PÅ VÄG MOT ÅTERHÄMTNING

Transkript

1 PÅ VÄG MOT ÅTERHÄMTNING Ett studiematerial om att hantera svåra psykiska besvär Tommy Engman

2 Studiematerialet är framtaget av Återhämtningsprojektet, som är ett samarbete mellan Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, forskningsstiftelsen Humlan och Psykiatrin Södra i Stockholms produktionsområde. Projektet finansieras med pengar från Allmänna arvsfonden Studiematerialet kan beställas från RSMH, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, Instrumentvägen 10, Hägersten. Tel: , fax: Webbsida: Illustration och grafisk form: Maria Lindhgren

3 Kapitel 1 Individens egna resurser Problem, sjukdom, besvär Vändpunkter Viljan att förändras Egna sätt att må bättre Andliga upplevelser Att återupprätta självkänslan Kapitel 2 Andra människors betydelse Personalens bemötande Att känna tillhörighet Närståendes roll Vänner som livlina Kapitel 3 Yttre faktorers betydelse Hjälp i rätt tid Mediciner som hjälp eller som hinder Samtal som behandling Hemmet som frizon Aktivitet som skingrar ångest Förening som språngbräda Arbete efter förmåga Kapitel 4 Åter till vad?

4

5 Inledning Ingen människa är helt lik en annan. Utifrån våra förutsättningar är vi alltså unika varelser. Vi kanske känner igen oss i andra men vi kan inte vara som någon annan. Av det skälet är det viktigt att respektera hur andra ser på sina liv. Det bör gälla i alla sammanhang, så även när människor berättar om hur de återhämtat sig från allvarliga psykiska besvär. Därför handlar det här studiematerialet om vad som kan vara till hjälp, liksom hur man kan bära sig åt när man återhämtar sig. Drivande kraften Vanligtvis brukar man säga om en person som mår bra igen efter en längre tids sjukdom, att han eller hon är rehabiliterad eller botad. I orden bot och rehabilitering ligger tonvikten mer på det medicinska, då man med vissa åtgärder kompenserar funktionshindret. När man talar om återhämtning utgår man istället ifrån att det är den enskilde själv som vet bäst vad som hjälper, vilket kan göra honom eller henne till den drivande kraften i återhämtningsprocessen. Vad är återhämtning? Underlaget till studiematerialet bygger på intervjuer med 30 personer (se separat ruta). Hur har då dessa uppfattat själva ordet återhämtning? Det har de gjort på lite olika sätt. En del tycker det är ett bra ord, då det bättre stämmer överens med deras erfarenheter. Andra menar att vad de varit med om inte kan beskrivas som återhämtning och har tagit fasta på första stavelsen i ordet och förklarar att de inte kommit åter till hur de hade det tidigare: "För mig är det mer att jag acklimatiserat mig, både med min historia och det jag försöker sträva mot." Dessa personer beskriver det alltså inte som att de först var friska, sedan sjuka och därefter friska igen: "Nej, jag har helt fått växa om på nytt och bli den jag egentligen var tänkt att bli från första början". Det har också uttryckts på det här sättet: "Med att vara återhämtad tänker jag att man är vid punkt A och sen blir man sjuk och sen vill man gärna komma till punkt A igen. Men jag finns över huvud taget inte kvar i det alfabetet". De som beskriver det på det sättet har alltså fått ett delvis annat innehåll i sina liv. Det är också så många menar att ordet återhämtning bör uppfattas. Fyra olika kapitel Även om intervjuerna visar att den enes återhämtning sällan är lik den andres, går det att ringa in vissa gemensamma områden som för flera varit viktiga. Dessa områden har i det här materialet delats in i fyra olika kapitel: 1

6 Det första kapitlet har rubriken Individens egna resurser och handlar om hur den enskildes egenskaper kan påverkar återhämtningen, alltså hur man själv kan vara delaktig i återhämtningen. Rubriken i det andra kapitlet är Andra människors betydelse och tar upp hur anhöriga, vänner och vårdpersonal kan vara till hjälp. Annat som hjälper är rubriken på det tredje kapitlet. Här handlar det om vilken betydelse mediciner, kultur, föreningsverksamhet, vården etcetera kan ha. Det är alltså det som inte i första hand har med en själv och andra att göra. I det fjärde och avslutande kapitlet ställs frågan Hur blev det sedan? Här reflekterar några av dem vi intervjuat över hur det är att leva som återhämtad. Intervjuerna De personer som intervjuats för studiematerialet är lika många män som kvinnor. De kommer från olika håll i landet. Alla har varit intagna i sluten psykiatrisk vård men inte under de senaste två åren. Cirka hälften hade haft sporadisk kontakt med psykiatrins öppenvård när intervjuerna gjordes medan den andra hälften inte hade någon kontakt alls med vården. Intervjupersonerna har haft skilda former av allvarliga psykiska besvär. Flera beskriver att de varit psykotiska, några att de fått diagnosen schizofreni. Andra att de varit deprimerade eller manodepressiva och åter andra att de haft svår ångest, medan vissa har av den psykiatriska vården förklarats lida av borderline. Personerna som omnämns i texterna har alla fått fiktiva namn. De återkommer i olika avsnitt i studiematerialet. En person kan i ett sammanhang tala om psykoterapi som en viktig vändpunkt och i ett annat om det som en viktig insats från till exempel den psykiatriska vården. Om studiecirklar Studiecirkeln är beräknad till 12 träffar à tre studietimmar på 45 minuter, samt paus och bensträckare. Eftersom det är fyra kapitel kan man ägna tre träffar åt vart och ett. Observera att sista kapitlet är väldigt kort. Några tips Bra är att redan från början gå igenom materialet för att se hur det är upplagt. Lämpligt är också att läsa igenom varje avsnitt gången innan man ska träffas. Diskussionen i studiecirklarna kan dels utgå ifrån frågorna och dels från vad som sägs i de olika avsnitten, liksom från deltagarnas egna erfarenheter. Glöm inte läsa det som sägs i de olika pratbubblorna. Tänk på att upplevelsen av psykisk ohälsa kan vara väldigt olika, liksom vägen mot återhämtning. Se till att alla får komma till tals i cirkeln. 2

7 Projektets syfte Bakom studiecirkelmaterialet liksom läroboken står Återhämtningsprojektet som är ett samarbete mellan RSMH, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, Forskningsstiftelsen Humlan och Psykiatrin Södra i Stockholm. Projektets övergripande syfte är att sprida kunskaper om att det är möjligt att återhämta sig även om man har allvarliga psykiska besvär. 3

8 4

9 Kapitel 1 Individens egna resurser Att för andra berätta om sina allvarliga psykiska besvär kan vara svårt. Lika svårt kan det vara att förklara vad de beror på. Återhämtningens väg är inte heller lätt att beskriva. Det kan vara en av orsakerna till varför flera av de personer vi intervjuat varit angelägna om att förklara hur deras återhämtning hänger samman med deras livshistoria. I det sammanhanget har nämnts det som det här kapitlet ska handla om, nämligen hur man kan skapa förändring i sitt liv trots besvären. Kapitlet inleds med att några beskriver hur det varit att leva med allvarliga psykiska besvär. Därefter kommer ett avsnitt med rubriken Vändpunkter, följt av Ett eget sätt, Andliga upplevelser, Viljan och styrkan att förändras och slutligen Att återupprätta självkänslan. Trots de svårigheter den enskilde möter i sina försök att skapa en förändring i sitt liv lyckas många ändå göra det. För dem har det varit en svår kamp. I vissa fall på liv och död. Ändå vill flera av dem vi talat med inte ha det ogjort. Livet upplevs som mera äkta och har fått ett djupare innehåll än tidigare. 5

10 Problem, sjukdom, besvär "I första skedet, innan det har gått för långt, ser jag det positivt. Jag upplever nästan ett slags konstnärlighet. Plötsligt börjar man spela piano på ett sätt som man inte annars kan. Man kan sjunga Man blir alltså Big." I den psykiatriska litteraturen beskrivs symtom på psykisk ohälsa som olika former av psykiska störningar. Många vänder sig mot den termen då de inte alls känner sig "psykiskt störda" och väljer istället att kalla det för problem, besvär eller sjukdom. -Det viktiga är ju att jag vet vad det är frågan om, säger Thomas, som själv valt att kalla sina besvär för psykisk sjukdom. I det här studiematerialet skriver vi dock allvarliga psykiska besvär, då det ännu så länge är det begrepp som är minst ifrågasatt. I citaten återges naturligtvis exakt vad personerna själva säger. Att kalla det för sjukdom, som Thomas gör, har dock flera vänt sig emot. Carina är en av dem. -Jag har aldrig sett mig som sjuk, utan som känslomässigt och socialt handikappad. Och Agneta, som varit psykotisk fem gånger, ser sina psykoser som "en överdos av livet"; att hon fått för många intryck som hon inte varit mogen att hantera. -Psykosen gör att jag kan bearbeta intrycken mycket snabbare. Något som kanske tagit ett helt liv tar bara någon vecka, förklarar hon. En annan av dem vi intervjuat beskriver sin psykos som att tappa ett duralexglas i golvet; "allt går i bitar". Och Oscar menar att när man går in i en psykos förlorar man de vanliga spärrarna. Det som var bra för honom blev himmelskt och det som var dåligt blev helvetiskt. I hans psykos dominerade det senare. -Ingenting kändes riktigt levande. Jag såg platser och människor som jag kände igen, men dom var inte verkliga, berättar han. Förklaring Det kan kännas skönt med en förklaring till varför man fått allvarliga psykiska besvär. Margit, som har diagnosen manodepressiv, tycker det. Hon har själv tagit reda på att manodepressivitet finns på hennes fars sida och att det till 90 procent är ärftligt. -Att få en förklaring har betytt otroligt mycket för min återhämtning. Bengt-Arne har också diagnosen manodepressiv. När han funderar över orsakerna tänker han på den dåliga självkänsla han hade som ung, som inte blev bättre av att hans mycket äldre halvsyskon gjorde då mycket framgångsrika karriärer. -Det finns ett lock som ligger på den som har bristande självsäkerhet. När det locket lyfts så kan det poppa upp för mycket. Så ser jag på det. Allvarliga psykiska besvär kan som sagt beskrivas och förklaras på olika sätt. Det gör att det å ena sidan kan vara svårt att ge en klar och entydig förklaring, liksom att det ibland kan vara svårt att ge besväret ett namn. Ingas olika diagnoser tyder kanske på det. -Jag får olika diagnoser beroende på vilken läkare jag går till. Sist var det nog borderline. Då har jag haft många andra diagnoser. Någon tyckte jag var manodepressiv, sedan var det någon som tyckte 6

11 Förslag på frågor 1. Vad föredrar du själv att kalla allvarliga psykiska besvär? 2. Tycker du det är viktigt att försöka ta reda på vad besvären kan bero på? 3. Vad finns det för fördelar respektive nackdelar med att sätta diagnoser på allvarliga psykiska besvär, enligt din mening? 4. Finns det något annat som du skulle vilja ta upp och diskutera under det här avsnittet? 7

12 Vändpunkter "Så småningom blev jag lite nyfiken då de berättade om sina erfarenheter; om arbete, studier och så där jag började tänka att det lät spännande och roligt." Det finns inget rättesnöre för hur återhämtning från allvarliga psykiska besvär går till. Det kan till exempel beskrivas som en process eller som att man haft en eller flera vändpunkter. Vändpunkter brukar generellt förklaras som avgörande ögonblick; plötsliga och oväntade förändringar. Dessa kan vara positiva eller negativa. När vi säger att vi kommit till en vändpunkt i våra liv sätter vi det ofta i samband med att livet tagit andra och nya riktningar. När man talar om vändpunkter i samband återhämtning kanske man i första hand tänker på positiva sådana. En positiv vändpunkt kan dock föregås av att det först blir sämre. Alltså det blir en vändning neråt, till en slags "bottenplatta" och då det kännas som om det inte kan bli värre. Återhämtningen har sedan tagit avstamp därifrån. Resan uppåt går sällan spikrakt. Ofta finns perioder när inget händer och som för den enskilde kan vara en viloperiod men som av omgivningen; anhöriga, vänner, arbetskamrater och vårdpersonal, ibland uppfattas som en försämring i den psykiska hälsan eller som ett återfall. Flera av dem vi intervjuat har tagit vändpunkter som utgångspunkt för att beskriva hur resan mot återhämtning började. Hanna är en av dem. Efter en längre tid som patient inom den psykiatriska vården kom hon till insikt om att hon inte skulle få någon hjälp. Det var som om hennes liv kommit till vägs ände. -Antingen överlämnar jag mig till psykiatrin för resten av mitt liv och lyckas kanske ta livet av mig eller så väljer jag att kämpa, tänkte jag: -Det är också lätt att stanna kvar i vården och bli fråntagen sin personliga vilja och styrka som man har. Det skulle ha varit lätt och enkelt och ibland väldigt bekvämt att slippa göra något i sitt liv; att slippa ta personligt ansvar. Det var en falsk trygghet att ligga inne. Vården viktig Andra har inte alls den upplevelsen av vården. Precis som Hanna mådde Jonas psykiskt mycket dåligt. Det kunde inte bli värre. Men till skillnad från henne inleddes hans klättring uppåt i samband med att han vågade ta steget och söka vård och börja ta medicin. -Jag kunde inte klara mig själv och reda ut det här, som jag tidigare trott, säger han. Även för Inga blev kontakten med vården en vändpunkt eller mer exakt den medicin hon fick. Vid det tillfället var hon så deprimerad att hon såg allt i svart. -Av allt är det medicinen som varit den största vändpunkten, säger hon. Vändpunkter kan naturligtvis ske på andra sätt, som till exempel i samband med 8

13 psykoterapeutisk behandling. En sådan behandling kan göra att man börjar förstå mer om sig själv och sina psykiska besvär. För Jans del kom vändpunkten då han fick kontakt med en brukarorganisation. Att det var en sådan organisation som blev hans vändpunkt beror på att medlemmarna har liknande erfarenheter, vilket gör att de lättare förstår varandra, menar han. -Även om jag mår dåligt en dag så är det ingen som tycker det är konstigt, glor på mig eller så. Jag får vara den jag är. Vändpunkter i samband med återhämtning kan alltså ske på olika sätt. Den enes är inte lik den andres. Avslutningsvis ska vi lyssna på Marie, vars viktigaste vändpunkt också kom när hon mådde som allra sämst. I den stunden fick hon en slags förnimmelse eller röst från sin döde far. "Du ska inte göra så här, du ska leva", sade han. -Jaha! Okej då, jag kanske ska det, blev Maries reaktion. Förslag på frågor 1. Har du själv haft vändpunkter? 2. Kan du i sådana fall beskriva vad det var som hände? 3. I texten ovan sägs det att återhämtning sällan går "spikrakt uppåt". Hur har det varit för dig? 4. Finns det något annat som du skulle vilja ta upp och diskutera under det här avsnittet? 9

14 Viljan att förändras "Ibland går jag och tänker, fan vad duktig jag varit som kommit så långt med mig själv som jag gjort. Ibland ser jag sådana där ljusa punkter i tunneln". Hur vi uppfattar andra beror inte minst på de föreställningar vi har om en person eller en grupp av människor. Dessa kan bygga på väldigt allmänna generaliseringar. Det är till exempel vanligt att vi betraktar människor med allvarliga psykiska besvär som sköra och svaga. En del känner inte alls igen sig i den beskrivningen. De ser sig som starka och tycker de har mycket resurser. Nyckeln till deras återhämtning har varit just den här styrkan. Vissa säger att det är en inneboende egenskap. -Jag tror det var en styrka hos mig att jag bråkade så mycket med psykiatrin under tiden jag var sjuk, säger till exempel Hanna. Lars förklarar det så här: -Det som är min styrka är min envishet. Även Anne-Marie beskriver sig själv som raka motsatsen till svag. Hon har alltid varit en beslutsam och stark person, såväl under sitt yrkesverksamma liv som senare då hon fick allvarliga psykiska besvär. När hon inte fick någon hjälp på den avdelning hon vistades på, sa hon till en av sjuksköterskorna: -Nu går jag hem! -Men det kan du inte göra, sa sjuksköterskan. Du måste ju tala med överläkaren först. -Nej, nu går jag hem. Här får jag ingen hjälp, sa hon och gick sedan, trots sjuksköterskans protester. Söka förklaring Styrkan och viljan att förändras kan beskrivas på många andra sätt än personerna ovan gör. Tore såg sin styrka i sitt sökande efter en förklaring. Trots att han under flera år var handikappad av sina ritualer och sin ångest satte han inte dem i något direkt samband med att han hade allvarliga psykiska besvär. -Det var först när jag märkte att jag inte längre gjorde lika bra ifrån mig på arbetet som jag började söka i böcker och broschyrer efter en förklaring och hopp om en förändring, säger han. Den ångest som Tore kände var ibland helt förlamande och utlöstes bland annat av kraftig blåst. Då gick hela hans vakna tid åt till att beräkna hållfastheten på bland annat takbjälkarna i sitt hus. Så en dag tog han och eldade upp tabellerna och böckerna han hade i ämnet. -Det var för att komma vidare. Jag försökte se framåt, säger han. Styrkan och kraften att vilja förändras 10

15 kan också beskrivas som Lena gör. På den avdelning hon var inlagd fungerade inte vården för hennes del. Hon ville därför åka hem en stund på dagen, trots att hon inte orkade. Ändå gjorde hon det. -Nu måste det här bara gå, sa hon till sig själv. Förslag på frågor 1. Har du själv en "inneboende styrka" som varit avgörande för att du börjat må bättre? 2. Kan du ge exempel på sådana händelser eller situationer? 3. Tore berättar ovan att han trots stark ångest ändå försökte se framåt. Vad är det som gör att man orkar det, tror du? 4. Finns det något annat som du skulle vilja ta upp och diskutera under det här avsnittet? 11

16 Egna sätt att må bättre "Och det är ju det här att det alltid finns någon som vet bättre, Gud vet bättre, läkaren vet bättre och psykiatrin vet bättre. Nu vet jag att jag har svaret själv". Vägen mot återhämtning kan alltså se olika ut. De personer som tidigare berättat om sina vändpunkter och sin vilja att förändras har beskrivit det som en process. Några har också talat om hur deras allvarliga psykiska besvär först nådde en sorts bottennivå, som i sin tur blev ett avstamp för klättringen uppåt. Hur klarar då en person som har allvarliga psykiska besvär att förändra sin situation? Förklaringen kanske ligger i det som ordförande för Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH), Jan-Olof Forsén uttryckte det en gång: "Även om felet sitter i huvudet är det inte samma sak som att det är fel på hela huvudet. Delar av personligheten fungerar alldeles utmärkt." Olika hanteringssätt Detta förklarar kanske hur det är möjligt men inte hur man gör. Ett sätt att lära sig hantera sina svårigheter kan vara genom att försöka, misslyckas och försöka igen. -Tidigare sökte jag destruktiva lösningar på inre eller yttre problem, men nu har jag förvärvat en förmåga att lösa saker på ett konstruktivt sätt, menar Anders och förklarar att skillnaden mellan att vara "frisk" och att vara "sjuk" handlar om hur man lyckas hantera sin situation. Även Jan har lärt sig olika hanteringssätt. För att till exempel klara av att umgås med andra människor har han delat in dem i två grupper; De som är komplicerade och de som är okomplicerade. Komplicerade människor är dem han möter i finare miljöer och där han känner att han måste bete sig på ett speciellt sätt. -Sådana komplicerade människor är inte bra för mig och för min psykiska hälsa, säger han. Därför undviker han dem i möjligaste mån. I stället söker han sig till människor och miljöer där han känner att han kan vara sig själv. Detta för att han inte ska börja må psykiskt dåligt igen. Är han ändå på väg bli dålig ser han till att han inte har några andra mål än att försöka må bra igen. -Allt annat blir sekundärt, säger han. Jag ser till att jag får sova, att jag äter nyttig mat och att jag tar min medicin. Bo, som trakasseras av röster, försöker hantera dessa genom att till exempel hjälpa sin kompis med att måla fönster. Av erfarenhet har han alltså lärt sig att han måste göra något aktivt för att hålla rösterna borta. På ett liknande sätt gör Börje. Då han får ångest försöker han skaffa sig nya upplevelser genom att resa, gå på kurser eller cykla. -Jag kan inte passivt sitta och tro att det ska hända något, för det gör det inte, säger han. När jag tar cykeln och ger mig ut skapar jag andra bilder i mitt huvud. Jag ser naturen, fåglarna Känna igen symtom Att kunna hantera allvarliga psykiska besvär kan även hänga samman med 12

17 att man lärt sig att tidigt känna igen symtomen. Alltså att bli observant på tidiga tecken, som till exempel att ens tankar börjar kännas underliga eller att vardagen blir ovanligt tung och trist. Eller att man börjar varva upp och ta sig för med ovanligt många saker samtidigt. En ökad alkoholkonsumtion kan också vara ett sådant tidigt tecken. Att vara observant och försöka göra något åt det i tid kan alltså vara viktigt. Bengt-Arne har genom åren lärt sig det. När han blir manisk kan det räcka med att han sover lite dåligt eller att sommar går över i höst. -Jag gör ju så att efter någon dag eller två - när det har börjat krypa i kroppen, tar jag medicin. Och om det går ytterligare någon dag så ringer jag till sjukhuset. Då blir det inte mer än att min läkare säger i telefon: "Har du bara tagit en tablett kan du nog ta två." Och då säger jag: "Jaha. Sedan kan det vara klart". Även Margareta har lärt sig att vara observant på tidiga tecken. I sitt arbete måste hon precis som sina kollegor kontinuerligt vidareutbilda sig. -Dom dagarna kan jag känna att det har blivit lite för mycket och tar då en sömntablett. Och då går det över på ett par dagar. Förslag på frågor 1. Har du själv något eget sätt att hantera dina psykiska besvär på? 2. Börje berättar i det här avsnittet att när han börjar må psykiskt dåligt försöker han vara aktiv. Det hjälper, menar han. Hur gör du när du börjar må psykiskt dåligt? 3. Ifall du lärt dig känna igen symtom på att du håller på att bli psykiskt dålig igen, kan du berätta om det? 4. Finns det något annat som du skulle vilja ta upp och diskutera under det här avsnittet? 13

18 Andliga upplevelser "Det är en gudstro som jag har haft ända sedan jag var liten, när allting annat liksom har skitit sig. Även i mina psykoser har jag haft en tro på det goda." Alla håller inte med om att vi människor enbart består av arv och miljö. Det måste till något mer för att kunna förklara det vi är med om. Andliga upplevelser kan då vara en hjälp, som till exempel mystiska, metafysiska, parapsykologiska, klärvoajanta eller religiösa. Agneta har en kristen livsuppfattning. Hennes gudstro har vuxit fram ur olika situationer som hon inte kunnat få någon förklaring till. -Många små saker gör att man konstaterar att Gud är, säger hon. Men sen kan jag inte förklara vad som gör att man plötsligt kommer fram till det. Andliga upplevelser kan också vara ett direkt stöd i återhämtningen. Så här säger några av dem vi intervjuat: "Jag läser och mediterar och försöker vidareutveckla mina tankar" "Jag känner en stor trygghet med hjälp av min tro" "Tron är en del av min identitet. Och på det sättet har den hjälpt i återhämtningen". Sökt förklaringar Göran som haft psykoser tycker att han med sitt sätt att se på verkligheten haft svårt att passa in i samhället. Det har gjort att han sökt andliga förklaringar. På en konferens han deltog i fick han kontakt med en kvinna som var schaman. Hon berättade om sin psykos. -Det var den första människan jag mött som jag verkligen kunde prata med om de här sakerna och om mitt sätt att uppleva verkligheten, säger han. Anders andliga trosuppfattning kommer från den österländska filosofin. När han utövat den har vården sett det som att hans psykiska hälsa försämrats. För honom själv har det dock varit ett viktigt stöd i svåra stunder. -Det är något som varit mitt eget och som jag kunnat ta min yttersta tillflykt till, säger han. I Anders andliga trosuppfattning ingår även meditation. För honom har 14

19 även den varit till hjälp då han upplevt att den yttre världen blivit för jobbig. -Det har varit en frizon från allt. Det har varit lite självterapi. Att ständigt vara upptagen av en psykos, det orkar man inte. Religionen kan också var ett hinder i återhämtningen. Ylva tillhörde en frikyrklig rörelse under sin uppväxt. Där fick hon lära sig att vara rädd för Gud. Om man inte levt ett tillräckligt rättrådigt liv kunde man straffas. En religiös trosuppfattning har hon fortfarande. -Men nog kan jag känna det där att det gamla sitter kvar. Det var någon som sa: "Men hur kan du envisas med att gå till kyrkan, du som är så förstörd av den, varför vänder du dig inte bort ifrån den". Förslag på frågor 1. Om du själv har en religiös eller andlig trosuppfattning, på vilket sätt har det påverkat din återhämtning? 2. Anders trosuppfattning har varit till hjälp i svåra stunder. Den har gett honom en frizon, säger han. Vad kan han mena, tror du? 3. Har du erfarenhet av att andliga upplevelser kan försvåra åter hämtningen? På vilket sätt har det i så fall försvårat återhämtningen? 4. Finns det något annat som du skulle vilja ta upp och diskutera under det här avsnittet? 15

20 Att återupprätta självkänslan "Jag brukar säga att jag känner mig som en radarantenn, utan något som helst skyddsnät. Jag fick ta emot oerhört mycket och efter en tid så orkar inte kroppen med det. Och då blir man oerhört olycklig, samtidigt som man inte har koll på någonting. Då har ju allt börjat spricka och det är då jag gett upp." Citatet ovan visar hur ansträngande och jobbigt det kan vara att må psykiskt dåligt. Besvären kan också förändra mycket av ens liv såväl socialt som personligt, med dålig självkänsla som följd. Hanna vet vad det innebär. -Om man till exempel känner en skuld över att ha blivit till då krävs det ganska mycket för att kunna ta sig ur det. Och sedan måste man förstå varför det blev så och förlåta. Hur kan man då göra för att stärka sin självkänsla? Det är naturligtvis väldigt individuellt. Carina, en annan av dem vi intervjuat, blev mycket illa behandlad av sina föräldrar, vilket hon ser som en viktig orsak till att hon mått psykiskt dåligt. Hon har ägnat mycket av sitt vuxna liv åt att försöka förstå och förlåta dem. Det har stärkt hennes självkänsla. Till sin hjälp har hon, ända sedan hon var liten, haft tre förebilder. -Jag kallade dem för Tro, Hopp och Kärlek. Dessa var verkliga för mig då jag mådde jättedåligt och dom har följt mig genom åren. Dom har hjälp mig att bygga upp min självkänsla och att förstå, förlåta och hoppas. Ett äkta liv Samtidigt som många beskriver hur svårt de haft det skulle en del av dem vi talat med inte vilja vara utan de erfarenheter de fått av sina allvarliga psykiska besvär. -Jag tror att om jag inte hade haft dom här erfarenheterna som jag fått de senaste tio åren, då hade jag nog missat en stor del av livet. Det har varit fruktansvärt jobbigt men jag hade inte velat vara utan det, säger till exempel Lena. Inga har ungefär samma erfarenhet. Innan hon började må psykiskt dåligt var hon väldigt ambitiös och duktig och blev tillfrågad om hon ville bli studierektor vid den skola hon arbetade i. Idag har hon sjukbidrag och är bland annat aktiv i en intresseförening. -Även om det är mera jobbigt ibland nu så är det mera äkta. Jag lever ett mera äkta liv nu. Förut kunde jag ta på mig sådana saker som jag inte brann för. För dessa personer har det alltså varit nödvändigt att gå igenom en period av psykisk ohälsa för att de ska kunna bygga upp sin självkänsla och känna sig hela som människor. Den psykiska ohälsan har alltså inte bara varit något negativt. Och skälet till det är att de hittat ett sätt att hantera sina problem på. -Om man kan hantera den psykiska ohälsan på rätt sätt, så är det en tillgång faktiskt, säger Märy. 16

21 Förslag på frågor 1. Carina säger att hon stärkte sin självkänsla genom att försöka förstå, förlåta och hoppas. Har du försökt stärka din självkänsla? Hur har du i sådana fall gjort? 2. En del av dem vi talat med säger att de inte skulle vilja vara utan de erfarenheter de fått genom sina psykiska besvär. Hur har det varit för dig? 3. Finns det något annat som du skulle vilja ta upp och diskutera under det här avsnittet? 17

22 Kapitel 2 Andra människors betydelse Människor beskriver hur deras allvarliga psykiska besvär förändrat och begränsat det sociala livet, samtidigt som de även känt sig isolerade från sig själv. Under sådana perioder betyder det mycket att kunna ha någon vid sin sida, som ett stöd. Med det stödet kan man också pröva hur långt man kommit i sin återhämtning. De är också dessa personer som i vissa stunder burit hoppet om att det kommer att bli bättre, när man själv inte orkat. Det här avsnittet ska således handla om på vilket sätt andra människor kan vara till hjälp. 18

23 Personalens bemötande "Det som är läkande är dom människorna som finns där som inte vill gräva djupare, utan är bara närvarande, som inte är rädda, inte vill bota eller behandla, utan bara finnas tillgänglig och redo att möta andra människor. Jag tror till exempel att städpersonal kan vara jätteviktiga för patienter inom psykiatrin". Många berättar hur dåligt bemötta de blivit när de sökt hjälp, andra har den motsatta erfarenheten. Oavsett om man blivit bra eller dåligt bemött har det oftast funnits någon personal som varit betydelsefull. De beskrivs som känsliga, att de utstrålar värme och trygghet, är lyhörda, medkännande, närvarande eller engagerade. -Han ställde frågor som visade att han var nyfiken på hur jag mådde. Han hade ju sin läkarexamen att luta sig emot, men min känsla var att han inte kunde allt utan inhämtade kunskaper från sina patienter, säger till exempel Bengt. Samma sak har uttryckts så här: (Om sin läkare) "Han hörde på min röst när jag höll på att bli dålig". "Det viktiga för mig var att möta en person med en personlig mognad och ett inre lugn, som kunde prata på ett vettigt sätt". Ett bra bemötande kan naturligtvis kännetecknas av andra saker, som ibland kan vara svåra att riktigt sätta ord på. Det bara känns bra. Sven beskriver en sådan situation i samband med att han fick undervisning i keramik av en arbetsterapeut två timmar i veckan. -Vi satt instängda i ett rum, bara hon och jag. Det var en speciell känsla. Det var väl någon slags attraktion, jag vet inte riktigt. Men det fick mig i alla fall att känna att jag levde. Att man känner varandra sedan en längre tid tillbaka kan också betyda en del. Marie hade möjlighet att som stödperson få den kontaktman hon haft tidigare när hon låg inlagd inom vården. Att de kände varandra sedan tidigare hade stor betydelse. -Så jag har henne kvar. Nu har jag inte samma behov utan vi är mer som kompisar. Men det har hjälpt. Jättemycket. Tänja på bestämmelser Det som också hjälpt har varit när vårdpersonal antingen gjort något som gått emot regler och bestämmelser på sjukhuset eller tänjt på dem till det yttersta. Eller bara gjort det som inte ingår i de vardagliga rutinerna. Det har Hanna erfarenhet av. -I min ångest var jag väldigt känslig och kunde med mina känselspröt känna av vem som var empatisk. Oftast var det de som inte brydde sig 19