Nottebäcks kyrkogård. Vidinge kontrakt. Växjö stift. Jessica Wennerlund Smålands museum rapport 2007:89

Transkript

1 Nottebäcks kyrkogård Vidinge kontrakt Växjö stift Jessica Wennerlund Smålands museum rapport 2007:89

2 2007 Smålands museum Växjö 2007 ISSN Produktion och distribution: Smålands museum, Box 102, Växjö Allmänt kartmaterial: Medgivande

3 Innehåll: Inledning sid 3 Nottebäcks kyrkogård sid 9 Beskrivning av kyrkogården idag sid 13 Beskrivning av enskilda kvarter sid 17 Sammanfattning sid 30 Ordförklaringar sid 33

4

5 INLEDNING Bakgrund Svenska kyrkan har sedan kristendomens införande svarat för begravning och omhändertagande av döda. I varje socken har inrättats kyrkogårdar för ändamålet. I en stor del av Sveriges församlingar utgör kyrkogården den äldsta bevarade delen av församlingens anläggningar. Ofta har kyrkogården medeltida ursprung. Sedan Svenska kyrkan och staten skildes åt har kyrkan ansvaret för sina egna kulturarvsfrågor. Kunskapen om kyrkogårdarnas kulturhistoriska värden är dock fragmentariska. Detta medför att skötseln av den vigda platsen ofta saknar antagna riktlinjer eller vårdprogram där kulturarvshänsyn utgjort planeringsförutsättning. Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapen om våra kyrkogårdar och begravningsplatser genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering av kyrkogårdar i Växjö stift. Begravningsväsendet i Sverige är numera en statlig angelägenhet bekostad av begravningsavgiften men den utförs fortfarande som under tidigare århundraden. Varje församling eller samfällighet som önskar söka kyrkoantikvarisk ersättning för vården av kulturarvet måste före 2009 ha upprättat en av stiftet godkänd vård- och underhållsplanering. Denna planering skall visa hur kulturarvets värden skall bevaras. Det är såväl på församlingsnivå som på stiftsnivå nödvändigt att ha kunskap om det kyrkliga kulturarvet. Såväl kortsiktig som långsiktig planering är ett ansvar för båda. För stiftets innebär planeringen att bruka de gemensamma resurserna på ett ändamålsenligt sätt. Den kyrkoantikvariska ersättningen förutsätter en övergripande kunskap om de kulturhistoriska värdena för att medlen skall göra största möjliga kulturhistoriska nytta. Länsstyrelsen skall i sin myndighetsutövning stödja detta arbete samt har ett regionalt tillsynsansvar för kulturmiljövården. På uppdrag av Växjö stift utför Smålands museum en inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser inom stiftets del av Kronobergs län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och omfattar de till Svenska kyrkan hörande kyrkogårdarna/begravningsplatserna som omfattas av kulturminneslagens 4. Lagen gäller begravningsplatser som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Syfte Den översiktliga inventerings syfte är att: - ta fram övergripande kunskap om kulturarvet som underlag för församlingens/ samfällighetens planering för och förvaltning av kyrkogårdar och begravningsplatser - ta fram underlag för myndigheter och kyrkan regionalt för handläggning av kyrkoärenden enligt kulturminneslagen och olika finansiella stödsystem - skapa ett gemensamt kunskapsunderlag för kulturhistorisk värdering och prioritering samt i sig utgöra ett samlat forskningsmaterial - dessutom verka för ökad förståelse för kyrkogårdens kulturarv såväl lokalt som i kontakter mellan kyrkan och samhället Kulturminneslagen och begravningslagen Enligt Lag om kulturminnen m m (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar på kyrkogården. (Se vidare i bilaga om Kulturminneslagen). Begravningslagen (SFS 1990:1144). anger att en gravvård ägs av den som betalar gravrättsavgiften. När en gravanordning har blivit uppsatt, får den inte föras bort utan upplåtarens medgivande. När gravrätten upphör har ägaren rätt till gravvården. Om gravrättsinnehavaren inte vill gör anspråk på gravvården inom 6 månader tillfaller gravvården

6 upplåtaren, alltså församlingen. Vidare säger lagen: Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är av kulturhistoriskt värde eller av annat skäl bör bevaras för framtiden, skall upplåtaren om möjligt lämna kvar den på platsen. Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen, skall den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats. Kulturhistorisk bedömning Alla gravvårdar bär på sin historia och kan berätta om en person, en familj, stilhistoria och begravningstraditioner. I rapporten finns exempel på typer av gravvårdar som utifrån skilda kriterier bedöms som kulturhistoriskt värdefulla. Generellt gäller att ålderdomliga gravvårdar från tiden fram till 1850 bör föras in i kyrkans inventarieförteckning Detta gäller även gravstaket och gravvårdar i gjutjärn och smidesjärn liksom äldre vårdar av trä. Många andra gravstenar har också ett kulturhistoriskt värde som kan kopplas till gravvårdens utförande - material, konstnärligt utförande eller till en person- lokal/personhistoriskt värde. Inventeringen omfattar i första hand enbart gravvårdar ute på kyrkogården. I flera kyrkor finns det dock gravvårdar som förvaras i kyrkan eller i lokal i anslutning till kyrkan. Ofta har dessa ett stort kulturhistorisk värde och bör tas med i kyrkans inventarieförteckning. Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Växjö stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Kronobergs län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Vid bedömningen tas hänsyn till varje enskild kyrkogårds egna värden, men också till värden i förhållande till andra kyrkogårdar i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkogården samt en beskrivning i ord och bild av kyrkogården som helhet och de olika kvarteren/områdena. En kulturhistorisk bedömning görs av varje kvarter/område samt över kyrkogården i dess helhet. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som inte en komplett beskrivning av händelser i kyrkogårdens utveckling. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i rapporten. Fältarbetet och rapporterna har utförts av antikvarier David Fuchs, Jenny Svensgård, Jessica Wennerlund och Helena Åkerberg vid Smålands museum i Växjö. Rapporterna finns tillgängliga på Växjö stift, Länsstyrelsen i Kronobergs län, ATA, Smålands museum samt på respektive kyrklig samfällighet. 4

7 Kort kyrkogårdshistorik En kyrkogård skiljer sig från en begravningsplats på så vis att den ligger i direkt anslutning till en kyrkobyggnad. En begravningsplats rymmer ofta ett kapell inom sitt område. I förhistorisk tid varierade gravskicket mellan brandgravar och jordbegravningar. Kristendomens införande innebar bl a att kremering av kroppar förbjöds. Länge begravdes människor i närheten av sina hem, men under medeltiden anlades kyrkogårdar i allt högre utsträckning kring kyrkorna. Kyrkogårdens område delades först upp mellan byarna, med byvisa begravningar, senare i hemman. Den medeltida begravningsplatsen bestod troligen av ängslika områden kring kyrkan där de välbärgades gravminnen i form av stenkors, tumbor och hällar stod uppställda. Enklare människors gravar kunde markeras av en liten kulle eller ett träkors. Kyrkogården omgärdades vanligen av träbalkar med spåntak. I mitten av 1700-talet kom ett kungligt påbud om att kyrkogårdsmuren, eller bogårdsmuren som man då kallade den, skulle vara uppförd av gråsten utan bruk, alltså kallmurade. I början av 1800-talet tillät man att de murades med kalkbruk om de täcktes med tak. Reformationen innebar på många sätt en förändrad syn på det som hörde kyrkan till. Många kyrkogårdar lämnades vind för våg, murar revs och djuren betade fritt i markerna. Först under 1700-talet började man visa mer intresse för kyrkogårdarnas vård och utformning. Före 1800-talet var det vanligt att människor av högre stånd begravdes inne i kyrkan, medan vanligt folk begravdes på anonyma allmänningar kring kyrkan. Under 1700-talets slut ökade protesterna mot begravningar i kyrkan då det ansågs ohygieniskt och orsakade stort obehag, speciellt sommartid. År 1815 beslöt Sveriges riksdag om att begravningsplatser skulle anläggas utanför städer och byar, också det av hygieniska skäl. Först efter 1815 blev det också mer allmänt förekommande med genomgripande planläggning av kyrkogårdarna med gångsystem och planteringar. Det blev också allt vanligare med planteringar av träd kring kyrkogården, sk trädkrans. Genom 1815 års förordning förbjöds definitivt begravningar inne i kyrkan. Kyrkogårdar och begravningsplatser uppdelades i områden där den dödes familj fick köpa gravplats, och områden som var gratis. Dessa senare områden kallades vanligen allmänna linjen. Här begravdes människor i den ordning de avled. Det innebar bl a att äkta makar inte blev begravda bredvid varandra. Fram till 1960-talet används denna typ av linjegravar. Under 1800-talets senare hälft blev det allt vanligare för samhällets arbetare och medelklass att skaffa sig egen gravplats och påkostad gravvård. Samtidigt blev de förmögnas gravvårdar allt mer exklusiva. Vid ungefär samma tid började man anlägga kyrkogårdar med en mindre strikt utformning, än den tidigare, och med ett mer naturinspirerat utseende. Vid 1900-talets mitt anlades kyrkogårdar med en större anpassning till den lokala topografin och de lokala växtförhållandena, bl.a. tillkom många skogskyrkogårdar. I och med att man började använda moderna maskiner har skötseln av kyrkogårdarna delvis förändrats. Tidigare grusgravsområden har såtts igen och staket och andra detaljer har tagits bort för att underlätta arbetet. Under de senaste decennierna har minneslundar tillkommit på nästan samtliga kyrkogårdar. Växjö stift en kort historik Småland och Öland var under tidigaste kristna tid knutna till stiftet i Hamburg- Bremen. År 1103 lyckades den danske kungen genom intrigerande med påven och tyska kejsaren tillskapa det nordiska ärkestiftet. Utbrytningen fick sitt biskopssäte i Lund och den nordiska kyrkoprovinsen styrdes under tre kvarts sekel från Danmark. Stiftsbildningarna i den svenska delen av kyrkoprovinsen pågick dock samtidigt och när Uppsala, genom en påvlig skrivelse år 1164, blev ärkebiskopssäte bestod den nya svenska kyrkoprovinsen av fyra stift jämte Uppsala, nämligen Linköping, Skara, Strängnäs och Västerås. Sex år senare omtalas i ett gåvobrev en biskop i Växjö vid namn Balduin. Växjö stift måste därför ha tillkommit mellan 1164 och Det nya stiftet tillskapades genom utbrytning från Linköpings stift och kom att omfatta Värend, Finnveden, och Njudung. Värendsdelen utgjordes av fem härader, Allbo, Kinnevald, Konga, Norrvidinge samt Uppvidinge. Finnveden bestod av Sunnerbo och Västbo medan Njudung var uppdelat i två härader, Västra och Östra Njudung. 5

8 Uppgifterna kring vilka områden som omfattades av den nyinrättade biskopsstolen i Växjö är dock inte entydiga då Växjöstiftets avgränsning mot Linköping relativt omgående blev föremål för en segdragen konflikt främst rörande de båda landen Finnveden och Njudung vilka tillsammans med virdarnas land Värend kom att utgöra en särskild lagsaga, den s.k. Tiohärads lagsaga. Tiohäradslagens kyrkobalk utgör en viktig källa till kunskap om samhällsförhållanden under de första kristna århundradena och var den gällande kyrkolagen i Växjö stift och angränsande delar av Linköpings stift långt fram i tiden. Kyrkobalken föreskrev de rättigheter och skyldigheter som gällde beträffande uppförande av kyrka och anskaffande av inventarier härtill samt tillsättning av präst och ansvaret för dennes ekonomiska bärgning. Lagstiftningen innefattade också bestämmelser om biskopen och dennes uppgifter. Till dessa hörde framförallt vigning av präster och kyrkor men också ansvaret för läran samt utövandet av såväl administrativ som juridisk myndighet liksom ekonomisk förvaltning. Företrädarna för det nyinrättade Växjöstiftet torde ha hävdat att biskopsdömet borde sammanfalla med lagsagan. Från Linköpings stift sökte man uppenbarligen inskränka den nya stiftsbildningen till att endast omfatta Värend. Frågan kring stiftets utbredning kom slutligen att fastslås genom den påvlige legaten Vilhelm av Sabinas skiljedom 1248 genom vilken Finnveden och Njudung tilldelades Linköpingsstift medan Växjöbiskopen fick nöja sig med Värend. Därigenom kom Växjöstiftet att bli det i särklass minsta stiftet i den svenska kyrkoprovinsen med endast omkring 60 socknar. För stiftsledningen i Växjö innebar stiftets begränsade omfattning en motsvarande begränsning av ekonomiska resurser och inflytande. Ungefär ett århundrade efter Växjöstiftets bildande konstituerades domkapitlet som i stiftsstyrelsen har varit rådgivande och ställföreträdande. Domkapitlets uppgift var främst att svara för gudstjänst och undervisning i domkyrkan. År 1555, i samband med att Kalmar ordinariedöme bildades, överfördes det gamla folklandet Finnveden till Växjö stift. Finnveden utgjordes då av Västbo, Östbo och Sunnerbo härader och hade dessförinnan tillhört både Skara och Linköpings stift. 6

9 När Jönköpings och Kalmars ordinariedömen upphörde 1568 återgick man praktiskt taget till den gamla stiftsindelningen där områdena kring Jönköping, Tveta, Vista och Norra Vedbo återfördes till Linköpings stift och Mo härad till Skara stift. Östbo och Västra Njudungs härader lades till Växjö stift dit också Östra Njudungs härad fogades från Linköpings stift. År 1621 fogades också Tveta och Vista härader till stiftet i Växjö. Denna indelning av stiftet bevarades fram till 1900-talets början då en väsentlig förändring av den yttre ramen kom till stånd och Kalmar stift bildat 1603, slogs samman med Växjö stift. Beslut i frågan fattades vid 1903 års riksdag. En sammanslagning skulle äga rum i samband med nästa biskopsvakans i något av de två stiften. Detta realiserades sedan biskop Tottie i Kalmar avlidit varefter sammanslagningen ägde rum den 1 augusti Kalmar stift omfattades då av Handbörds, Stranda, Norra och Södra Möre härader samt Öland. Av svenska kyrkans tretton stift kommer Växjö på femte plats såväl med avseende på areal som på folkmängd. Växjö stift omfattar sedan 1915 större delen av Småland samt Öland. De delar som ej innefattas av stiftet är Aspelands, Sevede och Tjust härader i norra delen av Kalmar län samt Södra och Norra Vedbo härader i nordöstra delen av Jönköpings län, som alla ingår i Linköpings stift, samt Mo härad i nordvästra Jönköpings län vilket är en del av Skara stift. Växjö stift är indelat i sexton kontrakt nämligen Kinnevald, Allbo, Sunnerbo, Konga, Vidinge, Tveta, Vista, Östbo, Västbo, Västra Njudung, Östra Njudung, Norra Möre, Södra Möre, Stranda och Handbörd, Ölands norra samt Ölands södra kontrakt. Att kontrakten i officiella sammanhang ofta nämns i just denna ordning speglar stiftets utveckling med utgångspunkt från det gamla Värendsstiftet kompletterat med Kalmar stift. Vid millenniumskiftet blev Svenska kyrkan ett eget trossamfund och statskyrkan i Sverige upphörde. Växjö stift har arbetat med den kyrkliga indelningen och strukturförändringar pågår där församlingar slås samman, eller delas. För närvarande har Växjö stift 222 församlingar. Stiftets minsta församling är Jälluntofta med knappt 60 kyrkotillhöriga och den största är Jönköping Sofia med tillhöriga. I stiftet finns drygt 300 präster och drygt 100 diakoner. Foto på föregående sida: Höstdag vid Älmeboda gamla kyrka. 7

10 Nottebäcks kyrkogård Nottebäcks by ligger i Nottebäcks socken, Vidinge kontrakt, Uppvidinge kommun, Kronobergs län, Växjö stift. Alvesta Växjö Uppvidinge Ljungby Lessebo Markaryd Älmhult Tingsryd kyrka 8

11 Nottebäcks kyrkogård Kyrka och kyrkomiljö Nottebäcks nyklassicistiska kyrka är belägen intill landsvägen mellan Vetlanda och Sjösås. Kyrkan som är byggd i sten och in- och utvändigt putsad, uppfördes som gemensam kyrka för Nottebäcks och Granhults församlingar. Kyrka ersatte en medeltida stenkyrka som var belägen söder om den nuvarande. Den gamla kyrkogården ingår idag som en del i den nya. I kyrkomiljön ingår även en kornbod i södra kyrkogårdsmuren, ditflyttad 1939 och en sockenstuga från 1862, som 1962 inrättades till församlingshem. Den tidigare kyrkan låg söder om dagens kyrka och var betydligt mindre. Den var byggd i sten och lämningar efter den har påträffats vid gravgrävningar. Kyrkan saknade torn, men sydost om kyrkan låg en klockstapel som uppfördes på 1600-talet. Kyrkogårdens historik Nottebäcks kyrkogård är delad i två delar. Den gamla kyrkogården består av en äldre del kring kyrkan och söder därom och en nyare del norr om kyrkan som invigdes cirka Kyrkogården kring kyrkan har en avlång planform och omges av en kallmurad stenmur och en trädkrans av kastanj, björk och lönn. Den nya delen, som ligger väster om gen gamla kyrkogården invigdes Den omgärdas av en murad stenmur med en vall på insidan. En trädkrans av rönn finns på insidan av muren. Den äldre kyrkogården har sex ingångar, alla med smidesgrindar. Nya kyrkogården är öppen mot kyrkvägen och har en ingång i söder. Den gamla kyrkogården låg runt omkring den gamla kyrkan som revs i samband med byggandet av den nya kyrkan Då stenmurarna kring den nya kyrkogården lades på 1830-talet, påstås det att man inte varit så noga med att man fick med hela den gamla kyrkogården inom murarna. Huvudsaken var att man fick räta murar och en geometriskt sett tilltalande form. En del av den tiudigare kyrkogården låg sydost om nuvarande kyrkogård. Därför ligger en del av den gamla griftegården fortfarande utanför murarna och ett ganska stort område vid det gamla sädesmagasinet i södra delen, som nu tjänstgör som bårhus, hörde förr till kyrkogårdsmarken. Omedelbart söder om nuvarande kyrkogården fanns kyrkstallarna som delvis revs i samband med att landsvägen byggdes öster om kyrkogården på 1930-talet. Kyrkstallarna är nu helt borta. Nuvarande kyrkstallar finns utmed gamla vägen mot Åseda. På kyrkogården fanns 1829 tre gravhällar. En över prosten Magnus Strandmark, född 1726, död En över kyrkoherde Bergenholz död Slutligen en över fru A. Likaledes fanns det fyra 9

12 järnkors på kyrkogården. Endast några få enkla träkors med inskriptioner fanns på några grifter. Dessa förekom bland allmogen. I ett tidningsreportage Smålandsposten den 28 juni 1966, beskrevs många av Nottebäcks gamla gravvårdar av järn, från 1700-talet och fram till 1800-talets mitt. De hade tillverkats inom socknen, troligen på Klafrestöms Bruk. Följande beskrevs: En smidesvård med flöjel i form av ett varghuvud från Den jordade hade rivits av en varg. En vård av den beryktade kyrkoherden Petter Sandén, död 21 februari Tre större järnhällar med långa inskriptioner och upphöjda bokstäver. Minnesvärda vårdar över prästmännen David Arell och Bengt Petrén. Vackra gjutjärnskors, troligen också gjutna vid Klafreströms Bruk. Strax invid kyrka en järnhäll med blomsterslingor och änglahuvuden. Här vilar en medlem av släkten Aschan, som också tidigare var ägare av Klafrestöms Bruk. Två gravar vid vapenhusets södra vägg som har anknytning till Klafrestöms Bruk bruksägaren Ivar Ekströmer och hans maka Eva född von Krusenstjerna. Längre ned på gamla kyrkogården finns en vård som är högre än de flesta, den efter riksdagsmannen latinälskaren och målaren Johan Pettersson från Boestad. Gravsten efter kronolänsmannen Jonas Åkermark Vykort över Nottebäcks kyrka och kyrkogård

13 Händelsehistorik Kyrkan byggs. Invigs den 20 augusti Kyrkogården planform ändrades då den nya kyrkan uppfördes och en del av den tidigare kyr kogården kom att hamna utanför kyrkomuren. Två gravkistor i ek påträffades på ett fält strax utanför kyrkomuren. Den ena kistan var skadad. Kistorna blev genom prästerskapets försorg räddade från total förstörelse. Men det fanns de som tyckte att det var bättre att plocka bort dem Karta över en tillökning av Nottebäcks kyrkogård avsedd att exproprieras från ¾ mantal Nottebäcks prästgård uti Nottebäcks socken, Uppvidinge härad, Kronobergs län Förslag till utvidgning av kyrkogården norr om kyrkan och att riva norra muren Ansökan om att anlägga en ny landsväg som skulle gå genom ett mindre parti av Nottebäcks gamla kyrkogård liggande utanför kyrkogårdsmuren. Marken användes som ängsmark. Det syntes rester i marken efter äldre gravkullar Tillstånd att dra en ny väg över de ännu kvarvarande resterna av Nottebäcks gamla kyrkogård som befann sig strax utanför nuvarande kyrkogårdsmuren. Om äldre gravar och byggnadslämningar påträffades skulle Riksantikvarieämbetet omedelbart kontaktas Vid framdragandet av en ny väg utmed kyrkogårdens östra gränslinje revs under år 1936 det gamla sockenmagasinet Tillstånd att riva en del av södra muren så att sockenmagasinet kunde placeras i lämpligt höjd förhållande till kyrkogården Tillstånd för förändring av kyrkogården. Förflytta, återuppföra och delvis förändra ett gammalt sockenmagasin, enligt Paul Bobergs uppgjorda förslag. Boberg hade uppmanats att bearbeta förslaget med avseende på vissa detaljer, varefter han sänt in omarbetat förslag jämte alternativförslag Förslag till ny kyrkogård i Nottebäck. Utvidgning av den gamla Förslag på kyrkogårdsutvidgning väster om den befintliga kyrkogården. Längst i väster reser verades plats för bårhus. I sydväst ordnas ett ekonomiområde med bod. Söder om nya kyrko gården anordnas en parkeringsplats. För norr ifrån kommande kyrko- och kyrkogårdsbesökande byggs en parkeringsplats norr om dåvarande kyrkokården. Som inramning till kyrkogården planteras ek. Området inhägnas med en så kallad vallmur Nottebäcks församling har anhållit att som beredskapsarbete få utföra utvidgning av kyrkogården 1971 Första begravningarna på nya kyrkogården Förbättringar på kyrkogården. Plantering av häckar på västra kyrkogården. Igenså en kortare gång på södra kyrkogården. Återställa området mellan södra kyrkogårdsmuren och gamla kyrkovägen Invigning av minneslunden den 4 november Trädvårdsplan uppgjord av Landskaparna, Landskapsarkitekterna Löfkvist & Sundin AB. Till stånd till nedtagning av kryptallar och hagtornsträd Tillstånd för nyplantering och förändring på Västra kyrkogården den nya kyrkogården 2005 Ansökan om fällning av träd (tårbjörkar, cypresser, lindar, tallar, lönnar och hagtornsträd) 11

14 Flygfoton I Smålands museums fotoarkiv finns tre flygfoton över Nottebäcks kyrka och kyrkogård. De är fotograferade 1941, 1947 och Då det inte fanns så mycket växtlighet på kyrkogården syns kvarteren tydligt, även om hela kyrkogården inte syns på alla korten. Överlag fanns det många grusgravar på kyrkogården i mitten av 1900-talet. En del av dessa hade stenram runt eller en låg häck, men vanligast var ingen omgärdning. På fotot från 1941 syns det att på nästa alla gravar fanns en stor avlång oval gravkulle. Många gravar verkade inte ha någon gravsten, utan bara grusgrav och gravkulle hade man inte påbörjat gravsättningen i de nyanlagda kvarteren norr om kyrkan. Kvartersindelningen var klar där och ytorna var gräsbevuxna men ingen övrig växlighet fanns, förutom en nyplanterad trädkrans. En trädkrans av medelstora träd omgav den äldre kyrkogården och en allé sträckte sig längs mittgången i nord-sydlig riktning hade gravsättningen längs gångarna kommit igång i norra kyrkogårdsdelen och man hade planterat trädalléer. Allén söder om kyrkan hade man tagit bort verkar antalet grusgravar och gravkullar ha minskat söder om kyrkan. De gravar som saknade gravvårdar verkar ha försvunnit. Kvarteren norr om kyrkan har utvecklats. Överst: Flygfoto över Nottebäcks kyrka och kyrkogård Fotograferat från söder. Nedan. Flygfoto från 1954 över Nottebäcks kyrka och kyrkogård. Fotograferat från sydväst. 12

15 Beskrivning av kyrkogården idag Allmän karaktär Nottebäcks kyrkogård består av två delar, gamla och nya kyrkogården. De två kyrkogårdsdelarna har helt olika karaktärer och skiljs åt av en väg. Den gamla delen är lummig med ett flertal träd, bland annat en trädkrans och alléer längs gångarna. Den nya delen är mera öppen och träden som planterades år 2000 är fortfarande små. Den nya kyrkogården ger också ett strikt ordnat intryck med likartade gravstenar i välordnade rader. Gravvårdarna har ett mera varierat utformade i den äldre delen och här finns bland annat ett antal vårdar av järn som är från 1700-talet. Kvarteren är gräsbevuxna och i vissa kvarter finns rygghäckar. På flera ställen på södra delen av den gamla kyrkogården är gräsmattan ojämn, vilket kan gör att man kan misstänka att det finns överväxta stenramar där. Enligt vaktmästarna är så inte fallet, men då gräset håller på att växa över de kvarvarande stenramarna kan det vara så att de gamla stenramarna finns kvar. Det som är unikt med Nottebäcks kyrkogård är det stora Gravkarta över Nottebäcks kyrkogårds antalet äldre gravvårdar i smidesjärn. På kyrkogården finns överhuvudtaget ett stort antal äldre gravvårdar som gör att kyrkogården får en mer ålderdomlig karaktär än som är allmänt. De äldre gravvårdarna är av kulturhistoriskt värde och bör om möjligt bevaras, även de högresta från slutet av 1800-talet och första delen av 1900-talet. Vid de flesta av gravvårdarna finns en liten rabatt inom en mindre stenram. Dessa stenramar är inte desamma som de som nämns senare i texten. De som omtalas nedan är mycket större och kraftigare och omgärdar hela graven. Vid begravningar är ungefär hälften kistbegravningar. De övriga är jämt fördelade mellan urnnedsättning i urnlunden och begravning av askan i minneslunden. Någon asklund finns inte. Ungefär 350 gravar är skötselgravar, som sköts om av vaktmästarna. 13

16 Omgärdningar En kallmurad stenmur av natursten och kluven sten inhägnar den äldre kyrkogårdsdelen. Muren är ca 1,5 meter bred och ungefär 1 meter hög. Det finns ingen vall på insidan av muren, som annars är vanligt förekommande. Runt den nya kyrkogården finns även där en mur av natursten och kluven sten, men denna mur är murad och har en vall på insidan. Höjden på muren är drygt en meter hög. Ingångar Gamla delen av kyrkogården har sex ingångar. Alla grindar är av järnsmide, men av olika utformning. Huvudingången ligger i väster, söder om kyrkan och har sirligt utformade järnsmidesgrindar och grindstolpar av huggen granit med huvar av järn. En mera enkelt utformad järnsmidesgrind finns på motsvarande plats norr om kyrkan. Strax söder och norr om tornet finns höga smidesstaket med grindar, även de i smide. Två mindre ingångar finns dels på östra sidan kyrkogården och dels på västra sidan om bårhuset. Mellan Nya och gamla kyrkogården finns en strikt utformad grind i järnsmide, med murade grundstolpar av huggen granit. I södra delen av nya kyrkogården finns en ingång, som är en öppning i muren. Hela nya kyrkogården är öppen mot öster mot vägen. Vegetation Den gamla kyrkogårdsdelen har en trädkrans runt om, men den är ej helt komplett i öster. Trädkransen består av kastanj, björk och lönn. En trädkrans av rönn planterades år 2000 på insidan av muren på den nya kyrkogården. En måbärshäck finns norr om norra muren och bland annat stora syrenbus- Vallmur med ingång i söder på nya kyrkogården. Murar ingångar och trädkransar. Överst Huvudingång i väster. Södra delen av gamla kyrkogården. Andra bilden: Ingång i öster. Norra delen av gamla kyrkogården. Tredje bilden. Ingång mellan nya och gamla kyrkogården. Nederst. Den murade muren kring nya kyrkogården. 14

17 kar växer vid östra muren. Mellan gamla och nya kyrkogården sträcker sig en allé av lönnar. Längs grusgångarna i gamla kyrkogården finns alléer av hängbjörk. Vid minneslunden finns björkar och idegranar. I gravkvarteren växer rygghäckar av måbär och ölandstok. För mer utförlig redovisning se kvartersbeskrivningarna. Ingång i väster. Norra delen av gamla kyrkogården. Trädkrans av björk. Närmast en allé av lönnar längs vägen mellan nya och gamla kyrkogården. Gångsystem En asfalterad gata sträcker sig mellan gamla och nya kyrkogården. Gångarna inom kyrkogården är de ursprungliga. Endast den mellan kvarter G och K har såtts igen med gräs. Samtliga gångar inom de båda kyrkogårdsdelarna är grusade. Gravvårdstyper Nottebäcks kyrkogård har anor till medeltiden. Troligen var många av de äldre vårdarna av trä, men några av dessa har inte bevarats. Kyrkogården uppvisar en stor bredd av gravvårdstyper. Särskilt tydligt syns i det relativt stora antalet järnvårdar, vars ursprung troligen är från Klavreström. Det figurerar både smides- och gjutjärnsvårdar. De äldsta är från 1700-talet. Även tre större hällar av gjutjärn och gravstenar av äldre typ förekommer. Merparten av gravvårdarna är från sent 1800-tal och fram till vår tid. Flera större monumentala familjegravar med stenramar finns. Dessutom har man bevarat två gravar med smidesstaket. Kyrkogården har utvidgats i flera omgångar och varje utvidgning har sin karaktär. Norr om kyrkan i kvarter A-C begravdes de första 1937, och inom de kvarteren finns enbart låga gravvårdar, men av olika typ tals gravvårdarna är ofta låga och breda, symmetriska och ibland avrundade i formerna, medan de senare är mer rektangulära. Återanvända gravstenar förekommer också. På den nya kyrkogården är gravvårdarna likformigt gestaltade, antingen låga rektangulära eller rektangulära på höjden. Först på senare år har formgivningen blivit friare och formerna är mer avrundade. I urnlunden är alla vårdar liggande. Gravvårdar i sydvästra delen av Nottebäcks kyrkogård. 15

18 Byggnader I söder ligger bårhuset som tidigare var ett sädesmagasin. Det flyttades från kyrkogårdens östra hörn 1939 till sin nuvarande plats. Den är en suterrängbyggnad med hög stensockel och med portar ut mot vägen söder om kyrkogården. Övervåningen har ingång från kyrkogården och är knuttimrad. Väggarna är klädda med stående plank och gaveln och taket är spånklädda. Sydväst strax utanför kyrkogården ligger församlingshemmet, den tidigare sockenstugan som byggdes Byggnaden är i 2 ½ plan. Den brädklädd med gulmålad locklistpanel i och med vita knutar och tegeltak. Minneslunden Minneslunden, som invigdes 1988, är belägen i sydvästra hörnet av nya kyrkogården. Det är en rektangulär plats belagd med betongsten. I mitten finns en liten rund damm med kant av storgatsten och natursten i bottnen. Minneslunden är kantad med en stenläggning med bland annat storgatsten. I västra delen finns en rest sten och en grusad yta kantad av storgatsten framför. Två stycken smidesställ för vaser på ömse sidor om den grusade ytan. I den norra delen finns en parkbänk och bakom den en plantering med idegran och ljung. Runt minneslunden finns även tre björkar och en urna för blomsterplantering. Överst. Bårhuset. Nederst. Församlingshemmet Minneslunden. 16

19 Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A-C Allmän karaktär Kvarteren ligger norr om kyrkan på den gamla kyrkogården. Denna del av kyrkogården togs i bruk 1937, då de första begravdes där. Gravkvarteren genomkorsas av rygghäckar i nord-sydlig riktning. Två klippta rygghäckar i kvarter B och fem friväxande dito i kvarter C. Inom kvarter B och C lär tidigare allmänna linjen funnits i mitten av kvarteren. Med allmänna linjen menas de så kalllade linjegravarna, där personer begravdes bredvid varandra efterhand som de avled. Det fick som konsekvens att makar inte kom att ligga bredvid varandra. Gravarna var alla enkelgravar och var kostnadsfria. Numera syns det inget av allmänna linjen. Visserligen är gravstenarna av lite enklare typ i det inre av kvarteren men de är inte i linje och nästan alla är pargravar. Längs gångarna finns de mer påkostade gravarna, par- och familjegravar. I västra delen av kvarter C finns en nästan helt överväxt fragmentarisk gång av kalkstensplattor. Särskilt längs norra muren och längs gångarna finns många påkostade gravvårdar, flera av dessa familjegravar. Inom kvarter A finns kyrkogårdens enda två gravar med smidesstaket runt. Det finns rester av stenramar, men dessa riskerar att överväxas av gräs. Gravvårdstyper Alla gravvårdarna är låga och mestadels av svart diabas, men även av grå granit. Röd granit är mer ovanligt. Gravtyperna är mestadels låga, utbredda, avrundade från 1940-talet och grå enkla, rektangulära, tidstypiska från tredje fjärdedelen av 1900-talet. Dessutom förekommer flera större hällar i sten, samt gjutjärn och en gravvård i form av en lyra i järnsmide. Även mindre hällar finns. Barngravar förekommer lite utspritt i kvarten, ofta prydda med små vita marmorkors (5 st), vanligen är bara förnamnet skrivet på gravvården. I kvarter B finns en rad med gravstenar i svart diabas. Alla har samma utseende, de är nytillverkade efter äldre förebild. Nästan alla gravvårdar är prydda med ortsnamnet där den avlidne härstamma ifrån. Orter som Klavrestöm, Norrhult, Skruv och Lindsboholm nämns. Titlar är också vanligt förekommande, sär- Överst: Översikt över kvarter B och C. Andra bilden. Gravstenar längs västra muren i kvarter A. Tredje bilden. Grusgrav med häll i diabas och smidesstaket i järn. Nederst. Grusgrav med kors i diabas och smidesstaket i järn. 17

20 skilt på gravvårdarna längs norra muren. Ett urval av titlarna är degelmakare, f d hemmansägare, bruksägaren, glasbåsare, kantor och skräddarmästare. Bibelhänvisningar förekommer på några, exempelvis PS 325, Joh 3:16 och PS 579. Kulturhistorisk bedömning och karaktär I kvarteren A, B och C är den övervägande delen av gravvårdarna från 1930-talet fram till 1960-talet. Begravningarna började i kvarteren på 1930-talet. Alla gravvårdar är låga. Trots att det finns flera olika typer av gravvårdar ger särskilt de innersta delarna av kvarter B och C ett enhetligt intryck. Detta innebär att nya gravvårdar bör anpassas för att passa samman med övriga gravvårdar i kvarteret. Färgskalan går i grå-svart och om man vill behålla samma intryck bör nya gravstenar hålla sig till samma färgskala. Formspråket är däremot mer varierat med både kantiga och mer avrundade former. Längs gångarna i kvarter A finns många mer påkostade gravvårdar med högt kulturhistoriskt och estetiskt värde. De två grusgravarna med smidesstaket runt bör bevaras i nuvarande skick. De stenramar där gräset håller på att växa över bör rensas fram, då de ger kyrkogården karaktär. Häll i diabas och järnsmidesvård i form av en lyra. Överst. Gravstenar i diabas, nytillverkade efter äldre stil. Andra bilden. Barngravar med vita marmorkors. Tredje bilden. Låg bred gravsten på familjegrav. Små hällar i diabas på samma grav. Nederst: Del av kvarter B med stenomgärdad grav, som troligen tidigare varit en grusgrav. 18

21 Kvarter D och norra delen av kvarter G Allmän karaktär Kvarter D består av två små kvartersdelar, med ingen växtlighet i form av buskar eller träd. I norra delen av kvarter G finns syren och idegran. Det finns ingen tydlig struktur i gravkvarteren. Flera stora monumentala familjegravar, vissa med mäktiga stenramar finns inom denna del av kyrkogården. En ålderdomlig tradition som är värd att bevara är de två murgrönsklädda gravkullarna som finns kvar vid en gravsten vid östra muren Gravvårdstyper Inom familjegravarna ligger ett antal större och mindre hällar, flera av de mindre är barngravar. Ett antal mindre hällar finns också utanför familjegravarna. På en av dessa står Mor och Far inslipat. Ett flertal äldre högresta stenar förekommer också. Den äldsta gravvården är från år Två gravvårdar som skiljer ut sig från mängden är de båda gjutjärnsvårdar, som är uppförda efter medarbetare på Klavreströms bruk. Förutom dessa äldre vårdar finns det likaledes yngre låga med olika utformning, men mestadels rektangulära. Vanligast bland gravstenarna är svart diabas och grå granit. Röd granit förekommer inte så ofta. Överst. Översikt över kvarter D. Andra bilden Översikt över parti av norra delen av kvarter G. Tredje bilden. Två gravkullar bevuxna med murgröna. Gravstenar och gjutjärnsvård i kvarter G. Gjutjärnsvården rest över förnicklerskan Charlotta Jonasson. Gjutjärnsvård från Gjuten vid Klavreströms bruk. 19

22 Ortsnamn figurerar på flertalet av gravvårdarna och det är både närliggande orter som Norrhult, Klavrestöm, Nottebäck och Modala och andra såsom Växjö och Prellwitz. Yrken som nämns på gravvårdarna är bland annat ingenjör, stationsmästare, disponent, fabrikör, förnicklerskan och källarmästare. På en vård finns en bibelhänvisning, PS 491 3,4. Det utländska inslaget är ganska stort. Det finns flera gravvårdar med tyska namn och på en gravsten står Lerne leiden ohne Zu klagen. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Denna del av kyrkogården fanns före den utvidgning av kyrkogården som skedde någon gång under sent 1920-tal eller tidigt 1930-tal. Kvarteren visar upp en mycket blandad karaktär med både äldre storslagna familjegravar med stenramar till mindre och oansenligare gravvårdar. Även gravstenar från 2000-talet finns här. Den blandade och heterogena karaktären gör att nya gravvårdar kan smälta in och bidra till helheten. Dock bör de äldre och utmärkande stora gravstenarna behållas till så hög grad som möjligt för att inte kvarteret ska tappa sin karaktär. Några element är viktiga att behålla som gjutjärnsvårdarna och gravkullarna. Gravkullar fanns på nästintill alla gravar tidigare, som flygfotona från och 1950-talen visar. Gravarna med stenramar bör behållas. De stenramar som är överväxta med gräs bör tas fram. Överst. Gravsten med tysk text. Lerne leiden ohne Zu klagen. Nederst. Liten häll med texten Mor och Far. Bredvid till vänster står en låg rektangulär modern gravsten. Högrest monumental gravsten och små hällar på en familjegrav med omgärdande stenram. Del av kvarter G med olika typer av gravvårdar. I förgrunden fabrikören F A Johanssons påkostade familjegrav med omgärdande 20

23 Översikt över södra delen av kvarter G Kvarter E, F och södra delen av kvarter G Allmän karaktär Dessa tre kvarter avgränsas från varandra med två grusgångar med alléer av hängbjörk. En oklippt rygghäck i nord-sydlig riktning delar av kvarter F. Alla gravstenarna är riktade med texten mot närmaste gång. Gravvårdstyper Inom dessa kvarter finns i stort sätt alla gravvårdstyper representerade. Många av de äldre är högresta, i olika höjder, de största ibland som obelisker eller pelare. Låga långa familjegravar med tillhörande stenram uppträder på flera ställen inom kvarteren. Andra vanliga typer är låga rektangulära gravstenar från andra halvan av 1900-talet och små liggande hällar. Bland gravstenarna från första halvan av 1900-talet är svart diabas vanligt, bland de yngre grå granit, medan röd granit är ovanligt Två mycket små och oansenliga gravstenar av äldre typ, varav en i kvarter F saknar helt inskription. Den andra i kvarter G, har en otydlig text, men man kan läsa ut åtalet Detta kan mycket väl vara födelseåret. I södra hörnet vid torn och långhus finns två större gravhällar i sten inom en kalkstensram tillhöriga Brukspatron på Klavreströms bruk Ivar Ekströmer, död 1958 och hans maka, död Del av kvarter E. 21

24 Översikt över kvarter F. Förutom alla stenvårdarna inrymmer kvarteren också två gjutjärnskors, en gjutjärnshäll och en smidesvård. På flertalet vårdar står den avlidnes hemort inskrivet. Dessa orter kan vara Norrhult, Lindshammar, Klavreström, Skuv och Galtabäck.Titlar förekommer på ungefär 10 % av gravvårdarna, oftast på dem från första delen av 1900-talet. Ett urval av titlarna som nämns är kyrkvaktaren, soldaten, kvarnägaren, lantbrukaren och nämndemannen. Psalmhänvisningar är vanliga på de äldre gravstenarna. Gravvårdar utan namn men med text Mor och Far förekommer i flera fall. Äldre gravsten i kvarter G Äldre gravsten i kvarter F. 22

25 Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarteren E, F och södra delen av kvarter G är alla blandade kvarter med många typer av gravvårdar. Ett antal av gravvårdarna har högt kulturhistoriskt värde och bör därför bevaras. Exempel på dessa är gjutjärns- och smideskors, gjutjärnshällen, de stora högresta, och de små ålderdomliga i grå granit. Gravarna med stenramar bör även bevaras och det är önskvärt att de stenramar som är överväxta med gräs tas fram, då dessa är en del av kyrkogårdens historia och skulle förhöja kyrkogårdens visuella utseende. Då kvarteren är av blandad karaktär är de inte så känsliga för nytillskott av nya gravvårdar av olika typer. Men de med mest iögonfallande stil kanske passar bättre på nya kyrkogården. Att återanvända äldre gravstenar kan också vara ett sätt att bevara dem. I södra hörnet vid kyrkans torn och långhus finns två större gravhällar över brukspaton på Klavreströms bruk, Ivar Ekström och hans maka. Gravvårdar i kvarter E. I förgrunden en gjutjärnshäll. Stenram i kvarter E, som håller på att bli överväxt av gräs. Smideskors i kvarter E. 23

26 Översikt över kvarter J. Fotograferat från nordost. Kvarteren H, J och K Allmän karaktär Dessa kvarteren ligger längst ned i söder på Nottebäcks kyrkogård och det är här man hittar de äldsta gravvårdarna. Det finns spår efter den allmänna linjen i kvarter K. Gravvårdarna var här av det enklare slaget, ofta små gravstenar i svart diabas. Man begravdes i den ordning som man avlidigt. Makar kom därför inte att ligga tillsammans. Gravvårdstyper Inom kvarteren finns ett flertal olika gravvårdstyper. Det som är speciellt för Nottebäcks kyrkogård är det stora antalet järnvårdar. I de tre sydligaste kvarteren finns sex stycken gjutjärnskors, fem stycken smidesvårdar och två stora gjutjärnshällar. Tidigare var smidesvårdarna placerade innanför västra muren söder om kyrkan, men har sedan placerats ut på olika ställen. Således inte på de ursprungliga platserna. Järnvårdarna har med största sannolikhet tillverkats vid Klavreströms bruk. Den äldsta järnvården är en Äldre gravsten i sandsten från 1831 och en högrest obelisk i röd granit från 1902 i kvarter H. Gjutjärnskors, gjutjärnshäll och låga rektangulära gravstenar i kvarter H. 24

27 Översikt över kvarter H. Fotograferat från nordost. gjutjärnshäll över Kyrkoherden Bergenholtz som dog Dessutom finns två höga smala gravstenar av äldre typ i sandsten från 1830-talet. Den äldsta smidesvården är från 1784, men flera är odaterade och kan vara äldre. Samtliga av de äldre gravvårdarna är kulturskyddade. En liten grovhuggen gravsten utan inskription kan även den ha sitt ursprung i 1700-talet eller tidigt 1800-tal. Förutom de riktigt gamla gravvårdarna finns det ett stort antal högresta gravstenar, en del i obeliskform. Dessa härstammar oftast från årtionden kring förra sekelskiftet. Kvarteren visar för övrigt stor variation och det finns både representanter av de mer omfångsrika gravvårdarna från den andra fjärdedelen av 1900-talet, som de senare låga rektangulära typerna. Ortsnamn förekommer på i stort sätt alla gravvårdarna. Det är orter i grannskapet som Klavreström, Norrhult, Vitthult, Skruv och Mosjödal. Titlar är relativt vanligt på gravvårdarna. Några exempel är lantbrukaren, filaren, kyrkoherden, lantbrukaren och gjutaren. Från tiden kring förra sekelskiftet finns psalm- och bibelhänvisningar förekommer relativt ofta på gravstenarna. Även bibelcitat förekommer. Tre av smidesvårdarna i kvarteren. 25

28 Del av kvarter H. Fotograferat från öster. Gjutjärnshäll över kyrkoherden Bergenholtz från Kulturhistorisk bedömning och karaktär I dessa kvarter finns de flesta av kyrkogårdens riktigt gamla gravvårdar, flera av dem från 1700-talet. De flesta av dem är redan skyddade och kommer att finnas kvar på kyrkogården. De som har stort kulturhistoriskt värde är alla äldre gravvårdar som nämnts ovan. Positivt är att man på Nottebäcks kyrkogård inte samlat ihop alla äldre gravvårdar på ett ställe, utan att de står utplacerade på olika ställen. Vilka som står på ursprunglig plats är inte helt klarlagt. Då kvarteren är av blandad karaktär är de inte så känsliga för nya gravvårdar. Samma gäller här som nämndes under Kulturhistorisk bedömning och karaktär för kvarteren E, F och södra delen av kvarter G. Aldre gravstenar i kvarter H. 26

29 Kvarteren L och M Allmän karaktär Dessa kvarter ligger på den nya kyrkogården och är mycket enhetliga till sin utformning. Höga måbärshäckar sträcker sig i nord-sydlig riktning. Den tidigaste begravningen skedde De flesta är dubbelgravar. Gravvårdstyper Det finns två typer av gravstenar. Dels låg (ca 0,5-0,6 meter hög) rektangulär och dels en i samma höjd men som är smalare. Gravstenarna har oftast kantig överkant. Alla gravstenarna är stående. De flesta är av grå granit, röd granit är inte vanligt. Alla gravstenar utom en hade ortsnamn inpräglat, men det finns bara tre med titlar (läkare, kyrkovaktmästare och förvaltaren) och två med psalmhänvisningar. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarter L och M är båda av mycket enhetlig och homogen karaktär. Varje enskild gravsten har inget större kulturhistoriskt värde i sig, utan det är helheten i dessa kvarter med sin tidstypiska karaktär som är värdefull. Nya gravstenar måste vara av samma typ för att inte ändra kvarterets typiska drag. Låga rektangulära gravstenar av två typer. En smalare och en bredare typ. 27

30 Kvarter N och O Allmän karaktär Även dessa kvarter finns på nya kyrkogården. Häckarna som är i nord-sydlig är nedklippta nästan till marken i kvarter N och av friväxande ölandstok i kvarter O. Vid gången som gränsar till kvarter L och Urnlunden sträcker sig en allé av cypresser. Den äldsta begravningen är från Gravvårdstyper Här förekommer mer variation i gravstensmaterialet än i kvarter L och M. Alla är dock låga. Mer avrundade former har blivit vanligare på gravstenarna, trots att de rektangulära fortfarande är vanliga. Små hällar, kors och natursten figurerar också. Ortsnamn på gravstenarna är vanligt, men denna tradition verkar försvinna. På ca 20 saknas ortsnamnstillhörighet. Titlar är ytterst ovanligt, bara på en finns titlar, både mannens och hustruns (gjutare väverska). Psalmhänvisningar har man slutat använda, men personliga hälsningar som Älskad saknad och Vår lilla mamma uppträder. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Dessa kvarter används för närvarande och visar de typiska drag som finns på en nutida begravningsplats. Gravvårdarna idag har mer varierad stil än för några decennier sen. Dagens individuella samhälle speglar av sig även i val av gravvård. Man vill gärna ha en personlig prägel på gravstenen, kanske i fråga om dekoration, form eller materialval. De nya gravvårdarna kan trots att de inte är helt lika de övriga, bidra till att kvarteren får en egen speciell karaktär. Överst. Kvarter N, med kyrkan i bakgrunden. Fotograferat från nordväst. Mitten. Kvarter O med häckar av friväxande ölandstok. Nederst. Gravstenstyper i kvarter N. 28

31 Översikt över urnlunden. Urnlunden Allmän karaktär I urnlunden växer tre Ölandstokshäckar och en hängask. Den första urnnedsättningen i urnlunden skedde år Det finns både par- och enkelgravar. Gravvårdstyper Gravvårdarna är små hällar och platta naturstenar. Rabatterna har olika utformning, med kanter av olika material. Ortsnamn förekommer på nästan alla de äldre, men är inte lika vanligt på gravstenarna från och med 1990-talet. Ortsnamn som förekommer är Klavreström, Norrhult och Åseda. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Urnlunden är en enhetlig del av begravningsplatsen med sina gravstenar i form av platta naturstenar och små hällar. Nya gravstenar måste även de vara av samma typ för att inte ändra kvarterets karaktär. Bara genom att se kvarteret kan man praktiskt taget se att det är ett urngravkvarter. Slipad natursten. 29

32 Sammanfattning Nottebäcks kyrka är nyklassisistisk och uppfördes Kyrkogården är delad i två delar. Den äldre kyrkogårdsdelen har en avlång planform och omges av en kallmurad stenmur och en trädkrans av kastanj, björk och lönn. Den gamla kyrkogårdsdelen har sex ingångar, alla med smidesgrindar. Den nya delen, som invigdes 1971, omgärdas av en murad stenmur med en vall på insidan. En trädkrans av rönn finns på insidan av muren. Nya kyrkogården är öppen mot kyrkvägen och har en ingång i söder. De två kyrkogårdsdelarna har helt olika karaktärer. Den gamla delen är lummig med ett flertal träd, bland annat en trädkrans och alléer längs gångarna. Den nya delen är mera öppen och träden som planterades år 2000 är fortfarande små. Den nya kyrkogården ger också ett strikt ordnat intryck med likartade gravstenar i välordnade rader. Gravvårdarna har ett mera varierat utformade i den äldre delen och här finns bland annat ett antal vårdar av järn som är från 1700-talet. I södra delen av gamla kyrkogården ligger bårhuset som tidigare var ett sädesmagasin. Det flyttades 1939 till sin nuvarande plats. Kyrkogården uppvisar en stor bredd av gravvårdstyper. Särskilt tydligt syns i det relativt stora antalet järnvårdar, vars ursprung troligen är från Klavreströms bruk. Det förekommer både smides- och gjutjärnsvårdar, där de äldsta är från 1700-talet. Dessutom finns det tre större hällar av gjutjärn och gravstenar av äldre typ förekommer även. Merparten av gravvårdarna är dock från sent 1800-tal och fram till vår tid. På den nya kyrkogården är gravvårdarna likformigt gestaltade, antingen låga rektangulära eller rektangulära på höjden. Först på senare år har formgivningen blivit friare och formerna är mer avrundade. I urnlunden är alla vårdar liggande. I kvarteren A, B och C är den övervägande delen av gravvårdarna från 1930-talet fram till talet. Alla gravvårdar är låga. Trots att det finns flera olika typer av gravvårdar ger särskilt de innersta delarna av kvarter B och C ett enhetligt intryck. Detta innebär att nya gravvårdar bör anpassas för att passa samman med övriga gravvårdar i kvarteret. Längs gångarna i kvarter A finns många mer påkostade gravvårdar med högt kulturhistoriskt och estetiskt värde. De två grusgravarna med smidesstaket runt bör bevaras i nuvarande skick. De stenramar där gräset håller på att växa över bör rensas fram, då de ger kyrkogården karaktär. Den del som fanns före den utvidgning av kyrkogården som skedde någon gång kring 1930 och innefattar kvarteren D -K. Kvarteren visar upp en mycket blandad karaktär med både äldre storslagna familjegravar med stenramar till mindre och oansenligare gravvårdar. Även gravstenar från 2000-talet finns här. I kvarter H, J och K finns de flesta av kyrkogårdens riktigt gamla gravvårdar, flera av dem från 1700-talet. De flesta av de riktigt gamla är redan skyddade och kommer att finnas kvar på kyrkogården. Positivt är att man på Nottebäcks kyrkogård inte samlat ihop alla äldre gravvårdar på ett ställe, utan att de står utplacerade på olika ställen. Vilka som står på ursprunglig plats är inte helt klarlagt. De äldre och de utmärkande stora gravstenarna bör bibehållas till så hög grad som möjligt för att inte kvarteren ska tappa sin karaktär. Några element som är särskilt betydelsefulla att behålla är gjutjärns- och smidesvårdarna, de stora högresta och de ålderdomliga i grå granit och sandsten. Grusgravarna med stenramar bör bibehållas och det är önskvärt att de stenramar som är överväxta med gräs tas fram, då dessa är en del av kyrkogårdens historia och skulle förhöja kyrkogårdens visuella utseende. Dessutom bör gravkullarna bevaras. Den blandade och heterogena karaktären inom den äldsta kyrkogårdsdelen gör att nya gravvårdar kan ha ett varierat utseende och trots det smälta in och bidra till helheten. Att återanvända äldre gravstenar kan vara ett sätt att bevara dem. Kvarteren L och M är båda av mycket enhetlig och homogen karaktär. Varje enskild gravsten har inget större kulturhistoriskt värde i sig, utan det är helheten i dessa kvarter med sin tidstypiska karaktär som är värdefull. Nya gravstenar måste vara av samma typ för att inte ändra kvarterets typiska drag. Kvarteren N och O används för närvarande och visar de typiska drag som finns på en nutida begravningsplats. Gravvårdarna idag har varierad stil och avspeglar dagens individuella samhälle. Man vill 30

33 gärna ha en personlig prägel på gravstenen. De nya gravvårdarna kan trots att de inte är helt lika de övriga, bidra till att kvarteren får en egen speciell karaktär. 31

34 Källförteckning Följande arkiv och litteratur har nyttjats i samband med inventeringen. Antikvarisk- topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Handlingar från Kungliga Byggnadsstyrelsen är inkluderade. Klipparkivet vid Smålands museum: Nottebäcks kyrka Topografiska arkivet vid Smålands museum: Uppvidinge kommun, Byggärenden, Nottebäcks kyrka. Liepe, Anita, 1984, Medeltida kyrkobygge i Värend. Kronobergsboken Ullén, Marian, 1972, Granhult och Nottebäcks kyrkor, Uppvidinge härad, Småland Band II:4, Stockholm Vassi Heidi, red, 1998, Kyrkobyggnader i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Kronobergs län. 32

35 Ordförklaringar Högrest smal eller monumental gravsten Denna typ av gravsten var vanlig under talet och fram t o m 1920-talet. Ofta huggen i diabas eller grå granit. Monolit kallar vi den stora högresta gravvård som är huggen ur en enda sten. Obelisk Obelisken är en symbol över ära, redlighet och ståndaktighet. Den är ofta huggen i diabas och var vanlig under Låg rektangulär gravvård. Den låga rektangulära gravvården blev vanlig under tiden efter andra världskriget och är fortfarande en allmänt förekommande modell. Gravstenstypen har tillverkats mest i grå granit, men diabas var vanlig fram till 1960-talet. Från och med den tiden började den låga rektangulära gravstenen även huggas i röd granit, en typ som var mycket vanlig under 1900-talets andra hälft. Labradorgranit är en annan stensort som numera också används. hela 1800-talet. En bruten obelisk, kolonn eller den avhuggna trädstammen symboliserar den hejdade livsgärningen. Låga smala gravvårdar Ofta huggna i diabas och var vanliga från 1910-talet och fram till tiden kring 1900-talets mitt. Låg bred gravvård Gravvård som ofta övergår i en stenram och som är rest på familjegravar. Var vanliga från 1920-talet och några decennier framåt.

36 Gjutjärnskors De blev vanliga i och med industrialismens utveckling kring talets mitt. Gravvårdarna tillverkades på lokala järnbruk efter modeller som var vanliga i hela Sverige. Fri form Under 1900-talets slut fick gravstenen nya former. Stenar i t ex hallandsgnejs (hallandia) eller labradorgranit blev vanliga och de fick mer oregelbundna och fria former. Marmorkors Vanligast är det låga enkelt utformade marmorkorset som ofta är placerad på ett barns eller en ung människas grav. De blev vanliga kring 1900-talets mitt och används fortfarande idag. Liggande natursten Liggande natursten som är vanlig vid urngravar. Vanlig sedan den tiden omkring 1980-talet då urnlundar började anläggas på kyrkogårdarna. Häll Hällar finns såväl i gjutjärn som i sten. Hällen som företeelse har varit vanlig under flera århundraden såväl inne i kyrkan som utanför. Det finns även små kvadratiska hällar som är vanliga på gravar inom allmänna linjen eller som finns i familjegravar. Smideskors Smideskorset har funnits under flera århundraden och tillverkades av den lokala smeden. De finns därför i olika modeller beroende på vem som tillverkat dem och vad som var modernt för tiden. Kulturgrav Gravplats som skall bevaras med stöd av kulturminneslagen och kulturminnesförordningen.

37 Thorvaldsen medaljonger Thorvaldsen, Bertel ( ) var en dansk skulptör vars konstverk blev populära motiv till prydnad på gravstenar. Det var motiv som bland annat Natten, Dagen, Uppståndelseängel och Thanatos som användes som förlagor till medaljonger som mångfaldigades. Medaljongerna hittar vi på gravstenar från 1800-talets andra hälft i hela Sverige. Allmän linje/linjegravar Kostnadsfria gravplatser som disponerades av en person i tjugofem år. I de allmänna linjegravskvarteren kunde man inte välja gravplats utan de döda begravdes i ensamgravar som lades efter varandra i kronologisk ordning. Graven märktes ofta ut med en enkel gravvård i form av träkors, små kvadratiska hällar eller mindre stående gravvårdar. Gravsättning enligt detta system upphörde Stenram, staket och häck Olika sätt att omgärda gravplatsen som blev vanliga på 1800-talets slut och var vanliga ända fram till talets mitt. Gravplatsen täcktes med grus eller singel som krattades i mönster och omgärdades av häckar, stenramar, järnstaket eller pollare mellan vilka kedjor är fästa.

38 Gravkulle Graven märktes ut med en kulle som formades av jord. Kring kullen hölls marken ren från gräs och på upphöjningen planterades städsegröna växter som vintergröna eller murgröna. Detta var det vanligaste sättet att märka ut en gravplats under 1800-talets slut ända fram till talets mitt. Ovanför gravkullen placerades ett enkelt träkors eller gravstenen. Pärlkransar placerades ibland på kullen. Trädkrans Kring kyrkogården är ofta en krans av lövträd planterad. Ibland blandade trädsorter, ibland av en sort. Träden kan vara planterade av församlingsborna och kanske kom de från olika gårdar i socknen. Vallmur Mur där stenmurens insida stöds av en gräsbevuxen jordvall.