UPPSATSER: Väsjön En analys av förtätning som planeringsideal för hållbart bostadsbyggande. Kulturgeografiska institutionen.

Transkript

1 UPPSATSER: Kulturgeografiska institutionen Väsjön En analys av förtätning som planeringsideal för hållbart bostadsbyggande Romina Petersson

2 ABSTRACT Petersson, R Väsjön En analys av förtätning som planeringsideal för hållbart bostadsbyggande. Kulturgeografiska institutionen, Arbetsrapportserie, Uppsala Universitet. Bostadsbristen i Stockholms län har under de senaste åren eskalerat och staden står inför en stor utmaning att tillföra bostäder till den snabbt växande befolkningen som dessutom ska eftersträva en hållbar stadsutveckling. Syftet med den här studien är att undersöka hur förtätning kan användas för att skapa ett mer hållbart bostadsbyggande i det nya bostadsområdet Väsjön i Sollentuna kommun. Kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med kommunala tjänstemän har genomförts samt en analys av plan- och strategidokument för att undersöka om det finns finns förutsättningar för Väsjön att utvecklas ur ett hållbart perspektiv. Den dynamiska resursmodellen har använts som stöd för att analysera hur kommunen förtätar Väsjön med nybebyggelse genom att analysera de olika resurserna som ingår i hållbar utveckling. Resultatet visar att förtätning och nybebyggelse i Väsjön har stora förutsättningar för att bidra till en hållbar stadsutveckling eftersom flera positiva effekter återfinns i de sju olika resurserna. Det är framförallt de fysiska och ekonomiska resurserna som påverkas positivt till följd av den lokala infrastrukturen och servicen som nyttjas och utformas. Hållbar stadsutveckling tillsammans med förtätning är väldigt komplext men i Väsjön finns det stora potential för att uppnå en hållbar stad. Keywords: hållbar stadsutveckling, förtätning, bostadsbebyggelse, Väsjön, Stockholms län Handledare: Karin Backvall

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING Syfte och frågeställningar Avgränsningar 5 2. METOD Material Kvalitativa intervjuer 8 3. TEORETISK BAKGRUND Hållbar stadsutveckling Förtätning Den dynamiska resursmodellen ANALYS AV VÄSJÖN Kommunens hållbarhetsmål Förtätning av Väsjön Planerad bostadsbebyggelse AVSLUTANDE DISKUSSION Förtätningens bidrag till en hållbar stadsutveckling Slutsats 29 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 31 BILAGA 1 33

4 1. INLEDNING I dagsläget råder det en kraftig bostadsbrist i Stockholms län där bostadsbyggandet inte växer i samma takt som befolkningstillväxten (Stockholm stad, 2015). Det rika utbudet av arbetstillfällen, utbildningsmöjligheter, service och kultur i storstäderna är en pådrivande kraft som resulterat i en stor efterfrågan på bostäder i storstadsregionerna (Engström, 2011, s. 11; Gustavsson, 2000, s. 11). För att möta den snabba urbaniseringen krävs det att städerna uppmärksammar de miljöproblem som samhället ställs inför samtidigt som de beaktar framtidens nödvändigheter för att på så sätt kunna utvecklas på ett hållbart sätt. Urbaniseringen innebär stora förändringar i miljön där människan verkar och har visat sig ha både en positiv och en negativ verkan. Städerna ställs därför inför en stor utmaning när de måste anpassa utvecklingen efter människans levnadssätt, men samtidigt finns möjligheterna att utvecklas genom hållbara lösningar i städerna (Engström, 2011, s. 6). Förtätning är ett planeringsverktyg som under de senaste åren har blivit mycket användbart för att komma tillrätta med flera av de problem som kännetecknar dagens städer. Förtätning kan leda till en avståndsreducering mellan funktioner vilket resulterar i att människan kan ta del av ett rikare stadsliv. Möjligheten att få bo i centrumnära lägen där avståndet till arbete och service blir kortare kan minska bilanvändandet och underlätta för kollektivtrafik, cyklister och gåenden. Något som gynnar både samhället och individen (Gustavsson, 2000, s. 12; Larsson, 1996, s. 20). Det är vanligt att parker och andra grönytor successivt försvinner i samband med förtätning, samtidigt är det inte hållbart att stadsutglesning fortsätter i den utsträckning som pågått under de senaste årtionden (Klasander, 2012). En hållbar stad har för vana att utgå ifrån tre aspekter; social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet där samtliga aspekter ska inkluderas för att staden ska kunna betraktas som hållbar (Boverket, 2015). Hållbar stadsutveckling är svårdefinierat och komplext i den bemärkelsen att det är svårt att ta del av alla aspekter vid utformningen av den (Lindgren, 2008, s.9). Sollentuna är en snabbt växande kommun som likt många andra kommuner i Stockholms regionen arbetar med den rådande bostadsbristen. Under den senaste 30 års-perioden har befolkningen i kommunen ökat med personer vilket motsvarar i genomsnitt per år. Det är en ung befolkning som för med sig ett stadigt födelseöverskott (Sollentuna kommun, 2012, s. 6). Siffrorna indikerar att befolkningen i Sollentuna kommer att stiga en bra bit över regionplanens bedömning och kommunen har därför beslutat att tillgodose Sollentunas andel av bostadsbyggande i regionen (Sollentuna kommun, 2012, s. 8). Kommunens största satsning gällande bostadsbyggande är det nya bostadsområdet Väsjön. Området ska bli en integrerad del av stadsdelen Edsberg och kommer successivt att byggas ut fram till I Väsjön planeras det för en småskalig, variationsrik och naturnära stadsmiljö med det aktiva livet i centrum (Sollentuna kommun, 2016). I 4

5 korrelation med hur städerna kan utvecklas på ett hållbart sätt är det intresseväckande att analysera hur förtätning som planeringsverktyg kan användas av kommunen för att planera för en hållbar stadsutveckling i Sollentuna. 1.1 Syfte och frågeställning Syftet med denna studie är att undersöka hur förtätning kan användas för att skapa ett mer hållbart bostadsbyggande i det nya bostadsområdet Väsjön i Sollentuna kommun som fallstudie. För att undersöka detta har följande frågeställningar tagits fram: Hur planerar Sollentuna kommun för ny bostadsbebyggelse genom förtätning i Väsjön? Vilka hållbarhetsmål vill Sollentuna uppnå med den nya bebyggelsen? Kan förtätning av Väsjön vara lämpligt ur hållbarhetssynpunkt? 1.2 Avgränsningar Denna undersökning har geografiskt avgränsats till den nya planerade stadsdelen Väsjön i Sollentuna som inkluderas i kommunens översiktsplan (figur 1). Väsjön har avgränsats till att beröra fyra delområden som behandlar bostadsbebyggelsen i området (figur 2). De olika planetapperna befinner sig på olika plan vilket har medfört en naturlig avgränsning gällande urvalet av delområden i och med att några delområden inte har färdigställda planarbeten. Vidare kommer studien att beröra bostadsbyggandet i Väsjön och har av den anledningen exkluderat de områden som inte gör det. Norra Väsjön, Södersätra, Väsjö torg samt Ribbings väg är de planområden som i dagsläget hanterar bostadsbyggandet och som har valts ut att undersökas i denna studie (figur 2). För att studera hur delområdena har planerats genom förtätning och nybebyggelse har ett urval gjorts gällande intervjupersoner. De planarkitekter som är huvudansvariga för delområdena har valts ut för intervju av den empiriska delen. Begreppet hållbar utveckling är mycket komplex samt tvetydigt, därför behöver det definieras så det är möjligt att genomföra arbetet (Lindgren, 2008, s. 9). I denna studie kommer hållbarhet att definieras utifrån Per G. Bergs (2003) resursmodell där hållbarhet har delats in i sju olika resurser som uppsatsen kommer att redogöra för; fysiska, ekonomiska, biologiska, organisatoriska, sociala, estetiska och kulturella resurser. Sollentunas översiktsplan samt detaljplanerna som berör delområdena kommer att analyseras, denna avgränsning grundar sig på att de behandlar de utvalda områdena som planerar för förtätning och nybebyggelse. 5

6 Figur 1. Ortofoto med inlagd plangräns för hela Väsjöområdet. Källa: Projektdirektiv - Exploateringsområdet Väsjön, Sollentuna kommun, 2013 Figur 2. Väsjöområdet med angivna namn på de nio planetapperna. Källa: Detaljplaner Väsjön, Sollentuna kommun,

7 2. METOD Det här avsnittet kommer att inledas med en beskrivning av uppsatsens textanalys av dokument för att sedan gå in på tillvägagångssätt i form av material och kvalitativa intervjuer. En analys av de plandokument som kommunen har tagit fram samt semi-strukturerade intervjuer med kommunala tjänstemän har genomförts för att kunna besvara uppsatsens frågeställningar. Denna undersökning har utgått från ett kvalitativt tillvägagångssätt. Stadsutvecklingsprojektet Väsjön i Sollentuna kommun har valts ut som ett specifikt fall för att skapa förståelse om hur förtätning kan användas som en utvecklingsstrategi för kommunen. Anledningen till att Väsjöområdet valdes ut är för att det är kommunens största satsning på bostadsbyggande men även för att området har förutsättningar att bli något unikt i svensk stadsutveckling. Sollentuna har en växande befolkning där det finns ett stort behov av nya bostäder och servicefunktioner. För att komma till rätta med problematiken planeras en utbyggnad av Väsjön med hjälp av förtätning och nybyggnation. Väsjön är av den anledningen ett lämpligt fall att undersöka förtätning som en utvecklingsstrategi. Uppsatsens syfte och frågeställning har kunnat besvarats med hjälp av en textanalys som kompletterats med en fallstudie, vilket har resulterat i en metodkombination. Metodkombination har en stor fördel i och med att den ökar säkerheten på studien då metoderna kan kompensera varandras brister och kan på så sätt ge en mer fullständig bild (Denscombe, 2009, s ). Nackdelen med metodkombination är att den framförallt kan vara tidskrävande (Denscombe, 2009, 164). Det har inhämtats olika former av plandokument framtagna av Sollentuna kommun för att finna empiri till undersökningen och dessa har kompletterats med kvalitativa semi-strukturerade intervjuer. Representanter från tjänstemannasidan som arbetar med utbyggnaden av Väsjön i Sollentuna kommun valdes ut för att få en inblick i hur Sollentuna kommun förtätar det nya bostadsområdet och planerar för ett hållbart bostadsbyggande. Tre tjänstemän från kommunen intervjuades; Sofie Loftenius, planarkitekt och delprojektledare för Norra Väsjön och Ribbings väg, Anna Pramsten, planarkitekt och delprojektledare för Väsjö Torg samt Emma Tönnerfors, planarkitekt för detaljplanen och delområdena Södra Väsjön, Ribbings väg och Väsjötorg. Ett målinriktad urval av intervjupersonerna gjordes med utgångspunkt att intervjua personer som är betydelsefulla för forskningsfrågorna, samt för att skapa en överensstämmelse mellan forskningsfrågorna och urvalet (Bryman, 2011, s. 434). Urvalet av tjänstemän på Sollentuna kommun var högst relevant för studien eftersom att kommunen har det yttersta ansvaret för bostadsbebyggelsen och den fysiska planeringen i staden, därmed planmonopol. Delprojektledarna är ansvariga samt insatta i utformningen av de givna planområdena med god insyn i ämnet vilket är av intresse för denna undersökning (Esaiasson et al, 2013, s. 229). 7

8 2.1 Material Studiens material har valts ut med omsorg för att kunna besvara uppsatsens syfte samt frågeställningar. De material som har inhämtats för att finna empiri till undersökningen är dokument som kommunen tagit fram. Sollentuna kommuns översiktsplan har studerats för att redogöra för kommunens utvecklingsvision och långsiktiga målsättningar, där bland annat synen på hållbar stadsutveckling presenterats och vilka strategier som planeras att användas för att nå den. Väsjöns plan- och strategidokument har likaså analyserats för att studera planbeskrivningen samt utformningen av området där detaljplanerna för Norra Väsjön, Södersätra, Väsjö torg och Ribbings väg varit viktiga dokument i avhandlingen. Förutom material från kommunen har relevant ämneslitteratur, vetenskapliga artiklar och rapporter studerats för att ligga till grund för uppsatsen. Den teoretiska avgränsningen har utgått från begrepp såsom hållbarhet, förtätning, stadsutveckling för att finna lämplig litteratur och vetenskapliga artiklar. Det finns en risk för att relevant litteratur valts bort i och med precisionen av att välja litteratur, vilket kan ha resulterat i att viktig information inte redovisats (Denscombe, 2009, s. 275). Begreppet hållbar utveckling hade kunnat avgränsas ytterligare eftersom att det är ett svårdefinierat begrepp som är komplext. Begreppet hade kunnat tydliggöras ännu mer i sammanhang till texten genom att redogöra för de olika resurserna ytterligare alternativt att välja bort de resurser som inte gick att applicera på fallstudien. 2.2 Kvalitativa intervjuer De kommunala dokumenten har kompletterats med tre kvalitativa semi-strukturerade intervjuer för att få en bättre insyn i ämnet och på så sätt kunna berika det befintliga materialet i undersökningen. Anledningen till genomförandet av semi-strukturerade intervjuer var att försöka få så fylliga och detaljerade svar som möjligt för att få en bättre förståelse för utbyggnaden av de olika planområdena samt försöka inhämta den material som saknats i de kommunala dokumenten (Bryman, 2011). Semi-strukturerade intervjuer är flexibla och behöver inte följa ordningen i intervjuguiden från punkt till pricka, på så sätt kan samtalet anpassas efter respondenternas svar. Dessutom får intervjupersonerna möjlighet att utveckla sina svar och kan av den anledningen ge ett mer utförligt svar (Bryman, 2011; Denscombe, 2009, s ). Samtalen utgick från samma intervjuguide och omfattade allmänt formulerade frågor som utformades i en strukturerad lista (se bilaga 1). Frågorna som ställdes under intervjun formulerades på ett så konkret och kortfattat sätt som möjligt för att inte inverka på respondenternas svar (Kvale & Brinkman, 2014, s. 174). Eftersom att respondenterna var verksamma i olika planområden kunde samma frågeguide 8

9 användas men också av den anledningen att begränsa insamlingen av materialet så att den endast behandlade frågor kring hållbarhet och förtätning. Intervjuguiden följdes inte strikt utan användes mer som en mall för att inte begränsa respondenternas svar samt för att få intervjun att flyta på. Därför ställdes en del följdfrågor som avvek från intervjuguiden så att respondenterna kunde utveckla sina svar (Kvale & Brinkman, 2014, s. 179). Ett problem med kvalitativa metoder är att det läggs stor fokus på forskarens tolkningar av det insamlade materialet. I vissa sammanhang kan materialet misstolkas och på så sätt påverka den inhämtade informationen negativt, därför har materialet studerats ett flertal gånger. Materialet hade kunnat studerats av ytterligare en person för att upptäcka eventuella misstolkningar (Dalen, 2007). Studien genomfördes i en period då Väsjöprojektet hade allvarliga samarbetsproblem inom ledningsgruppen. Under detta skede ersattes projektchefen av en ny, vilket resulterade i att det var svårt att få tag på lämpliga tjänstemän att intervjua (Vi i Sollentuna, ). Efter många mail och telefonsamtal ställde tre projektledare upp. Dessa tre var involverade i Norra Väsjön, Väsjö torg och Ribbings väg men däremot gick det inte att få tag på någon som var ansvarig för planområdet i Södersätra och det kan ha medfört att undersökningen gått miste om viktig information som kunnat vara betydelsefull i studien Genomförandet av intervjuer Respondenterna till fallstudien kontaktades via mail där de informerades om studien och dess syfte. Kommunikationen med samtliga respondenter fortgick och tider för intervju fastställdes. Intervjupersonerna upplystes specifikt om syftet med respektive område för att förstå vad materialet var ämnat att användas till och på så sätt fick de tillfälle att förberedas inför intervjun. Intervjuerna verkställdes på respondenternas enskilda arbetsplatser för att inte inskränka på deras arbetstid, gå miste om intervjutid samt för deras bekvämlighet under intervjuerna (Bryman, 2011). Miljön på arbetsplatserna var harmonisk och intervjuerna genomfördes i små rum för att inte störas av utomstående. Den disponibla tiden som respondenterna kunde avsätta för intervjuerna varierade, intervjulängden varade mellan minuter beroende på respondent. För att inte gå miste om viktig information eller förvrängning av de överlämnade svaren tillfrågades varje respondent före intervjun om deras godkännande för inspelning av samtalen (Bryman, 2011, s. 420). Respondenterna kan däremot hejdas av inspelningsutrustningen eftersom att de kan finna det obehagligt och på så sätt limitera sina svar (Bryman, 2011, s. 428). Samtliga respondenter godkände inspelningen och det var ingen som framstod ha påverkats av ljudinspelningen. Inledningsvis ställdes öppna och allmänt formulerade frågor för att lätta på stämningen och skapa en avslappnad atmosfär, detta för att försöka åstadkomma ett givande samtal. Fortsättningsvis ställdes mer specifika frågor för att få så fylliga och detaljerade svar som möjligt. Under intervjuns gång var det 9

10 viktigt att vara uppmärksam och mottaglig inför respondenternas svar eftersom att det ibland behövdes följdfrågor för att komplettera de givna svaren eller hjälpa respondenterna att formulera sig. För att komplettera inspelningen fördes anteckningar under intervjuns gång för att underlätta transkriberingen av intervjun men likaså för att inte gå miste om viktig information i händelse av att ljudinspelningen skulle sluta fungera (Bryman, 2011, s. 430). Större delar av intervjuerna transkriberades och sållades ut efter relevans. Materialet som valdes ut var det som behandlade de avgränsade områdena Norra Väsjön, Väsjö torg och Ribbings väg samt det material som kunde hjälpa att besvara studiens syfte och frågeställningar (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 221). 10

11 3. TEORETISK BAKGRUND Det här avsnittet kommer att ligga som underlag för den empiriska undersökningen och redogöra för vad hållbar stadsutveckling, förtätning samt den dynamiska resursmodellen innebär. Tillsammans kommer dessa tre delar att bilda ett teoretiskt ramverk för analys av hur Sollentuna kommun planerar att förtäta Väsjön med nybyggnation samt om det kommer att inträffa på ett hållbart sätt. 3.1 Hållbar stadsutveckling Ett mycket omtalat citat som ligger till grunden för begreppet hållbar stadsutveckling anträffas i Brundtlandrapporten (1987) Hållbar utveckling kan definieras som en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov (Svenskt näringsliv, 2005, s. 1). En politisk tankemodell som belyser tre pelare; ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet som tillsammans utgör det hållbara samhället (Brundtlandrapporten, 1987; Boverket, 2015). Hållbarhetsbegreppet kritiseras ofta på grund av att det inte finns en generell förklaring utan ett flertal oklara betydelser som måste preciseras vid varje enskilt tillfälle (From, 2011, s. 10). Begreppet hållbar utveckling har sedan 2000-talet tydliggjort att människorna på jorden ligger bakom miljöförstöringen men att det även finns en väg framåt för att lösa problematiken (Formas, 2005, s. 12). Att planera för en hållbar stadsutveckling innebär att städer och dess omgivande landskap planeras som en enhet. För att skapa en intressant miljö som inte ser likadan ut överallt krävs det att platsers identitet och funktion beaktas. När naturen, människorna och framtiden lever i harmoni finns det goda förutsättningar för en hållbar stad. Det gäller att planera helheten och se problem från olika perspektiv samtidigt (Block, 2009). Ett samarbete mellan många parter och verksamheter är en förutsättning för att åstadkomma en hållbar stadsutveckling. Kommunen har exempelvis den centrala rollen i arbetet och ett särskilt ansvar för att staden ska erbjuda goda livsmiljöer som är attraktiva och trygga, likaså på de offentliga platserna som de gemensamma stadsrummen. Att skapa visioner som ska delas av politikerna, invånare, näringsliv och föreningar är en stor utmaning och det är viktigt att hålla en öppen dialog med samtliga parter för att uppnå en god hållbarhet (Sveriges kommuner och Landsting, 2015, s. 5). En grundläggande förutsättning för att uppnå hållbarhet är om alla tre hållbarhetsdimensioner uppfylls och räknas som likvärdiga menar många forskare, arkitekter och planerare (Boverket 2015; Ullstad, 2008, s. 11). I praktiken har det visat sig vara svårt att genomföra eftersom de ekonomiska aspekterna såsom resurser och inte miljömål styr kommunernas stadsbyggande (Rådberg, 2003, s. 34). Mindre hänsyn tas till de sociala och ekologiska perspektiven i och med att vinstintresset ofta prioriteras vid stadsutveckling (Nilsson, 11

12 2001, s. 97). Detta tankesätt medför att komplexiteten för hållbar utveckling stärks och gör det svårt för stadens vision att förverkligas. Det är en konstant pågående process där flera aspekter är beroende av varandra i strävan mot en hållbar stadsutveckling (From, 2011, s. 21). 3.2 Förtätning Förtätning har blivit ett allt vanligare planeringsverktyg inom stadsbyggnad och ett förekommande åtgärdsförslag för att nå en hållbar stadsutveckling. Boverket (2005) menar att förtätning är en motsats till stadsutbredning/urban sprawl och anser att det är viktigt att ta hänsyn till olika typer av argument i förtätningsdiskussionen så att diskussionen inte enbart landar på en aspekt, såsom exempelvis minskad energianvändning, vilket är ett vanligt förekommande fall. Bebyggelseförtätning skapar möjligheter för en större andel boende i tätorters centrala delar som sedan medverkar till en ökad integration av olika funktioner (Boverket, 2005). Tidigare har städer och orter utvecklats inifrån och vuxit utåt, vilket har resulterat till ökat bilberoende och till att naturmark och jordbruksmark försvunnit. Idag utvecklas städerna inåt genom att bygga bostäder på den befintliga marken i staden samtidigt som det motverkar att städerna breder ut sig. Tätheten bidrar till minskade utsläpp genom att resvägarna blir kortare och det finns goda möjligheter till kollektivtrafik, som tillsammans gynnar en hållbar stadsutveckling (Boverket, 2016, s. 7). Planeringsmisstag kan transformeras till något bättre om förtätningen i staden planeras på rätt sätt och omvandlingen kan leda till att tidigare barriärer i staden förvandlas till attraktiva platser som utgör kvalitéer som tidigare inte existerat (Engström, 2011; Boverket, 2016). Det är en tydlig trend som kommunernas planer och strategier strävar efter för att planera ett tätare stadsliv, högre hus undviker framförallt nybyggnation på obebyggd mark (Sveriges kommuner och Landsting, 2015, s. 6). Förtätning används även som ett planeringsverktyg i översiktsplaner för att länka ihop olika delar av staden, för att minska segregation och för att öka tryggheten (Boverket, 2016, s.7). Erland Ullstad diskuterar hållbarhet och menar att under planeringen av en hållbar stad är det nödvändigt att ta hänsyn till både det sociala livet och den fysiska miljön samt att interagera båda delarna i miljöarbetet. En tätare boendemiljö kan ha en annorlunda inverkan på det sociala livet i jämförelse med en glesbebyggd stad eftersom den fysiska miljön påverkar kvaliteten på innehållet (Ullstad, 2008, s ). Utbuden och möjligheterna som finns i staden är tillgängliga för alla så att de kan möjliggöra för det sociala, ekonomiska och kulturella utbytet. Detta resulterar i att staden är åtkomlig för alla och hänger samman, till skillnad från avlägsna och storskaliga stadsdelar som kan vara en orsak till fysisk segregation. I och med att staden är både föränderlig och dynamisk är det viktigt att prioritera vårdnaden och utvecklingen av det som redan finns i staden istället för att ge preferens åt nya utbyggnadsområden att fokusera på. Att ta tillvara på existerande värden vid framtida behov i staden är en förutsättning för att uppnå en framgångsrik och hållbar 12

13 stadsutveckling. Utvecklingen av staden ska gå i rätt riktning för att inte gå miste om historiken vid planeringen av den (Ullstad, 2008, s ). Ytterligare en viktig sak att uppmärksamma är mångfalden i staden som inte ska trängas undan på grund av att den utvecklas och nya delar tillkommer. Det är därför viktigt att det finns en blandning och stort utbud av olika funktioner som är tillgängliga för alla, vilket går att åstadkomma i en tät och samlad stad (Ullstad, 2008). 3.3 Den dynamiska resursmodellen Den dynamiska resursmodellen kommer användas för att definiera hållbar utveckling och tydliggöra dess innebörd för denna studie genom att analysera de sju olika resurserna som återfinns i modellen och försöka applicera dessa på fallstudien. Per G. Berg (2003) som är professor i landskapsarkitektur och forskar på Sveriges lantbruksuniversitet, har skapat en modell för hållbar stadsutveckling som han presenterar i sin artikel Sustainability resources in Swedish townscape neighbourhoods Results from the model projekt Hågaby and comparisons with three common residental areas. Modellen är ett verktyg för etablering av lokalt anpassade strategier och har gestaltats efter sju olika resurser; fysiska, ekonomiska, biologiska, organisatoriska, sociala, estetiska och kulturella som är en uppdelning av hållbar stadsutveckling och har genomförts för att framkalla en bredare uppfattning av hållbart bostadsbyggande. Generellt sätt är det svårt att skapa hållbara nivåer för exempelvis luftföroreningar och dagvattenhantering menar Berg (2003), eftersom lokala variationer är så pass stora i olika delar av världen. Av den orsaken har resursmodellen tagits fram som ett alternativ och går att applicera på alla former av svenska samhällen. Berg (2003) åsyftar att staden enbart inte ska betraktas som en helhet utan att varje stadsdel måste uppmärksammas för att skapa en hållbar stad. Närheten till staden och tillgången till kollektivtrafik kan innefatta individuella förutsättningar och resurser för staden. Grundläggande vardagsbehov som exempelvis närhet till service är däremot generella för alla medborgare i staden (Berg, 2003, s. 31). De specifika förutsättningarna på varje plats kommer alltid att förändra de lokala lösningarna och i varje lokalt samhälle måste invånarna vara beredda på att förändra sin livsstil för att kunna skapa en hållbar stad. De sju resurserna som används för att studera hållbarhet i samhället; Fysiska resurser: Rent vatten, luft, energi, materia och jord som är tillgänglig för invånarna i det lokala samhället. Ekonomiska resurser: Hus, vägar, verktyg, kunskap och informella ekonomiska tjänster som är av betydelse för de boende i samhället. Biologiska resurser: Arter, biotoper och ekosystem i naturliga och kulturella landskap som 13

14 har en förbindelse till samhället. Organisatoriska resurser: Planer, order, lagar, infrastruktur, tjänster och informella regler som är anslutna till det lokala samhället. Sociala resurser: Relationer och lokalt samarbete inom samhället. Lågt rörliga kurser i samhället. Hälsotillstånd och kompetens bland invånarna i samhället. Estetiska resurser: Visuella intryck som influerar individers stämning och atmosfär i samhället. Kulturella resurser: Kunskap om gammal och ny historia samt kulturella mönster. Förekomst av konst, traditioner och ceremonier av signifikans för det lokala samhället. (Berg, 2003, s. 27) Nedan kommer de sju olika resurserna att redogöras i förhållande till förtätning Fysiska och ekonomiska resurser Berg (2003) argumenterar för att bilanvändandet influeras av flera fysiska och ekonomiska resurser såsom närheten och tillgängligheten till olika serviceverksamheter, lokala arbetsplatser och aktiviteter med mera. Förtätning kan vara till hjälp för att minska andelen transporter och resande i området genom att centrera bostäder, arbetsplatser, handel- och serviceverksamheter till området (Boverket, 2016). En tät stad innebär att förnyelsebar energi kan produceras i och med att den bidrar till en bra plats för bland annat solceller eftersom att den täta och stora ytan alstrar mer energi till skillnad från en glesbebyggd stad. Förtätning kan likaså medverka till att energiförbrukningen ökar. Om förtätningen leder till en förtunning av demografin där andelen ensamhushåll ökar, då kommer energianvändningen för uppvärmning av bostäder exempelvis att stiga (Berg, 2003). En annan bidragande faktor till att energianvändningen kan komma att öka är trängsel i staden som är vanligt förekommande i täta städer (Boverket, 2005, s. 10). Ett sätt att nå en ekonomisk tillväxt i staden är att främja verksamhetsetableringar genom att integrera olika funktioner i det lokala området (Delegationen för hållbara städer, 2011, s. 16). Det går likaså att nyttja vägar och ledningar på ett effektivt genom förtätning vilket resulterar i att energin samt kostnaderna reduceras vilket annars är en mycket kostsam faktor när nya byggnationer ska uppföras (Naess, 2014, s. 1524) Biologiska resurser En del av att uppnå hållbarhet i städer är att tillgodose mångfalden av grönområden och parker för att skapa en grön infrastruktur som utgörs av de biologiska resurserna i samhället (Berg, 2003, s. 43). Stadens grönområden för med sig flera funktioner för invånarna där parker, träd och buskar blir viktiga punkter för den gröna infrastrukturen (Boverket, 2005, s. 51). Grönområdena bidrar till en bättre luftkvalité samtidigt som de skapar rekreationsplatser där invånarna kan koppla av och njuta 14

15 av den fina naturen som finns till hands (Johansson, 2010). Men, det är svårt att uppnå en grön stad samtidigt som den ska förtätas, menar Georgsson (2013, s. 22). Förtätningen kan leda till att grönområden byggs bort för att favorisera byggnaderna. Det är mycket komplext och kan i slutändan innebära att ett val måste göras för att prioritera antingen grönområden eller förtätning (Georgsson, 2013, s. 20) Organisatoriska resurser För att sträva mot en hållbar stad måste invånarna vara beredda på att dra ner på bilanvändandet och börja använda sig av det lokala transportsystemet som erbjuds inom kollektivtrafiken (Scoffham & Vale, 1996). Det är av stor vikt att ha ett välfungerande transportsystem eftersom det utgör en viktig resurs i samhället (Berg, 2003, s. 43). Därav är det viktigt att åtkomsten till kollektiv- och cykeltrafik finns tillgänglig i närheten av bebyggelsen så att det kan främja valet av just det färdmedlet samt öka dess attraktivitet (Smidfelt Rosqvist, 2011, s. 39). Tidigare var det vanligt att planera för bilarnas framkomlighet i städerna istället för kollektivtrafikens eller gåendes. Idag tänker planerarna annorlunda och försöker i den mån det går att separera bilarna från stadskärnan så att de längre in dominerar gatubilden. På så sätt minskar det bilanvändandet och därmed energiförbrukningen som annars är en stor miljöbov (Berg, 2003). En viktig faktor att ta del av vid förtätning av stadsbygden är att inte bygga över grönområden i för hög utsträckning eftersom att det kan resultera till att fritidsnöjen förflyttas bort från staden. Detta kommer i sin tur innebära fler fritidsresor som leder till högre energiförbrukning eftersom att avstånden till fritidsnöjena blir längre (Berg, 2003). Likaså är det i den här resursen viktigt med en förtätning av staden för att dra ner på avstånden och på så sätt försöka motverka bilanvändandet i staden. Det är inte bara viktigt med närheten till kollektivtrafiken den ska också försöka gå på förnyelsebar energi för att vara ett så miljövänligt transportmedel som möjligt (Scoffham & Vale 1996, s ). På samma sätt är det viktigt att priserna för att åka kollektivt hålls så låga att det uppmuntrar invånarna att välja det färdmedlet (Shin, 2008) Sociala resurser Flödet av människor som vistas i staden kan öka genom att förtäta staden, i samband med detta minskar stadens ödslighet och gör i stället att tryggheten ökar (Berghauser Pont, 2015). En förtätning kan främja en blandning i staden och ger då goda möjligheter för att inkludera invånarna och sedan även minska segregationen (Molina, 2008). Det är därav stor vikt med en social blandning i staden i form av blandade upplåtelseformer på bostäder för att nå framgång med förtätning och därmed också minskad segregation. I annat fall kan detta innebära en felaktig utveckling av staden om den saknar denna blandning och kan komma att liknas vid grindsamhällena 15

16 i USA (Molina, 2008). En mycket viktig del i planeringen är var förtätningen ska ske (Berg, 2003). Det behövs en förtätning på olika områden i staden och i sekundära bostadslägen för att kunna motverka en allt för hög prishöjning på fastigheterna i området. I annat fall finns risken att priset höjs markant om exempelvis förtätningen enbart sker på attraktiva platser. Stadens invånare utsätts dagligen för flera hälsorisker som till exempel luftföroreningar samt risker för trafikolyckor. Att värna om invånarnas hälsa är en viktig del i den hållbara stadsutvecklingen och därför är det av vikt att ett minskat bilanvändande uppnås vid en förtätning (Naess, 2014, s. 1528). Även fast en förtätning bidrar till att stadens totala utsläpp av luftföroreningar reduceras på grund av den minskade bilanvändningen, koncentrerar den även området på var dessa utsläpp sker. Däremot behöver det inte endast ses om en nackdel, utan minskade utsläpp kan likaså leda till en ökad attraktion för vardagsmotion där invånarna känner att de exempelvis kan cykla, springa eller promenera i och med att bilanvändandet i staden minskar (Naess, 2014, s. 1539). Fastän minskat bilanvändande främjar vardagsmotion och därmed bättre hälsa så finns det studier som visar på högre risker för hjärtinfarkt och dödsfall hos invånare i förtätade städer. Att skapa ett tryggt samhälle där de mänskliga primära behoven kan uppfyllas är en viktig del bland de sociala resurserna. Fokus på rättigheter, rättvisa, makt, individens behov samt välbefinnande är centralt. Jane Jacobs (2005) menar att en mångfunktionell och tät stad är grunden för en hållbar utveckling. En blandning av olika funktioner i en stad så att staden blir levande dygnet runt. Det är viktigt att uppmärksamma var förtätningen sker när staden förtätas i och med att det kan bidra till höga prishöjningar om endast attraktiva platser förtätas. Det är därav stor vikt att planerarna tar hänsyn till olika platser som går att förtäta så att de kan motverka detta problem (Berg, 2003) Estetiska och kulturella resurser Bullernivå är en viktig faktor som påverkar många individers intryck av ett samhälle. I stadsplaneringen bör det därför tas hänsyn till bullernivåer i trafiken, då invånarna dagligen utsätts för bullernivåer i staden (Naess, 2014, s. 1528). Studier som genomförts inom denna fråga visar att en ökande täthet och befolkning i staden resulterat i en minskad ljudnivå. I genomsnitt orsakar en ökning av befolkningstätheten inte en ökning av bilanvändandet. Det tyder på att människor i områden med en hög bebyggelsetäthet mer ofta tar sig fram genom promenader, kollektivtrafiken eller via cykel som därmed sänker bullernivån (Berghauser Pont, 2015). En viktig aspekt att ta hänsyn till är interaktionen av nya byggnader till den befintliga miljön, det är av stor vikt att det finns en samhörighet mellan dessa två av estetiska skäl när en förtätning av staden görs (Berg, 2003, s. 45). För att skapa samhörighet mellan den nya bebyggelsen och den befintliga föreslår Berg (2003) att förse dessa områden med växtlighet för att dämpa kontrasten mellan modernt och äldre. 16

17 På så sätt skapar växtligheten ett bättre samspel mellan bebyggelsen och det konstruerar en bra helhetsbild. Under förtätning och utveckling av områden kan det även vara viktigt att bevara områdets historiska bakgrund. I Hågaby visade det sig att 85% av invånarna tyckte att områdets historiska bakgrund hade betydelse. Av det skälet är det betydelsefullt att visa omtanke åt den befintliga miljön och dess historia samt att se efter möjligheten i det specifika området och på så sätt interagera den nya bebyggelsen på rätt sätt (Berg, 2003, s. 44). 17

18 4. ANALYS AV VÄSJÖN Det här avsnittet kommer att presentera den empiri som har inhämtats från kommunens plandokument och de genomförda intervjuerna. Avsnittet har delats in i tre delar som är kopplade till frågeställningarna. Kommunens hållbarhetsmål kommer till en början att presenteras och följas av en framställning av förtätningsstrategierna i Väsjön. Avsnittet kommer att avslutas med att presentera den planerade bostadsbebyggelsen i Väsjön. 4.1 Kommunens hållbarhetsmål Sollentuna kommuns vision om ett långsiktigt hållbart samhälle uttrycker sig i översiktsplanen där tanken är att den ska fullföljas i en strategi om ny tät bebyggelse i goda kommunikationslägen. Stationssamhällena ska utvecklas ytterligare samt förbindas med urbana korridorer och en tätare bebyggelse (Sollentuna kommun, 2012, s. 4). Sollentuna kommuns översiktsplan ligger till grund för hur mark- och vattenområdena i kommunen ska användas samt hur de ska förhålla sig till den bebyggda miljön. Utöver det finns det likaså politiska mål som kommunen ska stå i relation till, framför allt när det kommer till hur utformningen av området ska fattas i form av bevarande och säkerställande av stadens kvalitéer. Målet är en god bebyggd miljö som fysiskt stämmer överens med de politiska satta målen. Det som utmärker Väsjöstaden från andra bostadsprojekt är närheten till natur och friluftsliv men även att den kommer att gestalta sig i en småskalig och variationsrik stadsmiljö (Sollentuna kommun, 2012, s. 6). Kommunen satsar stort på småföretagande och tanken är att dessa ska etablera sig längs stadsdelens huvudgator och prägla en varierad och livfull stadsdel. Parkeringar längs med gatorna utanför verksamheterna kommer att nyttjas på ett effektivt sätt genom att kunder och besökare använder de på dagtid och boende på kvällstid. Det ska även finnas ett stort utbud av mötesplatser för att främja ett rikt socialt liv, dessa mötesplatser ska vara tillgängliga för alla och skapa en hemkänsla och trygghet hos de boende i området. För att skapa en ökad trygghet i området är det viktigt att det en finns en balans mellan bostäder och verksamheter så att stadens gator är i rörlighet dygnet runt. På så sätt bidrar olika slag av målpunkter till en ökad integration i området (Sollentuna kommun, 2012; Tönnerfors 2016). Planen är att Väsjöområdet ska bli en välkomnande stadsdel som är tillgänglig för alla i form av ett stort utbud av bland bebyggelse såsom lägenheter, radhus och småhus samt att dessa innehar olika upplåtelseformer. En viktig aspekt att ta hänsyn till är att Väsjöområdet ska präglas av en god utformning och byggnadskonst. Utöver bostadsbebyggelsen så tillkommer andra verksamheter som kommunen måste förhålla sig till såsom, förskolor, skolor, äldreboende samt annan kommersiell service i och med att dessa verksamheter tillkommer vid bostadsbebyggelse. 18

19 Då tillgänglig mark utnyttjas effektivt bidrar detta positivt för kommunens bostadsförsörjning i och med att ett stort antal bostäder kommer att byggas (Planbeskrivning, 2012, s. 6; Ribbings väg, 2016, s. 5). Samtidigt som utbyggnaden av Väsjöområdet äger rum kommer det kommunala systemet för den nuvarande bebyggelsen att byggas ut och där kommunen kommer att säkra vattenoch avloppshanteringen (Sollentuna kommun, 2012, s. 8). Till en början hade inte Väsjöprojektet några uppsatta hållbarhetsmål utan denna aspekt har utvecklats med tiden och kommit att bli mer aktuell i dagsläget. Kommunen har i och med detta börjat att integrera hållbarhet på flera olika plan (Tönnerfors, 2016). Framkomlighetsstrategin är en av de viktigaste målen som kommunen arbetar med vid utformningen av Väsjön. Det finns goda kommunikationslägen i området men dessa måste restaureras och utvecklas för att en förtätning av området ska kunna påbörjas (Pramsten, 2016). Kommunen vill planera för ett bredare kollektivtrafiknät samt en utbyggnad av det befintliga cykelvägnätet och promenadstråken som finns tillgängliga i Väsjön. Ett hållbart transportsystem är något som samtliga planarkitekter nämner under intervjuerna (Pramsten 2016; Loftenius 2016; Tönnerfors 2016). De menar att om en förtätning av området sker kommer detta bidra till korta avstånd för framförallt kollektivtrafik samt serviceverksamheter. Kommunen vill att detta ska resultera i att fler väljer ett hållbart transportmedel för att sig till sitt färdmål (Sollentuna kommun, 2012, s. 21) Att skapa attraktiva mötesplatser för att knyta nya kontakter är något som har intresserat kommunen de senaste åren och kommit att bli en viktigt del vid utformandet av detaljplanen. Ett av Väsjöns huvudmål är att bostäderna ska ha inslag av handel, utbildning och småskaliga verksamheter för att främja möten men också för att det ska finnas en blandning av människor som rör sig i området (Tönnerfors, 2016). Tillgången till den fina naturen och vattnet är ytterligare aspekter som profilerar Väsjöområdet. Det är likaså viktigt att det finns en blandning av funktioner i flerbostadsbebyggelsen för att skapa en attraktiv stadsmiljö. Det finns goda möjligheter för rekreation i området t.ex. närheten till naturreservaten Törnskogen, Rösjön och likaså Väsjöbacken och Edsbergs sportfält. Naturreservaten ska förbindas genom området med ett natur- och parkstråk och det Blå-gröna stråket. Området kring Väsjön kommer att restaureras och i samband med detta planeras två torg, ett promenadstråk och kajer längs sjön. I den norra delen av sjön kommer stadsmiljön att uppföras i kvarterstruktur (Norra Väsjön, 2013, s. 6). 4.2 Förtätning av Väsjön Sedan framtagandet av översiktsplanen 1988 har Väsjöområdet identifierats som ett möjligt framtida bostadsområde. Planområdet av Väsjön var till en början mycket mindre men har med tiden blivit större än vad man tidigare hade planerat för då det fanns påtryck att utveckla Väsjön 19

20 genom att förtäta och bygga i området (Sollentuna kommun, 2012, s. 23). Vid utformningen av planprocesserna var det många fastighetsägare boende i Väsjön som ställde sig mot planerna. Det har sedan dess funnits en dialog med fastighetsägarna sedan planprocessen började ta form där kommunen tagit hänsyn till deras åsikter (Pramsten, 2016). Under planeringens gång har många blivit positiva till förtätningen och nybyggnationen. Förtätningen kommer framförallt att utformas i de tidigare sommarstugeområdena Norra Väsjön och Södersätra. Detta medför till att förtätning av området inte sker i dess klassiska form eftersom att stora delar av Väsjön är obebyggd (Tönnerfors, 2016). Fortsättningsvis planeras det för en förtätning inom de småhusområdena som kommer att byggas. Det finns inga tydliga förtätningsstrategier i planerna utan kommunen planerar att förtätningen ska ske successivt och skapa goda boendemiljöer för att det inte ska byggas allt för tätt, en bra förtätning där Edsberg ska växa ihop med områdena i Väsjön (Loftenius, 2016). Kommunen försöker i den mån de kan att förtäta i befintliga områden för att spara på resurserna. Kommunen använder förtätning i bebyggelsen genom att bland annat nyttja befintlig infrastruktur, en grundsten som bebyggelsen utgår ifrån. Väsjöbacken ligger centralt i området och är en av Stockholms mest populära skidbackar. Verksamheten medför goda förutsättningar för en god utveckling och som kommer att behållas. Den största anledningen till utbyggnaden av Väsjöområdet åsyftar dels på vattenförsörjningen och avloppshantering, genom en utbyggnad av kommunalt vatten- och avlopp kan mark- och vattenmiljön långsiktigt säkras. Det andra motivet till utbyggnaden grundar sig i kommunens bostadsförsörjning som långsiktigt ska säkras i och med att den tillgängliga marken utnyttjas effektivt. Utvecklingen av Väsjöområdet kommer att pågå under många år fram till 2040 och sker i etapper där delområde för delområde färdigställs efter hand. Det planeras att byggas omkring 3800 hem i form av villor, stadsradhus och flerbostadshus (Sollentuna kommun, 2016). Sollentuna kommun vill nå en långsiktig hållbar utveckling genom att planera för en tätare bebyggelse genom att exploatera områdena runt Väsjön på ett funktionellt sätt. Kommunen planerar för att sammankoppla den kommande bebyggelsen i Väsjön med den befintliga flerbostadsbebyggelsen och villamiljöerna i norra Edsberg så att barriärerna mellan dessa försvinner och skapar en naturlig övergång samt en sammanhållen stadsdel. Detta kommer att genomföras med förtätning som planeringsverktyg och kommer att resultera till en fast utveckling i och med att gränserna mellan den befintliga miljön och den nya suddas ut och förhåller sig till den existerande karaktären (Gestaltningsplan, 2013). Väsjö torg var en av de delområdena där planerarna tänkte om. I början var tanken att stora kvarter skulle uttrycka sig i området men man tänkte om och planerade för småkvarter och mindre gårdar. Kommunen vill med hjälp av förtätning och nybyggnation sträva efter en blandad och 20

21 småskalig bebyggelse inom kvarteren, med olika verksamheter i byggnadernas bottenvåningar. Denna förtätning ska bidra till ökad tillgänglighet och närhet till kollektivtrafik, arbetsplatser, verksamheter och mycket mera för invånarna. Bilanvändandet i området kommer därmed att minska och likaså resursförbrukningen när människor väljer cykel och gång som färdmedel (Smidfelt Rosqvist 2011; Berg, 2003). I och med att en av kommunens främsta hållbarhetsmål är framkomligheten till och från området, så planeras det för en utbyggnad av framförallt kollektivtrafiken, cykelvägnätet och gångstråk, för att försöka hindra bilanvändandet (Tönnerfors, 2016). För att nå en hållbar stadsutveckling är det viktigt att transportsystemet är hållbart så att den klarar av kapaciteten för det växande invånarantalet i Sollentuna kommun samt utvecklas till ett hållbart transportsystem. En annan viktig grundpelare i kommunens förtätningsstrategier är att restaurera och bevara natur- och grönområden för att skapa attraktiva miljöer i staden. Kommunen hoppas kunna attrahera flera människor och verksamheter till området så att de vill bo och verka i staden och samtidigt locka fler besökare till området genom att erbjuda det unika friluftslivet som finns tillgängligt (Loftenius, 2016). Om detta verkställs har kommunen stora förutsättningar för att nå en lyckad förtätning och är därmed ett steg närmare mot en hållbar stad. Stadslivet kommer att utvecklas så att det blir mer levande genom att ha en blandad bebyggelse med närhet till torg och parker samt de unika naturområdena som finns tillgängliga i området. Det innebär en positiv effekt för hälsan där invånarna bland annat får en bättre luft. Om dessa målsättningar nås kommer grönområdena att föra med sig fördelar till staden menar Boverket (2005). Kommunen strävar likaså efter att få in alla typer av verksamheter i området så att denna trygghet kan åstadkommas (Pramsten, 2016). Tryggheten i Väsjöområdet kommer att öka om staden erbjuder olika typer av verksamheter olika tider på dygnet så att fler människor rör sig i området under olika tider på dygnet (Jacobs, 2005). De områden där förtätning och nybebyggelse kommer att anläggas är främst i Norra Väsjön, Södersätra, Väsjö torg och Ribbings väg där en del av den befintliga bebyggelsen redan finns men också där den lämpligaste marken för att bygga bostäderna på finns tillgänglig (Tönnerfors, 2016). En utbyggnad av Edsberg kommer att göras för att koppla den samman med Väsjön. Förtätning av dessa delområden kommer att utnyttja befintlig infrastruktur vilket är positivt för både energi- och materialförbrukningen samt för stadens ekonomi. Men det kommer samtidigt att ske en utbyggnad av infrastrukturen eftersom att stora delar av området är obebyggt. 4.3 Den planerade bostadsbebyggelsen Den nya stadsdelen Väsjön ska innefatta; en blandad bebyggelse i form av lägenheter, småhus, stadsradhus med olika upplåtelsereformer. Nya verksamheter, förskolor, skolor, lekplatser, 21

22 äldreboende, kommersiell service samt nya idrotts- och rekreationsanläggningar (Projektdirektiv, 2013, s. 8) som planeras av kommunen för att komplettera den planerade bebyggelsen i Väsjön. Avgränsningen är utformad av Sollentuna kommun tillsammans med involverade aktörer och utformas på följande sätt; Området definieras i väster av höjdryggen och kraftledningsgatan mot den lilla sjön Snuggan. I öster gränsar området mot sjön Fjäturen och Rösjöns friluftsområde. I söder ansluter området mot Edsbergs tätortsområde. Norrut ges avgränsningen i princip av Sollentunas kommungräns mot Upplands Väsby (Sollentuna kommun, 2010, s. 4). Planarbetet omfattar hela Väsjöomådet men har efter två plansamråd delats in i nio olika planetapper. Anledningen till denna avgränsning grundar sig i områdets olika planförutsättningar, tanken är att de olika planetapperna ska klara av en utbyggnad under en längre tid samt vara oberoende av varandra (Projektdirektiv, 2013, s. 9, Tönnerfors, 2016). Kommunens strävan att föra processen snabbt framåt har på samma sätt varit ett fundament för uppdelningen av området eftersom att den sågs vara för omfattande och stor till storleken (Genomförandebeskrivning, 2013, s.1). Norra Väsjön, Södersätra, Väsjö Torg och Ribbings väg är de delområden som valts ut i denna studie eftersom att de är de enda planetapperna som har en färdigställd detaljplan rörande bostadsbebyggelsen Norra Väsjön Figur 3. Planförslag med övergripande gatu- och bebyggelsestruktur, skala 1:5000. Källa: Planbeskrivning till detaljplan för Väsjön norra, Edsberg, Sollentuna kommun, Under mitten av nittonhundratalet växte Norr- och Södersätra fram som ett fritidshusområde. Ett mycket trivsamt område som bidrog till att alltfler människor valde att bosätta sig i området på 22

23 heltid medförde att kommunalt vatten och avlopp började byggas ut i dessa områden. I och med att fler bosatte sig i området permanent byggdes Norrortsleden ut för att minska genomfartstrafiken på Frestavägen. Förutsättningar för en sammanhållen utveckling av ny bebyggelse kring Väsjön gavs i samband med detta (Norra Väsjön, 2013, s. 5). Planförslaget för Norra Väsjön innehåller totalt cirka 650 nya lägenheter i flerbostadshus, 150 nya småhus och 7 befintliga villor (Figur 3; Norra Väsjön, 2013, s. 7). Det planeras en utveckling av området med ny bostadsbebyggelse i form av förtätning och nybyggnation med blandade bebyggelsetyper. Området är starkt kuperat vilket innebär att planen för gator, bebyggelse och tomter ska anpassas till terrängförutsättningarna på platsen samt att så många som möjligt får tillträdde till vyn (Loftenius, 2016). Det kommunala vattnet och avloppssystemen ska byggas ut tillsammans med den befintliga bebyggelsen och nyproduktionen som planeras. Längs Frestavägen och intill det Blågröna stråket i öster planeras flerbostadshus som ska ge ett tätare och stadsmässigt intryck. Radhus/kedjehus och parhus planeras i halvcentrala lägen samt längs den genomgående gatan mellan Frestavägen och Gustavbergsleden. Planförslag för villabebyggelse anträffas mot angränsade naturmark i norr och stråk med naturmark bevaras mellan bebyggelsen för att skapa grönområden (Norra Väsjön, 2013, s. 4; Loftenius, 2016). Frestavägen kommer att omvandlas till en stadsgata där skalan på bebyggelsen är densamma som hus i fyra våningar, där den översta är indragen i förhållande till fasadlivet mot gatan. Flerbostadshusen kommer att få entréer mot gata som utgör stadsmässiga kvalitéer och kommer att medföra till en varierad karaktär på den norra sidan av Frestavägen. Bottenvåningarna i flerbostadshusen kommer att möjliggöras för lokaler med handel (Loftenius, 2016). Ut med gatan längs Edsbergs allé samt vid entrétorget ska det finnas möjlighet att bedriva affärsverksamheter för lokalen i bottenvåningen eftersom de blir viktiga mötesplatser i området och längs det blågröna stråket har det planerats flerbostadshus. De terrängmässiga förutsättningarna är annorlunda här till skillnad från området vid Frestavägen så därför har flerbostadshusen orienterats utifrån ett friare förhållningssätt, samt att terrängen är i förhållande till gatan (Norra Väsjön, 2013, s. 5). Tätare småhusbebyggelse i form av rad- och kedjehus uppförs längs genomgående gator. En glesare villabebyggelse planeras i de högre liggande delarna där den befintliga villabebyggelsen finns samt kring den angränsande naturmarken, detta för att få en mjuk övergång till omgivningarna (Norra Väsjön, 2013, s. 12). Det är viktigt att bebyggelsen samspelar med terräng och landskapsbild och bör därför anpassas. Markanpassningar med terrasseringar och murar ska ta upp höjdskillnader där husen uppförs där terrängen kräver. Naturmarken mellan den lägre bebyggelsen på höjden kommer att bevaras för vegetation samt erbjuda lekplatser och vistelseområden. Det är något som är viktigt för 23

24 att få en mjuk övergång mellan de olika bebyggelserna (Norra Väsjön, 2013, s. 12) Södersätra Södersätra utgörs idag av ett äldre fritidshusområde som successivt kommer att byggas ut. Området innefattar Södersätra, delar av Norrsätra, Kastellgården samt delar av Frestavägen, Väsjön och Snuggabäcken (Projektderektiv, 2013). I detaljplanen framgår det planer för en förtätning av villabebyggelse i det existerande sommarstugeområde i Väsjön samt en flerbostadsbebyggelse närmast Frestavägen och Väsjön. I samband med förtätningen kommer VA-, fjärrvärme och elnät att uppdateras och utvidgas. Det finns även planer för att bygga ut kollektivtrafiken genom en ny väg för busstrafik som kommer att gå genom hela området i samband med att vägnätet kommer att rustas upp. Det är framförallt privata fastighetsägare som äger marken samt några större bostadsbolag som har köpt marken för att bygga flerbostadshus. Som tidigare nämnt kommer naturen inom samtliga planområden att bevaras och utvecklas. Törnskogens och Rösjöskogens naturreservat kommer att kopplas ihop genom det så kallade Blågröna stråket som är ett nytt parkoch vattenstråk. Stråket kommer att skapa nya möjligheter att röra sig i området genom att öka tillgängligheten till Väsjöns stränder samt till omgivande naturreservat. Upp till cirka 500 lägenheter norr om Väsjön och cirka 200 nya småhus i Södersätra samt delar av Norrsätra (Projektdirektiv 2013; Sollentuna kommun, 2016). I och med att jag inte fick tag på en planarkitekt för Södersätra så är materialet för det här delområdet begränsat. 24

25 4.3.3 Väsjö torg Figur 4. En småskalig inledning av kvarteren med en blandning av flerbostadshus och stadsradhus. Källa: Planbeskrivning av Väsjö torg, Sollentuna kommun, 2014 Området kommer att utgöra den centrala delen av Väsjöområdet med täta flerbostadshusbebyggelse i kvarterstruktur (Figur 4; Projektdirektiv, 2013, s. 9). Detaljplanen medger en utbyggnad av ca 800 lägenheter i flerbostadshus. Bebyggelsen kring Väsjö torg kommer att präglas av flerbostadshus med inslag av stadsradhus. Dessa bostäder kommer att delas in i 14 mindre kvarter (Väsjö torg, 2013, s. 2). I de centrala delarna av kvarteren kommer stadsradhusen främst att lokaliseras, de kommer dessutom att finnas som inslag utefter lokalgatorna (Pramsten, 2016). Fastighetsindelningen kommer att möjliggöra för att gestaltningen av bebyggelsen präglas av ett variationsrikt och småskalig bebyggelse. Gestaltningen av taklandskapet ska vara variationsrik och omsorgsfull eftersom att takens utförande har stor betydelse för området då den till stora delar betraktas ovanifrån (Väsjö torg, 2013 s. 4). Ett centralt torg planeras i anknytning till lägenheterna som planeras vara relativt storskaliga och införlivande byggnader. Det planeras även en strandpromenad med brygganläggningar utefter Väsjöns strand som ska förbinda de norra och södra delarna med varandra även en skola för ca 800 elever planeras i området (Väsjö torg, 2013, s. 9) 25

26 4.3.4 Ribbings väg Figur 5. Planområde inom rödstreckad markering, skala 1:2000 Källa: Detaljplan för del av Edsberg, Sollentuna kommun, Det här planområdet befinner sig i den norra delen av Edsberg i anslutning till Ribbings väg. I dagsläget omfattar området i princip bara ett sluttande naturområde som förbinder sig till Ribbings väg samt en stor markparkering som är beläget vid fastigheterna Esset 1 och 2. Planerna för området är dels att bygga ut gång- och cykelbanan vid Ribbings väg för att säkerställa vägen men samtidigt uppmuntra för gående och cyklister i området (Ribbings väg, 2016, s. 5). Det planeras omkring 270 nya lägenheter i området varav 65 av dem är mindre studentbostäder och varav 6 lägenheter ingår i ett LSS-boende. De nya byggnadsvolymerna kommer att framhävas mot gatan för att skapa ett tryggare gaturum (Tönnerfors, 2016). Det är viktigt att gränserna mellan det offentliga gaturummet, de halvprivata ytorna och de privata uteplatserna definieras tydligt. Utformningen av den nya bebyggelsen ska ske i överensstämmelse med den befintliga bebyggelsen samtidigt som den ska presenterna en utveckling av området. Husen kommer att uttrycka sig i ett modernt uttryck som ska avspegla arkitekturen och materialvalet. Ett högre hus kommer att markera korsningen intill Edsberg allé och ha en betydande roll för länken mellan Edsberg och Väsjön. För att stärka denna koppling har ett hus som kantar den norra delen av Edsberg allé planerats. I bottenvåningen av höghuset kommer en lokal att inrymmas som åsyftas ha en serviceverksamhet med tillträde till en uteplats (Ribbings väg, 2016, s 10). Det planeras punkthus med fyra till sex våningar som är sammankopplade med lägre byggnadsdelar i en våning inom Esset 1-2 (3). Ett LSS-boende samt en lokal för en mindre service verksamhet kommer att återfinnas i bottenvåningen. Det kommer att skapas en tyst gård för de 26