Moheda kyrkogård. Allbo kontrakt. Växjö stift. Jessica Wennerlund Smålands museum rapport 2007:36

Transkript

1 Moheda kyrkogård Allbo kontrakt Växjö stift Jessica Wennerlund Smålands museum rapport 2007:36

2 2007 Smålands museum Växjö 2007 ISSN Produktion och distribution: Smålands museum, Box 102, Växjö Allmänt kartmaterial: Medgivande

3 Innehåll: Inledning sid 3 Moheda kyrkogård sid 9 Beskrivning av kyrkogården idag sid 14 Beskrivning av enskilda kvarter sid 18 Sammanfattning sid 28 Ordförklaringar sid 31

4

5 INLEDNING Bakgrund Svenska kyrkan har sedan kristendomens införande svarat för begravning och omhändertagande av döda. I varje socken har inrättats kyrkogårdar för ändamålet. I en stor del av Sveriges församlingar utgör kyrkogården den äldsta bevarade delen av församlingens anläggningar. Ofta har kyrkogården medeltida ursprung. Sedan Svenska kyrkan och staten skildes åt har kyrkan ansvaret för sina egna kulturarvsfrågor. Kunskapen om kyrkogårdarnas kulturhistoriska värden är dock fragmentariska. Detta medför att skötseln av den vigda platsen ofta saknar antagna riktlinjer eller vårdprogram där kulturarvshänsyn utgjort planeringsförutsättning. Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapen om våra kyrkogårdar och begravningsplatser genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering av kyrkogårdar i Växjö stift. Begravningsväsendet i Sverige är numera en statlig angelägenhet bekostad av begravningsavgiften men den utförs fortfarande som under tidigare århundraden. Varje församling eller samfällighet som önskar söka kyrkoantikvarisk ersättning för vården av kulturarvet måste före 2009 ha upprättat en av stiftet godkänd vård- och underhållsplanering. Denna planering skall visa hur kulturarvets värden skall bevaras. Det är såväl på församlingsnivå som på stiftsnivå nödvändigt att ha kunskap om det kyrkliga kulturarvet. Såväl kortsiktig som långsiktig planering är ett ansvar för båda. För stiftets innebär planeringen att bruka de gemensamma resurserna på ett ändamålsenligt sätt. Den kyrkoantikvariska ersättningen förutsätter en övergripande kunskap om de kulturhistoriska värdena för att medlen skall göra största möjliga kulturhistoriska nytta. Länsstyrelsen skall i sin myndighetsutövning stödja detta arbete samt har ett regionalt tillsynsansvar för kulturmiljövården. På uppdrag av Växjö stift utför Smålands museum en inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser inom stiftets del av Kronobergs län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och omfattar de till Svenska kyrkan hörande kyrkogårdarna/begravningsplatserna som omfattas av kulturminneslagens 4. Lagen gäller begravningsplatser som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Syfte Den översiktliga inventerings syfte är att: - ta fram övergripande kunskap om kulturarvet som underlag för församlingens/ samfällighetens planering för och förvaltning av kyrkogårdar och begravningsplatser - ta fram underlag för myndigheter och kyrkan regionalt för handläggning av kyrkoärenden enligt kulturminneslagen och olika finansiella stödsystem - skapa ett gemensamt kunskapsunderlag för kulturhistorisk värdering och prioritering samt i sig utgöra ett samlat forskningsmaterial - dessutom verka för ökad förståelse för kyrkogårdens kulturarv såväl lokalt som i kontakter mellan kyrkan och samhället Kulturminneslagen och begravningslagen Enligt Lag om kulturminnen m m (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar på kyrkogården. (Se vidare i bilaga om Kulturminneslagen). Begravningslagen (SFS 1990:1144). anger att en gravvård ägs av den som betalar gravrättsavgiften. När en gravanordning har blivit uppsatt, får den inte föras bort utan upplåtarens medgivande. När gravrätten upphör har ägaren rätt till gravvården. Om gravrättsinnehavaren inte vill gör anspråk på gravvården inom 6 månader tillfaller gravvården

6 upplåtaren, alltså församlingen. Vidare säger lagen: Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är av kulturhistoriskt värde eller av annat skäl bör bevaras för framtiden, skall upplåtaren om möjligt lämna kvar den på platsen. Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen, skall den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats. Kulturhistorisk bedömning Alla gravvårdar bär på sin historia och kan berätta om en person, en familj, stilhistoria och begravningstraditioner. I rapporten finns exempel på typer av gravvårdar som utifrån skilda kriterier bedöms som kulturhistoriskt värdefulla. Generellt gäller att ålderdomliga gravvårdar från tiden fram till 1850 bör föras in i kyrkans inventarieförteckning Detta gäller även gravstaket och gravvårdar i gjutjärn och smidesjärn liksom äldre vårdar av trä. Många andra gravstenar har också ett kulturhistoriskt värde som kan kopplas till gravvårdens utförande - material, konstnärligt utförande eller till en person- lokal/personhistoriskt värde. Inventeringen omfattar i första hand enbart gravvårdar ute på kyrkogården. I flera kyrkor finns det dock gravvårdar som förvaras i kyrkan eller i lokal i anslutning till kyrkan. Ofta har dessa ett stort kulturhistorisk värde och bör tas med i kyrkans inventarieförteckning. Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Växjö stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Kronobergs län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Vid bedömningen tas hänsyn till varje enskild kyrkogårds egna värden, men också till värden i förhållande till andra kyrkogårdar i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkogården samt en beskrivning i ord och bild av kyrkogården som helhet och de olika kvarteren/områdena. En kulturhistorisk bedömning görs av varje kvarter/område samt över kyrkogården i dess helhet. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som inte en komplett beskrivning av händelser i kyrkogårdens utveckling. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i rapporten. Fältarbetet och rapporterna har utförts av antikvarier David Fuchs, Jenny Svensgård, Jessica Wennerlund och Helena Åkerberg vid Smålands museum i Växjö. Rapporterna finns tillgängliga på Växjö stift, Länsstyrelsen i Kronobergs län, ATA, Smålands museum samt på respektive kyrklig samfällighet. 4

7 Kort kyrkogårdshistorik En kyrkogård skiljer sig från en begravningsplats på så vis att den ligger i direkt anslutning till en kyrkobyggnad. En begravningsplats rymmer ofta ett kapell inom sitt område. I förhistorisk tid varierade gravskicket mellan brandgravar och jordbegravningar. Kristendomens införande innebar bl a att kremering av kroppar förbjöds. Länge begravdes människor i närheten av sina hem, men under medeltiden anlades kyrkogårdar i allt högre utsträckning kring kyrkorna. Kyrkogårdens område delades först upp mellan byarna, med byvisa begravningar, senare i hemman. Den medeltida begravningsplatsen bestod troligen av ängslika områden kring kyrkan där de välbärgades gravminnen i form av stenkors, tumbor och hällar stod uppställda. Enklare människors gravar kunde markeras av en liten kulle eller ett träkors. Kyrkogården omgärdades vanligen av träbalkar med spåntak. I mitten av 1700-talet kom ett kungligt påbud om att kyrkogårdsmuren, eller bogårdsmuren som man då kallade den, skulle vara uppförd av gråsten utan bruk, alltså kallmurade. I början av 1800-talet tillät man att de murades med kalkbruk om de täcktes med tak. Reformationen innebar på många sätt en förändrad syn på det som hörde kyrkan till. Många kyrkogårdar lämnades vind för våg, murar revs och djuren betade fritt i markerna. Först under 1700-talet började man visa mer intresse för kyrkogårdarnas vård och utformning. Före 1800-talet var det vanligt att människor av högre stånd begravdes inne i kyrkan, medan vanligt folk begravdes på anonyma allmänningar kring kyrkan. Under 1700-talets slut ökade protesterna mot begravningar i kyrkan då det ansågs ohygieniskt och orsakade stort obehag, speciellt sommartid. År 1815 beslöt Sveriges riksdag om att begravningsplatser skulle anläggas utanför städer och byar, också det av hygieniska skäl. Först efter 1815 blev det också mer allmänt förekommande med genomgripande planläggning av kyrkogårdarna med gångsystem och planteringar. Det blev också allt vanligare med planteringar av träd kring kyrkogården, sk trädkrans. Genom 1815 års förordning förbjöds definitivt begravningar inne i kyrkan. Kyrkogårdar och begravningsplatser uppdelades i områden där den dödes familj fick köpa gravplats, och områden som var gratis. Dessa senare områden kallades vanligen allmänna linjen. Här begravdes människor i den ordning de avled. Det innebar bl a att äkta makar inte blev begravda bredvid varandra. Fram till 1960-talet används denna typ av linjegravar. Under 1800-talets senare hälft blev det allt vanligare för samhällets arbetare och medelklass att skaffa sig egen gravplats och påkostad gravvård. Samtidigt blev de förmögnas gravvårdar allt mer exklusiva. Vid ungefär samma tid började man anlägga kyrkogårdar med en mindre strikt utformning, än den tidigare, och med ett mer naturinspirerat utseende. Vid 1900-talets mitt anlades kyrkogårdar med en större anpassning till den lokala topografin och de lokala växtförhållandena, bl.a. tillkom många skogskyrkogårdar. I och med att man började använda moderna maskiner har skötseln av kyrkogårdarna delvis förändrats. Tidigare grusgravsområden har såtts igen och staket och andra detaljer har tagits bort för att underlätta arbetet. Under de senaste decennierna har minneslundar tillkommit på nästan samtliga kyrkogårdar. Växjö stift en kort historik Småland och Öland var under tidigaste kristna tid knutna till stiftet i Hamburg- Bremen. År 1103 lyckades den danske kungen genom intrigerande med påven och tyska kejsaren tillskapa det nordiska ärkestiftet. Utbrytningen fick sitt biskopssäte i Lund och den nordiska kyrkoprovinsen styrdes under tre kvarts sekel från Danmark. Stiftsbildningarna i den svenska delen av kyrkoprovinsen pågick dock samtidigt och när Uppsala, genom en påvlig skrivelse år 1164, blev ärkebiskopssäte bestod den nya svenska kyrkoprovinsen av fyra stift jämte Uppsala, nämligen Linköping, Skara, Strängnäs och Västerås. Sex år senare omtalas i ett gåvobrev en biskop i Växjö vid namn Balduin. Växjö stift måste därför ha tillkommit mellan 1164 och Det nya stiftet tillskapades genom utbrytning från Linköpings stift och kom att omfatta Värend, Finnveden, och Njudung. Värendsdelen utgjordes av fem härader, Allbo, Kinnevald, Konga, Norrvidinge samt Uppvidinge. Finnveden bestod av Sunnerbo och Västbo medan Njudung var uppdelat i två härader, Västra och Östra Njudung. 5

8 Uppgifterna kring vilka områden som omfattades av den nyinrättade biskopsstolen i Växjö är dock inte entydiga då Växjöstiftets avgränsning mot Linköping relativt omgående blev föremål för en segdragen konflikt främst rörande de båda landen Finnveden och Njudung vilka tillsammans med virdarnas land Värend kom att utgöra en särskild lagsaga, den s.k. Tiohärads lagsaga. Tiohäradslagens kyrkobalk utgör en viktig källa till kunskap om samhällsförhållanden under de första kristna århundradena och var den gällande kyrkolagen i Växjö stift och angränsande delar av Linköpings stift långt fram i tiden. Kyrkobalken föreskrev de rättigheter och skyldigheter som gällde beträffande uppförande av kyrka och anskaffande av inventarier härtill samt tillsättning av präst och ansvaret för dennes ekonomiska bärgning. Lagstiftningen innefattade också bestämmelser om biskopen och dennes uppgifter. Till dessa hörde framförallt vigning av präster och kyrkor men också ansvaret för läran samt utövandet av såväl administrativ som juridisk myndighet liksom ekonomisk förvaltning. Företrädarna för det nyinrättade Växjöstiftet torde ha hävdat att biskopsdömet borde sammanfalla med lagsagan. Från Linköpings stift sökte man uppenbarligen inskränka den nya stiftsbildningen till att endast omfatta Värend. Frågan kring stiftets utbredning kom slutligen att fastslås genom den påvlige legaten Vilhelm av Sabinas skiljedom 1248 genom vilken Finnveden och Njudung tilldelades Linköpingsstift medan Växjöbiskopen fick nöja sig med Värend. Därigenom kom Växjöstiftet att bli det i särklass minsta stiftet i den svenska kyrkoprovinsen med endast omkring 60 socknar. För stiftsledningen i Växjö innebar stiftets begränsade omfattning en motsvarande begränsning av ekonomiska resurser och inflytande. Ungefär ett århundrade efter Växjöstiftets bildande konstituerades domkapitlet som i stiftsstyrelsen har varit rådgivande och ställföreträdande. Domkapitlets uppgift var främst att svara för gudstjänst och undervisning i domkyrkan. År 1555, i samband med att Kalmar ordinariedöme bildades, överfördes det gamla folklandet Finnveden till Växjö stift. Finnveden utgjordes då av Västbo, Östbo och Sunnerbo härader och hade dessförinnan tillhört både Skara och Linköpings stift. 6

9 När Jönköpings och Kalmars ordinariedömen upphörde 1568 återgick man praktiskt taget till den gamla stiftsindelningen där områdena kring Jönköping, Tveta, Vista och Norra Vedbo återfördes till Linköpings stift och Mo härad till Skara stift. Östbo och Västra Njudungs härader lades till Växjö stift dit också Östra Njudungs härad fogades från Linköpings stift. År 1621 fogades också Tveta och Vista härader till stiftet i Växjö. Denna indelning av stiftet bevarades fram till 1900-talets början då en väsentlig förändring av den yttre ramen kom till stånd och Kalmar stift bildat 1603, slogs samman med Växjö stift. Beslut i frågan fattades vid 1903 års riksdag. En sammanslagning skulle äga rum i samband med nästa biskopsvakans i något av de två stiften. Detta realiserades sedan biskop Tottie i Kalmar avlidit varefter sammanslagningen ägde rum den 1 augusti Kalmar stift omfattades då av Handbörds, Stranda, Norra och Södra Möre härader samt Öland. Av svenska kyrkans tretton stift kommer Växjö på femte plats såväl med avseende på areal som på folkmängd. Växjö stift omfattar sedan 1915 större delen av Småland samt Öland. De delar som ej innefattas av stiftet är Aspelands, Sevede och Tjust härader i norra delen av Kalmar län samt Södra och Norra Vedbo härader i nordöstra delen av Jönköpings län, som alla ingår i Linköpings stift, samt Mo härad i nordvästra Jönköpings län vilket är en del av Skara stift. Växjö stift är indelat i sexton kontrakt nämligen Kinnevald, Allbo, Sunnerbo, Konga, Vidinge, Tveta, Vista, Östbo, Västbo, Västra Njudung, Östra Njudung, Norra Möre, Södra Möre, Stranda och Handbörd, Ölands norra samt Ölands södra kontrakt. Att kontrakten i officiella sammanhang ofta nämns i just denna ordning speglar stiftets utveckling med utgångspunkt från det gamla Värendsstiftet kompletterat med Kalmar stift. Vid millenniumskiftet blev Svenska kyrkan ett eget trossamfund och statskyrkan i Sverige upphörde. Växjö stift har arbetat med den kyrkliga indelningen och strukturförändringar pågår där församlingar slås samman, eller delas. För närvarande har Växjö stift 222 församlingar. Stiftets minsta församling är Jälluntofta med knappt 60 kyrkotillhöriga och den största är Jönköping Sofia med tillhöriga. I stiftet finns drygt 300 präster och drygt 100 diakoner. Foto på föregående sida: Höstdag vid Älmeboda gamla kyrka. 7

10 Moheda kyrkogård Moheda samhälle ligger i Moheda socken, Allbo kontrakt, Alvesta kommun, Kronobergs län, Växjö stift. Alvesta Växjö Uppvidinge Ljungby Lessebo Markaryd Älmhult Tingsryd kyrka 8

11 Moheda kyrkogård Kyrka och kyrkomiljö Moheda kyrka är uppförd i slutet av 1100-talet i romansk byggnadsstil och består av långhus, kor med absid, torn i väster, sakristia i norr, samt vapenhus i söder. Kyrkan är byggd av gråsten som putsats. Ursprungligen saknade kyrkan absid, torn, vapenhus och sakristia. Strax efter uppförandet tillkom absiden med ursprungligt hjälmvalv. Tornet tillkom under senmedeltiden, liksom det södra vapenhuset och sakristian. De vackra stjärnvalven av tegel har slagits omkring år Vid renoveringen , påbyggdes tornet till sin nuvarande höjd. Vid denna renovering skedde stora förändringar både exteriört och interiört, bl a tillbyggdes det västra vapenhuset. Kyrkan genomgick en grundlig inre renovering och 1994 Del av kyrkogården söder om kyrkan. Klockstapeln syns till höger på bilden. gjordes en omfattande fasadrenovering. Öster om kyrkan vid muren står klockstapeln som är spånklädd. Sydväst om kyrkan nära ån finns bårhus med personalutrymme och kontor. Kyrkogården består av två delar. Den gamla kyrkogården och kyrkan ligger öster om ån och innehåller tio gravkvarter. Väster om ån ligger den nya kyrkogårdsdelen. Över ån sträcker sig en betongbro med smidesräcken. I den nya kyrkogårdsdelen har planerats åtta gravkvarter. Mellan kvarteren slingrar sig gångstigar och i kvarteren finns träd och buskplanteringar. Den nya kyrkogårdsdelen framstår som en vacker park där den ligger strax intill ån. I den nya kyrkogårdsdelen finns minneslund och ekonomibyggnader. Moheda församlingshem som ligger öster om kyrkogården på andra sidan vägen invigdes Det är en vitputsad tegelbyggnad. I byggnaden inreddes ett kyrkomuseum som öppnades Kyrkogårdens historik Moheda kyrka byggdes redan i skiftet talet. Runt kyrkan fanns en kyrkogård som från början inte var stor. Om det fanns en mur så tidigt vet man inte. Däremot så hade det utbetalats lön för de som arbetade med kyrkogårdsmuren Med jämna mellanrum fick muren repareras, till exempel var muren bristfällig vid biskopsvisitationen Muren reparerades också 1787 och Klockstapeln står öster om kyrkan på kyrkogården. Den byggdes På 1800-talet kläddes klockstapeln med brädor och flyttades klockorna till tornet genomgick klockstapeln en reparation, men det dröjde till 1956 innan klockstapeln fick en ny klocka. Brädfodringen byttes ut Spånbeklädnaden på taket byttes ut och klockstapeln renoverades Genom tiderna har fyra utvidgningar av kyrkogården gjorts. Vid renoveringen av kyrkan 1828/29 bestämdes att muren mot norr och väster skulle rätas upp och omläggas så att den blev vinkelrät mot den förut omlagda muren beslutades att lås skulle sättas på kyrkogårdsportarna så att får och svin inte skulle komma in på kyrkogården. Det var belagt med bötesstraff att släppa lös sina grisar på helgdagar på kyrkogården. Kornhuset som tidigare fanns på kyrkogården skulle flyttas utanför kyrkomuren var portarna till kyrkogården trasiga och måste repareras och målas om var det ånyo dags att reparera muren igen och det var kyrkvärdarna som skulle utföra detta arbete. Nu var kyrkogården för liten och biskop Hultman påpekade detta vid sin visitation beslöt man att utvidga kyrkogården så att östra och norra murarna skulle bilda en vinkel på andra sidan om den dåvarande vägen. En ny prästgård invigdes Den gamla prästgården låg ungefär på den plats där nuvarande kvarter IX och X ligger. Till slut utvidgades kyrkogården 1897 och redan 1899 var det dags för nästa utvidgning, denna gång åt söder var det åter dags och nu utvidgades kyrkogården åt norr.

12 Muren som omgav kyrkan var en enkel stengärdsgård. I den fanns en missdådartrappa för dem som inte hade rätt att föras in på kyrkogården genom den vanliga kyrkogårdsgrinden. Muren ersattes av en mur i huggen sten och denna byttes ut mot en vit mur. Ett bårhus uppfördes 1927 utanför den västra kyrkogårdsmuren var det dags för nästa utvidgning och denna gång togs ett stort område söder om den dåvarande kyrkogården upp. Utvidgningen motsvarar kvarteren VII X. Ett nytt bårhus med personalutrymme och kontor byggdes i den västra delen av kyrkogården I byggnaden finns utrymmen för kyrkogårdens vaktmästeri och för samlingar i samband med begravningar och för förvaring av bårar. Samma år belades gången mellan ingångsporten och nya kyrkogårdbyggnaden med gatsten. Nu började kyrkogården bli trång och 1978 köptes mark in för den nya kyrkogårdsutvidgningen invigdes ett stort kyrkogårdsområde på tre hektar väster om ån. I denna kyrkogårdsdel finns minneslund och ekonomibyggnader. Gravkvarter XI XVIII finns där, men än så länge har begravningar bara påbörjats i fyra kvarter. Resten av kyrkogårdsytan påminner om en parkanläggning. Fällning och föryngring av trädkransen på gamla kyrkogården gjordes 1998 efter det att ett flertal träd fälldes av en tromb Smideskors från 1810och 1812 som tidigare stått på kyrkogården står nu i tornet. Händelsehistorik 1100-t Moheda kyrka byggs i slutet av 1100-talet. Saknade vid denna tid torn, absid, vapenhus, sakri stia och valv Kiörka och prästgårdshus blev sköfladt och uppbränt i then förra Danska fejden. Danskarna brände tornet och klockorna försvann Lön utbetalas till dem som arbetade med kyrkogårdsmuren Klockstapeln byggdes 1737 Biskop Adolph Humble ansåg att kyrkogårdsmuren var bristfällig och behövdes läggas om Kyrkogårdsmuren repareras t Klockstapeln kläddes med brädor Kyrkogårdsmuren repareras Kyrkan repareras grundligt och kyrkogårdsmuren behövdes omläggas, vilket slutfördes Enligt ett inventeringsprotokoll från 1829 nämndes att utmed kyrkogårdsmuren fanns en forn tida fot till dopfunten. Resterna efter den medeltida dopfunten finns nu i kyrkomuseet. På kyrkogården fanns åtskilliga gravstenar. Bland dem fanns en av Gothlandssten, 11 qwarter lång och 8 bred Portarna till kyrkogården repareras och målas om Kyrkvärdarna fick uppdrag att låta reparera och iordningställa kyrkogårdsmuren som var skadad och nedrasad på flera ställen Biskop Hultman påpekade vid biskopsvisitationen att kyrkogården var för liten och behövdes utvidgas Beslut att utvidga kyrkogården Ny prästgård uppförs. den gamla rivs Kyrkogården utvidgas Kyrkogården utvidgas Kyrkogården utvidgas Kyrkan restaureras och tillbyggs. Klockorna i klockstapeln flyttas till tornet Reparation av klockstapel Nytt bårhus uppfördes väster om dåvarande kyrkogårdsmur, på samma ställe som nuvarande kyrkogårdsbyggnad Brädfodringen på klockstapeln byttes mot ny som var lik den gamla. 10

13 1947 Förslag på utvidgning av kyrkogården söderut Ny kyrkogårdsmur och stiglucka föreslås utefter kyrkogårdens östra gräns (i skrivelsen västra gränsen) Den första urnnedsättningen skedde Två förslag på mur med stiglucka utefter såväl gamla som nya kyrkogårdens östra sida. Kyrko fullmäktige beslöt att uppföra en tegelmur med en portal över huvudingången och grindar av järn. Ny kyrkogårdsdel invigdes, söder om dåvarande kyrkogården Invigning av ny kyrkklocka i klockstapeln. Kyrkan restaureras Mohedaån uppmuddras och fördämmes, så att vattnet blir ett vackert blickfång med bland annat två vattenfall Invigning av församlingshem och den nyplanerade delen av kyrkogården, kvarter X Principbeslut om att ny kyrkogård och ett nytt bårhus ska uppföras Förslag på nytt bårhus upprättat av SAR Jörgen Egmose, Växjö. Bårhuset skulle placeras väs ter om Moheda dåvarande kyrkogårdsområde, strax intill Mohedaån Förslag till beläggning av grusgång med smågatsten på Moheda kyrkogård vid södra sidan kyr kan Ny kyrkogårdsbyggnad (bårhus) invigd. I byggnaden finns utrymmen för kyrkogårdens vakt mästeri och för samlingar i samband med begravningar och för förvaring av bårar invigd 1975 Gången mellan ingångsporten och den nya kyrkogårdsbyggnaden beläggs med gatsten som legat på gator i Skövde. Kyrkan och klockstapeln renoveras. Bland annat fick samtliga takytor ny spånbeklädnad och fasader putsrenoverades. Mark inköps för den nya kyrkogårdsutvidgningen Äldre gravhäll efter kyrkoherde Magnus Ambrosius Stålhös, kyrkoherde mellan 1784 och 1790, placeras i inomhus i västra vapenhuset. Hällen låg norr om kyrkan i kvarter V Nya kyrkogården som ligger omedelbart väster om den gamla kyrkogården invigs. De båda kyrkogårdsdelarna åtskiljs genom Mohedaån. Den totala ytan på utvidgningen är ungefär 4 hektar. Området utfylldes med m³ massor. Inom nya kyrkogården finns en minneslund Yttre renovering av kyrkan En tromb drog fram över Moheda samhälle. Ett stort antal träd och ett femtital gravstenar blåste omkull på kyrkogården Tillstånd för fällning av träd och föryngringsåtgärder i trädkransen på kyrkogården Tillstånd att gräva ned ledningsrör på Moheda kyrkogård förr fjärrvärmeinstallation. Den gamla och nya kyrkogårdsdelen avskiljs av Mohedaån. En bro över ån sammanbinder de båda kyrkogårdsdelerna 11

14 Flygfoto I Smålands museums flygfotoarkiv finns det fyra flygfoto över Moheda kyrka och kyrkogård. Fotona är från 1941, 1946, 1947 och Under dessa sexton år skedde stora förändringar på kyrkogården. Kvarteren norr om kyrkan syntes ej på bilderna eftersom alla fotona visar kyrkan och kyrkogården söderifrån 1941 motsvarade kyrkogårdens storlek kvarter I VI. Hela ytan var inte utfylld med gravar än, utan de västra delarna av kvarter III och IV, norra delen av kvarter V och delar av kvarter VI var fortfarande tomma. Det stora flertalet av gravarna var grusgravar och på den övervägande delen av dem fanns gravkullar täckta med antingen murgröna eller vintergröna. Runt några av grusgravarna fanns häckar och på några andra fanns det stenramar. På en grav i sydöstra hörnet av kvarter V fanns en omgärdning av pollare och kättingar. Öster och söder om kyrkan verkar de mest påkostade gravarna ha funnits. En stor del av gravvårdarna var här stora och högresta. De enklare gravplatserna verkar ha funnits i nordväst i kvarter VI. Här finns endast ungefär fem högresta. De flesta gravarna med gravkullar ser inte ut att ha någon gravvård. Bara några få av grusgravarna är omgärdade av stenramar och häckar. Troligtvis har den så kallade allmänna linjen funnits här. Allmänna linjen innebar att grav efter grav grävdes tätt bredvid varandra i tidsföljd. Oftast grävdes endast enkelgravar, vilket innebar att äkta makar sällan fick ligga i gravar bredvid varandra. Linjegravarna var oftast gratis. Trädkransen verkar nyplanterad, för träden är mycket små. I övrigt fanns det inte mycket växtlighet på kyrkogården, förutom några enstaka träd verkar kyrkogården har snyggats upp. Nya träd och buskar har planterats, bland annat en allé längs öst-västliga gången strax söder om kyrkan. Björkar har planterats i kvarter VI. En del av gravkullarna har försvunnit, även om många ännu fanns kvar. Grusgravarna hade allmänt fått en mer rätvinklig fyrkantig form. Runt åtskilliga av grusgravarna hade låga häckar planterats. Kvarter VI började mer likna de övriga kvarteren och den västra delen av kvarter III och IV har fyllts ut med gravar. På bilden från 1947 har ingen större förändring skett, men man kan se att den norra delen av kvarter V har börjat användas och att det där finns stora grusgravar. Än större förändringar kan ses på flygfotot från Då finns utvidgningen som invigdes 1951 med på bilden. Så mycket av den äldre kyrkogårdsdelen kan inte uppfattas, då stora träd skymmer. Men man kan uppfatta att ännu fler av gravkullarna hade försvunnit. På den utvidgade delen fanns gravar bara i kvarter VII. I samma kvarter fanns rygghäckar i nord-sydlig riktning. De andra var fortfarande gräsmatteytor. Stora träd, troligen poppel och små björkar växte i kvarter VIII. Björkar var även planterade vid östra gången i kvarter IX. Alléer troligen av cypress hade planterats längs de öst-västliga gångarna på nya kyrkogårdsdelen. Det öppna fältet norr om kyrkan var avsett som krigskyrkogård. 12

15 Moheda kyrkogård Fotograferat söderifrån. Moheda kyrkogård Fotot visar södra sidan av kyrkogården. Kvarteren VII-X har just anlagts. 13

16 Beskrivning av kyrkogården idag Gravkarta över den gamla kyrkogårdsdelen. Observera att norr är åt höger på bilden. Allmän karaktär Moheda kyrkogård består av två delar, skilda åt av Mohedaån. Kyrkogårdsdelen på den östra sidan om ån är den äldre delen och består av tio kvarter. Inom denna del ligger även kyrkan. Till sin karaktär är kvarter I till och med VI heterogen, med gravvårdar från 1800-talet fram till nutid. Fortfarande sker begravningar i denna del, allt eftersom gravar blir lediga, när gravrätten gått ut. Kvarteren har därför fått en sammansatt prägel, där höga obeliskliknande gravvårdar samsas med moderna låga. Vid de flesta gravvårdarna finns en liten rabatt. Kvarteren VII X har mer homogena utseende, då de är från samma tidsperiod. Inga höga gravvårdar finns inom dessa kvarter. I kvarter X finns nästan enbart liggande vårdar. I den västra delen av den äldre kyrkogårdsdelen finns ett gravkapell (bårhus). I samma byggnad finns även vaktmästeriets utrymmen och toalett. Väster om Mohedaån ligger den utvidgade kyrkogårdsdelen. I nuläget är denna en vacker park med ett mångfald av träd- och buskarter. Endast ett hundratal av gravplatserna är utnyttjade och området har inte fått karaktären av kyrkogård ännu. Del av kvarter V norr om kyrkan. 14

17 Gravkarta över nya kyrkogårdsdelen. Observera att norr är åt vänster. Omgärdning Den östra kyrkogårdsdelen omgärdas i öster av en vitputsad tegelmur med ett sluttande murkrön av grått skiffer. Höjden på muren är ca 1,55-1,70 meter. Sockeln på muren består av gravhuggna kvaderstenar av granit. Längre söderut är muren lägre, ca 1,35 1,40 meter. Allra längst söderut på den östra sidan övergår muren till en ca 0,7 m hög mur meterurad av oregelbundna grovhuggna stenar av varierande färg (grå, Del av östra kyrkogårdsmuren i vitputsat tegel. svart, röd). Murkrönet består av rektangulära kalkstensflak. Muren fortsätter på den södra sidan fram till den stora bron vid Växjövägen. Kyrkogårdens markyta är högre än omgivningen på den norra sidan. Därför är kanten uppbyggd av en mur av grovhuggen granit och kluven natursten. Denna mur räcker bara upp till markytan på kyrkogården. Den fortsätter runt på den västra delen av kyrkogården, runt kvarter VI. Runt parkeringen vid bårhuset finns ett smidesstaket. Ett likadant finns längs delar av ån den äldre kyrkogårdens sida. Den nya kyrkogårdsdelen är omgärdat med dels smidesstaket, dels kallmurad gråstensmur av natursten. Båda har en höjd av ca 0,90 meter. De båda omgärdningstyperna avlöser varandra runt nya kyrkogården. Ingångar I öster finns en stiglucka som byggdes i början av 1950-talet och är murad av tegel och vitkalkad. Taket är belagt med skifferplattor. I stigluckan finns en strikt grind av järnsmide. Som ett konstruktionselement består grinden av bokstäver som bildar texten: GÅN IN I HANS PORTAR MED TACKSÄGELSE I HANS GÅRDAR MED LOV TACKEN HONOM LOVEN HANS NAMN TY HERREN ÄR GOD HANS NÅD VARAR EVINNERLIGEN PSALT 100 v 4,5. Längre söderut på östra sidan finns två järnsmidesgrindar. Båda är likadana i strikt stil. Båda har trösklar av släthuggen granit. En ingång utan grind finns i den låga muren längst söderut på östra si- 15

18 dan. Man kan komma in på den äldre kyrkogårdsdelen om man följer vägen strax norr om kyrkogården. Denna väg mynnar ut vid bron vid bårhuset. På nya kyrkogårdsdelen finns en smidesgrind i norr och en i söder. I väster finns två ingångar utan grindar. Från den gamla kyrkogårdsdelen kan man nå den nya genom att gå över bron. Bron är byggd i betong och har räcken av järnsmide av liknande typ som smidesstaketen på nya kyrkogården. Vegetation Moheda kyrkogård drabbades av en tromb 1996, som skövlade en del av träden på gamla kyrkogården. Den kan därför se något kal ut, särskilt i den mittersta delen. Vanliga växter på kyrkogården är björk, al och idegran. Idegranen är formklippt i form av klot på flera ställen på gamla kyrkogårdsdelen, exempelvis nära södra kyrkväggen och norr om kvarter X. Andra träd som förekommer är cypress och lönn. Rygghäckar finns i kvarter VI (måbär) och VII. Den nya kyrkogården är betydligt mer träd- och buskbevuxen. Längs ån växer mest al och björk, men även rhodendendron trivs där. Buskagen består av bland annat av idegran, måbär, snöbär hassel, hägg, alm och lönn. Solitärträd är förutom de som redan nämnts ek, tall och rönn med flera. Stigluckan i östmuren. Gångsystem En gång av smågatsten sträcker sig från stigluckan förbi södra sidan av kyrkan och fram till bron över Mohedaån. En smågatstengång finns även öster om bårhuset. Väster om bårhuset finns en asfalterad yta. Övriga gångar inom den äldre delen av kyrkogården är grusade. De stora gångarna på nya kyrkogården är asfalterade. Gränsen mellan asfaltgång och gräsmatta markeras med storgatsten. De mindre gångarna längs ån är grusade. I minneslunden finns en gång av smågatsten. Gravvårdstyper I kvarter I VI finns både gravvårdar av äldre och nyare typ, medan kvarter VII till och med X på den äldre kyrkogårdsdelen tillkommit från 1950-talet och framåt och har en mer enhetlig typ av gravvårdar, så kallade låga rektangulära. Detsamma gäller den nya kyrkogårdsdelen som invigdes Den äldsta gravvården är en granithäll från 1768 som ligger i hörnet norr om tornet. Övriga äldre är tre sandstensvårdar, en från 1813 och två med thorvaldsensmedaljonger från Det finns även ett Ingång i den västra muren på nya kyrkogårdsdelen. På nya kyrkogårdsdelen växer bland annat björk och al närmast ån. I bakgrunden syns det kombinerade bårhuset och vaktmästeriet. 16

19 mindre antal gjutjärnsvårdar. Mot slutet av 1800-talet börjar stora gravvårdar i form av monoliter och obelisker, huvudsakligen i diabas, uppträda. Byggnader Vid östra sidan ån ligger en vitputsad enplansbyggnad med spåntak som är kombinerat bårhus och vaktmästeri. Öster om kyrkan står klockstapeln som byggdes Klockstapeln är spånklädd och rödmålad. Taket är tjärat. I nordöstra hörnet på nya kyrkogårdsdelen finns en ekonomibyggnad för traktorer, gräsklippare och övriga redskap. Byggnaden är träpanelklädd och har tegeltak. Byggnaden och innergård omgärdas av delvis av ett högt trästaket. Minneslunden Minneslunden ligger i sydvästra delen av den nya kyrkogårdsdelen. Denligger avskilt och omgärdad av ett buskage av idegran, Den spånklädda klockstapeln. en och hassel. Själva minnesplatsen har en smågatsklädd markyta med rabatter, stora krukor med blommor och en hållare i järnsmide för vaser. Det finns även parkbänk i trä och gjutjärn från Byarums bruk. I mitten av minnesplatsen finns en förhöjd gräsyta som är avgränsad av en lägre mur av grovhuggen kvadersten i granit. Överkanten av muren är i samma nivå som gräsytan. I södra ändan av denna finns ett större stenblock med texten: INTE GRÄNSER OCH FJÄRR- RAN, BARA MJUKHET OCH NÄRHET, ALLT ÄR SAMMANLÄNKAT, LIV OCH DÖD OCH LIV IGEN. Dikten är skriven av Birger Franzén. Från minnesplatsen går en smågatsklädd gång i en båge söderut. Gången inramar en gräsyta med stora stenar utplacerade. I västra delen står en ljushållare av järnsmide och glas. På gräsytan växer björk, askar och syren. Minneslunden med minnesplatsen och det stora stenblocket med inhuggen text. Utanför minnesplatsen finns en trädbevuxen gräsyta med en ljushållare i smide. 17

20 Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter I - IV Allmän karaktär Kvarter I IV på Moheda kyrkogård ligger strax söder om kyrkan. Kvarteren I samt halva III och IV ligger närmast kyrkan medan kvarter II och andra hälfterna av III och IV ligger söder därom. Det är kvarter av heterogen karaktär, med många olika typer av gravvårdar. Relativt många grusgravar förekommer, hela nio stycken. Av dessa har tre stenramsomfattning, en har gjutjärnstaket och en omgärdas av en häck. Många av kyrkogårdens mest påkostade och pampiga gravar och gravvårdar finns i dessa kvarter. Den äldsta gravvården är från I den västra delen av kvarter III och IV förekommer inte högresta gravstenar utan dessa delar domineras av lägre gravstenar från 1930-talet och framåt. Gravvårdstyper Det man noterar är det stora antalet av högresta stenar, detta gäller kvarter I och II och den västliga delen av kvarter III och IV. De högresta gravstenarna är bland annat obelisker och monoliter och förekommer fram till 1930-talet. Den högsta gravstenen är över tre meter hög. Även smala högresta gravstenar lägre än en meter finns. Det förekommer även låga breda gravstenar med avrundade former som ofta prydde familjegravar under andra fjärdedelen av 1900-talet. De låga rektangulära gravstenarna med olika typer av krön är de mest framträdande i den västra delen av området. Även yngre gravstenar i fri avrundad form finns. Större och mindre hällar i diabas, grå och röd granit är vanligt. På barngravar finns det små hällar i vit marmor. På dessa gravstenar saknas ofta efternamnet, vilket är vanligt på barngravar. Den vanligaste stensorten var diabas fram till 1950-talet, därefter blev grå granit vanligast. Röd granit började användas allmänt på 1980-talet, men så tidigt som 1922 var en gravsten tillverkad i detta material. I kvarteren finns dessutom två gjutjärnskors från 1897 och Bland de mer ovanliga är ett kors i trä och koppar från 1960 och en gravsten prydd med keramikdetaljer från Yrkestitlar är relativt vanligt förekommande på gravvårdarna. Många olika titlar förekom och några av dessa är hemmansägare, trädgårdsmästare, f d mjölnaren, fanjunkaren och snickaren. Orts- och gårdsnamn nämndes ofta. Exempel är Lidnäs, Nyelund, Björkeryd, Grännaforsa och Torpsbruk. Bibel och psalmhänvisningar omnämns på en del gravvårdar. Några är Rom 3:24, Kor 15:24 och Joh ev 3:16. Psalmer som nämns är bland annat: Sv Ps 105, 336 och 579. Bibelcitat och tänkespråk finns relativt ofta på gravvårdarna, som: Ikläd mig din rättfärdighet att jag må se din salighet, Allenast i Gud må du hava din ro min själ och En ängel kom med bud: Kom Mebel hem till Gud Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarter I IV är av en blandad och sammansatt karaktär. Många av gravvårdarna har ett högt kulturhistoriskt och estetiskt värde. Särskilt gäller detta de gravar som är kompletta med både gravvård och omgärdning. Grusgravarna bör bevaras då de visar hur det tidigare under 1900-talet har sett ut på princip hela den dåvarande kyrkogården. Sådana gravar kan gärna komma att bli kulturgravar. Då det fortfarande sker gravläggning i kvarteren bör nya gravvårdar passa in bland de övriga. Detta är inte allt för svårt då kvarteren redan innehäller en mängd olika gravvårdar och nya gravvårdar kan gärna vara lite ålderdomliga i sin utformning. Äldre gravstenar kan gärna återanvändas istället för att destrueras. Det är önskvärt att gravstenar får stå kvar så länge som möjligt på kyrkogården. 18

21 Överst. Översikt över kvarter I-II med bland annat högresta gravstenar och låga rektangulära. Andra raden. Grusgravar med omgärdande gjutjärnstaket och stenram. Två understa raderna. Invid kyrkan fanns häckar. Resterande är bilder på olika gravvårdar. Gjutjärnskors, små hällar. Personligt utformad gravvård med keramikdetaljer samt korset i trä och koppar. 19

22 Kvarter V Allmän karaktär Kvarter V ligger norr och öster om kyrkan och har formen av ett L. Det är ett stort kvarter med många olika gravvårdstyper. Det finns flera äldre gravvårdstyper som är ovanliga på dagens kyrkogårdar. Det stora flertalet gravvårdarna är vända mot öster. I östra delen av kvarteret står klockstapeln. Det finns fyra grusgravar i kvarteret. En av dem omgärdas av ett smidesstaket och två av stenramar. På den sista finns tre avlånga ovala gravkullar beväxta med vintergröna. Ytterligare en likadan gravkulle finns. Gravvårdstyper I detta kvarter finns de allra äldsta gravvårdarna på kyrkogården. Den allra äldsta är en stor granithäll som ligger strax norr om tornet. Inne i själva kvarteret står en stor hög tunn gravsten i sand- eller kalksten från Andra av äldre typ är de sex gjutjärnskorsen, där den äldsta är från 1843 och den yngsta Den yngsta har kompletterats med påsvetsade plåtar, som visar att den siste avled Ganska ovanliga är de två små likadana gravstenar med thorvaldsenmedaljonger. Motiven på medaljongerna kallas Dagen. Gravstenarna som är från 1869 är av kalksten och namnen är uthuggna på marmorplattor. Dessa båda gravstenar tillhör två barngravar. Ett antal högresta gravstenar figurerar även i kvarteret. Några är monoliter och den högsta är över två meter hög. Andra är obelisker, kors eller vanlig ordinär högrest form. Ovanlig är en monolit från 2005, men den är troligen återanvänd. Det finns även ett stort antal låga rektangulära gravstenar. De har olika typer av krön, raka, takformade eller inspirerade av antika tempel. Moderna gravstenar i fri avrundad form finns också. Liksom små hällar i diabas, de som pryder barngravar har inga efternamn. Några är familjegravar. Över en grav finns stor häll i diabas. Överst. Översikt över kvarter V öster om kyrkan. Mitten. Grusgrav med stenram, framför den en gravvård i sten med metallkors. En släktgrav som sett likadan ut sedan 1700-talet. Underst. Gravkullar på grusgravar norr om kyrkan. Bland de mer ovanliga gravstenarna är två i grå granit med ovanlig korsform. Den ena är fyrkantig med ett uthugget kors. Yrkestitlar är sparsamt förekommande. Några som nämns är kyrkväktare, hemmansägare, sågverksarbetaren, brukspatron och gjutmästare. Orts- och gårdsnamn är vanligt förekommande och Vitteryd, Elmesås, Torpsbruk och Notteryd är ett urval av dem. Psalm- och bibelhänvisningar förekommer på en del av gravvårdarna. Exempel är Ps 424, Ps 477, Rom 14:8 och Upp 22:4. En av deviserna som nämns är Och de ska se hans ansikte och hans namn skall stå tecknat på deras pannor. 20

23 Några av gravvårdarna i kvarter V. Kors i diabas, Låga rektangulära och i fri form. Gjutjärnskors Äldre gravsten från Äldre granithäll som ligger strax norr om tornet är den äldsta gravstenen på kyrkogården. Gravsten med genombrutet kors och en låg smal gravsten. Nedersta raden. Små gravstenar på barngravar från 1869 med thorvaldsensmedaljonger. Detalj av thorvaldsenmedaljong. Till höger en återanvänd (från 2005) högrest monolit. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarter V är det kvarteret på Moheda kyrkogård som uppvisar de mest ålderdomliga dragen. Något som så gott som försvunnit från alla kyrkogårdar är gravkullarna. Här finns fyra välbevarade och de är unika och bör absolut bevaras. Även gravarna med grusgravar och omgärdningar bör bevaras i befintligt skick. Alla äldre gravstenar från tiden fram till 1900-talets början bör bevaras. Vissa av dem är av ovanlig typ och de andra bidrar till kvarterets genuina karaktär. Det är önskvärt att gravvårdarna i kvarteret får stå kvar så länge som möjligt. Då kvarteret har många olika gravvårdstyper är det inte lika känsligt för hur nytillskott ser ut, som de mer enhetliga kvarteren. Att återanvända äldre gravstenar är ett bra alternativ, antingen genom att vända på dem och rista in texten på den gamla baksidan eller att slipa ner den gamla texten och ersätta med ny. Dock är det allra bästa att de äldre få stå kvar i befintligt skick. Nya gravstenar kan även tillverkas i äldre modell för att bättre passa in. 21

24 Kvarter VI Allmän karaktär I den nordvästra delen av den äldre kyrkogårdsdelen ligger kvarter VI. Det är inte riktig lika tätt mellan gravvårdarna här som i de tidigare kvarteren. Två ca 0,9 meter höga måbärsrygghäckar i nord-sydlig riktning finns i kvarterets östra del. Björkar växer inne i kvarteret och hagtorn vid gången i söder. Den äldsta gravvården är från Inga grusgravar finns i kvarteret. Rester efter en stenram syns vid graven med många små hällar. Gravvårdstyper Låga rektangulära gravstenar med olika former på krönet dominerar kvarteret. Vissa av dessa har mer kvadratisk form. De förekommer från mitten av 1900-talet och framåt i både grå granit, diabas och röd granit. Endast enstaka högresta gravstenar förekommer. De är från slutet av 1800-talet till ett par decennier in på 1900-talet. Det finns större och mindre hällar. Ett par marmorkors förekommer. Till skillnad från att de vanligtvis finns på barngravar, finns de här på vuxengravar. Ett gjutjärnskors från 1932 finns även i kvarteret. Bara på ett litet antal gravvårdar nämns någon yrkestitel och några av dem är snickarmästaren, sågaren, f d soldaten och hemmansägaren. Flera av de avlidna har utländska ortsnamn på gravstenen. Vissa har fötts i Finland (Kolari, Karkkila) andra har avlidit utomlands (Oslo, Canada). Orter och gårdar från trakten som nämns är exempelvis Slätten, Torpsbruk och Sjöhaga. Endast två psalmhänvisningar finns, nämligen Sv ps 148 och 654. Vi ses på uppståndelsens morgon står på en gravvård. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Ett blandat kvarter med mestadels låga gravstenar. Kvarteret har inte en riktigt tydlig profil. De enstaka högresta gravstenarna och gjutjärnskorset bör dock bevaras. Då kvarteret innehåller olika typer av gravvårdar, är det inte lika känsligt för nya gravvårdar av olika typ. Dock är flertalet låga och då bör nya gravvårdarnas höjd anpassas till de befintliga. Kvarteret VI uppvisar ingen tydlig profil. Mestadels låga gravvårdar Ovan. Översikt till vänster. Till höger en grav med flera hällar som troligen tidigare haft en stenram. Nedersta raden till vänster. En av de få högresta gravstenarna i kvarteret. Till höger en vanlig gravstenstyp med en speciell text. 22

25 Kvarter VII - IX Allmän karaktär Kvarteren VII IX har alla en enhetlig karaktär och tillhör den utvidgning av kyrkogården som invigdes Längst västerut finns kvarter VII och det påbörjades 1951, därefter följde VIII 1958 och slutligen så påbörjades kvarter IX I kvarteren finns mest gravvårdar från och 60-talen. Alla gravvårdar är riktade mot öster. En rygghäck sträcker sig genom kvarter VII i nord-sydlig riktning. I kvarter VIII upptar gravar endast halva ytan och i östra halvan finns en öppen gräsyta där det växer en hängask. Vid gången i väster växer två björkar. Övriga växter är hagtorn och klotklippta idegranar. I kvarter IV växer fyra björkar en lönn och klotklippt idegran. Vid ån söder om kvarter VII och VIII finns inga gravar utan det är ett grönområde bevuxet med björkar, askar, alar och poppel. I övrigt är ytan grästäckt. Gravvårdstyper Övervägande delen av gravvårdar i kvarter VII är låga smala rektangulära på höjden. De är vanligtvis tillverkade av svart diabas eller grå granit. Enstaka är av röd granit. De yngre har ofta grovhuggna sidor. I kvarteret finns även en liggande häll. Längst västerut i kvarter VIII står tre likadana kors i diabas. De är resta över de tre som dog i en explosion på Klintaberget Annars är gravvårdarna liknande dem i kvarter VII. En del har grovhuggna kanter och ramar. Några av gravvårdarna har formgivning som ett antikt tempel. På en barngrav står ett vitt marmorkors och på en annan en liten vit häll. Gravvårdarna från var vanligen i diabas. Grå granit var vanligt på talet och röd granit på talet. En gravsten från 1971 är i sandsten. I kvarter IX är de flesta gravstenarna från 1960-talet. Det är övervägande låga rektangulära gravstenar med olika typer av krön. Både rektangulära på höjden och bredden finns. De flesta är av grå granit, några i röd granit och endast några få är i diabas. Ganska många har grovhuggna kanter och någon har grovhuggen ram. Helt grovhuggna gravstenar förekommer också men de flesta är släthuggna och några är blankpolerade. I kvarter IX finns även enstaka små hällar och natursten. Överst. Översikt över kvarter IX med kyrkan i bakgrunden. Andra bilden. Kvarter VIII och VII med bårhuset i bakgrunden.. Tredje bilden. Utsnitt av kvarter IX med enbart låga gravstenar. Nederst. De tre diabaskorsen som är resta över de tre som dog i en explosion i Klintaberget Korsen står i kvarter VIII. 23

26 Det är inte vanligt att yrkestitlar nämns på gravstenarna. Några bland dem är smidesmästare, mjölnaren, förvaltare och småskollärarinnan. Orts- eller gårdsnamn finns på ungefär en tredjedel av gravvårdarna. Exempel är Lidnäs, Torpsbruk, Moheda och Boatorp. På flera av gravstenarna står ett bibelcitat eller ett tänkespråk. Den som tror på mig, han skall leva om han än dör, Löftena kunna ej svika, De skola få vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följa dem och Endast ett steg emellan livet och döden är sådana som nämns. Även vanligare som Älskad saknad och Vad jorden gömmer, ej hjärtat glömmer förekommer. Psalmerna 355, 377 och 544 finns även omnämnda. Typisk gravsten för kvarteren VII-IX. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Dessa gravkvarter har en enhetlig karaktär. Det är inte den enskilda gravvården som har ett speciellt stort kulturhistoriskt värde, utan den helhet som kvarteren har. Om nya gravvårdar ska inordnas i kvarteren är det viktigt att de är av samma typ som de redan befintliga. Detta gäller särskilt höjd och formspråk, men även val av stensort. Två gravstenar som skiljer ut sig från övriga. Till vänster. Grovhuggen i fri formgivning. Till höger. Litet marmorkors som pryder en barngrav. 24

27 Kvarter X Allmän karaktär Kvarter X invigdes 1970 och den första gravläggningen skedde Till utformning skiljer det sig från övriga kvarter på den gamla kyrkogården. Det finns endast liggande gravstenar i kvarteret. Mellan varje gravsten finns en låg barrträdsbuske, varierande mellan gran och cypress. I norr finns buxbom mellan gravstenarna. I södra delen av kvarteret finns ett rhodendendronbuskage. I öster längs gången står fyra björkar. Kvarteret är trots de liggande gravstenarna ett kistgravkvarter. Urngravar finns i nordväst och i söder. Dessa gravar är mindre till storleken. Översikt över kvarter X från nordväst Gravvårdstyper I kvarteret finns endast liggande gravvårdar, förutom ett smideskors med glas från 1983 i nordväst. De liggande gravstenarna är antingen naturstenar eller hällar. Hällarna är oftast fyrkantiga och blankpolerade. Vissa av hällarna är hela 0,7 0,9 meter långa, andra är mindre. Stensorter som använts är granit i varianterna röd, grå och blå labrador. En av gravstenarna är i form av en uppslagen bok. Inga yrkestitlar finns nämnd på gravvårdarna. Orts- och gårdsnamn finns på mindre än vart femte gravsten. Namn som bland annat omnämns är Torpsbruk, Brantåsa, Marieholm och Vitteryd. Det är relativt vanligt med religiösa citat. Några är Blott en dag ett ögonblick i sänder, Jag vet att min förlossare lever, Herre jag vill bida stilla vid din port och Herren är min herde, mig skall intet fattas. Några psalmhänvisningar finns också, såsom Ps 23, 355 och 433. Typisk gravsten i kvarter X. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarter X är ett välordnat och genomtänkt kvarter med stora estetiska kvalitéer. Det är planlagt på ett vis att både gravvårdarna, rabatter och övrig växtlighet ska bilda en enhet. Smideskorset passar inte riktigt in men det befinner sig i utkanten av kvarteret och är av en konstnärlig utformning. Det är dock olämpligt att tillåta fler gravvårdar av stående typ. Smideskors i kvarterets nordvästra del 25

28 Kvarter XI - XVIII Allmän karaktär Dessa kvarter finns på den nya kyrkogårdsdelen som invigdes Än så länge har det bara gravlagts i fyra av de totalt åtta kvarteren och endast en mindre del av de nyttjade kvarteren är belagda. Den övriga ytan på denna kyrkogård fungerar som en park med gräsytor, träd buskage, gångstigar och parkbänkar. De gräsytorna som används för begravningar är öppna, men avgränsas av buskplanteringar. De kvarter som börjat användas för begravningar är XI, XII, XIV och XVII. Övriga är ännu outnyttjade. Gravvårdstyper Kvarter XI är ett urngravkvarter där det endast finns liggande vårdar. Gravstenarna är oftast liggande naturstenar. Små hällar har även använts. En liggande trävård med jaktmotiv finns även i kvarteret. Vid gravvårdarna står ofta en urborrad sten för att placera ett ljus i och små rabatter där det växer blommor. I kvarter XII finns mest stående gravstenar. De har olika utformning. Vissa är låga rektangulära och andra i fri oregelbunden form. Det finns även de som har traditionell högrest form som var vanlig i början av 1900-talet, de kan eventuellt kan vara återanvända. De flesta gravstenarna är blankpolerade, vissa med grovhuggna kanter. Stensorter som använts röd, grå och labrador granit. Den röd-grå strimmiga gnejsen, även kallad hallandia används också. Endast få gravstenar är av diabas. I kvarter XIV finns endast tre gravstenar. En låg rektangulär gravsten i röd granit, en låg i avrundad form av labradorgranit och slutligen en högrest i svart diabas. Kvarter XVII är ett urngravkvarter där det stora flertaletgravvårdar är liggande naturstenar, men det finns även stående gravstenar. Motiv och symboler är viktigt på gravvårdarna. Det förekommer bland annat hjärtan, händer, fåglar, solnedgångar eller en häst som dekoration. Den traditionella symbolen korset finns endast på få gravvårdar. På barngravarna står ofta Vår älskade och bara förnamnet används. Yrkestitlar, hemortnamn och psalmhänvisningar verkar vara något man frångått. Endast en yrkestitel nämns, färghandlare. De orts- och gårdsnamn som nämns är Notteryd, Grännaforsa, Stövargård och Nytorpet. Aforismer som Det är något bortom bergen, Tack för all kärlek och Älskad saknad finns på några gravvårdar. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Dessa kvarter är under uppbyggande och bör få utvecklas allteftersom tidens smak ändras. De regler som gäller för nya kyrkogårdsdelen ska dock följas. Denna nya gravplats är anlagd på ett annat sätt än tidigare kyrkogårdar. Det strikta rätlinjiga har ersatts av ett mjukare mer naturorienterat formspråk. 26

29 Överst. Kvarter XIV till vänster och kvarter XI till höger. Andra raden. Kvarter XII till vänster och kvarter XVII till höger. Tredje raden från vänster. En gravsten i fri form i röd-grå strimmig hallandsgnejs, så kallad hallandia. I mitten en gravsten i fri form i röd granit. Gravstenen är dekorerad med ett valthorn. Till höger en återanvänd traditionell halvhög smal gravsten i diabas. Nederst. En trähäll med jaktmotiv. 27

30 Sammanfattning Moheda kyrka byggdes redan i skiftet talet. Klockstapeln som byggdes 1665 står öster om kyrkan på kyrkogården. Genom tiderna har fyra utvidgningar av kyrkogården gjorts, 1897, 1899, 1951 och Moheda kyrkogård består av två delar, skilda åt av Mohedaån. Kyrkogårdsdelen på den östra sidan om ån är den äldre delen och består av tio kvarter. Inom denna del ligger även kyrkan. Till sin karaktär är kvarter I till och med VI heterogen, med gravvårdar från 1800-talet fram till nutid. Fortfarande sker begravningar i denna del, allt eftersom gravar blir lediga, när gravrätten gått ut. Kvarteren har därför fått en sammansatt prägel, där höga obeliskliknande gravvårdar samsas med moderna låga. Vid de flesta gravvårdarna finns en liten rabatt. Kvarteren VII X har mer homogena utseende, då de är från samma tidsperiod. Inga höga gravvårdar finns inom dessa kvarter. I kvarter X finns nästan enbart liggande vårdar. I den västra delen av den äldre kyrkogårdsdelen finns ett gravkapell (bårhus). I samma byggnad finns även vaktmästeriets utrymmen och toalett. Väster om Mohedaån ligger den utvidgade kyrkogårdsdelen. I nuläget är denna en vacker park med ett mångfald av träd- och buskarter. Endast ett hundratal av gravplatserna är utnyttjade och kyrkogården har inte fått karaktären av kyrkogård ännu. Kvarter I VI är av en blandad och sammansatt karaktär. Många av gravvårdarna har ett högt kulturhistoriskt och estetiskt värde. Särskilt gäller detta de gravar som är kompletta med både gravvård och omgärdning. Grusgravarna bör bevaras då de visar hur det tidigare under 1900-talet har sett ut på princip hela den dåvarande kyrkogården. Sådana gravar kan gärna komma att bli kulturgravar. Alla äldre gravstenar från tiden fram till 1900-talets början (äldre än 1930) bör bevaras. Kvarter V är det kvarteret på Moheda kyrkogård som uppvisar de mest ålderdomliga dragen. Något som så gott som försvunnit från alla kyrkogårdar är gravkullarna. Här finns fyra välbevarade och de är unika och bör absolut bevaras. Även gravarna med grusgravar och omgärdningar bör bevaras i befintligt skick. Alla äldre gravstenar från tiden fram till 1900-talets början bör bevaras. Då kvarteren har många olika gravvårdstyper är det inte lika känsligt för hur nytillskott ser ut, som de mer enhetliga kvarteren. Äldre gravstenar kan gärna återanvändas istället för att destrueras. Att återanvända äldre gravstenar är ett bra alternativ, antingen genom att vända på dem och rista in texten på den gamla baksidan eller att slipa ner den gamla texten och ersätta med ny. Dock är det allra bästa att de äldre få stå kvar i befintligt skick. Nya gravstenar kan även tillverkas i äldre modell för att bättre passa in. Det är önskvärt att befintliga gravstenar får stå kvar så länge som möjligt på kyrkogården. Gravkvarteren VII - X har en enhetlig karaktär. Det är inte den enskilda gravvården som har ett speciellt stort kulturhistoriskt värde, utan den helhet som kvarteren har. Om nya gravvårdar ska inordnas i kvarteren är det viktigt att de är av samma typ som de redan befintliga. Detta gäller särskilt höjd och formspråk, men även val av stensort. Kvarteren inom den nya delen väster om Mohedaån är under uppbyggande och bör få utvecklas allteftersom tidens smak ändras. De regler som gäller för nya kyrkogårdsdelen ska dock följas. Denna nya gravplats är anlagd på ett annat sätt än tidigare kyrkogårdar. Det strikta rätlinjiga har ersatts av ett mjukare mer naturorienterat formspråk. 28

31 Källförteckning Följande arkiv och litteratur har nyttjats i samband med inventeringen. Antikvarisk- topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Handlingar från Kungliga Byggnadsstyrelsen är inkluderade. Klipparkivet vid Smålands museum: Moheda kyrka Topografiska arkivet vid Smålands museum: Alvesta kommun, Byggärenden, Moheda kyrka. Vassi Heidi, red, 1998, Kyrkobyggnader i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Westerström, Margareta, 2003, Moheda kyrkogård. I: Alexandersson, Göran m fl (red), Värendsbygder. Norra AllboHembygdsförening

32 30

33 Ordförklaringar Högrest smal eller monumental gravsten Denna typ av gravsten var vanlig under talet och fram t o m 1920-talet. Ofta huggen i diabas eller grå granit. Monolit kallar vi den stora högresta gravvård som är huggen ur en enda sten. Obelisk Obelisken är en symbol över ära, redlighet och ståndaktighet. Den är ofta huggen i diabas och var vanlig under Låg rektangulär gravvård. Den låga rektangulära gravvården blev vanlig under tiden efter andra världskriget och är fortfarande en allmänt förekommande modell. Gravstenstypen har tillverkats mest i grå granit, men diabas var vanlig fram till 1960-talet. Från och med den tiden började den låga rektangulära gravstenen även huggas i röd granit, en typ som var mycket vanlig under 1900-talets andra hälft. Labradorgranit är en annan stensort som numera också används. hela 1800-talet. En bruten obelisk, kolonn eller den avhuggna trädstammen symboliserar den hejdade livsgärningen. Låga smala gravvårdar Ofta huggna i diabas och var vanliga från 1910-talet och fram till tiden kring 1900-talets mitt. Låg bred gravvård Gravvård som ofta övergår i en stenram och som är rest på familjegravar. Var vanliga från 1920-talet och några decennier framåt.

34 Gjutjärnskors De blev vanliga i och med industrialismens utveckling kring talets mitt. Gravvårdarna tillverkades på lokala järnbruk efter modeller som var vanliga i hela Sverige. Fri form Under 1900-talets slut fick gravstenen nya former. Stenar i t ex hallandsgnejs (hallandia) eller labradorgranit blev vanliga och de fick mer oregelbundna och fria former. Marmorkors Vanligast är det låga enkelt utformade marmorkorset som ofta är placerad på ett barns eller en ung människas grav. De blev vanliga kring 1900-talets mitt och används fortfarande idag. Liggande natursten Liggande natursten som är vanlig vid urngravar. Vanlig sedan den tiden omkring 1980-talet då urnlundar började anläggas på kyrkogårdarna. Häll Hällar finns såväl i gjutjärn som i sten. Hällen som företeelse har varit vanlig under flera århundraden såväl inne i kyrkan som utanför. Det finns även små kvadratiska hällar som är vanliga på gravar inom allmänna linjen eller som finns i familjegravar. Smideskors Smideskorset har funnits under flera århundraden och tillverkades av den lokala smeden. De finns därför i olika modeller beroende på vem som tillverkat dem och vad som var modernt för tiden. Kulturgrav Gravplats som skall bevaras med stöd av kulturminneslagen och kulturminnesförordningen.

35 Thorvaldsen medaljonger Thorvaldsen, Bertel ( ) var en dansk skulptör vars konstverk blev populära motiv till prydnad på gravstenar. Det var motiv som bland annat Natten, Dagen, Uppståndelseängel och Thanatos som användes som förlagor till medaljonger som mångfaldigades. Medaljongerna hittar vi på gravstenar från 1800-talets andra hälft i hela Sverige. Allmän linje/linjegravar Kostnadsfria gravplatser som disponerades av en person i tjugofem år. I de allmänna linjegravskvarteren kunde man inte välja gravplats utan de döda begravdes i ensamgravar som lades efter varandra i kronologisk ordning. Graven märktes ofta ut med en enkel gravvård i form av träkors, små kvadratiska hällar eller mindre stående gravvårdar. Gravsättning enligt detta system upphörde Stenram, staket och häck Olika sätt att omgärda gravplatsen som blev vanliga på 1800-talets slut och var vanliga ända fram till talets mitt. Gravplatsen täcktes med grus eller singel som krattades i mönster och omgärdades av häckar, stenramar, järnstaket eller pollare mellan vilka kedjor är fästa.

36 Gravkulle Graven märktes ut med en kulle som formades av jord. Kring kullen hölls marken ren från gräs och på upphöjningen planterades städsegröna växter som vintergröna eller murgröna. Detta var det vanligaste sättet att märka ut en gravplats under 1800-talets slut ända fram till talets mitt. Ovanför gravkullen placerades ett enkelt träkors eller gravstenen. Pärlkransar placerades ibland på kullen. Trädkrans Kring kyrkogården är ofta en krans av lövträd planterad. Ibland blandade trädsorter, ibland av en sort. Träden kan vara planterade av församlingsborna och kanske kom de från olika gårdar i socknen. Vallmur Mur där stenmurens insida stöds av en gräsbevuxen jordvall.