De sövdas röst. Annika Möller & Lena Fredén

Transkript

1 De sövdas röst Operationssjuksköterskans strategier för att bevara den sövda patientens integritet och värdighet The voice of the anesthesized patient The strategies of the operating theatre nurse to preserve the anesthesized patient's integrity and dignity Annika Möller & Lena Fredén Fakulteten natur, teknik och hälsovetenskaper Specialistsjuksköterska inom operationssjukvård Avancerad nivå 15hp Lennart Christensson Gun Nordström

2 SAMMANFATTNING Titel: Fakultet: Kurs: Författare: Handledare: Examinerande lärare: Examinator: De sövdas röst Fakulteten natur, teknik och hälsovetenskaper Examensarbete i omvårdnad, 15 hp Lena Fredén och Annika Möller Lennart Christensson Gun Nordström Lillemor Lindwall Sidor: 24 Månad och år för examination: juni 2014 Svenska nyckelord: Värdighet, integritet, etik, anestesi, perioperativ omvårdnad Bakgrund: Att opereras sätter patienten i en utsatt situation där personliga och kroppsliga gränser överskrids. Då patienten sövs har hon ännu mindre kontroll över vad som sker och den perioperativa sjuksköterskan blir den som måste bevara hennes värdighet och integritet. På flera intensivvårdsavdelningar kommunicerar personalen med den sövda patienten då de utgår ifrån att hon kan höra och minnas det som sägs även under anestesi. Detta synsätt är till synes inte lika utbrett inom operationsvården. Syfte: Syftet var att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av hur de upprätthåller den sövda patientens integritet och värdighet. Metod: Tre fokusgruppsintervjuer utfördes på två sjukhus i södra Sverige. I studien deltog 12 operationssjuksköterskor med arbetslivserfarenhet från ett halvår upp till 44 år. Intervjuerna spelades in och transkriberades och datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier med underkategorier identifierades som beskrev operationssjuksköterskans bevarande av den sövda patientens integritet och värdighet. Dessa var: att bevara patientens kroppsliga integritet, att försvara patienten, att ha ett empatiskt förhållningssätt och att följa upp kränkningar mot patienter. Konklusion: Bevarandet av den sövda patientens värdighet och integritet är en komplex fråga, där den kroppsliga integriteten lätt tar överhanden. Implementeringen av ett arbetssätt där den sövda patienten antas kunna uppfatta en del av det som händer på operationssalen skulle kunna leda till att alla delar av värdigheten och integriteten lättare bevaras. Operationssjuksköterskan har en viktig roll i att se till hela människan och hennes behov. Det är många faktorer som påverkar vilka strategier som används av sjuksköterskan och det krävs ett reflekterande förhållningssätt. Organisationen har ett ansvar för att främja arbetsmiljön och teamsamarbetet för att på bästa sätt möjliggöra bevarandet av patientens värdighet och integritet.

3 ABSTRACT Title: Faculty: Course: Authors: The voice of the anethesized patient Health care and social work Degree project - nursing, 15 ECTS Lena Fredén and Annika Möller Supervisor: Lennart Christensson Examiner: Examiner: Gun Nordström Lillemor Lindwall Pages: 24 Month and year for the examination: June 2014 Key words: Human dignity, integrity, ethics, general anesthetics, perioperative nursing Background: Surgery puts the patient in a vulnerable situation where personal and physical limits are exceeded. An anesthetized patient has even less control over what is happening and the operating theatre nurse has to maintain the dignity and integrity of the patient. In many intensive care units, the staff communicates with the anesthetized patient assuming she can hear and remember what is said even under sedation. This approach doesn t seem to be as widespread in surgical care. Objective: The objective was to describe the operating theatre nurses' experiences of how they maintain the anesthetized patient integrity and dignity. Method: Three focus group interviews were conducted at two hospitals in southern Sweden. The study enrolled 12 operating theatre nurses with work experience from six months up to 44 years. The interviews were recorded and transcribed and the data were analyzed using qualitative content analysis. Results: Four categories with subcategories were identified that described how the operating theatre nurses maintained the integrity and dignity of the anesthetized patient. These were: to preserve the patients bodily integrity, defending the patient, to have an empathetic approach and to follow up on violations towards patients. Conclusion: Maintaining the anesthetized patient's dignity and integrity is a complex issue, where bodily integrity often takes precedence. The implementation of an approach where the anesthetized patient is assumed to be able to understand a part of what happens in the operating room could lead to the preservation of the patients dignity and integrity as a whole. The operating theatre nurse has an important role to care for the whole person and her needs. There are many factors that influences the strategies used by the nurses that also requires a reflective approach. The organization itself has a responsibility to promote the work environment and team collaboration to best enable the preservation of the patients dignity and integrity.

4 Innehållsförteckning Inledning... 5 Bakgrund... 5 Problemformulering... 7 Syfte... 7 Metod... 7 Design... 7 Undersökningsgrupp... 8 Datainsamling... 8 Dataanalys... 8 Forskningsetiska överväganden... 9 Resultat Att bevara patientens kroppsliga integritet Skyla patienten Anpassa operationssalen Att försvara patienten Inte prata om patienten Stå upp för patienten Att ha ett empatiskt förhållningssätt Ha respekt för patienten Ha patienten som medelpunkt Skapa en relation till patienten Att följa upp kränkningar mot patienter Föra diskussion kring patienten postoperativt Diskussion Metoddiskussion Resultatdiskussion Konklusion Fortsatt forskning Referenser... 20

5 Inledning Omvårdnaden ska utgå från en värdegrund som vilar på en humanistisk människosyn och som visar omsorg om och respekt för patientens autonomi, integritet och värdighet (Socialstyrelsen 2005). Även FN s konvention för mänskliga rättigheter (Regeringskansliet 2006) beskriver alla människors rätt till värdighet och integritet. Som blivande operationssjuksköterskor är vår erfarenhet att personalen på operationssalen inte alltid förhåller sig på samma sätt inför sövda patienter som till vakna patienter, utan pratar ibland utan att reflektera över att det ligger en människa på operationsbordet. Hur och vad det pratas om på operationssalen kan förändras när patienten är sövd, och i vissa fall förekommer skämt om patienten. Patienten kan ibland också blottas under längre tid än om de varit vakna. En tidigare studie har undersökt den vakna patientens upplevelser under operation (Bergman et al. 2012). Där framkom flera områden som var viktiga för patienterna såsom behovet av att känna sig trygga och att kunna lita på personalen. Patienterna uppgav att de kände sig trygga när personalen var professionell och när stämningen inne på operationssalen var behaglig. Studien förankras under forskningsprogrammet hållbar hälsa och vårdkvalitet. Vårdmiljö och resurser är ett område inom detta program som behandlar patientens vårdmiljö. Studien behandlar patientens vårdmiljö då den påverkas av operationssjuksköterskans metoder för att upprätthålla den sövda patientens värdighet och integritet. Vid litteratursökningar har inga tidigare studier av de här metoderna hittats. Bakgrund Ordet integritet kommer från latinets intigritas och integer, som hänvisar till ett intakt, harmoniskt tillstånd hos en människa (Fjellström 2005). Integritet innebär även att individen är okränkbar och har rätt att bli behandlad med respekt. En person har rätt att bestämma vilken information den vill delge och till vem. För att skydda integriteten har vårdpersonal tystnadsplikt (Arlebrink 1996; SFS 2009:400). Integritet är på ett personligt plan förknippat med människovärde, självkänsla och stolthet (Woogara 2005). Som rättighet handlar det om respekt till personen och den personliga sfären, vilket är av vikt för patientens mentala, emotionella och andliga välmående (Woogara 2001; 2005). Rättigheten innefattar även skydd mot kränkning av detta (Woogara 2005). Patientens integritet är en mänsklig rättighet och ska respekteras av all vårdpersonal (Woogara 2001). En av punkterna i kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska med specialist-sjuksköterskeexamen inriktning mot operationssjukvård är att operationssjuksköterskan, tillsammans med operationsteamet, ska ansvara för att bevara patientens värdighet, integritet och autonomi (Riksföreningen för operationssjukvård & Svensk sjuksköterskeförening 2011). Begreppet värdighet är inom humanismen ett grundläggande värde (Beyleveld 2001) och i hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) beskrivs att vården ska utföras med respekt för varje människas värdighet och lika värde. Värdighet är ett komplext begrepp och har beskrivits på olika sätt i tidigare studier (Baillie 2009; Edlund et al. 2013; Jacobson 2007). Inom vårdvetenskapen har Edlund (2002) delat upp värdighet i två delar. En del som inte går att förändra och som är knuten till människans värde. Denna går inte att kränka eller mäta och finns ständigt med människan oavsett situation. Den andra delen av värdigheten har sitt ursprung i den oföränderliga, men formas efter varje individ. Den kan påverkas 5

6 av samhälle och kultur och kan förändras under livet. Respekt för andras värdighet kan visas genom våra handlingar (Miller 1997). En person behåller sin värdighet, om han eller hon är i en situation där hennes förmåga kan tillämpas effektivt. Denna upplevelse är subjektiv och även om personens förmågor reduceras kraftigt kan det finnas tillräckligt kvar för att personen ska uppleva värdighet. Det är därför av högsta vikt att vårdpersonalen känner till individens värderingar för att kunna upprätthålla patientens värdighet (Shotton & Seedhouse 1998). I en studie av Baillie (2009) identifierades fyra teman kring patientens värdighet. Resultatet visade att patienter och personal hade stora likheter i sin definition av värdighet och att respekt var ett ord som starkt associerades med värdighet. Många av de patienter som ska genomgå en operation känner rädsla och ångest inför detta (Delaney Garbee & Gentry 2001). Att vara fysiskt och emotionellt sårbar innebär att patienterna måste förlita sig till operationssjuksköterskans förmåga att förena de tekniska delarna av arbetet med omvårdnad (McNamara 1995). När personliga och kroppsliga gränser överskrids kan detta upplevas kränkande för patienten (Jacobson 2009). För att kunna upprätthålla patienters värdighet och integritet krävs respekt. Respekt är ett välanvänt begrepp inom omvårdnad och har blivit beskrivet som erkännande av det ovillkorliga värdet av patienterna som personer. Vårdpersonalens inställning till respekt för patienterna är grundläggande (Beach et al. 2007). Enligt Beach et al. (2006) uttrycks respekt ofta som bevarandet av patientens autonomi i den medicinska etiken. Detta kan inom operationsvården ta uttryck i att patienten informeras om operationen och får tillfälle att ställa frågor. Även människans kropp kan ofta vara en symbol för patientens egen värdighet och kan öppna för sårbarhet och kränkningar (Edlund 2002). Den perioperativa dialogen är en modell för mötet mellan patienten och den perioperativa sjuksköterskan som sker pre-, intra- och postoperativt (von Post 1999). Den perioperativa dialogen ger patienten kontinuitet och möjliggör en relation (Lindwall et al. 2003). En del i den perioperativa vårdteorin är den professionella naturliga vården. Den beskrivs som ett sätt att vara och en etisk handling (Lindwall & von Post 2008b). Den professionella naturliga vården baseras på ansvaret för patienten, skyldigheten att skydda patienten och värna om hennes värdighet samt viljan att dela och lindra patientens lidande (von Post 1999). Genom att skapa en relation med patienten och ge henne professionell naturlig vård erbjuder den perioperativa sjuksköterskan patienten trygghet och tillit (Lindwall & von Post 2008b). En tillfällig vänskap med patienten värnar om hennes värdighet och skapar en trevlig och välkomnande atmosfär. Detta ställs mot när patienten blir betraktad som endast ett ingrepp som ska åtgärdas. Vid objektifiering av patienten riskeras att patienten nonchaleras av vårdpersonalen och hennes värdighet kränks (Lindwall & von Post 2008a). Patienter som blir bemötta med respekt och värdighet upplever att de är mer nöjda med sin sjukhusvistelse än de som upplever att det har saknats i bemötandet (Joff et al. 2003; Beach et al. 2005). I en studie av Reeves et al. (2002) upplevde 79,1% av de tillfrågade patienterna att ett värdigt och respektfullt bemötande var det viktigaste i vården. Den sövda patienten kan inte själv föra sin talan, vilket innebär att det blir den perioperativa sjuksköterskans ansvar att agera som patientens advokat. Hanks (2008) identifierade att en del i detta var att föra patientens talan. I en annan studie av Hanks (2010) framkommer bland annat att agerandet som patientens advokat innefattar att ge information och att kommunicera med övrig personal om patientens behov. Att respektera 6

7 och skydda patientens rättigheter och att föra patientens talan var viktiga delar i bevarandet av patientens värdighet. På intensivvårdsavdelningar [IVA] förekommer det att personalen talar till de sövda patienterna, då de vet att en del patienter kan komma ihåg saker som sagts under anestesi (Baker & Melby 1999). Detta framkommer bland annat i två olika studier där tillfrågade patienter, tidigare vårdade på IVA berättar om minnen från vårdtiden. En del av de minnen de hade var från tidpunkter då de var sederade vilket dock var ovanligt (Capuzzo et al. 2001; Löf et al. 2006). Minnena kunde bestå av faktiska vårdhandlingar så som provtagningar, sensoriska upplevelser så som hunger, samt känslor av rädsla och förvirring (Capuzzo et al. 2001). En studie av Lawrence (1995) bekräftar vikten av att kommunicera med medvetslösa och sövda patienter. Även vad som kommuniceras är av vikt. I studien framkom att patienter hör, förstår och ger ett känslomässigt svar på det som sägs vid tillfällen då vårdgivaren förmodar att de inte är vid medvetande. Vikten av kommunikation är något som lärs in under utbildningen till sjuksköterska och i kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska står det att sjuksköterskan ska kommunicera med, informera och undervisa patienter på ett lyhört och respektfullt sätt (Socialstyrelsen 2005). Problemformulering Skillnader kan förekomma angående hur personalen på operationssalen förhåller sig till sövda respektive vakna patienter. Det kan visa sig genom vilka samtal som förs på operationssalen. Sövda patienter kan ibland också blottas under längre tid än om de varit vakna. Det är oklart vad operationssjuksköterskan gör för att upprätthålla den sövda patientens integritet och värdighet. Syfte Syftet med examensarbetet var att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av hur de upprätthåller den sövda patientens integritet och värdighet. Metod Design Studien genomfördes med en kvalitativ design och innehållsanalys som metod för att granska och tolka texten. En kvalitativ design innebär att intervjuerna kan utvecklas. Det ger då mer utrymme för flexibilitet i datainsamlingen (Polit & Beck 2012). Fokusgruppsintervjuer användes och är gruppintervjuer med fokus på en viss frågeställning. Syftet med den här datainsamlingsmetoden är att sjuksköterskorna ska samspela med varandra och genom diskussion stimuleras till att dela med sig av sina åsikter. Fokusgrupper är framför allt värdefulla då information om människors tankar och uppfattningar undersöks (Bell 2006). I grupperna argumenterar operationssjuksköterskorna med varandra och ifrågasätter varandras åsikter vilket ger forskaren möjlighet till att samla mer realistisk data (Byrman 2011). 7

8 Undersökningsgrupp Tolv operationssjuksköterskor, från två sjukhus i södra Sverige, deltog i tre olika fokusgrupper. Även ett tredje sjukhus i länet tillfrågades, men avböjde att medverka. De medverkande valdes ut med mål att få en så stor variation av svar som möjligt. Enligt Hayes (2000) är sammansättningen av intervjugruppen viktig, eftersom minoriteter kan känna sig hämmade i en felaktigt sammansatt grupp. Utifrån inklusionskriterierna yrkesverksam operationssjuksköterska, brett åldersspann och varierande arbetslivserfarenhet valdes de medverkande operationssjuksköterskorna ut av respektive enhetschef. Operationssjuksköterskorna var kvinnor mellan 29 och 64 år vilka hade arbetat från ett halvår upp till 44 år inom yrket. Varje fokusgrupp bestod av fyra operationssjuksköterskor vardera med varierande arbetslivserfarenhet inom yrket. Fokusgruppsintervjuerna genomfördes på respektive sjukhus i ett avskilt rum. Datainsamling Under fokusgruppsintervjuerna fungerade en av författarna som moderator och höll intervjuerna fokuserade på det tänkta syftet. Moderatorn fungerade inte som en traditionell intervjuare. Målet var i stället att operationssjuksköterskorna skulle diskutera fritt med varandra. Intervjuerna spelades in och den andra författaren förde anteckningar. Detta gjordes för att författarna inte skulle störa diskussionen genom att be operationssjuksköterskorna vänta under tiden som anteckningar fördes och för att ha möjlighet att uppfatta gester, vem som sa vad och nyanser i rösterna. Intervjuerna varierade i längd mellan 20 och 45 minuter och tre förberedda frågor kring ämnet diskuterades. Frågorna var Hur upprätthåller ni den sövda patientens integritet och värdighet under operationen?, Har ni varit med om någon situation där en sövd patients integritet och värdighet blivit kränkt? och Har ni varit med om någon situation där en sövd patients integritet och värdighet bevarats?. I fokusgruppsintervjuer bör frågorna vara klara, korta och anpassade till deltagarna. Långa frågor med många fackuttryck bör undvikas då de kan hindra diskussionen med sin komplexitet (Tursunovic 2002). Frågorna kan även delas in i öppna respektive slutna frågor, där öppna frågor ger deltagarna större diskussionsmöjligheter (Stewart et al. 2007). Samtliga fokusgruppsintervjuer avslutades med att den antecknande författaren sammanfattade det som framkommit under intervjun, vilket gav respondenterna möjlighet att komma med invändningar eller tillägg. Dataanalys Graneheims och Lundmans (2003) beskrivning av kvalitativ innehållsanalys användes för att bearbeta det insamlade materialet. Denna metod utgår ifrån att verkligheten kan tolkas på olika sätt beroende på människans subjektiva uppfattning. Hela intervjuer som transkriberats till text lämpar sig för denna form av analys då de är stora nog för att skapa en helhet men små nog för att forskaren ska kunna hålla sammanhanget i minnet under analysen. I enlighet med Graneheim och Lundman (2003) genomfördes en manifest analys av texten för att tolka den utifrån det synliga och uppenbara. Till skillnad från manifest analys är latent analys en tolkning av texten utifrån det som står mellan raderna, den underliggande meningen. Det inspelade materialet transkriberades till text och lästes upprepande gånger separat av båda författarna. Ord, meningar och korta stycken identifierades som meningsbärande enheter genom att markeras med färgpenna. Materialet gicks därefter igenom gemensamt 8

9 för att diskutera och sammanföra de meningsbärande enheterna. Detta är i överensstämmande med Graneheim och Lundman (2003) som menar att en meningsbärande enhet är ord, meningar eller korta stycken som genom sitt innehåll och sammanhang relaterar till varandra. Totalt identifierades 39 stycken meningsbärande enheter. Efter analysen abstraherades enheterna till kondenserade meningsbärande enheter där texten komprimeras utan att mista kärnan i innebörden. Enheterna blev därefter benämnda med koder för att kunna hitta likheter och skillnader och på så sätt skapa underkategorier och kategorier. Tolv underkategorier identifierades, bearbetades vidare och reducerades till åtta underkategorier. Utifrån dessa skapades fyra kategorier. Kvalitativ innehållsanalys strävar efter att bilda kategorier som ligger på en deskriptiv nivå och som svarar på frågan Vad? (Graneheim & Lundman 2003). I tabell 1 illustreras exempel på analysprocessen. Tabell 1. Exempel på analysprocessen. Meningsbärande enhet Kondenserad meningsbärande enhet Kod Underkategori Kategori Igår var jag med om en operation en förhudsplastik som skulle kunna va väldigt känsligt i så fall men då täckte vi ju för fönstret vid dörren så att inte nån kan titta in. Täcker för fönstret på salen så ingen ser in. Skydda mot insyn. Anpassa operationssalen. Att bevara patientens kroppsliga integritet Det tror jag nog det är väl i så fall att säga ifrån typ att nä nu pratar vi om nåt annat eller att man försöker bryta. Bryta kommentarer om patienten och säga ifrån. Inte tillåta negativa kommentarer om patienten. Stå upp för patienten. Att försvara patienten. Forskningsetiska överväganden Enligt Lag om etikprövning av forskning som avser människor (SFS 2003:460) ska deltagarna i forskningen informeras om densamma och ge sitt informerade samtycke. I den här studien informerades verksamhetscheferna på de tillfrågade operationsavdelningarna om studiens syfte brevledes och gav därefter sina skriftliga tillstånd. Operationssjuksköterskorna informerades både skriftligt och muntligt vid två separata tillfällen. Informationen som gavs behandlade hur intervjuerna skulle genomföras, syftet med studien och att operationssjuksköterskorna när som helst kunde dra sig ur studien då deltagandet var frivilligt. De informerades även om att intervjuerna spelades in på bandspelare, att allt material var konfidentiellt och att inga namn eller arbetsplatser skulle nämnas i studien. Informerat samtycke innebär att undersökningspersonerna informeras om syftet med studien, hur studien kommer gå till och vilka risker och fördelar som kan vara förenade med att delta i studien (Polit & Beck 2012). I och med detta uppfylldes de fyra etiska principerna: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Byrman 2011). Studiens godkändes för genomförande av handledaren då forskning på högskolenivå inte behöver etikprövas (SFS 2008:192). 9

10 Resultat Resultatet presenteras utifrån fyra kategorier och åtta underkategorier (Tabell 2). Underkategorierna styrks med citat från de tre fokusgrupperna (Fg) för att tydligare presentera resultatet. Tabell 2. Kategoriöversikt Kategori Att bevara patientens kroppsliga integritet Att försvara patienten Att ha ett empatiskt förhållningssätt Att följa upp kränkningar mot patienter Underkategori Skyla patienten Anpassa operationssalen Inte prata om patienten Stå upp för patienten Ha respekt för patienten Ha patienten som medelpunkt Föra diskussion kring patienten postoperativt Skapa en relation till patienten Att bevara patientens kroppsliga integritet Kategorin att bevara patientens kroppsliga integritet innefattar operationsoperationssjuksköterskornas arbete för att inte blotta patienten fysiskt. Den här kategorin var framträdande i alla intervjuerna och var det som operationssjuksköterskorna fokuserade mest på. Skyla patienten En stor andel av operationssjuksköterskorna uttryckte bevarandet av värdighet i termer om kroppslig integritet. De lade stor vikt vid att skyla patienternas kroppar. Operationssjuksköterskorna hade flera olika tillvägagångssätt. Främst fokuserades det på att inte blotta i onödan och att skyla patienten i största möjliga mån när det var möjligt. Det framkom att de vid flera tillfällen utförde de här handlingarna per automatik utan att reflektera över dem. Så fort som vi har fått av våran klädsel så drar man nästan per automatik ner skjortan. Eller drar upp täcket. (Fg 1) Operationssjuksköterskorna uttryckte även att tanken på patientens integritet var ständigt närvarande trots att de själva inte reflekterade nämnvärt över vilken kroppsdel som skulle opereras. Det var omtanken om patientens integritet som avgjorde om han eller hon skyldes. Även i de fall operationssjuksköterskan själv inte kunde skyla patienten, eftersom hon var sterilklädd, tog hon ansvar för det och såg till att någon i den övriga personalen gjorde det. Det här visar på en medvetenhet om den kroppsliga integriteten och även en handling därefter. Att skyla patientens kropp var ingenting som någon av operationssjuksköterskorna såg som en svårighet utan snarare som en självklarhet och ett ansvar. 10

11 Anpassa operationssalen Ett annat sätt att bevara patientens kroppsliga integritet var att skydda patientens kropp från obehörigas blickar. Bland annat framkom situationer då operationer av intima kroppsdelar skulle utföras på en sal med stor insyn, på grund av omstruktureringar på avdelningen. Genom en anpassning av operationssalen kunde patientens kroppsliga integritet skyddas från insyn. Det gällde bland annat att täcka för fönster som fanns in till salen. Igår var jag med om en operation, en förhudsplastik, som skulle kunna va väldigt känsligt i så fall, men då täckte vi ju för fönstret vid dörren så att inte nån kan titta in. (Fg 1) Andra anpassningar av operationssalen var att vända på stubben på en operationssal som inte var anpassad för det aktuella ingreppet och att minimera onödig personal på operationssalen. De här handlingarna visar på ett aktivt tänkande och planerande för att inte blotta patientens kropp. Operationssjuksköterskorna uttryckte här en vilja att skydda patienten och bevara hennes person, istället för att göra henne till ett objekt genom att bara se ingreppet. Att försvara patienten Att försvara patienten innefattar operationssjuksköterskans förhållningssätt till verbala kränkningar och strategier för att förhindra dessa. Attityd och stämning på salen kan vara avgörande för vilket utrymme som ges för att skämta om eller kommentera patienten. I de fall personalen hade ett professionellt förhållningssätt och det var lugnt på operationssalen upplevdes mindre risk för kränkningar. Inte prata om patienten Ett förhållningssätt var, enligt operationssjuksköterskorna, att inte prata eller skämta om patienten genom att till exempel kommentera hennes kropp eller personlighet. Genom att själva inte diskutera patienten hade operationssjuksköterskorna en försvarande attityd. De uttryckte ett aktivt val att inte själva starta samtal om patienten och att därmed ta bort en möjlighet till eventuella kränkningar av patienten. Att man inte skojar eller säger något dumt (Fg 1) Att inte starta samtal om patienten var ett steg för att skapa en miljö där patienterna kunde vara trygga och lugna i att ingen skulle kränka dem då de var sövda och utan egen kontroll. Operationssjuksköterskorna beskrev även en skillnad i hur lätt kommentarer kunde uppkomma om patienten var sövd respektive vaken under operationen. En större medvetenhet om vad som sades på salen då patienten var vaken uttrycktes av operationssjuksköterskorna som menade att det blev lättare diskussioner kring den sövda patienten. Respondenterna uttryckte ett ansvar gentemot den sövda patienten som även krävde att de reflekterade kontinuerligt över sitt förhållningssätt. Jag kan känna[...]att man får va på sin vakt. Man får hela tiden tänka på att[...]så fort patienten är sövd så är det lätt att någon börjar kommentera saker och det ska man inte, man ska kunna känna den tryggheten tycker jag som patient att när jag sover så är det ingen som pratar om mig om jag ser ut på ett konstigt sätt eller om jag är lite udda (Fg 2) 11

12 En viktig del i att försvara patienten var att inte haka på om någon annan i teamet började prata om patienten. Det ansågs vara ett sätt att minimera negativa samtal och ett ställningstagande genom tystnad. Stå upp för patienten I de fall då någon i teamet började kommentera patienten kände operationssjuksköterskorna ett ansvar att skydda patienten genom att ta kontroll över situationen och bryta samtalet. De upplevde att det krävs mod och styrka för att vara den som säger ifrån. Operationssjuksköterskorna uttryckte svårigheter med att uppbringa det modet som nyutexaminerad operationssjuksköterska och ansåg att det var något som utvecklades med arbetslivserfarenhet och tryggheten i professionen. Jag är nog inte där att jag vågar säga emot nån. Nä men så är det ju i början man vill liksom ha en så bra stämning som möjligt, ja, och då tar det nog några år innan man vågar sätta ner foten i så fall tror jag som ni. (Fg 1) Ett sätt att stå upp för patienten var enligt respondenterna att genom humor avväpna situationen och skämta bort negativa kommentarer. Humor var en strategi som operationssjuksköterskorna kunde använda för att bryta en obehaglig situation på ett lättsamt sätt och därmed kunna bibehålla en god stämning på salen. Övervikt det kan man ju nästan skämta bort och säga tänk på vad det är du säger du är inte så himla rolig själv eller jaha där fick jag eller föra över det till sig själv. (Fg 1) Att stå upp för patienten är en aktiv handling som syftar till att stoppa kränkningar. Det kan uppnås genom olika tillvägagångssätt som alla går ut på att på något sätt försvara patientens värdighet. Att ha ett empatiskt förhållningssätt Ett empatiskt förhållningssätt ansågs vara grundläggande för att undvika kränkande handlingar och bevara värdighet och integritet. I den här kategorin framkom hur operationssjuksköterskorna gav uttryck för sitt empatiska förhållningssätt och hur de arbetade för att bevara det. Ha respekt för patienten Att ha patienten i fokus var ett sätt för operationssjuksköterskorna att visa respekt för patienten. Respekten ansågs vara väldigt viktig eftersom det är den som lägger grund för hur patienten behandlas. Det här var ett förhållningssätt som operationssjuksköterskorna uttryckte alltid fanns med dem utan att de aktivt behövde tänka på det. Respekt för patienten innebar att operationssjuksköterskorna såg alla patienter som individer med värdighet, utan att döma dem utifrån deras yttre och inre egenskaper. Att vara mån om patienten och använda sig själv som utgångspunkt var ett sätt för operationssjuksköterskorna att ha ett empatiskt förhållningssätt. Man får bara ta till sig själv om jag ligger där så brukar jag tänka ibland, ligger jag där och hur vill jag bli behandlad? (Fg 3) 12

13 Det här gav uttryck för hur operationssjuksköterskorna kunde sätta sig in i patientens situation och öka viljan att bevara hennes värdighet. Att behandla andra som jag själv vill bli behandlad var en tankestrategi för flera av operationssjuksköterskorna. Genom att utgå från sig själva kunde operationssjuksköterskorna lättare sätta sig in i patientens utsatta situation. Ha patienten som medelpunkt Målet med arbetet för operationssjuksköterskorna uttrycktes som att ge patienterna bästa möjliga omvårdnad, och för att uppnå detta framkom att de hela tiden behövde ha patienten i fokus. Genom att vara koncentrerad på sin uppgift och tillåtas vara i den, utan yttre påverkan från övrig personal, upplevde sig operationssjuksköterskorna ha möjlighet att uppnå det målet. I samtliga fokusgrupper tenderade samtalen att kretsa kring den vakna patienten när det handlade om att ha patienten i fokus. Medvetenheten om den vakna patientens värdighet uttrycktes starkare, men vid direkta frågor om sövda patienter framkom att operationssjuksköterskorna även där arbetade för att ha patienten som medelpunkt. Operationssjuksköterskorna uttryckte en vilja att arbeta med patienten i centrum och beskrev att patienten var anledningen till att de var där och att de lade stor vikt vid omvårdnaden av densamme. Det är ju viktigt att få den patienten som ligger på bordet att känna att dom är dom enda som...medelpunkten...som vi bryr oss om just då. (Fg 3) Flera svårigheter med det här arbetet framkom, bland annat när övrig personal började diskutera andra ämnen eller när samtalet handlade om nästkommande patient i stället för den som låg på bordet. De här svårigheterna upplevdes vara mycket större då patienten var sövd. Skapa en relation till patienten Genom att skapa en relation till patienten upplevde operationssjuksköterskorna att det blev lättare att ha ett empatiskt förhållningssätt. Relationen skapade en samhörighet som ledde till att operationssjuksköterskorna värnade om patienten vilket gjorde det lättare att aktivt förhindra kränkningar. Ett sätt att skapa den relationen var genom perioperativt samtal. Perioperativt samtal kan nog skapa en relation som gör det lättare att säga ifrån. (Fg 2) Relationen gav operationssjuksköterskorna styrka att bevara patientens värdighet och integritet. Att följa upp kränkningar mot patienter I de fall kränkningar uppstått och inte kunnat motverkas hade operationssjuksköterskorna tagit fram andra strategier för att förhindra liknande händelser i framtiden. Den här kategorin syftar till att bevara hela patientgruppens värdighet och integritet. När kränkningar inträffat uttryckte operationssjuksköterskorna ett behov av att diskutera företeelsen. Att följa upp kränkningar och bearbeta dem ansågs vara en strategi för att förebygga dylika situationer. 13

14 Föra diskussion kring patienten postoperativt Operationssjuksköterskorna använde sig av sina kollegor, både informellt och på arbetsplatsträffar, för att diskutera igenom kränkande händelser postoperativt. Det här var ett sätt att hantera kränkningar utan att agera vid tidpunkten för den aktuella händelsen. Alltså det viktigaste kanske är att prata med varandra om det. Ta upp det till diskussion. Med flera. Hur kunde det bli så här och tänka till alltså. Vi kan ju inte göra något för patienten mer än att tänka till att det inte ska hända igen. (Fg 3) Operationssjuksköterskorna berättade även att det många gånger var lättare att ta en diskussion med den person som kränkt patienten postoperativt. Det ansågs inte vara ett passande samtalsämne under operationen och att diskussionen helst skulle ske i enrum. Det framkom även att operationssjuksköterskorna i en del fall valde att vänta med sådana samtal för att inte förstöra stämningen på salen eller skapa obehag. Man kan ju ta det efteråt sen också utanför. Att hördedu att så det händer ju också. Att man kan diskutera saker som man tyckte. (Fg 2) Att diskutera och reflektera postoperativt hjälpte operationssjuksköterskorna att förbättra vården kontinuerligt. Det fanns en upplevelse av att alla kränkningar inte kan förutses och förhindras och därför krävdes en strategi för att bearbeta de här händelserna postoperativt. Diskussion Metoddiskussion Fokusgruppsintervjuer syftar till att skapa en diskussion om ett specifikt ämne som ska undersökas. Det kan leda till en djupare inblick än enskilda intervjuer då respondenterna i fokusgruppsintervjuer kan samspela med varandra (Bell 2006). Ytterligare en fördel är att denna metod är tidsbesparande jämfört med enskilda intervjuer (Polit & Beck 2012). Då författarna inte tidigare använt sig av fokusgruppsintervjuer saknas erfarenhet och djupare kunskap i hur en sådan intervju eller diskussion ska föras. Det här är en brist som kan påverka resultatet eftersom en mer erfaren moderator kanske kunnat leda diskussionen annorlunda. Det bör dock inte vara ett större problem då målet med fokusgruppsintervjuerna var att deltagarna skulle få diskutera fritt, varför moderatorns roll blir mer tillbakadragen och inlyssnande. Erfarenheten av att utföra intervjuerna kan påverka sättet som diskussionen förs framåt. I studiens tre fokusgruppsintervjuer tenderade operationssjuksköterskorna att prata om den vakna patienten vilket frångick syftet. Moderatorn fick då leda samtalet tillbaka till den sövda patienten. Moderatorns roll är även att möjliggöra att alla respondenter får fram sin åsikt och erfarenhet och att diskussionen inte styrs av någon enstaka respondent (Polit & Beck 2012). I den här studiens intervjuer fick alla respondenter komma till tals, men en del var mer framträdande. I samtliga grupper var det en eller två operationssjuksköterskor som tog större plats i diskussionen vilket kan bero på att grupperna var relativt små. Utan fler fokusgruppsintervjuer att jämföra med är det svårt att avgöra huruvida interaktionen var tillräcklig eller inte. Eventuellt hade diskussionerna varit förtjänta av fler respondenters åsikter för att nå en djupare förståelse för ämnet. Valet av antalet grupper och respondenter baserades på de resurser som stod till författarnas förfogande. Moderatorernas bristande erfarenhet av fokusgruppintervjuer kan också ha spelat in i gruppdynamiken. 14

15 Operationssjuksköterskorna valdes ut av enhetschefen på arbetsplatsen utifrån inklusionskriterierna och vilka som hade möjlighet att delta just den dagen som intervjun genomfördes. Urvalsprocessen är viktig vid fokusgruppsintervjuer då olika sammansättningar kan leda till mer eller mindre utförliga diskussioner. Enligt Steward et al. (2007) styrs gruppdynamiken utifrån en mängd olika bakgrundsfaktorer så som kön, ålder, personlighet och yrke. En grupp med en känsla av bra sammanhållning och liknande faktorer resulterar vanligtvis i öppna och livliga diskussioner. Enligt Hayes (2000) är sammansättningen av gruppen viktig då minoriteter kan känna sig hämmade. Alla deltagare var kvinnor och operationssjuksköterskor, däremot varierade ålder och erfarenhet. Det här överensstämmer med Tursunovic (2002) som anser att en fokusgrupp bör vara från en homogen bakgrund med skiftande erfarenhet. Frågorna som valdes till intervjuerna var öppna frågor där så breda svar som möjligt eftersträvades. Detta för att slutna frågor ger begränsade svarsmöjligheter och försvårar en diskussion (Stewart et al. 2007). Den första frågan, Hur upprätthåller ni den sövda patientens integritet och värdighet under operationen? var den primära och var tänkt att ge en övergripande diskussion om operationssjuksköterskornas strategier. För att få fram mesta möjliga information och säkerställa en fortsatt diskussion valdes följdfrågorna Har ni varit med om någon situation där en sövd patients integritet och värdighet blivit kränkt? och Har ni varit med om någon situation där en sövd patients integritet och värdighet bevarats?. Tanken var att genom att diskutera konkreta händelser och situationer finna fler sätt att bevara patientens integritet och värdighet som kanske inte framkom efter första frågan. Upplevelsen av samtliga fokusgruppsintervjuer var att de två följdfrågorna inte genererade så mycket ny information som förväntat. Eventuellt kan de här frågorna anses svåra att svara på för en oförberedd deltagare. Ett alternativ hade kunnat vara att ett formulär med frågorna delats ut i förväg för att ge tillfälle till reflektion. Dessutom är det möjligt att deltagarna kände oro för att delge specifika händelser i grupp med risk för att lämna ut sig själv eller andra. Frågorna kanske hade varit mer lämpliga vid enskilda intervjuer alternativt självrapportering. För att hålla diskussionen så öppen som möjligt med bred tolkning hos deltagarna valdes att inte lämna ut någon förklaring på begreppen integritet och värdighet. Huruvida det begränsade eller tillförde diskussionen är oklart. En annan aspekt som kan påverka informationsmängden är att antalet respondenter per fokusgrupp endast uppgick till fyra personer. Enligt Stewart och Shamdashani (1990) är 6-12 personer i en fokusgrupp det optimala medan Côté-Arsenault och Morrison-Beedy (1999) menar att 4-5 är bättre om de diskuterade ämnena är av känslig karaktär. I det här fallet var fokusgrupperna sammansatta av enhetscheferna på respektive avdelning utifrån verksamhetens resurser, varför antalet respondenter inte kunde påverkas. Grupper med fyra deltagare, eller färre, kan leda till otillräcklig interaktion mellan respondenterna (Polit & Beck 2012). En aspekt som kan ha påverkat datainsamlingen var att intervjuerna spelades in. Enligt Bell (2006) kan ärliga svar hämmas av vetskapen av att diskussionen spelas in. Erfarenheterna av den här studien är att fördelarna med ljudupptagning överväger nackdelarna då inspelningarna är av stor vikt under analysprocessen. Ljudupptagning ger möjlighet att ägna full uppmärksamhet åt respondenterna under intervjun och säkerställer korrekta citat (Bell 2006). 15

16 Studiens data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Enligt Graneheim och Lundman (2003) delas texten in i manifest och latent innehåll som tolkar texten på olika nivåer. På grund av författarnas begränsade erfarenhet av kvalitativt analysarbete valdes manifest analys. Även syftet för studien lämpade sig för manifest analys då författarna sökte operationssjuksköterskornas strategier snarare än bakomliggande orsaker. Viss förförståelse förekommer hos författarna, vilket både kan vara ett hinder och ett redskap. Författarna har kontinuerligt diskuterat och reflekterat över sin förförståelse, vilken grundar sig i tidigare erfarenheter från operationssjukvård. Medvetenhet om och reflektion över den egna förförståelsen underlättar ett neutralt förhållningssätt. Detta motverkar att författarna påverkar resultatet vilket ökar trovärdigheten (Polit & Beck 2012). Graneheim och Lundman (2003) menar att trovärdighet (trustworthiness) innehåller tre delar: tillförlitlighet (credibility), pålitlighet (dependability) och överförbarhet (transferability). I den här studien har tillförlitligheten uppfyllts då data och analys svarar mot syftet och data har samlats in på ett adekvat sätt. Respondenter med olika erfarenheter är en resurs då det ökar chansen att belysa syftet (ibid) och i den här studien varierade respondenternas arbetslivserfarenhet mycket. Studiens pålitlighet styrks då samma grundfrågor ställts till alla fokusgrupper och intervjuerna skett under en kort tidsperiod. Överförbarhet är svårt att avgöra på en studie med så få respondenter. Resultatet ger en insikt i hur operationssjuksköterskorna upprätthåller sövda patienters värdighet och integritet samt öppnar möjligheter för fortsatt forskning. Resultatdiskussion Resultatet i denna studie identifierade fyra kategorier som synliggjorde operationssjuksköterskornas strategier för att bevara den sövda patientens integritet och värdighet: att bevara patientens kroppsliga integritet, att försvara patienten, att ha ett empatiskt förhållningssätt och att följa upp kränkningar mot patienter. Resultatet visar att operationssjuksköterskorna kände ett ansvar för att skydda patienten och att det kunde ges olika uttryck beroende på den aktuella situationen. Det här stämmer väl överens med en studie av Negarandeh et al. (2006) som inkluderade allmänsjuksköterskor. De ansåg att identifikation av och uppmärksamhet på patientens behov samt ett professionellt förhållningssätt, beträffande etik och respekt för patienten, var viktiga delar i att vara patientens advokat. Det mest förekommande ämnet i intervjuerna var Att bevara patientens kroppsliga integritet. Den akten är konkret och lätt att beskriva. Det är en handling som är synlig för hela teamet på salen. Det här är en trolig anledning till att operationssjuksköterskorna fokuserade så mycket på denna kategori under fokusgruppsintervjuerna. Operationssjuksköterskorna uttryckte en stark vilja att ta emot ansvaret för patienten och hennes kropp. En patient som kommer till operationsavdelningen är utlämnad och kan lätt bli ett objekt om personalen utgår från vilket ingrepp som ska utföras snarare än personen som ska opereras. I en studie av Karlsson et al. (2012) beskriver patienter som genomgått ortopediska ingrepp att de upplevde en objektifiering av kroppen allt eftersom förberedelserna inför operationen började. När personliga och kroppsliga gränser överskrids kan detta upplevas kränkande för patienten (Jacobson 2009). I den perioperativa vården måste dock gränser överskridas för att operationen ska kunna genomföras. Det är därför viktigt hur operationssjuksköterskan förhåller sig till patienten och hennes kropp. Det här stämmer väl överens med kategorin Att ha ett empatiskt förhållningssätt som möjliggör för operationssjuksköterskan att se personen bakom 16

17 ingreppet. Därmed kan hon identifiera patientens behov och utföra vårdhandlingar utifrån dessa. Att vara sjuksköterska innebär ett aktivt val att arbeta med människor och ge omvårdnad. Det framkommer i både kompetensbeskrivningen (Riksföreningen för operationssjukvård & Svensk sjuksköterskeförening 2011) och Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) att sjuksköterskan ska arbeta för att bevara patientens värdighet. För att kunna utföra det krävs sannolikt ett empatiskt förhållningssätt, eftersom en sjuksköterska som saknar detta knappast kan ge patienten den individanpassade omvårdnad hon behöver och har rätt till. Ett problem som kan uppstå är om andra medlemmar i operationsteamet inte har samma synsätt som sjuksköterskan. I en studie av Nestel och Kidd (2006) beskriver en av de intervjuade operationssjuksköterskorna hur operatörer ibland lutar sig över patienten utan tanke på personen under draperingen. Operationssjuksköterskan måste då agera för att skydda patientens kropp mot skador och bevara patientens värdighet. Här krävs att operationssjuksköterskan tar ett ansvar för patienten och försvarar henne. I fokusgrupperna gav operationssjuksköterskorna uttryck för att stämningen på salen ibland kunde påverka hur de försvarade patienten. Önskan att bevara en god stämning kunde resultera i att de använde humor eller bytte samtalsämne istället för att på ett mer direkt sätt säga ifrån. I operationssjuksköterskans ansvar ingår att skydda patienten mot oprofessionellt yrkesutövande i den perioperativa vården (Riksföreningen för operationssjukvård & Svensk sjuksköterskeförening 2011). Det innebär att en patient som kommer till operationsavdelningen ska kunna känna sig trygg i att lämna över sig i operationssjuksköterskans händer. Därmed har operationssjuksköterskan ett ansvar för att patienten inte kränks och måste därför stå upp för denne och förhindra nedlåtande kommentarer etcetera. En värdekonflikt kan uppstå då operationssjuksköterskan försöker bevara patientens värdighet. Att säga ifrån till andra medlemmar i teamet kan leda till sämre stämning på salen. Sämre stämning kan i sin tur leda till bristande kommunikation och därmed sämre vård. Det framkommer i flera studier (Gillespie et al. 2009; Lingard et al. 2004; Halverson et al. 2011) att bristande kommunikation påverkar operationens utgång negativt. Eftersom en del i bevarandet av patientens värdighet och integritet är att se till patientens bästa och förmedla det till övriga medlemmar i teamet, är det troligt att även detta brister i de fall kommunikationen är otillräcklig. Här måste alltså operationssjuksköterskan göra en avvägning om vilket som är viktigast för patienten. En annan aspekt är huruvida operationssjuksköterskan faktiskt vågar säga ifrån och stå upp för patienten. En faktor som komplicerade operationssjuksköterskornas arbete med att försvara patienten var att vara nyexaminerad operationssjuksköterska. Det krävs mod för att ta plats under operationen och även en trygghet i sin profession. Enligt Negarandeh et al. (2006) krävs det att sjuksköterskan besitter klinisk kunskap för att kunna agera på patientens vägnar. Det här torde dock endast vara en del av sanningen då olika personer agerar på olika sätt vid liknande situationer. Även en oerfaren och ny operationssjuksköterska skulle sannolikt kunna stå upp för patienten och inneha det modet om det ligger i hennes personlighet. Enligt Helmreich och Davis (1996) styr operationssjuksköterskans personlighet till stor del hur hon agerar under operationen. Det här innebär att olika personer har olika lätt att hantera konflikter. Något som kan underlätta konflikthantering är en bra relation med kirurgen (Negarandeh et al. 2006). Lindwall och von Post (2008) menar också att avsaknad av respekt för sina kollegor hindrar ett bra samarbete och att dolda maktstrukturer avgör hur stämningen på salen är. Ett exempel på det är om kirurgen bjuder in till gemensamt beslutsfattande eller inte. Det 17

18 här underlättas sannolikt av ett väl sammansatt team där medlemmarna är trygga med varandra och därmed vågar uttrycka sina åsikter. Klinikerna kan uppmuntra detta genom teambuilding där personal från olika yrkeskategorier möts och lär känna varandra. En annan strategi som framkom vid intervjuerna var att föra diskussion postoperativt vilket kan vara ett uttryck för viljan att försvara patienten samtidigt som modet brister. I andra fall kan förekomna kränkningar vara så problematiska att de måste diskuteras på exempelvis en arbetsplatsträff för att förbättra verksamheten. Vid intervjuerna upplevdes att operationssjuksköterskorna hade lättare att bevara vissa delar av patientens värdighet och integritet om patienten var vaken. En sövd patient ansågs i vissa fall inte vara medveten om vad som sades runt omkring, varför samtalen kunde bli annorlunda och det var då lättare att patienten kränktes. Det här är en kontrast mot arbetet på IVA, där patienterna ibland informeras och tilltalas även under anestesi (Baker & Melby 1999). Två olika studier visar att personer som varit patienter på IVA har minnen från tiden under anestesi, bland annat beträffande ljud från omgivningen och omvårdnadshandlingar (Löf et al. 2006; Green 1996). Att implementera ett arbetssätt där operationspersonalen kommunicerar med den sövda patienten skulle kunna underlätta att motverka kränkningar av patienten. Utgångspunkten blir då att patienten kan minnas delar av operationen under anestesi och kan därför liknas vid en vaken patient i den aspekten. Risken för att patientens olika egenskaper kommenteras på ett kränkande sätt bör därmed minimeras. En strategi för att underlätta kommunikation med den sövda patienten skulle kunna vara att skapa en relation preoperativt. Operationssjuksköterskorna uttryckte vid intervjuerna att ett empatiskt förhållningssätt underlättades vid en relation till patienten. De hade då lättare att aktivt förhindra kränkningar. En relation till patienten skulle kunna resultera i en känsla av samhörighet som bidrar till att operationssjuksköterskan känner ett större ansvar och får lättare att försvara patientens värdighet och integritet. Ett sätt att skapa en sådan relation är den perioperativa dialogen, som även ger både patient och operationssjuksköterska känslan av kontinuitet (Lindwall et al. 2003). Konklusion Bevarandet av den sövda patientens värdighet och integritet är en komplex fråga, där den kroppsliga integriteten lätt tar överhanden. Implementeringen av ett arbetssätt där den sövda patienten antas kunna uppfatta en del av det som händer på operationssalen skulle kunna leda till att alla delar av värdigheten och integriteten lättare bevaras. Operationssjuksköterskan har en viktig roll i att se till hela människan och hennes behov. Det är många faktorer som påverkar vilka strategier som används av operationssjuksköterskan och det krävs ett reflekterande förhållningssätt. Organisationen har ett ansvar för att främja arbetsmiljön och teamsamarbetet för att på bästa sätt möjliggöra bevarandet av den sövda patientens värdighet och integritet. Fortsatt forskning Vidare forskning krävs för att styrka resultatet i denna studie. För att ytterligare belysa området skulle det vara intressant med en observationsstudie som undersöker frågeställningen från ett mer objektivt perspektiv. Detta skulle kunna bidra med fler dimensioner till resultatet i denna studie samt öka förståelsen för operationssjuksköterskans omvårdnadsarbete. Vidare skulle en intressant aspekt vara att jämföra olika professioners syn på den sövda patientens värdighet och integritet. En sådan 18