perspektiv Mille Millnert, tidigare rektor för Linköpings universitet, tillträdde i februari som generaldirektör för Vetenskapsrådet.

Transkript

1 Forskningspolitiskt nyhetsbrev från Nationella sekretariatet för genusforskning FOTO: JYRKI SIIKANEN / VETENSKAPSRÅDET GENUS perspektiv 2 11 Mille Millnert, tidigare rektor för Linköpings universitet, tillträdde i februari som generaldirektör för Vetenskapsrådet. Generaldirektören värnar forskarnas initiativförmåga Vetenskapsrådets nya generaldirektör, Mille Millnert, betonar grundforskningens betydelse för samhällsutvecklingen. Det finns en fara att man ser väldigt kortsiktig nytta i forskningssatsningarna. Han menar också att det är viktigt att fånga upp tvärvetenskaplig forskning, som genusvetenskap, som riskerar att hamna utanför ämnesråden. Det måste bedrivas ett ständigt arbete med bedömargruppernas kompetens. SIDAN 4 HUMSAM-FORSKNING RISKERAR NEDPRIORITERAS EFTER EU:S FP7 PANEL SATTE VETENSKAPLIG BEDÖMNING UNDER LUPP GODA ARBETSVILLKOR EN FÖRUTSÄTTNING FÖR STARKA MILJÖER EU:s sjunde ramprogram, FP7, ska avlösas 2014 av en satsning på forskning och innovation. Farhågorna pekar på minskade medel till samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning, till förmån för kommersialisering. Bedömningssystemet fungerar bra för att sortera bort projekt. När det gäller att identifiera den bästa forskningen kommer det däremot ofta till korta. Det ansåg flera av deltagarna i ett panelsamtal sekretariatet arranderade. Det var en bärande tanke i det panelsamtal som lokalföreningen av Sveriges genusforskarförbund anordnade vid Umeå universitet. Deltog gjorde bland andra rektor Lena Gustafsson, tidigare vice generaldirektör för Vinnova. SIDAN 3 SIDAN 6 SIDAN 7

2 G E N U S P E R S P E K T I V LEDARE Kerstin Alnebratt Föreståndare Innovation Union more jobs, improved lives, better society Så lyder EU:s devis för framtiden, och utmaningen är stor om man ser på hur situationen ser ut för många européer. Ska man lyckas lösa problem som arbetslöshet, fattigdom, flyktingkatastrofer och miljöproblem krävs breda angreppssätt. Forskning är en viktig pusselbit men när EU formar sin forskningspolitik för framtiden är perspektivet smalt. När man talar om innovation handlar det nästan uteslutande om tekniskt och naturvetenskapligt nytänkande. Viktigt naturligtvis, men otillräckligt om man vill förbättra människors liv och skapa ett bättre samhälle. Tvättmaskinen var viktig för jämställdheten men föräldraförsäkringen var en minst lika viktig innovation. Under Almedalsveckan arrangerar sekretariatet tillsammans med andra organisationer ett seminarium om jämställdhet som social innovation. Innovation handlar om att åstadkomma något nytt nya idéer, beteenden och tillvägagångssätt som vinner insteg och sprids i samhället. I det perspektivet är många sociala reformer klockrena innovationer som lett till varaktig förändring av människors liv och av samhället. Det saknas en insikt i den nya forskningsstrategin om att Europas utmaningar kräver breda angreppssätt där samhällsvetenskaperna och humaniora måste inkluderas från start. Dessutom behövs genusperspektivet, inte minst för att förstå de könade villkor som leder till utanförskap, fattigdom och bidrar till miljöförstöring. På eu/research/csfri/ kan man läsa vårt förslag på hur EU:s forskningsstrategi kan skärpas så att den på ett mer modernt sätt kan bidra till en innovativ union. Genusvetenskapens institutionalisering granskas i ny avhandling Den svenska genusvetenskapens etablering inom akademin brukar beskrivas som en framgångssaga, men framgången har också haft ett pris. Det konstaterar Mia Liinason, som disputerat vid Lunds universitet. Sedan 1970-talet har akademiska feminister kämpat för att genusforskning ska erkännas som ett akademiskt kunskapsområde. I dag finns genusvetenskap som eget universitetsämne med forskare från doktorand- till professorsnivå. Genusforskningen har vid ett flertal tillfällen varit föremål för statliga satsningar och fältets intressen har också tillvaratagits av breda politiska sammanslutningar. Men genusforskningens närhet till politiken är inte oproblematisk. I den kritiska avhandlingen Feminism and the Academy: Exploring the Politics of Institutionalization in Gender Studies in Sweden analyserar Mia Liinason genusvetenskapens institutionalisering utifrån ett antal texter som har fått starkt akademiskt eller politiskt genomslag. Jag tycker att det finns en konflikt här som genusforskarna inte riktigt har gjort upp med. Det finns en uppfattning bland akademiska feminister som går ut på att vi är fria i våra val av forskningsfrågor och gör som vi vill, oavsett varifrån pengarna kommer, säger hon. Enligt Liinason har en viss slags genusforskning fått en dominant ställning på bekostnad av andra perspektiv. Staten har, via forskningsråden, uttryckligen efterfrågat forskning som syftar till att öka jämställdheten mellan kvinnor och män och den typen av kunskap har fått en överordnad position. Det är viktigt att genusforskare vågar ställa sig frågan hur den kunskap som har producerats inom fältet används och vad det skapar för politiska, sociala och kulturella effekter, säger Liinason och konstaterar att även om de flesta genusforskare beskriver genus som en social konstruktion så återvänder många ändå till att det finns någon grundläggande biologisk skillnad. TEXT: CHARLIE OLOFSSON Genusforskarförbundet bildar postdok-nätverk Situationen för forskare som nyligen disputerat förändras i rask takt, i Sverige liksom internationellt. Postdokanställningar byts mot korttidsanställningar eller biträdande lektorat och förändringar när det gäller tjänster är också att vänta som en följd av autonomiutredningen. Det saknas kontinuitet vilket gör det svårt att förutsäga hur karriärvägarna ser ut. När det gäller korttidsanställningar tenderar de också att innehålla mer undervisning och mindre tid till att meritera sig, säger genusforskaren Irina Schmitt, en av initiativtagarna. Nätverkets syfte är att utgöra en plattform där genusforskare som befinner sig mellan disputation och tillsvidareanställning kan utbyta information och erfarenheter. En sådan plattform kan även öka möjligheten att driva de forskningspolitiska frågor som är särskilt viktiga under denna period i forskarkarriären, resonerar förbundet. Något som är centralt är att påverka villkoren när det gäller tjänster. För att kunna erbjuda en god utbildning till studenter behöver vi en bra utbildning på forskarnivå. Kontinuitet i forskarkarriären är viktig för både institutionerna och för de enskilda forskarna. Nätverket kommer att ha sin första träff i juni, tillsammans med SGF:s doktorandnätverk, i anslutning till årsmötet för Sveriges genusforskarförbund. TEXT: FRIDA LUNDBERG

3 G E N U S P E R S P E K T I V Samhällsvetenskap och humaniora riskerar försämrad EU-finansiering Flera av Sveriges stora universitet har i en gemensam skrivelse till EUkommissionen lyft vikten av att humaniora och samhällsvetenskap får större del i den kommande europeiska forskningssatsningen. Signalerna vi fått från dem i Bryssel som arbetar med humsam är en stark oro för att finansieringen försämras. Det säger Margaretha Fahlgren, vicerektor vid Uppsala universitet och undertecknare till skrivelsen. FOTO: VIRGINOA MAYO / SCANPIX EU:s nuvarande ramprogram för finansiering av forskning, det så kallade sjunde ramprogrammet (FP7), kommer från år 2014 avlösas av ett gemensamt strategiskt ramverk för forskning och innovation. EU-kommissionen har publicerat en grönbok, som är ett underlag till diskussionen om hur ramverket ska utformas, och till detta underlag har under våren olika aktörer i forskningssektorn runtom Europa lämnat synpunkter. I en gemensam skrivelse förespråkar Göteborgs, Lunds, Uppsala och Stockholms universitet att det kommande ramverket dels ökar anslagen till SSH-området (Social Sciences and Humanities, dvs. samhällsvetenskaper och humaniora), dels i högre grad integrerar SSH i forskningsprogrammen för att möta samhälleliga utmaningar. SSH-området kan inte ses som auxiliary sciences, hjälpvetenskaper. De stora utmaningarna är samhällsvetenskapliga problem, inte snävt tekniska MARGARETHA FAHLGREN och naturvetenskapliga, säger genusforskaren Margaretha Fahlgren som undertecknat skrivelsen som vicerektor för Uppsala universitet. Fokus på stora utmaningar Under det svenska ordförandeskapet år 2009 samlades 350 forskare, politiker, forskningsfinansiärer och företagare från hela Europa på en konferens i Lund. Den utmynnade i en deklaration som Máire Geoghegan-Quinn från Irland är sedan den 10 februari 2010 EU-kommissionär med ansvar för forskning, innovation och vetenskap. Från år 2014 gäller ett nytt ramverk för forskning och innovation. betonar att EU:s forskningspolitik bör lämna indelningen på olika program, för att istället kraftsamla för att lösa några av de stora utmaningar världen står inför. Det har EU-kommissionen hörsammat i sina formuleringar. Rangnar Nilsson är forskningsrådgivare vid Göteborgs universitet. Hon befarar att förändringen främst är retorisk. Det som läckt ut om dessa Grand Challenges visar att de liknar de teman man haft tidigare. Hälsa har blivit hälsa och en åldrande befolkning, till exempel. Om man haft en ambition att formulera frågor som inte skulle vara så styrda mot vetenskapsområden, utan främjat tvärvetenskap, så tycks det inte falla ut så väl. Man utgår från färdiga problemformuleringar som riskerar att rikta lösningarna åt vissa håll snarare än åt andra. En vilja att ta ett bredare grepp Rangnar Nilsson menar att det här är att skjuta sig i foten. Även om man ser EU:s forskningspolitik som en instrumentell företeelse så blir det kortsiktigt om man inte lämnar utrymme åt olika vetenskapliga discipliner att formulera sina egna frågor. Istället får till exempel SSH komma in i efterhand för att ge perspektiv på de frågor som redan formulerats av andra. Katarina Bjelke, som är departementsråd på Utbildningsdepartementets avdelning för forskningspolitik, vill tona ner farhågorna. Vår bild av det hela är att det finns en vilja att ta ett bredare grepp och lämna stuprörstänkandet. I betonandet av stora utmaningar finns det goda möjligheter för SSH-området att vara ett betydande inslag. Men jag förstår att det finns en oro för att man inte mäktar med att förändra. TEXT: JIMMY SAND LÄS MER. EU-kommissionens grönbok, och de responser som inkommit, kan läsas på EU:S FORSKNINGSPOLITIK Sjunde ramprogrammet, FP7, löper under perioden , med en total budget om ca 53 miljarder euro. Från år 2014 gäller istället ett gemensamt strategiskt ramverk (Common Strategic Framework, CSF), som ska integrera EU:s investeringar i forskning med ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation (CIP) samt med sammanhållningspolitiken. EU-kommissionens grönbok om CSF utgår från målen i Europa 2020-strategin för hållbar och smart tillväxt för alla.

4 4 G E N U S P E R S P E K T I V Generaldirektören värnar forskarnas initiativförmåga Efter tio år med Pär Omling får nu Vetenskapsrådet sin andra generaldirektör sedan myndigheten bildades. För Mille Millnert, tidigare rektor för Linköpings universitet, är forskningens frihet det främsta att värna. Det finns en fara att man ser väldigt kortsiktig nytta i forskningssatsningarna och inte är beredd att acceptera att grundforskningen är av oerhörd betydelse för samhällsutvecklingen. Mille Millnert kommer närmast från Linköpings universitet, där han som rektor beslutade att lyfta fram genusforskning som ett av universitetets styrkeområden. Linköping var också ett av de lärosäten vars genusforskningsmiljö Vetenskapsrådet valde att stödja genom satsningen Centers of Gender Excellence, Syftet var att främja internationalisering av svensk genusforskning, och Mille Millnert menar att det inte enbart handlade om att det är angelägen forskning. Anledningen till att det satsades så pass mycket på genusforskningen vid Linköping är att den hade goda förutsättningar att nå riktig internationell styrka. Vi valde att kraftsamla för det i universitetets arbete att stärka de forskningsprofiler som hade den potentialen. Vetenskapsrådets stöd till genusforskning i form av Centers of Gender Excellence kommer dock inte att upprepas. Genusforskningen får nu söka medel i konkurrens med andra områden men har alla möjligheter att hävda sig väl för finansiering från Vetenskapsrådet även i fortsättningen. De offentliga medel Vetenskapsrådet som statlig forskningsfinansiär har att förmedla till grundforskning, 4,1 miljarder kronor, går via sex ämnesråd som vart och ett under sig har ett antal bedömningsgrupper om tillsammans 500 aktiva forskare med expertis inom olika områden. Tvärvetenskapliga områden som genusvetenskap ingår inte som ämne i någon av beredningsgrupperna, och de genusforskare vars ansökningar inte har självklar anknytning till någon traditionell disciplin kan ha svårt att hitta en kompetent bedömargrupp. Mille Millnert anser inte att de tvärtvetenskapliga utmaningarna motiverar någon förändring av systemet indelat efter olika ämnesområden. Majoriteten av ansökningar ligger inom områdena. Men det kan finnas vetenskapliga områden som behöver en kompetens som går utöver vad som normalt finns i ett ämnesråd. Då försöker vi ha mekanismer för att fånga upp det mellan råden och titta på de ansökningar som är tvärvetenskapliga. Det är ett arbete som huvudsekreterarna driver tillsammans i samarbete mellan råden. Bättre dialog mellan olika aktörer Vetenskapsrådet bildades år 2001 genom att fem forskningsråd slogs samman: Humanistisk-Samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Medicinska forskningsrådet, Naturvetenskapliga forskningsrådet, Teknikvetenskapliga forskningsrådet samt Forskningsrådsnämnden. För några år sedan presenterade den statliga utredaren Madelene Sandström ett betänkande, Forskningsfinansiering kvalitet och relevans (SOU 2008:30), som föreslog att den forskningsfinansiering som i dag sker genom bland andra Vetenskapsrådet, Fas, Formas och Vinnova samlas i en ny myndighet som ersätter de gamla. Sandström fick inte mycket behör för detta, men forskningsråden fick i uppdrag av regeringen att finna former för mer samverkan. Som Vetenskapsrådets andra generaldirektör i ordningen företrädaren Pär Omling hade tjänsten under myndighetens tio första år ser Mille Millnert dialogen dels mellan forskningsråden, dels mellan Vetenskapsrådet och lärosätena, som en uppgift han som tidigare rektor har förutsättningar att bidra till. Autonomireformen, de förändringar regeringen genomfört för att statliga universitet och högskolor ska ha större självständighet, gör behovet av dialog än större. Hur karriärsystemen utformas lokalt är ett exempel på sådant Vetenskapsrådet måste förhålla sig till för att på bästa sätt kunna främja den grundforskning som bedrivs. Ansvaret för anställningsformer och karriärsystem ligger på universiteten, men det gäller att ha instrument för att stötta forskarna på bästa sätt. Det är inte klart ännu var det kommer att landa på de olika universiteten, och dessutom ser det lite olika ut på olika håll. Jag ser framför mig att vi kommer att ha en bra dialog med lärosätena. I likhet med Forskningsberedningen, en instans som funnits sedan 1962 och fungerar som rådgivare till regeringen i forskningspolitiska frågor, vill Mille Millnert att det satsas mer på yngre forskare. Han anser att forskningskarriären måste bli mer attraktiv för unga. Efter de stora satsningarna på starka forskningsmiljöer är trenden just nu att alla satsar på unga, så jag tror att det framöver kommer finnas gott om pengar för unga lovande forskare att söka. Men ett stort problem har att göra med alla de duktiga forskare som finns mitt i systemet, mellan de unga lovande och de väletablerade i de starka miljöerna. De unga forskarna ser vilken situation de forskarna lever under, där de är beroende av att skriva massor av ansökningar och har begränsade tjänster med osäker finansiering. Det kan göra att forskarkarriären blir mindre intressant. Även om man som ung forskare skulle ha en god finansiering just för tillfället undrar man vad som händer sen. Jämställdheten i akademin Den osäkra situationen har inte minst betydelse ur jämställdhetssynpunkt. Jag tror att om man kan skapa förutsägbara arbetsvillkor och karriärmöjligheter så är det helt centralt för jämställdheten. Det gäller att finansiärerna och universiteten ser över systemet tillsammans, så att vi får en balans i ansvarstagandet. Vi kan se till att våra fördelningar drar i rätt riktning, men huvudansvaret ska ändå ligga på lärosä-

5 G E N U S P E R S P E K T I V FOTO: JYRKI SIIKANEN / VETENSKAPSRÅDET Efter sju år som rektor för Linköpings universitet och lika många år innan dess som dekan för teknisk fakultet tillträdde Mille Millnert i februari 2011 som generaldirektör som Vetenskapsrådet. Han kan ibland sakna att ägna sig åt forskning, men anser att det är svårt att kombinera med ledningsuppdrag. Jag tror att om man kan skapa förutsägbara arbetsvillkor och karriärmöjligheter så är det helt centralt för jämställdheten. tena att se till att man har lagom många forskare så att resurserna räcker till för att ge dem bra arbetsvillkor. Vi vill ha en dialog så att vi tillsammans hittar avvägningar som gör att forskarkarriären för de bra forskarna är attraktiv hela vägen. En rapport från Delegationen för jämställdhet i högskolan, DJ, Hans excellens, visar att de miljardsatsningar på starka forskningsmiljöer som gjorts under tio års tid av Vetenskapsrådet såväl som Stiftelsen för strategisk forskning har varit förödande för jämställdheten i högskolesektorn (se Genusperspektiv nr 1/2011). Mille Millnert menar att det ännu är tidigt att utvärdera satsningarna ur kvalitetshänseende, men att utfallet på män och kvinnor varit skevt. Om vi ser utfallet av våra medel ser det bra ut ganska långt upp i forskarkarriären. I de äldre skikten är det fortfarande väldigt snett, och det är där excellenssatsningarna ofta finns. Det gäller att se till att utvecklingen som varit positiv upp i karriären fortsätter när forskarna blir äldre. Vi jobbar med att utbilda bedömargrupperna och har prövat att ha jämställdhetsobservatörer. Det har haft ganska bra effekt. Nu är den här vågen av kraftsamlingar över och framöver kommer det satsas mer genom mer traditionella anslag till de enskilda forskargrupperna, där forskarna själva får hitta de samarbeten och konstellationer man behöver. Grundforskningens nytta Stora delar av den offentliga forskningsfinansieringen, såväl från EU som i den svenska forskningspolitiken, fördelas som strategiska satsningar på främst medicin, teknik och naturvetenskap. Mille Millnert tycker att det är legitimt att på det sättet initiera forskning på angelägna områden. Men att det måste ligga på forskarna att definiera forskningsfrågorna. Huvuddelen av forskningen ska bedrivas nedifrån och upp och initieras av forskarna själva. Det är den effektiva, breda forskningsmetoden som har visat sig ge resultat. Vetenskapsrådets uppgift är att främja grundforskning inom alla områden, och jag tror att vi har en roll dels att lyfta fram betydelsen av den humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningen, dels att peka på de styrkeområden som finns inom den i Sverige och att se behovet och den långsiktiga betydelsen för samhällsutvecklingen. Mille Millnert ser grundforskningen som nyttig i vid bemärkelse. All grundforskning kommer inte till nytta, men det gör inte all tillämpad forskning heller. Mycket av den gör det, förr eller senare i något sammanhang. Det är viktigt att inte de riktade satsningarna tar överhanden. Lösningarna på ett problem kanske inte alls finns där man tror att det finns i dag. Forskarna har precis som den fria pressen en oerhört viktig funktion i ett samhälle att utifrån vetenskapliga kriterier granska samhällsfenomen och trender. Det är bara möjligt om forskarna står fria. MILLE MILLNERT TEXT: JIMMY SAND Tillträdde som generaldirektör för Vetenskapsrådet den 1 februari Rektor för Linköpings universitet , dekan för Tekniska högskolan (fakultet vid Linköpings universitet) Professor i reglerteknik sedan 2000, ett ämne han disputerade i 1982.

6 6 G E N U S P E R S P E K T I V Vägen mot tillförlitlig bedömning av forskning stakades ut av panel Bedömningssystemen fungerar bra för att sortera bort de projekt som inte bör få anslag. När det gäller att identifiera vilken forskning som är bäst kommer systemet däremot ofta till korta. Det ansåg flera av deltagarna i sekretariatets panelsamtal om bedömning. FOTO: JOHAN WINGBORG I vissa fält är finansieringsnivåerna så låga att det nästan kan bli lite slumpartat vem som får medel, sa Pär Omling, före detta generaldirektör på Vetenskapsrådet. Grundprincipen för fördelning av forskningspengar är att den bästa, mest innovativa och originella forskningen ska främjas. Urvalet sker i dag genom så kallad peer review, kollegial bedömning, vilket innebär att ansökningarna granskas av rutinerade forskare, som förväntas kunna urskilja vilka projekt som har den högsta vetenskapliga kvaliteten. Problemen med det rådande systemet är flera, konstaterade deltagarna i det panelsamtal som Nationella sekretariatet för genusforskning anordnade vid Göteborgs universitet; dels innebär tillvägagångssättet att alltid låta etablerade forskare avgöra vilken forskning som ska få anslag en risk för stagnation, dels är systemet dåligt på att fånga upp tvärvetenskapliga projekt med hög vetenskaplig kvalitet, eftersom bedömare ofta saknar ämnesöverskridande kunskap. Det senare drabbar inte sällan ansökningar från genusvetenskapen. Varje gång man försöker etablera ett nytt forskningsområde som går på tvären så får man problem. Det finns väldigt många duktiga forskare av många sorter, men med ett alltför homogent system så minskar träffsäkerheten när det gäller att känna igen kvaliteten i det som är nyskapande, sa Rangnar Nilsson, forskningsrådgivare vid Göteborgs universitet. Kvalitet inget entydigt begrepp Enligt genusforskaren Lena Gemzöe, som för Vetenskapsrådets räkning gjort en forskningsöversikt över forskningen om kollegial bedömning, är en av de viktigaste förutsättningarna för en god bedömning, av genusforskning såväl som Genusforskaren Lena Gemzöe talade utifrån sin forskningsöversikt om kollegial bedömning. Till höger om henne satt Birgitta Jordansson, Pär Omling och Ulf Sandström. för all annan forskning, att bedömargrupperna utformas utifrån vad det är som ska bedömas och efter utlysningens syfte. Viktigt är också att ta upp frågan om hur man definierar vetenskaplig kvalitet till öppen diskussion, resonerade Gemzöe, mot bakgrund av den forskning som gjorts kring kollegial bedömning, vilken visar dels att vad man uppfattar som vetenskaplig kvalitet varierar mellan såväl olika discipliner som mellan olika bedömare, dels att bedömare är mer benägna att se vetenskaplig kvalitet i de forskningsansökningar som ligger nära den forskning som de själv sysslar med eller skulle vilja bedriva. Det behöver man inte tolka som att det är något stort fel på systemet, men man måste tala om skillnaderna i synen på kvalitet på ett öppnare sätt, sade Gemzöe. Enligt Gemzöes rapport visar forskningen om kollegial bedömning att även bedömarnas känslor och personliga smak påverkar utfallet. Av dem som sysslar med bedömning säger sig många känna igen detta, men det är inte den bild vi förmedlar utåt mot samhället. Där talar man om bedömning och vetenskaplig kvalitet som något objektivt. Resonemanget om kvalitetsbegreppet plockades upp av Pär Omling. Jag har alltid tänkt på kvalitet som något subjektivt. Man lever med sin uppväxt och sina bias i olika former. Ett sätt att balansera det är diversifiering när det gäller bedömningsgrupper och utlåtanden. Ett forskningsråd som inte har rotation det självdör. Unga forskare kan tillföra nytänkande Diversifiering pekade flera av deltagarna fram som ett sätt att motverka flera av de problem som finns i dagens bedömningssystem. Variation i bedömargrupper, forskningsfinansiärer och utlysningar skulle göra forskningen mindre strömlinjeformad och systemet mer tillförlitligt för den forskning som i dag riskerar att falla mellan stolarna. Ett konkret förslag som nämndes var att låta unga forskare vara med i vissa bedömningar, i såväl forskningsråden som vid universiteten. Att alltid låta väletablerade forskare göra bedömningarna har ett uppenbart konserverande drag. Att dessa bedömare investerat en stor del av sin karriär i vissa kognitiva perspektiv och sedan införlivat dem i sin akademiska identitet får konsekvenser som de som sätter samman bedömargrupperna måste förhålla sig till, resonerade Rangnar Nilsson. TEXT: FRIDA LUNDBERG SE PANELSAMTALET. Evenemanget filmades och finns att se på sekretariatets webbplats

7 G E N U S P E R S P E K T I V "Vi måste fortsätta betona att vi förnyar akademin" Frågan om vad som kännetecknar en stark forskningsmiljö var ämnet för ett panelsamtal vid Umeå universitet. Det behövs en kritisk massa av forskare som har sin bas där, framhöll Ann Öhman, föreståndare för Umeå centrum för genusstudier, UCGS. Panelsamtalet var en del av en dag om genusforskning vid Umeå universitet som arrangerades av lokala avdelningen av Sveriges genusforskarförbund, SGF, tillsammans med Umeå centrum för genusstudier, UCGS. En av paneldeltagarna var Helena Pettersson, etnolog inriktad på studier av vetenskap och teknik. I Sverige finns en stor tilltro till starka miljöer. Det ger makt till dem som definierar vad bra forskning är. Resurserna är det verkligt centrala, men HELENA PETTERSSON de leder inte per automatik till högkvalitativ kunskapsproduktion. Det är viktigt att också värna om den självständiga forskaren och att välkomna forskningsområden som inte redan finns i miljön. Genusforskarförbundets ordförande Malin Rönnblom satte fokus på motsättningen mellan kritisk forskning och talet om forskningens nytta. Nyttoidealet går inte ihop med forskning som inte adderar till politiken som den redan förs. Ofta handlar genusforskning om att ifrågasätta kärnan för det ämne man verkar inom, exempelvis statsvetenskap. Vi måste fortsätta betona att vi förnyar akademin. För det krävs lika mycket erkännande som stöd. Universitetet i samhället Vid panelen deltog också universitetets rektor Lena Gustafsson, tidigare vice generaldirektör på Vinnova. Hon ville bredda förståelsen av nytta. Mitt drömuniversitet är ständigt en del av samhället, men inte som leverantör av studenter och kunskap. Ofta ses universiteten som en isolerad företeelse. Men vi måste vara en del av hela samhällsutvecklingen. Det behöver inte innebära någon insnävning. Som land kan vi inte ha 39 bredduniversitet, utan det behövs differentiering. Att vara stark inom genusforskning kan vara en sådan profilering. Lena Gustafsson ville flytta fokus från starka forskningsmiljöer till starka forsknings-, utbildnings- och samverkansmiljöer. Vi är inget universitet om vi delar LENA GUSTAFSSON upp forskning och utbildning på olika personer. Annars kan vi vara ett forskningsinstitut. Om vi ska vara konkurrenskraftiga måste vi se forskare och lärare som en enhet. Om vi vill skapa starka forsknings-, utbildnings- och samverkansmiljöer måste vi skapa starka arbetsmiljöer, framhöll Malin Rönnblom. Det finns en förhärskande ideologi om att osäkra människor presterar bättre. Excellent forskning, om vi ska använda det begreppet, görs i trygga miljöer. Stabil finansiering avgörande Flera av paneldeltagarna betonade vikten av dynamik i en miljö. Kreativitet främjas av att forskare kan komma ut och in, sade Ann Öhman. För att hitta nya vinklingar krävs det högt i tak, tvära möten mellan olika sorters forskare med olika teoretisk kunskap och olika metoder. Men det måste balanseras mot stabilitet. Till det senare anknöt Malin Rönnblom. Hittills har vi varit mer flexibla än stabila. En stark miljö måste vara hållbar, och för det behövs en stabil finansiering med både externa och interna medel. Det är MALIN RÖNNBLOM jättebra om universiteten lyfter genusforskning i sin profilering, men det krävs också en diskussion med utomstående finansiärer. Externa medel är det som räknas, men det är inte självklart att det ger den bästa forskningsmiljön. TEXT: JIMMY SAND Hearing om autonomireformens betydelse Sveriges genusforskarförbund, SGF, anordnar hearing om genusforskningens position och genusforskarnas situation vid enskilda lärosäten, mot bakgrund av autonomireformen. Hearingen äger rum måndagen den 13 juni på KTH i Stockholm. Medverkar gör Lars Haikola, Högskoleverket, Lisbeth Larsson, professor vid Göteborgs universitet, Mille Millnert, Vetenskapsrådet, Göran Sandberg, Wallenbergstiftelsen, och Agneta Stark, tidigare rektor vid Högskolan Dalarna. Läs mer på Kvinnor missgynnas i utbildningsvetenskaplig forskning I tio år har Vetenskapsrådet delat ut pengar till utbildningsvetenskaplig forskning. Men i takt med att kvinnorna blir fler som huvudsökande tycks de ha svårare att få sina ansökningar beviljade. Störst skillnad har det varit de senaste tre åren: 2008 var beviljandegraden 16 procent för män jämfört med 8 procent för kvinnor var beviljandegraden 12 procent för män och 7 procent för kvinnor. Och förra året hade män 15 procents beviljandegrad jämfört med 10 procent för kvinnor. Det visar en granskning Pedagogiska magasinet gjort. Feministiska texter samlas i europeisk databas Trehundra viktiga texter från andra vågens kvinnorörelse finns nu att läsa i den europeiska databasen Fragen. Där finns allt från romaner och noveller till sångtexter och pamfletter. Texterna kommer från 28 europeiska länder samt från Turkiet. I samarbete med genusforskare har varje land fått välja ut tio texter vardera. Bland de svenska bidragen finns bland annat Eva Mobergs Kvinnans villkorliga frigivning och Gun-Britt Sundströms Maken. Databasen är resultatet av ett EUprojekt där KvinnSam (Nationellt bibliotek för genusforskning) och Nationella sekretariatet för genusforskning har deltagit. Besök fragen.nu/aletta/fragen/

8 Posttidning B Avs: Genusperspektiv, Nätverkstan Ekonomitjänst, Box 31120, Göteborg År 2009 var det första gången som lika många kvinnor som män som disputerade i Sverige. Men färre kvinnor än män går vidare i en akademisk karriär, som gör att de nästan aldrig kommer till högre positioner på universiteten. Sveriges förenade studentkårer, SFS, och Sveriges universitetslärarförbund, Sulf, driver tillsammans projektet En jämställd forskarutbildning, med finansiering av Delegationen för jämställdhet i högskolan, DJ. Varför är inte forskarutbildningen jämställd? BEATRICE HÖGÅ Ordförande för Sveriges förenade studentkårer, SFS MIKA NIELSEN Doktorand i ekonomisk historia, Uppsala universitet JONAS SÖDERHOLM Doktorand i biblioteks- och informationsvetenskap, Högskolan i Borås»Under projektets gång har det uppmärksammats att det finns stora brister i doktorandernas psykosociala arbetsmiljö. Det finns en tydlig könsuppdelning där kvinnliga doktorander är sjukskrivna i större utsträckning och hoppar av sina forskarstudier oftare på grund av brister i handledning. Det behövs en obligatorisk handledarutbildning som genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv samt kontinuerlig kompetensutveckling för alla handledare. Tryggare anställningsvillkor för alla doktorander är ytterligare en åtgärd som skulle ha stor effekt. I ett bredare perspektiv finns det ett stort behov för tydliga och transparenta beslutsvägar inom akademin.»ett stort problem är kvaliteten i arbetet för lika villkor. Något som börjar i enorma brister redan i efterlevnad av gällande regelverk. Detta har studentrörelsen, till exempel SFS och SFQ, återkommande påpekat under 00-talet bland annat genom kartläggningar. Vi behöver öka förståelsen av var gränserna går för vad som är möjligt att uppnå genom jämställdhetsarbete. Och tydliggöra vilka som vinner och vilka som förlorar på att att maktordningar kopplas isär i analys och arbete. Risker med isärkopplandet är att villkoren för vissa grupper av kvinnor, vanligen kvinnor som intar normpositioner i andra maktordningar, görs till universella och antas gälla alla kvinnor. Medan osynliggjorda gruppers villkor genom detta osynliggörs än mer.»förväntningarna på doktoranden som förälder är ett exempel. Som pappa möter man fortfarande förvåning om man är hemma tidigt och mycket. Än mer den mamma som börjar jobba tidigt, inte är hemma mycket. Kommentarer som Oj, redan i september? blir till pikar, förväntan på normalitet. Här måste institutionen signalera att oavsett vad du har mellan benen, jobba eller var hemma så mycket du behöver, det är din ensak. Passiv, neutral öppenhet är en början men räcker inte. En annan tröghet är hur pinsamt stereotypa vi medarbetare är i våra åtaganden. Kvinnorna organiserar, kommunicerar, ser till att blommor och spex finns till disputationen. Vi män fokuserar på kärnsysslor och egen prestation. GENUSPERSPEKTIV är en publikation från Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet, Box 200, Göteborg, Telefon: , Ansvarig utgivare: Kerstin Alnebratt, Epost: kerstin.alnebratt@genus.se, Redaktör: Jimmy Sand. Epost: jimmy.sand@genus.se, Grafisk form: Frida Lundberg och Emma Hässel, Tryckeri: Litorapid Media AB. ISSN: PRENUMERATION på Genusperspektiv är gratis. Publikationen kommer ut sex gånger om året. Teckna prenumeration på pappersutgåva eller pdf på NATIONELLA SEKRETARIATET FÖR GENUSFORSKNING har som uppdrag att: Förbättra villkoren för genusforskning av hög internationell klass. Synliggöra svensk genusforskning och bidra till samverkan med omvärlden. Underlätta svensk genusforsknings internationalisering. Läs mer om sekretariatets verksamhet och om genusforskning på