Bahrain är platt den högsta punkten når bara 135 meter över havet. En bro förbinder Bahrain med Saudiarabien.

Transkript

1 Bahrain Kungariket Bahrain, beläget på ett antal öar i Persiska viken, grundar liksom grannländerna sin ekonomi på utvinning av olja och gas. Makten vilar ytterst hos den sunnimuslimska kungafamiljen Khalifa, trots att en majoritet av invånarna är shiiter. Många av dem känner sig diskriminerade och regimen har periodvis tagit till hårda metoder för att hålla den shiamuslimskt dominerade oppositionen i schack. Våren 2011 lyckades kungafamiljen kväsa regimkritiska protester först sedan trupper från grannländer inom samarbetsorganisationen GCC kommit till undsättning. Geografi Bahrain ( två hav på arabiska) består av ett trettiotal öar i Persiska viken, mellan Saudiarabiens kust och halvön Qatar. Bara sex av öarna är bebodda. Huvudön Bahrain, som upptar mer än fyra femtedelar av landets yta, är 5 mil lång och som bredast 2,5 mil. Den består mest av ofruktbar öken med saltträsk längst i söder. Utmed den norra kusten finns odlingsbar jord. Det råder stor brist på ytvatten och det sötvatten som finns under marken är ofta blandat med saltvatten. Bahrain är platt den högsta punkten når bara 135 meter över havet. En bro förbinder Bahrain med Saudiarabien. Yta 693 km2 (2017) Tid svensk +2 timmar Angränsande land/länder Saudiarabien Huvudstad med antal invånare Manama (uppskattning 2014) Övriga större städer al-muharraq Högsta berg Jabal al-dukhan (135 m ö h) 1/33

2 Klimat Bahrains klimat är hett och luftfuktigheten är hög. På sommaren blir det ofta 40 grader eller mer i skuggan. Heta torra sydvästvindar, så kallade qaws, drar in sand över främst den södra delen av Bahrain. Vintertid, då den ytterst sparsamma nederbörden faller, håller sig dagstemperaturen mellan 20 och 25 grader. FAKTA KLIMAT Medeltemperatur/dygn 17 C (jan), 34 C (juli) Medelnederbörd/år 75 mm Befolkning och språk Huvuddelen av Bahrains inhemska befolkning är araber; omkring en femtedel har persiskt ursprung. Till skillnad från i andra stater kring Persiska viken var medborgarna länge i majoritet, men enligt en folkräkning 2010 hade andelen utländska mingrantarbetare utan medborgarskap stigit till omkring 54 procent av invånarna. Migrantarbetarna kommer framför allt från Indien, Pakistan och från andra arabländer. Några tusen britter arbetar främst som rådgivare till myndigheterna. Landets befolkning har mer än sexfaldigats sedan början av 1970-talet och uppgick till över 1,3 miljoner år Den höga befolkningstillväxten har i kombination med arbetskraftsinvandringen lett till hård konkurrens om arbetstillfällena vilket bidragit till social och politisk oro. Nästan hela befolkningen bor i städerna. Huvudstaden Manama har vuxit kraftigt under 2000-talet, då stadens befolkning mer än fördubblats på 15 år. Officiellt språk är arabiska, men urdu, persiska och engelska talas också av delar av befolkningen. FAKTA BEFOLKNING OCH SPRÅK Antal invånare (2016) Antal invånare per kvadratkilometer 1 768,6 (2014) Andel invånare i städerna 88,8 procent (2016) Nativitet/födelsetal 15,1 per 1000 invånare (2015) Mortalitet/dödstal 2,3 per 1000 invånare (2013) Befolkningstillväxt 0,9 procent (2014) Fertilitetsgrad 2,1 antal födda barn per kvinna (2013) 2/33

3 Andel kvinnor 38,0 procent (2014) Förväntad livslängd 77 år (2015) Förväntad livslängd för kvinnor 78 år (2015) Förväntad livslängd för män 76 år (2015) Folkgrupper araber i klar majoritet Språk arabiska är officiellt språk Religion minoriteter av asiater m fl 2. i övrigt talas bland annat engelska, urdu och persiska Enligt grundlagen råder religionsfrihet. Den helt övervägande delen av invånarna är muslimer. Bahrain är ett av få länder i världen som har fler shiamuslimer (ca procent av muslimerna) än bekännare till islams dominerande riktning sunni. Härskarfamiljen Al Khalifa och det ledande skiktet i samhället är sunnimuslimer och många shiamuslimer känner sig diskriminerade av de styrande. Shiamuslimska grupper har krävt ökat politiskt inflytande. Demonstrationer, liksom tillslag mot oppositionella, är vanligt förekommande (se Modern historia och Aktuell politik). I landet finns även hinduer, kristna och en del judar. Utbildning Bahrains allmänna skolväsen grundades redan 1919 och håller en förhållandevis hög kvalitet. Skolgången är obligatorisk från 6 till 14 års ålder. Grundskolan är indelad i tre stadier. I stort sett alla barn går i låg- och mellanstadiet; drygt 95 procent av eleverna fortsätter till högstadiet, enligt FN:s uppgifter från Därefter finns treåriga, motsvarande gymnasieutbildningar. Runt en tredjedel fortsatte sedan till högre utbildningar, fler kvinnor än män. Bahrain har ett universitet, som 2012 hade cirka studenter. Det finns även en medicinsk högskola och sedan 2007, genom samarbete med Frankrike, en handelshögskola. När det gäller högre utbildning samarbetar Bahrain också med grannländer som Qatar och Förenade arabemiraten. Det är delvis ett försök att komma tillrätta med kritik mot den högre utbildningen för att inte vara anpassad till arbetsmarknadens behov, vilket lett till att många högutbildade går arbetslösa. Näringslivet genomför också egna utbildningsinsatser. FAKTA UTBILDNING Andel barn som börjar grundskolan 3/33

4 96,5 procent (1999) Antal elever per lärare i grundskolan 11,9 (2013) Läs- och skrivkunnighet 94,6 procent (2010) Kostnader för utbildning i andel av BNP 2,6 procent (2012) Kostnader för utbildning i andel av statsbudgeten 8,9 procent (2012) Kultur Medan det i huvudstaden Manama finns en modern, internationell storstadskultur, har andra delar av Bahrain en mer traditionell arabisk prägel. Engelskspråkig underhållning sprids alltmer via radio och TV. Fortfarande utövas traditionellt arabiskt hantverk på en del håll: fiskebåtar som byggs för hand, hemvävda tyger eller keramik. Guldsmidet, som varit en bahrainsk specialitet, har nu till största delen flyttat till andra länder. I förmögna kretsar förekommer fortfarande traditionella överklassnöjen som falkjakt. Huvudstaden Manama valdes till Arabisk kulturhuvudstad under 2012 under Unescos kulturhuvudstadsprogram. Massmedier Bahrain har traditionellt haft friare massmedier än många av sina grannar och här finns en livaktig press. Men regeringen kan utan rättslig prövning stänga medier och internetsajter som angriper regimen och islam, eller publicerar omoraliskt material eller annat som bedöms kunna leda till oroligheter. De flesta journalister och redaktörer idkar därför någon form av självcensur. I samband med protester mot regimen 2011 (se Modern historia) blev journalister särskilt utsatta för påtryckningar från myndigheterna. Chefredaktören för landets enda icke-regimtrogna dagstidning, al-wasat, uppgav att tidningens medarbetare utsattes för trakasserier. Situationen för medierna har förvärrats under fortsatta protester. Organisationen Reportrar utan gränser beskrev 2014 Bahrain som ett kungadöme för desinformation och menade att myndigheterna manipulerar rapporteringen om protesterna. Flera journalister och bloggare har fängslats (se Kalendarium). Den omstridda qatariska TV-kanalen al-jazira har periodvis hindrats från att verka i landet. Myndigheterna stoppade i början av 2015 även en pan-arabisk TV-kanal, al-arab, som just startat med finansiering av en saudisk prins. Sändningarna stoppades sedan kanalen sänt en intervju med en shiamuslimsk oppositionspolitiker. Många internetsajter har också stängts. Andelen internetanvändare är hög. Den största arabiskspråkiga dagstidningen är Akhbar al-khalij. Förutom den och al-wasat utkommer ytterligare ett fåtal arabiskspråkiga och tre engelskspråkiga dagstidningar, varav Khaleej Times är störst, samt flera tidskrifter och veckotidningar. 4/33

5 Medan pressen är privatägd ägs radio och TV, som sänder program på arabiska och engelska, av staten. Det finns även en kommersiell radiostation som i huvudsak sänder på engelska. Så gott som alla hushåll har tillgång till satellitsändningar. TV är den nyhetskälla som har störst spridning. FAKTA MASSMEDIER Pressfrihetsindex 58,7 (2015) Antal mobilabonnemang per 100 invånare 173,3 (2014) Antal internetanvändare per hundra invånare 91 (2014) Modern historia Motsättningar mellan sunniter och shiiter har präglat Bahrains moderna historia. Den shiamuslimska majoriteten har ofta protesterat mot ett begränsat inflytande gentemot den ledande, sunnistyrda regimen. År 2002 fick landet en ny, mer demokratisk författning och de första allmänna valen hölls. Makten har sedan dess ändå till stor del legat i händerna hos regimen. I slutet av 1960-talet beslöt britterna sig för att dra sig tillbaka från länderna kring Persiska viken. Meningen var att Bahrain då skulle ingå i Förenade arabemiraten, men landet valde att stå utanför. Iran gjorde i samband med britternas tillbakadragande anspråk på Bahrain men böjde sig för resultaten av en FN-rapport som visade att befolkningen ville vara oberoende. I augusti 1971 blev Bahrain en självständig stat. Ett år senare skakades den nya nationen av upplopp när oppositionella grupper krävde demokratiska reformer. Emiren såg sig mer eller mindre tvingad att införa en författning som inbegrep en delvis folkvald församling. I det parlament som valdes 1973 fick vänstersympatisörer majoritet. År 1975 upplöste dock emiren parlamentet. Den islamiska revolutionen i Iran 1979 satte punkt för alla parlamentariska strävanden i Bahrain. Då grundlades också den spänning mellan sunni och shia som blivit en del av den politiska vardagen i landet. Shiamuslimerna protesterade mot att de blev sämre behandlade i samhället, medan sunniterna försökte bromsa inflytandet från det mäktiga shiamuslimska Iran. Hösten 1981 greps ett 60-tal shiamuslimer de flesta infödda bahrainare misstänkta för att ha förberett en Iraninspirerad statskupp mot emiren. Ytterligare ett försök till statskupp avstyrdes Ekonomisk kris Den ekonomiska utvecklingen bromsades av Kuwaitkriget Växande arbetslöshet fick det folkliga missnöjet att öka. Under 1990-talet skakades landet flera gånger av upplopp och oroligheter som den shiamuslimska oppositionen ofta låg bakom. År 1994 startade shiamuslimerna ett upprop för att återupprätta parlamentet skedde flera sprängattentat och mordbränder. Mellan 1994 och 1997 dödades drygt 30 personer, de flesta utländska migrantarbetare som fick skulden för arbetslösheten. Regimen skyllde oroligheterna på iransk propaganda, men Iran tillbakavisade dessa beskyllningar. Oppositionen hävdade istället att Bahrains säkerhetstjänst låg bakom dåden. Den styrande Al Khalifa-familjen fick hjälp av Saudiarabien att kväsa oroligheterna och tusentals människor fängslades. I mars 1999 avled Bahrains härskare sedan 1961, emiren Isa. Han efterträddes av sonen Hamad bin Isa Al Khalifa. Maktskiftet innebar en inrikespolitisk kursändring. Den nye emiren utlovade ökad demokrati, sannolikt för att dämpa oppositionen inom landet och kritiken från omvärlden. 5/33

6 Parlamentet bildas Hamad tillkännagav att ett parlament med lagstiftande befogenheter skulle återupprättas. Samtidigt upphävdes gällande säkerhetslagar och politiska fångar frigavs. Efter en folkomröstning trädde en ny författning i kraft Därmed blev Bahrain en konstitutionell monarki med ett lagstiftande parlament (se Politiskt system). Emiren bytte titel till kung. Våren 2002 hölls de första allmänna valen på 30 år då bahrainarna fick rösta i lokala val och på hösten genomfördes val till det nya parlamentets underhus. Valet bojkottades dock av oppositionen som ansåg att parlamentet genom författningen skulle komma att kontrolleras av kungafamiljen. Åtta kvinnor kandiderade till parlamentet, men vann inte någon plats. De flesta som tog sig in var moderata islamister eller sekulariserade politiker. Efter valet fick sex kvinnor plats i parlamentets kungautsedda överhus. I den regering som kungen tillsatte en månad senare fanns flera shiamuslimer, däribland socialministern och justitieministern. På övriga tunga poster satt de gamla sunnitiska ministrarna kvar. Vid en regeringsombildning 2004 utsåg kungen för första gången en kvinna till minister. Kritik kvarstår De flesta politiska grupper som bojkottat föregående parlamentsval beslöt att delta i valet i slutet av Den största shiagruppen, al-wifaq, samarbetade med den liberala vänstergruppen, al-waad, och några oberoende kandidater. De fick tillsammans 18 av de 40 mandaten. De sunnimuslimska grupperna och oberoende kandidater som stödde dem fick en majoritet med 22 mandat. För första gången blev en kvinna invald i parlamentets underhus. Efter valet utsåg kungen en regering med samma personer som tidigare på nyckelposterna. En anhängare till al-wifaq blev dock biträdande utrikesminister och för första gången utnämndes en regeringsvänlig shiamuslim till en av de tre vice premiärministerposterna. Trots de politiska förändringarna fortsatte kritiken mot kungahuset och regeringen att växa både i sunni- och shiamuslimska kretsar. En orsak var missnöje med hög arbetslöshet, en andra motstånd mot Bahrains stöd till USA i kriget mot terrorismen efter Vid flera tillfällen ägde våldsamma demonstrationer rum mot både regimen och USA. Nya protester Inför valet i oktober 2010 gjordes flera tillslag mot shiamuslimer. Regimkritiska bloggar stängdes, oppositionens nyhetsbrev drogs in, en shiamuslimsk ayatolla fråntogs sitt medborgarskap och 25 shiamuslimer åtalades misstänkta för att ingå i en terroriströrelse med planer på att störta kungen. Bland dem fanns flera ledare för oppositionen, såsom människorättsaktivisten Abdeljalil al-sinqais, företrädare för den shiamuslimska politiska rörelsen al-haqq. Många bedömare ansåg att regimens hårda tillslag berodde på att konservativa grupper inom kungafamiljen fått övertaget. En annan förklaring var att de styrande fruktade och ville kväsa eventuellt inflytande från Iran. I valet blev al-wifaq enligt valkommissionen störst, med 18 av de 40 platserna i parlamentets underhus. Såväl al-wifaq som det sekulära al-waad hävdade att regimen hindrat tusentals väljare från att rösta med motiveringen att det fanns felaktigheter i deras registrering. Premiärminister Khalifa bin Salman Al Khalifa, som själv innehaft sin post i 40 år, presenterade efter valet en regering med samma personer som tidigare på de tyngsta ministerposterna. 6/33

7 Arabiska våren I februari 2011 nådde protestvågen från andra delar av arabvärlden även Bahrain. Flera tusen demonstranter fyllde Pärltorget i Manama för att kräva regimskifte. Protesterna fortsatte trots att de förbjöds av regeringen och kravallpolis slog till med tårgas och gummimantlade kulor. Enligt myndigheterna var majoriteten av demonstranterna shiamuslimer som med stöd av Iran låg bakom oroligheterna och angrepp på sunnimuslimer. När regimen fick allt svårare att kontrollera situationen bad kungafamiljen om hjälp från den regionala samarbetsorganisationen GCC (Gulf Cooperation Council). I mitten av mars började styrkor anlända från främst Saudiarabien men också från Förenade arabemiraten och Qatar. Totalt kom flera tusen utländska soldater och militärer till landet. Samtidigt införde kungen undantagstillstånd i landet under tre månader. Demonstranterna drevs kort därpå bort från Pärltorget, bland annat med hjälp av stridsvagnar. Samtliga parlamentsledamöter som tillhörde al-wifaq lämnade sina platser i protest mot våldet. Den närmaste tiden därefter genomfördes massgripanden av regimkritiker. Även ett hundratal läkare och annan sjukvårdspersonal greps i samband med protesterna för att ha gett vård till demonstranter, enligt människorättsorganisationer. Ett 20-tal av dem dömdes till 15 års fängelse för att ha konspirerat mot kungahuset och spridit falska budskap, men hälften av dem frikändes senare eller fick straffen förkortade. Politisk dialog Enligt en rapport sammanställd av en oberoende kommission tillsatt av kungen dödades 40 människor i samband med protesterna och gripits. Rapporten vittnade om tortyr och övervåld utfört av säkerhetstrupperna och kunde inte styrka en koppling mellan Iran och protesterna, såsom regeringstjänstemän tidigare hävdat. Kort därpå byttes chefen för säkerhetstjänsten ut. Flera poliser ställdes inför rätta för mord och övervåld mot demonstranter. Skadestånd utlovades till anhöriga till 17 av de demonstranter som dödats. I samband med att undantagstillståndet hävdes den 1 juni uppmanade kungen till en nationell politisk dialog om landets framtid efter krisen. Alla grupper skulle vara välkomna att delta i samtalen som skulle inledas den 1 juli. I sista stund gick shiitiska al-wifaq med på att delta. En talesman för organisationen sade att dess viktigaste krav var dels att landets premiärminister i framtiden företräder parlamentets största gruppering, dels att alla som greps i samband med regimens tillslag mot oppositionen skulle friges. Efter bara ett par veckor beslöt dock shiamuslimerna att avbryta dialogen. Politiskt system Efter en författningsändring 2002 är Bahrain formellt en konstitutionell monarki med ett tvåkammarparlament, majlis al-watani. I praktiken styr fortfarande familjen Al Khalifa. Den tidigare emiren tituleras numera kung. Ämbetet går i arv på manssidan. Kungen, som även är överbefälhavare, utser landets premiärminister som i sin tur utser regeringen, där familjen Khalifa sitter på alla nyckelposter. En effektiv säkerhetspolis håller vanligtvis regimkritiker i schack. Den rådgivande kammaren, majlis al-shura, har 40 medlemmar som utses av kungen, medan representanthuset, majlis al-nuwwab, består av 40 folkvalda ledamöter som utses i allmänna val vart fjärde år. Kvinnor har rätt att rösta och kandidera i val. Båda kamrarna kan föreslå lagar, men dessa måste godkännas av hela parlamentet. Vid oenighet mellan kamrarna ska gemensamma omröstningar hållas. För att ändra grundlagen krävs två tredjedelars majoritet i båda kamrarna. 7/33

8 Trots förändringarna 2002 har kungens makt i praktiken förblivit oinskränkt. Härskaren har vetorätt mot varje lagförslag och kan utfärda dekret. Politiska föreningar Politiska partier är förbjudna, men den regimkritiska oppositionen samarbetar i så kallade politiska föreningar, som blev tillåtna Oppositionen, som är både religiös och sekulär, domineras av shiamuslimer som anser sig diskriminerade av den styrande sunnimuslimska folkminoriteten. Bland annat klagar shiiter på att valkretsindelningen är gjord på ett sätt som gynnar sunniter. Den största enskilda politiska föreningen är shiamuslimska al-wifaq, som dock förbjöds av regimen 2016 (se Aktuell politik). Störst bland sunnimuslimerna är det konservativa al-asala, som vill införa ett islamistiskt styre under kungen och motsätter sig att kvinnor får kandidera eller rösta i val. al-minbar är knutet till Muslimska brödraskapet. Det finns också en liten vänsterliberal förening, al-waad. Många av dem som kandiderar till parlamentet hör inte till någon politisk förening. 14 februari-rörelsen är ett nätverk som samlar de aktivister som sedan februari 2011 har protesterat mot regeringen (se Modern historia). År 2014 klassade myndigheterna rörelsen som terroristorganisation tillsammans med två andra grupper. Administrativt är Bahrain indelat i tolv kommuner. Rättsväsendet, som enligt författningen är oberoende, är en blandning av det västerländska systemet, gamla klanregler och muslimsk sharialagstiftning. Den senare gäller framför allt i fall som rör familjetvister, giftermål och arv. Kungen utser alla viktiga domare och är själv ordförande i Högsta domstolen. Mänskliga rättigheter I samband med författningsändringen 2002 frigavs alla politiska fångar, men sedan dess, och särskilt sedan protesterna inleddes 2011, har respekten för de mänskliga rättigheterna åter försämrats. Ett förbud har införts mot demonstrationer och folksamlingar. Kungen har också infört strikta lagar och skärpt straffen mot terrorism. Straffet för att förolämpa kungen har höjts till sju års fängelse. Regimen kritiseras för att oliktänkande och oppositionella sätts i fängelse. Flera kända människorättsaktivister, oppositionspolitiker och journalister har dömts till långa fängelsestraff. Rapporter om tortyr, som är förbjudet, mot fängslade förekommer men tillbakavisas av regimen. Bahrain har dödsstraff, men de verkställs sällan. FAKTA POLITIK Officiellt namn Dawlat al-bahrain/ Staten Bahrain Statsskick monarki, enhetsstat Statschef kung Hamad bin Isa Al Khalifa Regeringschef premiärminister Khalifa bin Salman Al Khalifa Viktigaste partier med mandat i senaste val oberoende kandidater 37, al-asala 2, al-minbar 1 (2014) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val al-wifaq 18, al-asala 3, al-minbar 2, oberoende kandidater 17 (2010) 8/33

9 Valdeltagande 53 % i parlamentsvalet 2014 Kommande val parlamentsval 2018 Aktuell politik Under åren som följt efter oroligheterna 2011 har protesterna mot regimen fortsatt och det politiska klimatet har hårdnat. Ett stort antal regimkritiker har fängslats. Flera försök till dialog mellan den sunniledda regeringen och shiamuslimska grupper för att finna lösningar på det låsta läget har misslyckats. Medierapporter vittnar återkommande om döda och skadade bland både civila och poliser vid sammanstötningar mellan regimkritiker och säkerhetsstyrkor. Nya protestgrupper har bildats och några har börjat använda mer våldsamma metoder, med bland annat bilbomber och attacker mot polishögkvarter och säkerhetspersonal. Bahrain anklagade 2014 på nytt Iran för aktiv inblandning i konflikten bland annat genom att stödja regimkritiker med vapenutbildning. Myndigheterna har samtidigt skärpt lagar och ökat tillslagen mot regimkritiker (se Politiskt system och Kalendarium). Enligt en rapport från Internationella federationen för mänskliga rättigheter miste totalt 89 människor livet under tre år av protester från början av I januari 2014 förbjöds det högsta rådet för shiitiska präster, ulama, efter anklagelser om att det skulle ha deltagit i aktiviteter som hotar landets säkerhet. Det bedömdes försvåra en möjlig lösning på det låsta politiska läget. Omvärlden har anklagat regeringen för upprepade grova kränkningar av mänskliga rättigheter i sina försök att kväsa oppositionen. Havererad dialog En ny nationell politisk dialog inleddes i februari 2013 i syfte att få slut på oroligheterna. I september samma år lämnade den största shiamuslimska grupperingen al-wifaq och fyra andra grupper samtalen sedan en ledare föral-wifaq gripits, anklagad för samröre med militanta grupper. När även åtta sunnimuslimska grupper beslutat sig för att dra sig ur avbröt regeringen formellt dialogen i januari Men bara några dagar senare mötte kronprins Salman bin Hamad Al Khalifa oppositionens ledare för att försöka återuppta samtalen. al-wifaq fortsatte att bojkotta arbetet i parlamentet, en bojkott som inleddes direkt när oroligheterna bröt ut De upprepade misslyckandena till dialog har, enligt vissa bedömare, lett till ökad splittring inom oppositionen. Relativt moderata oppositionsgrupper, som al-wifaq, har förlorat stöd till förmån för mer radikala politiska rörelser, somal-haqq och 14-februari-rörelsen. Samtidigt pekar vissa bedömare på en splittring även inom regimen. Kronprins Salman anses stå för en mer moderat linje än premiärminister Khalifa bin Salman Al Khalifa, som är kungens farbror och har varit regeringschef sedan Bojkott av valet I februari 2014, inför treårsdagen av demokratiupproret, presenterade oppositionen sina krav för att återuppta dialogen med regeringen. Kraven omfattade en ny vallag, en vald regering, att parlamentet skulle få ensamrätt på lagstiftning och att alla som fängslats under de tre sista åren skulle släppas. I september kom ett motförslag med reformer från kronprins Salman. Bland annat skulle parlamentet, istället för kungen, få rätt att godkänna regeringen. Förslaget möttes med skepsis och under hösten uppmanade al-wifaq till bojkott av det parlamentsval som skulle hållas i november. Oppositionen menade att valen bara skulle komma att cementera den sunnimuslimska regimens "autokratiska (enväldiga) styre". Strax därefter och månaden före valet förbjöd 9/33

10 en domstol al-wifaq att bedriva verksamhet under tre månader. Enligt domstolen hade al-wifaq brutit mot de lagar som reglerar organisationers arbete. Oppositionsledare gripen I valet besattes 37 mandat av oberoende kandidater. Ett mandat gick till salafistgrupperingen al-asala och ett mandat till rörelsen al-minbar, som är en utlöpare av Muslimska brödraskapet. Tre kvinnor valdes in i parlamentet. Bara tio ledamöter valdes om. Övriga var nybörjare. Regeringen uppgav att valdeltagandet var drygt 50 procent medan oppositionen avfärdade valen som en "bluff" och menade att högst 30 procent hade deltagit. I december 2014 greps al-wifaqs ledare, Ali Salman. Han anklagades för uppvigling efter att han deltagit i en demonstration mot regeringen tillsammans med tusentals shiamuslimer i huvudstaden Manama. Efter gripandet höll Salmans anhängare dagliga demonstrationer med krav på att han skulle släppas. Han dömdes till fängelse sommaren Året därpå beordrade en domstol också att al-wifaqs kontor skulle stängas och föreningens tillgångar frysas, och i juli 2016 förbjöds organisationen helt. Dessutom kom besked om att shiamuslimernas högste andlige ledare, schejk Isa Qassim, fråntagits sitt medborgarskap. Han dömdes också till fängelse villkorligt i maj Läs mer om den löpande händelseutvecklingen i Kalendarium. Lästips läs mer i UI:s nättidning Utrikesmagasinet: Most people in the Middle East are Living on the Edge ( ) Krisen med Qatar kan spränga Gulfstaternas samarbete ( ) FAKTA POLITIK Officiellt namn Dawlat al-bahrain/ Staten Bahrain Statsskick monarki, enhetsstat Statschef kung Hamad bin Isa Al Khalifa Regeringschef premiärminister Khalifa bin Salman Al Khalifa Viktigaste partier med mandat i senaste val oberoende kandidater 37, al-asala 2, al-minbar 1 (2014) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val al-wifaq 18, al-asala 3, al-minbar 2, oberoende kandidater 17 (2010) Valdeltagande 53 % i parlamentsvalet 2014 Kommande val parlamentsval 2018 Utrikespolitik och försvar Bahrain har ända sedan självständigheten 1971 varit västvänligt. Det året slöts ett vänskapsfördrag med Storbritannien. Numera är dock relationerna till grannlandet Saudiarabien viktigast. Saudierna bidrar, liksom Kuwait och 10/33

11 Förenade arabemiraten, med finansiellt stöd till Bahrain. Iran har ofta setts som ett hot. Kriget som brutit ut mellan Iran och Irak 1980, och ett kuppförsök i landet, bidrog till att Bahrain 1981 var med om att grunda ett samarbetsråd för staterna runt Persiska viken (Gulf Cooperation Council, GCC, där även Förenade arabemiraten, Kuwait, Oman, Qatar och Saudiarabien ingår). Flera av GCC-länderna enades 2009 om att skapa en gemensam valutaunion, men planerna har sedan skjutits på framtiden. I samband med gatuprotesterna mot regeringen i Bahrain i februari 2011 kom militära GCC-styrkor, under saudisk ledning, att hjälpa bahrainska säkerhetsstyrkor (se Modern historia). Det var första gången GCC:s militära styrka (Peninsula Shield Force) sattes in i ett av medlemsländerna. Det ansågs också stärka Saudiarabiens inflytande såväl i regionen som i Bahrain. Under 1980-talet stärkte Bahrain sitt försvar med utländsk hjälp. Iran, som sedan länge gjort anspråk på Bahrain, sågs som ett hot. På 1990-talet återupprättades de diplomatiska förbindelser med Iran. När den konservative Mahmoud Ahmadinejad blev president i Iran 2005 försämrades relationerna och de har förblivit frostiga på grund av bahrainska anklagelser om att Iran stödjer upprorsmakare i landet (se Modern historia och Aktuell politik). USA-allierad Vid Iraks invasion av Kuwait 1990 ställde sig Bahrain liksom övriga GCC-stater på de västallierades sida. Efter kriget skrev USA och Bahrain under ett avtal om försvarssamarbete; USA:s femte flotta har idag sin bas i Bahrain. USA ser landet som en av sina närmast allierade utanför Natosamarbetet. USA har dock, liksom flera västländer, uttryckt oro för bristande respekt för mänskliga rättigheter i Bahrain, bland annat genom förtryck av oppositionella. Ett försvarssamarbete finns också med Storbritannien. Efter terrordåden i USA den 11 september 2001 slöt Bahrain upp bakom det USA-ledda kriget mot terrorismen liksom mot talibanregimen i Afghanistan. Däremot stödde inte Bahrain invasionen av Irak Bahrain upprättade dock diplomatiska förbindelser med den irakiska regim som tog vid efter det att Saddam Hussein störtats. Landet slöt även upp bakom USA för att bekämpa jihadiströrelsen Islamiska staten (IS) och deltog från hösten 2014 i flyganfall mot mål i Syrien. Tvist inom GCC Med grannlandet Qatar har Bahrain haft flera gränstvister, men förhållandet förbättrades sedan de båda accepterat ett utslag i Internationella domstolen i Haag Färjetrafik har upprättats och det finns planer på att bygga en väg- och järnvägsförbindelse mellan länderna. Under 2014 ansträngdes relationen på nytt, då Bahrain liksom Saudiarabien och Förenade arabemiraten tog hem sin ambassadör från Doha efter anklagelser om att Qatar lagt sig i andra länders inrikespolitik. Kritiken avsåg Qatars samröre med Muslimska brödraskapet. Ambassadörerna skickades tillbaka efter ett halvår sedan konflikten bilagts vid ett möte i Saudiarabien, men konflikten sågs som den allvarligaste dittills inomgcc. Bahrain har förstärkt sitt samarbete med Ryssland. Under 2014 skrev länderna under flera avtal för att utöka handeln och inleda ett militärt samarbete, bland annat genom rysk vapenexport till Bahrain. Avtalen fick kritik från USA och flera organisationer för mänskliga rättigheter som uttryckte farhågor att det kan bidra negativt till de inre politiska motsättningarna i Bahrain. FAKTA FÖRSVAR Armén antal man (2015) Flottan 700 antal man (2015) 11/33

12 Flygvapnet antal man (2015) Militärutgifternas andel av BNP 4,6 procent (2015) Militärutgifternas andel av statsbudgeten 16,0 procent (2011) Ekonomisk översikt Sedan 1930-talet har olja och naturgas utgjort basen i Bahrains ekonomi, som därför går upp eller ner med världsmarknadspriset på olja. Landets oljereserver är relativt små och kommer att ta slut före 2020 om utvinningsnivåerna förblir oförändrade. Gasen beräknas räcka något längre. Bahrain har försökt bredda sitt näringsliv, bland annat mot ökad tillverkningsindustri och servicesektor. Landet har idag ett starkt bankväsende och utgör ett viktigt finansiellt centrum i regionen. I takt med att oljepriset steg i början av 2000-talet vände den ekonomiska utvecklingen uppåt och landet upplevde ett årtionde med stark tillväxt. Den globala finanskrisen , då oljepriset sjönk, bidrog däremot till att tillväxttakten stannade av. Återhämtningen i världsfinanserna under åren som följde bidrog på nytt till ökad tillväxt. Sedan dess har de politiska oroligheter som bröt ut i februari 2011 (se Aktuell politik) haft en negativ inverkan på ekonomin. Det gäller framför allt finanssektorn och turistnäringen, då utländska investerare och turister har hållit sig avvaktande. Också byggbranschen har avstannat till följd av det politiska läget. Internationella valutafonden (IMF) varnade Bahrain för ett växande budgetunderskott. Oljesektorn har inte påverkats direkt av oroligheterna, men produktionen sjönk kraftigt under 2012 till följd av tekniska problem vid Abu Saafaoljefälten. Det kraftiga prisfallet på olja som inleddes 2014 innebär en ny utmaning för Bahrain som dock har fördelen med ett starkt stöd från Saudiarabien, både finansiellt och politiskt. Under 2013 låg tillväxttakten på 4,9 procent. Inflationen har med något undantag hållits på en låg nivå. Hög arbetslöshet är ett stort problem, liksom den ojämna fördelningen av landets välstånd. Bahrain har en hög inkomst per invånare, men det finns ändå många fattiga, i synnerhet bland den shiamuslimska folkmajoriteten. För att påskynda breddningen av ekonomin, minska oljeberoendet och motverka den växande arbetslösheten började regimen under 2000-talet öppna en rad ekonomiska sektorer för privat ägande: turism, IT, utbildning, hälsa, service samt olje- och naturgasindustri. Internationella banker lockades till landet med ett välutbyggt bankväsen, goda telekommunikationer och flygförbindelser. FAKTA EKONOMI BNP per person US dollar (2015) Total BNP miljoner US dollar (2016) BNP-tillväxt 2,9 procent (2015) Jordbrukets andel av BNP 0,3 procent (2016) 12/33

13 Industrins andel av BNP 40,3 procent (2015) Servicesektorns andel av BNP 58,5 procent (2015) Statsskuldens andel av BNP 61,9 procent (2015) Valuta bahrainsk dinar Bytesbalans miljoner US dollar (2014) Varuhandelns andel av BNP 67,1 procent (2015) Viktigaste exportvaror olja, oljeprodukter, aluminium Största handelspartners Saudiarabien, Qatar, Oman, Kina, Japan, Indien, Brasilien, USA, EU Äldre historia Det område som idag utgör Bahrain tros ha varit befolkat redan 2500 år f Kr. Flera folk har under historiens gång gjort anspråk på öriket. Under 1700-talet tog den nuvarande härskarfamiljen Al Khalifa makten, men landet kom under brittiskt beskydd på 1800-talet. Landet blev på 1930-talet först i regionen att utvinna olja. Arkeologiska fynd visar att det område som idag utgör Bahrain har varit bebott mycket länge. Här låg de sumeriska, babyloniska och assyriska skrifternas handelsstad Dilmun omkring 2500 f Kr. På 300-talet e Kr ingick Bahrain i det persiska riket. Fyra hundra år senare islamiserades landet och lades under de arabiska kalifaten fram till 1000-talet, då 500 år av oberoende tog vid. Portugiser och perser styrde därefter fram till 1782, då en beduinstam från det arabiska fastlandet erövrade öarna och förde den nuvarande härskarfamiljen Al Khalifa till makten. Brittiskt beskydd Under 1800-talet gjorde både Persien och det osmanska riket anspråk på Bahrain, som sökte stöd hos britterna, med vilka ett skyddsfördrag undertecknades 1861 mot att landet lovade avstå från krig, sjöröveri och slavhandel. Till skillnad från övriga emirat som beskyddades av Storbritannien uppstod i Bahrain ganska tidigt en aktiv opposition mot det växande brittiska inflytandet. Efter andra världskriget förekom strejker och protester mot britterna. Samtidigt drev emirens brittiska rådgivare på utvecklingen mot en modern välfärdsstat, vilket blev möjligt med hjälp av oljepengar. Redan 1932 hade olja börjat utvinnas i Bahrain. Naturtillgångar och energi 13/33

14 Bahrains olje- och naturgastillgångar är landets viktigaste inkomstkälla. De nu kända oljereserverna är dock relativt begränsade och väntas ta slut före 2020, medan gasen beräknas räcka längre med nuvarande utvinningstakt. Staten äger, helt eller delvis, olje- och naturgasindustrin och utvinningen sköts av staten med hjälp från Saudiarabien. Det pågår prospektering för att hitta eventuella nya olje- och naturgaskällor. År 2003 blev det tillåtet för utländska bolag att investera i landets energiutvinning och flera internationella bolag har sedan dess etablerat sig. Till skillnad från andra länder i regionen exporterar Bahrain raffinerad olja. Landets eget energibehov täcks helt med inhemsk naturgas. Bahrains kuster utsätts ofta för miljöskadliga oljeutsläpp. FAKTA NATURTILLGÅNGAR OCH ENERGI Utsläpp av koldioxid totalt ,2 tusen ton (2014) Utsläpp av koldioxid per invånare 23,45 ton (2014) Energianvändning per person ,4 kilo oljeekvivalenter (2014) Elkonsumtion per person kilowattimmar, kwh (2014) Jordbruk och fiske Eftersom Bahrain till stora delar består av öken bidrar jordbruket endast med mindre än en procent av bruttonationalprodukten (BNP). En tilltagande salthalt i jorden, liksom allt större satsningar inom turistsektorn, gör att andelen odlad jord ständigt krymper. Bristen på sötvatten är ett problem. För att i någon mån avhjälpa detta har stora anläggningar byggts för avsaltning av havsvatten. Omfattande investeringar har gjorts för att bygga ut konstbevattningen av jordbruksmark. Den odlingsbara jorden finns utmed den norra kusten av huvudön Bahrain. Där skördas framför allt dadlar, tomater och meloner. Uppfödning av kor, getter, får och kameler förekommer, och mjölk och ägg produceras. Staten äger merparten av jorden. Fiskerinäringen har problem, orsakade av utfiskning och miljöförstöring. För att förbättra fiskets möjligheter har staten planterat ut fisk och renoverat fiskerianläggningarna. Trots det måste hälften av den fisk som bahrainarna konsumerar importeras. FAKTA JORDBRUK Andel av landytan som används för jordbruk 11,3 procent (2012) Industri 14/33

15 Bahrains industri beräknas bidra med runt 40 procent av bruttonationalprodukten (BNP). Olje- och naturgasrelaterad industri dominerar stort. Den ägs till stora delar av staten. Landets regim försöker att minska oljeberoendet och har därför gjort stora ansträngningar för att bredda ekonomin. En icke oljebaserad industri har utvecklats som främst framställer aluminium, kemikalier, cement och andra byggnadsmaterial. Dessutom finns en varvsindustri. Anläggningar för avsaltning av havsvatten har också byggts ut. Under början av 2010-talet har regeringen inlett en satsning på att rusta upp och öka kapaciteten hos landets enda oljeraffinaderi. Utrikeshandel Huvuddelen av Bahrains export består av olja och oljeprodukter. Den största delen av importen består av råolja som raffineras i landet. Landet är beroende av import av livsmedel och importerar även transportmedel och maskiner. Viktiga handelspartner är andra länder på Arabiska halvön. Kina, Brasilien, EU och USA är viktiga inte minst för importen. Tillsammans med övriga länder i den regionala samarbetsorganisationen (Gulf Cooperation Council, GCC) upprättade Bahrain 2008 en gemensam marknad; planerna på att införa en gemensam valuta har dock skjutits på framtiden (se Utrikespolitik och försvar). Med USA har Bahrain sedan 2005 ett frihandelsavtal. Det mötte från början kritik från Saudiarabien, som ansåg att det stred mot reglerna inom GCC och försvårade för GCC-länderna att gå vidare i det ekonomiska samarbetet. GCCbeslutade att tillåta detta avtal som ett undantag, liksom ett bilateralt avtal mellan USA och Oman. Framtida handelsavtal ska emellertid förhandlas fram gemensamt inom GCC. Bahrain är medlem i Världshandelsorganisationen (WTO) sedan FAKTA UTRIKESHANDEL Bytesbalans miljoner US dollar (2014) Varuhandelns andel av BNP 67,1 procent (2015) Viktigaste exportvaror olja, oljeprodukter, aluminium Största handelspartners Saudiarabien, Qatar, Oman, Kina, Japan, Indien, Brasilien, USA, EU Arbetsmarknad Mer än tre fjärdedelar av arbetskraften i Bahrain utgörs av utländska migrantarbetare som framför allt kommer från Indien och Pakistan samt från andra arabländer. I perioder då arbetslösheten varit hög har det väckt krav på att 15/33

16 fler arbetstillfällen ska gå till landets egna medborgare. Krav har särskilt rests på arbeten till den shiamuslimska folkmajoriteten som drabbats särskilt hårt av jobbrist. En stor del av den invandrade arbetskraften är sunnimuslimer, vilket också bidragit till de ökande motsättningarna mellan sunni- och shiamuslimer sedan 2011 (se Aktuell politik). Den officiella arbetslösheten är låg, men hög befolkningstillväxt skapar tryck på arbetsmarknaden. För att motarbeta arbetslöshet har regeringen vidtagit en rad åtgärder: arbetsförmedlingar har inrättats, arbetsträning införts och de ekonomiska bidragen till arbetslösa har höjts. Regeringen har också gjort det dyrare att anställa utländsk arbetskraft och infört bidrag till anställningar av bahrainska medborgare. Tillflödet av nya utländska arbetare har minskat. Många nya jobb har skapats inom servicesektorn. Många bahrainare söker sig också till grannländer som Qatar i jakt på arbete. Genom författningsändringen 2002 (se Politiskt system) är det tillåtet att bilda fackföreningar och att strejka. Fackföreningar i den offentliga sektorn är däremot inte tillåtna. En av landets största fackföreningar deltog till en början i protesterna 2011 genom att utlysa strejk. Året därpå ändrades lagen så att dessa organisationers verksamhet begränsades. Den internationella konfederationen för fackföreningar (Ituc) rapporterade 2013 om att fackföreningarna i Bahrain var mycket utsatta. FAKTA ARBETSMARKNAD Arbetslöshet 1,3 procent (2017) Ungdomsarbetslöshet 27,9 procent (2013) Andel kvinnor av arbetsstyrkan 19,6 procent (2013) Sociala förhållanden De sociala trygghetssystemen är väl utbyggda i Bahrain. Landets egna medborgare har rätt till sjuk- och arbetslöshetsförsäkring samt ålderspension. Levnadsstandarden för medborgarna är relativt hög och deras förväntade livslängd är bland de högsta i regionen. Barnadödligheten har sjunkit avsevärt sedan 1970-talet. Sjukvården är avgiftsfri för alla, även för utlänningar. Det finns en väl utbyggd offentlig sjukvård och den privata vården utvecklas snabbt i takt med den ökande levnadsstandarden. Situationen för kvinnor i Bahrain är, trots brister, långt bättre än i grannländerna. Bahrainska kvinnor får äga och ärva egendom, ha egna pass och resa utomlands utan tillstånd från en manlig släkting. De kan också välja vilka kläder de vill bära. Arbetsrätten diskriminerar inte kvinnor, men i praktiken är inte arbetsmarknaden jämställd. Kvinnor får lägre lön än män för samma arbete och det är svårare för kvinnor att nå högre positioner i arbetslivet. FAKTA SOCIALA FÖRHÅLLANDEN Spädbarnsdödlighet 7 per 1000 födslar (2016) 16/33

17 Andel av befolkningen som har tillgång till rent vatten 100,0 procent (2015) Andel av befolkningen som har tillgång till avlopp 99,2 procent (2015) Offentliga utgifter för hälsovård i andel av BNP 5,0 procent (2014) Offentliga utgifter för hälsovård per person 1 242,8 US dollar (2014) Andel kvinnor i parlamentet 7,5 procent (2017) Kommunikationer Bahrains roll som handels- och finanscentrum i regionen kring Persiska viken ledde till tidiga satsningar på transporter och infrastruktur. Det finns ett väl utbyggt nät av mestadels asfalterade landsvägar. Till de mindre öarna al-muharraq och Sitra går vägbroar från huvudön, som sedan 1986 i sin tur är förbunden med det saudiska fastlandet via en 2,5 mil lång väg. Planer finns också på en väg- och järnvägsförbindelse mellan Bahrain och Qatar. Järnväg finns ännu inte men 2013 påbörjades bygget av en förbindelse mellan Bahrain och Saudiarabien, som en del i den regionala samarbetsorganisationengcc:s planer på gemensamt järnvägsnätverk. I landet finns flera bra hamnar, däribland den stora djupvattenhamnen Mina Salman i norra Bahrain och den nya Khalifa bin Salman-hamnen, som invigdes 2010 i närheten av en nybyggd industrizon på al-muharraq. Bägge hamnarna drivs i privat regi. Bahrain har en internationell flygplats på al-muharraq. Flygbolaget Gulf Air, som tidigare ägdes gemensamt av flera stater i regionen, är numera helägt av den bahrainska staten och flyger på internationella rutter. Sedan 2008 finns också ett privatägt lågprisbolag, Bahrain Air. Turism Bahrain har satsat stort på turism, bland annat med fokus på landets kulturella och historiska arv. Det finns platser av stort arkeologiskt värde, såsom Qal at al- Bahrain, som var huvudstad i Dilmun-civilisationen och utnämndes till världsarv av Unesco Bland attraktionerna ingår även konferens- och rekreationsanläggningar. Landet har också byggt flera anläggningar för golf och motorsport, bland annat går en av Formel 1-deltävlingarna i landet. Turistnäringen påverkades mycket av den politiska oron i landet 2011 (se Modern historia), då antalet turister sjönk med en tredjedel, men sektorn återhämtade sig redan året därefter. De flesta turisterna kommer från grannländerna, främst Saudiarabien. Manama utsågs till arabisk turisthuvudstad 2013 av den Arabiska turistorganisationen. FAKTA TURISM 17/33

18 Antal utländska besökare per år (2013) Turistinkomster miljoner US dollar (2013) Turistinkomsternas andel av exporten 7,7 procent (2013) Kalendarium Kalendarium 2017 December Dödsdom mot shiamuslimer för mordplan 25 december Sex shiamuslimska män döms till döden för att ha planerat att mörda landets försvarschef, fältmarskalk Khalifa bin Ahmed Al Khalifa. Sju andra döms till sju år i fängelse medan fem frias. Av de dömda befinner sig åtta på fri fot. Det har inte varit tidigare känt att mordplaner mot Al Khalifa avslöjats. Ett par dagar senare döms tio shiamuslimer till livstids fängelse, för att ha tillhört "terrorgrupper" och tillverkat sprängämnen. Bahrain på EU-lista över skatteparadis 5 december När EU publicerar sin första svarta lista över skatteparadis är Bahrain ett av 17 utpekade länder och territorier. November Iran anklagas för sabotage mot oljeledning 10 november En explosion orsakar skador på en oljeledning utanför Manama, ägd av det statliga saudiska oljebolaget Aramco. Myndigheterna säger anklagar Iran för att ha legat bakom explosionen och hävdar att det rör sig om ett terrordåd. Wifaq-ledaren anklagas för spioneri för Qatar 1 november Den fängslade shiamuslimske ledaren Ali Salman (se April 2017) åtalas för att ha spionerat för Qatars räkning, i enlighet med tidigare anklagelser (se Augusti 2017). Oktober Långa fängelsestra för Iransamarbete 31 oktober 18/33

19 Långa fängelsestraff meddelas för sammanlagt 29 personer under två dagar, och alla utom fyra av de dömda fråntas också sina medborgarskap. Först uppger åklagare att 19 personer dömts till mellan tio år och livstid i fängelse, anklagade för samarbete med Iran och för planer på att störta regeringen. De dömda ska tillhöra al-wafas islamiska rörelse, en förbjuden grupp som anklagas för att stödjas av Iran. Aktivists släktingar får fängelse 30 oktober Tre släktingar till den framstående människorättsaktivisten Sayed Ahmed Alwadaei döms till tre års fängelse, anklagade för att ha utplacerat en falsk sprängladdning i syfte att sprida terror. Alwadaei uppger att hans svåger, svärmor och kusin tvingats att erkänna under tortyr. Human Rights Watch rapporterar också att domarna bygger på erkännanden som tvingats fram och att inga konkreta bevis presenterats. Enligt Amnesty International utgör domarna ett uppenbart försök att pressa Alwadaei, som lever i exil i Storbritannien och som fråntagits sitt bahrainska medborgarskap. Iran anklagas för att hysa terrorister 18 oktober Inrikesminister Rashed Al Khalifa anklagar Iran för att ge en fristad åt 160 bahrainier som dömts för terrorism och fråntagits sina medborgarskap. Han anklagar det iranska Revolutionsgardet för att ha utbildat gruppen, som dömts för attacker vilka lett till 25 döda och över skadade. September "Ökat förtryck av oppositionella" Människorättsorganisationen Amnesty International anklagar myndigheterna i Bahrain för att tvärtemot sina löften om reformer ha ökat förtrycket av politiska motståndare "dramatiskt" under det senaste året. En brant uppgång i antalet gripanden har noterats sedan juni 2016, uppger Amnesty. Sedan demonstranter 2011 gick ut på gatorna för att kräva ett demokratiskt styrelseskick har hundratals aktivister fängslats och en del av dem har fråntagits sina medborgarskap, skriver nyhetsbyrån AFP. Augusti Qatar anklagas för att försöka störta regeringen 16 augusti I statliga medier anklagas Qatar för att ligga bakom de protester mot regeringen som pågått i Bahrain sedan Enligt ett reportage ska den dåvarande qatariska emiren Hamad direkt ha bett Wifaqs ledare Ali Salman att uppmuntra demonstranter att gå ut på gatorna och pressa regeringen. En rättslig utredning av en rad telefonsamtal mellan de två ska ha inletts. Juli Människorättsaktivist döms till fängelse 10 juli 19/33

20 Nabil Rajab, ordförande för Bahrains center för mänskliga rättigheter, döms till två års fängelse för "spridande av falska nyheter". Enligt domen har Rajab underminerat Bahrains "prestige". Rajab fälls för uttalanden han gjorde i internvjuer med TV-journalister Juni Långa stra för 26 shiamuslimer 15 juni En domstol dömer 26 shiamuslimer för mordförsök på en polis och för att ha bildat en terrorgrupp mellan 2011 och Tjugo av dem döms till livstids fängelse medan sex döms till 15 år i fängelse. Pärltorget återinvigs under nytt namn 14 juni Den stora rondellen som utgjorde centrum för protesterna 2011 öppnas på nytt efter att länge ha varit avstängd, men kallas nu inte längre Pärltorget utan bara Farouk-vägkorsningen. Det monument som tidigare fanns på platsen har rivits. Qatar-sympatier förbjuds 14 juni En bahrainier grips för att ha uttryckt sympati för Qatar i sociala medier. Myndigheterna har varnat för att sådana uttryck kan utgöra en brottslig handling. Relationer med Qatar bryts 5 juni Bahrain gör som storebror Saudiarabien samt Förenade arabemiraten, Egypten och Jemen, och bryter de diplomatiska relationerna med Qatar. Qatar anklagas för att stödja IS och al-qaida och i bakgrunden finns saudiskt missnöje över Qatars stöd för Muslimska brödraskapet, al-jazira och Iran. Alla landförbindelser med Qatar stängs, qatariska plan förbjuds i grannländernas luftrum, qatariska medborgare beordras ut och grannländernas medborgare beordras lämna Qatar. Maj al-waad förbjuds 30 maj En domstol beordrar att al-waad upplöses och anklagar den sekulära oppositionsgruppen för att förespråka våld, stödja terrorism och uppmuntra till brottslighet. Enligt domstolen har Waad kallat de tre shiamuslimer som avrättades i januari martyrer, uttryckt solidaritet med det shiamuslimska Wifaq som förbjöds i juli 2016, samt kallat 2002 års författning illegitim. Amnesty International kallar anklagelserna grundlösa och absurda, och varnar för att Bahrain är på väg att helt strypa mänskliga rättigheter. Våldsamt tillslag mot Qassims bostad 23 maj 20/33