D-UPPSATS. Underårigas rättshandlingsförmåga. Petter Ericsson. Luleå tekniska universitet

Transkript

1 D-UPPSATS 2008:051 Underårigas rättshandlingsförmåga Petter Ericsson Luleå tekniska universitet D-uppsats Rättsvetenskap Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Samhällsvetenskap 2008:051 - ISSN: ISRN: LTU-DUPP--08/051--SE

2 Förord Jag vill i detta förord passa på att tacka dem som hjälpt mig under uppsatsskrivandet. Lars Bäckström som under hela processen varit tillgänglig och kommit med bra och givande synpunkter, Eden Mahari som också hon gett värdefulla förslag samt alla andra som hjälpt mig på något sätt, antingen genom konkreta tips eller bara allmän uppmuntran. Petter Ericsson Januari 2008

3 Sammanfattning Denna uppsats behandlar underårigas möjligheter att ingå avtal, konsekvenserna av att de ingått avtal samt vad som gäller för företag som marknadsför sig mot underåriga. I uppsatsen görs en granskning av praxis, doktrin förarbeten samt lagtext för att utreda dessa frågor. Enligt föräldrabalken 9:1 är personer under 18 år omyndiga och saknar full rättshandlingsförmåga. Omyndigas begränsade rättshandlingsförmåga kan utökas genom samtycke från förmyndare. Detta samtycke ger omyndiga möjlighet att ingå avtal utan förmyndarens närvaro. Det är idag tämligen enkelt för omyndiga att ingå avtal via exempelvis Internet eller mobiltelefon utan att förmyndaren har samtyckt till avtalet. Vid avtal via Internet är det inte möjligt med så kallat tyst samtycke eftersom avtalsparterna inte kan göra en bedömning av varandra. Det är upp till båda medkontrahenter att försäkra sig om att den andra parten är berättigad att ingå avtal. Vid giltighetsbedömningen av avtal som underåriga ingår skall beaktas vad den omyndige köper, om det är dyrt eller billigt samt den omyndiges ålder. Vid avtal där parterna inte har möjlighet att se varandra bör högre krav ställas på näringsidkarna som borde kräva någon sorts identifikation av motparten.

4 Innehållsförteckning FÖRORD SAMMANFATTNING INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRKORTNINGSORDLISTA 1 INLEDNING PROBLEMBAKGRUND SYFTE OCH MÅL AVGRÄNSNINGAR METOD DISPOSITION CIVILRÄTTSLIG DEL INLEDANDE OM AVTAL UNDERÅRIGS OMYNDIGHET Föräldrabalken 9 kapitlet Föräldrabalken 9 kapitlet 2a Föräldrabalken 9 kapitlet Föräldrabalken 9 kapitlet Föräldrabalken 9 kapitlet AVTAL VIA INTERNET Elektronisk signatur AVTAL VIA MOBILTELEFON KONSEKVENSER AV OTILLÅTET AVTALSSLUT MARKNADSRÄTTSLIG DEL REGLERING Marknadsföringslagen Internationell rätt Distansavtal ICC:s regler om reklam riktad till barn INTERNETFÖRETAG BEVISFRÅGAN AVTAL ENLIGT ÖVERENSKOMMELSE ANNAT AVTAL ÄN DET AVSEDDA AVTAL MED OLOVLIGT ÖVERKOMNA PENGAR ANALYS DISKUSSION...32 KÄLLFÖRTECKNING...36

5 Förkortningsordlista ARN EG ICC ITU KO MD MER MFL NJA NJA II Allmänna Reklamationsnämnden Europeiska Gemenskapen International Chamber of Commerce, Internationella Handelskammaren Internationella Teleunionen Konsumentombudsmannen Marknadsdomstolen Marknadsetiska rådet Marknadsföringslagen Nytt juridiskt arkiv avdelning I Nytt juridiskt arkiv avdelning II WCO Världstullorganisationen (World Customs Organization) WTO Världshandelorganisationen (World Trade Organization)

6 1 Inledning 1.1 Problembakgrund De lagar som reglerar underårigas rätt att ingå avtal eller möjlighet att företa andra rättshandlingar finns definierade i föräldrabalken 9:1 och har inte förändrats nämnvärt i modern tid. Däremot har tillvägagångssättet för avtals ingående ändrats allt mer det senaste decenniet då det blivit vanligare med avtal som sluts via Internet. Underåriga utgör målgruppen för många företag men det är ofta föräldrarna till de underåriga som får stå för inköpen av varorna eller tjänsterna. Internet ger företag en möjlighet att utveckla sin verksamhet och utnyttja barns förmåga och kunskap att använda Internet och andra medier för att få dem att själva ingå avtal. En fråga är om samma regler är applicerbara på avtal via Internet som de som sluts med båda parter fysiskt närvarande. Varken företag eller privatpersoner får enligt dagens regelverk teckna avtal med underåriga om de saknar förmyndares samtycke. 1 Denna regel har inte alltid varit lättolkad men det har ändå varit möjligt för en medkontrahent att göra en bedömning om vilken ålder personen har och om det är rimligt att denne ingår ett avtal. Vid Internetavtal försvinner möjligheten att göra denna bedömning då parterna inte kan ses öga mot öga. Även om det finns avtalsvillkor på företagens hemsidor med information om att konsumenten skall vara över en viss ålder är det svårt för företagen att försäkra sig om att kunden verkligen är den som den utger sig för att vara. Det kan uppstå problem om en förälder vill häva ett avtal som ett barn olovligen ingått via Internet. Det är svårt för företagen att kontrollera åldern på motparten för att säkerställa att den som ingått avtalen faktiskt är över den föreskrivna åldern och har rätt att ingå avtal. Marknaden skall själv följa de regler som finns i marknadsföringslagen (1995:450) samt marknadens egna uppföranderegler i form av ICC:s 2 (Internationella handelskammarens) grundregler för reklam. Enligt Åsa Persson på Konsumentverket verkar det tyvärr som om företagen inte följer dessa regler då många företag fortsätter att marknadsföra sig direkt emot barn. 3 Det finns anledning att utreda vilka regler som gäller för företag som riktar sig mot barn och hur väl de traditionella avtalsrättsliga reglerna är tillämpbara på de nya förhållanden som uppstått. 1 Adlercreutz A, Avtalsrätt I, s.120 f 2 Läs mer om ICC under Mailkontakt med Åsa Person konsumentverket Sverige,

7 1.2 Syfte och mål Syftet med uppsatsen är att: I. Klargöra de rättsliga förutsättningarna för underåriga att ingå bindande avtal. II. Utreda vilka rättsregler företag som marknadsför sig mot omyndiga skall efterleva. 1.3 Avgränsningar Arbetets fokus ligger på köpeavtal som barn ingår och då främst när det gäller de nya avtalsformer som uppstått på senare tid då avtal kan slutas via exempelvis Internet och mobiltelefoner. Någon större jämförelse internationellt finns inte, istället har jag valt att fokusera på hur det svenska regelsystemet hanterar frågan. 1.4 Metod Den metod jag har använt mig av bygger på att studera lagtext, förarbeten och praxis. Doktrin har fått en stor betydelse då den mesta informationen om rättsläget är behandlat där vilket har varit vägledande. Då marknadsföring utgör en del av uppsatsen har jag även valt se på frågan ur ett marknadsrättsligt perspektiv. Vidare har jag haft för avsikt att se vilka mål som behandlats av marknadsdomstolen (MD) och hur Internationella handelskammarens (ICC) uttalanden lyder. Jag har också valt att överskådligt granska den EG-rättsliga lagstiftningen och då främst vad som ligger bakom den svenska distansavtalslagen. Då det har varit svårt att finna rättsfall från de allmänna domstolarna har även Allmänna Reklamationsnämndens (ARN) yttranden beaktats. Dessa yttranden är förvisso inte någon erkänd rättskälla, men ARN:s uttalanden har ändå en viss tyngd och ger god vägledning av rättsläget. ARN är en myndighet där konsumenter kan få sin fråga prövad. ARN:s avgöranden har inte samma dignitet som avgöranden från någon av de allmänna domstolarna. Det går inte att verkställa nämndens beslut med tvång eftersom de inte är bindande. För att verkställa ett avgörande i en tvist tvångsvis krävs beslut från domstol, beslut om betalningsföreläggande eller handräckning av en kronofogdmyndighet. 4 Även om ARN:s beslut inte är bindande följer näringsidkarna närmare 80 procent av rekommendationerna enligt ARN:s egen statistik. Därför är nämndens beslut ändå vägledande och kan visa på en trolig utgång i domstol. ARN har behandlat ett antal fall där köp är gjorda av underåriga. 5 Av rättsfallen och ARN:s avgöranden har jag skaffat mig en uppfattning om det aktuella rättsläget A.st. 2

8 1.5 Disposition Uppsatsen är strukturerad på följande sätt. Jag ämnar att löpande behandla frågor som rör reglerna kring avtalsrätt och underårigas rättshandlingsförmåga inom svensk rätt i den första delen. Sedan följer ett avsnitt om hur frågorna behandlas ur ett marknadsrättsligt perspektiv. De båda avsnitten varvas med olika rättsfall. Avslutningsvis har jag sammanfattat vad jag kommit fram till genom att besvara frågorna om vilka beviskrav som ställs på respektive part vid avtal som rör minderåriga. 3

9 2 Civilrättslig del 2.1 Inledande om avtal Ett avtal är en överenskommelse mellan två eller flera parter att agera på ett visst sätt. Ofta rör det sig om två personer som helt enkelt utväxlar produkter mot pengar. Det kan vara allt ifrån en privatperson som köper godis i den lokala kiosken till multinationella företag som ingår avtal om långsiktiga relationer med andra företag om kontinuerliga leveranser. 6 För att ingå avtal förutsätts någon av parterna avger någon form av viljeförklaring eller uttryck för att grundlägga ett förhållande dem emellan. Den andra partens godkännande fullföljer deras avtalsförhållande. 7 Vid tillkomsten av Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen) delades avtal huvudsakligen in i tre olika slag. Avtalslagens 1 3st fastställer att lagens första kapitel behandlar det första slags avtalet, konsensualavtal, det vill säga avtal där två viljor samstämmer utan formkrav. Till skillnad från konsensualavtalet kräver det andra slags avtalet, formalavtalet, någon särskild form för att binda parterna. Den tredje avtalsformen är realavtal som kännetecknas av att avtalet blir bindande i den stund då tradition sker. 8 Utöver avtalslagen finns även annan lagstiftning som fungerar som komplement eftersom avtalslagen inte är helt uttömmande. Regler för vad som gäller när omyndiga skall ingå avtal finns i föräldrabalken (1949:381) (FB). Där definieras vad en omyndig är samt hur dennes möjligheter att ingå avtal ser ut. Andra lagar som även de reglerar olika former av avtal är bland annat försäkringsavtalslagen, kommissionslagen, lagen om handelsagentur samt jordabalken. Till skydd för konsumenter har det med tiden tillkommit fler lagar som exempelvis hemförsäljningslagen, konsumentköplagen, konsumenttjänstlagen, och konsumentkreditlagen. Marknadsföringslag (1945:450) kan förbjuda åtgärder och metoder som uppstår vid utbud av varor och tjänster. Om företag uppsåtligen eller av oaktsamhet strider mot marknadsföringslagen kan de åläggas att betala en marknadsstörningsavgift. 9 En skillnad mellan civilrättslig och marknadsrättslig lagreglering är att marknadsrätten i huvudsak använder sig av förbud, sanktioner samt olika förelägganden. I civilrättsliga mål rör det sig oftare om avtals ogiltighet och skadestånd Adlercreutz A, Avtalsrätt I, s.15 7 A.a.s., s.20 8 A.a.s., s.50 7 A.a.s., s A.st. 4

10 2.2 Underårigs omyndighet År 1949 presenterades ett förslag till föräldrabalken. Detta var ett led i systematiseringen från 1734 års ursprungliga ärvdabalk till flera separata balkar som tillsammans skulle behandla den ursprungliga ärvdabalken samt även uppdateras med nödvändiga regler. 11 Föräldrabalkens 9 kapitel kom att handla om underårigas omyndighet. Kapitlet behandlar regler om vilka rättsliga möjligheter minderåriga har och vad som händer om de överskrider sina befogenheter Föräldrabalken 9 kapitlet 1 En central paragraf i föräldrabalkens 9 kapitel är 1. Den lyder som följer: Den som är under arton år (underårig) är omyndig och får inte själv råda över sin egendom eller åta sig förbindelser i vidare mån än som följer av vad som skall gälla på grund av lag eller villkor vid förvärv genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. Lag 1994: Senast 1995 ändrades paragrafen och förutom vissa språkliga justeringar angavs även att omyndiga kan ges rätt att förvalta egendom som är förvärvat som förmånstagare, under förutsättningen att villkor om det har ställts upp i förmånstagarförordnandet. Den ursprungliga paragrafen saknade sista stycket och talade inte om de undantag som återfinns ovan. Lydelsen 1949 var istället. 13 Den som är under tjugoett år (underårig) är omyndig och äger icke själv råda över sin egendom eller åtaga sig förbindelser i vidare mån än som följer av vad nedan sägs eller eljest finnes särskilt stadgat. 14 I propositionen till paragrafen, proposition 1949:93 Om förslag till föräldrabalk, talar justitieråden Erik Geijer, Gunnar Dahlman och Halvar Lech om huruvida paragrafens lydelse är tillräcklig eller ej. Enligt justitieråden anger paragrafen det område en underårig har att självständigt handla inom och hur begränsat detta område är. Huvudregeln, som de finner vara en lämplig reglering, förstås enligt justitieråden vara att en underårig inte har rätt att råda över sin egendom. Däremot ifrågasätter de om undantagen från denna huvudregel framgår tillräckligt klart, alltså när en underårig har rättslig handlingsförmåga. I sina argument hävdar de att det finns situationer då en underårig får viss möjlighet att råda över sin egendom, exempelvis vid gåvor eller 11 Proposition 1949:93, s.1 12 Föräldrabalken 9:1 13 NJA II 1995 s Föräldrabalken 9:1 enligt 1949 års lydelse 5

11 testamenten, och att detta inte framgår klart nog av paragrafen. 15 Som synes ovan har dock ytterligare text lagts till i föräldrabalken 9:1 och med detta vill jag påstå att lagen är ändrad i just den riktning som justitieråden önskade. Alla personer kan vara parter i avtal och räknas som rättssubjekt. Såväl fysiska som juridiska personer har rättspersonlighet eller rättskapacitet och kan därmed vara parter i avtal. Men för att vara berättigad att ingå avtal förutsätts att den som skall ingå avtalet har rättslig handlingsförmåga eller med ett annat ord, rättslig habilitet. Detta innebär att vederbörande själv skall vara kompetent nog att ingå avtalet. 16 Det behöver inte nödvändigtvis vara den som ingår avtalet som är part i detsamma. Rättslig habilitet för juridiska personer har deras organ som består av en eller flera fysiska personer med särskild kompetens. Dessa har getts rätten att företräda företaget. 17 För vissa fysiska personer, exempelvis underåriga, har det av samhället uppfattats som olämpligt om de besitter rättslig handlingsförmåga. Det kan förefalla märkligt om en femåring på egen hand vore berättigad att köpa fastigheter eller genomföra andra stora affärer. Därför får inte fysiska personer som är omyndiga, det vill säga under 18 år, ingå avtal eller fullt ut råda över sina tillgångar. 18 Detta framgår av föräldrabalken 9:1. Alltså är avtal som minderåriga ingår inte heller giltiga såtillvida de inte uppfyller något av de undantag som regleras i lagen. 19 Som tidigare framgått har åldern för vad som i Sverige betecknas som myndig sjunkit från 21 år till dagens 18 år. Rent praktiskt innebär det huvudsakligen att möjligheten att företa rättshandlingar har utvidgats. 20 Utan möjligheten att ingå avtal skulle det exempelvis inte vara möjligt för en omyndig att köpa en bussbiljett eftersom även det är ett avtal. Vill de ingå arbetsavtal kan en omyndig under vissa förutsättningar göra det, vilket framgår av föräldrabalken 9:6. 21 En omyndig kan företa rättshandlingar genom fullmakter och därmed binda sin huvudman. Det anses vara upp till huvudmannen att göra bedömningen om den omyndige är kapabel nog att ingå avtal åt denne. 9 kapitlet 1 Föräldrabalken begränsar endast den omyndiges möjligheter att handla för sin egen del. 22 Huvudregeln i Föräldrabalken 9:1 är så allmänt formulerad att inte bara rättshandlingar på förmögenhetsrättens område behandlas, utan även vissa familjerättsliga och arvsrättsliga frågor. Sammanfattningsvis kan sägas att paragrafen anger hur den underåriges självständiga handlande är avgränsat i förhållande till det område där förmyndaren eller andra handlar för hans räkning Proposition 1949:93, s.221 f 16 Adlercreutz A, Avtalsrätt I, s A.st. 18 Agell A, Malmström Å, Civilrätt,, s Konsumentverket, Marknadsföring riktad till barn och unga samt minderåriga som avtalsparter, s Walin G, Föräldrabalken och internationell föräldrarätt, s Adlercreutz A, Avtalsrätt I, s Walin G, Föräldrabalken och internationell föräldrarätt, s A.a.s., s.313 6

12 Undantagen från första paragrafen är dels de i lagen stadgade reglerna enligt vilka den underårige har rättshandlingsförmåga och dels de föreskrifter som tillkommit som villkor vid gåvor, testamenten eller förmånstagarförordnanden. Dessa villkor förutsätter dock att det finns lagstöd i grunden, det vill säga de kan inte utvidga den omyndiges handlingsförmåga vidare än vad lagens säger. Exempelvis kan inte en underårig ärva en rätt att ingå kreditavtal eller liknande Föräldrabalken 9 kapitlet 2a Föräldrabalken 9 kapitel 2a lyder: "Underårig med eget hushåll får för den dagliga hushållningen eller uppfostran av barn, som tillhör hushållet, själv ingå sådana rättshandlingar, som sedvanligen företagas för dessa ändamål. Rättshandling som avses i första stycket är dock ej bindande för den underårige, om den med vilken rättshandlingen slöts insåg eller bort inse, att det som anskaffades genom rättshandlingen ej var erforderligt. Missbrukar den underårige behörighet, som tillkommer honom enligt första stycket, kan rätten på ansökan av förmyndaren frånkänna honom behörigheten. Sådant beslut kan upphävas på ansökan av förmyndaren eller den omyndige, om ändrade förhållanden inträtt. Rättens beslut enligt tredje stycket skall ofördröjligen kungöras i Postoch Inrikes Tidningar och ortstidning. Lag (1977:658)." Om en underårig har eget hushåll har de också rätt att företa rättshandlingar i den mån detta är nödvändigt för det dagliga hushållet enligt föräldrabalken 9:2a. Skulle den omyndige anses överskrida sina befogenheter eller av annan anledning vara olämplig att företa rättshandlingar, kan möjligheten fråntas den omyndige. Förbudet kan efter ansökan från förmyndare eller överförmyndare upphävas. Den omyndige kan även den ansöka till rätten om att förbudet skall upphävas om förhållandena ändrats Föräldrabalken 9 kapitlet 3 Föräldrabalken 9 kapitlet 3 lydelse är: Underårig äge själv råda över vad han genom eget arbete förvärvat efter det han fyllt sexton år. Detsamma gäller avkastningen av sådan egendom och vad som trätt i egendomens ställe. Förmyndaren må med överförmyndarens samtycke omhändertaga egendom, varom i första stycket sägs, såvitt det må anses erforderligt med hänsyn till myndlingens uppfostran eller välfärd. Innan samtycke meddelas, skall överförmyndaren bereda myndlingen tillfälle att yttra sig Walin G, Föräldrabalken och internationell föräldrarätt, s A.a.s., s Föräldrabalken 9:3 7

13 En underårig som fyllt 16 år får enligt föräldrabalken 9:3 göra vad den vill med egendom som han eller hon har förvärvat genom arbete. Förmyndare eller överförmyndare kan om det anses nödvändigt begränsa möjligheten till fritt förfogande. I paragrafen används uttrycket att en underårig får råda över viss egendom. Med detta syftas inte bara att den minderårige får ta hand om egendomen, utan han eller hon får fritt välja vad som skall göras med den. Rätten att fritt råda över egendomen innebär dock inte att en underårig samtidigt erhåller rätten att ingå kreditavtal. 27 I ett rättsfall från 1964 fick en omyndig kvinna besök av en försäljare som sålde persienner. Kvinnan visade uppenbart intresse men saknade kontanta medel. Försäljaren erbjöd kvinnan rabatt på varorna om affären blev av under samma dag, varpå kvinnan erbjöd sig att inhandla varorna på kredit istället. Under demonstrationen av persiennerna anlände kvinnans make, som var myndig, till hemmet. Enligt maken hade kvinnan kommit överens med försäljaren om att genomföra affären redan innan han kommit hem. Maken hade först varit skeptisk till köpet men senare låtit sig övertalas. Han närvarade dock inte när kvinnan skrev under ordersedeln. Pengarna som kvinnan planerade att genomföra köpet med hade hon själv arbetat in. Domstolen gjorde bedömningen att trots att det rörde sig om kvinnans eget inarbetade pengar kunde avtalet inte vara giltigt på grund av att det rörde sig om ett kreditköp. Inte heller ansågs det ha någon betydelse om maken samtyckt så länge hon var omyndig och saknade samtycke från förmyndare Föräldrabalken 9 kapitlet 4 Föräldrabalken 9 kapitlet 4 lyder som följer: Om en underårig har fått egendom genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande under villkor att den underårige själv skall få råda över egendomen, skall 3 andra stycket tillämpas också beträffande sådan egendom. Överförmyndarens samtycke krävs dock bara om den underårige har fyllt sexton år. Innan samtycke lämnas skall överförmyndaren ge fångesmannen eller hans arvingar tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan påtagligt besvär eller större tidsförlust. Lag (1994:1433). 29 Personer som är omyndiga men över 16 år kan få sin egendom omhändertagen av förmyndare eller överförmyndare om det anses erforderligt med hänsyn till den omyndiges uppfostran eller välfärd. Detta framgår av föräldrabalken 9:4 och innebär att 9:4 är ett undantag från 9:1. Föräldrabalken 9:1 talar om hur en omyndig inte har rätt att företa rättshandlingar, medan 9:4 anger hur förmyndare kan frånta egendom. För att egendom skall kunna fråntas den omyndige enligt 9:4 måste alltså den omyndige ha någon rätt att inneha egendom. Omyndiga över 16 år har möjlighet att 27 Walin G, Föräldrabalken och internationell föräldrarätt, s NJA 1964 s Föräldrabalken 9:4 8

14 själva förfoga över viss egendom, något som framgår av föräldrabalken 9:3 samt 9: Föräldrabalken 9 kapitlet 6 En annan viktig paragraf i föräldrabalkens 9 kapitel är 6. Den lyder: Har underårig utan erforderligt samtycke ingått avtal, äge den, med vilken avtalet slöts, frånträda avtalet, så länge det ej blivit godkänt eller behörigen fullgjort. Visste han att avtalet slöts med underårig, må han dock ej, med mindre han hade anledning antaga att den underårige ägde behörighet att sluta avtalet, frånträda detta under den tid som vid dess ingående må hava blivit bestämd för godkännande eller eljest skäligen kunde beräknas åtgå därför. Ej må den, hos vilken underårig tagit tjänst eller annat arbete, frånträda avtalet härom, så länge detta fullgöres av den underårige. Meddelande, varigenom avtalet frånträdes, må ske jämväl till den underårige själv. 31 Samtycket från förmyndaren ger den omyndige möjlighet att ingå bindande avtal. Detta samtycke behöver dock inte vara utfärdat i förväg. En butiksinnehavare kan vara medveten om att den omyndige saknar rätt att ingå avtal, men genom att förmyndaren i efterhand ratihaberar, godkänner, avtalet så kan det bli giltigt. Under tiden som medkontrahenten väntar på förmyndarens godkännande har denna en ensidig bundenhet enligt föräldrabalken 9:6. Denna bundenhet pågår dock inte under oskäligt lång tid och skulle förmyndaren låta bli att svara, så leder inte passiviteten till att avtalet blir bindande. 32 I ett ARN-fall från 2003 köpte en 17-årig flicka en mobiltelefon kontant för 895 kronor utan förmyndares vetskap. När hon senare visade sina föräldrar telefonen godkände de inte köpet och hävdade att det skulle gå åter på grund av att hon varit omyndig och inte varit berättigad att ingå avtal. Bolaget bestred yrkandet och påstod å sin sida att det är orimligt att kräva att de skall kontrollera legitimation om kunden betalar med kontanter, vilket här varit fallet. ARN:s bedömning var att personer under 18 år har begränsad möjlighet att ingå avtal enligt 9 kapitlet föräldrabalken. Detta kapitel skyddar omyndiga från att ingå ofördelaktiga avtal och enligt 6 skall avtal som omyndiga ingår i princip vara ogiltiga. Vidare anförde de att det finns omständigheter som kan leda till undantag från huvudregeln och det är bland annat om samtycke finns från förmyndare. ARN hänvisade sedan till de av nämnden tidigare avgjorda fallen ARN samt ARN I dessa fall har kravet på samtycke inte varit absolut utan det har räckt att förmyndaren har gjort det möjligt för den omyndige att uppträda så att det ser ut som han/hon har haft tillåtelse att handla. 33 ARN gjorde sedan bedömningen att köp av mobiltelefon för den aktuella summan eller högre hörde till vanligheterna och därför kunde säljaren utgå 30 Proposition 1949:93, s Föräldrabalken 9:6 32 Ramberg J, Ramberg C. Allmän Avtalsrätt, s.44. Se även Adlercreutz A, Avtalsrätt I, s ARN

15 ifrån att det förelåg samtycke från förmyndarna. Köpet skulle enligt ARN:s bedömning inte återgå. 34 Ett annat avgörande från ARN var en 15-årig pojke som 1999 köpte ett par solglasögon för 1398 kronor för pengar som inte var pojkens egna. Köpet upptäcktes av pojkens moder cirka 6 veckor senare, varpå hon begav sig till butiken för att häva köpet. Butiken ansåg sig inte skyldiga att låta köpet återgå då tiden för öppet köp passerat och att det var vanligt att unga människor handlade varor för liknande summor. Dessutom var de aktuella glasögonen använda. Vidare ansåg de inte ha någon skyldighet att kontrollera köpen med föräldrarna. Som stöd för sitt yrkande ansåg modern att butiken enligt föräldrabalken 9:6 var skyldiga att kontrollera med föräldrarna innan de låter underåriga ingå liknanden avtal. I motiveringen till ARN:s beslut framhölls att huvudregeln är, som pojkens moder mycket riktigt hävdade, att underåriga har begränsad rätt att ingå avtal enligt 9 kapitlet föräldrabalken. Det finns dock i föräldrabalken 9:6 ett undantag att en omyndig kan få rätt att ingå avtal om förmyndaren samtyckt. ARN hävdade i sin motivering till beslutet att i linje med senare års utveckling kan ett underförstått samtycke antas föreligga vid vissa kontantköp. I det aktuella fallet ansåg ARN att butiken, med hänsyn till pojkens ålder och omständigheter i övrigt, inte kunde förvänta sig annat än att samtycke förelåg. Skulle pojkens förälder inte samtyckt innan köpet så förväntades hon samtycka i efterhand. På dessa grunder lät ARN köpet vara bindande. 35 Det intressanta med ARN:s uttalande i det nyss nämnda fallet är hur de kunde anta att föräldern skulle samtycka till köpet. Inte nog med att ARN gav butiken rätt att förmoda att det förelåg samtycke vid köpetillfället, de antog dessutom att köpet skulle godkännas i efterhand om så inte varit fallet. Med detta uttalande anser jag att ARN gick ett steg längre än vad de egentligen hade behövt och svarade på en fråga som låg utanför det egentliga problemet. Är detta ett tecken på att ARN försöker sänka beviskraven på att samtycke föreligger? Ytterligare ett fall från ARN som behandlar samtyckesfrågan är ARN om en flicka som fick ett telefonnummer till en betaltjänst av en vän. Flickan ringde från sin förälders telefon till numret för en kostnad av 7050 kr. Barnet visste inte att kostnaden var 200 kr per samtal och hon saknade även samtycke från sin förälder för att ringa samtalen. Till följd av detta yrkade föräldern att pengarna för samtalen skulle gå tillbaka. Flickan påstods inte ha fått någon information om samtalens höga kostnad och förmyndaren hävdade att teleoperatören borde ha spärrat samtalen. Operatören bestred kravet på återbetalning och hävdade att för att kunna ringa de samtal som flickan gjort förutsattes att den som ringde hade ett medlemsnummer som erhölls från en internetsida. Enligt operatören meddelades även vad samtalet kostade och för att acceptera var konsumenten tvungen trycka på en siffra på telefonen. Eftersom förmyndaren anslutit sig hos operatören genom ett avtal och valt att inte ha en av de spärrar som bolaget erbjuder mot betalsamtal, så ansåg de förmyndaren vara betalningsskyldig. ARN:s bedömning var att operatören inte kan kontrollera vilka samtal abonnemangsinnehavaren väljer att ringa när de väl har ingått avtal med operatören. De kan inte heller påverka kostnaderna som debiteras utöver deras egna samtalsavgifter. Konsumenten hävdade att hans dotter var underårig och inte 34 ARN ARN

16 berättigad att ingå avtal och dessutom saknade samtycke från förmyndaren. ARN ansåg dock att som innehavare av abonnemanget är konsumenten också ansvarig för att se till att de som har tillgång till det inte använder abonnemanget emot innehavarens vilja. Därför valde ARN att lämna förälderns yrkande utan bifall och anse att denne borde betala fakturan. 36 I avgörandet fanns två ledamöter i ARN som reserverade sig mot ärendet och ansåg att konsumenten skulle slippa betalningsskyldighet. Det var i fallet ostridigt att samtalen var gjorda och att det var dottern som hade ringt. 33 av de 36 samtal som var gjorda hade skett inom loppet av 30 minuter. Numret som flickan hade ringt gick till ett företag som marknadsförde sig till barn och erbjöd dem att köpa fiktiva pengar, så kallade playaheaddollar. Med dessa fiktiva pengar var det sedan möjligt för barnen att handla saker på företagets hemsida. En abonnent är visserligen skyldig att betala avgifter för användningen av telefonen, men i det här fallet hade flickan ringt ett nummer som gick till ett företag som marknadsförde sig till underåriga. Enligt de skiljaktiga i ärendet var denna form av avtal endast ett sätt att kringgå föräldrabalkens regler om omyndigas rätt att ingå avtal. På grund av företagets medvetet valda marknadsföringsstrategi kan de få stå risken att förmyndaren inte i efterhand godkänner avtalet. I detta fall gjorde inte flickans förmyndare det och därför ansåg de skiljaktiga att abonnenten också skulle vara fri från betalningsskyldighet. Marknadsdomstolen behandlade ett fall och samtycke I fallet hyrde en 9-årig pojke vid ett tillfälle varor i en videobutik utan förmyndares samtycke. I enlighet med videobutikens rutiner fick den unge pojken signera ett kontrakt med villkor om hyra, tid för återlämnande av produkten samt krav på produktens skick vid återlämnandet. KO som företrädde pojkens sida, uttalade sig först i ärendet. Enligt 2 Marknadsföringslagen 37 ges marknadsdomstolen rätten att förbjuda näringsidkare att genom sin marknadsföring strida mot god affärssed eller på annat sätt agera ofördelaktig mot konsumenter. KO påtalade även att vid bedömning av frågan skall hänsyn tas till hur ICC:s grundregler för reklam ställer sig till frågan. ICC:s artikel 18 anger att reklam inte får missbruka konsumentens förtroende och inte heller utnyttja konsumenters okunnighet eller bristande erfarenhet. KO konstaterade även att omyndiga inte har rätt att ingå bindande avtal enligt 9 kapitlet föräldrabalken. Det är enligt KO upp till var och en att försäkra sig om att den han eller hon ingår avtal med är myndig. De i fallet aktuella videofilmerna kostade 20 kronor att hyra, men den låga summan var enligt KO inte skäl nog att tillåta uthyrning till minderåriga eftersom filmerna kostade betydligt mer att köpa in. Skulle produkten skadas kunde konsumenten därför bli skadeståndsskyldig för belopp som långt överskred det beloppet. Därför kunde företaget enligt KO inte anta att samtycke funnits från förmyndaren. Den bedömning KO gjorde var att videobutiken inte hade rätt att låta minderåriga ingå avtal och att de inte heller hade rätt att låta dem underteckna någon handling. Detta då barnen och deras föräldrar riskerade tro att de ingick något bindande avtal. Det sistnämnda ansågs strida mot 2 marknadsföringslagen. Videobolaget hävdade till sitt försvar att handlingen som 9-åringen skrev på inte var bindande och inte att se som ett avtal. 38 Marknadsdomstolen påpekade i sitt domskäl att det finns undantag från reglerna i föräldrabalken och att det krävs erforderligt samtycke från förmyndaren. Begreppet 36 Se härom och om det följande ARN Marknadsföringslag (1995:450) 38 MD 1986:49 11

17 erforderligt samtycke är diffust och svårt att avgöra när det föreligger och därför måste en individuell bedömning göras från fall till fall. På grund av detta kan inte heller avtalen ses som generellt ogiltiga. I den individuella bedömningen av erforderligt samtycke bör enligt marknadsdomstolen faktorer som avtalets karaktär, värdet av den hyrda varan och barnets ålder, tas i beaktande. Dessutom krävs att den omyndige har insikt i vad avtalet innebär. Den omyndige bör också ha någon nytta av egendomen som han eller hon kommer över. Utöver dessa kriterier lämnade MD begreppet erforderligt samtycke åt sidan. 39 Av detta kan utläsas att marknadsdomstolen ansåg att det finns undantag från föräldrabalken, då erforderligt samtycke finns. Vidare presenterade marknadsdomstolen rekvisit som behöver uppfyllas för att uppfylla kriterierna för undantag. 2.3 Avtal via Internet Omyndiga har inte bara begränsade möjligheter vid traditionella avtalsslut, utan även vid ingående av avtal via Internet. Därför krävs förmyndares samtycke även där. Svårigheten med Internet är att kontrollera huruvida samtycke mellan förmyndare och barn föreligger eller ej. 40 Den första transaktionen av pengar som genomförts på Internet någorlunda säkert rent tekniskt var en cd-skiva som såldes 1994 av företaget NetMarket i USA. Grundarna till företaget påstod att de hade lyckats med den första krypterade, säkra e-handeln. Handel via Internet är med andra ord ingenting som förekommit under någon längre tid utan endast dryga tio år. I dag utvecklas fortfarande systemen för hur data skickas i takt med att hackare lyckas komma på hur gällande system fungerar. 41 En av de stora skillnaderna med att ingå avtal via Internet och andra sätt att ingå avtal är säkerheten. Information skickas från en plats till en annan och den blir sårbar i det ögonblick den skickas. Samtidigt blir det också lättare att informationen sprids till fel personer, antingen oavsiktligt eller avsiktligt. 42 Peter Seipel skriver i sin bok Rätten och IT-samhället hur han befarar att vi kanske fäster för stor tilltro till tekniken utan att reflektera över hur detta påverkar rättssäkerheten. Internet är fortfarande ett osäkert och relativt nytt medium och måhända sker allt för fort för att vi ska inse hur sårbart Internet är. Ett otal system är mer eller mindre beroende av Internet och dess säkerhet, exempelvis banker, spelsidor och system som hanterar bidrag och andra statliga pengar. Skulle något hända som påverkar säkerheten kan det få allvarliga konsekvenser för dessa system. 43 Avtal via Internet kan ge samhället många fördelar och vara väldigt tidsbesparande. Mycket pappersarbete kan undvikas och byråkratin kan minska genom snabbare 39 MD 1986:49 40 Konsumentverket, Marknadsföring riktad till barn och unga samt minderåriga som avtalsparter, s Gilbert A, E-commerce turns Seipel P, Rätten och säkerheten i IT-samhället, s A.a.s., s.60 12

18 förfaranden. De problem som kan uppstå i och med ny teknik är om rättsreglerna inte går att applicera på de nya förhållandena utan att anpassning av lag måste göras. 44 Avtalslagen är snart hundra år gammal men trots detta fungerar den för avtal via Internet. Lagen ställer inga formkrav på hur ett avtal skall se ut, men enligt 1 3st skall annan lagstiftning som kräver viss utformning få företräde. Exempel på detta är Jordabalken 4:1 om formkrav vid fastighetsköp. Avtalslagens neutrala lydelse gör att lagen är tillämplig på de flesta avtal som ingås, även om detta sker via Internet. 45 Utvecklingen har gått snabbt framåt de senaste åren och frågan är hur väl lagarna egentligen är anpassade. Föräldrabalkens regler säger att omyndiga undantagsvis får handla med kontanter, men kreditköp är inte möjliga. Internet ger omyndiga barn och ungdomar möjlighet att genomföra dessa slags köp utan att motparten kan kontrollera dem Elektronisk signatur Vid Internetavtal kan problematik med bevisbörda vid avtalstvister uppstå. Bevisfrågan är visserligen inte någon ny företeelse eftersom svårtolkade situationer funnits i alla tider, exempelvis vid muntliga avtal som är otvivelaktigt svåra att bevisa. Avtal som träffas via Internet innebär en ny form av bevisfråga jämfört med det traditionella sättet med avtal i pappersform. Det är därför nödvändigt att finna nya vägar att bevisa att avtal med visst innehåll föreligger. 47 Eftersom avtalsparter inte träffas när de gör affärer över Internet kan inte näringsidkaren få en uppfattning om kunden har rätt att disponera pengarna. Ett så kallat tyst samtycke kan därför aldrig föreligga. Begreppet tyst samtycke innebär att ett anbud eller annan åtgärd godkänns på annat sätt än genom utryckliga ord. Detta fungerar alltså som en sorts konkludent handlande där parterna läser av varandras ageranden utan att konkreta uttalanden finns. 48 Det är upp till säljaren att bevisa att kunden varit myndig eller att kunden haft rätt att disponera över pengarna. Hur denna bevisning skall gå till är svårt att svara på men ett samtycke från föräldern som sedan kan kontrolleras av företaget genom exempelvis telefon eller e-post, kan vara en lösning. 49 Internetavtal förutsätter att båda parter kan skapa sig en uppfattning om vem den andra är. Detta är nödvändigt bland annat för att veta om den andra parten kan hålla vad den lovar, eller helt enkelt för att veta att motparten är berättigad att ingå avtal. För att kunna veta detta måste de på något sätt kunna verifiera vilka de är. Detta kan ske genom olika elektroniska system som talar om vem motparten är. Vid avtalssluten 44 Lindberg A, Westman D, Praktisk IT-rätt, s A.st. 46 Konsumentverket, Marknadsföring riktad till barn och unga samt minderåriga som avtalsparter, s Lindberg A, Westman D, Praktisk IT-rätt, s Konsumentverket, Marknadsföring riktad till barn och unga samt minderåriga som avtalsparter, s A.st. 13

19 kan parterna inte skriva under ett papper som vid traditionella avtal utan någon form av elektronisk signatur brukar ersätta denna signering. 50 I allmänhet är det tämligen enkelt att verifiera en handskriven signatur, men det förutsätts helst att båda parter är närvarande vid signeringstillfället, annars finns det alltid risk för förfalskade underskrifter. Den digitala tekniken kan erbjuda större säkerhet genom fler och mer avancerade kontrollsystem. Enligt Public-Key-konceptet sker signering genom att en användare har en privat nyckel som passar in i en annan offentlig nyckeldel. För att ytterligare förstärka skyddet kan en tredje part, en betrodd organisation, verifiera att det är den behöriga användaren som använder nyckeln. Denna organisation eller certifikatutfärdare kallas certification authority (CA). 51 Genom att CA kan verifiera vem som ingår avtalen underlättar det vid kontrollen om parten över huvud taget är berättigad att ingå avtalet, som fallet kan vara när det gäller underåriga. 52 Systemet med avancerade nycklar och kontrollfunktioner är dock inte alltid nödvändiga. När det gäller bankaffärer och andra transaktioner som kan vara viktiga och röra stora summor, är det viktigt med stort krav på säkerhet. Vid småaffärer som när en privatperson skall köpa en billig sak över Internet är systemen ofta inte lika invecklade. Det förekommer inte bedrägerier i lika stor mängd mot små företag och ofta har de inte heller råd med överdrivet säkra system. 53 De system som verifierar användaren kan underlätta för att förhindra att oberättigade ingår avtal. Skulle det alltid finnas krav på verifiering av användarna vore det i princip omöjligt för en omyndig att ingå avtal utan samtycke från förmyndare. Vidare är det då av vikt att systemen är uppbyggda så att omyndiga saknar möjlighet att kringgå reglerna genom att komma över andra personers användaridentitet eller inloggningsuppgifter. 2.4 Avtal via mobiltelefon Avtal som sluts genom Internet är en relativt ny företeelse och så är även marknadsföring och avtal genom mobiltelefoner. Många företag sysslar med försäljning av så kallade innehållstjänster till mobiltelefoner, exempelvis bakgrundsbilder, spel och musik som laddas ner till telefonen. Dessa tjänster är inget undantag från reglerna om underåriga och avtal, utan förutsätter precis som andra avtal att den som beställer är över 18 år. 54 Samma problematik som med handel via Internet uppstår återigen då det är svårt att verifiera beställarens ålder. Det är inte nödvändigtvis den som är skriven på abonnemanget som gör beställningen, utan underåriga med mobiltelefonabonnemang skrivna på sina föräldrar kan göra beställningar utan att förmyndaren vet om det. 50 Hultmark C, Elektronisk handel och avtalsrätt, s A.a.s., s A.a.s., s Ramberg J & Ramberg C, Allmän Avtalsrätt, s Konsumentverket, Marknadsföring riktad till barn och unga samt minderåriga som avtalsparter, s.12 14

20 Leverantören är då ansvarig för att styrka att samtycke finns om det är en omyndig person som ingår avtalet. 55 I avgörande från ARN 56 har behandlats betalteletjänster där underåriga ingått avtal och sedan fakturerats för köp av innehållstjänster. I dessa fall har avtalen bedömts vara ogiltiga om de ingåtts av underårig utan erforderligt samtycke eftersom det har ansetts röra sig om kreditavtal då fakturan oftast kommit i efterhand. 57 De ovan nämnda betalteletjänsterna har varit företag som använt sig av en teleoperatörs nät och sedan genom detta nät riktat sig mot konsumenter. Betalningen från konsumenten har först gått till teleoperatören som sedan fungerat som en betalningsförmedlare som varit tvungen att betala företaget som erbjuder betalteletjänsterna. Det har alltså rört sig om betalning i två led. När teleoperatören erbjuder tjänsterna direkt till konsumenten har abonnemangsinnehavaren tillskrivits ett något större ansvar eftersom han eller hon måste vara myndig för att över huvud taget inneha ett abonnemang. Marknadsdomstolen 58 har ansett att en fristående innehållsleverantör inte kan ålägga en konsument skyldighet att betala enbart på grund av att kunden haft teleabonnemang. Leverantören måste fortfarande kunna visa att ett särskilt avtal har slutits mellan konsumenten och leverantören Konsekvenser av otillåtet avtalsslut Det händer att ingångna avtal vid ett senare skede visar sig vara ogiltiga av olika skäl. Så är fallet då vissa föreskrivna formkrav inte uppfylls, exempelvis vid köp av fast egendom då jordabalken 4:1 fastställer vad som krävs. Även upprättande av testamente har vissa formkrav enligt Ärvdabalk (1958:637) 10 kapitlet. Om det förutsätts några formkrav för att företa rättshandlingarna och dessa inte uppfylls blir naturligtvis avtalet aldrig giltigt. Avtalet ogiltigförklaras även om en eller båda parter inte känt till att det krävts formkrav vid ingåendet av avtalet. Detta är dock en regel som gäller generellt för alla avtal och är inget unikt för just avtal som ingås av minderåriga. 60 Avtal ingångna av omyndiga är ogiltiga så länge formkraven inte uppfyllts. Omyndiga saknar rättslig handlingsförmåga och anses inte besitta de egenskaper som krävs för att företa rättshandlingar. Vanligtvis blir avtalet ogiltigförklarat oavsett om den omyndiges medkontrahent varit i god eller ond tro. En omyndig kan dock enligt föräldrabalken 9:6 samt 11:10, ingå avtal med någon som vet att denne är omyndig och fortfarande få avtalet förklarat giltigt. Då förutsätts att den omyndige i efterhand erhåller ett godkännande av rättshandlingen från sin förmyndare. 61 Föräldrabalken 9:7 behandlar avtal som underåriga ingått och vilka konsekvenser det får för avtalet. Paragrafens lydelse är följande: 55 Konsumentverket, Marknadsföring riktad till barn och unga samt minderåriga som avtalsparter, s Se vidare bland annat ARN Konsumentverket, Marknadsföring riktad till barn och unga samt minderåriga som avtalsparter, s MD 2004:19 om företaget CMT Telecom AB som debiterade Internetanvändare för uppkopplingsavgifter när användarna kopplades om genom så kallade popup-fönster. 59 Konsumentverket, Marknadsföring riktad till barn och unga samt minderåriga som avtalsparter, s Agell A, Malmström Å, Civilrätt, s A.a.s., s