervakningsmekanism för konsumentskyddssamarbetet för att medlemsstaterna ska kunna utbyta information med varandra om överträdelser eller misstänkta överträdelser. Förordningsförslaget inrättar en s.k. förvarning, som går ut på att om det sker en överträdelse av konsumentlagstiftningen på något av medlemsstaternas territorier och denna överträdelse skulle kunna ha negativ inverkan på konsumentintressena i andra medlemsstater, ska behörig myndighet utan dröjsmål informera kommissionen och andra behöriga organ om detta med hjälp av ett standardformulär och en databas. Till denna förvarningsmekanism kan även andra organ utsedda av medlemsstaterna ansluta sig, t.ex. konsumentorganisationer eller näringslivsorganisationer. Dessa organ har dock bara befogenhet att offentliggöra förvarningar för kännedom och saknar tillgång till information och förvarningar som utbyts mellan behöriga myndigheter med hänsyn till skyddet för affärshemligheter. Annan unionsövergripande verksamhet (artikel 37 40) Förordningsförslaget reglerar även annan verksamhet knuten till tillämpningen av unionslagstiftningen för konsumentskydd, exempelvis när det gäller ömsesidigt utbyte av tjänstemän, utbyte av information om konsumentpolicy eller internationellt samarbete med tredjeländer. Tystnadsplikt och andra arrangemang (artikel 41 47) Förordningsförslaget fastställer här bestämmelser och begränsningar för användning av bevis, handlingar, uppgifter, förklaringar och utredningsresultat som lagts fram av behörig myndighet. Vidare fastställs här att medlemsstaterna inte får begära ersättning av den ansökande myndighetens medlemsstat för tillhandahållet ömsesidigt bistånd med undantag av förluster som uppkommit till följd av åtgärder som en domstol sedermera avvisat och förklarat sakna grund, i den mån det gäller sakinnehållet i överträdelsen. Förordningsförslaget innehåller även bestämmelser om databasen och systemet för utbyte av information om överträdelser. Denna elektroniska databas ska upprätthållas av kommissionen, i vilken den ska lagra och behandla information om överträdelser och hot om överträdelser av konsumentlagstiftningen, om begäranden om ömsesidigt bistånd och liknande. Tillgång till databasen kommer bara behöriga inhemska myndigheter och kommissionen själv ha. NP\ docx 7/7 PE v01-00

8 Medlemsstaterna åläggs enligt förordningsförslaget att vartannat år lägga fram en tvåårig genomdrivandeplan för kommissionen genom att använda ett elektroniskt standardformulär. Denna skyldighet ersätter skyldigheten enligt nuvarande förordning om konsumentskyddssamarbete att lämna en rapport vartannat år. Genomdrivandeplanen bör enligt förordningsförslaget innehålla bestämda uppgifter med inverkan på konsumentintressen, såsom information om marknadstendenser. Denna plan bör även säkerställa en prioritering av verksamheter och en effektivare resursanvändning för att bekämpa överträdelser på EU:s inre marknad. Medlemsstaterna är således skyldiga att även införa en översikt över tillgängliga och anslagna resurser för genomdrivande av rättsliga föreskrifter för skydd av konsumenter under den gångna tvåårsperioden och en redovisning av resurser som anslagits till genomförandet av denna förordning för de kommande två åren. Slutbestämmelser (artikel 48 53) Medlemsstaterna kommer enligt förordningsförslaget att vara skyldiga att utan dröjsmål meddela kommissionen lydelsen i samtliga inhemska rättsliga föreskrifter som de antar i samband med förordningsförslaget samt lydelsen av avtal som ingåtts rörande förordningens tillämpningsområde. Bilagan till förordningsförslaget Genom förordningsförslaget uppdateras bilagan till förordningen om konsumentskyddssamarbete, vilken innehåller en förteckning över de rättsliga föreskrifter som förordningsförslaget berör. Syftet med denna uppdatering är en utvidgning av tillämpningsområdet med EU:s rättsliga föreskrifter om konsumentskydd, som förordningen för närvarande inte berör. Bilagan till förordningen om konsumentskyddssamarbete ska enligt förslaget nu omfatta bl.a. direktivet om bostadslåneavtal, direktivet om betalkonton, förordningen om rättigheter för tågresenärer, förordningen om rättigheter i samband med flygresor för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet, bestämmelser om prissättning i lufttrafikförordningen och artikel 20 i tjänstedirektivet. Rättsliga föreskrifter som inte längre är tillämpliga ska däremot tas bort ur bilagan till förordningsförslaget. Tjeckiska regeringens ståndpunkt Tjeckiska regeringen menar att förslaget till förordning är positivt i det avseendet att det innebär en aktualisering av dem nuvarande lagstiftningen, vilket bör leda till ett aktivare och mer genomgripande genomdrivande av de rättsliga föreskrifterna för skydd av konsumenter. Tjeckiens nuvarande regering ger en positiv bedömning av den rättsliga förankringen av vissa institutioner som redan utnyttjas i praktiken men som för vilka det inte existerar någon lämplig rättslig grund, vilket kan leda till rättsosäkerhet (t.ex. gemensamma marknadskontroller eller s.k. sweeps). Tjeckiens regering har däremot invändningar mot tre nya regleringar, som enligt förordningsförslaget ska införas. Som tvivelaktiga betraktar regeringen särskilt omfattningen av och detaljrikedomen i de minimibefogenheter som de behöriga myndigheterna ska vara skyldiga att utöva. Konkret har Tjeckiens regering uttryckt oro över att dessa minimibefogenheter är kraftfulla nog att inkräkta på principerna för administrativa påföljder, kontrollmekanismer och straffrättsliga förfaranden. Tjeckiens regering motsätter sig de behöriga myndigheternas minimibefogenheter i deras föreslagna form. PE v /8 NP\ docx

9 Tjeckiens regering har även uttryckt farhågor vad gäller den mängd befogenheter som kommissionen har för att utfärda genomförandeakter, med vilka den i detalj kan modifiera enskilda samarbetsmekanismer (i synnerhet mekanismen för ömsesidigt bistånd, samordnad övervakning, mekanismer för genomdrivande vid utbredda överträdelser av rättsliga föreskrifter för skydd av konsumenter samt övervakningsmekanismen för konsumentskyddssamarbetet). Tjeckiens regering hyser även tvivel när det gäller de bestämmelser i förordningsförslaget som medför negativa följder för tillsynsorganens administrativa börda (utarbetandet av nationella genomdrivandeplaner och fastställandet av prioriteringar). I tjeckiska regeringens ståndpunkt framförs även synpunkter på enskilda kapitel i förslaget till förordning. Inverkan på Republiken Tjeckiens statsbudget och rättsordning Inverkan på statsbudgeten kommer att bero på behovet av mer personal och ökade ekonomiska medel i de behöriga tillsynsorganen. När det gäller inverkan på rättsordningen kommer det att bli nödvändigt att genomföra ändringar i de rättsliga föreskrifterna för 17 administrativa myndigheter och deras befogenheter på området gränsöverskridande samarbete. Troligtvis kommer det även att bli oundvikligt att införa ändringar i relevanta processrättsliga föreskrifter. Beräknad tidsplan för behandling i EU-institutionerna Förhandlingarna om förslaget till förordning har inletts i rådets arbetsgrupp för konsumentskydd och konsumentupplysning. Förordningsförslaget lades den 9 juni 2016 fram för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (IMCO-utskottet) i Europaparlamentet. Den vidare tidsplanen för förhandlingarna om förslaget till förordning i EU-organen är för tillfället okänd. Slutsats Utskottet för Europafrågor 1. har tagit del av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om samarbete mellan de nationella myndigheter som ansvarar för genomdrivandet av konsumentskyddslagstiftningen (COM(2016) 283 final, rådets dokument nr 9565/16), 2. välkomnar rent allmänt kommissionens initiativ om effektivare samarbete och samordning för genomdrivande av konsumentlagstiftningen i EU, 3. ifrågasätter inte behovet av en översyn av förordningens nuvarande lydelse med hänsyn till utvecklingen av den digitala marknaden och den digitala handeln, 4. är medvetet om att EU:s medlemsstater i gränsöverskridande fall av överträdelser av konsumenträtten inte på egen hand effektivt kan genomdriva EU:s konsumentskyddslagstiftning, 5. är på det klara med att olikheter mellan de nationella rättsnormerna för konsumentskydd, liksom även de jurisdiktionella gränserna, kan vara till förfång för ett effektivt genomdrivande av konsumenträtten i gränsöverskridande situationer, NP\ docx 9/9 PE v01-00

10 6. anser emellertid att förslaget till förordning i vissa aspekter går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de uttalade målen och därmed inkräktar på EU-medlemsstaternas befogenheter, 7. antar därför i enlighet med artikel 6 i det till fördragen bifogade protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna ett motiverat yttrande över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om samarbete mellan de nationella myndigheter som ansvarar för genomdrivandet av konsumentskyddslagstiftningen, och detta särskilt av följande skäl: i) Att fastställa minimibefogenheter för behöriga myndigheter i sådant omfång som görs i förslaget till förordning går utöver EU:s befogenheter inom administrativt samarbete, där EU endast ska stödja, samordna och komplettera medlemsstaternas verksamhet. ii) Vid fastställandet av bindande minimibefogenheter för behöriga myndigheter har inte tillräcklig hänsyn tagits till medlemsstaternas rättstradition och frågan om deras rättsordningars enhetlighet och följdriktighet, då de behöriga myndigheterna om en sådan reglering antogs skulle få skilda befogenheter vid inhemska respektive gränsöverskridande överträdelser av konsumenträtten. iii) Att som i artikel 4 i förslaget till förordning införa en tidsbegränsning på fem år vad gäller möjligheten att ålägga sanktioner för regelöverträdelser som har upphört går utöver vad som är nödvändigt i regleringsväg för att uppnå förordningens uttalade mål och respekterar inte medlemsstaternas nationella preskriptionsbestämmelser. iv) Kommissionens befogenheter att anta genomförandeakter är i förslaget till förordning alltför vanligt förekommande och alltför omfattande, och deras innehåll borde med tanke på sin betydelse vara föremål för en egen förordningstext (exempelvis artiklarna 10, 11.5 och 12.5). På detta vis begränsas medlemsstaternas möjlighet att påverka utformningen av EU-lagstiftningen på dessa områden. v) Övervakningen av genomförandet av nationella genomdrivandeplaner i enlighet med artikel 46 i förslaget till förordning, däribland rådgivning och riktmärken när det gäller nödvändiga resurser för förordningens tillämpning, inkräktar på medlemsstaternas genomdrivandebefogenheter i högre grad än vad som är nödvändigt för att uppnå förordningens mål. 8. uppdrar åt ordföranden för utskottet för Europafrågor att i enlighet med tjeckiska deputeradekammarens arbetsordning genom deputeradekammarens talman lägga fram denna resolution för tjeckiska regeringen, senatens ordförande samt ordförandena för Europaparlamentet, rådet och Europeiska kommissionen. Josef Šenfeld (namnteckning) Kontrollant Lubomír Toufar (namnteckning) Föredragande Igor Jakubčík (namnteckning) Vice ordförande PE v /10 NP\ docx