Inspektion av polismyndigheternas hantering av ärenden som avser överlåtelse av narkotika till ungdomar.

Transkript

1 Inspektion av polismyndigheternas hantering av ärenden som avser överlåtelse av narkotika till ungdomar. Inspektionsrapport 2012:10 Rikspolisstyrelsen Enheten för inspektionsverksamhet November 2012

2 Utgivare: Rikspolisstyrelsen, Box 12256, Stockholm D nr: VLK /11 Omslagsfoto: Rikspolisstyrelsen Grafisk form: Alenäs grafisk Form Upplaga: 200 ex Tryck: RPS Tryckeri, Stockholm 2012

3 INNEHÅLL Sammanfattning Polisen prioriterar bekämpning av narkotikabrott i sin planering av verksamheten och inriktningen är att öka antalet uppdagade överlåtelsebrott. Ungdomars befattning med narkotika står i fokus. Detta är uttalat i både centralt och lokalt beslutade styrdokument. Planeringen omsätts i praktisk verksamhet såtillvida att betydande resurser läggs på insatser mot ungdomars brott och missbruk. En inriktning är att i ökad utsträckning tidigt upptäcka ungdomars befattning med narkotika. Denna inriktning, som visar framgång, har stöd i nationella direktiv och i myndigheternas egen planering. Det kan därmed uppfattas som att polisen har två olika inriktningar när det gäller insatser mot ungdomars kontakt med narkotika. Den ena prioriteringen är att polisen arbetar för att tidigt upptäcka ett missbruk, rapportera och utreda ringa narkotikabrott och vid behov medverka till att den unge får vård och stöd. Den andra är att uppdaga fler överlåtelsebrott. Prioriteringarna står dock inte i något inbördes motsatsförhållande. I det praktiska arbetet blir ändå effekten att de ringa brotten framstår som den faktiska prioriteringen. Antalet unga som anmäls och lagförs för ringa narkotikabrott har sett över tid ökat. Antalet anmälda överlåtelsebrott bland ungdomar är lågt. Polismyndigheterna bör till följd av det nyss sagda utveckla arbetsmetoder som möjliggör att de nämnda prioriteringarna kan förenas bättre än som sker idag. En iakttagelse under inspektionen är att det ligger fördelar i att se narkotikabekämpningen bland ungdomar som en sammanhållen uppgift. Det kan, som vid ungdomssektionen i Stockholm, ske genom att personalen har en bred ansats vid varje ingripande och i direkt anslutning till hanteringen av ett ringa narkotikabrott anslår tid för att bearbeta tillgänglig information för att utröna möjligheterna att styrka ett överlåtelsebrott. En annan modell, som tillämpas exempelvis i Västerbotten, är att skapa och vidmakthålla en kontinuerlig och förtroendefull samverkan mellan de olika enheter som arbetar mot ungdomar och narkotika. Utmaningen är då att utveckla en uthållig samverkan mellan den personal som är avdelad specifikt för arbete mot narkotika och de som har den uppgiften som en av flera i sin vardag. Oavsett modell vill inspektionsgruppen framhålla de kompetensmässiga fördelar som ligger i att personalen växelvis engageras i både yttre spaning med initiala utredningsåtgärder och inre utredningsverksamhet. Inspektionen visar att kriminalunderrättelsetjänstens roll i det ungdomsinriktade arbetet kan stärkas. Polismyndigheternas strategiska planering är väl dokumenterad, men saknar ofta underlag i form av lokalt framtagna problembeskrivningar om narkotikasituationen bland ungdomar. Den operativa planeringen är likaså väldokumenterad, men bygger heller inte i någon högre utsträckning på underlag från kriminalunderrättelsetjänsten. Myndigheterna kan därför inte sägas bedriva en underrättelsestyrd verksamhet i enlighet med polisens underrättelsemodell. En konsekvens blir att de enheter som arbetar mot ungdomar och narkotika oftast grundar sitt arbete på den information de själva har hämtat in. Deras uppfattning är att de får annan information för sällan och sent. När det gäller kriminalunderrättelsetjänsten bör myndigheterna också se över rutinerna och förmågan att hantera information som på olika sätt är tillgänglig. Antalet underrättelseuppslag inom myndigheterna har ökat under senare år och resurser måste finnas för snabb och säker bearbetning samt analys av detta material. Myndigheterna bör också uppmärksamma de bristande rutiner som föreligger när det gäller hanteringen av så kallad överskottsinformation från exempelvis större utredningar. Den informationen görs inte känd i tillräcklig utsträckning vare sig för kriminalunderrättelsetjänsten eller bland personal på fältet. Delegationen att vara polisiär förundersökningsledare varierar mellan myndigheterna. Det måste tolkas som att det finns olika uppfattningar i den avvägning som ska ske mellan å ena sidan viljan att vara snabb och effektiv och å den andra sidan kravet på rättssäkerhet. Inspektionsgruppen har inte underlag för att bedöma rimligheten i de olika ställningstaganden som har skett i myndigheterna. Gruppen vill ändå framhålla som sin uppfattning att den som har att ta beslut som ankommer på en förundersökningsledare inte bör vara direkt involverad i det ingripande som föranleder sådana beslut. I flera myndigheter bedriver man bekymringssamtal enligt den s.k. Linköpingsmodellen. I korthet innebär dessa samtal att polisen i de fall man befarar att en underårig använder narkotika besöker denne och hans vårdnadshavare i bostaden. För det fall besöket ger anledning att företa utredningsåtgärder såsom förhör och kroppsbesiktning sker det i samband med besöket. Det omvittnas samstämmigt inom polisen och av intervjuade företrädare för socialtjänsten att metoden är en framgångsfaktor och uppskattad av de vårdnadshavare som genom samtalet uppmärksammas på att deras

4 barn kan ha en drogproblematik. Det finns skillnader i tillämpningen mellan polismyndigheterna. Inspektionsgruppen ser fördelarna med bekymringssamtal, men vill föreslå att Rikspolisstyrelsen utreder och bedömer rättsenligheten i alla delar. När detta har skett bör styrelsen med sitt ställningstagande som grund överväga om metoden ska rekommenderas polismyndigheterna och i så fall lägga förslag som kan leda till en enhetlig tillämpning. Organiserad spaning på internet förekommer generellt sett inte i polismyndigheterna och inte heller när det gäller ungdomars befattning med narkotika. I flertalet myndigheter sker spaning sporadiskt och ostrukturerat. Den bedrivs då i huvudsak av enskilda poliser med ett särskilt intresse och i någon utsträckning av personal inom kriminalunderrättelsetjänsten. Inspektionen visar att det föreligger ett behov av riktlinjer för att få en strukturerad internetspaning till stånd. En rekommendation är att Rikspolisstyrelsen tar ett initiativ i frågan och tillsammans med polismyndigheterna utvecklar denna verksamhet. Den enda utbildning på narkotikaområdet som idag är gemensam inom polisen är den i drogtecken och symptom. Inspektionsgruppen rekommenderar att innehållet i utbildningen blir föremål för en förnyad bedömning inom Rikspolisstyrelsen. Detta eftersom det vid intervjuer har framkommit att den på kvalitativa grunder ifrågasätts. Utbildning i övrigt i narkotikafrågor förekommer i ringa eller ingen utsträckning ute i polismyndigheterna. Ett undantag, vad gäller de inspekterade myndigheterna, är Polismyndigheten i Stockholms län där länskriminalpolisavdelningen har ett ansvar att förmedla utbildning inom myndigheten. Vid de övriga myndigheterna byggs kompetens dels genom inbördes informationsutbyte inom de olika enheterna och dels genom enskilda polisers intresse att själva förkovra sig. Inspektionsgruppen har med tillfredsställelse noterat att många poliser uppger att de känner ett eget ansvar att bl.a. lära sig nya preparat.

5 Innehåll FÖRKORTNINGAR INLEDNING Direktiv...7 Inspektionsgruppen...7 Metod Disposition av rapporten...7 Inspekterade polismyndigheter...7 Polismyndigheten i Hallands län...7 Polismyndigheten i Uppsala län...8 Polismyndigheten i Västerbottens län...8 Polismyndigheten i Östergötlands län...9 Ungdomssektionen vid länskriminalpolisavdelningen, Polismyndigheten i Stockholms län....9 Rättsregler och styrdokument m.m Rättslig reglering Styrdokument Rapporter IAKTTAGELSER Verksamhetsplanering Verksamhetsplaner PUM-A inriktningsbeslut och uppföljning av dem Prioritering av ungdomar Överlåtelsebrott Annan verksamhet för att motverka ungas användning av narkotika Underrättelselsestyrd verksamhet Ledningsbeslut på strategisk och operativ nivå Samspelet mellan ledning och KUT Samspelet mellan KUT och de operativa enheterna Enheternas egen information Förundersökningsledning Allmänt Skillnader mellan polismyndigheterna Arbetsmetoder Allmänt om arbetet mot överlåtelsebrott Den yttre verksamheten Utredningsarbete Bekymringssamtal enligt Linköpingsmodellen Internetspaning Samverkan med andra samhällsaktörer Övrigt Verksamhetsuppföljning Kompetensfrågor BEDÖMNINGAR Verksamhetsplanering och prioriteringar Underrättelsestyrd verksamhet Förundersökningsledning Arbetsmetoder Verksamhetsuppföljning Kompetens REKOMMENDATIONER BILAGA... 37

6 INNEHÅLL Förkortningar CAN Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning ERGO Enhet vid Polismyndigheten i Västerbottens län FRIS Förebyggande rådet i Skellefteå KUT Kriminalunderrättelsetjänst LKP Länskriminalpolisavdelningen vid Polismyndigheten i Stockholms län LUL Lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare LVM Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall LVU Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga MUMIN Maria ungdom motiverande intervention i Stockholm NU Narkotika- och underrättelseenheten vid Polismyndigheten i Östergötlands län OLG Operativ ledningsgrupp vid polismyndighet PUM Polisens underrättelsemodell, ett nationellt koncept PUM-A PUM-Applikation, dokumentation av planering, genomförande och uppföljning av allt operativt polisarbete RAR Rationell anmälningsrutin, polisiärt ärendehanteringssystem RB Rättegångsbalken RPS Rikspolisstyrelsen SIS Sociala insatsgrupper samverkan polis och socialtjänst vid Polismyndigheten i Östergötlands län SOL Socialtjänstlagen (2001:453) SSP Socialtjänst, skola, polis samverkansorgan vid Polismyndigheten i Uppsala län VUP Verksamhetsuppföljningssystem inom polisen 6 INSPEKTION AV POLISMYNDIGHETERNAS HANTERING AV ÄRENDEN SOM AVSER ÖVERLÅTELSE AV NARKOTIKA TILL UNGDOMAR

7 1 Inledning Direktiv Direktiven anger att inspektionens syfte är att undersöka polismyndigheternas hantering av ärenden som avser överlåtelse av narkotika till ungdomar som vid tiden för brottet inte har fyllt 18 år. En utgångspunkt har varit regeringens övergripande mål om ett narkotikafritt samhälle. En viktig komponent är att förebygga och utreda brott genom att på ett tidigt stadium kartlägga och identifiera ungdomar som är på väg in i ett narkotikamissbruk. Vidare ska undersökas om polisen arbetar rättsenligt och om polisarbetet håller hög kvalitet och bedrivs effektivt. Inspektionen har inriktningen att undersöka prioriteringen av arbetet mot överlåtelse av narkotika. Vidare har inspektionen uppmärksammat hur arbetet är organiserat, särskilt när det gäller internetspaning, och om det bedrivs underrättelsestyrt samt dokumenteras i PUM-A 1. Under inspektionen har också undersökts vilka arbetsmetoder som tillämpas. I den delen har samverkan med andra myndigheter och organisationer uppmärksammats och när det gäller samarbetet med åklagare särskilt tillämpningen av institutet förundersökningsbegränsning. Inspektionsgruppen Länspolismästare Gunnar Lindelöw har lett inspektionen och har biträtts av polisintendent Bengt-Åke Malm, Polismyndigheten i Skåne, enhetschef Anna Stenfeldt Hennings, Statens kriminaltekniska laboratorium, kommissarie Jan Tengbro, Polismyndigheten i Jönköpings län, inspektör Björn Ekström, Polismyndigheten i Västra Götalands län och inspektör Peter Henriksson, Polismyndigheten i Södermanlands län. Metod Inspektionen inleddes under december 2011 genom att inspektionsgruppen tog del av regelverk, styrdokument och litteratur på det område inspektionen avser. Besök i fem polismyndigheter genomfördes under första kvartalet Vid besöken intervjuade inspektionsgruppen företrädare för olika nivåer i verksamheten från myndighetsledningen till medarbetare som utför det praktiska arbetet. Disposition av rapporten Inspektionsrapporten beskriver först de fem inspekterade polismyndigheternas 2 organisation. Tonvikten ligger på att redovisa vilka enheter och grupper som i första hand har ett ansvar i myndigheternas narkotikaarbete både generellt och specifikt mot ungdomar. Inspektionen har innefattat att granska i vilken omfattning den ungdomsinriktade narkotikaverksamheten är underrättelsestyrd. Därför beskriver rapporten organiserandet av de operativa ledningsgrupperna (OLG) och enheterna inom kriminalunderrättelsetjänsten (KUT). Därefter redovisas den rättsliga reglering och de olika styrdokument som gäller för det område inspektionen avser. Detta avsnitt berör också rapporter som kan vara av intresse och vägledande i polisarbetet mot ungas missbruk av narkotika. Det låter sig inte enkelt göras att begränsa det som iakttagits vid inspektionen till enbart överlåtelsebrott. Myndigheternas val av arbetsmetoder gör att en avgränsning mot övriga narkotikabrott innehav och eget bruk inte alltid är möjlig. Likaså kan arbetssättet när det gäller unga som fyllt 18 år eller är något eller några år äldre till del vara detsamma som då det avser underåriga. Dessa förhållanden gör att inspektionsgruppen väljer att beskriva allt narkotikaarbete bland ungdomar. Ett annat val är att inte i alla delar redovisa varje myndighet för sig utan istället sammantagna inom de sakområden som är aktuella. Avslutningsvis redovisar rapporten inspektionsgruppens synpunkter och rekommendationer. Inspekterade polismyndigheter Polismyndigheten i Hallands län Hallands län omfattar sex kommuner där var och en utgör ett närpolisområde. Länet har drygt invånare och är befolkningsmässigt ett tillväxtlän. Vid utgången av 2011 var antalet ungdomar mellan år drygt och de mellan år drygt Halland är sommartid ett utpräglat turistlän och inte minst ökar då antalet ungdomar. Polismyndigheten har drygt 760 anställda varav ungefär 570 poliser. 1 PUM är en förkortning av Polisens underrättelsemodell och förkortningen PUM-A avser den dokumentation (PUM-Applikation) som ska ske av planering, genomförande och uppföljning av allt operativt polisarbete. 2 Med myndigheter/na i den fortsatta texten avser inspektionsgruppen de inspekterade polismyndigheterna om inte annat särskilt anges. INSPEKTION AV POLISMYNDIGHETERNAS HANTERING AV ÄRENDEN SOM AVSER ÖVERLÅTELSE AV NARKOTIKA TILL UNGDOMAR 7

8 INLEDNING Myndigheten har en operativ avdelning som är indelad i länsordningspolisen, länskriminalpolisen och de sex närpolisområdena. Kriminalunderrättelsetjänsten är knuten till underrättelseroteln inom länskriminalpolisen. Inom roteln finns också spaningsgrupper med inriktning att arbeta mot grova brott och då ofta narkotikabrott. Någon utpekad utredningsresurs för narkotikabrott är inte inrättad inom länskriminalpolisen eller i närpolisområdena. I de senare finns dock särskilt avdelade ungdomsutredare. Det ungdomsinriktade narkotikaarbetet är i första hand ett ansvar för närpolisområdena och särskilt för personalen med sin huvudsakliga gärning i yttre tjänst. Inom de fyra större 3 områdena finns spaningsgrupper som har ett brett ansvar i spaningsärenden, men huvudinriktningen är arbete där ungdomar är berörda och då i första hand mot narkotikabrott. I nämnda fyra närpolisområden finns också en funktion som underrättelsesamordnare som utgör en länk till kriminalunderrättelsetjänsten, men som också arbetar självständigt som underrättelsestöd i närpolisområdet. Polismyndigheten i Uppsala län Uppsala län omfattar åtta kommuner och är indelat i fyra närpolisområden. Länet har cirka invånare och är befolkningsmässigt ett tillväxtlän. Vid utgången av 2011 var antalet ungdomar mellan år är nära och de mellan år omkring Polismyndigheten har cirka 770 anställda varav ungefär 590 poliser. Under länspolismästaren ansvarar en operativ chef för fyra avdelningar. Hans biträdande chef har ansvaret för den övergripande ledningen av myndighetens operativa verksamhet. Det innefattar bl.a. att vara ledare för myndighetens operativa ledningsgrupp. Kriminalunderrättelsetjänsten på myndighetsnivå är direkt underställd den biträdande operative chefen och utgör en enhet tillsammans med personal inom informatörs- och hanterarverksamheten samt i personsäkerhetsarbetet. Inom enheten finns en funktion med särskilt ansvar att uppmärksamma underrättelseflödet i narkotikafrågor. Det ungdomsinriktade arbetet mot narkotika är i första hand ett ansvar för ordningsavdelningens personal i närpolisområdena, turlagen och gatulangningsenheten. Den senare är placerad i Uppsala men har hela länet som sitt arbetsområde. I korthet är det så att närpolisområdena arbetar med en förebyggande 3 Halmstad, Falkenberg, Kungsbacka och Varberg. profil genom riktade insatser, bl.a. bekymringssamtal 4 (Linköpingsmodellen). Personalen där, liksom den i turlagen, inriktar sitt arbete mot narkotika huvudsakligen mot ringa brott. Gatulangningsenheten är inriktad på överlåtelsebrott och arbetar inte enbart ungdomsinriktat. En brottsspaningsrotel har ansvar för insatser mot grova brott, till betydande del grova narkotikabrott, och är placerad inom kriminalavdelningen. Polismyndigheten i Västerbottens län Västerbottens län omfattar 15 kommuner och är indelat i de två polisområdena Skellefteå och Umeå/ Södra Lappland. Polisområdena är i sin tur indelade i ett antal närpolisområden. Länet har cirka invånare och har under senare år haft ett relativt stabilt befolkningstal där Umeå kommun har haft en stark tillväxt medan flertalet övriga kommuner har minskat sin befolkning. Vid utgången av 2011 var antalet ungdomar mellan år ungefär och de mellan nära Polismyndigheten har nära 620 anställda varav cirka 475 poliser. Under länspolismästaren finns en chef för vartdera polisområdet och i Umeå finns en myndighetsgemensam stab. Polisområdena har i hög grad ett självständigt ansvar för den operativa verksamheten i respektive område. Ett tydligt exempel på detta är att de båda polisområdena har varsin operativ ledningsgrupp. KUT på myndighetsnivå är fördelad på två enheter, en i varje polisområde, och underställd polisområdeschefen. I Umeå/Södra Lappland ingår KUT i den operativa samordningsenheten där också hanterarverksamheten ingår. Där finns också en särskild resurs med ansvar för narkotikaverksamheten. Det ungdomsinriktade arbetet mot narkotika är ett ansvar för dels personalen i närpolisområdena, dels för respektive polisområdes ungdomsenhet/grupp 5 och dels för en grupp för akut prioriterade insatser i Polisområde Umeå/ Södra Lappland benämnd ERGO. Den senare har hela länet som sitt arbetsområde. Övrig personal i yttre tjänst har bland sina uppgifter att arbeta mot ringa narkotikabrott. De grova narkotikabrotten är ett ansvar för länskriminalavdelningens enheter för utredning och spaning. 4 Begreppet bekymringssamtal enligt Linköpingsmodellen återkommer på flera ställen i rapporten. Polismyndigheterna har olika andra benämningar såsom brottsförebyggande samtal och orossamtal. Inspektionsgruppen väljer genomgående benämningen bekymringssamtal. Linköpingsmodellen beskrivs kortfattat i avsnittet Arbetsmetoder. 5 I PO Umeå/Södra Lappland benämnd ungdomsenhet och i PO Skellefteå ungdomsgrupp. 8 INSPEKTION AV POLISMYNDIGHETERNAS HANTERING AV ÄRENDEN SOM AVSER ÖVERLÅTELSE AV NARKOTIKA TILL UNGDOMAR

9 INLEDNING I närpolisområdena anslås en betydande andel av tiden till ungdomsinriktad verksamhet och de brott som är vanliga i den åldersgruppen, bl.a. narkotikabrott. Verksamheten är i första hand brottsförebyggande genom bland annat bekymringssamtal (modifierad Linköpingsmodell) men också repressiv genom ingripanden. Ungdomsenheten i Umeå tillhör länskriminalavdelningen. Enhetens inriktning är arbete med ungdomar som är under 18 år och i huvudsak när det gäller alkohol, narkotika och klotter och i betydande utsträckning i samverkan med socialtjänsten. I huvudsak är enhetens verksamhet förlagd till Umeå och bygger på personkontakter, synlighet och närvaro. En betydande andel av arbetstiden är förlagd till kvälls- och nattetid och bekymringssamtal är en av arbetsmetoderna. Ungdomsgruppen i Skellefteå är placerad på utryckningsenheten och är bemannad enligt en rotationsprincip där medarbetarna tjänstgör under två terminer för att sedan återgå till sin mer fasta placering. En betydande del av verksamheten är inriktad mot narkotika dels genom ingripanden och dels genom bekymringssamtal. ERGO utgör en mindre grupp som arbetar på direkt uppdrag från OLG i ärenden som ska hanteras i direkt anslutning till beslut och under kort tid. Inriktningen är att de ska vara avslutade inom ett par dygn och i vart fall inte pågå mer än en vecka. Uppdragen kan vara av allehanda slag och narkotikabrott förekommer frekvent. Inom länskriminalavdelningen i Umeå finns en rotel för utredning av grova brott, däribland narkotikabrott. Polismyndigheten i Östergötlands län Östergötlands län omfattar 13 kommuner och är indelat i tre polisområden och fem närpolisområden. Länet har drygt invånare och Östergötland är därmed befolkningsmässigt det fjärde största länet i landet. Vid utgången av 2011 var antalet ungdomar mellan år är nära och de mellan år drygt Polismyndigheten har drygt anställda varav nära 800 poliser. Myndigheten har under 2011 sjösatt en ny organisation och bemanningen av den var vid inspektionsbesöket inte avslutad. En effekt av denna förändring ska bli att förmågan att hantera mängdbrottsärenden ska förbättras. Det ska bl.a. ske genom att utveckla underrättelseverksamheten och genom att en större andel av personal knuten till utredningsverksamheten tjänstgör i skifttjänst under dag- och kvällstid alla veckans dagar. Narkotikaverksamheten tillhör de områden som är föremål för en översyn. Under länspolismästaren finns en operativ avdelning och en förvaltningsavdelning. Den operativa avdelningen innefattar polis- och närpolisområdena, sex myndighetsgemensamma enheter bland dem narkotika- och underrättelseenheten (NU) samt en enhet för ledning och samordning. Chefen för den operativa avdelningen har ett övergripande ledningsansvar för den operativa verksamheten. Den operativa ledningsgruppen leds av den biträdande avdelningschefen. Myndigheten har nyligen infört funktioner som måloperatörer för tio olika verksamhetsområden, bland dem narkotika- och annan drogbekämpning. Måloperatörerna ska vara en ledningsresurs i samordning och uppföljning av verksamheten på sitt område. Chefen för NU är måloperatör för drogkämpningen. KUT som ingår i NU omstruktureras under Ett av syftena med denna förändring är att öka KUT:s förmåga att vara ett stöd i myndighetens arbete mot mängdbrott däribland brott begångna av ungdomar, bl.a. narkotikabrott. Utöver de ingripanden mot narkotikabrott, i huvudsak ringa brott, som sker inom ramen för ingripandeverksamheten är arbetet mot narkotika indelat enligt följande. De grova narkotikabrotten är ett ansvar för spanings- och utredningspersonalen i NU. Brott av normalgraden, bl.a. överlåtelsebrott, hanteras inom de gatulangningsgrupper som finns placerade i Linköping, Motala och Norrköping 6. När det gäller insatser mot narkotikabrott där ungdomar under 21 år är involverade har de nyinrättade ungdomssektionerna i Linköping och Norrköping ett lokalt ansvar i respektive polisområde. Deras ansvar avser ungdomsmiljöer och att uppmärksamma de risker som där kan föreligga. De har därmed också ansvar att hantera ärenden där unga begår brott. Arbetet mot narkotikabrott utgör en betydande andel av deras verksamhet. Ungdomssektionernas personal ersätter de närpolisgrupper som tidigare hade i huvudsak samma ansvarsområden. Inom närpolisområdena förekommer periodiska insatser mot narkotika. Ungdomssektionen vid länskriminalpolisavdelningen, Polismyndigheten i Stockholms län. Ungdomssektionen tillhör narkotikaroteln vid länspoliskriminalavdelningen (LKP). LKP:s uppdrag är att bekämpa den grova och organiserade brottsligheten i Stockholms län och är en av polismyndighetens fem 6 Iakttagelserna i rapporten avser Linköping och Norrköping till följd av att inspektionsbesöket avsåg dessa två polisområden. INSPEKTION AV POLISMYNDIGHETERNAS HANTERING AV ÄRENDEN SOM AVSER ÖVERLÅTELSE AV NARKOTIKA TILL UNGDOMAR 9

10 INLEDNING avdelningar med länsansvar inom sina sakområden. LKP driver huvudsakligen egna ärenden, men ska också vara en stödjande resurs för de åtta polismästardistrikten. Stockholms län har 2,1 milj. invånare. Vid utgången av 2011 var antalet ungdomar mellan år drygt och de mellan år drygt LKP är indelad i fem rotlar varav narkotikaroteln är en. Utöver sitt ansvar att bekämpa den grova och organiserade narkotikabrottsligheten har narkotikaroteln också ett ansvar för det ungdomsinriktade arbetet mot narkotika och då genom dess ungdomssektion. Ungdomssektionen har en fast personalstyrka som består av sektionschefen, en förundersökningsledare, en underrättelsesamordnare, tre brottsutredare (varav två civilutredare) och en assistent. Sektionen utökas under 2012 med en internetspanare. Vid inspektionsbesöket pågick rekrytering till denna funktion. Utöver den fasta styrkan är 18 spanare placerade på sektionen och varje placering gäller under maximalt fem år. De är fördelade på tre grupper med vardera en chef och fem spanare. Spaningsgruppernas arbete är upplagt så att varje grupp har yttre tjänst under perioder om 20 veckor och inre utredningstjänst under tio veckor mellan dessa perioder. Spaningsgrupperna bedriver sin verksamhet självständigt ute i polismästardistrikten, men deltar också i insatser som drivs av den lokala polisen. Vid sektionen finns också en socialsekreterare från Stockholms kommun placerad som följer den yttre verksamheten och då som en länk mellan sektionen och den stadsdelsnämnd som är berörd i ett ärende. Funktionen innefattar inte uppgiften att meddela beslut som kan ankomma på socialsekreterare i myndighetsutövning. Tidigare fanns tre socialsekreterare placerade vid sektionen vilket möjliggjorde att de kunde fördelas på varsin spaningsgrupp. Det finns en ambition att åter utöka antalet till tre. Rättsregler och styrdokument m.m. Rättslig reglering Narkotikastrafflagens (1968:64) inledande paragraf anger i sex punkter när befattning med narkotika utgör brottslig handling. De därpå följande paragraferna anger när ett brott är att betrakta som ringa (2 ) och när det är att bedöma som grovt (3 ). När ungdomar begår narkotikabrott rör det sig oftast om innehav eller eget bruk av narkotikaklassade preparat eller att den unge är del i ett brott som innebär överlåtelse av narkotika till annan eller förvärv i överlåtelsesyfte. I de fall hanteringen av narkotika innebär införsel till eller utförsel från riket utgör detta brott enligt lag (2000:1225) om straff för smuggling. En ytterligare reglering av intresse i polisens ungdomsinriktade narkotikaarbete är lag (2011:111) om förstörande av vissa hälsofarliga missbrukssubstanser 7. Den ger polisen rätt att omhänderta vissa substanser som kan antas komma att användas i missbrukssyfte, men som inte är klassade som narkotika. Har sådant preparat tagits i beslag kan beslaget hävas och istället kan polisen omhänderta preparatet och anmäla sitt beslut till åklagare. Åklagare är den som beslutar om omhändertagna preparat ska förstöras 8. Den processuella ordningen för bl.a. utredning av brott och lagföring av misstänkta regleras i rättegångsbalken (RB). Bestämmelserna om förundersökning återfinns i 23 kapitlet. När det gäller unga misstänkta personer finns därutöver bestämmelser i lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL). I förundersökningskungörelsen (1947:948) finns föreskrifter om hur en förundersökning ska genomföras. Av 23 kap. 4 andra stycket RB framgår att en förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. I förundersökningar där den misstänkte fyllt 15 men inte 18 år träder dessutom bestämmelserna i LUL in. LUL reglerar handläggning hos polis, åklagare och domstol av mål och ärenden om brott där den misstänkte inte har fyllt 21 år. I en förundersökning avseende brott där fängelse kan följa och som avser den som är under 18 år ska beslut i åtalsfrågan fattas senast sex veckor räknat från den dagen den unge delges brottsmisstanke (4 ). Tidsfristen får överskridas när det är nödvändigt med hänsyn till att den unge ska delta i medling med anledning av brott eller då utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter gör det nödvändigt. Det finns vidare en skyldighet (5 ), om den unge är under 18 år och skäligen misstänkt för brott, att omedelbart underrätta vårdnadshavare. Vårdnadshavaren ska också kallas till förhör som hålls med den unge om det inte är till men för utredningen eller av annan anledning finns särskilda skäl mot det. En motsvarande underrättelseskyldighet finns i förhållande till socialtjänsten (6 ) som genast ska underrättas om den unge är under 18 år och skäligen misstänkt för brott där fängelse kan följa. Företrädare för socialtjänsten ska när så är möjligt och det inte är till men för utredningen närvara vid förhör med den misstänkte (7 ). Lagen har i regler om åtalsunderlåtelse. Av särskilt intresse i denna inspek- 7 I dagligt tal kallad Förstörandelagen. 8 Se vidare RPS skrivelse PoA / INSPEKTION AV POLISMYNDIGHETERNAS HANTERING AV ÄRENDEN SOM AVSER ÖVERLÅTELSE AV NARKOTIKA TILL UNGDOMAR

11 INLEDNING tion är att åklagare kan använda sig av den möjligheten när åtgärder av socialvårdande natur kommer att vidtas för den unge. Enligt 24 ska det för en misstänkt som är under 18 år förordnas en offentlig försvarare om det inte är uppenbart att det saknas behov av försvarare. En person som inte fyllt 15 år är inte straffmyndig, vilket innebär att denne inte kan ådömas straffansvar för brott. Däremot finns, när vissa omständigheter föreligger, en skyldighet för polis och åklagare att ändå utreda brottet. Om detta finns regler i 31 ff. LUL. Vid skälig misstanke att någon under 15 år olovligen har brukat narkotika finns utrymme för åklagare att besluta om kroppsbesiktning om sådan kan antas vara nödvändig för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser för den unge. Denna möjlighet tillkom den 1 juni 2010 genom en bestämmelse i 36b LUL. Polisen har i sitt arbete också att beakta och tillämpa vårdlagstiftning. När det gäller narkotika och andra droger är tre lagar av särskild betydelse för denna inspektion, nämligen socialtjänstlagen (2001:453) (SOL), lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) och lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Enligt 14 kapitlet 1 SOL har bl.a. myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom skyldighet att till socialnämnd genast anmäla förhållanden som kan innebära att nämnden behöver ingripa till barns skydd. För det fall den unge efter utredning befinns vara i behov av vårdinsatser kan LVU bli tillämplig. Enligt 6 LVM är myndigheter som i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt med missbrukare skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de får kännedom om någon som kan antas vara i behov av tvångsvård. När det gäller stödåtgärder eller annan omsorg om unga missbrukare är LVU den lag som i första hand är tillämplig. Därför är skyldigheten att underrätta socialnämnd enligt 14 kapitlet 1 SOL en vanligare åtgärd i dessa fall än att polisen agerar med stöd av LVM. Styrdokument Polisens planeringsförutsättningar 9 har som utgångspunkt för narkotikabekämpningen det övergripande målet 10 ett narkotikafritt samhälle och anger som mål att polismyndigheterna ska bidra till att minska till- 9 Avser de av RPS beslutade planeringsförutsättningarna för verksamhetsåren beslutade i februari I februari 2012 har planeringsförutsättningarna för beslutats och med i sak samma innehåll på det område inspektionen avser. 10 Prop 2010/11:47 En samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken. gången på och användningen av narkotika i samhället. En strategi ska vara att i första hand inrikta de brottsbekämpande åtgärderna mot försäljning till ungdomar för att på så sätt minska narkotikamissbruket och motverka att ungdomar utvecklar en kriminell livsstil. Under det avsnitt som berör arbetet mot unga lagöverträdare mer generellt anger RPS att polisens målsättning ska vara att förebygga nyrekrytering till brottslighet. Det ska ske bl.a. genom tidig identifiering, genom att avbryta kriminella beteenden och genom att tillämpa ett utredningsförfarande som bidrar till snabb lagföring av ungdomar. RPS lyfter också fram vikten av att samverka med andra berörda samhällsaktörer, främst åklagare och socialtjänst. När det gäller utredningsarbetet betonar RPS att lagstadgade tidsfrister ska iakttas. Efter diskussion vid ett länspolismästarmöte i december 2010 beslutade RPS i samförstånd med de lokala myndighetscheferna att under 2011 identifiera ungdomsbrottslighet som ett särskilt prioriterat område vilket sedan i februari 2011 återspeglades i planeringsförutsättningarna. Rikspolisstyrelsen utfärdade tre nationella direktiv 11 avseende ungdomsbrottsligheten som samtliga har betydelse för hanteringen av ungdomars narkotikabrottslighet och där ett av dem gäller specifikt för narkotikabekämpningen. Det senast nämnda direktivet anger som mål att polisen ska identifiera fler ungdomar än tidigare som är under 21 år och som har begynnande missbruksproblem samt inte tidigare varit kända av polisen. Vidare anger direktivet att antalet misstänkta brott som innebär framställning, överlåtelse, innehav eller eget bruk av narkotika ska öka när det gäller unga under 21 år. Polismyndigheterna ska också redovisa hur många kroppsbesiktningar som genomförs på unga under 15 år. I samtliga dessa fall gör RPS en kontinuerlig uppföljning. Rapporter Under senare tid har RPS genomfört inspektioner som berör polisens arbete med ungdomar 12. Av intresse för området narkotika är också en inspektionsrapport om förenklat utredningsförfarande enligt 23 kapitlet 21 och 22 RB 13. När det gäller utfallet av samverkansavtal mellan polismyndigheterna och kommunerna har RPS genomfört en inspektion under PUM-A med idnr V (utredning och lagföring); V (brottsförebyggande arbete); V (narkotika). 12 Polisens hantering av ungdomsverksamhet (2009:2); Inspektion av polismyndigheternas samarbete med skolan (2010:4). 13 Inspektion om förenklat utredningsförfarande (2009:6). 14 Samverkan polis och kommun (2012:2). INSPEKTION AV POLISMYNDIGHETERNAS HANTERING AV ÄRENDEN SOM AVSER ÖVERLÅTELSE AV NARKOTIKA TILL UNGDOMAR 11

12 INLEDNING Rikspolisstyrelsens utvärderingsfunktion presenterade 2011 rapporten Polisens arbete mot narkotika 15. Rapporten beskriver utvecklingen inom narkotikaområdet under de senaste decennierna och hur synen på missbruket ändrats och till följd av detta såväl lagstiftningen som dess tillämpning liksom de polisära arbetsmetoderna. Författarna delar in perioden från 1975 fram till samtid i fem stadier där den tidigaste innebar en liberal syn på narkotikamissbruket. Rapporten redovisar en mer restriktiv syn från samhällets sida fr.o.m där lagstiftning, praxis och beivrandet av missbruket förändrats i en successiv utveckling. Rapporten är av intresse för denna inspektion och uppmärksammas i avsnittet Arbetsmetoder. Rikspolisstyrelsen har inte tagit ställning till innehållet och de åsikter som förs fram är författarnas egna. I en årlig rapport från Centralförbundet för alkoholoch narkotikaupplysning (CAN) redovisas mätningar av bl.a. ungdomars kontakt och användning av narkotika. Mätningarna bygger på enkäter i grundskolans årskurs 9 och gymnasiets årskurs 2. Vid den senaste mätningen (2011) uppgav nio procent av pojkarna och sex procent av flickorna i grundskolans årskurs 9 att de någon gång använt narkotika. I svaren från eleverna i gymnasiets årskurs 2 är motsvarande andel 20 respektive 14 procent. Betydligt färre uppger att de använt narkotika senaste månaden, dvs. kan antas använda narkotika mer ofta. Det överlägset vanligaste preparatet är cannabis. Utvecklingen över tid visar enligt de avgivna svaren att något fler under de senaste två tre åren har använt narkotika jämfört med tidigare under 2000-talet. 15 Stefan Holgersson och Johannes Knutsson, Polisens arbete mot narkotika, rapport 2011:1. 12 INSPEKTION AV POLISMYNDIGHETERNAS HANTERING AV ÄRENDEN SOM AVSER ÖVERLÅTELSE AV NARKOTIKA TILL UNGDOMAR

13 2 Iakttagelser Verksamhetsplanering Verksamhetsplaner Verksamhetsplanerna 16 följer den inriktning som är beslutad i Polisens planeringsförutsättningar. Det innebär att myndigheterna i sin planering på narkotikaområdet prioriterar det ungdomsinriktade arbetet med fokus på överlåtelsebrotten. I de fall kvantitativa mål har satts upp för överlåtelser är de inte åldersrelaterade. Halland Halland har kvantitativa mål för narkotikabrott som avser överlåtelse samt innehav och eget bruk. Myndigheten anger också kvalitativa mål som avser andelen till åklagare redovisade ärenden av de som inkommit till myndigheten och andelen positiva utfall av de prov som skickas in till Rättsmedicinalverket. Myndighetens verksamhetsplan tas fram enligt en fastlagd tidplan där arbetet påbörjas under våren året före det verksamhetsår den avser. Uppsala Uppsala har kvantitativa mål för det totala antalet narkotikabrott som ska uppnås. Verksamhetsplaneringen föregås av en problemanalys. På området ungdomar och narkotika inskränker den sig i den senaste produkten till att redovisa utfallet av de elevenkäter som sker i CAN:s regi. Västerbotten Västerbotten anger som enda siffersatt mål inom narkotikabekämpningen att andelen uppdagade narkotikabrott där den misstänkte är under 21 år och som avser eget bruk ska utgöra lägst 20 procent av det totala antalet. Myndighetsledningen uppger att det är en medveten strategi att inte ange kvantitativa mål. I syfte att nå bästa effekt har polisledningen beslutat att genom kontinuerlig uppmärksamhet på verksamheten bedöma vilken inriktning som är mest ändamålsenlig. Ledningens uppfattning är att kvantitativa mål snarare kan utgöra ett hinder än ett stöd för ett effektivt arbete, t.ex. mot narkotika. Östergötland Östergötland har i sin planering angett att riktade narkotikainsatser ska, utöver syftet att minska missbruket, 16 Avser verksamhetsåren 2011 och motverka risker att unga rekryteras in i yrkeskriminalitet. Ett kvalitetsmål är att andelen positiva prov, dvs. prov som indikerar att berörd person är narkotikapåverkad, ska öka och därmed en högre andel misstänkta kunna lagföras för eget bruk av narkotika. Ungdomssektionen i Stockholm Ungdomssektionen i Stockholm har i LKP:s handlingsplan 17 ett antal kvantitativa mål i enlighet med inriktningen att arbeta mot ungdomars missbruk genom tidig upptäckt, initierande av vård men också i syfte att lagföra. När det gäller överlåtelsebrott är målet att redovisa tio procent fler ärenden till åklagare än Handlingsplanen anger som ett kvalitativt mål hur hög andel av utförda provtagningar som ska vara positiva, dvs. indikera att berörd person är påverkad av narkotika. PUM-A inriktningsbeslut och uppföljning av dem De tidigare i denna rapport nämnda nationella direktiven från februari 2010 har i samtliga inspekterade myndigheter hörsammats dels genom verksamhetsplanerna, men också i inriktningsdokument (PUM- A) som anger hur arbetet ska läggas upp under året. Besluten i PUM-A avser både löpande linjeverksamhet och längre eller kortare periodiska insatser. I samtliga myndigheter har det skett en nedbrytning till enheter av mål och prestationskrav, vilket innebär att en planering sker inom t.ex. närpolisområden och gatulangningsgrupper. Det kan då gälla hela året, del av året eller riktade insatser. Inspektionsgruppen väljer att här nedan redovisa planeringen för 2012 efter att ha noterat att myndigheterna är i en positiv utveckling av hanteringen av PUM-A. Generellt sett har det 2012 skett förbättringar jämfört med tidigare år. Utöver vad som angivits ovan har följande iakttagelser gjorts beträffande planering och uppföljning i PUM-A. Halland Halland har en beslutad agenda för all sin planering. Myndigheten har i enlighet med denna agenda i september 2011 upprättat ett inriktningsbeslut för 2012 i 17 Handlingsplan Målen avser narkotikaroteln. Eftersom rotelns ungdomsinriktade verksamhet uteslutande bedrivs inom ungdomssektionen kan sektionens mål utläsas. INSPEKTION AV POLISMYNDIGHETERNAS HANTERING AV ÄRENDEN SOM AVSER ÖVERLÅTELSE AV NARKOTIKA TILL UNGDOMAR 13

14 IAKTTAGELSER PUM-A. Inriktningsbeslutet är grundat på verksamhetsplanen och på underlag som OLG inhämtat från KUT. Beslutet anger att myndigheten ska ha ett ökat fokus på överlåtelsebrott och lyfter fram att ungdomars missbruk ska motverkas. Dokumentationen är i alla delar tydlig. Uppföljning av samtliga PUM-A gällande närpolisområdenas verksamhet sker varje kvartal och redovisas vid sammanträde i OLG. Intervjuer indikerar att personal på enheterna, med några undantag, inte har känt någon delaktighet i framtagandet av de PUM-A som ska gälla för deras enhet. Uppsala Uppsala har i oktober 2011 upprättat myndighetens inriktningsbeslut. Det relaterar till verksamhetsplanen, men har inte föregåtts av någon beställning till KUT om beslutsunderlag som specifikt avser ungdomar och narkotika. Däremot har KUT redovisat en problembild såtillvida att CAN:s undersökning av ungdomars användning av droger presenteras. Inriktningen i PUM-A är att minska tillgången på narkotika och överlåtelsebrotten lyfts fram. Målen avser bl.a. ålderskategorierna och år och anger att antalet anmälda brott ska öka. Uppföljning av samtliga PUM-A gällande närpolisområdenas och andra enheters verksamhet sker varje tertial och redovisas vid sammanträde i OLG. Intervjuer indikerar överlag att personalen har känt delaktighet i planeringen vid den egna enheten. Västerbotten Västerbotten har i november 2011 upprättat sitt inriktningsbeslut för myndigheten. Beslutet är grundat på verksamhetsplanen. Planeringen har som underlag en rapport från KUT som upprättats efter beställning av myndighetsledningen. Inriktningen är att myndigheten ska bedriva brottsförebyggande arbete mot överlåtelsebrott avseende försäljning till ungdomar. Syftet är att detta ska bidra till minskat narkotikamissbruk och begränsa nyrekryteringen till kriminalitet. Uppföljning av samtliga PUM-A gällande närpolisområdenas och andra enheters verksamhet sker varje månad och redovisas vid sammanträde i OLG. Intervjuer indikerar överlag att personalen har känt delaktighet i planeringen vid den egna enheten. Östergötland Östergötland har i december 2011 upprättat ett inriktningsbeslut avseende drogbekämpning som är grundat på verksamhetsplanen. Något underlag inför planeringen har inte inhämtats från KUT. Inriktningen är bekämpning av överlåtelsebrott avseende försäljning till ungdomar. Detta för att om möjligt bidra till ett minskat narkotikamissbruk och begränsa nyrekryteringen till kriminalitet. Ett särskilt beslut är upprättat om bekymringssamtal kopplat till brott som begås av ungdomar. Uppföljningen sker i vissa fall fortlöpande och då med månatlig avstämning. I andra fall sker uppföljningen, att döma av dokumentationen, enbart för helår. Intervjuer indikerar att personal på enheterna, med något undantag, inte har känt någon delaktighet i framtagandet av de PUM-A som ska gälla för deras enhet. Ungdomssektionen i Stockholm Sektionen har i december 2011 upprättat ett beslut som är grundat på LKP:s handlingsplan för 2012 och det PUM-A som till följd av handlingsplanen är upprättat för avdelningen. Sektionens huvudinriktning är att ingripa mot personer under 25 år över hela Stockholms län. Huvudmålet är att upptäcka det tidiga missbruket och tillsammans med samhällets övriga resurser bidra till att den unges destruktiva livsstil och missbruk bryts. Planeringen och de mål som anges har tidigare års resultat som en utgångspunkt. KUT inom LKP har inte varit involverad för att ge underlag specifikt för sektionens planering. I målsättningarna finns ett särskilt fokus mot överlåtelsebrott begångna av personer under 25 år och antalet anmälda sådana brott ska öka jämfört med tidigare år. Ett av målen är att minst 60 procent av anmälningarna ska avse ungdomar som tidigare har varit okända för polisen när det gäller narkotikabrott. En målbestämd andel av anmälningarna ska avse unga kvinnor. Uppföljning av PUM-A sker varje kvartal vid sammanträde i OLG vid LKP. Intervjuer indikerar att personalen känner stor delaktighet i planeringen av sektionens arbete. Prioritering av ungdomar Överlåtelsebrott Som tidigare har nämnts har samtliga myndigheter som mål att fokusera överlåtelsebrott och att prioritera ungdomar. Intervjuerna har visat att det på djupet i organisationen finns en kunskap om att arbetet ska inriktas mot en ökning av överlåtelsebrotten. Uppsala och Öster- 14 INSPEKTION AV POLISMYNDIGHETERNAS HANTERING AV ÄRENDEN SOM AVSER ÖVERLÅTELSE AV NARKOTIKA TILL UNGDOMAR

15 IAKTTAGELSER götland har grupper med ett uttalat ansvar att arbeta mot överlåtelsebrott, men då inte enbart de som berör ungdomar. Samtidigt är det i dessa myndigheter så att de enheter som mer generellt arbetar mot ungdomars brottslighet och missbruk också ska uppmärksamma överlåtelsebrotten. I Halland och Västerbotten är överlåtelsebrotten en del i verksamheten på de enheter som arbetar ungdomsinriktat. Ungdomssektionen i Stockholm har fokus på överlåtelsebrott mot ungdomar under 25 år. Prioriteringen av överlåtelsebrott kan inte utläsas av resultaten. Antalet ungdomar som varit skäligen misstänkta för överlåtelsebrott är lågt. Detta gäller oavsett hur myndigheterna har strukturerat sitt arbete. Ungdomssektionen i Stockholm har ett jämförelsevis väl hävdat utfall. I avsnittet Verksamhetsuppföljning längre fram i rapporten redovisas statistik avseende Annan verksamhet för att motverka ungas användning av narkotika Samtliga myndigheter genomför kontroller för att tidigt identifiera ungdomars kontakt med narkotika, rapportera dem för ringa narkotikabrott och på annat sätt motverka en spridning av narkotikamissbruket. Flertalet bedriver också bekymringssamtal. Mycket av arbetet sker i samverkan med externa aktörer. Allt detta kommer att närmare belysas i avsnittet Arbetsmetoder. Underrättelselsestyrd verksamhet Ledningsbeslut på strategisk och operativ nivå De nationella och lokala styrdokumentens innehåll är beskrivet tidigare i denna rapport. På den lokala nivån beslutar polisstyrelsen om verksamhetsplanen som är det övergripande strategiska styrdokumentet och som ligger till grund för den styrning och ledning som utövas i en myndighet. Att döma av tillgänglig dokumentation i PUM-A har myndigheterna gjort olika val avseende beslutsnivån för de strategiska ställningstaganden som skett utöver verksamhetsplanen. I Västerbotten har inriktningsbeslutet tagits av myndighetschefen och i övriga myndigheter på nivån operativ chef. I samtliga har beslutet föregåtts av handläggning i den operativa ledningsgruppen. Här förtjänar att sägas att inspektionsgruppen har noterat vilka strategiska beslut som är dokumenterade i PUM-A, dvs. enligt de formkrav som numera gäller inom polisen. Beslut på myndighetsnivå kan således ha meddelats även i strategiska ledningsgruppen, men då inte dokumenterats i form av PUM-A. I Västerbotten finns två OLG en för vartdera polisområdet medan det i Halland, Uppsala och Östergötland finns en OLG i respektive polismyndighet. Ungdomssektionen i Stockholm faller under OLG vid LKP. Grupperna leds av operativ chef eller av chef på motsvarande nivå. I OLG tas beslut om insatser under verksamhetsåret där inriktningsbeslutet beaktas. Verksamheten som bedrivs ute i närpolisområden och andra enheter beslutas där. Utgångspunkten i planeringen är inriktningsbeslutet eller beslut OLG meddelar under året. OLG i samtliga myndigheter sammanträder enligt fastlagda scheman varje eller varannan vecka. Mötena följer fastlagda dagordningar med ett antal stående punkter som avser planering, uppföljning och operativa beslut. När det gäller de operativa besluten är företrädare för KUT föredragande. Samspelet mellan ledning och KUT Besluten i OLG bygger ofta, men inte genomgående, på beredningar och rapporter som utarbetats inom KUT. Dessa rapporter kan ha föregåtts av en beställning från OLG till KUT på ett visst område. Det är dock vanligt att det är KUT som initierar att ett ärende bör tas upp. En händelse eller ett förhållande kan kräva skyndsamma åtgärder som normalt beslutas vid ett OLGsammanträde, men där situationen inte medger att nästkommande sammanträde avvaktas. För sådana ärenden har myndigheterna en beslutsordning antingen av hävd eller grundad på ett formellt beslut. När det gäller kampen mot ungdomars befattning med narkotika har inspektionsgruppen funnit få exempel på att OLG under löpande verksamhetsår har ingivit någon beställning av rapporter till KUT. Vid intervjuer med ansvariga i myndigheterna tillstår de att det finns brister i hanteringen. I Östergötland har ingen dokumenterad beställning kunnat återfinnas för Halland och Västerbotten förefaller, såvitt kan utläsas av dokumentationen, ha ett mer utvecklat samspel mellan OLG och KUT. För Hallands del är detta till del hänförligt till en problematik rörande preparatet fentanyl. En spridd användning bland ungdomar har föranlett flera dödsfall och polisen har ägnat frågan stor uppmärksamhet. I Västerbotten bedrivs sedan flera år ett arbete mot ungdomars kriminalitet och missbruk i bostadsområdet Ersboda i Umeå där KUT har varit och är fortlöpande engagerad. INSPEKTION AV POLISMYNDIGHETERNAS HANTERING AV ÄRENDEN SOM AVSER ÖVERLÅTELSE AV NARKOTIKA TILL UNGDOMAR 15

16 IAKTTAGELSER Samspelet mellan KUT och de operativa enheterna Vid samtal med chefer och personal vid de enheter som i sin tjänstgöring helt eller delvis har ett ungdomsinriktat arbete framkommer att de värdesätter KUT:s information, men anser att den kommer sent. En vanlig kommentar är att information om narkotika måste vara färskvara. Det är vanligt förekommande att KUT tar direkt kontakt med de operativa enheterna och förmedlar underrättelser. Ett par av myndigheterna har inrättat vad man kan kalla snabbspår för att få ut angelägen information. Av intresse är också hur myndigheterna hanterar information från utredningsverksamheten som kan vara av betydelse i arbetet mot ungdomars användning av narkotika. Det kan handla om en förundersökning som gäller ett grovt narkotikabrott där all tillgänglig information inte är relevant för den pågående utredningen, men är värd att bearbeta vidare. Den hantering som är rekommenderad i sådana fall är att informationen i form av underrättelseuppslag förs över till KUT, bearbetas där och förmedlas ut till den operativa verksamheten. Det är också det förfaringssätt som myndigheterna uppger ska gälla. Samtal ute bland personal ger dock delvis ett annat intryck om hur det fungerar i praktiken. Den förhärskande uppfattningen är att information kan förmedlas i betydligt större utsträckning. Det finns exempel på att personalen anser att det fungerar på ett bra sätt men också andra exempel på att det inte fungerar alls. I avsnittet Arbetsmetoder längre fram i rapporten återkommer inspektionsgruppen till denna s.k. överskottsinformation. Samtidigt som brister påtalas uppger personal i samtliga myndigheter att det förekommer en omfattande informell utväxling av information mellan enheter. Den är personrelaterad och förefaller fungera bäst mellan enheter som är placerade i samma hus. Enheternas egen information Intervjuer har visat att en majoritet av personalen är införstådd med målen för polisens narkotikabekämpning bland ungdomar. Det finns en hög medvetenhet om att KUT, som mottagare av underrättelseuppslag och tips, har de bästa förutsättningarna att ge ett bra underlag för en underrättelseledd verksamhet. Personalen på fältet uppger att de använder sig i stor och ökande utsträckning av möjligheten att lämna underrättelseuppslag till KUT. Detta vidimeras av företrädare för KUT och gäller samtliga myndigheter. Det finns därmed bättre förutsättningar än tidigare att arbeta fram underlag för ett underrättelsestyrt arbete, men som tidigare har framgått anser personal att informationen kommer för sällan och sent. En konsekvens av detta är att information som ligger till grund för den löpande verksamheten i mycket hög utsträckning har arbetats fram och förmedlats inom enheten. Det innebär att KUT-informationens betydelse reduceras och får sitt största genomslag i vissa planerade insatser där vikten av färskvara inte är avgörande för framgång. Förundersökningsledning Allmänt I utredningar av narkotikabrott av enkel beskaffenhet är polisen förundersökningsledare. Med detta avses brott enligt 1 första stycket punkterna 1 och 6 i narkotikastrafflagen. De narkotikabrott som begås av ungdomar är vanligen hänförliga till detta lagrum 18. Om den unge är föremål för frihetsberövande är åklagare förundersökningsledare. Inom polisen är det en strävan att de poliser som ska verka som förundersökningsledare ska ha en nationellt arrangerad utbildning om 20 veckor och med ett fastlagt innehåll. Situationen i polismyndigheterna är ändå den att de nationellt utbildade och examinerade förundersökningsledarna kompletteras, och ofta i stor utsträckning, med sådana som har någon form av lokal utbildning. Flera myndigheter har också en skiktning inom kadern förundersökningsledare där vissa har en fullständig behörighet medan andras är begränsad till vissa former av beslut. Inspektionsgruppen har vid sina besök stött på begränsningar såsom förundersökningsledning vid ringa brott eller, och då också vid brott av normalgraden, initial förundersökningsledning. Den senare avser inledande av förundersökning och tidiga beslut om tvångsmedel såsom kroppsbesiktning och husrannsakan. Skillnader mellan polismyndigheterna Synen på förundersökningsledning är det område i inspektionsuppdraget där de tydligaste skillnaderna kan iakttas mellan de fem polismyndigheterna. Hallands län I Halland har förundersökningsledarna vid kriminaljouren ansvar för utredningsåtgärder som sker i den yttre verksamheten. De var vid tiden för inspektions- 18 Fr.o.m. den 1 mars 2012 är polisen förundersökningsledare i samtliga ärenden där ungdomar är misstänkta om brottet är av enkel beskaffenhet. Tidigare var åklagare förundersökningsledare i dessa s.k. ungdomsärenden. 16 INSPEKTION AV POLISMYNDIGHETERNAS HANTERING AV ÄRENDEN SOM AVSER ÖVERLÅTELSE AV NARKOTIKA TILL UNGDOMAR

17 IAKTTAGELSER gruppens besök 16 till antalet och arbetade i skifttjänst. För de tidiga åtgärderna på fältet har de yttre befälen initial förundersökningsledning med den behörighet som har redovisats ovan. Vid ringa brott där den misstänkte är lägst 18 år är förundersökningsledningen delegerad till polisassistent och därmed till den personal som gör ingripandet. Delegationen innefattar dock inte rätt att avsluta ett ärende vid ett negativt sållningsprov, dvs. då provet inte påvisar att personen har narkotika i kroppen. En förutsättning för att yttre befäl och polisassistenter ska tilldelas delegation är att de har genomgått en lokal utbildning. Uppsala län I Uppsala finns dels dagtidstjänstgörande förundersökningsledare placerade i en förundersökningsrotel och dels inre befäl som arbetar i skift där arbetstiden vardagar är förlagd dag- och kvällstid samt under veckosluten även nattetid. Övriga nätter ankommer förundersökningsledningen på vakthavande befäl. Utöver dessa har samtliga närpolisområdeschefer och ett antal andra enhetschefer behörighet att leda förundersökning. Bland de lokalt utbildade förekommer begränsningar i behörigheten. När det gäller ringa narkotikabrott är samtliga poliser som tjänstgör på gatulangningsenheten behöriga att fatta beslut som ankommer på förundersökningsledare. Västerbottens län I Västerbotten är vakthavande befäl, polisbefäl vid jourenheten (bl.a. inre befäl) och biträdande chefen 19 vid ungdomsenheten förundersökningsledare. Därtill kommer ett antal enhets- och gruppchefer som har behörighet begränsad till att gälla ringa narkotikabrott och de tvångsmedelsbeslut som initialt kan komma ifråga. Till denna senare grupp hör närpolisområdeschefer, yttre befäl och chefen för ERGO-enheten. Östergötlands län I Östergötland är vakthavande befäl och stationsbefäl förundersökningsledare för utredningar som initieras i den yttre tjänsten. I ungdomssektionerna i Linköping och Norrköping finns under dagtid en utredningsansvarig som är förundersökningsledare i de utredningar som handläggs vid respektive sektion. Cheferna för gatulangningsgrupperna i Linköping och Norrköping har en behörighet begränsad till ringa narkotikabrott. Vid intervju med ledningen för operativa avdelningen framkom att den slår vakt om rättssäkerhets- aspekten och är restriktiv när det gäller delegation till befattningshavare som är verksamma ute på fältet. Ungdomssektionen i Stockholm I sektionen finns en förundersökningsledare med full behörighet och med ansvar för de utredningar som där hanteras oavsett till vilket polismästardistrikt ett ärende hör. Cheferna för spaningsgrupperna har också delegation att vara förundersökningsledare och med samma behörighet. En förutsättning för att få behörighet är att man genomgått en lokal utbildning på fyra veckor. Arbetsmetoder Allmänt om arbetet mot överlåtelsebrott Som tidigare redovisats har polisen som ett mål att öka antalet uppdagade narkotikabrott som avser överlåtelser och i första hand när det gäller ärenden där ungdomar är inblandade. Det finns inte några av RPS rekommenderade metoder som kan ge bättre förutsättningar än hittills att avslöja just överlåtelser. De intervjuer inspektionsgruppen genomfört ger vid handen att inte heller de lokala myndighetsledningarna, utredningsansvariga eller berörda förundersökningsledare har beslutat om förändringar av arbetsmetoderna. Däremot har vid intervjuerna framkommit hur olika enheter inriktar sin verksamhet för att nå ökad framgång. Framförallt gäller det de enheter som fokuserar överlåtelsebrott. Vid flera enheter framhåller personal att det är av stor vikt att samma personer kontinuerligt och under längre tider får ägna sig åt narkotikaarbetet. Detta inte minst för att kunna upprätthålla en fungerande planlagd samverkan med externa aktörer. I den tidigare nämnda utvärderingsrapporten Polisens arbete mot narkotika gör författarna under rubriken Polisiära arbetsmetoder en indelning i sex kategorier 20 varav fem är av särskilt intresse i det ungdomsinriktade arbetet. Den sjätte den dokumentationsorienterade metodiken har sin största betydelse i bekämpningen av de mer omfattande och grova brotten. Inspektionsgruppen har funnit att författarnas indelning i arbetsmetoder har god överensstämmelse med strukturen i de direktiv som gäller för denna inspektion. Gruppen ser därför anledning att fästa uppmärksamhet på denna del i utvärderingsrapporten. Den kursiverade texten under respektive rubrik är citat av författarnas karaktärisering av respektive kategori. Inspektionsgruppen berör inte allt det författarna har 19 Biträdande chefen är utredningsansvarig inom enheten. 20 sid 47 ff. INSPEKTION AV POLISMYNDIGHETERNAS HANTERING AV ÄRENDEN SOM AVSER ÖVERLÅTELSE AV NARKOTIKA TILL UNGDOMAR 17

18 IAKTTAGELSER uttalat i karaktäriseringen utan begränsar sig till de delar som gruppen har bedömt ha mest relevans för uppdraget. Det kan också vara så att inspektionsrapporten tar upp arbetssätt som författarna inte har berört under karakteriseringen. Den yttre verksamheten Ingripandeorienterad metodik Bygger på att polisen tar snabbast möjliga väg till skälig misstanke. Om det inte finns skälig misstanke när arbetet påbörjas ska poliserna så fort som möjligt agera så att en skälig misstanke kan uppnås i syfte att göra det möjligt att gå vidare med tvångsmedel t.ex. i form av en hus rannsakan. (Holgersson och Knutsson) Det vanligaste svaret inspektionsgruppen har fått på frågan hur polisen ska öka antalet uppdagade överlåtelsebrott är att polisen ska använda de metoder som redan tillämpas. Den uppfattningen finns bland såväl poliser som åklagare. Det innebär att den dominerande uppfattningen är att polisen ska arbeta för att tidigt upptäcka ungdomars kontakt med narkotika eller andra droger och därvid upprätta anmälan för det brott som kan styrkas, vanligen eget bruk eller innehav för personligt bruk. Vidare finns uppfattningen att polisen i samband med sådana ingripanden och skälig misstanke om brott ska ta tillfället i akt att pröva möjligheten att genomföra husrannsakningar och att ställa frågor om hur den unge anskaffat narkotikan. Med ett sådant arbetssätt kan indikationer eller i bästa fall bevis på överlåtelsebrott komma i dagen. I det reguljära linjearbetet (ingripandeverksamheten) finns planerade inslag av ingripanden för att uppdaga ringa narkotikabrott. I de samtal inspektionsgruppen haft med poliser som har sådan tjänstgöring är det ett vanligt argument att de av tidsskäl inte har möjlighet att föra ett ärende vidare för att eventuellt styrka en överlåtelse. Det finns också de som anser att tid ofta finns och som kontaktar förundersökningsledare för beslut om en husrannsakan får genomföras. Det förefaller vara så att de som har ett särskilt intresse för narkotikaverksamheten har en större benägenhet att gå vidare. Dessa poliser har inte sällan en erfarenhet från arbete i en gatulangningseller ungdomsgrupp. På flera håll anger personal i yttre tjänst att förundersökningsledarna inte har tillräcklig kunskap i frågor av betydelse i narkotikabekämpningen. Personal ute på fältet kan känna irritation när de redovisar sitt underlag för beslut om kroppsbesiktning eller husrannsakan och förundersökningsledaren inte är införstådd med vad som t.ex. indikerar att en person är narkotikapåverkad. Hallands län Spaningsgrupperna vid närpolisområdena har en brottsförebyggande inriktning i sitt arbete. Myndigheten kan för 2011 visa upp landets bästa resultat när det gäller unga som ertappats och anmälts för första gången när det gäller narkotikabrott 21. Antalet överlåtelsebrott avseende ungdomar är dock lågt. Spaningsgrupperna väljer platser och miljöer där ungdomar samlas dels i organiserad form, såsom på fritidsgårdar, och dels spontant, t.ex. på mötespunkter i citykärnor och kommundelscentrum. I de fall ett innehav eller eget bruk indikerar ett överlåtelsebrott ska ambitionen vara att styrka ett sådant genom t.ex. husrannsakan. Personalen i ingripandeverksamheten är i sitt arbete mot narkotika i första hand inriktad på att ingripa mot personer de stöter på i den reguljära verksamheten och som företer tecken på drogpåverkan. Det gäller i första hand ungdomar och anmälningarna avser i det stora flertalet fall ringa narkotikabrott i form av innehav eller eget bruk. Uppsala län Gatulangningsenheten i Uppsala har ett uttalat uppdrag att inrikta sin verksamhet mot att ingripa mot överlåtelsebrott begångna av ungdomar och att utreda dem. Tidigare arbetade de nästan uteslutande i Uppsala, men har på senare tid också verkat i övriga länet. Deras erfarenhet är att överlåtelsebrott sällan kan göras sannolikt vid ett ingripande utan kan styrkas först i utredningsfasen och då i förhör där inhämtat material såsom anteckningar om köp eller försäljningar, småförpackningar, vågar och kontanter utgör stödbevisning. Antalet till åklagare redovisade överlåtelsebrott begångna av ungdomar är lågt. Ändå ska sägas att antalet sådana brott 2011 med skälig misstanke mot ungdomar mellan år är något högre än i jämförbara län. Närpolisområdenas personal arbetar i huvudsak brottsförebyggande och i hög utsträckning i samverkan med andra samhällsaktörer. Den kontinuerliga samverkan med kommunala organ och arbetet med bekymringssamtal redovisas längre fram i detta avsnitt. Personalen i ingripandeverksamheten bedriver sin del i narkotikabekämpningen på samma sätt och i samma utsträckning som i Halland. 21 RPS statistik som utvisar andel misstänkta för första gången någonsin av de som är misstänkta för första gången i år (2011) i åldern år. 18 INSPEKTION AV POLISMYNDIGHETERNAS HANTERING AV ÄRENDEN SOM AVSER ÖVERLÅTELSE AV NARKOTIKA TILL UNGDOMAR

19 IAKTTAGELSER Västerbottens län ERGO är den enhet i Västerbotten som är inriktad mot överlåtelsebrott. Den är verksam i hela polisdistriktet och i individrelaterade spaningsuppdrag som pågår under kort tid. Enheten har visst fokus på ungdomar. Ungdomsenheten i Umeå arbetar till stor del mot ungdomar under 18 år och ett betydande inslag i dess verksamhet är att på motsvarande sätt som sker i Halland uppsöka och identifiera ungdomar som kan antas missbruka narkotika. De brott som kommer ifråga är innehav och eget bruk. I dessa ärenden fullföljer enheten utredningarna. Ungdomsgruppen i Skellefteå arbetar på liknande sätt och mot samma ålderskategori. De något större närpolisområdena har periodiska narkotikainsatser med samma metodik som ungdomsenheten/gruppen. I de mindre är narkotikabekämpningen ett inslag i den planerade linjeverksamheten. Antalet överlåtelsebrott är lågt men ändå bland de högre i riket sett över hela åldersskiktet år. I Västerbotten förefaller samverkan mellan de olika enheterna vara vanligare i enskilda ärenden än den är i de övriga myndigheterna. I samtal har representanter för KUT, ERGO, ungdomsenhet/grupp och närpolisområden samtliga uppgivit att samverkan är en naturlig del i deras verksamhet och förekommer frekvent. Också personal i ingripandeverksamheten som har arbetat på någon av de nämnda enheterna lyfter fram samverkan och samtliga uppger att den är en framgångsfaktor. Närpolisområdenas personal arbetar i huvudsak brottsförebyggande och då i samverkan med andra samhällsaktörer. Den kontinuerliga samverkan med kommunala organ och arbetet med bekymringssamtal redovisas längre fram i detta avsnitt. Östergötlands län De tre gatulangningsgrupperna i Östergötland arbetar mot överlåtelsebrott, men inte med inriktning mot någon viss ålderskategori. De ingripanden som sker föregås av spaning under kortare eller längre tid. Som tidigare nämnts har Östergötland de senaste åren arbetat mycket mot organiserad brottslighet och grupperna har tagits i anspråk i den verksamheten. Arbetet har då innefattat narkotikabekämpning, men inte med någon renodlad inriktning mot sådana brott. När det gäller överlåtelsebrott begångna av ungdomar är antalet lågt också i Östergötland. Ungdomssektionerna i Linköping och Norrköping prioriterar dels bekymringssamtal och dels att konfrontera ungdomar som vistas i riskmiljöer. Deras arbete resulterar vanligen i tidig identifiering av unga okända narkotikamissbrukare och att de samtidigt uppdagar ringa narkotikabrott i form av innehav eller eget bruk. De fullföljer utredningarna inom sektionen och går vidare till anmälan om överlåtelsebrott när de bedömer att anledning förekommer. Ingripanden mot narkotikabrott i ingripandeverksamheten följer samma mönster som i de övriga myndigheterna. Ungdomssektionen i Stockholms län Sektionens tre spaningsgrupper är verksamma i samtliga polismästardistrikt i självständigt bedrivet arbete eller i samverkan med personal från distrikten. Sektionen arbetar offensivt och konfronterande i miljöer där ungdomar samlas och tillvägagångssättet är profilering. Metoden bygger på kunskap om hur en misstänkts uppträdande påverkas dels av mötet med ingripande polis och dels av droger. Polisen iakttar hur den unge agerar och talar i den uppkomna situationen samt till vilken grad han eller hon uppvisar vedertagna synliga tecken och symptom. Under en vanlig arbetskväll konfronterar en spaningsgrupp ett femtiotal ungdomar och bland dem blir mellan fem och tio föremål för tvångsåtgärd. Träffprocenten är hög. Inriktningen i arbetet är att tidigt identifiera ungdomar som kommit i kontakt med narkotika. Det repressiva inslaget tonas vid intervjuer ner av både chefer och personal, men samtliga ungdomar som ertappas anmäls och blir föremål för kroppsbesiktning. Även vid ungdomssektionen är det så att det övervägande antalet fall avser brotten innehav eller eget bruk. Jämfört med enheterna i övriga myndigheter är antalet överlåtelsebrott bland ungdomar ändå högt. Utredningsarbete Utredningsorienterad metodik Bygger på att poliser genom utredning arbetar fram information som kan ligga till grund för lagföring eller vård. Arbetsmetoden ingår som en viktig del både i de dokumentationsorienterade och ingripandeorienterade metoderna. Det förekommer också att utredningsarbetet utförs separat och inte direkt är kopplat till en insats. Utredningsarbetet kan bedrivas i olika riktningar för att lagföra personer högre upp i försäljningskedjan eller/och för att lagföra eller initiera vård av personer i konsumtionslinjen. Utredningarna kan också omfatta andra typer av brott än narkotikabrott. (Holgersson och Knutsson) Det framkommer vid intervjuer att det är vanligt förekommande att större utredningar om narkotikabrott INSPEKTION AV POLISMYNDIGHETERNAS HANTERING AV ÄRENDEN SOM AVSER ÖVERLÅTELSE AV NARKOTIKA TILL UNGDOMAR 19

20 IAKTTAGELSER inte drivs ner i botten. Det medför att alla de misstankar eller uppslag som föreligger inte bearbetas och att allt därmed inte återfinns i det ärende som redovisas till åklagare för lagföring. Det gäller i första hand de grova brotten och anledningen kan vara att åklagare tar beslut om förundersökningsbegränsning. Andra exempel kan vara att polisen vid t.ex. hemlig teleavlyssning kan få del av information som inte är användbar i det pågående ärendet, men där det kan finnas lagligt utrymme för en vidare bearbetning. Det restmaterial som uppstår på något av dessa sätt kan beröra t.ex. ungdomars befattning med narkotika och därmed vara värdefullt i det ungdomsinriktade narkotikaarbetet, inte minst för att få fram hur unga anskaffar narkotika. Inspektionsgruppen återkommer under avsnittet Bedömningar till vad som är att beakta vid vidarebefordran av information. Denna rapport har tidigare berört att s.k. överskottsinformation från förundersökningar inte förmedlas vidare när så är möjligt. Det kan gälla information direkt till berörda enheter på fältet för att de ska genomföra operativa åtgärder eller till KUT för bearbetning. Vid intervjuer uppger företrädare för enheter som hanterar utredningar av grova brott, bl.a. narkotikabrott, att de tillhandahåller överskottsinformation i de fall de inte ser hinder av utredningsskäl eller på andra grunder. Det vanliga är att KUT aktivt underrättas alternativt bereds tillgång till informationen. Vid samtal med KUT verifieras att kontaktvägar finns, men att mer information kan göras tillgänglig. I enheterna på fältet finns synpunkter på att information kunde ske både mer frekvent och snabbare från såväl utredningssidan som KUT. Det sagda gäller i högre eller mindre grad alla fem myndigheterna. För att underlätta informationsflödet har myndigheterna inrättat kompletterande underrättelsefunktioner. Hallands län Vid de större närpolisområdena finns en funktion som underrättelsesamordnare. Dennes uppgift är dels att vara en länk till och från KUT, men också att ta omhand information som uppkommer vid spaning eller utredningsverksamhet inom enheten och förmedla den vidare till personalen där. Det har framkommit vid intervjuer att närpoliserna anser att samordnarens information har större betydelse för deras underrättelsestyrda arbete än de direktiv som kommer från OLG. Delvis förefaller den uppfattningen bero på att det inte alltid är tydligt för den enskilda polisen vad som har sitt ursprung inom enheten och vad som härrör från KUT eller är grundat på direktiv från OLG. Uppsala län Inom KUT finns en funktion avdelad för narkotikaärenden vilket enligt utsagor från poliser på gatulangningsenheten och närpolisområdena underlättar att kanalisera information. Gatulangningsenheten har dessutom veckovisa träffar med innehavaren av denna funktion och får på det viset underlag för vad man kallar snabbjobb. I dessa träffar deltar också personal från Närpolisområde Uppsala/Knivsta som på detta sätt kan få information att använda i sitt arbete mot ungdomar under 18 år. Liksom i Halland förekommer en samordning av information knuten till en befattningshavare vid de större närpolisområdena och arbetsuppgifterna är i allt väsentligt desamma. Dessutom finns inom gatulangningsenheten och närpolisen avdelad personal som inhämtar information. Intervjuerna överlag visar att personalen har uppfattningen att det finns brister i hanteringen av överskottsinformation. De anser att den inte i tillräcklig utsträckning blir känd ute i verksamheten. Västerbottens län I Västerbotten kompletterar man sin reguljära KUTinformation med vad man kallar underrättelser för operativ åtgärd, vilket kan sägas vara ett formaliserat snabbspår för information som utan dröjsmål måste komma ut på de operativa enheterna. Västerbottens ERGO-enhet arbetar uteslutande med stöd av underlag som framarbetas av KUT. Underlaget är färskt och aktuellt och enheten har arbetsformer som gör att spaningsinsatser kan komma igång omedelbart efter ett OLG-beslut. Intervjuerna av personal ger vid en jämförelse intrycket att man i Västerbotten är mer nöjd än i övriga myndigheter när det gäller rutinerna för operativ information mellan KUT och de operativa enheterna. Östergötlands län Myndigheten har nyligen infört en funktion som måloperatör för narkotikabekämpningen, dvs. en högre chef med ansvar för att särskilt uppmärksamma myndighetens arbete för att nå uppsatta mål genom att tillse att enheterna följer givna direktiv och iakttar beslutade prioriteringar. Som rapporten tidigare har berört kommer myndigheten under 2012 att förändra KUT och ge enheten en tydligare inriktning mot mängdbrott. Bl.a. ska lokala KUT-funktioner inrättas inom polisområdena. Intervjuer indikerar att förmedling av överskottsinformation inte förekommer i nämnvärd utsträckning och intervjuad personal efterlyser förbättrade rutiner. 20 INSPEKTION AV POLISMYNDIGHETERNAS HANTERING AV ÄRENDEN SOM AVSER ÖVERLÅTELSE AV NARKOTIKA TILL UNGDOMAR