Kånna kyrkogård. Sunnerbo kontrakt. Växjö stift. Pernilla Wandestam Smålands museum rapport 2007:113

Transkript

1 Kånna kyrkogård Sunnerbo kontrakt Växjö stift Pernilla Wandestam Smålands museum rapport 2007:113

2 2007 Smålands museum Växjö 2007 ISSN Produktion och distribution: Smålands museum, Box 102, Växjö Allmänt kartmaterial: Medgivande

3 Innehåll: Inledning sid 3 Kånna kyrkogård sid 9 Beskrivning av kyrkogården idag sid 11 Beskrivning av enskilda kvarter sid 14 Sammanfattande bedömning och karaktär sid 32 Ordförklaringar sid 35

4

5 INLEDNING Bakgrund Svenska kyrkan har sedan kristendomens införande svarat för begravning och omhändertagande av döda. I varje socken har inrättats kyrkogårdar för ändamålet. I en stor del av Sveriges församlingar utgör kyrkogården den äldsta bevarade delen av församlingens anläggningar. Ofta har kyrkogården medeltida ursprung. Sedan Svenska kyrkan och staten skildes åt har kyrkan ansvaret för sina egna kulturarvsfrågor. Kunskapen om kyrkogårdarnas kulturhistoriska värden är dock fragmentariska. Detta medför att skötseln av den vigda platsen ofta saknar antagna riktlinjer eller vårdprogram där kulturarvshänsyn utgjort planeringsförutsättning. Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapen om våra kyrkogårdar och begravningsplatser genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering av kyrkogårdar i Växjö stift. Begravningsväsendet i Sverige är numera en statlig angelägenhet bekostad av begravningsavgiften men den utförs fortfarande som under tidigare århundraden. Varje församling eller samfällighet som önskar söka kyrkoantikvarisk ersättning för vården av kulturarvet måste före 2009 ha upprättat en av stiftet godkänd vård- och underhållsplanering. Denna planering skall visa hur kulturarvets värden skall bevaras. Det är såväl på församlingsnivå som på stiftsnivå nödvändigt att ha kunskap om det kyrkliga kulturarvet. Såväl kortsiktig som långsiktig planering är ett ansvar för båda. För stiftets innebär planeringen att bruka de gemensamma resurserna på ett ändamålsenligt sätt. Den kyrkoantikvariska ersättningen förutsätter en övergripande kunskap om de kulturhistoriska värdena för att medlen skall göra största möjliga kulturhistoriska nytta. Länsstyrelsen skall i sin myndighetsutövning stödja detta arbete samt har ett regionalt tillsynsansvar för kulturmiljövården. På uppdrag av Växjö stift utför Smålands museum en inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser inom stiftets del av Kronobergs län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och omfattar de till Svenska kyrkan hörande kyrkogårdarna/begravningsplatserna som omfattas av kulturminneslagens 4. Lagen gäller begravningsplatser som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Syfte Den översiktliga inventerings syfte är att: - ta fram övergripande kunskap om kulturarvet som underlag för församlingens/ samfällighetens planering för och förvaltning av kyrkogårdar och begravningsplatser - ta fram underlag för myndigheter och kyrkan regionalt för handläggning av kyrkoärenden enligt kulturminneslagen och olika finansiella stödsystem - skapa ett gemensamt kunskapsunderlag för kulturhistorisk värdering och prioritering samt i sig utgöra ett samlat forskningsmaterial - dessutom verka för ökad förståelse för kyrkogårdens kulturarv såväl lokalt som i kontakter mellan kyrkan och samhället Kulturminneslagen och begravningslagen Enligt Lag om kulturminnen m m (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar på kyrkogården. (Se vidare i bilaga om Kulturminneslagen). Begravningslagen (SFS 1990:1144). anger att en gravvård ägs av den som betalar gravrättsavgiften. När en gravanordning har blivit uppsatt, får den inte föras bort utan upplåtarens medgivande. När gravrätten upphör har ägaren rätt till gravvården. Om gravrättsinnehavaren inte vill gör anspråk på gravvården inom 6 månader tillfaller gravvården

6 upplåtaren, alltså församlingen. Vidare säger lagen: Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är av kulturhistoriskt värde eller av annat skäl bör bevaras för framtiden, skall upplåtaren om möjligt lämna kvar den på platsen. Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen, skall den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats. Kulturhistorisk bedömning Alla gravvårdar bär på sin historia och kan berätta om en person, en familj, stilhistoria och begravningstraditioner. I rapporten finns exempel på typer av gravvårdar som utifrån skilda kriterier bedöms som kulturhistoriskt värdefulla. Generellt gäller att ålderdomliga gravvårdar från tiden fram till 1850 bör föras in i kyrkans inventarieförteckning Detta gäller även gravstaket och gravvårdar i gjutjärn och smidesjärn liksom äldre vårdar av trä. Många andra gravstenar har också ett kulturhistoriskt värde som kan kopplas till gravvårdens utförande - material, konstnärligt utförande eller till en person- lokal/personhistoriskt värde. Inventeringen omfattar i första hand enbart gravvårdar ute på kyrkogården. I flera kyrkor finns det dock gravvårdar som förvaras i kyrkan eller i lokal i anslutning till kyrkan. Ofta har dessa ett stort kulturhistorisk värde och bör tas med i kyrkans inventarieförteckning. Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Växjö stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Kronobergs län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Vid bedömningen tas hänsyn till varje enskild kyrkogårds egna värden, men också till värden i förhållande till andra kyrkogårdar i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkogården samt en beskrivning i ord och bild av kyrkogården som helhet och de olika kvarteren/områdena. En kulturhistorisk bedömning görs av varje kvarter/område samt över kyrkogården i dess helhet. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som inte en komplett beskrivning av händelser i kyrkogårdens utveckling. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i rapporten. Fältarbetet och rapporterna har utförts av antikvarier David Fuchs, Jenny Svensgård, Jessica Wennerlund och Helena Åkerberg vid Smålands museum i Växjö. Rapporterna finns tillgängliga på Växjö stift, Länsstyrelsen i Kronobergs län, ATA, Smålands museum samt på respektive kyrklig samfällighet. 4

7 Kort kyrkogårdshistorik En kyrkogård skiljer sig från en begravningsplats på så vis att den ligger i direkt anslutning till en kyrkobyggnad. En begravningsplats rymmer ofta ett kapell inom sitt område. I förhistorisk tid varierade gravskicket mellan brandgravar och jordbegravningar. Kristendomens införande innebar bl a att kremering av kroppar förbjöds. Länge begravdes människor i närheten av sina hem, men under medeltiden anlades kyrkogårdar i allt högre utsträckning kring kyrkorna. Kyrkogårdens område delades först upp mellan byarna, med byvisa begravningar, senare i hemman. Den medeltida begravningsplatsen bestod troligen av ängslika områden kring kyrkan där de välbärgades gravminnen i form av stenkors, tumbor och hällar stod uppställda. Enklare människors gravar kunde markeras av en liten kulle eller ett träkors. Kyrkogården omgärdades vanligen av träbalkar med spåntak. I mitten av 1700-talet kom ett kungligt påbud om att kyrkogårdsmuren, eller bogårdsmuren som man då kallade den, skulle vara uppförd av gråsten utan bruk, alltså kallmurade. I början av 1800-talet tillät man att de murades med kalkbruk om de täcktes med tak. Reformationen innebar på många sätt en förändrad syn på det som hörde kyrkan till. Många kyrkogårdar lämnades vind för våg, murar revs och djuren betade fritt i markerna. Först under 1700-talet började man visa mer intresse för kyrkogårdarnas vård och utformning. Före 1800-talet var det vanligt att människor av högre stånd begravdes inne i kyrkan, medan vanligt folk begravdes på anonyma allmänningar kring kyrkan. Under 1700-talets slut ökade protesterna mot begravningar i kyrkan då det ansågs ohygieniskt och orsakade stort obehag, speciellt sommartid. År 1815 beslöt Sveriges riksdag om att begravningsplatser skulle anläggas utanför städer och byar, också det av hygieniska skäl. Först efter 1815 blev det också mer allmänt förekommande med genomgripande planläggning av kyrkogårdarna med gångsystem och planteringar. Det blev också allt vanligare med planteringar av träd kring kyrkogården, sk trädkrans. Genom 1815 års förordning förbjöds definitivt begravningar inne i kyrkan. Kyrkogårdar och begravningsplatser uppdelades i områden där den dödes familj fick köpa gravplats, och områden som var gratis. Dessa senare områden kallades vanligen allmänna linjen. Här begravdes människor i den ordning de avled. Det innebar bl a att äkta makar inte blev begravda bredvid varandra. Fram till 1960-talet används denna typ av linjegravar. Under 1800-talets senare hälft blev det allt vanligare för samhällets arbetare och medelklass att skaffa sig egen gravplats och påkostad gravvård. Samtidigt blev de förmögnas gravvårdar allt mer exklusiva. Vid ungefär samma tid började man anlägga kyrkogårdar med en mindre strikt utformning, än den tidigare, och med ett mer naturinspirerat utseende. Vid 1900-talets mitt anlades kyrkogårdar med en större anpassning till den lokala topografin och de lokala växtförhållandena, bl.a. tillkom många skogskyrkogårdar. I och med att man började använda moderna maskiner har skötseln av kyrkogårdarna delvis förändrats. Tidigare grusgravsområden har såtts igen och staket och andra detaljer har tagits bort för att underlätta arbetet. Under de senaste decennierna har minneslundar tillkommit på nästan samtliga kyrkogårdar. Växjö stift en kort historik Småland och Öland var under tidigaste kristna tid knutna till stiftet i Hamburg- Bremen. År 1103 lyckades den danske kungen genom intrigerande med påven och tyska kejsaren tillskapa det nordiska ärkestiftet. Utbrytningen fick sitt biskopssäte i Lund och den nordiska kyrkoprovinsen styrdes under tre kvarts sekel från Danmark. Stiftsbildningarna i den svenska delen av kyrkoprovinsen pågick dock samtidigt och när Uppsala, genom en påvlig skrivelse år 1164, blev ärkebiskopssäte bestod den nya svenska kyrkoprovinsen av fyra stift jämte Uppsala, nämligen Linköping, Skara, Strängnäs och Västerås. Sex år senare omtalas i ett gåvobrev en biskop i Växjö vid namn Balduin. Växjö stift måste därför ha tillkommit mellan 1164 och Det nya stiftet tillskapades genom utbrytning från Linköpings stift och kom att omfatta Värend, Finnveden, och Njudung. Värendsdelen utgjordes av fem härader, Allbo, Kinnevald, Konga, Norrvidinge samt Uppvidinge. Finnveden bestod av Sunnerbo och Västbo medan Njudung var uppdelat i två härader, Västra och Östra Njudung. 5

8 Uppgifterna kring vilka områden som omfattades av den nyinrättade biskopsstolen i Växjö är dock inte entydiga då Växjöstiftets avgränsning mot Linköping relativt omgående blev föremål för en segdragen konflikt främst rörande de båda landen Finnveden och Njudung vilka tillsammans med virdarnas land Värend kom att utgöra en särskild lagsaga, den s.k. Tiohärads lagsaga. Tiohäradslagens kyrkobalk utgör en viktig källa till kunskap om samhällsförhållanden under de första kristna århundradena och var den gällande kyrkolagen i Växjö stift och angränsande delar av Linköpings stift långt fram i tiden. Kyrkobalken föreskrev de rättigheter och skyldigheter som gällde beträffande uppförande av kyrka och anskaffande av inventarier härtill samt tillsättning av präst och ansvaret för dennes ekonomiska bärgning. Lagstiftningen innefattade också bestämmelser om biskopen och dennes uppgifter. Till dessa hörde framförallt vigning av präster och kyrkor men också ansvaret för läran samt utövandet av såväl administrativ som juridisk myndighet liksom ekonomisk förvaltning. Företrädarna för det nyinrättade Växjöstiftet torde ha hävdat att biskopsdömet borde sammanfalla med lagsagan. Från Linköpings stift sökte man uppenbarligen inskränka den nya stiftsbildningen till att endast omfatta Värend. Frågan kring stiftets utbredning kom slutligen att fastslås genom den påvlige legaten Vilhelm av Sabinas skiljedom 1248 genom vilken Finnveden och Njudung tilldelades Linköpingsstift medan Växjöbiskopen fick nöja sig med Värend. Därigenom kom Växjöstiftet att bli det i särklass minsta stiftet i den svenska kyrkoprovinsen med endast omkring 60 socknar. För stiftsledningen i Växjö innebar stiftets begränsade omfattning en motsvarande begränsning av ekonomiska resurser och inflytande. Ungefär ett århundrade efter Växjöstiftets bildande konstituerades domkapitlet som i stiftsstyrelsen har varit rådgivande och ställföreträdande. Domkapitlets uppgift var främst att svara för gudstjänst och undervisning i domkyrkan. År 1555, i samband med att Kalmar ordinariedöme bildades, överfördes det gamla folklandet Finnveden till Växjö stift. Finnveden utgjordes då av Västbo, Östbo och Sunnerbo härader och hade dessförinnan tillhört både Skara och Linköpings stift. 6

9 När Jönköpings och Kalmars ordinariedömen upphörde 1568 återgick man praktiskt taget till den gamla stiftsindelningen där områdena kring Jönköping, Tveta, Vista och Norra Vedbo återfördes till Linköpings stift och Mo härad till Skara stift. Östbo och Västra Njudungs härader lades till Växjö stift dit också Östra Njudungs härad fogades från Linköpings stift. År 1621 fogades också Tveta och Vista härader till stiftet i Växjö. Denna indelning av stiftet bevarades fram till 1900-talets början då en väsentlig förändring av den yttre ramen kom till stånd och Kalmar stift bildat 1603, slogs samman med Växjö stift. Beslut i frågan fattades vid 1903 års riksdag. En sammanslagning skulle äga rum i samband med nästa biskopsvakans i något av de två stiften. Detta realiserades sedan biskop Tottie i Kalmar avlidit varefter sammanslagningen ägde rum den 1 augusti Kalmar stift omfattades då av Handbörds, Stranda, Norra och Södra Möre härader samt Öland. Av svenska kyrkans tretton stift kommer Växjö på femte plats såväl med avseende på areal som på folkmängd. Växjö stift omfattar sedan 1915 större delen av Småland samt Öland. De delar som ej innefattas av stiftet är Aspelands, Sevede och Tjust härader i norra delen av Kalmar län samt Södra och Norra Vedbo härader i nordöstra delen av Jönköpings län, som alla ingår i Linköpings stift, samt Mo härad i nordvästra Jönköpings län vilket är en del av Skara stift. Växjö stift är indelat i sexton kontrakt nämligen Kinnevald, Allbo, Sunnerbo, Konga, Vidinge, Tveta, Vista, Östbo, Västbo, Västra Njudung, Östra Njudung, Norra Möre, Södra Möre, Stranda och Handbörd, Ölands norra samt Ölands södra kontrakt. Att kontrakten i officiella sammanhang ofta nämns i just denna ordning speglar stiftets utveckling med utgångspunkt från det gamla Värendsstiftet kompletterat med Kalmar stift. Vid millenniumskiftet blev Svenska kyrkan ett eget trossamfund och statskyrkan i Sverige upphörde. Växjö stift har arbetat med den kyrkliga indelningen och strukturförändringar pågår där församlingar slås samman, eller delas. För närvarande har Växjö stift 222 församlingar. Stiftets minsta församling är Jälluntofta med knappt 60 kyrkotillhöriga och den största är Jönköping Sofia med tillhöriga. I stiftet finns drygt 300 präster och drygt 100 diakoner. Foto på föregående sida: Höstdag vid Älmeboda gamla kyrka. 7

10 kånna kyrkogård Kånna by ligger i Kånna socken, Sunnerbo kontrakt, Ljungby kommun, Kronobergs län, Växjö stift. Alvesta Växjö Uppvidinge Ljungby Lessebo Markaryd Älmhult Tingsryd Kånna kyrkogård 8

11 Kånna kyrkogård Kyrka och kyrkomiljö Kyrkan i Kånna är troligen uppförd under 1180-talet och är den enda bevarade absidkyrkan i Sunnerbo härad. Kånna socken omnämns första gången 1388 i skriftliga källor, j Quannom. Kyrkan är en salskyrka med putsad fasad. Taket på långhus och sakristia är av spån medan absiden har ett blytak. Nordöst om kyrkan står klockstapeln som är av klockbockstyp. Kyrkan ligger inne Kånna samhälle och flankeras av en lång trädallé. Alldeles väster om kyrkogården slingrar sig Lagan. Landskapet norr och söder om kyrkogården består av öppna fält och betade ängar. Kyrkogårdens historik Kyrkogården har anor från medeltiden och omsättningen på gravvårdarna har varit stor, vilket ger ett varierat utbud av gravvårdar på kyrkogården. De äldsta gravvårdarna på kyrkogården härrör från talet. På ett flygfoto från 1941 syns det hur kyrkogården såg ut innan utvidgningen åt norr på 1940-talet. Under tiden för fotot innehöll kyrkogården flest grusgravar. De flesta av dessa har stenomramning och någon enstaka har häckomgärdning. Någon gravvård med tillhörande gjutjärnsstaket går inte att se. Kyrkan har vid tillfället för kortet fortfarande sin takryttare vilken senare togs bort och ersattes med en fristående klockstapel. Flygfoto från 1941 över Kånna kyrkogård.

12 Händelseregister: 1180-tal Kyrkan uppförs troligen under denna tid Kånna socken omnämns första gången i skriftliga källor Den gamla klockstapeln rivs Anteckningar över inventarier vid Kånna kyrka. Här nämns en dopfunt uthuggen i granit som skall stå på kyrkogården. Dessutom nämns två äldre gravvårdar med in skriptioner från mitten av 1600-talet Förslag om utvidgning av kyrkogården fastställs. (Riktigt vilket år utvidgningen sedan sker finns inte några uppgifter om i arkivet, men på ett flygfoto från 1941 har utvidg ningen inte genomförts.) Den norra kyrkogårdsmuren flyttas till den nya norra gränsen. (Var tidigare tal om en utvidgning åt öster) Ifrågavarande område utgör en direkt fortsättning mot norr av den hittills nyttjade begravningsplatsen. Dess läge är lämpligt med ringa lutning åt nordväst. Jordmånen utgöres av mylla och därunder sand. Bebyggelse liksom brunnar saknas inom de närmaste 50 metrarna. Det är emellertid av vikt, att vederbörande på något sätt för vissa sig om att framdeles någon bebyggelse, i varje fall ej grävning av brunn, ej sker å den smala remsan mellan begravningsplatsen och den nedanför mot Lagan rinnande bäcken Utlåtande om utvidgningen av H. Wickbom, t.f. 1:e provinsläkare. Utvidg ningen utförs något år senare Stigluckan restaureras. Den tidigare pärlspontade beklädnaden borttages och man undersöker hur den tidigare sett ut. 196 Byggnadsstyrelsen godkänner förslaget att ta ned dels takryttare från taket på Kånna kyrka, dels uppföra en klockstapel vid kyrkan. Kyrkan får samma år tillbaka sin romanska stil som den hade innan uppförandet av takryttaren i början av 1800-talet. Tak ryttaren var uppförd i trä Klockstapeln uppförs på kyrkogården. Ritningar av den nya klockstapeln upprättades av arkitekt Olof Ryhmer, Hässleholm Stigluckan restaureras. 10

13 Beskrivning av kyrkogården idag Allmän karaktär Kyrkogården ger ett väldigt omslutet och avskilt uttryck med sin täta häck, vallmur och trädkrans. Denna känsla förstärks av den flankerande trädallén och stigluckan. Strax nordöst om kyrkan är klockstapeln uppförd. Kyrkogården är en relativt liten kyrkogård av rektangulär form. De gångar som löper genom kyrkogården är grusade. Det finns 14 kvarter i varierande storlek med ett stort utbud av gravvårdar. De äldsta bevarade vårdarna (från 1500-talets slut och framåt) går att finna i kvarter A, B och C. De mer monumentala gravvårdarna står främst i kvarter F och G. I kvarteren längst åt norr är gravvårdarna generellt mindre och av en enklare utformning. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av en vallmur uppförd i kallmurad natursten. Då kyrkogården utvidgades på 1940-talet flyttades den norra muren från sin tidigare plats i gränsen mellan nya och gamla till den nya gränsen i norr. Kyrkogårdens gamla del omgärdas dessutom av en oxbärshäck vilken är relativt hög. Runt hela kyrkogården finns även en trädkrans av lönn och björk. Pastoratet planerar ytterliggare en utvidgning åt norr då det börjar bli glest med gravrätter på kyrkogården. Kyrkogårdsmuren ska enligt uppgifter bibehållas intakt sånär som på en liten öppning i den norra muren som leder besökaren in på det nya området. Gravkarta över Kånna kyrkogård. 11

14 Kyrkogården omgärdas av en vallmur uppförd i kallmurad natursten. Kånna kyrkogård har enbart en ingång som ligger insprängd i den östra kyrkogårdsmuren och flankeras av en vacker stiglucka. Ingångar Kånna kyrkogård har enbart en ingång som ligger insprängd i den östra kyrkogårdsmuren och flankeras av en vacker stiglucka. Denna är delvis uppför i putsat tegel och delvis i trä. I stigluckan finns två brunbetsade trägrindar upphängda. När stigluckan är uppförd finns inga uppgifter om i arkivhandlingarna. Vegetation Runt kyrkogården växer en trädkrans som på den gamla delen består främst av lönn, men även lind ingår. Den nya delen i norr har en trädkrans av björk. Den gamla delen omgärdas dessutom av en hög häck av oxbär. Gravområdena är gräsbevuxna sånär som på det fåtal grusgravar som finns på kyrkogården. I kvarter C strax framför kyrkans port står ett sorgeträd av sorten hängask och i kvarter G växer en fristående lönn. I övrigt förekommer inga större planteringar på kyrkogården. Från församlingshemmet i öster löper en trädallé fram till stigluckan på kyrkogården. Denna allé består av lönn. Gångsystem Kyrkogårdens gångar är grusade och leder besökaren från ingången i öster och runt hela kyrkan. I de äldsta delarna av kyrkogården (kvarter A C) finns inga gångar kvar men i den norra delen av kyrkogården finns flera gångar. Enligt gravkartor och flygfotot kan man se att det tidigare funnits gångar mellan varje kvarter vilket inte var fallet under inventeringen. Gravvårdstyper Kyrkogårdens gravvårdar har en stor ålderspänning och i kvarter A-C kan man finna ett större antal gravvårdar från och 1600-talen. Av dessa är det flera som idag inte har några tydliga inskriptioner men förhållandevis många har ändå synliga årtal inhuggna. Det går även att hitta högresta och monumentala granit- och diabasvårdar från 1800-talets slut och 1900-talets början. I den norra delen av kyrkogården som tillkom efter utvidgningen på 1940-talet finner man flest låga rektangulära gravvårdar i främst grå och röd granit men det förekommer även material såsom diabas, hallandia och labrador. På kyrkogården finns också ett mindre antal gravvårdar med stenomramning vilka dels är grusade, dels gräsbevuxna. Det finns också en gravplats med pollare och kätting. Kyrkogårdens äldsta daterade vård är en stor grå granithäll, vilken ligger i kvarter B söder om kyrkan. Stenen härrör från Byggnader Förutom kyrkan finns på kyrkogården en klockstapel vilken uppfördes Under tidigt 1800-tal revs den tidigare klockstapeln som stod på kyrkogårdens västra del och ersattes av en takryttare på kyrkans tak. Under 1960-talet återställde man dock kyrkan till sin ursprungliga form utan takryttare och en klockstapel nyproducerades. Denna står direkt nordöst om kyrkan och är uppförd i öppen klockbockstyp. Tak och spira samt stävor är klädda med spån. Den nedre delen av stävorna som vilar på syllar har 12

15 klätts med koppar. Detta för att förhindra snabb förmultning. Strax utanför kyrkogården finns i sydväst en enklare redskapsbod med slamfärgad träpanel och plåttak. Öster om kyrkogården ligger församlingshemmet i mexisten med brunt betongtegel på taket. En av kyrkogårdens monumentala gravvårdar. Förutom kyrkan finns på kyrkogården en klockstapel vilken uppfördes

16 Kvarter A utgörs av ett rektangulärt område där gravstenarna är placerade i enkla linjer orienterade i nord- sydlig riktning. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A Allmän karaktär Kvarteret ligger i kyrkogårdens sydöstra hörn direkt till vänster innanför ingången. Kvarteret utgörs av ett rektangulärt område där gravstenarna är placerade i enkla linjer orienterade i nord- sydlig riktning. Gravvårdarna är från många olika tidsåldrar och håller en relativt låg skala. Gravområdet som är gräsbevuxet avgränsas i öster och i söder av kyrkogårdsmuren och häckomgärdningen. I kvarteret står två hagtornsträd. Gravvårdstyper Kvarter A innehåller gravvårdar vilka härrör från mitten av 1800-talet och fram till 1980-talet. Det material som använts främst vid uppförandet av gravvårdarna är diabas, därefter grå granit. Majoriteten av gravstenarna är låga rektangulära gravvårdar samt smala låga vårdar. Förutom någon enstaka högrest sten håller kvarteret en låg skala. Några gravvårdar som utmärker sig lite extra är bland annat en marmorvård från Vården är högrest och har fått formen av en gotisk spetsbåge. Troligtvis har vården tidigare krönts av ett marmorkors vilket idag är borta. På vården finns också ett par händer i relief vilka håller varandra. En jugendinspirerad gravvård från 1923 finns också att hitta i kvarteret. Den är utförd i grå granit med ett bredare överstycke. Den släta gravstenen är upptill dekorerad med skulpterade blommor och blad. Tidigare har stenen haft en tillhörande stenram vilken ingått som en viktig del av gravvården. Av den finns idag bara de högre delarna alldeles kring fondstenen kvar. 14

17 Både titlar och ortsnamn på gravvårdarna är relativt vanligt i kvarteret. Bibelord och psalmhänvisningar förekommer i en liten skala. Bland de ortsnamn som omnämns finns Bäck, Linnebacken, Berghem, Trollestorp, Kvänjarp och Slätten. Förekommande titlar är skräddare, fjärdringsmannen, banvakt, hemmansägare, soldaten och syskonen. Kortare ord såsom Saliga äro de döda som i herren dö och Herren lär oss betänka att vi dö måste förekommer också. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarter A har ett heterogent uttryck med gravvårdar från flera tidsåldrar vilket gör det mindre känsligt för nytillskott. Hänsyn bör dock tas till kvarterets färgskala och till intilliggande befintliga gravvårdar. Genom sina konsthistoriska, lokalhistoriska och hantverksmässiga värden är en del av kvarterets gravstenar extra kulturhistoriskt intressanta och bör därför i möjligaste mån få stå kvar i kvarteret efter det att gravrätten gått ut. Ett alternativ är också att återanvända gravstenar för att bibehålla karaktären i kvarteret. Den marmorvård som står i kvarteret bör, om så inte redan är fallet, föras in i församlingens inventarielista. Denna grav ger en bild över hur de jugendinspirerade gravvårdar som uppfördes under och 1920-talen såg ut. Denna gravvård i marmor har fått formen av en gotisk spetsbåge. 15

18 Kvarter B Allmän karaktär Kvarter B är placerat strax väster om kvarter A. Det finns inga gångar som skiljer kvarteren åt på denna del av kyrkogården bara antydningar i marken visar hur kvarteret delas in. Hela gravområdet är gräsbevuxet. I söder avgränsas området av kyrkogårdens häckomgärdning och kyrkogårdsmur. Gravstenarna har placerats i enkla gravlinjer, med undantag för en dubbel gravlinje, och står utsträckta i nordsydlig riktning. Även detta kvarter håller en relativt låg skala. Gravvårdstyper Kvarteret innehåller gravvårdar som härrör från 1560-talet och fram till 1960-talet vilket gör att de vittnar om många olika ideal och många gånger om stor hantverksskicklighet. Här finns högresta gravvårdar i diabas och granit bredvid låga rektangulära diabas- och granitvårdar. Kvarteret har ett större antal gravvårdar vilka är utförda i grå och röd granit vilka är grovt uthuggna med enkla inskriptioner och utsmyckningar. Inskriptionerna är i flera fall ifylld vilket gör att man kan tyda inskriptionerna. Dessa gravvårdar är från 1600-talet och fram till början på 1800-talet. Färgskalan på kvarterets gravvårdar är gråsvart med inslag av röd granit. Några gravvårdar som utmärker sig lite extra är bland annat en stor grå granithäll med ett inhugget kors vilket sträcker sig nästan från kortsida till kortsida. På hällen står inga tydliga inskriptioner på vilka man kan utläsa något årtal för när den är uppförd. Genom församlingens gravrättregister WIGA går däremot att få uppgiften att hällen är rest över kyrkoherden Canutus, död Vården är den enda i sitt slag på kyrkogården. Graven är under inventeringen något överväxt av gräs. Kvarterets äldsta sten med synliga inskriptioner är från Den är utförd i röd granit och har initialerna efter den döde samt årtal inhuggna. Dessutom har den smyckats med ett litet enkelt inhugget kors. På en smal låg diabassten från 1892 går det att läsa texten Vår kärleksfulla moder - Hon hoppades, trodde och led. Gravvården har ett tidstypiskt utseende och har fått formen av en liten låg obelisk. Diabasvård med texten Vår kärleksfulla moder - Hon hoppades, trodde och led. Denna häll är den äldsta daterade gravvården på kyrkogården och är från

19 Förekomsten av ortsnamn på kvarterets vårdar är relativt vanlig, likaså titlar. Bibelord och psalmhänvisningar förekommer däremot inte i någon större utsträckning. De ortsnamn som omnämns är Dragaryd, Slätten, Trollestorp, Lunnarp, Kånna och Berghem. Exempel på förekommande titlar är hemmansägaren, hustrun, köpman, och kyrkvärden. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarter B har en heterogen karaktär med gravvårdar från flera tidsåldrar vilket gör det mindre känsligt för nytillskott. Hänsyn bör dock tas till En låg rektangulär gravvård från kvarterets färgskala och till de intilliggande gravvårdarna. Genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är en del av kvarterets gravstenar extra kulturhistoriskt intressanta och bör i möjligaste mån bevaras i kvarteret sedan det att gravrätten gått ut, alternativt återanvändas. Den stora granithäll som ligger på kyrkogården samt gravvården från 1661 bör, om så inte redan är fallet, föras in på församlingens inventarielista. Det gräs som idag börjar växa över granithällen bör försiktigt tas bort för att göra gravvården mer synlig. 17

20 Kvarter C är något asymmetriskt och nästan triangulärt till formen. Kvarter C Allmän karaktär Kvarter C ligger i kyrkogårdens sydvästra hörn och angränsas av kyrkogårdsmur och häckomgärdning i söder och väster. Kvarteret är relativt litet och på gravområdet växer en hängask, ett s.k. sorgeträd. Kvarteret är något asymmetriskt och nästan triangulärt till formen. Gravområdet är gräsbevuxet och gravvårdarna står uppställda dels i nordsydlig riktning, dels längs med den intilliggande häcken, i enkla gravlinjer. Området är det äldsta på kyrkogården. Gravvårdar Gravvårdarna i kvarteret härrör från och 1600-talen och fram till 1930-talet. Det innehåller bara ett mindre antal vårdar som har ett varierat uttryck med dels några högresta diabasvårdar från 1900-talets första årtionden, dels låga rektangulära familjegravar. De material man använt sig av vid uppförandet av gravvårdarna är främst diabas och grå granit. Någon gravsten har tidigare haft tillhörande stenram och en grusad gravplats. Av dessa finns under inventeringen inget kvar. I kvarteret finns flera äldre gravvårdar där den äldsta med inskriptioner kvar är från 1640-talet. Två av gravvårdarna är av sådan ålder att tidigare Överst: Gravvård från

21 Flera av de äldre gravvårdarna i kvarteret. Gjutjärnskors från 1862 med treklöverformade avslut på korsarmarna. inskriptioner helt försvunnit men det troliga är att de härrör från och 1600-talet. Alla de nämnda är grovt uthuggna och relativt små i sin storlek. En av dem är utförd i sandsten. En annan gravvård som utmärker sig lite extra är det gjutjärnskors som står uppställt i kvarteret. Det är från 1862 och har treklöverformade avslut på korsarmarna. Korset har en del rostangrepp. Väster om korset står en granitvård från 1831 där inskriptionerna tydligt går att läsa då de dels är djupt inhuggna, dels ifyllda med färg. Gravvården är grovt bearbetad med ett enkelt uttryck. Varken ortsnamn eller titlar förekommer i någon större utsträckning i kvarteret. De ortsnamn som omnämns är Bäck, Kånna och Dragaryd. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarteret har en heterogen karaktär och här finns många gravvårdar som har en sådan utformning eller historisk bakgrund att de var för sig har ett stort kulturhistoriskt värde. Dessa bör bevaras för framtiden. Nya gravvårdar i dessa delar bör harmoniera med de gravvårdar som är befintliga och inte skilja sig för mycket från dem i fråga om storlek, formspråk och material. Det är viktigt att bevara de grusbelagda gravplatserna med sina omgärdningar liksom gravar där endast omgärdningen kvartstår. Dessa kan med önskvärdhet återställas till sitt ursprungliga skick med grus. Gravvårdar såsom gjutjärnskorset vilka blivit utsatta för rostangrepp bör borstas rena från detta med en stålborste. När detta är gjort grundar man järnet med blymönja och slutstryker sedan med linoljefärg. Gjutjärnskorset bör, om inte så redan är fallet, uppföras på församlingens inventarieförteckning. Detta gäller även kvarterets äldsta gravvård och övriga gravvårdar med inskriptioner som är från 1600-tal samt den vård från 1831 då de är extra kulturhistoriskt intressanta. 19

22 Kvarter D ligger alldeles öster om kyrkan i anslutning till absiden. Kvarter D Allmän karaktär Kvarter D ligger alldeles öster om kyrkan i anslutning till absiden. Området är rektangulärt till formen och de få gravvårdar som är uppförda på kvarteret är placerade i nordvästlig riktning. Eftersom det enbart finns fyra gravvårdar i området upplevs det som lite tomt. Gravområdet är gräsbevuxet och längst i öster står en större betongkruka med blommor i. Gravvårdar I kvarter D finns enbart fyra gravvårdar. Alla håller en väldigt låg skala men är i uttrycket olika. Den äldsta gravstenen är uppförd 1645 i röd granit och har inskriptioner på både fram och baksida. På framsidan av stenen finns några dekorationer som tyvärr inte går riktigt att uttyda vad de är. I kvarteret finns också en familjegrav utförd i diabas. Denna har tidigare varit en grusgrav med tillhörande stenram, vilket går att se på ett flygfoto från 1941 och på den form som gravstenen har. Varken stenram eller grus är bevarade. Den äldsta gravstenen är uppförd 1645 i röd granit och har inskriptioner på både fram och baksida. 20

23 Ortsnamn förekommer på två av gravvårdarna i kvarteret och titeln makarna finns på en av stenarna. Psalmhänvisningar och bibelord förekommer inte alls. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Gravvårdarna i detta kvarter bör i möjligaste mån få stå kvar i kvarteret tills det att gravrätten gått ut alternativt återanvändas. Genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är en del av kvarterets gravstenar extra kulturhistoriskt intressanta. Nytillskott som uppförs bör harmoniera med de befintliga gravarna vad gäller den lågt hållna karaktären och färgskalan. Gravvården från 1645 är väldigt väl bevarad och den enda i sitt slag på kyrkogården. Därför bör den om så inte redan är fallet föras in i församlingens inventarielista. En familjegrav vilken tidigare haft tillhörande stenram och grusad gravplats. 21

24 Kvarter E Allmän karaktär Kvarter E är det kvarter i vilket klockstapeln står och är placerat nordöst om kyrkan. Gravvårdarna står placerade runt stapeln i nordsydlig riktning men det finns även ett antal som uppförts i östvästlig riktning. Gravlinjerna är både enkla och dubbla. Området är gräsbevuxet sånär som på det fåtal grusgravar som finns i kvarteret. Runt om hela kvarteret går grusgångar vilket tydligt markerar avgränsningarna för området. Kvarteret gränsar i norr emot utvidgningen som gjordes under 1940-talet Gravvårdar Kvarter E har en stor variation av gravvårdar jämnt utspritt över tiden från 1900 till 1970-talet. Ett undantag är den äldsta gravvården i kvarteret vilken är från ca Gravvårdarna håller en relativt låg skala och de flesta gravvårdarna är utförda i diabas men även grå och röd granit finns representerad bland stenarna. I kvarteret finns en gravplats vilken är grusad. Några gravvårdar som utmärker sig lite extra är bland annat en sten vilken ligger mot marken och som fått formen av en rektangulär ram i grå granit. Innanför ramen finns planterade växter. I ramens ena kortända står orden Vår Gerhard - Himlen är mitt hem. Det är en unik grav och den enda i sitt slag på kyrkogården. Gravvården från 1790-talet har även den ett unikt uttryck. Det är en liten sten utförd i röd granit. Den har fått en rundad form och i stenen finns två runda hål vilka går rakt igenom stenen. Vad de två hålen har för betydelse eller använts för finns inga uppgifter om. Vanligtvis när en gravsten delas av man och hustru står i nästan alla fall mannens titel och namn till vänster eller allra överst på gravstenen. I detta kvarter finns ett undantag där hustruns namn är placerat till vänster. Detta finns på en diabasgrav vilken är låg och rektangulär till formen. Stenen har fått ett tempelmotiv med en överliggande fronton. Varken ortsnamn, bibel- eller psalmhänvisningar förekommer i någon större utsträckning i detta kvarter. Titlar ser man dock mer frekvent. Av de titlar som förekommer kan nämnas Lantbrukaren, Syskonen, Hemmansägaren, Snickaren, Köpmannen och Sjuksköterskan. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarteret har en heterogen karaktär med gravvårdar ifrån flera tidsåldrar vilket gör den mindre känslig för nytillskott. Nya gravvårdar bör dock harmoniera med de befintliga gravvårdarna och hänsyn bör tas till den svartgråa färgskalan. Genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är flera av kvarterets gravvårdar extra kulturhistoriskt intressanta. Dessa bör därför få stå kvar i kvarteret sedan dess att gravrätten gått ut, alternativt återanvändas. Det är viktigt att bevara de grusbelagda gravplatserna med sina omgärdningar liksom gravar där endast omgärdningar kvarstår. Dessa kan med önskvärdhet återställas till sitt ursprungliga skick med grus. De minner om ett historiskt begravningssätt vilket var vanligt fram till 1950-talet. Den gravvård vilken är formad som en ram är unik i sitt slag och bör därför, om inte så redan är fallet och om gravrätten gått ut, föras in på församlingens inventarielista. Detta gäller även gravvården från 1790-talet. 22

25 Denna gravvård har formen av en rektangulär ram och är unik i sitt slag. En gravvård utförd under 1790-talet vilken försetts med två hål. 23

26 En av de bevarade grusgravarna i kvarteret. Kvarter F Allmän karaktär Kvarter F ligger väster om kvarter E, nästan i mitten av kyrkogården, och utgörs av ett rektangulärt område. De enkla och dubbla gravlinjerna står placerade i nordsydlig riktning. Hela kvarteret är gräsbevuxet med gravstenar av heterogen karaktär med både högresta och låga gravvårdar. Kvarteret avgränsas åt alla håll av grusgångar. Gravvårdar Gravvårdarna i kvarter F har en blandad karaktär och härrör från 1800-talets slut och fram till våra dagar. Det finns en grovt huggen liten gravsten i området vilket troligtvis är från tiden innan 1800-talet. Då den saknar inskriptioner är den svår att datera. Här finns även ett antal monumentala gravvårdar från och 1940-talen utförda i diabas med tidstypiska blästrade utsmyckningar. Kvarteret innehåller ett större antal familjegravar vilka främst är utförda i smala låga diabasgravar. Tre av dem är grusade gravplatser vilka minner om hur begravningstraditioner från 1850-talet och fram till 1950-talet. På några platser finns även stenramar vilka idag nästan är helt övervuxna med gräs. Gravvårdarna är främst utförda i diabas men även röd och grå granit förekommer. En marmorvård från 1980-talet går också att finna. Gravvårdarna i diabas har ofta blästrade motiv såsom kors i olika former. I kvarteret förekommer ortsnamn och titlar i relativt stor utsträckning. Bibel- och psalmhänvisningar återfinns här mer frekvent än i de andra kvarteren på kyrkogården. Bland de omnämnda ortsnamnen finns Berghem, Dragaryd, Österljung, Bäck, Dalen och Fridhem. De titlar som förekommer är banvakten, smedmästaren, gratialisten, kyrkovaktmästaren och byggnadssnickaren. Kortare ord såsom Allt av nåd, Vila i frid och Älskad Saknad 24

27 Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarter F har ett heterogent uttryck med gravvårdar från många olika tidsåldrar vilket gör att det inte är så känsligt för nytillskott. Hänsyn bör dock tas till kvarterets färgskala och de nya gravvårdarna bör harmoniera med de befintliga. Flera av kvarterets gravar är av extra kultur historiskt värde och bör därför i möjligaste mån få stå kvar i kvarteret sedan det att gravrätten gått ut. Ett alternativ till att uppföra nya gravvårdar kan också vara att återanvända äldre gravvårdar. Det är viktigt att bevara de grusbelagda gravplatserna med sina omgärdningar liksom gravar där endast omgärdningar kvarstår. Dessa kan med önskvärdhet återställas till sitt ursprungliga skick med grus. Bruket med grusgravar var vanligt från mitten av 1800-talet och fram till 1950 och påminner oss om ett historiskt begravningssätt. Äldre gravvård vilken saknar årtal och inskriptioner. Två av de högresta och monumentala gravvårdarna i kvarteret. 25

28 Kvarter G Allmän karaktär Detta kvarter ligger placerat emot kyrkogårdens västra mur, väster om kvarter F och norr om kvarter C. Gravlinjerna står uppställda i nordsydlig riktning där de räta linjerna ibland bryts av större familjegravar med omgärdningar. I kvarterets nordöstra hörn växer en större lönn. Gravområdet är gräsbevuxet sånär som på ett fåtal grusgravar. Gravvårdar Merparten av kvarterets gravvårdar härrör ifrån talet och fram till 1960-talet. Endast ett fåtal är resta före och efter dessa tider. Kvarteret har ett stort utbud av gravvårdar från olika ideal vilket ger det dess heterogena karaktär. Här finns högresta och monumentala gravvårdar från tidigt 1900-tal bredvid låga rektangulära granitvårdar från 1950-talet samt äldre marmorvårdar. Några av gravvårdarna har också kvar sin stenomramning och av dem är ett mindre antal fortfarande grusade. Kvarterets äldsta gravsten är en kalkstensvård från Det är en högrest och relativt smal gravvård vilken försetts med inskriptioner både på fram- och baksida. Stenen har två lodräta sprickor som löper längs med hela stenen. Några andra gravvårdar i kvarteret som utmärker sig lite extra är bland annat två marmorvårdar från 1870 respektive En av dessa är en liten barngrav vilken står tillsammans med flera andra gravvårdar i en familjegrav. Den består av liten sten vilken på toppen har ett marmorkors. Stenen är rest Till vänster om denna står en annan marmorvård vilken har dekorerats med en krans i relief ovanför inskriptionerna. Tidigare har även denna gravvård varit försedd med ett marmorkors på toppen men detta har med tiden gått av. Familjegraven de två vårdarna är placerad i, har en omgärdning bestående av pollare och kättingar och omfattar fem gravvårdar. Förutom de två tidigare nämnda marmorgravarna finns i kvarteret ännu en marmorvård rest 1888 över makarna Johansson vilka bara blev 26 år gamla. Gravvården avslutas uppåt i en spets och dekoreras av en krans i relief. I kvarteret finns en gravvård i diabas, vilken är formad som en vapensköld på en grovhuggen sockel. Den är rest runt sekelskiftet Framsidan utgörs av tidstypiskt blästrade och polerade ytor, medan formen är ovanlig och den enda i sitt slag på kyrkogården. Denna gravvård har fått formen av en vapensköld. Kvarterets äldsta gravsten är en kalkstensvård från

29 I kvarteret förekommer titlar i relativt stor utsträckning. De omnämnda titlarna är bland annat nämndemannen, postmästaren, lantdbrukaren, smedsmästaren och fastighetsägarinnan. Bara ett fåtal psalm- och bibelhänvisningar förekommer. Ortsnamn finns inte i någon större utsträckning på gravvårdarna. Ett urval av dem är Berghem, Orberg, Hörsset, Grytåsa och Dragaryd. Kortare ord såsom Över mörka djup, invid branta stup, går din väg till himelens land och Jag vet en dörr som öppen står går att läsa i kvarteret. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarteret har en heterogen karaktär med gravvårdar som härrör från många olika tidsåldrar vilket gör det mindre känsligt för nytillskott. Hänsyn bör dock tas till kvarterets svartgråa skala. Genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är en del av kvarterets gravstenar av extra kulturhistoriskt intresse. Dessa bör i möjligaste mån bevaras i kvarteret sedan gravrätten löpt ut, alternativt återanvändas. Det är viktigt att bevara de grusbelagda gravplatserna med sina omgärdningar liksom gravar där endast Marmorvård rest över två makar som bara blev 26 år gamla. omgärdningar kvarstår. Dessa kan med önskvärdhet återställas till sitt ursprungliga skick med grus. Bruket med grusgravar var vanligt från mitten av talet och fram till 1950 och påminner oss om ett historiskt begravningssätt. De marmorvårdar samt den diabasvård formad som en vapensköld vilka står i kvarteret bör om så inte redan är fallet föras in i församlingens inventarielista. Två marmorvårdar resta under 1870-talet. 27

30 Kvarter H och N Allmän karaktär Dessa båda kvarter består vardera av enbart en gravlinje och finns placerade i den nya delen av kyrkogården längs med kyrkogårdens norra och östra kyrkogårdsmur. De båda kvarteren möts i kyrkogårdens nordöstra hörn. Framför gravlinjerna går en grusgång. Gravområdena är gräsbevuxna och i ryggen på gravvårdarna växer trädkransen med sina björkar. Gravvårdar Kvarter H och N har en homogen karaktär med gravvårdar i låg skala. Gravlinjen i kvarter H är placerad i nordsydlig riktning och kvarter N har gravvårdarna uppställda i östvästlig riktning. Gravvårdarna i kvarteren härrör från 1940-talet och fram till 1990-talet. Majoriteten av gravstenarna är uppförda i grå och röd granit och låg rektangulära till formen. Några få stenar är små hällar i diabas. Förekomsten av titlar är relativt stor trots det lilla antal gravvårdar som finns i kvarteren. De titlar som finns omnämnda är hemmansägaren, sjuksköterskan, lantbrukaren och kyrkvaktmästaren. Även orter förekommer i stor utsträckning. Här går bland annat att läsa Berghem, Bäck, Lunnarp, Kånna Knutsgård, Kvänjarp och Dragaryd. Enbart ett fåtal psalmhänvisningar finns att läsa på gravvårdarna. Ett kort ord med texten Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, O Gud finner man också i kvarteren. Dessa båda kvarter består vardera av enbart en gravlinje och finns placerade längs med kyrkogårdens norra och östra kyrkogårdsmur. Majoriteten av gravstenarna i kvarter H och N är uppförda i grå och röd granit och är låga rektangulära till formen. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarteren håller en homogen karaktär med gravvårdar uppförda i låg skala. Eventuella nytillskott i dessa kvarter bör harmoniera med de befintliga när det gäller färgskala och den låga karaktären. Ett alternativ till att uppföra nya gravvårdar är att återanvända de gamla i kvarteret sedan det att gravrätterna gått ut. 28

31 De här fyra kvarteren ligger alla centrerat på den nya delen av kyrkogården och bildar tillsammans ett kvadratiskt område. Kvarter I och J, L och M Allmän karaktär De här fyra kvarteren ligger alla centrerat på den nya delen av kyrkogården och bildar tillsammans ett kvadratiskt område. De enskilda kvarteren och dess dubbla gravlinjer är utsträckta i nordsydlig riktning. Gravområdena är gräsbevuxna. Runt kvarteren går grusgångar. Kvarteren innehåller varken några större planteringar eller träd vilket ger dem ett ganska avskalat och kalt uttryck. Gravvårdar Kvarteren har en homogen karaktär med lågt hållen skala på gravvårdarna. Gravvårdarna härrör från 1940-talet och fram till våra dagar. Majoriteten är låga rektangulära gravstenar uppförda i grå och röd granit, men även gravstenar av mer fri form förekommer. Det finns inslag av diabas och nya material såsom hallandia och labrador går att hitta. Bland de gravvårdar som utmärker sig lite extra kan nämnas en sten utförd i röd granit med en bottenplatta på vilken en lite större rund sten ligger där inskriptionerna över den avlidne har huggits in. Bredvid den runda stenen står två svampar, även de uthuggna i röd granit. Stenen är uppförd Det finns även en låg rektangulär diabasgrav vilken försetts med dekorerade kolonner som ger ett kraftfullt uttryck. Vården är rest över hemmansägaren O. M Karlsson och hans fru Alvida Varken titlar, ortsnamn, psalmhänvisningar eller bibelord förekommer i någon större utsträckning. De titlar som nämns är hemmansägaren, lantbrukaren och kyrkovärden. Bland de ortsnamn man kan se inhuggna i gravvårdarna finns Kånna, Bäck, Ekelund, Högarne och Dalbotorpet. Något kort ord såsom Tack för allt, Älskade Saknade och Tack O Gud för allt som varit förekommer också. 29

32 Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarteren har en heterogen karaktär med gravvårdar i låg skala. Trots det heterogena uttrycket finns gravvårdar med nya material och fria uttryck vilket gör att kvarteren inte är så känsliga vad gäller nytillskott. Den låga skalan är dock något man bör ta hänsyn. Några av gravstenarna är så kulturhistoriskt intressanta att de bör få står kvar i kvarteret sedan gravrätten gått ut. Ett alternativ till nya gravstenar är att återanvända de gamla. Denna gravvård ger ett kraftfullt uttryck med sina kolonner. I kvarteren förekommer gravvårdar med firare former. Som här där gravstenen försetts med svampar. 30

33 Kvarter K Kvarter K ligger i det nordvästra hörnet av kyrkogården längs med den västra vallmuren. Allmän karaktär Kvarter K ligger i det nordvästra hörnet av kyrkogården längs med den västra vallmuren. Söder om kvarteret ligger kvarter G vilket det avgränsas emot med en grusgång. Gravområdet är gräsbevuxet. Kvarteret är rektangulärt till formen och ligger utsträckt i nordsydlig riktning liksom gravlinjerna. Gravvårdar Gravvårdarna i kvarteret karaktäriseras av sin låga skala och härrör ifrån 1940-talet och fram till våra dagar. De material som används främst till gravstenarna är grå och röd granit, men här förekommer även diabas, hallandia och labrador. Ett fåtal gravvårdar har fått en mer fri utformning. De flesta gravvårdarna är uppförda under och 1990-talen. I kvarteret förekommer ortsnamn relativt ofta medan varken titlar, psalmhänvisningar och bibelord syns i någon utsträckning. Den enda titel som förekommer är hemmansägare. Ortsnamn som går att finna är Kvänjarp, Berghem, Haghult, Kånna, Bäck och Arvidgård. Kortare ord såsom Av litet gav du mycket, av mycket gav du allt, Av kärlek gav du mer samt Sov i ro går att hitta på gravstenarna. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarteret har ett relativt homogent uttryck vad gäller dess lågt hållna skala. Då materialen och utformningen av gravvårdarna i kvarteret är av lite större variation är det dock inte så känsligt för nytillskott. Hänsyn bör dock tas till kvarterets lågt hållna skala och till dess ljusa färgskala. Ett alternativ till uppförandet av nya gravvårdar är att återanvända de gamla. Karaktären i kvarteret blir då bibehållen. En gravvård som utformats som ett hjärta. 31

34 Sammanfattande bedömning och karaktär På Kånna kyrkogård har människor begravts sedan tidig medeltid fram till idag vilket gör att platsen har en lång tradition som religiöst centrum i bygden. Kyrkogården är relativt liten och omgärdas av en vällagd vallmur samt en trädkrans. Ingång till kyrkogården finns i öster. På kyrkogården finns förutom kyrkan även en klockstapel samt utanför muren i det sydvästra hörnet en enklare redskapsbod. Öster om kyrkogården ligger församlingshemmet. Kyrkogården inrymmer fjorton kvarter vilka skiljer sig ganska mycket ifrån varandra. Kyrkogården har utvidgats åt norr på 1940-talet. En vandring på kyrkogården visar på ett varierande synsätt när det gäller begravningstraditioner. Gravvårdarna vittnar om skiftande ideal och många gånger om en stor hantverksskicklighet. De rymmer en mängd information om person- och lokalhistoria i form av personnamn, ortsnamn och titlar. På Kånna kyrkogård förekommer titlar såsom hemmansägaren, kyrkvaktmästaren, soldaten, gratialisten, folkskolläraren, nämndemannen och stationskarl. Dessa titlar vittnar alla om kunskaper, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. De äldsta kvarteren på kyrkogården, kvarter A-C, rymmer påkostade gravvårdar i diabas och granit liksom någon marmorvård och ett gjutjärnskors. Gjutjärnskorset är troligen producerat på något intilliggande bruk. Dessutom finns här flera gravvårdar från 1500-, och 1700-talet, vilket minner om riktigt gamla begravningstraditioner. Det är viktigt att bevara de grusbelagda gravplatserna med sina omgärdningar liksom gravar där endast omgärdningar kvarstår. Dessa kan med önskvärdhet återställas till sitt ursprungliga skick med grus. Bruket med grusgravar var vanligt förekommande på våra kyrkogårdar fram till 1950-talet och utgör idag en viktig länk till kyrkogårdens historia. Gravvårdarna på kyrkogården har inga större problem med lava-angrepp men i de fall där det förekommer i större utsträckning bör detta åtgärdas. Det gör man genom att försiktigt blöta upp lavorna med ljummet vatten och tvättas stenarna lätt med en nylonborste. Gravstenen kan i svårare fall packas in i cellstoff eller hushållspapper och vatten, samt ytterst ett lager hushållsplastfolie. Inpackningen får verka i ett dygn och rengörs sedan med nylonborste och vatten. Viktigt är att man inte använder verktyg och stålborstar för att ta bort lavar, då dessa gör mer skada på stenen och reporna blir en grogrund för mer lavor. Det är viktigt att tänka på vid alla skötselåtgärder på gravvårdar är att ingreppen inte får skada gravvården och att de skall förlänga gravvårdens livslängd. Som på så många mindre landsortskyrkogårdar har omsättningen på gravvårdar varit stor vilket bidragit till den uppblandande karaktär vilken möter dagens besökare. Detta gör också kyrkogården mindre känslig för nytillskott. Dessa bör dock utformas och placeras med varsamhet och hänsyn till kvarterens inbördes olika karaktär. Ett alternativ är att återanvända gravvårdar sedan det att gravrätten gått ut. Detta för att behålla karaktären i kvarteren samt bibehålla de stenar vars konsthistoriska och hantverksmässiga värden är av extra kulturhistoriskt betydelse. Innan omgravering ska gravvården dokumenteras genom anteckningar och fotografier. Även tidpunkt för omgravering ska noteras. 32

35 Arkiv och Litteratur Följande arkiv och litteratur har nyttjas i samband med inventeringen. Antikvarisk- topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Handlingar från Kungliga Byggnadsstyrelsen är inkluderade. Klipparkivet vid Smålands museum: Kånna kyrka Topografiska arkivet vid Smålands museum: Ljungby kommun Byggärenden, Kånna kyrka. Vassi Heidi, red, 1998, Kyrkobyggnader i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Kronobergs län. 33

36 34

37 Ordförklaringar Högrest smal eller monumental gravsten Denna typ av gravsten var vanlig under talet och fram t o m 1920-talet. Ofta huggen i diabas eller grå granit. Monolit kallar vi den stora högresta gravvård som är huggen ur en enda sten. Obelisk Obelisken är en symbol över ära, redlighet och ståndaktighet. Den är ofta huggen i diabas och var vanlig under Låg rektangulär gravvård. Den låga rektangulära gravvården blev vanlig under tiden efter andra världskriget och är fortfarande en allmänt förekommande modell. Gravstenstypen har tillverkats mest i grå granit, men diabas var vanlig fram till 1960-talet. Från och med den tiden började den låga rektangulära gravstenen även huggas i röd granit, en typ som var mycket vanlig under 1900-talets andra hälft. Labradorgranit är en annan stensort som numera också används. hela 1800-talet. En bruten obelisk, kolonn eller den avhuggna trädstammen symboliserar den hejdade livsgärningen. Låga smala gravvårdar Ofta huggna i diabas och var vanliga från 1910-talet och fram till tiden kring 1900-talets mitt. Låg bred gravvård Gravvård som ofta övergår i en stenram och som är rest på familjegravar. Var vanliga från 1920-talet och några decennier framåt.

38 Gjutjärnskors De blev vanliga i och med industrialismens utveckling kring talets mitt. Gravvårdarna tillverkades på lokala järnbruk efter modeller som var vanliga i hela Sverige. Fri form Under 1900-talets slut fick gravstenen nya former. Stenar i t ex hallandsgnejs (hallandia) eller labradorgranit blev vanliga och de fick mer oregelbundna och fria former. Marmorkors Vanligast är det låga enkelt utformade marmorkorset som ofta är placerad på ett barns eller en ung människas grav. De blev vanliga kring 1900-talets mitt och används fortfarande idag. Liggande natursten Liggande natursten som är vanlig vid urngravar. Vanlig sedan den tiden omkring 1980-talet då urnlundar började anläggas på kyrkogårdarna. Häll Hällar finns såväl i gjutjärn som i sten. Hällen som företeelse har varit vanlig under flera århundraden såväl inne i kyrkan som utanför. Det finns även små kvadratiska hällar som är vanliga på gravar inom allmänna linjen eller som finns i familjegravar. Smideskors Smideskorset har funnits under flera århundraden och tillverkades av den lokala smeden. De finns därför i olika modeller beroende på vem som tillverkat dem och vad som var modernt för tiden. Kulturgrav Gravplats som skall bevaras med stöd av kulturminneslagen och kulturminnesförordningen.

39 Thorvaldsen medaljonger Thorvaldsen, Bertel ( ) var en dansk skulptör vars konstverk blev populära motiv till prydnad på gravstenar. Det var motiv som bland annat Natten, Dagen, Uppståndelseängel och Thanatos som användes som förlagor till medaljonger som mångfaldigades. Medaljongerna hittar vi på gravstenar från 1800-talets andra hälft i hela Sverige. Allmän linje/linjegravar Kostnadsfria gravplatser som disponerades av en person i tjugofem år. I de allmänna linjegravskvarteren kunde man inte välja gravplats utan de döda begravdes i ensamgravar som lades efter varandra i kronologisk ordning. Graven märktes ofta ut med en enkel gravvård i form av träkors, små kvadratiska hällar eller mindre stående gravvårdar. Gravsättning enligt detta system upphörde Stenram, staket och häck Olika sätt att omgärda gravplatsen som blev vanliga på 1800-talets slut och var vanliga ända fram till talets mitt. Gravplatsen täcktes med grus eller singel som krattades i mönster och omgärdades av häckar, stenramar, järnstaket eller pollare mellan vilka kedjor är fästa.

40 Gravkulle Graven märktes ut med en kulle som formades av jord. Kring kullen hölls marken ren från gräs och på upphöjningen planterades städsegröna växter som vintergröna eller murgröna. Detta var det vanligaste sättet att märka ut en gravplats under 1800-talets slut ända fram till talets mitt. Ovanför gravkullen placerades ett enkelt träkors eller gravstenen. Pärlkransar placerades ibland på kullen. Trädkrans Kring kyrkogården är ofta en krans av lövträd planterad. Ibland blandade trädsorter, ibland av en sort. Träden kan vara planterade av församlingsborna och kanske kom de från olika gårdar i socknen. Vallmur Mur där stenmurens insida stöds av en gräsbevuxen jordvall.