Lekaryds kyrkogård. Allbo kontrakt. Växjö stift. Jessica Wennerlund Smålands museum rapport 2007:34

Transkript

1 Lekaryds kyrkogård Allbo kontrakt Växjö stift Jessica Wennerlund Smålands museum rapport 2007:34

2 2007 Smålands museum Växjö 2007 ISSN Produktion och distribution: Smålands museum, Box 102, Växjö Allmänt kartmaterial: Medgivande

3 Innehåll: Inledning sid 3 Lekaryds kyrkogård sid 9 Beskrivning av kyrkogården idag sid 12 Beskrivning av enskilda kvarter sid 15 Sammanfattning sid 24 Ordförklaringar sid 27

4

5 INLEDNING Bakgrund Svenska kyrkan har sedan kristendomens införande svarat för begravning och omhändertagande av döda. I varje socken har inrättats kyrkogårdar för ändamålet. I en stor del av Sveriges församlingar utgör kyrkogården den äldsta bevarade delen av församlingens anläggningar. Ofta har kyrkogården medeltida ursprung. Sedan Svenska kyrkan och staten skildes åt har kyrkan ansvaret för sina egna kulturarvsfrågor. Kunskapen om kyrkogårdarnas kulturhistoriska värden är dock fragmentariska. Detta medför att skötseln av den vigda platsen ofta saknar antagna riktlinjer eller vårdprogram där kulturarvshänsyn utgjort planeringsförutsättning. Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapen om våra kyrkogårdar och begravningsplatser genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering av kyrkogårdar i Växjö stift. Begravningsväsendet i Sverige är numera en statlig angelägenhet bekostad av begravningsavgiften men den utförs fortfarande som under tidigare århundraden. Varje församling eller samfällighet som önskar söka kyrkoantikvarisk ersättning för vården av kulturarvet måste före 2009 ha upprättat en av stiftet godkänd vård- och underhållsplanering. Denna planering skall visa hur kulturarvets värden skall bevaras. Det är såväl på församlingsnivå som på stiftsnivå nödvändigt att ha kunskap om det kyrkliga kulturarvet. Såväl kortsiktig som långsiktig planering är ett ansvar för båda. För stiftets innebär planeringen att bruka de gemensamma resurserna på ett ändamålsenligt sätt. Den kyrkoantikvariska ersättningen förutsätter en övergripande kunskap om de kulturhistoriska värdena för att medlen skall göra största möjliga kulturhistoriska nytta. Länsstyrelsen skall i sin myndighetsutövning stödja detta arbete samt har ett regionalt tillsynsansvar för kulturmiljövården. På uppdrag av Växjö stift utför Smålands museum en inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser inom stiftets del av Kronobergs län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och omfattar de till Svenska kyrkan hörande kyrkogårdarna/begravningsplatserna som omfattas av kulturminneslagens 4. Lagen gäller begravningsplatser som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Syfte Den översiktliga inventerings syfte är att: - ta fram övergripande kunskap om kulturarvet som underlag för församlingens/ samfällighetens planering för och förvaltning av kyrkogårdar och begravningsplatser - ta fram underlag för myndigheter och kyrkan regionalt för handläggning av kyrkoärenden enligt kulturminneslagen och olika finansiella stödsystem - skapa ett gemensamt kunskapsunderlag för kulturhistorisk värdering och prioritering samt i sig utgöra ett samlat forskningsmaterial - dessutom verka för ökad förståelse för kyrkogårdens kulturarv såväl lokalt som i kontakter mellan kyrkan och samhället Kulturminneslagen och begravningslagen Enligt Lag om kulturminnen m m (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar på kyrkogården. (Se vidare i bilaga om Kulturminneslagen). Begravningslagen (SFS 1990:1144). anger att en gravvård ägs av den som betalar gravrättsavgiften. När en gravanordning har blivit uppsatt, får den inte föras bort utan upplåtarens medgivande. När gravrätten upphör har ägaren rätt till gravvården. Om gravrättsinnehavaren inte vill gör anspråk på gravvården inom 6 månader tillfaller gravvården

6 upplåtaren, alltså församlingen. Vidare säger lagen: Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är av kulturhistoriskt värde eller av annat skäl bör bevaras för framtiden, skall upplåtaren om möjligt lämna kvar den på platsen. Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen, skall den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats. Kulturhistorisk bedömning Alla gravvårdar bär på sin historia och kan berätta om en person, en familj, stilhistoria och begravningstraditioner. I rapporten finns exempel på typer av gravvårdar som utifrån skilda kriterier bedöms som kulturhistoriskt värdefulla. Generellt gäller att ålderdomliga gravvårdar från tiden fram till 1850 bör föras in i kyrkans inventarieförteckning Detta gäller även gravstaket och gravvårdar i gjutjärn och smidesjärn liksom äldre vårdar av trä. Många andra gravstenar har också ett kulturhistoriskt värde som kan kopplas till gravvårdens utförande - material, konstnärligt utförande eller till en person- lokal/personhistoriskt värde. Inventeringen omfattar i första hand enbart gravvårdar ute på kyrkogården. I flera kyrkor finns det dock gravvårdar som förvaras i kyrkan eller i lokal i anslutning till kyrkan. Ofta har dessa ett stort kulturhistorisk värde och bör tas med i kyrkans inventarieförteckning. Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Växjö stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Kronobergs län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Vid bedömningen tas hänsyn till varje enskild kyrkogårds egna värden, men också till värden i förhållande till andra kyrkogårdar i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkogården samt en beskrivning i ord och bild av kyrkogården som helhet och de olika kvarteren/områdena. En kulturhistorisk bedömning görs av varje kvarter/område samt över kyrkogården i dess helhet. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som inte en komplett beskrivning av händelser i kyrkogårdens utveckling. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i rapporten. Fältarbetet och rapporterna har utförts av antikvarier David Fuchs, Jenny Svensgård, Jessica Wennerlund och Helena Åkerberg vid Smålands museum i Växjö. Rapporterna finns tillgängliga på Växjö stift, Länsstyrelsen i Kronobergs län, ATA, Smålands museum samt på respektive kyrklig samfällighet. 4

7 Kort kyrkogårdshistorik En kyrkogård skiljer sig från en begravningsplats på så vis att den ligger i direkt anslutning till en kyrkobyggnad. En begravningsplats rymmer ofta ett kapell inom sitt område. I förhistorisk tid varierade gravskicket mellan brandgravar och jordbegravningar. Kristendomens införande innebar bl a att kremering av kroppar förbjöds. Länge begravdes människor i närheten av sina hem, men under medeltiden anlades kyrkogårdar i allt högre utsträckning kring kyrkorna. Kyrkogårdens område delades först upp mellan byarna, med byvisa begravningar, senare i hemman. Den medeltida begravningsplatsen bestod troligen av ängslika områden kring kyrkan där de välbärgades gravminnen i form av stenkors, tumbor och hällar stod uppställda. Enklare människors gravar kunde markeras av en liten kulle eller ett träkors. Kyrkogården omgärdades vanligen av träbalkar med spåntak. I mitten av 1700-talet kom ett kungligt påbud om att kyrkogårdsmuren, eller bogårdsmuren som man då kallade den, skulle vara uppförd av gråsten utan bruk, alltså kallmurade. I början av 1800-talet tillät man att de murades med kalkbruk om de täcktes med tak. Reformationen innebar på många sätt en förändrad syn på det som hörde kyrkan till. Många kyrkogårdar lämnades vind för våg, murar revs och djuren betade fritt i markerna. Först under 1700-talet började man visa mer intresse för kyrkogårdarnas vård och utformning. Före 1800-talet var det vanligt att människor av högre stånd begravdes inne i kyrkan, medan vanligt folk begravdes på anonyma allmänningar kring kyrkan. Under 1700-talets slut ökade protesterna mot begravningar i kyrkan då det ansågs ohygieniskt och orsakade stort obehag, speciellt sommartid. År 1815 beslöt Sveriges riksdag om att begravningsplatser skulle anläggas utanför städer och byar, också det av hygieniska skäl. Först efter 1815 blev det också mer allmänt förekommande med genomgripande planläggning av kyrkogårdarna med gångsystem och planteringar. Det blev också allt vanligare med planteringar av träd kring kyrkogården, sk trädkrans. Genom 1815 års förordning förbjöds definitivt begravningar inne i kyrkan. Kyrkogårdar och begravningsplatser uppdelades i områden där den dödes familj fick köpa gravplats, och områden som var gratis. Dessa senare områden kallades vanligen allmänna linjen. Här begravdes människor i den ordning de avled. Det innebar bl a att äkta makar inte blev begravda bredvid varandra. Fram till 1960-talet används denna typ av linjegravar. Under 1800-talets senare hälft blev det allt vanligare för samhällets arbetare och medelklass att skaffa sig egen gravplats och påkostad gravvård. Samtidigt blev de förmögnas gravvårdar allt mer exklusiva. Vid ungefär samma tid började man anlägga kyrkogårdar med en mindre strikt utformning, än den tidigare, och med ett mer naturinspirerat utseende. Vid 1900-talets mitt anlades kyrkogårdar med en större anpassning till den lokala topografin och de lokala växtförhållandena, bl.a. tillkom många skogskyrkogårdar. I och med att man började använda moderna maskiner har skötseln av kyrkogårdarna delvis förändrats. Tidigare grusgravsområden har såtts igen och staket och andra detaljer har tagits bort för att underlätta arbetet. Under de senaste decennierna har minneslundar tillkommit på nästan samtliga kyrkogårdar. Växjö stift en kort historik Småland och Öland var under tidigaste kristna tid knutna till stiftet i Hamburg- Bremen. År 1103 lyckades den danske kungen genom intrigerande med påven och tyska kejsaren tillskapa det nordiska ärkestiftet. Utbrytningen fick sitt biskopssäte i Lund och den nordiska kyrkoprovinsen styrdes under tre kvarts sekel från Danmark. Stiftsbildningarna i den svenska delen av kyrkoprovinsen pågick dock samtidigt och när Uppsala, genom en påvlig skrivelse år 1164, blev ärkebiskopssäte bestod den nya svenska kyrkoprovinsen av fyra stift jämte Uppsala, nämligen Linköping, Skara, Strängnäs och Västerås. Sex år senare omtalas i ett gåvobrev en biskop i Växjö vid namn Balduin. Växjö stift måste därför ha tillkommit mellan 1164 och Det nya stiftet tillskapades genom utbrytning från Linköpings stift och kom att omfatta Värend, Finnveden, och Njudung. Värendsdelen utgjordes av fem härader, Allbo, Kinnevald, Konga, Norrvidinge samt Uppvidinge. Finnveden bestod av Sunnerbo och Västbo medan Njudung var uppdelat i två härader, Västra och Östra Njudung. 5

8 Uppgifterna kring vilka områden som omfattades av den nyinrättade biskopsstolen i Växjö är dock inte entydiga då Växjöstiftets avgränsning mot Linköping relativt omgående blev föremål för en segdragen konflikt främst rörande de båda landen Finnveden och Njudung vilka tillsammans med virdarnas land Värend kom att utgöra en särskild lagsaga, den s.k. Tiohärads lagsaga. Tiohäradslagens kyrkobalk utgör en viktig källa till kunskap om samhällsförhållanden under de första kristna århundradena och var den gällande kyrkolagen i Växjö stift och angränsande delar av Linköpings stift långt fram i tiden. Kyrkobalken föreskrev de rättigheter och skyldigheter som gällde beträffande uppförande av kyrka och anskaffande av inventarier härtill samt tillsättning av präst och ansvaret för dennes ekonomiska bärgning. Lagstiftningen innefattade också bestämmelser om biskopen och dennes uppgifter. Till dessa hörde framförallt vigning av präster och kyrkor men också ansvaret för läran samt utövandet av såväl administrativ som juridisk myndighet liksom ekonomisk förvaltning. Företrädarna för det nyinrättade Växjöstiftet torde ha hävdat att biskopsdömet borde sammanfalla med lagsagan. Från Linköpings stift sökte man uppenbarligen inskränka den nya stiftsbildningen till att endast omfatta Värend. Frågan kring stiftets utbredning kom slutligen att fastslås genom den påvlige legaten Vilhelm av Sabinas skiljedom 1248 genom vilken Finnveden och Njudung tilldelades Linköpingsstift medan Växjöbiskopen fick nöja sig med Värend. Därigenom kom Växjöstiftet att bli det i särklass minsta stiftet i den svenska kyrkoprovinsen med endast omkring 60 socknar. För stiftsledningen i Växjö innebar stiftets begränsade omfattning en motsvarande begränsning av ekonomiska resurser och inflytande. Ungefär ett århundrade efter Växjöstiftets bildande konstituerades domkapitlet som i stiftsstyrelsen har varit rådgivande och ställföreträdande. Domkapitlets uppgift var främst att svara för gudstjänst och undervisning i domkyrkan. År 1555, i samband med att Kalmar ordinariedöme bildades, överfördes det gamla folklandet Finnveden till Växjö stift. Finnveden utgjordes då av Västbo, Östbo och Sunnerbo härader och hade dessförinnan tillhört både Skara och Linköpings stift. 6

9 När Jönköpings och Kalmars ordinariedömen upphörde 1568 återgick man praktiskt taget till den gamla stiftsindelningen där områdena kring Jönköping, Tveta, Vista och Norra Vedbo återfördes till Linköpings stift och Mo härad till Skara stift. Östbo och Västra Njudungs härader lades till Växjö stift dit också Östra Njudungs härad fogades från Linköpings stift. År 1621 fogades också Tveta och Vista härader till stiftet i Växjö. Denna indelning av stiftet bevarades fram till 1900-talets början då en väsentlig förändring av den yttre ramen kom till stånd och Kalmar stift bildat 1603, slogs samman med Växjö stift. Beslut i frågan fattades vid 1903 års riksdag. En sammanslagning skulle äga rum i samband med nästa biskopsvakans i något av de två stiften. Detta realiserades sedan biskop Tottie i Kalmar avlidit varefter sammanslagningen ägde rum den 1 augusti Kalmar stift omfattades då av Handbörds, Stranda, Norra och Södra Möre härader samt Öland. Av svenska kyrkans tretton stift kommer Växjö på femte plats såväl med avseende på areal som på folkmängd. Växjö stift omfattar sedan 1915 större delen av Småland samt Öland. De delar som ej innefattas av stiftet är Aspelands, Sevede och Tjust härader i norra delen av Kalmar län samt Södra och Norra Vedbo härader i nordöstra delen av Jönköpings län, som alla ingår i Linköpings stift, samt Mo härad i nordvästra Jönköpings län vilket är en del av Skara stift. Växjö stift är indelat i sexton kontrakt nämligen Kinnevald, Allbo, Sunnerbo, Konga, Vidinge, Tveta, Vista, Östbo, Västbo, Västra Njudung, Östra Njudung, Norra Möre, Södra Möre, Stranda och Handbörd, Ölands norra samt Ölands södra kontrakt. Att kontrakten i officiella sammanhang ofta nämns i just denna ordning speglar stiftets utveckling med utgångspunkt från det gamla Värendsstiftet kompletterat med Kalmar stift. Vid millenniumskiftet blev Svenska kyrkan ett eget trossamfund och statskyrkan i Sverige upphörde. Växjö stift har arbetat med den kyrkliga indelningen och strukturförändringar pågår där församlingar slås samman, eller delas. För närvarande har Växjö stift 222 församlingar. Stiftets minsta församling är Jälluntofta med knappt 60 kyrkotillhöriga och den största är Jönköping Sofia med tillhöriga. I stiftet finns drygt 300 präster och drygt 100 diakoner. Foto på föregående sida: Höstdag vid Älmeboda gamla kyrka. 7

10 Lekaryds kyrkogård Lekaryd by ligger i Lekaryds socken, Allbo kontrakt, Alvesta kommun, Kronobergs län, Växjö stift. Växjö Uppvidinge Ljungby Alvesta Lessebo Markaryd Älmhult Tingsryd kyrka 8

11 Lekaryds kyrkogård från sydöst. Kyrkan är från senmedeltiden och klockstapeln från Söder om kyrkan finns gravkvarteren A, D och E. Lekaryds kyrkogård Kyrka och kyrkomiljö Lekaryds kyrka är en salskyrka uppförd under senmedeltiden som ersatte en tidigare träkyrka. Kyrkan är vackert belägen på en höjdsträckning centralt i Lekaryds by öster om Lekarydsån. Omgivningarna utmärks av ett vidsträckt odlingslandskap. Lekaryds socken omnämns första gången 1422 i skriftliga källor, curatus i Lækaryd. Kyrkan är byggd i sten och in- och utvändigt putsad och vitkalkad. Taket är täckt med spån. På kyrkogården finns en fristående klockstapel i trä av klockbockstyp uppförd Kyrkogårdens historik Kyrkogården var tidigare avsevärt mindre än nu. Den var då huvudsakligen förlagd söder och öster om kyrkan. Då folkmängden i socknen ökade drastiskt under första hälften av 1800-talet från 500 till 700 personer, blev det nödvändigt att utvidga kyrkogården inköptes ett markområde på 6 ½ kappland (ca 1000 m²) norr och väster om kyrkan. Då vädret var torrt och soligt sommaren 1858 fortskred arbetet snabbt och den 3 oktober invigdes den nya kyrkogården. Kyrkogårdens gränser markerades med en stenmur. På kyrkogården finns en klockstapel av enkel klockbockstyp. Den uppfördes Tidigare fanns här ett klåckehus som hade en större ringklocka, som enligt inskrift var omgjuten När nuvarande klockstapeln byggdes överfördes klockan till denna inköptes därutöver en mindre klocka, lillklockan gick den mindre klockan sönder och fick gjutas om samma år. I kyrkogårdens nordöstra hörn fanns tidigare en redskapsbod, som även inrymde pannrum. Denna byggnad revs och ersattes av ett kombinerat bårhus och ekonomibyggnad som invigdes 1975.

12 Flygfoto över Lekaryds kyrka och kyrkogård från Notera gravarna med gravkullar. Fotot taget från nordost. Flygfoto I Smålands museums fotoarkiv finns två flygfoton över Lekaryds kyrka och kyrkogård. Det ena fotografiet är från 1941 och visar delar av kyrkogården söder om kyrkan. Det andra från 1946 åskådliggör delvis västra delen av kyrkogården. Då trädkransen vid denna tid var så tät och bestod av stora lövträd, så skymdes stora delar av kyrkogården på båda fotografierna var området söder om kyrkogården fullt med mindre grusgravar med större ovala gravkullar, troligen beväxta med vintergröna. Ett antal grusgravar med stenramar fanns även. De större gravvårdarna tillhörde grusgravar med stenramar, medan gravarna med gravkullar hade inga eller mycket små gravvårdar. Minnesstenen efter kontraktsprosten och magistern Anders Renner var placerad väster om kyrkan på den öppna platsen framför vapenhuset. Fotot från 1946 visar ett utsnitt av den norra delen av kyrkogården motsvarande kvarter B. Inom kvarteret fanns större grusgravar som både innefattade stora högresta gravvårdar och gravkullar inom samma gravyta. Några grusgravar omgärdades av låga häckar och några enstaka av stenramar. En grusgång leder fram till en större grusgrav i norr. Inom ytan som motsvarar kvarter C fanns endast ett litet antal gravar, den största delen av ytan var tom. Ett litet stycke av kvarter D söder om kyrkan syntes och inom det området fanns grusgravar med gravkullar. Flygfoto taget Fotograferat från sydväst. 10

13 Händelsehistorik 1550 Dagens kyrka anses byggd tidigast t I mitten av 1700-talet var kyrkan illa medfaren och man beslöt att rusta upp den. Ett nytt golv lades in, en sakristia och ett vapenhus uppfördes.(smp) 1741 Klockstapeln uppförs Förslag till överbyggnad av ringanordningen i klockstapeln Förslag till bårhus- och ekonomibyggnad på kyrkogården. Befintlig förrådsbyggnad, utom den del där panncentralen är uppförd rivs Invigning av det nybyggda bårhus- och ekonomibyggnaden på kyrkogården Trädplantering inleddes på kyrkogården Tvist om att fälla eller inte fälla träd på kyrkogården. (SMP, Kronobergaren) 1995 Förslag till upprustning av klockstapel Tillstånd till beskäring m m av träd på kyrkogården Rödtjärning av klockstapel, samt tjärning av tak på kyrka och klockstapel. Lekaryds kyrka och kyrkogård Foto Jan Erik Anderbjörk 11

14 Beskrivning av kyrkogården idag Gravkarta över Lekaryds kyrkogård Allmän karaktär Lekaryds kyrkogård är en relativt liten kyrkogård med rektangulär planform. Centralt på kyrkogården ligger kyrkan som uppfördes under senmedeltiden. Sydväst om kyrkan ligger klockstapeln som uppfördes I det nordöstra hörnet av kyrkogården ligger ett kombinerat bårhus och ekonomibyggnad som invigdes Kyrkogården består av sex kvarter A F. I den västra delen av kyrkogården, kvarter A och B, finns en stor andel påkostade gravar och gravvårdar, t ex Aaby Ericssons stora familjegrav och ett antal högresta gravstenar. Inom denna del finns även flera äldre gravvårdar från början av 1800-talet. Norr om vapenhus och öster om sakristia finns äldre gravvårdar som tagits ur bruk. Det finns ovanligt många grusgravar med stenramar. Det verkar som om de flesta grusgravar som hade stenomgärdning i mitten av 1900-talet finns kvar. Detta är i så fall unikt i länet. I den östra delen av kyrkogården är gravvårdarna i allmänhet mindre. Allmänna linjen går att skönja på södra sidan. I kvarter C finns det relativt få gravvårdar. Stora ytor är tomma och kan användas till kommande gravläggningar. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av en låg, bred kallmurad mur. Höjden är ungefär 0,8 meter och bredden omkring 1,4 meter. Ingångar Huvudingången ligger i väster och har en konstfull dubbel smidesgrind, cirka 1,15 meter hög och ca 2,5 meter bred. Grindstolparna är fyrkantiga och prickhuggna, cirka 1 meter höga. På sommarhalvåret står krukor i betong och sjösten och med planterade blommor uppe på grinstolparnas krön. I öster finns det en likadan ingång, vid besiktningstillfället fanns inga krukor på grindstolparna. Väster om bårhuset fortsätter gången upp som en ramp upp på muren, utanför muren står en container. Rampen är klädd med sjöstensplattor, samma material som gången är belagd med. 12

15 Gångsystem Mellan västra ingången och vapenhuset i kyrkan går en rak gång belagd med fyrkantiga skifferplattor. Vid bårhuset finns en gång med sjöstensplattor som slutar i en ramp upp till muren. Från gången vid bårhuset sträcker sig en gång av oregelbundna skifferplattor fram till grusgången runt kyrkan. Övriga gångar inom kyrkogården är välkrattade grusgångar. Ett flertal bänkar är utställda vid gångar och murar. Vid huvudingången är bänkarna av gjutjärn och trä, medan enklare i trä och smide finns runt murarna. Enkla höga belysningsstolpar finns vid kyrkan, gångar, bårhuset och utanför ingångar och muren. En strålkastare vid norra muren är riktad mot kyrkan. Huvudingången i väster fotograferat inifrån kyrkogården. En allé sträcker sig längs vägen västerut från kyrkan. Vegetation Runt kyrkogården längs insidan av kyrkogårdsmuren finns en trädkrans av rönn och björk. Vissa träd fattas i trädkransen. I sydvästra hörnet av kyrkan vid vapenhus-långhus finns en paradisbuske. Spirea och häckoxbär finns norr om kyrkan. Söder om bårhuset växer låga cypressbuskar. Inne i kvarteren på kyrkogården växer en del buskar. Två låga granar, en syren och en björk växer vid södra sidan av kyrkogården. I kvarter B finns en hängask. En liten häck av bukettspirea finns sydväst om kyrkan i kvarter A. Kring Pauli familjegrav finns en häckomgärdning av sibirisk ärtbuske. Vid Aaby Ericssons familjegrav finns två höga thujor. Hängasken i kvarter B. Hängask är ett vanligt förekommande träd på kyrkogårdar. Trädet kallas även tårask. Gravvårdstyper Lekaryds kyrkogård innehåller en mängd olika gravvårdstyper från äldre enkla platta stenflak till moderna i fri form och naturstenar. I de två västligaste kvarteren finns ovanligt många högresta påkostade gravstenar. Flera av kyrkogårdens högresta har en höjd upp till 3,6 meter. Speciellt är också det relativt stora antalet grusgravar på kyrkogården. Vy över kvarter A fotograferat från nordost. I kvarteret finns en mängd olika gravvårdstyper. Den mest utmärkande graven är Aaby Ericssons stora grusgrav, som är omgärdad av pollare och kättingar. Det en familjegrav som innehåller ett flertal gravplatser. Själva grusgraven är mycket stor, ca 8 x 8 meter. Vanliga gravvårdstyper är låga rektangulära gravstenar och små hällar. De förekommer i olika stenmaterial och utformning, där krönen på de låga rektangulära skiljer sig åt sinsemellan. Större hällar förekommer även samt hällar i gjutjärn. En annan gravvårdstyp som uppträder på Lekaryds kyrkogård är de låga breda, samt de halvhöga smala. Kors förekommer i olika material, såsom marmor, diabas, trä, järnsmide och gjutjärn. Bland de äldre gravvårdstyperna är de platta stenflaken som det finns tre av på kyrkogården. Dessa gravstenar är från början av 1800-talet. 13

16 Byggnader I nordöstra hörnet av kyrkogården finns ett kombinerat bårhus och ekonomibyggnad. Det är en vitkalkad enplansbyggnad med vind, med spåntak och bruna paneldörrar. Numera används bårhusdelen till samlingssal för morgonbön. Sydväst om kyrkan står klockstapeln som är spånklädd och rödtjärad. I mitten längst ned på klockstapeln finns ett litet hus, ett tramphus. I det stod man och trampade på pedaler så att klockorna skulle ringa. Klockstapeln står på en sockel av sten och i sockeln finns grusfyllning. Det kombinerade bårhuset och ekonomibyggnaden. Numera används bårhuset som samlingssal för morgonbön. Klockstapeln ovan och tramphuset i klockstapeln nedan. 14

17 Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A Allmän karaktär Kvarter A ligger väster om klockstapeln. Det domineras av Aaby Ericssons stora familjegrav. En mängd olika gravvårdstyper från olika tider från början av 1800-talet och framåt förekommer i kvarteret. Det finns även sju grusgravar, från liten till enorm (Aaby Ericsson). Rester efter stenramar, där gravstenen står kvar på den ena stenramsdelen förekommer också. Gravvårdstyper I kvarter A förekommer olika typer av gravvårdar. De äldsta är från 1819 och 1834 och är mindre gravstenar i form av platta stenflak i granit med toppformiga krön. Den ena är rest över kyrkoherden C G Svahn. En minnesgravvård i gjutjärn finns strax intill över samma person. Ett flertal högresta gravstenar finns i kvarteret, två stycken har en höjd över 2,5 meter. Halvhöga smala gravstenar med höjd under en meter från 1920-talet finns det flera av i kvarteret. De högresta är främst i svart diabas, men grå granit är annars vanligast och de allra största gravstenarna är i denna stensort. Bland gravvårdarna från mitten av 1900-talet och framåt är de låga rektangulära vanligast. Moderna i fri form finns bland de yngsta gravstenarna. Små och mellanstora hällar finns det några av. En barngrav har ett litet vitt kors med bara förnamnet, Ingrid på. Ett annat vitt marmorkors finns på den minsta grusgraven, tillhörande en ung vuxen. Ett modern kors är tillverkat i trä och smide. Stensorter som använts är grå granit, som är vanligast, men även diabas, röd, granit och marmor finns representerade i kvarteret. Den mest utmärkande graven är Aaby Ericssons stora grusgrav, en familjegrav som innehåller ett flertal gravplatser. Själva grusgraven är mycket stor, ca 8 x 8 meter. Den är omgärdad av pollare och kättingar. I öster finns en högrest stor monolit i grovhuggen diabas, med en höjd på drygt tre meter. På ömse sidor om monoliten står två höga smala cypresser i hörnen på graven. Inom grusgraven finns 13 mindre hällar i diabas. På flera av hällarna står titlar som majoren, läkaren och kommendören. Ortsnamn som Dansjö och Gåvetorp Ovan: Aaby Ericssons familjegrav. Nedan: Pauli familjegrav Grusgravar är relativt vanligt förekommande på Lekaryds kyrkogård. Därunder den minsta grusgraven, en barngrav med marmorkors. 15

18 Gravsten från 1819 och minnesgravvård i gjutjärn över kyrkoherden O G Svahn Liten gravsten från nämns. Flera av gravhällarna har psalm och bibelhänvisningar som Luk ev 24:29, Luk ev 13:17, Ps 329 v 2-4 och Ps 38 v 2-3. I kvarteret finns även Pauli familjegrav som omgärdas av en 1,2 meter hög häck av sibirisk ärtbuske. Inom graven står två meterhöga kors i diabas och en lägre rektangulär gravsten i diabas. Förutom Aaby Ericssons familjegrav finns en del yrkestitlar nämnda på gravvårdarna i kvarteret. Några är kyrkovärden, hemmansägaren, banvakten och järnvägstjänsteman. Detsamma gäller orts- och gårdsnamn, där bland annat Hjärtanäs, Gemmatorp, Östregård och Ängsstugan omnämns. Endast två psalm- och bibelhänvisningar omtalas, nämligen Sv ps 491 och Matt 25:40. Älskad-saknad finns även på omnämnt. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarter A är ett kvarter med många olika typer av gravvårdar och det finns ett flertal objekt som bör bevaras, både när det gäller äldre och utmärkande gravvårdar som hela gravar. På kyrkogården har tidigare funnits ett mycket större antal grusgravar. I kvarter A finns det kvar sju stycken och de bör bevaras i det skick som de är. Detsamma gäller gravvårdarna från 1800-talet och de högresta gravstenarna som ger kvarteret karaktär. Då kvarteret innehåller så varierande gravvårdstyper, bör det inte vara några problem med att anpassa nya gravvårdar till de redan befintliga. Huvudsaken är att de inte är alltför avvikande och uppseendeväckande. Det är önskvärt att gravvårdarna får stå kvar i kvarteret så länge som möjligt, men då kyrkogården har begränsade ytor är det oundvikligt att gravvårdar måste tas bort för att nya gravar ska kunna användas. 16

19 Gravvårdar i kvarter B. Överst vänster. Översikt över kvarteret, Till höger högresta monoliter och låga rektangulära gravstenar. Nedersta raden Grusgrav med pollare och kätting. och en högrest monolit. Båda gravstenarna är 3, 6 meter höga. Kvarter B Allmän karaktär Kvarter B ligger nordost om kyrkan. Till viss del påminner kvarter B om kvarter A, men de högresta gravstenarna är än mer framträdande här. Det är ett kvarter av sammansatt och blandad karaktär. Många av gravvårdarna är både stora och påkostade. Vanligast bland dessa påkostade gravstenar är de mycket höga monoliterna. Trots de exklusiva gravvårdarna finns det endast två grusgravar i kvarteret, men dessa båda är stora och omgärdade av pollare och kättingar. Det syns att det tidigare funnits grusgravar till många av gravvårdarna, bland annat finns det rester av en stenram och vid norra muren finns en kasserad stenram. Gravvårdstyper Den allra äldsta gravstenen är ett litet stenflak från 1818, som påminner om de äldre i kvarter A. Annars domineras kvarteret av det stora antalet högresta gravstenar från sista hälften av 1800-talet och några decennier in på 1900-talet. Det finns högresta gravstenar i form av monoliter, obelisker och mer ordinära. De två högsta är monoliter med höjden 3,6 meter i röd-grå gnejs, resta över kommendörkaptenen J C Danckwardts familjegrav och prosten J Z Hellengrens grav (död 1863). En ovanlig högrest gravsten är en 1,3 meter hög i ljusröd granit från I övrigt är de högresta mest tillverkade i diabas. Två låga breda gravstenar från talet förekommer också. Förutom de högresta är de låga rektangulära gravstenarna vanligast. Denna gravvårdstyp kan ha ett varierande utseende med olika typer av krön. Från 1920-tal till 1960-tal är de oftast tillverkade i diabas, därefter är grå granit vanligast. I övrigt finns det moderna gravstenar i fri form i röd och grå granit, några naturstenar och små hällar. På en liten häll tillhörig en barngrav finns inget efternamn. Alla gravvårdar är inte tillverkade i sten. I kvarteret finns ett gjutjärnskors från 1882 och två mellanstora gjutjärnshällar från 1940-talet. Dessutom finns ett smideskors från

20 På många av gravvårdarna finns yrkestitlar. Några av dessa är provinsialläkaren, kyrkovärden, ingenjören, häradsdomaren och handlanden. Titlar var vanligare än ortsnamn och det är vanligare att det står ortsnamn på de mindre gravvårdarna än de större. Bland orter och gårdar som omnämns är Kronobergshed, Hjärtanäs, Högahult och Humlaryd. Psalm- och bibelhänvisningar är mycket ovanligt. Endast Rom 14:78 och Sv ps 471 v 1 nämns. På en gravsten står Lärjungar och vänner reste vården. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarter B har en speciell karaktär med sina många verkligt stora högresta gravstenar. Dessa bör bevaras för att kvarteret ska få behålla sin särart. Alla gravvårdar från 1800-talet bör överhuvudtaget få stå kvar. De få grusgravarna som finns kvar bör få finnas kvar i befintligt skick. När det gäller nya tillkommande gravvårdar kan dessa ha ett valfritt utseende, då kvarteret inrymmer så många olika typer av gravvårdar. Det viktiga är att de inte har ett alltför avvikande utseende som förändrar kvarterets karaktär. Det är önskvärt att befintliga gravvårdar får stå kvar i kvarteret så länge som möjligt i kvarteret. Gjutjärnshäll från 1940-talet och kvarterets äldsta gravsten från gjutjärnskors från 1882, ett smideskors från 1930 och en högrest gravsten från 1895 i ljusrödgranit.. 18

21 Gravvårdar från kvarter D och E. Från vänster Avbruten kolonn. I mitten en äldre gravvård som tagits ur bruk och lutats mot muren, samt ett träkors från Kvarter D och E Allmän karaktär Dessa kvarter ligger söder om kyrkan. Till skillnad från kvarter A och B finns här endast en stor högrest gravsten. Kvarteren domineras av låga små gravvårdar. Gravarna och gravvårdarna är mindre i kvarter D och många är enkelgravar. Det tyder på att allmänna linjen har funnits här tidigare. Allmänna linjen är inte komplett, utan andra större gravstenar finns emellan. I kvarter E är gravarna större och gravvårdarna något mer påkostade. Det finns hela fem grusgravar med stenramar och en grav med enbart stenram i kvarteren. Gravvårdstyper Endast en riktigt stor högrest gravsten finns i kvarteren, en obelisk från 1886 med till hörande grusgrav med stenram. I grusgraven finns även två små hällar. Halvhöga smala gravstenar (ca 0,7 drygt metern) i diabas och grå granit finns från 1910-talet till 1930-talet. Låga långa och breda gravstenar, flera av dem så låga att gravstenen har varit en integrerad del i stenramen som omgärdat graven förekommer också. Den vanligaste gravstenstypen är de låga rektangulära, med olika utformning av krönen. Från 1920-talet till 1950-talet var de vanligast i diabas, från 1970-talet är grå granit vanligast. Röd granit förekommer från 1970-talet. Från 1990-talet finns gravstenar i modern avrundad fri form i röd, grå, eller labradorgranit. Små hällar i diabas är vanliga från 1910-talet och framåt. I kvarteren finns även två träkors med bronsplatta från 1911 och Marmorkors förekommer också. En av de ovanliga gravstenarna är i form av en avbruten kolonn i grå granit. En äldre gravsten eller möjligen en del till en stenram står lutad mot muren. I kvarter D finns många små fyrkantiga gravstenar i diabas, med en höjd av 0,4-0,5 meter och små hällar. De är från tiden fram till 1960-talet och tillhör troligen allmänna linjen, som bör ha funnits i detta kvarter. Det finns även andra gravvårdar in mellan dessa gravstenar. Det finns endast några få gravvårdar där yrkestitlar nämns. Yrkena är mjölnaren, banvakten, fd hemmansägaren, snickaren och bondsonen. Orts- och gårdsnamn är däremot vanligt. Exempel är Gåvetorp, Humlaryd, Kronobergshed, Svartagård och Haganäs. Psalmhänvisningar är ovanligt. Endast Sv ps 480 och 217 omnämns. Hälsningar som djupt sörjs av föräldrar och syskon, vila i frid och Älskad saknad finns på några av gravvårdarna. 19

22 Till vänster en obelisk i diabas och två hällar som ingår i en grusgrav med stenram runt. En stenram där gruset ersatts av gräs. Kvarter C, i bakgrunden kvarter B Kvarter F, på andra sidan grusgången kvarter E. Kulturhistorisk bedömning och karaktär I kvarter D och E bör bland annat grusgravarna med tillhörande gravvårdar bevaras. I den grav som har stenram med gräsklädd yta innanför, kan gräset med fördel tas bort och ersättas med grus för att återställa graven. Där den allmänna linjen är mer komplett och oförstörd är det lämpligt att denna bevaras, då den visar ett begravningsskick som inte längre praktiseras. När det gäller nya gravvårdar bör de främst vara av låg typ. Utformningen är valfri, då det förekommer en mängd olika gravvårdstyper i kvarteren. Nya gravvårdar bör dock inte skilja sig för mycket i utseende från de befintliga, utan passa väl in. Det är eftersträvansvärt att befintliga gravvårdar får stå kvar i kvarteret så länge som möjligt i kvarteret. En låg bred gravsten som tidigare utgjort en del av en stenram 20

23 Kvarter C och F Allmän karaktär Kvarter C ligger norr om och F ligger öster om kyrkan. Det är ganska glesa kvarter som domineras av låga gravvårdar. I kvarter F finns två grusgravar med stenramar och i båda kvarteren finns rester efter stenramar. Kvarter C domineras av minnesstenen efter kontraktsprosten och magistern Anders Renner som står helt nära kyrkan. Gravvårdstyper Det stora flertalet av gravvårdarna i kvarter C och F är av typen låga rektangulära. Utseendet på dem varierar, särskilt är det krönet som har olika utformning. De kan också ha mera kvadratisk form. Diabas är vanligast bland de äldre, medan de yngre oftast är tillverkade i grå eller röd granit. Nya moderna gravstenar i fri form förekommer också. En av gravstenarna i diabas är låg och smal, ungefär 0,6 meter hög. Det finns även små och medelstora hällar. I båda kvarteren finns vita marmorkors. De används mest som gravvårdar på barns och ungas gravar. Naturstenar förekommer också. I kvarter F finns det två låga breda gravstenar som är av olika utformning. De är från 1920 och Denna typ av gravstenar var vanlig talen. Flera av gravvårdarna står på långa smala låga stensocklar som är delar till stenramar. Där dessa finns vet man att det funnits en stenram och grusgrav tidigare. Den gravvård som utmärker sig mest är en ungefär tre meter hög minnessten över kontraktsprosten och magistern Anders Renner som dog Minnesstenen som är tillverkad i granit och marmor är i form av en kolonn med ett kors i toppen. Allt står på en sockel. Vården restes Tidigare har denna stått framför ingången i väster, men numera är den placerad norr om kyrkan, väster om sakristian. På några av gravvårdarna finns yrkestitlar inristade. Exempel är lantbrukaren, soldaten, lektor och hemmansägaren. Orts- och gårdsnamn finns nämnda på ett antal och några är Grännaforsa Klockaregård, Kullen och Gåvetorp. Endast en psalmhänvisning finns, nämligen Sv ps 563. På en gravsten står när rosor aldrig dör. I kvarter C finns ett flertal gravstenar som tillhör två släkter, Hultman och Führ. Överst minnesstenen efter kontraktsprosten och magistern Anders Renner. Därunder en låg bred gravsten som tidigare haft en tillhörande stenram. Underst två grusgravar i kvarter F. 21

24 Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarter C och F är kvarter med blandad och sammansatt karaktär. Förutom minnesstenen över kontraktsprosten Anders Renner är det ingen gravvård som är speciellt utmärkande när det gäller typ och utformning. Befintliga gravvårdar bör dock få stå kvar i kvarteret så länge som möjligt. Dock bör plats göras för nytillkommande gravar med tillhörande gravvårdar. De två grusgravarna i kvarter F bör bevaras i befintligt skick. Då gravkvarteren är av blandad karaktär är det inte så viktigt att de nya gravvårdarna håller sig till en standardiserad utformning. Det viktiga är att de är låga och inte skiljer sig allt för mycket från de gravvårdar som redan finns i kvarteren. Ett glest utnyttjat område i kvarter C. 22

25 Öster om sakristian står två smideskors och ett gjutjärnskors. Norr om vapenhus och öster om sakristia På dessa ställen finns gravvårdar som tagits ur bruk. Norr om vapenhuset ligger en manslång gjutjärnshäll, storlek ca 1,8 x 0,8 meter. Hällen har tillhört häradsprosten Magister Anders Renners grav. Renner föddes år 1740 och dog 1814 i Lekaryd. Öster om sakristian står ett gjutjärnskors från 1864 och två smideskors utan årtal, men de bör också vara från 1800-talet. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Dessa gravvårdar har redan utsetts att vara värda att bevara. Platserna som valts är bra för att gravvårdarna ska synas. Trots det är det bättre att de äldre gravvårdarna som finns i kvarteren får stå kvar där och på så sätt bidra till kvarterens karaktär, kontinuitet och fortlevnad. Norr om vapenhuset finns en gjutjärnshäll från 1814, som tillhör häradsproster Magister Anders Renners grav. 23

26 Sammanfattning Lekaryds kyrkogård är en ganska liten kyrkogård omgärdad av en stenmur och en trädkrans. Ingångar till kyrkogården finns i väster och öster. På kyrkogården finns förutom kyrkan även en klockstapel och ett kombinerat bårhus och ekonomibyggnad. Kyrkogården har sex kvarter som ligger runt om kyrkan. De olika kvarteren skiljer sig ganska mycket från varandra. Kvarteren A och B innehåller en mängd stora högresta påkostade gravstenar, medan kvarteren C F domineras av lägre gravstenar. I kvarter D har troligen allmänna linjen tidigare funnits. Det finns relativt många grusgravar med antingen stenramar eller pollare och kättingar som inramning, på kyrkogården. Det totala antalet grusgravar är 16 stycken och en tidigare grusgrav har stenramen kvar men är gräsbevuxen inne i och den kan med önskvärdhet återställas till ursprungligt skick och ersätta gräset inne i med grus. På kyrkogården finns flera äldre gravvårdar, bland annat tre stycken i form av tunna stenflak från tidigt 1800-tal, med uthuggen text. Norr om vapenhuset finns en gjutjärnshäll från 1814 och öster om sakristian står ett gjutjärnskors från 1864 och två odaterade smideskors, som troligen även de är från 1800-talet. Det finns även ett antal äldre högresta gravstenar som är värda att bevara. Det finns inget kvarter som har en så enhetlig karaktär att nya gravvårdar som ska placeras i kvarteren måste ha en standardiserad utformning. I kvarter med mestadels låga gravvårdar bör även nya gravstenar vara av låg modell. Huvudsaken är att de nya gravvårdarna passar väl in bland de omgivande gravvårdarna. Det är också önskvärt att befintliga gravvårdar får stå kvar så länge som möjligt i kvarteren. 24

27 Källförteckning Följande arkiv och litteratur har nyttjats i samband med inventeringen. Antikvarisk- topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Handlingar från Kungliga Byggnadsstyrelsen är inkluderade. Klipparkivet vid Smålands museum: Lekaryds kyrka Topografiska arkivet vid Smålands museum: Alvesta kommun, Byggärenden, Lekaryds kyrka. Andersson, Kennedy, 2005, Lekaryds kyrkogård gömmer på många livsöden. I: Alexandersson, Göran m fl (red), Värendsbygder. Norra AllboHembygdsförening Graner J Lekaryds kyrka. Alvesta. Vassi Heidi, red, 1998, Kyrkobyggnader i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Kronobergs län. 25

28 26

29 Ordförklaringar Högrest smal eller monumental gravsten Denna typ av gravsten var vanlig under talet och fram t o m 1920-talet. Ofta huggen i diabas eller grå granit. Monolit kallar vi den stora högresta gravvård som är huggen ur en enda sten. Obelisk Obelisken är en symbol över ära, redlighet och ståndaktighet. Den är ofta huggen i diabas och var vanlig under Låg rektangulär gravvård. Den låga rektangulära gravvården blev vanlig under tiden efter andra världskriget och är fortfarande en allmänt förekommande modell. Gravstenstypen har tillverkats mest i grå granit, men diabas var vanlig fram till 1960-talet. Från och med den tiden började den låga rektangulära gravstenen även huggas i röd granit, en typ som var mycket vanlig under 1900-talets andra hälft. Labradorgranit är en annan stensort som numera också används. hela 1800-talet. En bruten obelisk, kolonn eller den avhuggna trädstammen symboliserar den hejdade livsgärningen. Låga smala gravvårdar Ofta huggna i diabas och var vanliga från 1910-talet och fram till tiden kring 1900-talets mitt. Låg bred gravvård Gravvård som ofta övergår i en stenram och som är rest på familjegravar. Var vanliga från 1920-talet och några decennier framåt.

30 Gjutjärnskors De blev vanliga i och med industrialismens utveckling kring talets mitt. Gravvårdarna tillverkades på lokala järnbruk efter modeller som var vanliga i hela Sverige. Fri form Under 1900-talets slut fick gravstenen nya former. Stenar i t ex hallandsgnejs (hallandia) eller labradorgranit blev vanliga och de fick mer oregelbundna och fria former. Marmorkors Vanligast är det låga enkelt utformade marmorkorset som ofta är placerad på ett barns eller en ung människas grav. De blev vanliga kring 1900-talets mitt och används fortfarande idag. Liggande natursten Liggande natursten som är vanlig vid urngravar. Vanlig sedan den tiden omkring 1980-talet då urnlundar började anläggas på kyrkogårdarna. Häll Hällar finns såväl i gjutjärn som i sten. Hällen som företeelse har varit vanlig under flera århundraden såväl inne i kyrkan som utanför. Det finns även små kvadratiska hällar som är vanliga på gravar inom allmänna linjen eller som finns i familjegravar. Smideskors Smideskorset har funnits under flera århundraden och tillverkades av den lokala smeden. De finns därför i olika modeller beroende på vem som tillverkat dem och vad som var modernt för tiden. Kulturgrav Gravplats som skall bevaras med stöd av kulturminneslagen och kulturminnesförordningen.

31 Thorvaldsen medaljonger Thorvaldsen, Bertel ( ) var en dansk skulptör vars konstverk blev populära motiv till prydnad på gravstenar. Det var motiv som bland annat Natten, Dagen, Uppståndelseängel och Thanatos som användes som förlagor till medaljonger som mångfaldigades. Medaljongerna hittar vi på gravstenar från 1800-talets andra hälft i hela Sverige. Allmän linje/linjegravar Kostnadsfria gravplatser som disponerades av en person i tjugofem år. I de allmänna linjegravskvarteren kunde man inte välja gravplats utan de döda begravdes i ensamgravar som lades efter varandra i kronologisk ordning. Graven märktes ofta ut med en enkel gravvård i form av träkors, små kvadratiska hällar eller mindre stående gravvårdar. Gravsättning enligt detta system upphörde Stenram, staket och häck Olika sätt att omgärda gravplatsen som blev vanliga på 1800-talets slut och var vanliga ända fram till talets mitt. Gravplatsen täcktes med grus eller singel som krattades i mönster och omgärdades av häckar, stenramar, järnstaket eller pollare mellan vilka kedjor är fästa.

32 Gravkulle Graven märktes ut med en kulle som formades av jord. Kring kullen hölls marken ren från gräs och på upphöjningen planterades städsegröna växter som vintergröna eller murgröna. Detta var det vanligaste sättet att märka ut en gravplats under 1800-talets slut ända fram till talets mitt. Ovanför gravkullen placerades ett enkelt träkors eller gravstenen. Pärlkransar placerades ibland på kullen. Trädkrans Kring kyrkogården är ofta en krans av lövträd planterad. Ibland blandade trädsorter, ibland av en sort. Träden kan vara planterade av församlingsborna och kanske kom de från olika gårdar i socknen. Vallmur Mur där stenmurens insida stöds av en gräsbevuxen jordvall.