LYCKEBYÅN Recipientkontroll 2003

Transkript

1 HS Miljölab Ett företag inom Hushållningssällskapet Kalmar Kronoberg LYCKEBYÅN Recipientkontroll 2003 Törn Foto: Martina Lönnbom på uppdrag av Lyckebyåns vattenförbund

2 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 Del I INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 SAMMANFATTNING VATTENUTNYTTJANDE INOM LYCKEBYÅNS AVRINNINGSOMRÅDE LUFTTEMPERATUR OCH NEDERBÖRD VATTENFÖRING FOSFOR OCH KVÄVE SYRETILLSTÅND OCH SYRETÄRANDE ÄMNEN LJUSFÖRHÅLLANDEN FÖRSURNING METALLER I VATTEN KLOROFYLL I VATTEN BAKGRUND LYCKEBYÅNS VATTENFÖRBUND RECIPIENTKONTROLL SAMMANSTÄLLNING AV MILJÖMÅL AVRINNINGSOMRÅDE ALLMÄNT BESKRIVNING MARKANVÄNDNING BEFOLKNING VATTENUTNYTTJANDE PROVTAGNINGSPUNKTER METODIK ALLMÄNT PROVTAGNINGSFÖRFARANDE ANALYSMETODER VATTENFÖRING BERÄKNING AV TRANSPORTMÄNGDER RESULTAT LUFTTEMPERATUR OCH NEDERBÖRD VATTENFÖRING FYSIKALISKA OCH KEMISKA UNDERSÖKNINGAR Kommentarer till provtagningar och analysresultat Näringsämnen/eutrofiering Fosfor Kväve Syretillstånd och syretärande ämnen Ljusförhållanden Surhet/försurning Metaller i vatten Klorofyll i vatten REFERENSER BILAGEFÖRTECKNING DEL I...40 Rapport 2003.doc 0

3 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL SAMMANFATTNING På uppdrag av Lyckebyåns vattenvårdsförbund har HS Miljölab AB i Kalmar utfört recipientkontrollen i Lyckebyån år Uppdraget utfördes av HS Miljölab AB. Martina Lönnbom, Lönnbom VA-teknik AB har skrivit del I innehållande allmänna uppgifter samt sammanställning och utvärdering av den fysikaliska och kemiska undersökningen. Lena Vought, EA International, är författare till del II där undersökning och utvärdering av botten- och littoralfauna redovisas. Gertrud Cronberg ansvarar för del III, växtplanktonundersökningar och utvärdering. Resultaten av elfisket rapporteras i del IV av Thomas Lennartsson, Hushållningssällskapet i Kalmar-Kronoberg. 1.1 Vattenutnyttjande inom Lyckebyåns avrinningsområde Vatten från Lyckebyån används idag av fyra vattenverk (Kosta, Emmaboda, Lindås och Lyckeby) i Lessebo, Emmaboda och Karlskrona kommun. Sammanlagt uppgick det genomsnittliga vattenuttaget per dygn till m 3 varav det största uttaget skedde i Lyckeby med m 3 /d i genomsnitt år Samtidigt utnyttjas Lyckebyån som recipient för reningsverk och dagvatten. Den sammanlagda kommunala avloppsvattenmängden som släpptes ut under 2003 var m 3 motsvarande m 3 per dygn. Från reningsanläggningen vid Åfors glasbruk släpptes m 3 år Dagvattenutsläppet från våtmarken vid ITT Flygt AB uppgick till totalt m 3 år 2003 motsvarande m 3 /dygn. Utsläppsmängderna för år 2003 avseende totalkväve och totalfosfor från reningsverken och ITT Flygt till Lyckebyån kunde beräknas till 24,4 ton totalkväve per år och 0,45 ton totalfosfor per år. 1.2 Lufttemperatur och nederbörd Vädret för år 2003 kan beskrivas som ännu ett varmt år med bara korta kalla perioder. Medeltemperaturen i Bredåkra var 7,5 grader vilket var 0,7 grader varmare än normalt. Vid samma meteorologiska station uppmättes årets nederbörd till 498 mm vilket kan jämföras med medelvärdet 615 mm som är normalvärdet. 1.3 Vattenföring År 2003 inleddes med tämligen höga flöden som nådde sitt maximum i januari med ett månadsmedelvärde på 16,7 m 3 /s. Högsta vattenföringen i mätstationen vid Mariefors uppnåddes i början av denna månad med nästan 32 m 3 /s. Lägsta vattenföringen kunde uppmätas i oktober med ett medeltal för hela månaden på 0,601 m 3 /s och ett lägsta dygnsvärde på 0,252 m 3 /s. Medelvattenföringen för hela året var 4,56 m 3 /s ( m 3 /d) vilket är betydligt lägre än medelvärdet för perioden 1993 till 2003 som låg på 6,8 m 3 /s. Rapport 2003.doc 1

4 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 Del I 1.4 Fosfor och kväve Undersökningarna visar att Lyckebyån år 2003 hade ett kväveunderskott vid samtliga sjöprovtagningspunkter. I Getasjön och Västersjön var kväveunderkskottet till och med stort. Dessa bedömningar utgår från Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder. Fosforhalterna var höga i samtliga sjöar. Kvävehalterna bedömdes som måttligt höga i Getasjön, sjön Törn och Västersjön och var höga i Kyrksjön. De arealspecifika förlusterna avseende totalfosfor beräknades för provpunkterna Rövaredalen, Fur och Lyckeby till låga förluster. Beräkningen av de arealspecifika förlusterna med avseende på totalkväve visade att förlusterna i samtliga provpunkter var låga. Tillståndsklassificeringen av årsmedelvärden för totalfosfor och totalkväve framgår av figur I respektive figur II. Den sammanlagda årstransportmängden vid mynningen var för år 2003 avseende totalfosfor 3,9 ton per år och avseende totalkväve 109,5 ton/år. 1.5 Syretillstånd och syretärande ämnen En bedömning av syremätvärdena gav att lägsta syrehalt under år 2003 uppmättes i sjön Törns bottenvatten med 0,2 mg/l. I övrigt låg 39 % (7 stycken) av provpunkterna med sinlägsta under året mätta syrehalt över 7 mg/l och kan därmed betecknas som syrerika. 8 provpunkter återfanns inom området måttligt syrerikt tillstånd. Halten totalorganiskt kol är nästan i samtliga provpunkter mycket hög och ligger i 14 provpunkter över 16 mg/l, vilket utgör gränsen till klass 5. Bara fyra stationer ligger under detta värde, dessa är provpunkt 3, 5, 6 och 16X. Den sammanlagda årstransportmängen vid mynningen av organiskt material (mätt som TOC) var 2 520ton per år. 1.6 Ljusförhållanden Ljusförhållandena mäts genom färgtal och grumlighet dvs. partikelmängden. Färgtalet i nästan samtliga är mycket högt med värden över 100 vilket är den undre gränsen för klass 5. Bara povpunkterna 55, Linnefors och 16X, Lillån hamnade i klass 4 respektive klass provpunkter låg i grumlighetsklass 4 (betydligt grumligt vatten) och i 3 stationer bedömdes grumligheten till måttlig. En provpunkt, nummer 54, uppströms Löften hamnade i klass 5, starkt grumligt vatten. Rapport 2003.doc 2

5 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL Försurning Försurningskänsligheten är inte så stor i Lyckebyån vilket säkert till stor del beror på kalkningsinsatserna. Samtliga 18 provpunkter hade god till mycket god buffertkapacitet utgående från årsmedelvärdet. Ingen av punkterna låg med det lägsta alkalinitetsvärdet under 0,05 mekv/l. Kalkeffektuppföljningen som utfördes i Länsstyrelsernas regi visade dock att det finns problem i biflöden t.ex. Bjurbäcken vid Gudarsmåla. En liknande bild ger också analysen av ph-mätningarna. Lägsta värdet av mätningarna inom recipientkontrollprogrammet var 6,3 i punkten uppströms Löften. Lägsta phvärdet som konstaterades i samband med kalkeffektuppföljningen var 4,5 i bäck från Holmagölen i Blekinge. Tillståndsklassificeringen av årsmedelvärden för alkalinitet och ph-värde framgår av figur III respektive figur IV. 1.8 Metaller i vatten För de metallhalter där det finns bedömningsgrunder bedöms halterna från undersökningarna år 2003 som låga i nästan alla punkter. Blyhalterna låg dock på en nivå som bedöms som måttligt höga vid nästan samtliga stationerna. En punkt klassificerades till och med till klass 4, höga halter bly. Klassificeringen för de provpunkter där det gjordes metallundersökningen framgår av tabell I. 1.9 Klorofyll i vatten Getasjön och sjön Törn klassificerades som klass 3, höga halter angående halten klorofyll i vatten. Kyrksjön och Västersjön låg i klass 4, mycket höga halter. Rapport 2003.doc 3

6 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 Del I FIGUR I: Fosfortillstånd i Lyckebyåns avrinningsområde (bedömt utifrån årsmedelvärden 2003) Klass Benämning Totalfosfor (µg/l) Färgkod 1 Låga halter < 12,5 blå 2 Måttligt höga halter 12,5 25 grön 3 Höga halter gul 4 Mycket höga halter orange 5 Extremt höga halter > 100 röd Rapport 2003.doc 4

7 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 FIGUR II: Kvävetillstånd i Lyckebyåns avrinningsområde (bedömt utifrån årsmedelvärden 2003) Klass Benämning Totalkväve (µg/l) Färgkod 1 Låga halter < 300 blå 2 Måttligt höga halter grön 3 Höga halter gul 4 Mycket höga halter orange 5 Extremt höga halter > 5000 röd Rapport 2003.doc 5

8 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 Del I FIGUR III: Försurningskänslighet (bedömt utifrån årsmedelvärden 2003) Klass Benämning Alkalinitet (mekv/l) Färgkod 1 Mycket god buffertkapacitet > 0,20 blå 2 God buffertkapacitet 0,10 0,20 grön 3 Svag buffertkapacitet 0,05 0,10 gul 4 Mycket svag buffertkapacitet 0,02 0,05 orange 5 Ingen eller obetydlig buffertkapacitet < 0,02 röd Rapport 2003.doc 6

9 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 FIGUR IV: Försurningstillstånd (bedömt utifrån årsmedelvärden 2003) Klass Benämning ph-värde Färgkod 1 Nära neutralt > 6,8 blå 2 Svagt surt 6,5 6,8 grön 3 Måttligt surt 6,2 6,5 gul 4 Surt 5,6 6,2 orange 5 Mycket surt < 5,6 röd Rapport 2003.doc 7

10 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 Del I TABELL I: Tillstånd ang. metaller i vatten (bedömt utifrån årsmedelvärden 2003) Nr Station Arsenik Kadmium Koppar Bly Zink 3 Infl. Transjön Riksväg Målaregården- Västraby Fur Rv Långemåla Lyckeby Klass Benämning Cu Zn Cd Pb Cr Ni As Färgkod 1 Mycket låga halter < 0,5 <5 <0,01 <0,2 <0,3 <0,7 <0,4 blå 2 Låga halter 0,5-3, ,01-0,1 0,2-1 0,3-5 0,7-15 0,4-5 grön 3 Måttlig höga halter ,1-0, gul 4 Höga halter ,3-1, orange 5 Mycket höga halter >45 >300 >0,5 >15 >75 >225 >75 röd Rapport 2003.doc 8

11 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL BAKGRUND 2.1 Lyckebyåns vattenförbund Lyckebyåns vattenförbund bildades 1988 vid en förrättning enligt lagen om vattenförbund. Vattenförbundet är en sammanslutning av kommuner, kraftföretag, markavvattningsföretag och fiskevårdsföreningar dvs. intressenter som på något sätt har tillstånd att påverka Lyckebyåns vatten. Medlemmarna i förbundet enligt den senaste förrättningen (2000) framgår av tabell 1. TABELL 1: Medlemmar i Lyckebyåns vattenförbund Kommuner Emmaboda kommun Karlskrona kommun Lessebo kommun Kraftföretag Mästarmåla kraftstation Strömbergs kraftstation Lyckebyåns vattenregleringsförening u p a Biskopsbergs kraftstation Lyckeåborgs kraftstation Augerums Kraftverk Markavvattningsföretag Löften, Harebosjön torrläggningsföretag Bjurbäckens torrläggningsföretag 1924 Långasjö torrläggningsföretag 1929 Emmaboda, Gusemåla m fl reglering i Lyckebyån Ödevata torrläggningsföretag 1929 Vattenledningsföretaget Lyckebyån mellan Bånga damm och Fursjön 1938 Domänverket Sammanslutningar av fiskerättsägare Industri/företag Kårahults fiskevårdsförening Algutsboda södra fiskevårdsförening Kyrksjöns fiskevårdsförening Ljudersjöns fiskevårdsförening Lyckebyåns fiskevårdsområdesförening Kalmar län Lyckebyåns fiskevårdsområdesförening Blekinge län Törn-Törngöls fiskevårdsområdesförening Ödevatens fiskevårdsområdesförening Västersjön-Lyckebyåns fiskevårdsområdesförening ITT Flygt Orrefors Kosta Boda AB Emmaboda Energi & Miljö AB Förbundets uppgift är att genom rensning, vattenreglering eller andra vattenvårdande åtgärder främja ett från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenligt utnyttjande av vattnet i Lyckebyåns vattensystem. Bl.a. har följande projekt genomförts: Rapport 2003.doc 9

12 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 Del I Samordnad recipientkontroll i vattendraget varje år Undersökning av Lyckebyån med avseende på förekomst av bly, kvicksilver, PCB, DDT m.m. Utredning om behandling av Lyckebyån med selen för att motverka förekomst av kvicksilver Inventering av möjlig kraftutvinning Utredning om vattenhushållning Hydrologisk förstudie angående projektet KGH-områdets vattenresurser Marknadsföring av Lyckebyåns dalgång genom anordnande av exkursioner, Lyckebyåns Dag samt 10-årsjbileum av Lyckebyåns vattenförbund Under år 2003 har Lyckebyåns vattenförbund arbetat vidare med skolprojektet kunskapsdagar med Lyckebyån som blå tråd. Under hösten 2003 har de 11 skolorna inom avrinningsområdet besökts och en dialog har skett angående skolornas önskemål angående informationsinsatser m.m. I februari 1998 bildades Euroregion Baltic (ERB) i Polen bestående av regionala och lokala representanter från sex länder: Danmark (Bornholm), Lettland (Klaipeda), Litauen (Liepaja), Polen, Warmian-Masurien och Pomerania), Ryssland (Kaliningrad) och Sverige (Blekinge, Kronoberg och Kalmar län). Under perioden kommer ERB att driva ett projekt med namnet Seagull-DevERB. Ett av arbetsområdena, WP 2, handlar om hushållning med vatten. Lyckebyåns vattenförbund är involverat i detta projekt som handlar om vattenplanering. 2.2 Recipientkontroll Recipientkontrollen utfördes och sammanställdes av Karlskrona kommuns laboratorium fram till år Svelab Miljölaboratorier AB i Kalmar hade ansvaret för provtagning och rapportering från 1996 till våren 2000 då ansvaret flyttades till KM Lab AB i Växjö i samband med ALcontrols förvärv av de båda företagen. I slutet av år 2000 genomfördes en ny upphandling av recipientkontrollen i Lyckebyån för 2001 till och med Underlaget för upphandlingen utgjordes av ett program för samordnad recipientkontroll i Lyckebyåns avrinningsområde inom Blekinge, Kalmar och Kronobergs län. Förslaget till program upprättades av Lars Bengtsson, Malin Kanth, Björn Theorin och Elisabeth Thysell (Länsstyrelsen i Kalmar, Kronoberg och Blekinge) och har diarienummer (daterat ). Uppdraget gick till HS Miljölab AB med följande organisation: Huvudansvar: Ansvarig för provtagning: HS Miljölab AB, Johan Sonesson HS Miljölab AB, Johan Sonesson Rapport 2003.doc 10

13 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 Ansvarig för kemiska analyser: HS Miljölab AB, Johan Sonesson HS Miljölab AB är ackrediterat laboratorium med ackrediteringsnummer 1748 För metallanalyser i vatten anlitas SGAB i Luleå, ackrediteringsnummer 1087 Analys av TOC analyseras av Cenox AB i Lund, ackrediteringsnummer 1737 PAH och kvicksilver i sediment analyseras av Analycen i Lidköping, ackr.nr Ansvarig för nät- och elfiske inklusive utvärdering: Ansvarig för växtplanktonundersökningar inklusive utvärdering: Ansv. för botten- och littoralfauna undersökningar, inkl. provtagningar och utvärdering: Ansvarig för rapportering av fys./kem undersökningar och utvärdering: Fiskerikonsulent Thomas Lennartsson HS Kalmar-Kronoberg Gertrud Cronberg, Tygelsjö Lena Vought, Hörby Martina Lönnbom, Lönnbom VA-teknik AB 2.3 Sammanställning av miljömål Riksdagen antog år 1999 femton nationella miljökvalitetsmål som ska uppnås inom en generation, till år För att hitta en rimlig och realistisk väg mot miljökvalitetsmålen antogs tidsbestämda delmål i november De svenska miljömålen innebär att ansvaret för miljön inte längre är miljövårdens ensak, utan alla ska hjälpas åt att överlämna ett samhälle till nästa generation där de stora miljöproblemen är lösta. Länsstyrelserna i Kalmar, Kronobergs och Blekinge län har arbetat med en regional anpassning, precisering och konkretisering av de nationella miljökvalitetsmålen. De regionala miljömålen i Kalmar län fastställdes vid ett sammanträde den 1 september 2003, de regionala miljömålen i Kronobergs län lades fram för beslut den 16 december 2002 och de regionala miljömålen i Blekinge län antogs av Länsstyrelsens styrelse den 17 oktober Nedan följer en sammanställning av de nationella och regionala miljömål som berör Lyckebyån. Nationellt miljömål Bara naturlig försurning År 2010 ska högst 5 % av antalet sjöar och högst 15 % av sträckan rinnande vatten i landet vara drabbade av försurning som orsakats av människan Regionala miljömål i Kalmar län År 2010 är högst 10 % av antalet sjöar, större än 1 ha, och högst 2 % av den totala sjöytan samt högst 15 % av alla sträckor rinnande vatten inom varje avrinningsområde i Kalmar län, försurade på grund av människan Regionala miljömål i Kronobergs län År 2010 skall högst 15 % av antalet sjöar i länet vara drabbade av försurning som orsakats av människan. Senast under 2004 har försurningen av vattendrag kartlagts med sådan noggrannhet att ett regionalt mål kan fastställas, uttryckt som den högsta procentandel av totala sträckan rinnande vatten i länet som skall få vara drabbad av försurning orsakad av människan Regionala miljömål i Blekinge län År 2010 är högst 5 % av antalet sjöar och högst 15 % av sträckan rinnande vatten i länet onaturligt försurade. Rapport 2003.doc 11

14 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 Del I Nationellt miljömål Ingen övergödning Senast år 2009 ska det finnas åtgärdsprogram enligt EG:s ramdirektiv för vatten som anger hur god ekologisk status ska nås för sjöar och vattendrag samt för kustvatten. Fram till år 2010 ska de svenska vattenburna utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat kontinuerligt från 1995 års nivå. Senast år 2010 ska de svenska vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav ha minskat med minst 30 % från 1995 års nivå till ton. Levande sjöar och vattendrag Senast år 2005 ska berörda myndigheter ha identifierat och tagit fram åtgärdsprogram för restaurering av Sveriges skyddsvärda vattendrag eller sådana vattendrag som efter åtgärder har förutsättningar att bli skyddsvärda. Senast till år 2010 ska minst 25 procent av de värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendragen ha restaurerats. Senast år 2005 ska utsättning av djur och växter som lever i vatten ske på sådant sätt att biologisk mångfald inte påverkas negativt. Senast år 2005 ska åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade arter och fiskstammar som har behov av riktade åtgärder Senast år 2009 ska det finnas ett åtgärdsprogram enligt EG:s ramdirektiv för vatten som anger hur god ytvattenstatus ska uppnås. Regionala miljömål i Kalmar län Inom en generation, år 2020, uppvisar Kalmar läns sjöar, vattendrag och kustvatten endast små störningar av mänsklig verksamhet och har små avvikelser från opåverkade förhållanden enligt EG:s ramdirektiv för vatten. Formulering av de regionala målen angående fosforföreningar är i princip densamma som det nationella delmålet Formulering av de regionala målen angående kväve är i princip densamma som det nationella delmålet med tillägget att 1995 års nivå på ton vattenburet kväve/år ska minska till ton kväve/år Formulering av de regionala målen är i princip densamma som de nationella delmålen, eftersom det nationella delmålets formulering är direkt applicerbar på Kalmar län. Regionala miljömål i Kronobergs län Under 2003 utvecklas ett samarbete med Jönköpings, Hallands, Kalmar och Blekinge län kring behovet av att minska kväveutsläppen till havet från avrinningsområden gemensamma för länen. Fosforbelastningen i Lyckebyåns avrinningsområde ligger mellan måttligt höga till höga halter därmed gäller följande delmål: (måttligt höga halter): Till år 2010 skall samtliga vatten uppvisa oförändrade eller sjunkande fosforhalter, för att möjliggöra hälsofrämjande och allsidig användning samt utrymme för biologisk mångfald i flora och fauna utifrån varierande halter av närsalter och för att fosforhalterna långsiktig skall kunna närma sig naturgivet tillstånd. (höga halter): Till 2010 skall fosforhalterna ha minskat västentlig jämfört med åren kring år 2000, men sjöarna kan fortfarande långsiktigt bedömas hålla höga fosforhalter. Varje vattenområde i denna grupp måste dock bedömas individuellt. Senast år 2010 skall minst 25 % av de värdefulla vattendragsträckorna ha restaurerats med avseende på natur- och kulturmiljöer. Senast år 2005 skall Länsstyrelsen ha redovisat en utredning om konsekvensen av vattendomar som tillåter s.k. nolltappning. Senast 2005 skall kommunerna ha redovisat resultat av genomförda ytvatteninventeringar med avseende på tätorternas och glesbygdens vattenbehov, tillgång på lämpliga vattenresurser och brister i vattenförsörjningen. Senast år 2005 skall Länsstyrelsen, kommunerna och berörda fiskevårdsområdesföreningar ha tagit fram och inlett ett åtgärdsprogram för de hotade arter och fiskstammar som har behov av riktade åtgärder. Regionala miljömål i Blekinge län Formulering av de regionala målen angående åtgärdsprogram är i princip densamma som det nationella delmålet. Formulering av de regionala målen angående fosforföreningar är i princip densamma som det nationella delmålet. Förutom att målsättningen för den specifika arealförlusten är mindre än 0,06 kg fosfor/ha och år för Blekingekustens avrinningsområde. Formulering av de regionala målen angående kväve är i princip densamma som det nationella delmålet som för Blekinge innebär en minskning till 1000 ton/år vilket innebär för jordbruket en minskning med ca 200 ton och för kommunala avloppsreningsverk med ca 300 ton per år. Formulering av de regionala målen är i princip densamma som de nationella delmålen, eftersom det nationella delmålets formulering är direkt applicerbar på Blekinge län. Rapport 2003.doc 12

15 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL AVRINNINGSOMRÅDE 3.1 Allmänt Med avrinningsområde avses ett avgränsat område varifrån vatten avrinner till havet via ett gemensamt vattendrag, i det här fallet Lyckebyån. Angränsande avrinningsområden skiljs från varandra genom vattendelare, vanligtvis höjdryggar i terrängen. Redan 1922 numrerades Sveriges vattendrag. De sifferbeteckningar och namnangivelser som används är hämtade från SMHI, Svenskt Vattenarkiv, Avrinningsområden i Sverige, Del 3. Figur 1 visar en översiktskarta med vattendelaren inritade för huvudavrinningsområdet. FIGUR 1: Översiktskarta Lyckebyåns avrinningsområde inkl. delavrinningsområden Rapport 2003.doc 13

16 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 Del I 3.2 Beskrivning Lyckebyåns avrinningsområde utgörs av ett 810 km 2 stort område i östra Blekinge och sydöstra Småland. Området hör till sju kommuner i tre län, Blekinge, Kalmar och Kronobergs län. Kommunerna Lessebo, Uppvidinge, Tingsryd, Emmaboda, Torsås, Nybro och Karlskrona är berörda. Den största delen av avrinningsområdet återfinns i Karlskrona, Emmaboda och Lessebo kommun. Lyckebyån har sitt källflöde i närheten av Kosta samhälle. Ån passerar sjöarna Visjön, Transjön och Yggerudssjön innan den rinner vidare till Getasjön som används som vattentäkt. I samhället Emmaboda tillkommer flödet från Bjurbäcken vars delavrinningsområde omfattar 74,5 km 2. Strax söder om Emmaboda ansluter Gusemålabäcken (49,2 km 2 ) från nordöst. Efter att Lyckebyån rinner under väg 28 tillkommer dess största tillflöde Linneforsån (184,2 km 2 ). Strax före utloppet i Lyckebyån passerade Linneforsån den största sjön inom avrinningsområdet, sjön Törn, som regleras av Karlskrona kommun för vattenförsörjningsändamål. Lyckebyån fortsätter sitt lopp söderut förbi Vissefjärda genom Kyrksjön och vidare genom Västersjön intill Saleboda samhälle. Därefter är ån tämligen sjöfattig på grund av omfattande dikningsföretag. Uppströms Kättilsmåla ligger ett sjösystem vars största sjöar är Stora Åsjön och Stora Havsjön. Vid Kättilsmåla tillkommer Lillån (40,7 km 2 ) varefter Lyckebyån passerar Mariefors, där SMHI har en mätstation för vattenflödet. Före utloppet i Lyckebyfjärden i Karlskrona skärgård passerar ån Augerum och Lyckeby med intaget till Lyckeby vattenverk. Lyckebyån är drygt 100 km lång och startar på en höjd av 234 m över havet. Ån har störst fallhöjd i början och i slutet av sitt lopp. I mitten på en sträcka av ca 35 km mellan Lindås och Bånga finns ett flackare parti. 3.3 Markanvändning Skogsmark dominerar avrinningsområdet med 73 % av avrinningsområdets yta och endast en liten del, knappt 7 % av området utgörs av åker och betesmark. Vattnets andel av avrinningsområdet är ca 5 %. Åkerarealen utnyttjas till största del för vall och grönfoderväxter (77 %), omkring 15 % för spannmål (12 % vårsådd och 3 % höstsådd) och på de återstående 8 % odlas oljeväxter, potatis, sockerbetor samt övriga växtslag. Inom avrinningsregionen finns djurenheter vilket ger en djurtäthet på 0,49. Djurtätheten har beräknats utifrån erforderlig spridningsareal i förhållande till faktiska åkeroch betesarealer. Djurhållningen utgörs främst av nötkreatur (2 375 djurenheter) höns (1 000 djurenheter) och får (160 djurenheter). (SCB, 1995) Rapport 2003.doc 14

17 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL Befolkning Inom Lyckebyåns avrinningsregion bor personer, i tätort (77 %) och i glesbygd (23 %). Av glesbygdsbefolkningen är 400 anslutna till kommunalt avlopp (8,5%), personer har enskilt avlopp (77 %) och 200 personer saknar avloppsanordning. För 500 personer finns inga uppgifter. Antalet bebyggda fritidsfastigheter inom regionen är 600. (SCB, 1995) 3.5 Vattenutnyttjande Lyckebyån används idag främst till vattenförsörjning för kommuner och industrier (dricks-, process- och kylvatten), till recipientändamål för kommunala avloppsreningsverk och dagvatten, naturvård samt rekreation och friluftsliv. Därutöver utnyttjas åns vatten i viss mån till bevattning inom jordbruket, för privat bruk och till sportanläggningar av olika slag. Tabell 2 visar en sammanställning av aktuella kommunala och industriella vattenuttag ur Lyckebyån. TABELL 2: Vattenuttag år 2001 till 2003 Kommun Ort/företag Vattenuttag Aktuellt uttag (m 3 /d) Kommentar Lessebo Kosta Djupgöl Konstgjord infiltr. Emmaboda Emmaboda Getasjökvarn Konstgjord infilt. Lindås Lindås Konstgjord infiltr. Karlskrona Karlskrona Lyckebyån Sammanlagt uppgick vattenuttagen för år 2003 till m 3 /d respektive m 3 per år. Motsvarande siffror för år 2002 var m 3 per dygn och m 3 per år. Uttagen år 2003 låg därmed nästan på samma nivå som år Tabell 3 visar en sammanställning över utsläppsmängderna från kommunal avloppsrening till Lyckebyån samt vilka reningsmetoder används vid de olika reningsverken. TABELL 3: Kommunala avloppsutsläpp år 2001 till 2003 (B=biologisk rening, K=kemisk rening, inf.=infiltration, F=sandfilter) Kommun Ort Recipient Rening Avloppsvattenmängd (m 3 /år) Lessebo Kosta Bäck till Förlången B + K Skruv Moamålaån B + K Emmaboda Åfors Lyckebyån B Johansfors Lyckebyån B Emmaboda Lyckebyån B + K Långasjö Linneforsån B Vissefjärda Kyrksjön B + K Karlskrona Saleboda Lyckebyån B+K+inf Kättilsmåla Dike-Havsjöbäcken B+K+F Strömsberg Dike-Lyckebyån B + K Rapport 2003.doc 15

18 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 Del I Den sammanlagda avloppsvattenmängden från kommunala avloppsreningsverk till Lyckebyån var m 3 år 2003 respektive m 3 per dygn. Motsvarande siffror för år 2002 var m 3 per år respektive m 3 per dygn. Åfors glasbruk som ingår i Orreforskoncernen har en reningsanläggning som släpper ut sitt utgående avloppsvatten till Lyckebyån. Mängden avloppsvatten var m 3 per år för 2003 som kan jämföras med m 3 för år ITT Flygt släpper ut sitt dagvatten efter passage genom en nyanlagd våtmark. Totalt var den utgående vattenmängden m 3 under år 2003, vilket motsvarar m 3 per dygn. Under oktober släpptes den lägsta månadsvattenmängden med m 3 till Lyckebyån och största mängden var i februari med m 3 /månad respektive m 3 /dygn. Av tabell 4 framgår de utsläppsmängder för föroreningsbelastande verksamheter inom Lyckebyåns avrinningsområde för år TABELL 4: Utsläppsmängder år 2003 Kommun Verksamhet Provpkt nedstr. CODcr (ton/år) BOD 7 (ton/år) tot-n (ton/år) tot-p (ton/år) Lessebo Kosta ARV 3 8 0,99 2,14 0,125 Skruvs ARV ,3 0,5 0,003 Emmaboda Åfors ARV 5 3,4 0,88 0,58 0,062 Johansfors ARV ITT Flygt 8 24,6 0,7 0,02 Emmaboda ARV 8 27,5 3,54 16,1 0,135 Långasjö ARV 56 4,02 0,73 1,6 0,023 Vissefjärda ARV 10 5,4 1 1,68 0,069 Karlskrona Saleboda ARV 12 <0,48 0,08 0,32 0,0033 Strömsberg ARV 14 <0,4 0,026 0,19 0,0064 Kättilsmåla ARV 16a <1,1 0,076 0,62 0,0037 Reningsverket i Johansfors lades ner under december 2001 och avloppsvattnet leds sedan dess till Emmaboda reningsverk via en överföringsledning. I tabell 5 redovisas summan av utsläppsmängderna för åren 2001 och TABELL 5: Utsläppsmängder år 2001 till 2003 COD Cr (ton/år) BOD 7 (ton/år) tot-n (ton/år) tot-p (ton/år) ,9 16 9,2 8, ,4 1,08 0,61 0,45 Utsläppsmängderna för år 2003 är för COD ligger över de för år 2002 men fortfarande under de från år BOD 7 -utsläppen år 2003 har minskat jämfört med året innan och är nästan 50 % lägre än år Däremot ökade totalkvävemängden till Lyckebyån också Totalfosforbelastningen på ån fortsatte däremot att minska. Rapport 2003.doc 16

19 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 Tungmetaller analyseras i dagvatten från ITT Flygt och i avloppsvatten från Åfors glasbruk. Utsläppsmängder från ITT Flygt var för år 2003 angående bly 1,2 kg (0,6 kg år 2002) kadmium 0,026 kg (0,025 kg år 2002), koppar 10,8 kg (4,6 kg år 2002) och zink 0,07 kg (22,2 kg år 2002). Från Åfors glasbruk släpptes 0,7 kg bly (2,2 kg år 2002) och 0,06 kg arsenik (0,15 kg år 2002). 4 PROVTAGNINGSPUNKTER Provtagningspunkternas nummer, beteckning, x- och y-koordinat samt undersökningarna och deras frekvens framgår av tabell 6. Provpunkternas läge ses i figur 2. FIGUR 2: Provpunkternas läge KOSTA Yggerydsjön SKRUV Bjurbäcken Löften LÅNGASJÖ ERIKSMÅLA JOHANSFORS Lyckebyån EMMABODA Törn Väster sjön VISSEFJÄRDA Kyrksjön Lyckebyån Ödevaten Nr Beteckning 3 Inflöde Transjön 5 Riksväg 25 6 Getasjökvarn 7 Getasjön Målaregården- 8 Västraby 9A Rövaredalen 54 uppstr. Löften 56X bäck från Långasjö 57 Törn 55 Linnefors 10 Kyrksjön 11 Västersjön 12 Fur Rv Långemåla 14 Viökvarn Kättilsmåla 15 uppstr.havsjödiket 16X Lillån 16B Mariefors 17 Lyckeby KARLSKRONA kilometer Rapport 2003.doc 17

20 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 Del I Frekvenserna i tabellen definieras enligt följande: 6 6 gånger per år 1/3 1 gång vart tredje år gånger per år 4/3 4 gånger per år vart tredje år 1 1 gång per år 1/6 1 gång vart sjätte år 4 4 gånger per år TABELL 6: Provtagningspunkter och undersökningsfrekvens Nr Beteckning X-Koord. Y-Koord. Fys.- Metaller Bottenfauntomenfyll Plank- Sedi- Fiske Kloro- kem. i vatten 3 Inflöde Transjön Riksväg Getasjökvarn Getasjön /3 6 1/6 6 8 Målaregården- Västraby A Rövaredalen uppstr. Löften X bäck från Långasjö Törn /3 1/ Linnefors Kyrksjön /3 4/3 1/ Västersjön /3 1/ Fur Rv Långemåla Viökvarn Kättilsmåla uppstr.havsjödiket X Lillån B Mariefors Lyckeby Vid en närmare kontroll av provpunkternas lägen uppmärksammades att det finns olika uppgifter angående tre provpunkter. Det gäller punkt 8, Målaregården-Västraby, punkt 56, bäck från Långasjö och punkt 16A, Kättilsmåla Lillåns tillflöde. Provpunkt 8 borde egentligen heta Emmabosjön eftersom Målaregården-Västraby beskriver en punkt lite längre uppströms där vägen från riksväg 28 korsar Lyckebyån. Vid SMHI:s PULS-beräkningarna används punkten Målaregården-Västraby. Däremot motsvarar koordinaterna i recipientkontrollprogrammet en punkt som är belägen strax före Emmabosjön. Enligt uppgift från Svelab, ALcontrol och HS Miljölab har proverna i punkt 16A, Kättillsmåla Lillåns tillflöde hittills tagits i Lyckebyåns huvudfåra. Enligt Länsstyrelsen i Blekinge län var det tänkt att provet ska tas i Lillån istället. Detta har skett fr.o.m. provtagningarna år Provpunkten heter 16X för att göra tydligt att det är en annan än tidigare. Rapport 2003.doc 18

21 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 Punkt 56 har valts för att följa upp utsläppen från reningsverket i Långasjö. I bilaga 2 till Program för samordnad recipientkontroll i Lyckebyåns avrinningsområde är punkt 56 inritat som provtagningspunkt i nordligaste spetsen av sjön Törn dvs. tillflödet som kan beskrivas som nedströms Löften, Törsbo kvarn (i figur 3 pkt 56A). Koordinaterna i bilaga 1, samma dokument, markerar som provtagningspunkt bäcken som kommer från Grimsgölen norr om samhället Långasjö (i figur 3 pkt 56). Recipient för reningsverket är dock enligt Emmaboda Energi och Miljö, huvudmannen för reningsverket, en bäck som rinner från söder via Plaggebo och Trollemåla vidare till sjön Törn (i figur 3 pkt X). Åren före år 2000 togs proven av Svelab i punkten 56A. År 2000 och 2001 togs proven av ALcontrol och HS Miljölab i punkt 56. Sedan år 2002 tas provet i bäcken som tar emot avloppsvatten från Långemåla reningsverk. Punkten kallas 56X för att tydliggöra att det är en annan provpunkt än tidigare. Tyvärr var bäcken också i år torr vid provtagningstillfället i oktober och inget provresultat finns för den månaden. 56A 56A Törsbo kvarn Bäck fr. Grimsgöl X 56X Bäck fr.långasjö 5 METODIK 5.1 Allmänt FIGUR 3: Karta från området vid Långasjö Vid provtagning har anvisningarna i Naturvårdsverkets Recipientkontroll vatten Allmänna råd 86:2 och Recipientkontroll vatten, Metodunderlag Rapport 3075 följts. Angående minsta provvolym, konservering, hantering och längsta lagringstid har uppgifterna i Vattenundersökningar Förteckning över svensk standard (SIS 10) tillämpats. Rapport 2003.doc 19

22 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 Del I 5.2 Provtagningsförfarande För att få prov från större respektive bestämda djup användes en Ruttnerhämtare. I grunda vattendrag eller där prov tas från strandkanten har en provhämtare används. Provtagningsflaskan sätts fast med gummiband och hämtaren doppas 20 till 50 cm under vattenytan. 5.3 Analysmetoder Parametrarna, tillhörande enheter, analysmetoder och ackrediteringsnummer för aktuellt laboratorium redovisas i tabell 7. TABELL 7: Parameterförteckning, analysmetod H = plasma-masspektrometri, F = Atomfluoreskens och E = plasma-emissionsspektrometri Parameter Analysmetod Enhet Lab.ackr.nr. Aluminium (Al) H µg/l 1087 Arsenik (As) H µg/l resp.mg/kg TS 1087 Kadmium (Cd) H µg/l resp.mg/kg TS 1087 Koppar (Cu) H µg/l resp.mg/kg TS 1087 Järn (Fe) E µg/l 1087 Kvicksilver (Hg), vatten F µg/l 1087 Kvicksilver (Hg), sed. F mg/kg TS 1125 Mangan (Mn) E µg/l 1087 Bly (Pb) H µg/l resp.mg/kg TS 1087 Zink (Zn) H µg/l resp.mg/kg TS 1087 Barium (Ba) H µg/l 1087 Antimon (Sb) H µg/l 1087 Klorofyll SS µg/l 1748 ph SS ISO , utg Torrsubstans SS ISO utg 1 % 1748 Glödgningsförlust SS ISO utg 1 % av TS 1748 Alkalinitet SS , utg 2 mekv/l 1748 Konuktivitet SS EN , utg 1 ms/m 1748 Turbiditet SS EN , utg 1 FNU 1748 Färg SS EN ISO 7887, utg 1 del 4 mg Pt/l 1748 TOC (C), vatten SS EN 1484 mg/l 1748 TOC (C), sediment SS ISO , utg 1 % av TS 1748 Syrgashalt (O 2 ) In situ mg/l 1748 Syremättnad In situ % 1748 Nitrat-kväve (NO 3 -N) Tecator ASN /92 mg/l 1748 Total-kväve (N) Tecator ASN /92 mg/l 1748 Total-fosfor (P) SS EN 1189, utg 2 mg/l 1748 PAH (6 st) SNV 3829 mg/kg TS 1125 Rapport 2003.doc 20

23 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL Vattenföring Vid Mariefors, punkt 16B, finns en flödesmätstation. Därutöver har SMHI beräknat vattenföringen med hjälp av PULS-modellen i 4 punkter. Dessa punkter kallas LY01, LY07, LY12 och LY51. LY01 är en station belägen uppströms Åfors avloppsreningsverk vid Kvarnemålen. LY07 finns nedströms Emmaboda avloppsreningsverk vid Målare-gård och LY12 är Fur vägbro. LY51 är en station belägen i Linneforsån vid bron nedströms dammen. Tabell 8 visar en lista över provtagningspunkterna i rinnande vatten som ingår i recipientkontrollen samt SMHI:s PULS-stationer med koordinater och tillhörande avrinningsområde för respektive punkt. TABELL 8: Punkter med tillhörande avrinningsområde Nr Beteckning X-Koord. Y-Koord. Areal km 2 3 Inflöde Transjön LY01 Uppstr. Åfors ARV Kvarnemålen ,04 5 Riksväg Getasjökvarn LY07 Nedstr. Emmaboda ARV Målaregård ,53 8 Målaregården-Västraby A Rövaredalen uppstr. Löften X bäck från Långasjö LY51 Linneforsån bro nedströms damm ,86 55 Linnefors LY12 Fur vägbro ,51 12 Fur Rv Långemåla Viökvarn Kättilsmåla uppströms Havsjödiket X Lillån ,7 16B Mariefors Lyckeby Vattenföringen i punkter där det inte funnits uppgifter från mätning eller PULS-beräkning har tagits fram med hjälp av punkter, där vattenföringen är känd och förhållandet mellan tillhörande avrinningsareal enligt ovanstående tabell. För beräkningen av vattenföringen i provpunkt 9A användes närmaste pulsberäkningsvärde från station LY07, nedstr. Emmaboda avloppsreningsverk, Målaregård. 5.5 Beräkning av transportmängder Årstransporten resp. månadstransporten har beräknats med hjälp av den beräknade månadsmedelvattenföringen enligt avsnitt 5.4 och de uppmätta/beräknade halterna i resp. provpunkt. EXEMPEL: I provpunkt 17 vid vattenverket i Lyckeby analyserades en totalkvävehalt den 20 januari 2003 på 0,82 mg/l. Det uppmätta flödet i Mariefors var som månadsmedelvärde i januari 16,7 m 3 per sekund. Avrinningsarealen vid Mariefors är 801 km 2 Rapport 2003.doc 21

24 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 Del I och vid mynningen vilket motsvarar provpunkt 17, Lyckeby är arealen 810 km 2. Månadsmedelavrinningen vid mynningen blir då 16,9 m 3 /s. Transportmängden vid mynningen angående totalkväve beräknas till: 0,82 g/m 3 x 16,9 m 3 /s x 60s x 60min x 24h x 31d = 37,1 ton/månad. 6 RESULTAT 6.1 Lufttemperatur och nederbörd SMHI rubricerar årets väder 2003 som Ännu ett varmt år med bara korta kalla perioder och skönt semesterväder. Även år 2003 får läggas till den serie av varma år som sedan 1988 bara har ett undantag, Det fanns dock en hel del korta kalla perioder. Den längsta inföll i större delen av landet i oktober. Som helhet hade landet 1,2 grader högre medeltemperatur än normalt och året var därmed i stort sett lika varmt som år De allra varmaste åren på 1900-talet 1934, 1938, 1989, 1990 och 2000 låg dock medeltemperaturen 0,6 till 0,9 grader högre. När det gäller nederbörden var sju månader blötare än normalt, men för året och landet som helhet var årsnederbörden obetydliga två procent under den normala nederbörden De meteorologiska stationer som täcker in Lyckebyåns avrinningsområde är Växjö i Kronobergs län, Kalmar flygplats i Kalmar län och Bredåkra vid Ronneby flygplats i Blekinge län. Tabell 9 redovisar årsmedeltemperatur och årsnederbörden för åren 1961 till Dessa värden representerar de så kallade normalvärdena för temperatur och nederbörd. TABELL 9: Normalvärden för temperatur och nederbörd Station Årsmedeltemperatur ( C) Årsnederbörd Växjö 6,1 618 Kalmar 6,8 484 Bredåkra 6,8 631 Stationen som redovisas i diagrammen är Bredåkra. Uppgifter för Kalmar och Växjö tagits med som årsvärden. TABELL 10: Temperatur och nederbörd år 2003 Station Årsmedeltemperatur ( C) Årsnederbörd Växjö 7,1 674 Kalmar 7,5 523 Bredåkra 7,5 498 Medeltemperaturen år 2003 i Bredåkra var 7,5 grader vilket följer trenden för hela Sverige, dvs. medeltemperaturen låg över normaltemperaturen. Medeltemperaturen för åren 1961 till 1990 (=normalvärde) var 0,8 grader lägre och ligger på 6,8 grader. Rapport 2003.doc 22

25 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 FIGUR 4: Månadsmedeltemperatur för år 2003 och för åren (=normalvärde) Lufttemperatur, Bredåkra 20,0 15,0 ( o C) ,0 5,0 0,0-5,0 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec I Bredåkra föll under år mm nederbörd vilket kan jämföras med medelvärdet 631 mm för åren (=normalvärde). FIGUR 5: Månadsnederbörd för år 2003 och för åren (=normalvärde) Nederbörd, Bredåkra 2003 (mm) jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Rapport 2003.doc 23

26 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 Del I 6.2 Vattenföring Tabell 9 redovisar månadsmedelvärden för mätstationen Mariefors och PULS-data för stationerna Åfors, Målaregård, Linnefors och Fur vägbro. TABELL 12: Månadsmedelflöden i m 3 /s Nr Station LY01 Åfors 0,967 0,858 0,314 0,437 0,81 0,316 1,15 0,397 0,169 0,104 0,0891 0,507 LY07 Målareg. 2,2 1,98 0,678 0,982 1,88 0,713 2,45 0,811 0,362 0,216 0,168 1,11 LY51 Linnefors 1,51 1,56 1,06 0,817 0,969 0,72 0,873 0,705 0,468 0,335 0,271 0,418 LY12 Fur 4,74 4,45 2,0 2,37 3,73 1,69 4,34 1,75 0,946 0,616 0,537 2,15 Mariefors 16B 16,7 9,59 4,84 4,8 5,57 2,6 3,49 1,95 0,912 0,601 0,905 2,79 Flödesmönstret under året för ett vattendrag varierar beroende på infiltrationskapacitet och nederbörd inom avrinningsområdet. Normalt är ytavrinningen störst under tidig vår, i samband med snösmältningen och/eller vårregn, under senhösten och milda vintrar. Under sommaren är ytavrinningen i regel låg eftersom vattnet avdunstar respektive tas upp av vegetationen. FIGUR 6: Månadsmedelflöden i m 3 /s Månadsmedelflöden (m 3 /s) LY01 Åfors LY02 Målareg. LY51 Linnefors LY12 Fur 16B Mariefors De högsta flödena år 2003 inföll i januari. I maj och juli syns toppar i flödeskurvorna. Juli inleddes med ihållande regn i södra delen av Sverige vilket ledde till omfattande översvämningar i framförallt Småland. Jordbruket drabbades t.ex. längs Emån av stora skador. På ett dygn föll drygt 100 mm vid Västervik och Oskarshamn. Sydöstra Götaland drabbades i slutet av juli av ett kraftigt åskregn vilket medförde att Kalmar, som fick den rekordstora mängden 73 mm, drabbades av översvämningar. Lyckebyåns avrinningsområde drabbades dock inte så hårt av dessa regn. Rapport 2003.doc 24

27 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 Årsmedelvattenföringen i Mariefors mätstation var år ,56 m 3 /s vilket är ändå tydligt lägre än medelvärdet för perioden 1993 till 2003 (6,8 m 3 /s). Figur 7 visar Årsmedelvattenföringen i Mariefors 1993 till FIGUR 7: Årsmedelvattenföring i Mariefors för 1993 till 2003 inkl. medelvärdet för hela perioden Årsmedelföring i Mariefors 12 m 3 /s Figur 8 illustrerar vattenflödet i Lyckebyån vid mätstationen i Mariefors under hela året Vattenföringen var mycket hög i början av januari med ett värde på nästan 32 m 3 /s den 7 januari. Medelvärdet för hela januari var 16,7 m 3 /s. Lägsta värdet inträffade den 17 oktober med 0,252 m 3 /s. FIGUR 8: Dygnsmedelvattenföring i Lyckebyån vid Mariefors, år 2003 Vattenflöde i Lyckebyån 2003 vid Mariefors Flöde (m 3 /s) Rapport 2003.doc 25

28 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 Del I 6.3 Fysikaliska och kemiska undersökningar I de efterföljande avsnitten kommenteras analysresultaten från de fysikaliska och kemiska vattenundersökningarna i Lyckebyån under år Bedömningar gjordes enligt Naturvårdsverkets rapport 4913, Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag, Analysparametrarnas innebörd och bedömningsgrunderna finns förklarade i bilaga 1. Samtliga analysparametrar från vattenundersökningarna tillsammans med medel-, minmax- och medianvärdet redovisas i bilaga 2. Vattenföring, transportberäkningar och arealspecifika förluster framgår av bilaga 3. bilaga 4 innehåller resultaten från metallanalyserna i vattenproverna och i bilaga 5 sammanställs kalkeffektuppföljningen som genomfördes av Länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge och Kronoberg. Diagrammen för illustrationen av värdena för de olika parametrarna redovisar resultaten från provpunkt 3, inflöde Transjön till provpunkt 17, Lyckeby. Huvudfårans värden markeras genom en mörkare schattering, biflödena med en ljusare gråton och vattendrag som mynnar i biflöden illustreras genom ofärgade staplar Kommentarer till provtagningar och analysresultat I bilaga redovisas samtliga resultat från de fysikaliska och kemiska vattenundersökningarna under år Under marsprovtagningen gick syrehaltsmätaren sönder, med följden att syrevärden för provpunkterna Rövaredalen, Fur och Lyckeby den månaden saknas. I oktober fanns inget vatten i diket från Långasjö och inget prov kunde tas. Redan i augusti var flödet mycket lågt och provet som togs då visade onormala värden framför allt gällande turbiditet, färg och totalfosfor. Parametrarna var ovanligt höga vid denna provtagning och tagits därför inte med i medelvärdesberäkningen. Analys av arsenik i prover från Långemåla i oktober och december samt från Lyckeby i december stördes av klorider i provvattnen vilket innebär att de angivna resultaten är högre än de verkliga halterna. Resultaten har därför fått ett mindre än tecken framför. I övrigt har provtagningarna och analyser genomförts enligt program Näringsämnen/eutrofiering Ett näringsrikare tillstånd, eller eutrofiering, skapas av ökad tillförsel eller ökat tillgängliggörande av växtnäringsämnen i sjöar och vattendrag. Eutrofiering leder till ökad produktion och biomassa av växter och djur, ökad vattengrumling, ökad syrgasförbrukning vid nedbrytning av organiskt material samt till ändrad artsammansättning och diversitet hos växt- och djursamhällen. De växtnäringsämnen som reglerar växtsamhällenas utveckling i sötvatten är i de flesta fall fosfor och ett mindre antal fall kväve. Rapport 2003.doc 26

29 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 Vilket av dessa två ämnen (fosfor eller kväve) som är begränsande för tillväxten avgörs enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder av förhållandet mellan totalkväve och totalfosfor i sjöar beräknat med medelvärdet för månaderna juni till september (ytvatten). Kvoten för Getasjön beräknades till 10,0 och för Västersjön till 9,9. Dessa sjöar klassificeras därmed till klass 4, stort kväveunderskott. Klass 4 innebär att kvävefixering är mycket sannolik, men kan inte helt kompensera kväveunderskottet. Såväl sjön Törn som Kyrksjön hamnade i klass 3, måttlig kväveunderskott men sina respektive kvoter på 12,0 och 12,4. I klass 3 är förekomst av kvävefixering och kvävefixerande cyano-bakterier sannolik Fosfor Bedömningen av sjöar som utgår från säsongsmedelvärdet för maj till oktober i ytvattnet visar att samtliga sjöar hamnade i klass 3 (höga halter). Medelvärdet var för Getsjön 31 µg/l, för sjön Törn 27 µg/l, för Kyrksjön 39 µg/l och för Västersjön 40 µg/l. Beräkningen av de arealspecifika förlusterna i provpunkterna 9A (Rövaredalen), 12 (Fur) och 17 (Lyckeby) gav som resultat att dessa punkter klassificerades som klass 2 (låga förluster) med 0,041, 0,032 respektive 0,048 kg/ha/år. FIGUR 9: Medelvärden, totalfosfor år ,07 Totalfosfor 0,06 0,05 mg/l 0,04 0,03 0,02 0,01 0 3Infl. Transjön 5Riksväg 25 6Getasjökvarn 7Getasjön Yta 8Målaregården 9aRövaredalen 54Uppst. Löften 55Linnefors 56XBäck från Långasjö 57Törn, Yta 10Kyrksjön, Yta 11Västersjön, Yta 12Fur Rv Långemåla 14Viökvarn 15Kättilsmåla 16XLillån 17Lyckeby Transporten beräknades för de stationer, där provtagning sker 12 gånger per år, dvs. för provpunkt 9a, Rövaredalen, punkt 12, Fur och punkt 17, Lyckeby. Figur 10 illustrerar fosfortransporten i ton per månad för dessa tre stationer. Den sammanlagda årstransportmängden var vid Rövaredalen 1,4 ton, vid Fur 1,9 ton och i Lyckeby 3,9 ton totalfosfor. Rapport 2003.doc 27

30 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 Del I FIGUR 10: Månadstransport av totalfosfor år 2003 Fosfortransport 1,4 0 1,2 0 1,0 0 9a Rövaredalen 12 Fur 17 Lyckeby 0,80 0,60 0,40 0,20 0,00 jan f eb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Kväve Bedömningen av sjöar som utgår från säsongsmedelvärdet för maj till oktober i ytvattnet visar att Kyrksjön innehöll höga halter (klass 3) med 720 µg/l och att Västersjön, sjön Törn och Getasjön hamnade i klass 2 (måttligt höga halter) med 560, 380 resp. 400 µg/l. Beräkningen av de arealspecifika förlusterna i provpunkterna 9A (Rövaredalen), 12 (Fur) och 17 (Lyckeby) gav som resultat att samtliga provpunkter klassificerades som klass 2 (låga förluster) med 1,3 1,0 respektive 1,4 kg/ha/år. Figur 11 visar medelvärden för totalkväve och nitratkväve i samtliga provtagningspunkter för år Högre totalkvävehalter analyserades i de två provtagningspunkter som ligger precis nedströms Emmaboda reningsverk. Medelvärdena för hela året låg i station 8, Målaregård-Västraby på 1,24 mg/l och i station 9A, Rövaredalen på 1,23 mg/l. Andelen nitratkväve är samtidigt högt och avtog sedan i de efterföljande provpunkterna. Detta tyder på en bra nitrifikation i avloppsreningsverket och att denitrifikationen sker i recipienten dvs. nedbrytningen av nitratkväve till kvävgas under förbrukning av organiskt material. Också utsläppet från reningsverket i Långasjö syns genom de höga kvävehalterna i bäcken från Långasjö, provpunkt 56X. Rapport 2003.doc 28

31 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2003 FIGUR 11: Medelvärden, totalkväve och nitratkväve år 2003 Totalkväve och nitratkväve 1,8 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 tot-n NO3-N 3Infl. Transjön 5Riksväg 25 6Getasjökvarn 7Getasjön Yta 8Målaregården 9aRövaredalen 54Uppst. Löften 55Linnefors 56XBäck från Långasjö 57Törn, Yta 10Kyrksjön, Yta 11Västersjön, Yta 12Fur Rv Långemåla 14Viökvarn 15Kättilsmåla 16XLillån 17Lyckeby Transporten beräknades för de stationer, där provtagning sker 12 gånger per år dvs. för provpunkt 9a, Rövaredalen, punkt 12, Fur och punkt 17, Lyckeby. Figur 12 illustrerar kvävetransporten i ton per månad för dessa tre stationer. Den sammanlagda årstransportmängden var vid Rövaredalen 44,0 ton, vid Fur 60,2 ton och i Lyckeby 109,2 ton total-kväve. FIGUR 12: Månadstransport av totalkväve år 2003 Kvävetransport 40,0 35,0 30,0 25,0 9a Rövaredalen 12 Fur 17 Lyckeby 20,0 15,0 10,0 5,0 0,0 jan f eb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Rapport 2003.doc 29