LYCKEBYÅN Recipientkontroll 2002

Transkript

1 HS Miljölab Ett företag inom Hushållningssällskapet Kalmar Kronoberg LYCKEBYÅN Recipientkontroll 2002 Lyckebyån nedströms åstugan Foto: Martina Lönnbom på uppdrag av Lyckebyåns vattenförbund

2 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 SAMMANFATTNING VATTENUTNYTTJANDE INOM LYCKEBYÅNS AVRINNINGSOMRÅDE LUFTTEMPERATUR OCH NEDERBÖRD VATTENFÖRING FOSFOR OCH KVÄVE SYRETILLSTÅND OCH SYRETÄRANDE ÄMNEN LJUSFÖRHÅLLANDEN FÖRSURNING METALLER I VATTEN KLOROFYLL I VATTEN BAKGRUND LYCKEBYÅNS VATTENFÖRBUND RECIPIENTKONTROLL AVRINNINGSOMRÅDE ALLMÄNT BESKRIVNING MARKANVÄNDNING BEFOLKNING VATTENUTNYTTJANDE PROVTAGNINGSPUNKTER METODIK ALLMÄNT PROVTAGNINGSFÖRFARANDE ANALYSMETODER VATTENFÖRING BERÄKNING AV TRANSPORTMÄNGDER RESULTAT LUFTTEMPERATUR OCH NEDERBÖRD VATTENFÖRING FYSIKALISKA OCH KEMISKA UNDERSÖKNINGAR Kommentarer till bilaga Näringsämnen/eutrofiering Fosfor Kväve Syretillstånd och syretärande ämnen Ljusförhållanden Surhet/försurning Metaller i vatten Klorofyll i vatten REFERENSER BILAGEFÖRTECKNING DEL I...39 Rapport

3 1 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2002 Del I 1 SAMMANFATTNING På uppdrag av Lyckebyåns vattenvårdsförbund har HS Miljölab AB i Kalmar utfört recipientkontrollen i Lyckebyån år Uppdraget utfördes av HS Miljölab AB. Martina Lönnbom, Lönnbom VA-teknik AB har skrivit del I innehållande allmänna uppgifter samt sammanställning och utvärdering av den fysikaliska och kemiska undersökningen. Lena Vought, EA International, är författare till del II där undersökning och utvärdering av botten- och littoralfauna redovisas. Gertrud Cronberg ansvarar för del III, växtplanktonundersökningar och utvärdering. Resultaten av elfisket rapporteras i del IV av Thomas Lennartsson, Hushållningssällskapet i Kalmar-Kronoberg. 1.1 Vattenutnyttjande inom Lyckebyåns avrinningsområde Vatten från Lyckebyån används idag av fyra vattenverk (Kosta, Emmaboda, Lindås och Lyckeby) i Lessebo, Emmaboda och Karlskrona kommun. Sammanlagt uppgick det genomsnittliga vattenuttaget per dygn till m 3 varav det största uttaget skedde i Lyckeby med m 3 /d i genomsnitt år Samtidigt utnyttjas Lyckebyån som recipient för reningsverk och dagvatten. Den sammanlagda kommunala avloppsvattenmängden som släpptes ut under 2002 var m 3 motsvarande m 3 per dygn. Från reningsanläggningen vid Åfors glasbruk släpptes m 3 år Dagvattenutsläppet från våtmarken vid ITT Flygt AB uppgick till totalt m 3 år 2002 motsvarande m 3 /dygn. Utsläppsmängderna för år 2002 avseende totalkväve och totalfosfor kunde beräknas till 24 ton totalkväve per år och 0,61 ton totalfosfor per år. 1.2 Lufttemperatur och nederbörd Vädret för år 2002 kan beskrivas som ett år med en lång varm inledning, med en rekordvarm sommar och en kall avslutning av året. Medeltemperaturen i Bredåkra var 8,1 grader vilket var 1,3 grader varmare än normalt. Vid samma meteorologiska station uppmättes årets nederbörd till 700 mm vilket kan jämföras med medelvärdet 615 mm som är normalvärdet. 1.3 Vattenföring År 2002 inleddes med tämligen höga flöden som nådde sitt maximum i februari med ett månadsmedelvärde på 25,1 m 3 /s. Högsta vattenföringen i mätstationen vid Mariefors uppnåddes i mitten av denna månad med 27,2 m 3 /s. Lägsta vattenföringen kunde uppmätas i september med i medeltal för hela månaden på 0,44 m 3 /s och ett lägsta dygnsvärde på 0,22 m 3 /s. Medelvattenföringen för hela året var 7,6 m 3 /s ( m 3 /d) vilket är högre än medelvärdet för perioden 1992 till 2002 som låg på 6,8 m 3 /s. Rapport 2002 Martina Lönnbom

4 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL Fosfor och kväve Undersökningarna visar att Lyckebyån har en kväve-fosforbalans i övre delen av sitt avrinningsområde (provpunkt Getasjön) som längre ner ändras till ett måttligt kväveunderskott i Västersjön och Kyrksjön. I sjön Törn som tillhör delavrinningsområdet Linneforsån förelåg kvävefosforbalans. Dessa bedömningar utgår från Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder. Fosforhalterna i sjöarna var i övre avrinningsområdet (Getasjön) måttligt höga och ökade till höga i Kyrksjön och Västersjön. I sjön Törn var halterna också måttligt höga. Kvävehalternar bedömdes som måttligt höga i Getasjön och Törn och var höga i Kyrksjön och Västersjön. De arealspecifika förlusterna avseende totalfosfor beräknades för provpunkterna Rövaredalen, Fur och Lyckeby till låga förluster. Beräkningen av de arealspecifika förlusterna med avseende på totalkväve visade att förlusterna i provpunkterna Rövaredalen och Fur var låga och i provpunkten Lyckeby måttligt hög. Tillståndsklassificeringen av årsmedelvärden för totalfosfor och totalkväve framgår av figur I respektive figur II. Den sammanlagda årstransportmängden vid mynningen var för år 2002 avseende totalfosfor 6,2 ton per år och avseende totalkväve 202 ton/år. 1.5 Syretillstånd och syretärande ämnen Tyvärr inträffade ett haveri av syremätaren så att en del sommarvärden inte finns för utvärdering. En bedömning av de återstående mätvärdena gav att lägsta syrehalt under år 2002 uppmättes i Kyrksjöns bottenvatten med 2,9 mg/l. I övrigt låg 61 % (11 stycken) av provpunkterna med sitt lägsta under året mätta syrehalt över 7 mg/l och kan därmed betecknas som syrerika. 6 provpunkter återfanns inom området måttligt syrerikt tillstånd. Halten totalorganiskt kol är nästan i samtliga provpunkter mycket hög och ligger i 15 provpunkter över 16 mg/l, vilket utgör gränsen till klass 5. Bara de två stationer som ligger högst upp i avrinningsområdet (inflöde Transjön och Riksväg 25) och provpunkten Lillån ligger under detta värde. Den sammanlagda årstransportmängen vid mynningen av organiskt material (mätt som TOC) var ton per år. Rapport

5 3 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2002 Del I 1.6 Ljusförhållanden Ljusförhållandena mäts genom färgtal och grumlighet dvs. partikelmängden. Färgtalet i Lyckebyåns vatten samt i biflödena är mycket högt med värden över 100 vilket är den undre gränsen för klass provpunkter låg i grumlighetsklassen 4 (betydligt grumligt vatten) och i 5 stationer bedömdes grumligheten till måttligt. 1.7 Försurning Försurningskänsligheten är inte så stor i Lyckebyånvilket säkert till stor del beror på kalkningsinsatserna. Samtliga 18 provpunkter hade god till mycket god buffertkapacitet utgående från årsmedelvärdet. Bara en av punkterna låg med det lägsta alkalinitetsvärdet under 0,05 mekv/l. Mätvärdena underskred dock aldrig 0,02 mekv/l vilket utgör gränsen till den lägsta klassen ingen eller obetydlig buffertkapacitet. Kalkeffektuppföljningen som utfördes i Länsstyrelsernas regi visade dock att det finns problem i biflöden t.ex. Bjurbäcken vid Gudarsmåla. En liknande bild ger också analysen av ph-mätningarna. Lägsta värdet av mätningarna inom recipientkontrollprogrammet var 5,6 i bäcken från Långasjö. Lägsta ph-värdet som konstaterades i samband med kalkeffektuppföljningen var 4,5 i Bjurbäcken, Gudarsmåla. Tillståndsklassificeringen av årsmedelvärden för alkalinitet och ph-värde framgår av figur III respektive figur IV. 1.8 Metaller i vatten För de metallhalter där det finns bedömningsgrunder bedöms halterna från undersökningarna år 2002 som låga i nästan alla punkter. Blyhalterna låg dock på en nivå som bedöms som måttligt höga vid samtliga stationerna. Klassificeringen för de provpunkter där det gjordes metallundersökningen framgår av tabell I. 1.9 Klorofyll i vatten Getasjön klassificerades som klass 2, måttligt höga halter angående halten klorofyll i vatten. Sjön Törn hamnade i klass 3, höga halter och Kyrksjön och Västersjön låg i klass 4, mycket höga halter. Rapport 2002 Martina Lönnbom

6 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL FIGUR I: Fosfortillstånd i Lyckebyåns avrinningsområde (bedömt utifrån årsmedelvärden 2002) Klass Benämning Totalfosfor (µg/l) Färgkod 1 Låga halter < 12,5 blå 2 Måttligt höga halter 12,5 25 grön 3 Höga halter gul 4 Mycket höga halter orange 5 Extremt höga halter > 100 röd Rapport

7 5 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2002 Del I FIGUR II: Kvävetillstånd i Lyckebyåns avrinningsområde (bedömt utifrån årsmedelvärden 2002) Klass Benämning Totalkväve (µg/l) Färgkod 1 Låga halter < 300 blå 2 Måttligt höga halter grön 3 Höga halter gul 4 Mycket höga halter orange 5 Extremt höga halter > 5000 röd Rapport 2002 Martina Lönnbom

8 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL FIGUR III: Försurningskänslighet (bedömt utifrån årsmedelvärden 2002) Klass Benämning Alkalinitet (mekv/l) Färgkod 1 Mycket god buffertkapacitet > 0,20 blå 2 God buffertkapacitet 0,10 0,20 grön 3 Svag buffertkapacitet 0,05 0,10 gul 4 Mycket svag buffertkapacitet 0,02 0,05 orange 5 Ingen eller obetydlig buffertkapacitet < 0,02 röd Rapport

9 7 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2002 Del I FIGUR IV: Försurningstillstånd (bedömt utifrån årsmedelvärden 2002) Klass Benämning ph-värde Färgkod 1 Nära neutralt > 6,8 blå 2 Svagt surt 6,5 6,8 grön 3 Måttligt surt 6,2 6,5 gul 4 Surt 5,6 6,2 orange 5 Mycket surt < 5,6 röd Rapport 2002 Martina Lönnbom

10 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL TABELL I: Tillstånd ang. metaller i vatten (bedömt utifrån årsmedelvärden 2002) Nr Station Arsenik Kadmium Koppar Bly Zink 3 Infl. Transjön Riksväg Målaregården- Västraby Fur Rv Långemåla Lyckeby Klass Benämning Cu Zn Cd Pb Cr Ni As Färgkod 1 Mycket låga halter < 0,5 <5 <0,01 <0,2 <0,3 <0,7 <0,4 blå 2 Låga halter 0,5-3, ,01-0,1 0,2-1 0,3-5 0,7-15 0,4-5 grön 3 Måttlig höga halter ,1-0, gul 4 Höga halter ,3-1, orange 5 Mycket höga halter >45 >300 >0,5 >15 >75 >225 >75 röd Rapport

11 9 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2002 Del I 2 BAKGRUND 2.1 Lyckebyåns vattenförbund Lyckebyåns vattenförbund bildades 1988 vid en förrättning enligt lagen om vattenförbund. Vattenförbundet är en sammanslutning av kommuner, kraftföretag, markavvattningsföretag och fiskevårdsföreningar dvs. intressenter som på något sätt har tillstånd att påverka Lyckebyåns vatten. Medlemmarna i förbundet enligt den senaste förrättningen (2000) framgår av tabell 1. TABELL 1: Medlemmar i Lyckebyåns vattenförbund Kommuner Emmaboda kommun Karlskrona kommun Lessebo kommun Kraftföretag Mästarmåla kraftstation Strömbergs kraftstation Lyckebyåns vattenregleringsförening u p a Biskopsbergs kraftstation Lyckeåborgs kraftstation Augerums Kraftverk Markavvattningsföretag Löften, Harebosjön torrläggningsföretag Bjurbäckens torrläggningsföretag 1924 Långasjö torrläggningsföretag 1929 Emmaboda, Gusemåla m fl reglering i Lyckebyån Ödevata torrläggningsföretag 1929 Vattenledningsföretaget Lyckebyån mellan Bånga damm och Fursjön 1938 Domänverket Sammanslutningar av fiskerättsägare Industri/företag Kårahults fiskevårdsförening Algutsboda södra fiskevårdsförening Kyrksjöns fiskevårdsförening Ljudersjöns fiskevårdsförening Lyckebyåns fiskevårdsområdesförening Kalmar län Lyckebyåns fiskevårdsområdesförening Blekinge län Törn-Törngöls fiskevårdsområdesförening Ödevatens fiskevårdsområdesförening Västersjön-Lyckebyåns fiskevårdsområdesförening ITT Flygt Orrefors Kosta Boda AB Emmaboda Energi & Miljö AB Förbundets uppgift är att genom rensning, vattenreglering eller andra vattenvårdande åtgärder främja ett från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenligt utnyttjande av vattnet i Lyckebyåns vattensystem. Bl.a. har följande projekt genomförts: Rapport 2002 Martina Lönnbom

12 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL Samordnad recipientkontroll i vattendraget varje år Undersökning av Lyckebyån med avseende på förekomst av bly, kvicksilver, PCB, DDT m.m. Utredning om behandling av Lyckebyån med selen för att motverka förekomst av kvicksilver Inventering av möjlig kraftutvinning Utredning om vattenhushållning Hydrologisk förstudie angående projektet KGH-områdets vattenresurser Marknadsföring av Lyckebyåns dalgång genom anordnande av exkursioner, Lyckebyåns Dag samt 10-års jubileum av Lyckebyåns vattenförbund Under år 2002 har Lyckebyåns vattenförbund arbetat vidare med skolprojektet - kunskapsdagar med Lyckebyån som blå tråd. Två nya faktablad har tagits fram och en halv temadag med lärare har genomförts. Ett nyhetsblad har tagits fram och distribuerats. Hemsidan har utvecklats vidare och har delvis fått ett nytt utseende. Sedan 2002 ingår Lyckebyåns vattenförbund som partner i ERB-projektet Seagull som är ett samarbetsprojekt av vissa regioner tillhörande länderna runt Östersjön med bl.a. vattenplanering som tema. Lyckebyåns vattenförbund ingår i projektet som pilotområde. Under 2002 färdigställdes också dokumentet Kalkning av sjöar och vattendrag i Lessebo, Emmaboda och Karlskrona kommuner, Planrevidering Recipientkontroll Recipientkontrollen utfördes och sammanställdes av Karlskrona kommuns laboratorium fram till år Svelab Miljölaboratorier AB i Kalmar hade ansvaret för provtagning och rapportering från 1996 till våren 2000 då ansvaret flyttades till KM Lab AB i Växjö i samband med ALcontrols förvärv av de båda företagen. I slutet av år 2000 genomfördes en ny upphandling av recipientkontrollen i Lyckebyån för 2001 till och med Underlaget för upphandlingen utgjordes av ett Program för samordnad recipientkontroll i Lyckebyåns avrinningsområde inom Blekinge, Kalmar och Kronobergs län. Förslaget till program upprättades av Lars Bengtsson, Malin Kanth, Björn Theorin och Elisabeth Thysell (Länsstyrelsen i Kalmar, Kronoberg och Blekinge) och har diarienumret (daterat ). Uppdraget gick till HS Miljölab AB med följande organisation: Huvudansvar: Ansvarig för provtagning: Ansvarig för kemiska analyser: HS Miljölab AB, Johan Sonesson HS Miljölab AB, Johan Sonesson HS Miljölab AB, Johan Sonesson Rapport

13 11 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2002 Del I HS Miljölab AB är ackrediterat laboratorium med ackrediteringsnummer 1748 För metallanalyser i vatten anlitas SGAB i Luleå, ackrediteringsnummer 1087 Analys av TOC analyseras av Cenox AB i Lund, ackrediteringsnummer 1737 PAH och kvicksilver i sediment analyseras av Analycen i Lidköping, ackr.nr Ansvarig för nät- och elfiske inklusive utvärdering: Ansvarig för växtplanktonundersökningar inklusive utvärdering: Ansv. för botten- och littoralfauna undersök ningar, inkl. provtagningar och utvärdering: Ansvarig för rapportering av fys./kem undersökningar och utvärdering: Fiskerikonsulent Thomas Lennartsson HS Kalmar-Kronoberg Gertrud Cronberg, Tygelsjö Lena Vought, Hörby Martina Lönnbom, Lönnbom VA-teknik AB 3 AVRINNINGSOMRÅDE 3.1 Allmänt Med avrinningsområde avses ett avgränsat område varifrån vatten avrinner till havet via ett gemensamt vattendrag i det här fallet Lyckebyån. Angränsande avrinningsområden skiljs från varandra genom vattendelare, vanligtvis höjdryggar i terrängen. Redan 1922 numrerades Sveriges vattendrag. De sifferbeteckningar och namnangivelser som används är hämtade från SMHI, Svenskt Vattenarkiv, Avrinningsområden i Sverige, Del 3. Figur 1 visar en översiktskarta med vattendelaren inritade för huvudavrinningsområdet. Rapport 2002 Martina Lönnbom

14 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL FIGUR 1: Översiktskarta Lyckebyåns avrinningsområde inkl. delavrinningsområden 3.2 Beskrivning Lyckebyåns avrinningsområde utgörs av ett 810 km 2 stort område i östra Blekinge och sydöstra Småland. Området hör till sju kommuner i tre län, Blekinge, Kalmar och Kronobergs län. Kommunerna Lessebo, Uppvidinge, Tingsryd, Emmaboda, Torsås, Nybro och Karlskrona ät berörda. Den största delen av avrinningsområdet återfinns i Karlskrona, Emmaboda och Lessebo kommun. Lyckebyån har sitt källflöde i närheten av Kosta samhälle. Ån passerar sjöarna Visjön, Transjön och Yggerudssjön innan den rinner vidare till Getasjön som används som vattentäkt. I samhället Emmaboda tillkommer flödet från Bjurbäcken vars delavrin- Rapport

15 13 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2002 Del I ningsområde omfattar 74,5 km 2. Strax söder om Emmaboda ansluter Gusemålabäcken (49,2 km 2 ) från nordöst. Efter att Lyckebyån rinner under väg 28 tillkommer Lyckebyåns största tillflöde Linneforsån (184,2 km 2 ). Strax innan mynningen i Lyckebyån passerade Linneforsån den största sjön inom avrinningsområdet, sjön Törn, som regleras av Karlskrona kommun för vattenförsörjningsändamål. Lyckebyån fortsätter sitt lopp söderut förbi Vissefjärda genom Kyrksjön och vidare genom Västersjön intill Saleboda samhälle. Därefter är ån tämligen sjöfattig på grund av omfat-tande dikningsföretag. Uppströms Kättilsmåla ligger ett sjösystem vars största sjöar är Stora Åsjön och Stora Havsjön. Vid Kättilsmåla tillkommer Lillån (40,7 km 2 ) varefter Lyckebyån passerar Mariefors, där SMHI har en mätstation för vattenflödet. Före utloppet i Lyckebyfjärden i Karlskrona skärgård passerar ån Augerum och Lyckeby med intaget till Lyckeby vattenverk. Lyckebyån är drygt 100 km lång och startar på en höjd av 234 m över havet. Ån har störst fallhöjd i början och i slutet av sitt lopp. I mitten på en sträcka av ca 35 km mellan Lindås och Bånga finns ett flackare parti. 3.3 Markanvändning Skogsmarken dominerar avrinningsområdet med 73 % av avrinningsområdets yta och endast en liten del, knappt 7 % av området utgörs av åker och betesmark. Vattnets andel av avrinningsområdet är ca 5 %. Åkerarealen utnyttjas till största del för vall och grönfoderväxter (77 %), omkring 15 % för spannmål (12 % vårsådd och 3 % höstsådd) och på de återstående 8 % odlas oljeväxter, potatis, sockerbetor samt övriga växtslag. Inom avrinningsregionen finns djurenheter vilket ger en djurtäthet på 0,49. Djurtätheten har beräknats utifrån erforderlig spridningsareal i förhållande till faktiska åkeroch betesarealer. Djurhållningen utgörs främst av nötkreatur (2 375 djurenheter) höns (1 000 djurenheter) och får (160 djurenheter). (SCB, 1995) 3.4 Befolkning Inom Lyckebyåns avrinningsregion bor personer, i tätort (77 %) och i glesbygd (23 %). Av glesbygdsbefolkningen är 400 anslutna till kommunalt avlopp (8,5%), personer har enskilt avlopp (77 %) och 200 personer saknar avloppsanordning. För 500 personer finns inga uppgifter. Antalet bebyggda fritidsfastigheter inom regionen är 600. (SCB, 1995) Rapport 2002 Martina Lönnbom

16 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL Vattenutnyttjande Lyckebyån används idag främst till vattenförsörjning för kommuner och industrier (dricks-, process- och kylvatten), till recipientändamål för kommunala avloppsreningsverk och dagvatten, naturvård samt rekreation och friluftsliv. Därutöver utnyttjas Lyckebyåns vatten i viss mån till bevattning inom jordbruket, för privat bruk och till sportanläggningar av olika slag. Tabell 2 visar en sammanställning av aktuella kommunala och industriella vattenuttag ur Lyckebyån. TABELL 2: Vattenuttag år 2001 och 2002 Kommun Ort/företag Vattenuttag Aktuellt uttag (m 3 /d) Kommentar Lessebo Kosta Djupgöl Konstgjord infiltr. Emmaboda Emmaboda Getasjökvarn Konstgjord infilt. Lindås Lindås Konstgjord infiltr. Karlskrona Karlskrona Lyckebyån Sammanlagt uppgick vattenuttagen för år 2002 till m 3 /d respektive m 3 per år. Motsvarande siffror för år 2001 var m 3 per dygn och m 3 per år. Uttagen år 2002 låg därmed cirka 11 % under uttagen år Tabell 3 visar en sammanställning över utsläppsmängderna från kommunal avloppsrening till Lyckebyån samt vilka reningsmetoder används vid de olika reningsverken. TABELL 3: Kommunala avloppsutsläpp år 2001 och 2002 (B=biologisk rening, K=kemisk rening, inf.=infiltration, F=sandfilter) Kommun Ort Recipient Rening Avloppsvattenmängd (m 3 /år) Lessebo Kosta Bäck till Förlången B + K Skruv Moamålaån B + K Emmaboda Åfors Lyckebyån B Johansfors Lyckebyån B Emmaboda Lyckebyån B + K Långasjö Linneforsån B Vissefjärda Kyrksjön B + K Karlskrona Saleboda Lyckebyån B+K+inf Kättilsmåla Dike-Havsjöbäcken B+K+F Strömsberg Dike-Lyckebyån B + K Den sammanlagda avloppsvattenmängden från kommunala avloppsreningsverk som släpptes till Lyckebyån var m 3 år 2002 respektive m 3 per dygn. Motsvarande siffror för år 2001 var m 3 per år respektive m 3 per dygn. Rapport

17 15 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2002 Del I Åfors glasbruk som ingår i Orreforskoncernen har en reningsanläggning som släpper sitt utgående avloppsvatten till Lyckebyån. Mängden avloppsvatten var m 3 per år för ITT Flygt släpper ut sitt dagvatten efter passage genom en nyanlagd våtmark. Totalt var den utgående vattenmängden m 3 under år 2002, vilket motsvarar m 3 per dygn. Under hela september månad släpptes inget vatten alls till Lyckebyån och största mängden var i januari med m 3 /månad respektive m 3 /dygn. Av tabell 4 framgår de utsläppsmängder för föroreningsbelastande verksamheter inom Lyckebyåns avrinningsområde för år TABELL 4: Utsläppsmängder år 2002 Kommun Verksamhet Provpkt nedstr. CODcr (ton/år) BOD 7 (ton/år) tot-n (ton/år) tot-p (ton/år) Lessebo Kosta ARV 3 6,4 0,88 2,2 0,105 Skruvs ARV ,7 0,75 0,082 Emmaboda Åfors ARV 5 1,9 0,21 0,27 0,006 Johansfors ARV ITT Flygt 8 25,6 0,47 0,010 Emmaboda ARV 8 33,8 5,1 16,8 0,27 Långasjö ARV 56 2,4 0,2 1,1 0,045 Vissefjärda ARV 10 4,84 1,15 1,78 0,081 Karlskrona Saleboda ARV 12 <0,77 <0,099 0,33 0,0099 Strömsberg ARV 14 <0,87 <0,073 0,27 0,0066 Kättilsmåla ARV 16a <1,5 <0,12 0,57 0,0044 Reningsverket i Johansfors lades ner under december 2001 och avloppsvattnet leds istället till Emmaboda reningsverk via en överföringsledning. I tabell 5 redovisas summan av utsläppsmängderna för åren 2001 och TABELL 5: Utsläppsmängder år 2001 och 2002 COD Cr (ton/år) BOD 7 (ton/år) tot-n (ton/år) tot-p (ton/år) , ,08 0,61 Utsläppsmängderna för år 2002 är för COD, BOD och totalfosfor 40 till 50 % lägre än året innan. Däremot släpptes cirka 4 % mer totalkväve till Lyckebyån. Tungmetaller analyseras i dagvatten från ITT Flygt och i avloppsvatten från Åfors glasbruk. Utsläppsmängder från ITT Flygt var för år 2002 angående bly 0,6 kg, kadmium 0,025 kg, koppar 4,6 kg och zink 22,2 kg. Från Åfors glasbruk släpptes 2,2 kg bly, 0,0015 kg kadmium, 0,15 kg arsenik och 0,7 kg antimon år Rapport 2002 Martina Lönnbom

18 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL PROVTAGNINGSPUNKTER Provtagningspunkternas nummer, beteckning, x- och y-koordinat samt undersökningarna och deras frekvens framgår av tabell 6. Provpunkternas läge ses i figur 2. FIGUR 2: Provpunkternas läge KOSTA Yggerydsj n SKRUV Bjurb cken Lften L NGASJ ERIKSM LA JOHANSFORS Lyckeby n EMMABODA Trn Nr Beteckning 3 Inflöde Transjön 5 Riksväg 25 6 Getasjökvarn 7 Getasjön Målaregården- 8 Västraby 9A Rövaredalen 54 uppstr. Löften 56X bäck från Långasjö 57 Törn 55 Linnefors 10 Kyrksjön 11 Västersjön 12 Fur Rv Långemåla 14 Viökvarn Kättilsmåla 15 uppstr.havsjödiket 16X Lillån 16B Mariefors 17 Lyckeby Vstersj n VISSEFJ RDA Kyrksj n Lyckeby n devaten KARLSKRONA kilometer Rapport

19 17 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2002 Del I Frekvenserna i tabellen definieras enligt följande: 6 6 gånger per år 1/3 1 gång vart tredje år gånger per år 4/3 4 gånger per år vart tredje år 1 1 gång per år 1/6 1 gång vart sjätte år 4 4 gånger per år TABELL 6: Provtagningspunkter och undersökningsfrekvens Nr Beteckning X-Koord. Y-Koord. Fys.- Metaller Bottenfauntomenfyll Plank- Sedi- Fiske Kloro- kem. i vatten 3 Inflöde Transjön Riksväg Getasjökvarn Getasjön /3 6 1/6 6 8 Målaregården- Västraby A Rövaredalen uppstr. Löften X bäck från Långasjö Törn /3 1/ Linnefors Kyrksjön /3 4/3 1/ Västersjön /3 1/ Fur Rv Långemåla Viökvarn Kättilsmåla uppstr.havsjödiket X Lillån B Mariefors Lyckeby Vid en närmare kontroll av provpunkternas lägen uppmärksammades att det finns olika uppgifter angående tre provpunkter. Det gäller punkt 8, Målaregården-Västraby, punkt 56, bäck från Långasjö och punkt 16A, Kättilsmåla Lillåns tillflöde. Provpunkt 8 borde egentligen heta Emmabosjön eftersom Målaregården-Västraby beskriver en punkt lite längre uppströms där vägen från riksväg 28 korsar Lyckebyån. Vid SMHI:s PULS-beräkningarna används punkten Målaregården-Västraby. Däremot motsvarar koordinaterna i recipientkontrollprogrammet en punkt som är belägen strax före Emmabosjön. Enligt uppgift från Svelab, ALcontrol och HS Miljölab har proverna i punkt 16A, Kättillsmåla Lillåns tillflöde hittills tagits i Lyckebyåns huvudfåra. Enligt Länsstyrelsen i Blekinge län var det tänkt att provet ska tas i Lillån istället. Detta har skett fr.o.m. provtagningarna år Provpunkten heter 16X för att göra tydligt att det är en annan än tidigare. Rapport 2002 Martina Lönnbom

20 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL Punkt 56 har valts för att följa upp utsläppen från reningsverket i Långasjö. I bilaga 2 till Program för samordnad recipientkontroll i Lyckebyåns avrinningsområde är punkt 56 inritat som provtagningspunkt i nordligaste spetsen av sjön Törn dvs. tillflödet som kan beskrivas som nedströms Löften, Törsbo kvarn (i figur 3 pkt 56A). Koordinaterna i bilaga 1, samma dokument, markerar som provtagningspunkt bäcken som kommer från Grimsgölen norr om samhället Långasjö (i figur 3 pkt 56). Recipient för reningsverket är dock enligt Emmaboda Energi och Miljö, huvudmannen för reningsverket, en bäck som rinner från söder via Plaggebo och Trollemåla vidare till sjön Törn (i figur 3 pkt X). Åren före år 2000 togs proven av Svelab i punkten 56A. År 2000 och 2001 togs proven av ALcontrol och HS Miljölab i punkt 56. År 2002 har provet tagits i bäcken som tar emot avloppsvatten från Långemåla reningsverk. Punkten kallas framöver för 56X för att tydliggöra att det är en annan provpunkt än tidigare. Tyvärr var bäcken torr under sommarmånaderna och inget provresultat finns för månaderna augusti, september och oktober. 56A 56A Törsbo kvarn Bäck fr. Grimsgöl X 56X Bäck fr.långasjö 5 METODIK 5.1 Allmänt FIGUR 3: Karta från området vid Långasjö Vid provtagning har anvisningarna i Naturvårdsverkets Recipientkontroll vatten Allmänna råd 86:2 och Recipientkontroll vatten, Metodunderlag Rapport 3075 följts. Angående minsta provvolym, konservering, hantering och längsta lagringstid har uppgifterna i Vattenundersökningar Förteckning över svensk standard (SIS 10) tillämpats. Rapport

21 19 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2002 Del I 5.2 Provtagningsförfarande För att få prov från större respektive bestämda djup användes en Ruttnerhämtare. I grunda vattendrag eller där prov tas från strandkanten har en provhämtare används. Provtagningsflaskan sätts fast med gummiband och hämtaren doppas 20 till 50 cm under vattenytan. 5.3 Analysmetoder Parametrarna, tillhörande enheter, analysmetoder och ackrediteringsnummer för aktuellt laboratorium redovisas i tabell 7. TABELL 7: Parameterförteckning, analysmetod H = plasma-masspektrometri, F = Atomfluoreskens och E = plasma-emissionsspektrometri Parameter Analysmetod Enhet Lab.ackr.nr. Aluminium (Al) H µg/l 1087 Arsenik (As) H µg/l resp.mg/kg TS 1087 Kadmium (Cd) H µg/l resp.mg/kg TS 1087 Koppar (Cu) H µg/l resp.mg/kg TS 1087 Järn (Fe) E µg/l 1087 Kvicksilver (Hg), vatten F µg/l 1087 Kvicksilver (Hg), sed. F mg/kg TS 1125 Mangan (Mn) E µg/l 1087 Bly (Pb) H µg/l resp.mg/kg TS 1087 Zink (Zn) H µg/l resp.mg/kg TS 1087 Barium (Ba) H µg/l 1087 Antimon (Sb) H µg/l 1087 Klorofyll SS µg/l 1748 ph SS ISO , utg Torrsubstans SS ISO utg 1 % 1748 Glödgningsförlust SS ISO utg 1 % av TS 1748 Alkalinitet SS , utg 2 mekv/l 1748 Konuktivitet SS EN , utg 1 ms/m 1748 Turbiditet SS EN , utg 1 FNU 1748 Färg SS EN ISO 7887, utg 1 del 4 mg Pt/l 1748 TOC (C), vatten SS EN 1484 mg/l 1748 TOC (C), sediment SS ISO , utg 1 % av TS 1748 Syrgashalt (O 2 ) In situ mg/l 1748 Syremättnad In situ % 1748 Nitrat-kväve (NO 3 -N) Tecator ASN /92 mg/l 1748 Total-kväve (N) Tecator ASN /92 mg/l 1748 Total-fosfor (P) SS EN 1189, utg 2 mg/l 1748 PAH (6 st) SNV 3829 mg/kg TS 1125 Rapport 2002 Martina Lönnbom

22 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL Vattenföring Vid Mariefors, punkt 16B, finns en flödesmätstation. Därutöver har SMHI beräknat vattenföringen med hjälp av PULS-modellen i 4 punkter. Dessa punkter kallas LY01, LY07, LY12 och LY51. LY01 är en station belägen uppströms Åfors avloppsreningsverk vid Kvarnemålen. LY07 finns nedströms Emmaboda avloppsreningsverk vid Målare-gård och LY12 är Fur vägbro. LY51 är en station belägen i Linneforsån vid bron nedströms dammen. Tabell 8 visar en lista över provtagningspunkterna i rinnande vatten som ingår i recipientkontrollen samt SMHI:s PULS-stationer med koordinater och tillhörande avrinningsområde för respektive punkt. TABELL 8: Punkter med tillhörande avrinningsområde Nr Beteckning X-Koord. Y-Koord. Areal km 2 3 Inflöde Transjön LY01 Uppstr. Åfors ARV Kvarnemålen ,04 5 Riksväg Getasjökvarn LY07 Nedstr. Emmaboda ARV Målaregård ,53 8 Målaregården-Västraby A Rövaredalen uppstr. Löften X bäck från Långasjö LY51 Linneforsån bro nedströms damm ,86 55 Linnefors LY12 Fur vägbro ,51 12 Fur Rv Långemåla Viökvarn Kättilsmåla uppströms Havsjödiket X Lillån ,7 16B Mariefors Lyckeby Vattenföringen i punkter där det inte funnits uppgifter från mätning eller PULS-beräkning har tagits fram med hjälp av punkter, där vattenföringen är känd och förhållandet mellan tillhörande avrinningsareal enligt ovanstående tabell. För beräkningen av vattenföringen i provpunkten 9A användes närmaste pulsberäkningsvärde från station LY07, nedstr. Emmaboda avloppsreningsverk, Målaregård. 5.5 Beräkning av transportmängder Årstransporten resp. månadstransporten har beräknats med hjälp av den beräknade månadsmedelvattenföringen enligt avsnitt 5.4 och de uppmätta/beräknade halterna i resp. provpunkt. EXEMPEL: I provpunkt 17 vid vattenverket i Lyckeby analyserades en totalkvävehalt den 15 januari 2002 på 0,89 mg/l. Det uppmätta flödet i Mariefors var som månadsmedelvärde i januari 10,8 m 3 per sekund. Avrinningsarealen vid Mariefors är 801 km 2 och Rapport

23 21 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2002 Del I vid mynningen vilket motsvarar provpunkt 17, Lyckeby är arealen 810 km 2. Månadsmedelavrinningen vid mynningen blir då 10,9 m 3 /s. Transportmängden vid mynningen angående totalkväve beräknas till: 0,89 g/m 3 x 10,9 m 3 /s x 60s x 60min x 24h x 31d = 26 ton/månad. 6 RESULTAT 6.1 Lufttemperatur och nederbörd SMHI rubricerar årets väder 2002 som Lång varm inledning med rekordvarm sommar, kall avslutning. År 2002 blev ännu ett varmt år i den svit sedan 1988 som bara har ett undantag. Temperaturen låg nästan uteslutande över normalkurvan dvs. medelvärdet för åren 1961 till 1990 från början av januari och fram till mitten av september. Som helhet hade landet 1,3 grader högre medeltemperatur än normalt men 0,6 grader lägre än medeltemperaturen för 2000 och även åren 1989 och 1990 var varmare. När det gäller nederbörden så var den för landet som helhet 93 % av den normala och avvek därmed från tendensen under de senaste fem åren, vilka alla varit blötare än normalt. De meteorologiska stationer som täcker in Lyckebyåns avrinningsområde är Växjö i Kronobergs län, Kalmar flygplats i Kalmar län och Bredåkra vid Ronneby flygplats i Blekinge län. Tabell 9 redovisar årsmedeltemperatur och årsnederbörden för åren 1961 till Dessa värden representerar de så kallade normalvärden för temperatur och nederbörd. TABELL 9: Normalvärden för temperatur och nederbörd Station Årsmedeltemperatur ( C) Årsnederbörd Växjö 6,1 618 Kalmar 6,8 484 Bredåkra 6,8 631 Stationen som redovisas i diagrammen är Bredåkra. Uppgifter för Kalmar och Växjö tagits med som årsvärden. TABELL 10: Temperatur och nederbörd år 2002 Station Årsmedeltemperatur ( C) Årsnederbörd Växjö 7,4 722 Kalmar 8,2 540 Bredåkra 8,1 700 Medeltemperaturen år 2002 i Bredåkra var 8,1 grader vilket följer trenden för hela Sverige, dvs. medeltemperaturen låg över normaltemperaturen. Medeltemperaturen för åren 1961 till 1990 (=normalvärde) var 1,3 grader lägre med 6,8 grader. Rapport 2002 Martina Lönnbom

24 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL FIGUR 4: Månadsmedeltemperatur för år 2002 och för åren (=normalvärde) Lufttemperatur, Bredåkra 25,0 20,0 ( o C) ,0 10,0 5,0 0,0-5,0 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec I Bredåkra föll under år mm nederbörd vilket kan jämföras med medelvärdet 631 mm för åren (=normalvärde). FIGUR 5: Månadsnederbörd för år 2002 och för åren (=normalvärde) 180,0 160,0 140,0 120,0 100,0 80,0 60,0 40,0 20,0 0,0 Nederbörd, Bredåkra 2002 (mm) jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Rapport

25 23 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2002 Del I 6.2 Vattenföring Tabell 9 redovisar månadsmedelvärden för mätstationen Mariefors och PULS-data för stationerna Åfors, Målaregård, Linnefors och Fur vägbro. TABELL 12: Månadsmedelflöden i m 3 /s Nr Station LY01 Åfors 1,01 2,96 2,02 0,570 0,482 0,306 0,149 0,0779 0,0213 0,109 1,04 0,820 LY07 Målareg. 2,91 6,97 4,83 1,20 1,16 0,834 0,418 0,271 0,0763 0,333 2,57 1,91 LY51 Linnefors 1,43 4,00 3,83 2,09 1,14 0,770 0,491 0,313 0,161 0,197 0,791 1,45 LY12 Fur 6,14 13,9 10,8 3,71 2,71 1,90 1,08 0,713 0,264 0,938 4,81 4,37 16B Mariefors 10,8 25,1 19,4 7,44 3,24 2,31 1,52 1,19 0,44 1,29 6,89 12,5 Flödesmönstret under året för ett vattendrag varierar beroende på infiltrationskapacitet och nederbörd inom avrinningsområdet. Normalt är ytavrinningen störst under tidig vår, i samband med snösmältningen och/eller vårregn, under senhösten och milda vintrar. Under sommaren är ytavrinningen i regel låg eftersom vattnet avdunstar respektive tas upp av vegetationen. FIGUR 6: Månadsmedelflöden i m 3 /s (m 3 /s) Månadsmedelflöden LY01 Åfors LY07 Målareg. LY51 Linnefors LY12 Fur 16B Mariefors Flödet under februari månad var mycket högt framförallt i Mariefors. Däremot var flödena i månaderna maj till oktober ganska låga. Årsmedelvattenföringen i Mariefors mätstation var år ,6 m 3 /s vilket är ändå tydligt högre än medelvärdet för perioden 1992 till 2002 (6,8 m 3 /s). Figur 7 visar Årsmedelvattenföringen i Mariefors 1992 till Rapport 2002 Martina Lönnbom

26 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL FIGUR 7: Årsmedelvattenföring i Mariefors för 1992 till 2002 inkl. medelvärdet för hela perioden Årsmedelvattenföring i Mariefors 12 m 3 /s Figur 8 illustrerar vattenflödet i Lyckebyån vid mätstationen i Mariefors under hela året Vattenföringen var mycket hög i februari med värden över 27 m 3 /s den 11 till den 14 februari. Medelvärdet för hela februari var 25,1 m 3 /s. Också i mars månad uppnåddes höga flödesvärden med över 24 m 3 /s i början av månaden. Genomsnittet för hela mars beräknades till 19,4 m 3 /s. I september var vattenföringen mycket låg i Lyckebyån med i medeltal för hela månaden på 0,44 m 3 /s. Högsta värdet för hela året var 27,2 m 3 /s den 13 februari och lägsta värdet inträffade den 17 september med 0,22 m 3 /s. FIGUR 8: Dygnsmedelvattenföring i Lyckebyån vid Mariefors, år 2002 Vattenflöde i Lyckebyån 2002 vid Mariefors Flöde (m 3 /s) Rapport

27 25 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2002 Del I 6.3 Fysikaliska och kemiska undersökningar I de efterföljande avsnitten kommenteras analysresultaten från de fysikaliska och kemiska vattenundersökningarna i Lyckebyån under år Bedömningar gjordes enligt Naturvårdsverkets rapport 4913, Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag, Analysparametrarnas innebörd och bedömningsgrunderna finns förklarade i Bilaga 1. Samtliga analysparametrar från vattenundersökningarna tillsammans med medel-, minmax- och medianvärdet redovisas i Bilaga 2. Vattenföring, transportberäkningar och arealspecifika förluster framgår av Bilaga 3. Bilaga 4 innehåller resultaten från metallanalyserna i vattenproverna och i Bilaga 5 sammanställs kalkeffektuppföljningen som genomfördes av Länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge och Kronoberg. Diagrammen för illustrationen av värdena för de olika parametrarna redovisar resultaten från provpunkt 3, inflöde Transjön till provpunkt 17, Lyckeby. Huvudfårans värden markeras genom en mörkare schattering, biflödena med en ljusare gråton och vattendrag som mynnar i biflöden illustreras genom ofärgade staplar Kommentarer till bilaga 2 I bilaga redovisas samtliga resultat från de fysikaliska och kemiska vattenundersökningarna under år Under augustiprovtagningen gick syrehaltsmätaren sönder med följden att en del syrevärden saknas. Vid provtagningen i augusti pågick arbetet med att upprätta en damm norr om bron till Kättillsmåla. Provet togs därför längre uppströms i Lillån. Flödet vid provtagningstillfället var mycket lågt, nästan stillastående, och värdena avviker tydligt från analysresultaten från året i övrigt. På grund av ett missförstånd togs inte prov på alla provpunkter i december enligt program. Provtagningen genomfördes istället i januari och eftersom väderförhållanden m.m. var likvärdiga, har dessa resultat tagits med i beräkningarna och redovisningen Näringsämnen/eutrofiering Ett näringsrikare tillstånd, eller eutrofiering, skapas av ökad tillförsel eller ökat tillgängliggörande av växtnäringsämnen i sjöar och vattendrag. Eutrofiering leder till ökad produktion och biomassa av växter och djur, ökad vattengrumling, ökad syrgasförbrukning vid nedbrytning av organiskt material samt till ändrad artsammansättning och diversitet hos växt- och djursamhällen. De växtnäringsämnen som reglerar växtsamhällenas utveckling i sötvatten är i de flesta fall fosfor och ett mindre antal fall kväve. Vilket av dessa två ämnen (fosfor eller kväve) som är begränsande för tillväxten avgörs enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder av förhållandet mellan totalkväve och Rapport 2002 Martina Lönnbom

28 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL totalfosfor i sjöar beräknat med medelvärdet för månaderna juni till september (ytvatten). Kvoten för Getasjön beräknades till 16,8 och för sjön Törn hade på en kvot på 24,3. Dessa sjöar klassificeras därmed till klass 2 (kväve-fosforbalans), där det kan finnas en tendens till att cyanobakterier ( blågröna alger ) kan bilda massförekomster. Såväl Kyrksjön som också Västersjön hamnade med kvoter på 15,6 respektive 13,3 i klass 3, måttlig kväveunderskott. I klass 3 är förekomsten av kvävefixering och kvävefixerande cyanobakterier sannolik Fosfor Bedömningen av sjöar som utgår från säsongsmedelvärdet för maj till oktober i ytvattnet visar att Getasjön och Törn innehöll måttligt höga halter (klass 2) med 29 respektive 26 µg/l och att Kyrksjön och Västersjön hamnade i klass 3 (höga halter) med 46 resp. 40 µg/l. Beräkningen av de arealspecifika förlusterna i provpunkterna 9A (Rövaredalen), 12 (Fur) och 17 (Lyckeby) gav som resultat att samtliga punkter klassificerades som klass 2 (låga förluster) med 0,054, 0,057 respektive 0,070 kg/ha/år. FIGUR 9: Medelvärden, totalfosfor år 2002 Totalfosfor 0,06 0,05 0,04 mg/l 0,03 0,02 0,01 0 Transporten beräknades för de stationer, där provtagning sker 12 gånger per år, dvs. för provpunkt 9a, Rövaredalen, punkt 12, Fur och punkt 17, Lyckeby. Figur 10 illustrerar fosfortransporten i ton per månad för dessa tre stationer. Den sammanlagda årstransportmängden var vid Rövaredalen 1,8 ton, vid Fur 3,3 ton och i Lyckeby 6,2 ton totalfosfor. Rapport

29 27 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2002 Del I FIGUR 10: Månadstransport av totalfosfor år 2002 Fosfortransport 2,00 1,80 1,60 1,40 9a Rövaredalen 12 Fur 17 Lyckeby ton/mån 1,20 1,00 0,80 0,60 0,40 0,20 0,00 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Kväve Bedömningen av sjöar som utgår från säsongsmedelvärdet för maj till oktober i ytvattnet visar att Kyrksjön och Västersjön innehöll höga halter (klass 3) med 873 resp. 633 µg/l och att sjön Törn och Getasjön hamnade i klass 2 (måttligt höga halter) med 610 resp. 503 µg/l. Beräkningen av de arealspecifika förlusterna i provpunkterna 9A (Rövaredalen), 12 (Fur) och 17 (Lyckeby) gav som resultat att provpunkten Lyckeby klassificerades som klass 3 (måttligt höga förluster) med 2,5 kg/ha/år. Provpunkterna Fur och Rövaredalen hamnade i klass 2 (låga förluster) med 1,6 resp. 1,9 kg/ha/år. Figur 11 visar medelvärden för totalkväve och nitratkväve i samtliga provtagningspunkter för år Mycket höga totalkvävehalter analyserades i de två provtagningspunkter som ligger precis nedströms Emmaboda reningsverk. Medelvärdena för hela året låg i station 8, Målaregård-Västraby på 1,31 mg/l och i station 9A, Rövaredalen på 1,39 mg/l. Andelen nitratkväve är samtidigt högt och avtog sedan i de efterföljande provpunkterna. Detta tyder på en bra nitrifikation i avloppsreningsverket men att denitrifikationen sker i recipienten dvs. nedbrytningen av nitratkväve till kvävgas under förbrukning av organiskt material. Rapport 2002 Martina Lönnbom

30 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL FIGUR 11: Medelvärden, totalkväve och nitratkväve år 2002 Totalkväve och nitratkväve 1,6 1,4 1,2 1 tot-n NO3-N mg/l 0,8 0,6 0,4 0,2 0 Transporten beräknades för de stationer, där provtagning sker 12 gånger per år dvs. för provpunkt 9a, Rövaredalen, punkt 12, Fur och punkt 17, Lyckeby. Figur 12 illustrerar kvävetransporten i ton per månad för dessa tre stationer. Den sammanlagda årstransportmängden var vid Rövaredalen 64,8 ton, vid Fur 95,1 ton och i Lyckeby 202 ton totalkväve. FIGUR 12: Månadstransport av totalkväve år 2002 Kvävetransport 60,0 50,0 40,0 9a Rövaredalen 12 Fur 17 Lyckeby ton/mån 30,0 20,0 10,0 0,0 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Rapport

31 29 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2002 Del I Transportmängderna ökade under första halvåret ju längre nedströms provpunkterna är belägna. Störst är ökningen mellan Fur och Lyckeby i februari där ökningsfaktorn låg mellan två och tre. Under sommaren i maj till och med oktober låg transportmängden i alla tre stationerna på samma nivå dvs. kväve förbrukas genom biologiska processer Syretillstånd och syretärande ämnen Vattnets syretillstånd är av vital betydelse för respirations- och andra mikrobiella och kemiska processer i ekosystemet liksom för den biologiska strukturen. Syretillståndet varierar främst beroende på produktionsförhållandena och den organiska belastningen, inklusive naturligt humus från avrinningsområdet. I skiktade sjöars bottenvatten är syresituationen som sämst vid slutet av stagnationsperioderna sommar och vinter, då kritiska förhållanden för många organismer kan förekomma. I vattendrag kan syresituationen vara sämst vid låg vattenföring, speciellt i förorenade vattendrag. För karakterisering av syretillståndet är halten av syre att föredra framför mättnaden bl.a. på grund av att olika organismers toleransgränser oftast uttrycks i halter. Uppgifter om enbart syrgashalt kan dock ge en missvisande bild av syretillståndet framför allt i rinnande vatten på grund av variationer i syretillförsel och organisk belastning. Man bör därför också beakta uppgifter om förekomsten av syretärande ämnen. Halten av organiskt material tillför därför väsentlig information om risken att låga syrgashalter uppträder mellan de tillfällen då syrgashalten mäts. Bedömningen av syretillståndet görs dels i temperaturskiktade sjöars bottenvatten, dels i den cirkulerande vattenmassan i oskiktade sjöar. Årsvisa minimivärden ligger till grund för bedömningen. Även i vattendrag bedöms årsvisa minimivärden. FIGUR 13: Syreminimihalter år 2002 Syrehalt, minimivärden mg/l Rapport 2002 Martina Lönnbom

32 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL Tyvärr ger diagrammet inte en helhetsbild eftersom värden framför allt från sommaren saknas (se Bilaga 2) på grund av ett haveri av syremätaren. Men ändå görs följande bedömning. Av de 18 provpunkterna klassificeras 61 % dvs. 11 stycken som klass 1 (syrerikt tillstånd) dvs. de lägsta syrehalter som uppmättes under året låg över 7 mg/l. 6 provpunkter hamnade i klass 2 (måttligt syrerikt tillstånd). Lägsta syrehalten under året uppmättes i Kyrksjöns botten och var 2,9 mg/l vilket motsvarar klass 3 (svagt syretillstånd). Bedömningen för TOC görs i sjöar utgående från säsongsmedelvärden maj till oktober (ytvatten). I Vattendrag bedöms årsvisa medelvärden. FIGUR 14: Medelvärden, TOC år 2002 TOC Halterna totalt organiskt kol är i nästan samtliga provpunkter mycket höga dvs. klass 5. Detta gäller också sjöprovtagningspunkterna där medelvärdet för bedömningen grundar sig på säsongsmedelvärden maj till oktober. Bara i provpunkt 3, uppströms Transjön och provpunkt 5, Riksväg 25 samt i Lillån, ett biflöde till Lyckebyån, ligger halterna under 16 mg/l. Dessa provpunkter hamnar i klass 4 (höga halter) med halter på 13,2 (pkt. 3), 14,7 (pkt. 5) respektive 15,7 mg/l (pkt. 16X). De högsta halterna hittades i provpunkt 54, uppströms Löften, och i 56X, bäcken från Långajsö. Transporten av organiskt material beräknades för de stationer, där provtagning sker 12 gånger per år dvs. för provpunkt 9a, Rövaredalen, punkt 12, Fur och punkt 17, Lyckeby. Figur 15 illustrerar transporten av organiskt material mätt som TOC för dessa tre stationer. Den sammanlagda årstransportmängden var vid Rövaredalen ton, vid Fur ton och i Lyckeby ton organiskt material mätt som TOC. Rapport

33 31 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2002 Del I Figur 15 visar transportmängderna för de tre provtagingspunkterna. Högsta mängder uppnåddes i februari, när också flödet var som högst. FIGUR 15: Flödet och halten organiskt material år 2002 TOC-transport 1600,0 1400,0 1200,0 1000,0 9a Rövaredalen 12 Fur 17 Lyckeby ton/mån 800,0 600,0 400,0 200,0 0,0 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Ljusförhållanden Ljusförhållandena påverkar livsbetingelserna direkt för många organismer. Vattnets beskaffenhet i dessa avseenden bedöms utgående från mätningar i färgkomparator med brungul platinaklorid som referens. I sjöar görs klassificering av vattenfärg med säsongsmedelvärde maj till oktober baserat på mätningar i ytvatten. I vattendrag används årsvisa medelvärden. FIGUR 16: Färgtalet, medelvärden år Färgtal Rapport 2002 Martina Lönnbom

34 Del I LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL Färgtalet i Lyckebyåns vatten samt i biflödena är mycket högt. Samtliga provtagningspunkter ligger i klass 5 (starkt färgat vatten) med värden över 100 mg Pt/l. De högsta färgtalen med värden på nästan 300 mg Pt/l noterades i punkt 54, uppströms Löften och i punkt 56, bäck från Långasjö. För ljusförhållandena i vatten spelar grumligheten (turbiditet) också en viktig roll. Vattnets grumlighet eller turbiditet bedöms med analys av ljusspridning mätt enligt FNUskalan. Mätningarna kvantifierar vattnets partikelinnehåll i form av dels lermaterial dels organiskt material som humusflockar, plankton, m.m. I sjöars ytvatten görs grumlighetsklassificering med säsongsmedelvärde maj till oktober. I vattendrag används till bedömningen årsvisa medelvärden. FIGUR 19: Turbiditet, medelvärden år 2002 Turbiditet (grumlighet) provpunkter låg i grumlighetsklassen 4 (betydligt grumligt vatten). 5 provpunkter hamnade klass 3 (måttligt grumligt vatten). De högsta halterna med värden över 5,0 FNU återfanns i provpunkt 8, Målaregården-Västraby, i provpunkt 9a, Rövaredalen och i provpunkt 54, uppströms Löften. Siktdjupet mättes under år 2002 i sjöarna Getasjön, Törn, Kyrksjön och Västersjön. Rapport

35 33 LYCKEBYÅN RECIPIENTKONTROLL 2002 Del I FIGUR 20: Siktdjup, säsongsmedelvärden år 2002 Siktdjup m 1,8 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 Samtliga fyra sjöars siktdjup klassificeras som klass 4, litet siktdjup Surhet/försurning Vattnets surhet är av betydelse för vattenlevande organismer genom att den påverkar balansen mellan organismernas inre miljö och omgivningen och därmed viktiga omsättningsprocesser. Indirekt har surheten betydelse för vattenorganismerna också genom att den reglerar i vilken kemisk form exempelvis metaller uppträder. De flesta vatten har en viss buffertkapacitet, dvs. förmåga att neutralisera tillskott av sura ämnen. Buffertkapaciteten bestäms i första hand av vätekarbonathalten och först då denna är i det närmaste uttömd kan vattnet bli kraftigt surt. Som mått på buffertkapaciteten används här alkaliniteten. Ett tillskott av syra får större effekt på vattnets surhet ju lägre alkaliniteten är. De faktorer som orsaker försurning är bl.a. deposition av luftföroreningar, barrskogsplantering, skogs- och myrdikning och användande av försurande gödselmedel. De viktigaste föroreningarna är svavel- och kväveföreningar som både verkar försurande och (över)göder skogsmarken (kväve). På uppdrag av Blekinge luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar sedan Mätningarna visar att nedfallet av försurande svavel och kväve varit mindre i Blekinge län jämfört med situationen i Skåne. Däremot visar mätningarna större nedfall i Blekinge jämför med Kronobergs, Kalmar, Jönköpings och Östergötlands län. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat kraftig samtidigt som nederbörden har blivit mindre sur. För kväve är det svårt att se tydliga trender. Rapport 2002 Martina Lönnbom