Utvärdering av den nationella ungdomssatsningen

Transkript

1 Rapport 1 (76)

2 Rapport 2 (76) INNEHÅLL 1 SAMMANFATTNING INLEDNING Bakgrund till uppdraget Syfte och frågeställning Avgränsning Disposition Tidigare granskningar av polisens ungdomsverksamhet Definition av begreppet ungdom Rättslig reglering Polisens underrättelsemodell - PUM Polisens nationella utredningskoncept - PNU PUM-A METOD Utformningen av den nationella satsningen Analyser av kvantitativa data Analyser av kvalitativa data Analys av genomströmningstider PROBLEMINVENTERINGSFASEN - RESULTAT Probleminventeringsfasen - nationell lägesbeskrivning av genomströmningstider Polismyndigheternas problembeskrivning av arbetet med ungdomsbrottsutredningar Polismyndigheternas problembeskrivning av ungdomsbrottslighet Strategisk/operativ kartläggning INSATSFASEN - RESULTAT Insatsfasen - nationell lägesbeskrivning av genomströmningstider i ungdomsbrottsutredningar Polismyndigheternas planering och målsättning för insatser gällande ungdomsbrottsutredningar Resultat avseende polismyndigheternas planering och målsättning för insatser på det brottsförebyggande området UTVÄRDERINGSFASEN - RESULTAT Nationell lägesbeskrivning av polismyndigheternas uppföljning av planerade insatser för utredning och lagföring Nationell lägesbeskrivning av polismyndigheternas uppföljning av planerade brottsförebyggande insatser ANALYS Genomströmningstiderna i polismyndigheterna PNU och ungdomsbrottsutredningar Insatser enligt PUM Polismyndigheternas dokumentation i PUM-A Identifierade framgångsfaktorer...58

3 Rapport 3 (76) 8 SLUTSATS Ingen större förändring i genomströmningstiderna Avsaknad av dokumenterad planering, främst gällande utredningsarbetet Arbete enligt PUM Strategiska analyser för framtida arbete DISKUSSION OCH IDENTIFIERING AV UTVECKLINGS- MÖJLIGHETER Material för framtida analyser Polismyndigheternas möjligheter att utveckla arbete enligt PUM Hur kan polismyndigheternas förkorta genomströmningstiderna? Vem bär ansvaret för att tidfrister inte hålls? Identifierade utvecklingsmöjligheter hos RPS BILAGOR Bilaga 1: Instruktion för strategisk och operativ kartläggning/analys Bilaga 2: Exempel på aktomslag Bilaga 3: Tabeller med redovisning av genomströmsningstider...76

4 Rapport 4 (76) 1 Sammanfattning På initiativ av rikspolischefen och landets länspolismästare har de 21 polismyndigheterna genomfört en nationell ungdomssatsning. Bakgrunden till satsningen var att det framkommit att det fanns brister i polisens utredningsarbete av ungdomsbrott. Detta har framkommit vid inspektioner som utförts av Rikspolisstyrelsen (RPS) och Riksrevisionen. Det beslutades att detta skulle åtgärdas och att polismyndigheterna skulle genomföra åtgärder för att höja kunskapen om ungdomsbrottslighet. Satsningen syftade till att förbättra både polisens brottsförebyggande och utredande ungdomsarbete. Satsningen genomfördes i tre faser. I den första fasen skulle polismyndigheterna kartlägga sitt utredningsarbete av ungdomsbrott genom att samla in information från ungdomsbrottsutredningar. I den andra fasen skulle polismyndigheterna åtgärda de identifierade problemen i utredningsarbetet och göra en strategisk kartläggning av ungdomsbrottsligheten i det egna området. I den sista fasen skulle polismyndigheterna följa upp det arbete de genomfört och RPS skulle göra en utvärdering av satsningen på nationell nivå. Polismyndigheterna skulle dokumentera alla tre faser i dokumentationsverktyget PUM-A genom så kallade insatser. Utvärderingen av den nationella bygger huvudsakligen på polismyndigheternas dokumentation i PUM-A och information från ungdomsbrottsutredningar som polismyndigheterna rapporterat in till RPS. Det har inte gjorts någon kontroll av om polismyndigheterna genomfört något arbete utöver det som dokumenterats i PUM-A. Under den nationella satsningen har polismyndigheterna rapporterat information från ungdomsbrottsutredningar i två omgångar, både från probleminventeringsfasen och insatsfasen. Granskningen visar att det på nationell nivå inte skett någon förändring mellan de båda faserna. I minst en sjättedel av utredningarna har polisen överskridit den sexveckorsfrist som finns lagstadgad för ungdomsbrottsutredningar utan att det har angivits något acceptabelt skäl till detta. De vanligaste utredningarna där tidsfristen överskrids gäller misshandel och oftast överskrids tidsfristen med några veckor. Det har iakttagits stora skillnader mellan polismyndigheterna när det gäller hur man håller sexveckorsfristen och även vid en granskning av hur snabb man är med att underrätta en misstänkt om misstanke. RPS har lyft fram några goda exempel på hur polismyndigheterna kan spara tid i ungdomsbrottsutredningar. Till framgångsfaktorerna med satsningen ska räknas de strategiska kartläggningar som de flesta polismyndigheter gjort under satsningen. Det har höjt kunskapsnivån på området och det är en värdefull grund för framtida satsningar inom ungdomsbrottsområdet. En genomgång av dokumentation som polismyndigheterna lagt in i PUM-A visar att polismyndigheterna har en vana av att använda PUM-A i planerandet av brottsförebyggande insatser, en

5 Rapport 5 (76) sådan vana finns dock inte när det gäller arbetet med att planera insatser mot utredning och lagföring. Bland de brottsförebyggande insatserna finns det de som är informativa och välformulerade medan det saknas sådana exempel bland insatserna mot utredning och lagföring. Det finns utvecklingsmöjligheter i de delar som avser problembeskrivning och uppföljning i de brottsförebyggande insatserna. Utvärderingen visar samtidigt att det finns polismyndigheter som uppenbart arbetar enligt PUM men inte dokumenterar detta i PUM-A som avsetts. Sammantaget är bedömningen att det finns ett behov av att fortsätta arbetet med att införa Polisens underrättelsemodell och det har framkommit exempel på kunskapsbrister i lagstiftning för utredningsarbetet vilket gör att det finns ett utbildningsbehov bland ungdomsbrottsutredare. Den nationella verkar inte ha fått ett så kraftigt genomslag i polismyndigheterna som intentionen var. Utvärderingen av den nationella satsningen kommer att användas i Rikspolisstyrelsens löpande arbete med att förbättra polisens hantering av ungdomsbrottsutredningar och polisens brottsförebyggande arbete. De goda exempel på genomfört arbete och nya arbetsmetoder som dokumenterats genom kommer RPS att undersöka vidare i syfte att sprida detta till polismyndigheterna nationellt. RPS kommer att ta fram ett antal förslag till förändrade föreskrifter på ungdomsområdet och påbörja arbetet under år 2010 för att ta fram en ungdomsutredarutbildning. RPS kommer att fortsätta arbetet med att införa PUM och stödja arbetet i polismyndigheterna gällande PUM och PUM-A. Genom utvärderingen har det iakttagits utvecklingsområden hos RPS när det gäller hur nationella satsningar planeras och när det gäller hur direktiv formuleras.

6 Rapport 6 (76) 2 Inledning Ungdomar är en viktig grupp i samhället som kräver särskilt fokus och polisen är en av de aktörer som ska arbeta för att nå denna grupp. Genom tidiga och tydliga insatser mot ungdomsbrottslighet motverkas allvarlig brottslighet i framtiden. I de styrdokument som gäller för polisen, till exempel Polisens planeringsförutsättningar för perioden och Rikspolischefens inriktning, betonas vikten av att ungdomsrelaterat arbete ska vara ett prioriterat område. Det står också att polisen aktivt ska samverka med andra aktörer som kan ge den unge stöd och vård, särskilt socialtjänsten. Samhällets reaktion på brott som begås av unga måste följa snabbt på brottstillfället. I lagstiftningen finns ett särskilt skyndsamhetskrav för utredningar om brott där den misstänkte är under 18 år. Polisen måste således prioritera sina resurser så att tidsfristerna kan hållas. 2.1 Bakgrund till uppdraget I början av 2009 beslutade Rikspolischefen tillsammans med länspolismästarna att en nationell ungdomssatsning skulle genomföras i samtliga polismyndigheter. Ungdomar är ett prioriterat område och det hade framkommit att det finns brister i polisens hantering av ungdomsrelaterad verksamhet (se avsnittet om tidigare granskningar av polisens ungdomsverksamhet Satsningen skulle följas upp ur ett nationellt perspektiv och Rikspolisstyrelsen (RPS) skulle ansvara för en nationell utvärdering vilken utgörs av denna rapport. Målet för den del av satsningen som riktas mot utredning och lagföring var att polismyndigheterna skulle identifiera, analysera och åtgärda eventuella orsaker till att gällande regelverk inte följs vid utredning av ungdomsbrott, att problem med ärendebalanser skulle åtgärdas och att balanserna skulle arbetas bort att bestående förbättringar av ungdomsbrottsutredningar skulle uppnås. Målet för det brottsförebyggande arbetet var att varje polismyndighet skulle ha genomfört en strategisk kartläggning av ungdomsbrottsligheten. 2.2 Syfte och frågeställning Syftet med utvärderingen är att kartlägga i vilken utsträckning polismyndigheterna håller tidsfristerna i ungdomsbrottsutredningar före insatsfasen och att mäta dem mot hur de

7 Rapport 7 (76) håller tiderna under insatsfasen då det skulle genomföras förbättringsåtgärder. bedöma polismyndigheternas förmåga att identifiera, analysera och åtgärda problem gällande ungdomsbrottslighet och ungdomsbrottsutredningar. lyfta fram goda exempel på hur polismyndigheterna lyckats förbättra sitt arbete med ungdomsbrottslighet och utredningsarbetet av ungdomsbrott identifiera förbättrings- och utvecklingsbehov. Utvärderingen kommer vara en av utgångspunkterna i RPS löpande arbete med att förbättra polisens insatser på ungdomsområdet. 2.3 Avgränsning Utvärderingen utgår från den dokumentation som med anledning av den nationella satsningen rapporterats in till RPS. Det har inte genomförts intervjuer, observationer eller andra former av uppföljningar av polisens verksamhet för att komplettera och verifiera det skriftliga materialet. 2.4 Disposition I kapitel två beskrivs bakgrunden till rapporten och i kapitel tre den metod som använts. I kapitel fyra redovisas resultat från probleminventeringsfasen, i kapitel fem från insatsfasen och i kapitel sex från utvärderingsfasen. I resultatkapitlen redovisas storstadsmyndigheterna separat. I kapitel sju, åtta och nio redovisas analys, slutsatser, råd för framtiden, identifierade goda exempel och utvecklingsområden. Kapitel tio är bilagor. I sista bilagan redovisas detaljerade tabeller över den information som presenteras i resultatkapitlen. 2.5 Tidigare granskningar av polisens ungdomsverksamhet RPS visade i inspektionsrapporten Polisens hantering av ungdomsverksamhet 1 att det fanns en rad brister i polisens ungdomsarbete. Det konstaterades att det hos polismyndigheterna fanns brister i ärendekontroll av ungdomsbrottsutredningar och svårigheter att hålla lagstadgade tidsfrister. Dessutom var polisen långsam med att underrätta om misstanke, att det fanns brister i resurstilldelningen för utredningen av ungdomsbrott och i hur kriminalunderrättelsetjänstens (KUT) verksamhet kopplar till ungdomsverksamheten, både avseende den yttre och den utredande verksamheten. Det saknades anpassad utbildning för dem som arbetade med ungdomar. Dessutom fanns det stora skillnader mellan polismyndigheterna, bland annat i hur man hade organiserat sin ungdomsverksamhet och hur man bedrev intern och extern samverkan. 1 Inspektionsrapport 2009:2, Rikspolisstyrelsen

8 Rapport 8 (76) Inspektionsgruppen vid RPS kom fram till att följande förutsättningar är avgörande för en väl fungerande ungdomsverksamhet: En tydlig prioritering av ungdomsverksamhet i verksamhets- och handlingsplaner Resurssäkrad verksamhet Kompetenssäkrad verksamhet Utvecklad och bestående samverkan En förutsättning för en effektiv bekämpning av ungdomsbrottslighet är en nära samverkan inom och mellan rättsväsendets myndigheter, socialtjänsten och andra aktörer som på ett eller annat sätt arbetade med denna fråga. Riksrevisionen har i sin inspektionsrapport Hantering av unga lagöverträdare en utdragen process 2 funnit att skyndsamhetskravet inte uppfylls, att ärenden ligger passiva för länge, att polisen är långsam med att delge misstanke, att dokumentationen i ärenden är bristfällig, brister i samverkan, organisatoriska problem, dåliga förstahandsåtgärder m.m. Riksrevisionen menade att det inte var resursbrist som var avgörande för att handläggningstiderna är utdragna. I stället borde rutiner och arbetssätt förbättras. Precis som RPS inspektionsenhet menade Riksrevisionen att ungdomsarbetet måste vara prioriterat inom myndigheterna, att uppföljningen och ärendekontrollen måste bli bättre, att kompetensen bland ungdomsbrottsutredare borde säkras och att samverkan mellan polis och åklagare måste förbättras. 2.6 Definition av begreppet ungdom I denna rapport används två definitioner av begreppet ungdom. När det gäller området utredning och lagföring menas med ungdom en person som har fyllt 15 men inte 18 år. Lagstiftningen som gäller vid utredning mot unga lagöverträdare är inte är tillämplig för personer som är 18 år eller äldre. När det gäller det brottsförebyggande arbetet inom ramen för den nationella är det polismyndigheternas lokala problembild som avgör vilka åldersgrupper som åtgärder vidtas emot. Utöver tonåringar kan både barn och unga vuxna förekomma i situationer och miljöer som kopplas till typisk ungdomsbrottslighet. För polismyndigheterna kan det vara värdefullt att inte begränsa åldersgrupperna som ingår i en kartläggning eller emot vilka det vidtas brottsförebyggande åtgärder till samma åldersgrupper som för området utredning och lagföring. Många polismyndigheter har valt att under den nationella genomföra insatser mot personer mellan 13 och 20 år. 2 Granskningsrapport från Riksrevisionen (RiR) 2009:12

9 Rapport 9 (76) 2.7 Rättslig reglering Rättslig reglering av tidsfrister Enligt 23 kap. 4 andra stycket rättegångsbalken (RB) ska en förundersökning bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. I 4 lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) finns en särskild skyndsamhetsregel för förundersökningar som gäller unga lagöverträdare. Där framgår att en förundersökning mot den som inte har fyllt 18 år och som gäller brott på vilket fängelse kan följa, ska bedrivas med särskild skyndsamhet. Lagrummet stadgar också en tidsfrist. Förundersökningen ska avslutas och beslut i åtalsfrågan fattas så snart det kan ske och senast inom sex veckor från dagen för underrättelse om brottsmisstanke enligt 23 kap. 18 första stycket RB. Tidsfristen får överskridas endast med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter och om det är nödvändigt. Det kan till exempel vara fråga om en mycket omfattande brottsutredning såsom vid ligabrottslighet med många misstänkta och med ett stort antal brott som är svårutredda. Vidare sägs att tidsfristen får överskridas om man under förundersökningens gång upptäcker nya brott som den unge misstänks för eller om den unge under det att förundersökningen pågår begår nya brott. Ytterligare exempel som framförs är om det måste genomföras tekniska undersökningar som tar lång tid. Däremot är inte exempelvis personalbrist en godtagbar anledning 3. I FN:s konvention om barns rättigheter, artikel 40, stadgas bland annat att konventionsstaterna särskilt ska säkerställa att varje barn som misstänks eller åtalas för att ha begått brott snarast och direkt ska underrättas om anklagelserna mot sig. Med barn avses i konventionen personer under 18 år om inte barnet genom lag blivit myndigt tidigare. JO har vid flertalet tillfällen lämnat kritik gällande handläggningstider där det särskilda skyndsamhetskravet och sexveckorsfristen gäller. Kritik har riktats både mot åklagare och polis 4. JO har också uttalat sig i ärenden där det särskilda skyndsamhetskravet gäller Rättslig reglering av samverkan I 3 polislagen (1984:387) stadgas att polisen ska samarbeta med åklagarmyndigheterna samt andra myndigheter och organisationer vilkas verksamhet berör polisverksamheten. Särskilt åligger det polisen att fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten. 3 Se förarbetena till undantagsregeln i 4 lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och regeringens proposition 1994/95:12 Handläggning av ungdomsmål. 4 Beslutsdatum hos JO Diarienummer hos JO Beslutsdatum hos JO Diarienummer hos JO

10 Rapport 10 (76) Av 2 tredje stycket förundersökningskungörelsen (1947:948) (FuK) framgår att åklagarna och polisen regelbundet ska samråda för att motverka dröjsmål i förundersökningar mot dem som inte fyllt 18 år Annan rättslig reglering Av delgivningslagen (1970:428) framgår regler för delgivning i mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet. 2.8 Polisens underrättelsemodell - PUM Polisens underrättelsemodell (PUM) har tillkommit för att inrikta polisverksamheten så att polisens aktiviteter mot brott, ordningsstörningar och otrygghet har rätt utformning, sätts in vid rätt tidpunkt och med rätt resurs. Modellen har tre delprocesser: Ledning och styrning Kriminalunderrättelseverksamhet Planlagd operativ verksamhet Polisens förmåga att prioritera rätt och att snabbt skifta fokus är viktig för alla polisiära insatser, oavsett om de avser ingripande vid fotbollsmatcher, våld i offentlig miljö eller ungdomsbrottslighet. Behovet av polisiära aktiviteter gäller i lika hög grad för bekämpning av mängdbrottslighet som för grov och organiserad brottslighet Strategisk och operativ kartläggning/analys Effektivitet i polisens brottsförebyggande arbete förutsätter att polisen har långsiktiga strategier och har gjort kartläggningar av förväntade framtida problem. När polisen planerar sitt operativa arbete ska detta ta sin utgångspunkt i en strategisk kartläggning/analys enligt PUM. En strategisk planering av det brottsförebyggande arbetet omfattar behovet av en strukturerad samverkan med externa parter då det är troligt att andra aktörer än polisen står för de viktigaste brottsförebyggande insatserna. För den nationella beslutades att alla polismyndigheter under insatsfasen skulle ta fram en strategisk kartläggning av ungdomsproblematiken i sitt område. De polismyndigheter som redan hade en kartläggning av ungdomsproblematiken behövde inte ta fram en ny sådan, övriga polismyndigheter skulle ta fram en sådan kartläggning senast under insatsfasen. Om den togs fram redan under probleminventeringsfasen kunde den också ligga till grund för de insatser som man planerade att genomföra under insatsfasen. En strategisk kartläggning av ungdomsproblematiken syftar till att ge polismyndigheterna en stabil grund när de planerar för framtida ungdomsinsatser.

11 Rapport 11 (76) Genom den strategiska kartläggningen blir det tydligt vad som ska åtgärdas på kort och på lång sikt. I kartläggningen identifieras både sådana situationer och miljöer som på olika sätt bidrar till att ungdomar begår brott och den lägger grunden till ett långsiktigt förebyggande arbete. Se bilaga 1 för en beskrivning av vad en strategisk kartläggning/analys kan innehålla. Den operativa polisverksamheten utgår också från kartläggningar/analyser. När olika problem blir tillräckligt tydliggjorda genom en strategisk kartläggning kan operativa beslut fattas. För att insatser som ska genomföras ska utgå från ett så tydligt underlag som möjligt kan det finnas anledning att genomföra ytterligare kartläggningar t.ex. att identifiera situationer och miljöer som på olika sätt bidrar till att ungdomar begår brott. I den operativa kartläggningen/analysen gäller det alltså att klarlägga sannolika situationella 6 orsaker till ungdomsbrott. Eftersom situationella orsaker kan vara hastigt uppkomna måste också beslut och insatser anpassas därefter. Se bilaga 1 för en beskrivning av vad en operativ kartläggning/analys kan innehålla. 2.9 Polisens nationella utredningskoncept - PNU Polisens nationella utredningskoncept (PNU) innehåller framgångsfaktorer för en effektiv brottsutredning, framför allt för mängdbrott. Bland annat ska brott utredas i nära anslutning till händelsen och förundersökningsledarna tjänstgöra den tid på dygnet då flest brott begås och då mest förundersökningsledarkompetens behövs. PNU är en viktig förutsättning för att polisen ska kunna klara upp fler brott. Genom att följa det nationella utredningskonceptet sparas både tid och resurser samtidigt som kvaliteten i utredningarna höjs och fler brott klaras upp. Grunderna i PNU ska tillämpas även vid arbetet med att utreda ungdomsbrottslighet men vissa av framgångsfaktorerna i PNU kan inte tillämpas fullt ut vid ungdomsbrottsutredningar. Exempelvis bör förenklad brottsutredning, dvs. en utredning utan förundersökning (RB 23:22), inte användas i ärenden där den misstänkte är under 18 år då en sådan syftar till att slutföra utredningen på plats. I allmänna råden till 2 i FAP anges att skäl för att förundersökning normalt bör inledas är att den misstänkte är under 18 år. Att förenklad brottsutredning inte ska användas för ungdomar beror på att vårdnadshavare och socialtjänst i normalfallet omedelbart ska underrättas om att barnet är misstänkt för brott och kallas till förhör som hålls med den unge (5-6 LUL). Syftet är bland annat att de personer som svarar för den unges vård och fostran ska ges möjlighet att hjälpa den unge att komma till rätta med sin brottslighet. Detta minskar onekligen möjligheterna till att slutföra ärendet direkt på platsen. Ett annat skäl till att förenklad utredning inte är tillämpbart är att många ungdomsbrottsutredningar är åklagarledda. Ärendet ska därför anmälas till åklagare och inte slutföras på plats. 6 Situationella orsaker är omständigheter under vilka brott begås. 7 FAP - Föreskrift och allmänna råd för polisen.

12 Rapport 12 (76) 2.10 PUM-A Den polisoperativa verksamheten ska planeras och ledas på ett systematiskt sätt utifrån PUM. Aktiviteter mot brott, ordningsstörningar och otrygghet ska utgå från relevant information, ha rätt utformning, sättas in vid rätt tidpunkt och med rätt resurs. I verktyget PUM-A (Polisens underrättelsemodell Applikationen) planeras polisens arbete i så kallade insatser. En insats i PUM-A består av dokumentation av planering och genomförande av åtgärder mot ett visst problem. En insats kan vara planlagd linjeverksamhet, planlagd insats eller planlagd särskild händelse 8. Varje polismyndighet ska dokumentera sitt arbete i PUM-A. Ibland är insatser myndighetsgemensamma, och ibland är det exempelvis ett närpolisområde som planerar och dokumenterar en insats. För varje insats finns ett inriktningsbeslut. Detta beslut kan avse inriktningen för arbetet i en viss polismyndighet eller en nationell inriktning. För den nationella har polismyndigheterna dokumenterat sitt arbete i insatser som varit kopplade till nationella inriktningsbeslut 9. I dokumentationen insatserna från varje polismyndighet framgår problembild, åtgärdsplan, målsättning och resultat vid uppföljning av genomförda åtgärder. De flesta polismyndigheter har skrivit insatser i PUM-A, endast Polismyndigheten i Kalmar län stod utanför detta arbete och har i stället redovisat sitt arbete på annat sätt. 8 En planlagd linjeverksamhet sträcker sig över en längre tid medan en planlagd insats riktas mot ett identifierat problem som kräver särskilda åtgärder under en viss tid med avsatta resurser. 9 Polismyndigheten i Stockholms län och polisområde Storgöteborg i Polismyndigheten i Västra Götaland har av administrativa skäl kopplat sina insatser till egna inriktningsbeslut.

13 Rapport 13 (76) 3 Metod RPS har granskat polismyndigheternas dokumentation av arbetet under den nationella. Information om probleminventering och åtgärder i polismyndigheterna har i huvudsak inhämtats på tre sätt. Informationen om ungdomsbrottsutredningar har inhämtats genom att polismyndigheterna har fyllt i särskilt framtagna aktomslag där de noterat information från enskilda ungdomsbrottsutredningar (se under huvudrubrikerna för redovisning av resultaten). Information om probleminventering, planering och genomförande av brottsförebyggande arbete och arbete med utredning och lagföring har hämtats genom det som dokumenterats i insatserna i PUM-A. Information om ungdomsproblematiken i polismyndigheternas har hämtats ur de operativa och strategiska kartläggningar av ungdomsproblematiken som polismyndigheterna skickat in. Dessutom har vissa polismyndigheter valt att komplettera sin redovisning med andra typer av dokument som de skickat in separat, exempelvis handlingsplaner. 3.1 Utformningen av den nationella satsningen Det beslutades att samtliga polismyndigheter skulle delta i satsningen. Det beslutades också att polisområdena/polismästardistrikten i storstadslänen skulle delta i lika stor omfattning som polismyndigheterna runt om i landet, det vill säga att de dokumenterar egna insatser i PUM-A och rapporterar in lika många aktomslag som de övriga polismyndigheterna gör Nationella genomfördes i tre faser RPS, som tagit fram riktlinjerna för insatsen, beslutade att satsningen skulle genomföras i tre faser. Satsningen inleddes med en probleminventeringsfas där polismyndigheterna skulle kartlägga den problematik de har avseende ungdomsbrottslighet, det brottsförebyggande arbetet på detta område samt hanteringen av ungdomsbrottsutredningar. Riktlinjer för satsningen angavs i de nationella inriktningsbesluten i PUM-A. Exempel och tips följde med inriktningsbeslutet. I den följande insatsfasen skulle den kunskap som kommit fram genom probleminventeringen användas när man planerade och valde åtgärder och arbetsmetoder samt genomförde och tillämpade desamma. Den nationella satsningen skulle avslutas med en uppföljningsfas där polismyndigheterna värderade sina insatser, analyserade sitt genomförda arbete och noterade vilka resultat och lärdomar de kunde dra utifrån genomfört arbete. När satsningen hade avslutats i polismyndigheterna gjorde RPS en utvärdering av det insamlade materialet från samtliga polismyndigheter.

14 Rapport 14 (76) 3.2 Analyser av kvantitativa data Informationen från de ungdomsbrottsutredningar som skickats in till RPS från polismyndigheterna har analyserats. Analyser har gjorts med hjälp av statistikverktyget SPSS. Informationen från ungdomsbrottsutredningar som rapporterats in till RPS under probleminventeringsfasen respektive insatsfasen har av polismyndigheterna dokumenterats på så kallade aktomslag. Se bilaga 2 för information om vilka uppgifter som dokumenterats på aktomslagen. Aktuella utredningar för den nationella var de där det fanns minst en skäligen misstänkt som hade fyllt 15 år men ännu inte 18 år och som varken var anhållen eller häktad. Andelen utredningar som innehåller fullständiga uppgifter och som använts för att beräkna om polismyndigheterna håller sexveckrosfristen är ca 95 procent. 3.3 Analyser av kvalitativa data Analyser av kvalitativa data har gjorts genom strukturerade bedömningar, liknande checklistor. Bedömning har gjorts utifrån om de dokument som granskats, insatserna i PUM-A och de strategiska kartläggningarna, innehåller alla de delar de är avsedda att innehålla och om delarna har koppling till varandra. Man har alltså bedömt om analyser, slutsatser och beslut om åtgärder utgår ifrån det som presenteras i lägesbeskrivning och genom probleminventering samt om de genomförda åtgärderna och de satta målen har följts upp. Utöver detta har en helhetsbedömning gjorts av polismyndigheternas insatser. 3.4 Analys av genomströmningstider Analys av genomströmningstider har gjorts med hjälp av två olika mätvärden. Det första mätvärdet är i hur stor andel av utredningarna som polismyndigheterna har överskridit tidsfristen utan att ange ett acceptabelt skäl till detta. Det andra mätvärdet är tiden mellan att en polismyndighet registrerar en skälig misstänkt och att denne underrättas om misstanke, alternativt att misstanken läggs ned. För varje polismyndighet har resultaten från probleminventeringsfasen och insatsfasen analyserats och jämförelser har gjorts med det nationella snittet liksom utvecklingen över tid mellan de båda faserna. Jämförelsen med det nationella snittet visar polismyndigheternas resultat i förhållande till varandra. Analysen av polismyndigheternas utveckling av samma resultat visar om genomströmningstiderna minskat eller ökat från probleminventeringsfasen till insatsfasen. Utvecklingen av genomströmningstiderna sätts i relation till vilket utgångsvärde polismyndigheten redovisade under probleminventeringsfasen.

15 Rapport 15 (76) Varje inrapporterat aktomslag har granskats med avseende på om ärendet hållit tidsfristen och hur många dagar som det har handlagts hos polisen 10. Polismyndigheterna har på aktomslagen noterat eventuella orsaker till överskridna tidsfrister. Dessa orsaker har delats in i acceptabla och icke acceptabla skäl till att tidsfristen överskridits. Vissa orsaker är godkända enligt lag, bland annat om det rör sig om en omfattande brottsutredning med många misstänkta och komplicerade brott, om den misstänkte begår nya brott under utredningstiden eller om det upptäcks tidigare brottslighet av samma misstänkt. Det finns också orsaker till att tidsfristerna överskrids som inte är godkända enligt lag men som ligger utanför polisens möjligheter att påverka. Det kan vara att andra myndigheter är långsamma i sin handläggning såsom att åklagaren är långsam med att ge direktiv, att den misstänkte eller andra som ska höras i utredningen inte går att få tag på, eller att även enklare analysarbete av material och prover tar lång tid. Orsaker som inte är acceptabla är till exempel hög arbetsbelastning och att andra ärenden prioriterats högre. Orsaker som kan läggas polisen som organisation till last har i denna utvärdering inte lett till att någon enskild polismyndighet klandrats. Det kan exempelvis röra sig om en utredning där tidsfristen överskridits för att en polismyndighet behövt be om handräckning från en annan polismyndighet, exempelvis med att hålla förhör, eller när analyser utförts av Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL). Inte heller har enskilda polismyndigheter klandrats när slutunderrättelsen genom försvararen orsakat den överskridna tidsfristen, trots att detta också skulle kunna betraktas som polisens ansvar, se vidare diskussion under kapitel 9. Vid ett flertal utredningar som granskats är det en kombination av orsaker som har angetts till att tidsfristen överskridits och det framgår inte hur de angivna orsakerna korrelerar med varandra. Om det har uppgivits minst en acceptabel orsak har detta räknats som att polisen inte kan lastas för den överskridna tidsfristen. 10 För att utreda i hur stor andel av de ärenden där det finns en överskriden sexveckorsfrist (42 dagar) hos polisen utan att det angivits ett acceptabelt skäl till det har RPS sorterat ut de ärenden där det gått mer än fem veckor från underrättelse om misstanke tills ärendet slutredovisats genom förundersökningsprotokoll. Bedömningen har gjorts att åklagaren bör kunna ta beslut i åtalsfrågan inom en vecka. Om polisen använt 41 dagar för utredning och åklagaren tagit beslut efter en dag har inte tidsfristen överskridits och sådana utredningar har därför inte ingått i analyserna av överskridna tidsfrister. I de ärenden som aldrig slutredovisats genom förundersökningsprotokoll har polisen lastats för den överskridna tidsfristen om det passerat mer än sex veckor från underrättelse om misstanke till beslut i åtalsfrågan och om det inte angivits något acceptabelt skäl för detta.

16 Rapport 16 (76) 4 Probleminventeringsfasen - Resultat Den nationella s probleminventeringsfas omfattade fyra månader och pågick från april till och med juli Under den tiden skickade polismyndigheterna in information från ungdomsbrottsutredningar till RPS. Den sammanställda informationen från utredningarna redovisas nedan och mer detaljerat i tabellform i bilaga Probleminventeringsfasen - nationell lägesbeskrivning av genomströmningstider Det insamlade materialet om ungdomsbrottsutredningar har använts av RPS för att ge en nationell lägesbeskrivning av polismyndigheternas arbete med ungdomsbrottsutredningar och det särskilda skyndsamhetskravet i ungdomsbrottsutredningar för att mäta i vilken utsträckning polismyndigheterna klarar den lagstadgade sexveckorsfristen Tidsfristen om sex veckor i ungdomsbrottsutredningar gäller från den dag den misstänkte underrättas om misstanke och fram tills beslut i åtalsfrågan har tagits, alternativt att misstanken lagts ned. Om den unge inte underrättas om misstanke, till exempel för att denne inte längre anses vara misstänkt för brottet utan istället skrivs av från utredningen, löper ingen sådan tidsfrist. Oavsett om en misstänkt ungdom underrättas om misstanke eller ej gäller ett särskilt skyndsamhetskrav för ungdomsbrottsutredningar enligt LUL. Det innebär att hela utredningen ska bedrivas med särskild skyndsamhet. Från probleminventeringsfasen har utredningar rapporterats in, ca 40 utredningar från varje polismyndighet/polisområde/polismästardistrikt. Utredningarna gäller allt från enkla och snabbutredda brott till grova brott och mer komplicerade utredningar. Fördelningen av utredningar mellan olika brottstyper var ca 25 procent stöld ur butik, ca 20 procent misshandelsbrott, ca 10 procent narkotikarelaterade brott, ca 10 procent övriga stöldbrott och ca 10 procent brott mot frihet och frid. Av de utredningarna har tidsfristen överskridits i 36,4 procent av samtliga inrapporterade ungdomsbrottsutredningar, antingen hos polisen eller hos åklagaren. (Se bilaga 3 för mer detaljer kring antal och andel utredningar i respektive polismyndighet.) Polisens ansvar för överskridna tidsfrister För att skapa en tydligare bild av polisens ansvar för de överskridna tidsfristerna har RPS granskat i hur många utredningar tidsfristen överskridits hos polisen utan att det angivits ett acceptabelt skäl till det. Enligt lagstiftaren får tidsfristen överskridas under vissa förutsättningar (se avsnitt 2.7.1). RPS har granskat om det finns acceptabla skäl till att tidsfristerna har överskridits hos polisen i de inrapporterade ungdomsbrottsutredningarna, antingen med hänvisning till lagstiftningens utrymme för att överskrida tidsfristen eller om

17 Rapport 17 (76) skälen varit sådana som ligger utanför polisens möjlighet att påverka. På nationell nivå är det 16 procent av utredningarna där det löper en tidsfrist som överskridit sexveckorsfristen hos polismyndigheterna utan att det har angivits något acceptabelt skäl till detta. Detta motsvarar en sjättedel av utredningarna där det löper en tidsfrist. Se tabell 1. Tabell 1: Probleminventeringsfasen - antalet inrapporterade ungdomsbrottsutredningar där det löper en sexveckorsfrist, antal och andel där sexveckorsfristen överskridits hos polisen utan angivet acceptabelt skäl, redovisat per polismyndighet. Totalt antal inrapporterade utredningar där det löper en sexveckorsfrist Antal utredningar som överskridit sexveckorsfristen och där polisen inte angivit något acceptabelt skäl till att tidsfristen överskridits Polismyndighet I procent Blekinge % Dalarna % Gotland * 6-9 % Gävleborg % Halland % Jämtland % Jönköping % Kalmar % Kronoberg % Norrbotten % Skåne % Stockholm * 18 % Södermanland * 30-33% Uppsala % Värmland % Västerbotten % Västernorrland % Västmanland % Västra Götaland % Örebro % Östergötland % Nationellt % * i polismyndigheten finns en utredning där det är osäkert om tidsfristen överskridits. Drygt hälften av polismyndigheterna redovisar ett resultat som ligger strax över det nationella snittet, dvs. ett resultat något sämre än det nationella snittet. Den polismyndighet som haft lägst andel utredningar där tidsfristen överskridits hos polisen utan angivet acceptabelt skäl är Jönköpings län som redovisar 3 procent, tätt följd av polismyndigheterna i Jämtlands och Örebro län. Den polismyndighet där det är högst andel utredningar som har överskridit tidsfristen utan acceptabelt skäl är Kalmar län som redovisar en nivå på 38 procent, detta resultat är dock osäkert på grund av få inrapporterade utredningar. Resultatet för Södermanlands län är mer tillförlitligt och där har ca 30 procent av utredningarna överskridit tidsfristen utan angivet acceptabelt skäl. I polismyndigheternas kommentarer till att tidsfristen inte hållits anges inte sällan att orsaken är resursbrist och att andra utredningar haft högre prioritet. Sådana skäl bedöms som inte acceptabla. Se diskussion kring de angivna orsakerna under huvudrubrikerna Analys och Slutsats.

18 Rapport 18 (76) En nationell analys av de utredningar som överskrider tidsfristen utan att polisen angett något acceptabelt skäl till detta visar att sexveckorsfristen vanligen överskrids med några veckor. Tidsfristen överskrids i alla typer av ärenden, längst tid tar misshandelsärenden. Tidsfristen överskrids också i en stor andel ärenden gällande stöld ur butik och skadegörelse. Dessa slutredovisas dock oftast med någon eller några veckors försening medan misshandelsärendena i genomsnitt tar längre tid att utreda. Genomsnittstiden i alla utredningar är 81 dagar från underrättelse om misstanke tills ärendet överlämnats till åklagaren för beslut eller misstanken lagts ned av polisen, därefter löper en viss tid innan åklagarna tar ett beslut i åtalsfrågan. Tiden hos åklagarna har inte kartlagts Särskilt skyndsamhetskrav för ungdomsbrottsutredningar Utöver sexveckorsfristen finns ett särskilt skyndsamhetskrav för ungdomsbrottsutredningar och ett krav om att den som är misstänkt för brott snarast ska underrättas om de misstankar som riktas mot honom eller henne. Det kan anses rimligt att det allmänna skyndsamhetskravet gäller från den dag en skälig misstänkt registreras i en utredning, eftersom det fram tills dess är okänt om den som kan misstänkas för brottet är en ungdom. Erfarenheten är att polisen i störst utsträckning försöker arbeta för att hålla sexveckorsfristen men inte lika högt prioriterar det allmänna skyndsamhetskravet och kravet som gäller för när underrättelse om misstanke ska ske. Det finns en farhåga om att tidpunkten för underrättelse om misstanke fördröjs för att sexveckorsfristen inte ska börja löpa. Det finns därför anledning att mäta tiden som förflyter mellan att en skälig misstänkt registrerats och att denne underrättats om misstanke. En sådan mätning ger också en fingervisning om hur det allmänna skyndsamhetskravet efterlevs. Det finns alltid ärenden där det av olika skäl tar lång tid innan en misstänkt kan underrättas om misstanke och flertalet av de utredningar där tidsfristen överskridits har längre handläggningstid än genomsnittet. RPS har därför valt att göra analysen om tiden mellan registrering av skälig misstänkt och underrättelse om misstanke i de utredningar där tidsfristen hållits 11. Tiden som förflutit redovisas i fyra olika tidsintervaller, se tabell 2. Om en polismyndighet underrättar en skälig misstänkt om misstanke snabbt efter att denne registrerats som skäligen misstänkt kan det antas att polismyndigheten i det avseendet har en effektiv utredningsverksamhet. Om det istället ofta går lång tid innan en registrerad skälig misstänkt underrättas om misstanke (görs vanligen vid förhör), kan de antas att det finns brister i polismyndighetens utredningsverksamhet eller i samverkan med åklagaren. 11 RPS har valt att göra denna kartläggning bland de utredningar som hållit tidsfristen för att ge en bild av hur det ser ut i normalfallet. Flertalet av de utredningar där tidsfristen överskridits har längre handläggningstid än normalt, t.ex. beroende på att andra myndigheter tar lång tid på sig, att parter i utredningen är svåra att få tag på, att den misstänkte ska höras i flera olika utredningar och att underrättelse om misstanke därför kan skjutas upp mm.

19 Rapport 19 (76) Det finns stora variationer mellan polismyndigheterna när det gäller tiden mellan registrering av skälig misstanke och tiden för underrättelse om misstanke. I tabell 2 visas, för varje polismyndighet, i hur stor andel av utredningarna som denna åtgärd vidtagits, specificerat på fyra olika tidsintervaller. Det nationella snittet är att en skälig misstänkt underrättats om misstanke i 45 procent av utredningarna inom två veckor från att denne registrerades som skäligen misstänkt. När fyra veckor passerat har en skälig misstänkt underrättats i ytterligare 19 procent av utredningarna och efter sex veckor har så skett i ytterligare 13 procent av utredningarna. I de återstående 23 procent av utredningarna underrättades en skälig misstänkt om misstanke mer än sex veckor efter att denne registrerades som skäligen misstänkt. I Polismyndigheten i Västernorrlands län och i Polismyndigheten Dalarna har man underrättat om misstanke i ca 70 procent av utredningarna inom de två första veckorna medan man i polismyndigheterna i Södermanlands och Kronobergs län har gjort detsamma i ca 15 procent av utredningarna under samma tidsintervall. Polismyndigheten i Värmlands län och Polismyndigheten Dalarna har underättat om misstanke i drygt 80 procent av utredningarna inom fyra veckor från registrering om skälig misstanke. Tabell 2. Probleminventeringsfasen tid från att en skälig misstänkt registrerats tills denne underrättats om misstanke i utredningar som klarat sexveckorsfristen, redovisat per polismyndighet. högst 2 veckor efter att en skälig misstänkt registrerats Andel utredningar bland de som klarat tidsfristen där man underrättat om misstanke högst 4 veckor efter att en skälig misstänkt registrerats högst 6 veckor efter att en skälig misstänkt registrerats mer än 6 veckor efter att en skälig misstänkt registrerats Polismyndighet Blekinge 40% 20% 15% 25% Dalarna 67% 19% 0% 14% Gotland 60% 10% 5% 25% Gävleborg 27% 18% 27% 27% Halland 46% 29% 21% 4% Jämtland 56% 16% 0% 28% Jönköping 56% 4% 20% 20% Kalmar 55% 18% 9% 18% Kronoberg 17% 17% 39% 28% Norrbotten 35% 12% 12% 41% Skåne 36% 10% 21% 34% Stockholm 37% 27% 14% 23% Södermanland 14% 36% 7% 43% Uppsala 31% 0% 8% 62% Värmland 29% 53% 12% 6% Västerbotten 50% 13% 19% 19% Västernorrland 70% 17% 9% 4% Västmanland 56% 19% 13% 13% Västra Götaland 65% 16% 5% 15% Örebro 50% 23% 5% 23% Östergötland 46% 31% 0% 23% Nationellt 45% 19% 13% 23%

20 Rapport 20 (76) En ytlig kontroll har gjorts av tiden mellan registrering av skälig misstanke och underrättelse om misstanke mellan de utredningar som klarat tidsfristen och de utredningar som överskridit den. Jämförelsen visar att det finns stora skillnader mellan polismyndigheterna men att det inte finns ett tydligt mönster i polismyndigheterna att polisen skjuter fram tiden för underrättelse om misstanke för att på så sätt klara sexveckorsfristen Jämförelser mellan storstadsmyndigheterna För storstadsmyndigheterna redovisas resultaten för respektive polisområde/polismästardistrikt. I tabell 3 visas att resultaten är relativt lika på myndighetsnivå när det gäller överskridande av sexveckorsfristen men att det finns skillnader inom polismyndigheterna. De största variationerna finns inom Polismyndigheten i Stockholms län. Bland de ungdomsbrottsutredningar där det löper en tidsfrist varierar andelen utredningar som överskridit tidsfristen hos polisen utan acceptabelt skäl, från 3 procent i Nacka polismästardistrikt till 41 procent i Norrort polismästardistrikt. Många av polisområdena/polismästardistrikten uppvisar ett resultat som är något sämre än det nationella snittet. I Polismyndigheten i Västra Götaland är det dock tre av fyra polisområden som uppvisar ett bättre resultat än det nationella snittet. Tabell 3. Probleminventeringsfasen - antalet inrapporterade ungdomsbrottsutredningar där det löper en sexveckorsfrist, antal och andel där sexveckorsfristen överskridits hos polismyndigheten utan att det angivits något acceptabelt skäl, redovisat per polisområde/polismästardistrikt i storstadsmyndigheterna. Polisområde/ Polismästardistrikt/ Polismyndighet Totala antalet inrapporterade utredningar där det löper en sexveckorsfrist Antal utredningar som överskridit sexveckorsfristen och där polisen inte angivit något acceptabelt skäl till att tidsfristen överskridits I procent PMY Stockholms län % City % Söderort % Västerort % Norrort % Roslagen % Nacka % Södertörn % Södertälje * 15-18% PMY Västra Götaland % Storgöteborg % Älvsborg % Skaraborg % Fyrbodal % PMY Skåne % Nordvästra Skåne % Nordöstra Skåne % Mellersta Skåne % Skåne - Malmö % Södra Skåne % Totalt storstadsmynd % * 1utredning från Södertälje polismästardistrikt är inräknad trots att det är ett osäkert resultat.

21 Rapport 21 (76) Både mellan och inom storstadsmyndigheterna finns det stora variationer i hur lång tid som förflutit mellan att en skälig misstänkt registrerats och att den misstänkte underrättats om misstanke. Variationerna är större än på nationell nivå. Inom storstadsmyndigheterna är det i Norrorts polismästardistrikt som det tagit längst tid medan flera polisområden i Polismyndigheten i Västra Götaland, främst Storgöteborg, där det tagit kortast tid. Se tabell 4. Tabell 4. Probleminventeringsfasen tid från att en skälig misstänkt registrerats tills denne underrättats om misstanke i utredningar som klarat sexveckorsfristen, redovisat per polismästardistrikt/polisområde i storstadsmyndigheterna. högst 2 veckor efter att en skälig misstänkt registrerats Andel utredningar bland de som klarat tidsfristen där man underrättat om misstanke högst 4 veckor efter att en skälig misstänkt registrerats högst 6 veckor efter att en skälig misstänkt registrerats mer än 6 veckor efter att en skälig misstänkt registrerats Polisområde/ Polismästardistrikt PMY Stockholms län 37% 27% 14% 23% City 35% 44% 17% 4% Söderort 31% 6% 31% 31% Västerort 43% 43% 7% 7% Norrort 27% 9% 0% 64% Roslagen 25% 40% 15% 20% Nacka 31% 25% 0% 44% Södertörn 50% 19% 25% 6% Södertälje 53% 13% 7% 27% PMY Västra Götaland 64% 16% 5% 14% Storgöteborg 91% 5% 5% 0% Älvsborg 21% 21% 11% 47% Skaraborg 73% 27% 0% 0% Fyrbodal 71% 14% 5% 10% PMY Skåne 36% 10% 20% 34% Nordvästra Skåne 39% 11% 17% 33% Nordöstra Skåne 28% 22% 39% 11% Mellersta Skåne 19% 13% 19% 50% Skåne - Malmö 61% 0% 4% 35% Södra Skåne 13% 0% 38% 50% Totalt storstadsmynd. 44% 19% 13% 24% 4.2 Polismyndigheternas problembeskrivning av arbetet med ungdomsbrottsutredningar Alla polismyndigheter skulle inför den nationella satsningen planera sitt arbete mot ungdomsbrottslighet, både det brottsförebyggande arbetet och arbetet med utredning och lagföring. Polismyndigheterna skulle använda dokumentationsverktyget PUM-A och koppla sina insatser till det nationella inriktningsbeslutet. RPS har tagit del av polismyndigheternas dokumentation i PUM-A. 3 av de 18 polismyndigheterna som inte är storstadsmyndigheter har redovisat en problembeskrivning i utredningsinsatserna i PUM-A. För övriga polismyndigheter är en vanlig formulering i fältet för problembeskrivning: RPS och

22 Rapport 22 (76) länspolismästarna har beslutat att genomföra ( ). Detta är bakgrundsinformationen till satsningen och inte en probleminventering. Polismyndigheterna i Norrbottens, Västernorrlands och Jämtlands län har identifierat problem och dokumenterat detta under rubriken för problembeskrivning i insatsen. Exempel på identifierade problem är för liten utredningsresurs, att resultat från it-forensiska undersökningar och undersökning hos SKL tar för lång tid och att utredningsförhör i annan polismyndighet dröjer. Det har också konstaterats att det inte alltid görs fullständiga inledande utredningsåtgärder av yttre personal, vilket skulle avlasta ungdomsutredarna. Bristen på uppföljningssystem för ungdomsärenden och de olika beslut som tas i utredningarna gör det svårt att följa upp ärenden med tidsfrist. Det saknas också utarbetade rutiner mellan polis och åklagare för hur ärendena ska kunna utredas snabbare. I insatserna från fyra polismyndigheter, polismyndigheterna i Västmanlands, Jönköpings, Värmlands och Östergötlands län, går det att, mellan raderna, utläsa vissa problem i utredningsarbetet. Ingen problembild finns beskriven under rubriken problembeskrivning, men under rubriken operativa metoder framgår att det finns identifierade problem i polismyndigheterna. Exempel på identifierade problem är brister i samverkan med åklagaren, att det saknas ansvarig för ungdomsutredningar i vissa polisområden och att det inte gjorts fullständiga inledande utredningsåtgärder. Andra exempel är att det saknas kunskap om innehållet i 5 LUL och att styrning och ledning av ungdomsutredningarna inte varit tillräcklig. Övriga polismyndigheter bortsett från storstadsmyndigheterna saknar problembeskrivning i sina insatser mot utredning och lagföring Jämförelser mellan storstadsmyndigheterna I Polismyndigheten i Stockholms län har Nacka och Västerorts polismästardistrikt redovisat en problembeskrivning. Västerorts polismästardistrikt hänvisar till en genomförd inspektion som pekade på brister i ungdomsbrottsutredningarna i distriktet. I Nacka har polismästardistriktet angett flertalet förklaringar till att utredningstiderna inte hålls. Exempel på orsaker är ofullständiga inledande utredningsåtgärder, otillräcklig förundersökningsledning och felaktig dimensionering av personalstyrka. Södertörns polismästardistrikt har ingen problembeskrivning men i uppföljningen av insatsen har de noterat inom vilken enhet som problemen är störst när det handlar om att hålla tidsfristerna. Några av insatserna gällande utredning och lagföring från Polismyndigheten i Västra Götaland innehåller kortfattade problembeskrivningar medan det i några insatser framgår att polisen känner till vilka problem som finns utan att ha redovisat detta i PUM-A. Polisområde Storgöteborg har en insats med fokus på frihetsberövande av livsstilskriminella där det inte finns en pro-

23 Rapport 23 (76) blembeskrivning men där det genom tidigare insatser med samma fokus är välkänt vad och vilka personer som polisen ska arbeta emot. I insatserna från Storgöteborg är det oklart om den angivna problematiken gäller hela polisområdet eller vissa närpolisområden. I insatsen från polisområde Fyrbodal finns ingen information angiven under rubriken Problembeskrivning, men indirekt kan man utläsa att det emellanåt uppstår resursbrist hos någon av de inblandade myndigheterna (socialtjänsten, Åklagarmyndigheten och skolan), vilket gör att tidsfristen inte alltid hålls. Från Polisområde Älvsborg och Skaraborg saknas problembeskrivning för området utredning och lagföring. I Nordvästra Skånes insats framgår att det finns brister i de inledande utredningsåtgärderna och i produktiviteten avseende ungdomsutredningar. I Södra Skåne har brister identifierats i närpolisområde Österlen gällande rutinen för anmälan till socialtjänsten samt generellt gällande utredningsarbetet. Övriga tre polisområden har inte dokumenterat någon problembeskrivning i sin insats. 4.3 Polismyndigheternas problembeskrivning av ungdomsbrottslighet I insatserna i PUM-A beskriver polismyndigheterna vad de funnit genom sin probleminventering. Denna information läggs in i fältet problembeskrivning. I problembeskrivningen ska det läggas in underrättelseinformation såsom information om brott och dess fördelning i tid och rum, resultat från forskning eller olika typer av undersökningar. Polismyndigheterna kan redovisa exempelvis kartläggning av brottsaktiva ungdomar, kartläggning av sådan brottslighet som begås av ungdomar i området, lokala orosmoment etc. I problembeskrivningen kan också erfarenheter från tidigare insatser redovisas. Det kan exempelvis vara hur vissa arbetsmetoder fungerat, eller kunskap om speciella förhållanden som man bör tänka på inför planering av nya insatser. Problembeskrivningen kan också kompletteras med exempelvis en genomlysning av den befintliga organisationen för polisens brottsförebyggande verksamhet så att man kan bedöma om den identifierade ungdomsproblematiken kan hanteras av befintlig resurs. För att kunna resurssätta en insats är behövs en noggrann bedömning av vilken personalresurs som kommer att krävas. Till fältet för problembeskrivning i PUM-A finns möjlighet att koppla det beställningsdokument som skickas till KUT med begäran om att få underrättelseinformation inom ett visst område. Det finns också möjlighet att länka den eller de rapporter som KUT tar fram Polismyndigheter med tillfredsställande problembeskrivning Trots att de flesta polismyndigheterna har lagt in information i fältet för problembeskrivning har endast några få polismyndigheter sådan information i insatsen att det kan sägas utgöra dokumentation av en probleminventering.

24 Rapport 24 (76) Nedan redovisas resultat avseende probleminventeringar i alla polismyndigheter förutom storstadsmyndigheterna, som redovisas under nästföljande rubrik. De polismyndigheter som vid inledningen av insatsfasen hade dokumenterat en tydlig och heltäckande problembeskrivning i fältet för problembeskrivning alternativt länkat dokument eller hänvisat till rapport i PUM-A är polismyndigheterna i Kronobergs, Jönköpings, Västerbottens, Östergötlands län och Södra polisområdet i Polismyndigheten i Örebro län. Polismyndigheterna/polisområdet har kartlagt ungdomsproblematiken och redovisat detta uppdelat på olika geografiska områden och tydligt beskrivit vilken typ av problematik som förekommer och i vissa fall också beskrivit vilka ungdomar som polisen ska fokusera på. Polismyndigheterna i Kronobergs, Västerbottens och Östergötlands län bygger sin problembeskrivning på en strategisk kartläggning av ungdomsproblematiken medan Södra polisområdet i Polismyndigheten i Örebro län genom en rapport från KUT kartlagt skadegörelsen i närpolisområdet. Polismyndigheten i Jönköpings län bygger sin probleminventering på en analys som både är operativ och strategisk. Några andra polismyndigheter har lagt in information i insatsen som kan räknas som en del av en probleminventering. Polisområde Mitt i Polismyndigheten i Södermanlands län och närpolisområde Fagersta i Polismyndigheten i Västmanlands län har lagt en insats i PUM-A där de kort nämner några identifierade geografiska problemområden. Fagersta närpolisområde har också lagt in information om att de har bristande kunskaper om ungdomsproblematiken i området, detta är naturligtvis också en problembeskrivning. Polismyndigheten i Västernorrlands län har en analys, som främst är operativ, kopplad till insatsen. Dokumentationen i PUM-A skrevs efter att insatsfasen avslutats vilket gör att RPS har svårt att göra en bedömning av vilken information polisen hade tillgång till när de planerade och genomförde insatsen. De flesta polismyndigheter utanför storstadsmyndigheterna har alltså inte gjort en beskrivning av ungdomsbrottsproblematiken inom polismyndigheten direkt i PUM-A. Vissa polismyndigheter har tagit fram den strategiska kartläggningen redan under probleminventeringsfasen och skulle således ha kunnat använda det underlaget i sin problembeskrivning i insatsen. Övriga polismyndigheter som tagit fram den strategiska kartläggningen under insatsfasen har behövt utgå från tidigare känd information för sin probleminventering. De flesta polismyndigheter har i sina insatser uppgett att de ska inhämta mer information om ungdomar och ungdomsbrottslighet under insatsfasen och rapportera detta på underrättelseuppslag Jämförelser mellan storstadsmyndigheterna avseende problembeskrivning av ungdomsbrottslighet I Polismyndigheten i Stockholms län har varje polismästardistrikt lagt en egen insats i PUM-A. En samlingsinsats har skrivits för City polismästardistrikt som hänvisar till 34 andra insatser som alla berör polismästardistriktets

25 Rapport 25 (76) ungdomsarbete. Det kan inte sägas att City polismästardistrikt har redovisat en problembeskrivning i insatserna i PUM-A som ger en heltäckande bild av verksamheten även om det finns beskriven problematik och angivna platser med koncentration av ungdomsbrottsligheten. Det finns däremot en strategisk kartläggning för hela polismyndigheten med lokala analyser som skickats in separat. Västerorts polismästardistrikt har gjort en kort probleminventering som beskriver den geografiska fördelningen av utsatta bostadsområden i distriktet och i form av den strategiska kartläggning som är bifogad en av deras insatser (insatsen för utredning och lagföring). Norrorts polismästardistrikt har en lokal problembeskrivning och har bifogat en kartläggning över platser där ungdomar samlas och en kartläggning över misshandelsbrott mot unga. Nacka polismästardistrikt har gjort en omfattande och tydlig lokal problembeskrivning. Södertörns polismästardistrikt har en lokal problembeskrivning med identifiering av ungdomar i riskzon. Detta är också ett av få polisområden som har tagit fram information om ungdomsbrottslighet på Internet och om hot och trakasserier via sms. Övriga polismästardistrikt har inte dokumenterat en probleminventering. I Västra Götaland har Polisområde Storgöteborg ett eget inriktningsbeslut till vilket närpolisområdena och andra enheter kopplat insatser. I inriktningsbeslutet hänvisas till kartläggningar som beskriver ungdomsbrottsligheten i hela polisområdet. Utöver det innehåller vissa av insatserna från polisenheterna (den organisatoriska indelningen av polisområdena) lokala problembeskrivningar. I Polisområde Fyrbodal har polisen dokumenterat en insats där de under rubriken för insatsplan beskrivit vilket problem de har i området, både med fokus på brottsaktiva ungdomar och hur brottsligheten fördelar sig i tid och rum. Övriga polisområden i Polismyndigheten i Västra Götaland, Älvsborg och Skaraborg, har inte dokumenterat någon problembeskrivning. I flera av insatserna från Polismyndigheten i Skåne finns beskrivningar av de problem som finns i respektive polisområde. I vissa insatser är beskrivningarna mycket kortfattade men det framgår likväl att en probleminventering har genomförts och att polisen har kännedom om problematiken i området. I polisområdet Nordvästra Skåne finns en områdesgemensam insats och tre närpolisområden har gjort problembeskrivningar: Kulla-Bjäre, Söderåsen och Helsingborg. Kulla-Bjäre har kort beskrivit en känd kriminell ungdomsgruppering och nämnt vilka evenemang som kan gå hand i hand med ungdomsbrottslighet. Närpolisområde Helsingborg har förlagt en insats till ett specifikt bostadsområde där det enligt probleminventeringen finns ungdomsproblematik. Närpolisområdet Söderåsen har identifierat ungdomar och samlingsplatser i närpolisområdets kommuner. I insatsen från Polisområde Mellersta Skåne har polisen identifierat ungdomar som riskerar att hamna i livsstilskriminalitet och utifrån kartläggningen gjort en informativ problembeskrivning. Polisområde Södra Skåne och Nordöstra Skåne har information i insatsen som beskriver problematiken med ungdomsbrottslighet i området

26 Rapport 26 (76) (endast ett av två närpolisområden, närpolisområde Hässleholm, i Nordöstra Skåne har lagt en insats). Polisområde Malmö har inte gjort en problembeskrivning som ger en heltäckande bild av problematiken i polisområdet. 4.4 Strategisk/operativ kartläggning Som en del av den nationella skulle polismyndigheterna ta fram en strategisk kartläggning av ungdomsbrottsligheten, det vill säga en kartläggning och prognostisering av problematiken de närmaste åren. Kartläggningen skulle ge beslutsfattare inom polismyndigheten ett underlag för att planera det brottsförebyggande arbetet. De flesta polismyndigheterna har gjort en sådan kartläggning och skickat in den till RPS. I en strategisk kartläggning kan det med fördel göras en analys av hur den egna organisationen klarar av att omhänderta den brottslighet som identifierats. I de strategiska kartläggningarna som skickats in verkar inte en sådan analys ha varit en av tyngdpunkterna. Till den strategiska kartläggningen förväntades polismyndigheterna ta fram en operativ kartläggning med situationella orsaker till brott utifrån lokala förhållanden. Den kartläggningen kunde innehålla konkreta åtgärder som ska genomföras i närtid för att förebygga ungdomsbrott. RPS har endast begärt att få in de strategiska kartläggningarna och har tagit del av operativa kartläggningar när de varit en del i den strategiska kartläggningen eller i de fall information från den operativa kartläggningen har dokumenterats i PUM-A. De strategiska kartläggningarna skulle tas fram under insatsfasen. Alla utom två polismyndigheter har skickat in kartläggningar, vissa är endast operativa men de flesta är helt eller delvis strategiska kartläggningar. I de inskickade strategiska kartläggningarna beskrivs brottsnivåer, hur brotten fördelar sig i tid och rum och detaljer om befolkningsstrukturer och sociala och ekonomiska förhållanden bland invånarna. De flesta av kartläggningarna innehåller en beskrivning och analys av de undersökningsområden som RPS skickat ut som förslag i direktiven till den nationella satsningen. Några polismyndigheter har valt ett fokusera på kriminella individer och kartlagt deras brottslighet, umgänge och sociala och ekonomiska förhållanden. I exempelvis Jönköpings län har polismyndigheten tagit fram s.k. targetlistor med brottsaktiva ungdomar som polisen särskilt ska arbeta emot. Polismyndigheten i Uppsala län har redovisat en handlingsplan för området Gottsunda/Valsätra med genomförda och planerade insatser samt en beskrivning av den problematik som förekommer i området. Det finns dock ingen redovisning för resten av länet och hur Gottsunda/Valsätra skiljer sig från andra kommuner i länet när det gäller ungdomsproblematik. Handlingsplanen kan inte sägas uppfylla de krav som finns på en länstäckande strategisk kartläggning. Polismyndigheten i Jämtlands län har inte tagit fram någon strategisk kartläggning.

27 Rapport 27 (76) Jämförelser mellan storstadsmyndigheternas strategiska kartläggningar Polismyndigheten i Stockholms län har tagit fram en strategisk kartläggning som beskriver problematiken i hela polismyndigheten. I kartläggningen beskrivs resurssvaga områden, områden av speciellt intresse, brott och brottsmönster och kända brottsaktiva ungdomar och upprepat utsatta brottsoffer med mera. Västerorts polismästardistrikt har också tagit fram en strategisk kartläggning. Den innehåller information om befolkningsstrukturer och några andra beståndsdelar som är viktiga i en strategisk kartläggning. Från Polismyndigheten i Västra Götaland har en strategisk kartläggning lämnats in. Det är en rapport som fokuserar på ungdomsoroligheterna som varit i Göteborgsområdet under åren 2008 och Rapporten kan inte sägas motsvara en heltäckande strategisk kartläggning. I rapporten beskrivs de ordningstörningar som förekommit i området där ungdomar varit inblandade. Fenomenet benämns ungdomsoroligheter och i rapporten beskrivs hur dessa har hanterats av polisen. Rapporten innehåller förslag till beslut om åtgärder. Från Polismyndigheten i Skåne har två polisområden inkommit med handlingar som delvis kan sägas vara en strategisk kartläggning. Polisområde Mellersta Skåne har lämnat in en operativ underrättelserapport som har inslag av strategisk analys. Polisområde Malmö har inkommit med information som gällande befolkningsutvecklingen har ett strategiskt perspektiv. De redovisar också kartläggning av brottslighet och vissa polisiära åtgärder som vidtagits, utöver det saknas strategisk information om brottslighet och utsatta områden.

28 Rapport 28 (76) 5 Insatsfasen - resultat Den 1 augusti 2009 inleddes insatsfasen, den period då polismyndigheterna skulle åtgärda de problem som identifierats under probleminventeringsfasen. Insatsfasen pågick fram till 31 december Under insatsfasen skulle polismyndigheterna genomföra insatser enligt planeringen för det brottsförebyggande arbetet och arbetet med ungdomsbrottsutredningar. Under insatsfasen samlade polismyndigheterna också in information från inkomna ungdomsbrottsutredningar för att kunna följa upp genomströmningstiderna. 5.1 Insatsfasen - nationell lägesbeskrivning av genomströmningstider i ungdomsbrottsutredningar Under insatsfasen inrapporterades totalt ungdomsbrottsutredningar från polismyndigheterna och andelen av dessa som överskridit tidsfristen hos polisen eller åklagaren var 31,8 procent. Från varje polismyndighet rapporterades det in ca 60 utredningar 12. På nationell nivå var fördelningen av brottstyper i ungdomsbrottsutredningarna densamma som under probleminventeringsfasen. Ungefär 20 procent gällde misshandel, ca 25 procent gällde stöld ur butik medan narkotikarelaterad brottslighet och annan stöldbrottslighet utgjorde ca 10 procent av anmälningarna. Polismyndigheterna i Kronobergs och Örebro län avvek från nationella snittet då drygt hälften av utredningarna i de områdena under insatsfasen gällde stöld ur butik. I Polismyndigheten i Norrbottens län var ca 25 procent av utredningarna narkotikarelaterad brottslighet och 32 procent var misshandelsbrott vilket var påtagligt fler än i andra polismyndigheter. I Polismyndigheten i Uppsala län gällde 26 procent av utredningarna brott mot frihet och frid medan nivån nationellt var knappt 10 procent Utredningar med sexveckorsfrist RPS har kontrollerat hur många utredningar där tidsfristen om sex veckor från underrättelse om misstanke till beslut i åtalsfrågan överskridits hos polisen utan att något acceptabelt skäl angivits. Analyser har gjorts av de utredningar under insatsfasen där det löper en tidsfrist, se tabell 5. Det visas att sexveckorsfristen överskrids hos polismyndigheten utan att det angivits något acceptabelt skäl i procent av dessa utredningar, det vill säga i var sjätte utredning. Precis som under probleminventeringsfasen finns skillnader mellan polismyndigheterna och den polismyndighet som redovisat lägst andel ärenden med överskriden tidsfrist utan acceptabelt skäl är polismyndigheten i Västerbottens län där andelen var fyra procent, tätt följt av Polismyndigheten i Örebro län som redovisade att de överskridit tidsfristen i fem procent av utredningarna. Hög andel överskridna tidsfrister återfinns i Polis- 12 I Västra Götaland gjordes en omdisponering så att ca 120 utredningar lämnas in från Storgöteborg och ca 40 från övriga polisområden.

29 Rapport 29 (76) myndigheten Dalarna och i Polismyndigheterna i Kronobergs och Västmanlands län. Tabell 5. Insatsfasen - antalet inrapporterade ungdomsbrottsutredningar där det löper en sexveckorsfrist, antal och andel där sexveckorsfristen överskridits hos polismyndigheten utan att det angivits något acceptabelt skäl, redovisat per polismyndighet. Totala antalet inrapporterade utredningar där det löper en tidsfrist Antal utredningar som överskridit sexveckorsfristen och där polisen inte angivit något acceptabelt skäl till att tidsfristen överskridits Polismyndighet I procent Blekinge % Dalarna % Gotland % Gävleborg % Halland % Jämtland % Jönköping % Kalmar % Kronoberg % Norrbotten % Skåne % Stockholm % Södermanland % Uppsala % Värmland % Västerbotten % Västernorrland % Västmanland % Västra Götaland % Örebro % Östergötland % Nationellt % (I vissa polismyndigheter finns det utredningar där det är okänt om tidsfristen överskridits. Från dessa polismyndigheter redovisas hela intervallet av det möjliga resultatet). De orsaker som angetts till att tidfristerna överskridits är ungefär desamma som under probleminventeringsfasen. Angivna acceptabla skäl till att överskrida tidsfristen var under insatsfasen exempelvis att andra instanser orsakat tidsbristen genom långsam handläggning, lång tid för svar på analys, att handräckning krävts från annan instans mm. Se bilaga 3 för detaljerad information för varje polismyndighet. En nationell analys visar att misshandelsärenden utgör en stor andel av de ärenden där tidsfristen överskridits med många veckor hos polisen utan att något acceptabelt skäl till detta angetts. De flesta ärendena med överskriden tidsfrist gäller misshandel, stöld ur butik och andra stöldbrott. Utredningarna om stöldbrotten överskrider vanligtvis tidsfristen med några få veckor. I genomsnitt har 66 dagar förflutit från underrättelse om misstanke tills misstanken lagts ned eller ärendet överlämnats från polis till åklagare för beslut.

30 Rapport 30 (76) Tiden mellan registrering av skälig misstanke och underrättelse om misstanke När det gäller hur lång tid som förflutit mellan registrering av skälig misstanke och underrättelse om misstanke finns stora skillnader mellan polismyndigheterna, se tabell 6. Det nationella snittet för när polismyndigheterna underrättar om misstanke visar att underrättelsen om misstanke görs inom två veckor i 44 procent av utredningarna, inom fyra veckor i ytterligare 20 procent av utredningarna och inom sex veckor i ytterligare 14 procent av utredningarna. I de återstående 23 procenten av utredningarna görs underrättelsen om misstanke när det gått mer än sex veckor. Hög andel utredningar där underrättelse om misstanke gjorts inom de två första veckorna efter registrering av skälig misstanke finns i polismyndigheterna i Hallands, Kronobergs, Värmlands och Västerbottens län. Polismyndigheten i Värmlands län har underrättat om misstanke i 92 procent av utredningarna inom fyra veckor. I Polismyndigheten i Uppsala län har man däremot efter sex veckor ännu inte underrättat om misstanke i hälften av utredningarna. Tabell 6: Insatsfasen - antalet veckor som passerat innan polisen underrättat om misstanke de ärenden som klarat sexveckorsfristen, räknat från det datum en skälig misstänkt registrerats, redovisat per polismyndighet. högst 2 veckor efter att en skälig misstänkt registrerats Andel utredningar bland de som klarat tidsfristen där man underrättat om misstanke högst 4 veckor efter att en skälig misstänkt registrerats högst 6 veckor efter att en skälig misstänkt registrerats mer än 6 veckor efter att en skälig misstänkt registrerats Polismyndighet Blekinge 50% 30% 0% 20% Dalarna 48% 15% 7% 30% Gotland 54% 27% 4% 15% Gävleborg 47% 7% 17% 30% Halland 69% 22% 0% 9% Jämtland 55% 12% 6% 27% Jönköping 53% 22% 16% 9% Kalmar 14% 38% 19% 29% Kronoberg 81% 6% 14% 0% Norrbotten 40% 20% 20% 20% Skåne 23% 34% 16% 28% Stockholm 33% 18% 17% 32% Södermanland 38% 3% 35% 24% Uppsala 25% 10% 15% 50% Värmland 64% 28% 4% 4% Västerbotten 66% 3% 19% 13% Västernorrland 34% 19% 19% 28% Västmanland 57% 5% 5% 33% Västra Götaland 61% 14% 12% 13% Örebro 54% 25% 11% 11% Östergötland 25% 42% 0% 33% Nationellt 44% 20% 14% 23%

31 Rapport 31 (76) Jämförelser mellan storstadsmyndigheterna I några av polisområdena i storstadsmyndigheterna avvek sammansättningen av utredningarna från det nationella snittet. I Roslagens och Södertälje polismästardistrikt i Polismyndigheten i Stockholms län var det ca 30 procent narkotikarelaterade utredningar jämfört med ca 10 procent nationellt. Polisområde Malmö i Polismyndigheten i Skåne redovisade ca 5 procent misshandelsärenden jämfört med ca 20 procent i landet. En jämförelse visar att Polismyndigheten i Stockholms län ligger högre än de andra storstadsmyndigheterna och över det nationella snittet vad gäller hur stor andel av utredningarna som överskridit tidsfristen utan acceptabelt skäl. Polismyndigheten Skåne har ett resultat ungefär på det nationella snittet och Polismyndigheten i Västra Götaland lite bättre. En jämförelse mellan polisområdena i polismyndigheterna visar att polisområde Älvsborg i Polismyndigheten i Västra Götaland endast har 3 procent överskridna tidsfrister utan angivet acceptabelt skäl medan Södertälje och Söderort polismästardistrikt i Polismyndigheten i Stockholms län har knappt 30 procent och Norrort polismästardistrikt ca 25 procent. Se tabell 7. Tabell 7: Insatsfasen - antalet inrapporterade ungdomsbrottsutredningar, antal och andel där sexveckorsfristen överskridits utan angivet acceptabelt skäl, redovisat per storstadsmyndighet och polisområde/ polismästardistrikt. Polisområde/ Polismästardistrikt/ Polismyndighet Totala antalet inrapporterade utredningar där det löper en tidsfrist Antal utredningar som överskridit sexveckorsfristen och där polisen inte angivit något acceptabelt skäl till att tidsfristen överskridits I procent PMY Stockholms län % City % Söderort % Västerort % Norrort % Roslagen % Nacka % Södertörn % Södertälje % PMY Västra Götaland % Storgöteborg % Älvsborg % Skaraborg % Fyrbodal % PMY Skåne % Nordvästra Skåne % Nordöstra Skåne % Mellersta Skåne % Skåne - Malmö % Södra Skåne % Totalt Storstadsmynd % (I vissa Västerort polismästardistrikt finns det en utredning där det är okänt om tidsfristen överskridits. Hela intervallet av det möjliga resultatet redovisas).

32 Rapport 32 (76) När det gäller tiden mellan registrering av skälig misstanke och underrättelse om misstanke är variationerna inom polisområdena/polismästardistrikten större än variationerna mellan polismyndigheterna. Efter två veckor från tiden för registrering av skälig misstanke har polisområde Södra Skåne underrättat om misstanke i 8 procent av utredningarna. I Södertälje och Söderort polismästardistrikt är samma andel 14 respektive 15 procent. Hög andel utredningar där underrättelse om misstanke gjorts inom de två första veckorna efter registreringen av skälig misstanke finns i Västerorts Polismästardistrikt, och polisområdena Storgöteborg och Älvsborg. I Söderort och Södertälje Polismästardistrikt har man efter sex veckor ännu inte underrättat om misstanke i hälften av utredningarna. Tabell 8: Insatsfasen - antalet veckor innan polisen underrättat om misstanke i de utredningar som klarat tidsfristen, räknat från det datum en skälig misstänkt registrerats, redovisat per polisområde/polismästardistrikt i storstadsmyndigheterna. högst 2 veckor efter att en skälig misstänkt registrerats Andel utredningar bland de som klarat tidsfristen där man underrättat om misstanke högst 4 veckor efter att en skälig misstänkt registrerats högst 6 veckor efter att en skälig misstänkt registrerats mer än 6 veckor efter att en skälig misstänkt registrerats Polisområde/ polismästardistrikt PMY Stockholms län 33% 18% 17% 32% City 38% 15% 21% 27% Söderort 15% 4% 23% 58% Västerort 67% 7% 7% 19% Norrort 33% 22% 22% 22% Roslagen 42% 21% 17% 21% Nacka 15% 27% 23% 35% Södertörn 32% 29% 13% 26% Södertälje 14% 23% 9% 55% PMY Västra Götaland 61% 14% 12% 13% Storgöteborg 77% 8% 8% 8% Älvsborg 62% 7% 14% 17% Skaraborg 40% 24% 12% 24% Fyrbodal 45% 30% 20% 5% PMY Skåne 23% 34% 16% 28% Nordvästra Skåne 35% 27% 12% 27% Nordöstra Skåne 13% 53% 15% 20% Mellersta Skåne 13% 21% 33% 33% Skåne - Malmö 52% 14% 5% 29% Södra Skåne 8% 42% 15% 35% Totalt Storstadsmynd. 37% 22% 15% 26% 5.2 Polismyndigheternas planering och målsättning för insatser gällande ungdomsbrottsutredningar Polismyndigheternas insatser i PUM-A på området för utredning och lagföring, dvs. hanteringen av ungdomsbrottsutredningar är överlag kortfattade. Polismyndigheterna har generellt inte planerat för åtgärder som skulle genomföras under insatsfasen. Några polismyndigheter har skrivit att de använder insatsfasen för att göra probleminventering då de inte hunnit genom-

33 Rapport 33 (76) föra någon sådan, eller endast en mindre omfattande, under den första fasen av satsningen. Samtliga polismyndigheter som dokumenterat sitt arbete i PUM-A har målsatt sina insatser. De mål som satts upp varierar i relevans och genomförbarhet. Många myndigheter har satt upp mål om att tidfrister i ungdomsbrottsutredningar ska hållas och att det inte ska finnas några ärenden i balans Polismyndigheter som har planerat för genomförande och som har målsatt sina utredningsinsatser De polismyndigheter som har planerat för åtgärder under insatsfasen är Polismyndigheten Gotland och polismyndigheterna i Jämtlands, Jönköpings, Norrbottens, Uppsala, Värmlands, Västmanlands, Örebro och Östergötlands län. I Polismyndigheten i Västernorrlands län ska ytterligare fördjupning göras i probleminventeringen under ledning av kriminalpolischefen som genom kartläggningen ska besluta om rutiner för det fortsatta arbetet. Målsättningen för insatsen är att tidsfrister ska hållas, att en högre andel ärenden ska redovisas till åklagare och att det ska vara färre utredningar i balans. I Jämtlands län har polismyndigheten dokumenterat att åtgärder ska genomföras så att vissa ärenden får förtur, att åklagaren ska påminnas om direktiv inte kommit inom en vecka och att förändringar genomförs i bemanningen för utredningsarbetet. Målet för insatsen är att inga utredningar ska finnas i balans och att genomströmningstiderna ska minska. Polismyndigheten i Norrbottens län har dokumenterat att personal måste säkras för ungdomsutredningar. Myndighetens målsättning är dock oklar. Mål är satta om att ingen balans ska byggas upp och att det inte ska gå mer än sex veckor mellan delgivning och att åtal väcks (troligen avses kriterierna för sexveckorsfristen). I Polismyndigheten i Jönköpings län har polisen noterat att dokumentationen av underrättelse ska förbättras under insatsfasen. Målet för insatsen är att ungdomsbrottsutredningar ska synliggöras i det system där utredningar förs, DurTvå 13. Polismyndigheten i Jönköpings län har en visionsbeskrivning men endast kort information om hur man ska arbeta. De har satt några mål som gäller handläggningstid och andel ärenden som ska redovisas till åklagare. I polismyndigheterna i Värmlands och Västmanlands län har liknande operativa metoder valts för att förbättra utredningsarbetet. I Polismyndigheten i Värmlands län ska särskilt utsedd personal arbeta med utredningarna och samverkan med åklagare ska intensifieras. Målet är att förkorta utredningstiderna, hålla tidsfristerna och att inga ärenden ska finnas i balans. I Västmanlands län ska polismyndigheten ta fram rutiner för återkoppling från 13 DurTvå är det ärendehanteringssystem som polis och åklagare använder för förundersökningar.

34 Rapport 34 (76) åklagare till utredare. Målet i myndigheten är minskat antal utredningar i balans och kortare handläggningstider. I Örebro län har polismyndigheten dokumenterat att de ska ha veckovis uppföljning av ungdomsbrottsutredningarna för att säkerställa att inga utredningar överskrider tidsfristen. Målet (visionen) är noll ungdomsärenden Arbete enligt modeller Polismyndigheten i Östergötlands län har redovisat att de kommer arbeta efter en metod för utredningsarbete, Östgötamodellen, där särskilt utsedda personer leder utredningsarbetet och där personalresurser omfördelas när behov finns. Polismyndigheten har i insatsen beskrivit beståndsdelarna i metoden, bland annat att utredningar som kan vara ungdomsbrott inte ska direktavskrivas och att förenklade utredningar ska användas i större omfattning. Målet för insatsen är att de ska arbeta efter Östgötamodellen och att de inte ska ha utredningar äldre än tre månader i balans. Polismyndigheten Gotland har som operativ metod valt att arbeta enligt det de kallar 48- timmarsmodellen vilken innebär att polisen i så stor utsträckning som möjligt ska färdigställa framförallt våldsbrottsutredningar inom 48 timmar. På Gotland ska också alla myndigheter som har någon del i ungdomsbrottsutredningar ta reda på var flaskhalsarna finns hos dem. En arbetsgrupp ska presentera förslag till åtgärder och de viktigaste ska genomföras. Målet för insatsen är att inga ärenden ska finnas i balans och att tidsfristerna ska hållas Polismyndigheter som ej planerat för genomförandet men som har satt mål för insatsen Polismyndigheten i Uppsala län har både satt upp mål och en vision för insatsen. Mål har satts om att antalet förenklade utredningar ska öka till fem utredningar under insatsfasen och att ett mål som är lite otydligt formulerat: fler spaningsärenden ska bearbetas så att det totala antalet bearbetade ärenden i förhållande till inkomna ska vara 85 procent och att 34 procent av dessa utredningarna ska redovisas till åklagare. Ytterligare mål har satts som dock är något oklara med avseende på brottstyper och tidpunkt för målet Polismyndigheter som varken planerat för genomförande eller satt upp mål för insatsen Polismyndigheten Dalarna och polismyndigheterna i Blekinge, Gävleborgs, Hallands, Kronobergs, Södermanlands och Västerbottens län har inte valt några arbetsmetoder eller beskrivit i en insatsplan vad de planerat att genomföra under insatsfasen. Några av polismyndigheterna har noterat att de ska arbeta enligt PNU, se diskussion kring detta i avsnitt 7.5. Samma polismyndigheter har också haft svårigheter att målsätta insatsen på ett relevant sätt. Att inga ungdomsbrottsutredningar ska finnas är mer att betrakta som en vision och inte en målsättning för denna typ av satsning. Att utredningar ska

35 Rapport 35 (76) bedrivas i enlighet med gällande lagstiftning är ett relevant mål men det gör sig bäst i kombination med andra mätbara mål som kan visa hur polisen arbetat under tiden för satsningen. I Södermanlands län har polismyndigheten satt mål om att alla ärenden ska läggas ut på handläggare, optimalt hade varit om det också satts en gräns för hur många ärenden en handläggare får ha Jämförelser mellan storstadsmyndigheterna I Polismyndigheten i Stockholms län har samtliga polismästardistrikt skrivit insatser i PUM-A gällande utredning och lagföring. Flera polismästardistrikt har skrivit att de ska förbättra sin samverkan med åklagare genom att gemensamt ta reda på vilka problem som finns i utredningsarbetet. City och Södertälje polismästardistrikt uppger att de ska tillämpa en arbetsmetod, LEAN-processen 14, som i deras fall syftar till att förbättra samarbetet med åklagare. I Västerorts och Norrorts polismästardistrikt ska utredningsdagar/ utredningsveckor genomföras. I insatserna i PUM-A från Söderorts, Nacka och Roslagens polismästardistrikt går det inte att utläsa vilka åtgärder som ska vidtas under insatsen. De flesta distrikten har satt som mål för insatsen att det inte ska finnas några ärenden i balans och att inga utredningar ska överskrida tidsfristen. I Söderorts polismästardistrikt har det också satts ett mål om att inga brott ska begås av ungdomar. Detta ses som en vision. Polisområde Storgöteborg i Polismyndigheten i Västra Götaland har flera insatser som är redovisade som utredningsarbete men som innehåller åtgärder som rör det brottsförebyggande arbetet. I en av insatserna finns ett mål om att öka antalet frihetsberövade. Detta kan betraktas som ett relevant mål för en utredningsinsats, övriga mål syftar i huvudsak till att mäta brottsförebyggande arbete. I den polisområdesgemensamma insatsen för Storgöteborg framgår inte vilka åtgärder som ska vidtas under insatsfasen. Målen för insatsen i polisområdet är att tidsfristerna ska hållas, att alla ärenden ska vara utlagda på handläggare (ej angivet något maximalt antal per handläggare) och att framgångsfaktorer för utredningsarbetet ska identifieras. Målen är desamma även i Polisområde Fyrbodal, Skaraborg och Älvsborg med tillägget att topsning ska ske varje gång det finns lagliga förutsättningar för det. I insatserna från Älvsborg och Skaraborg framgår att det under insatsfasen ska säkerställas att det finns rutiner för tillräckligt god ärendekontroll för att följa tidsfrister och utredningsåtgärder. Utredningscheferna ska säkerställa att bemanningen är dimensionerad så att tidfrister hålls. Brottsmisstanke ska delges så snart det är möjligt. Utöver det finns ingen information om genomförande av åtgärder eller hur de uppsatta målen ska nås. 14 Troligen avses det som kallas lean production vilket är en filosofi om hur man hanterar resurser. Syftet med lean är att identifiera och eliminera alla faktorer i en produktionsprocess som är överflödiga.

36 Rapport 36 (76) Polisområdet Nordöstra Skåne har lagt en insats med målet att alla ungdomsbrottsutredningar ska slutföras inom tidsfristen. Detta ska uppnås genom att arbetet fortsätter på samma sätt som tidigare med en samordningsfunktion som hanterar ungdomsbrottsutredningar, men med ytterligare en utredare under insatsfasen. Arbetet med att hålla tidsfrister ska uppnås genom veckovis uppföljning. Under insatsfasen ska dessutom resurser tillföras för att bland annat uppnå målet om ökad produktivitet avseende ungdomsbrottsutredningarna och att tidsfristerna ska hållas Polisområde Mellersta Skåne har också mål om att klara av alla ungdomsbrottsutredningar inom tidsfristen. Under insatsfasen ska utredarna och annan personal följa handboken Inrapportering av information från förundersökningar och lämna underrättelser från förundersökning. Polisområde Södra Skåne har skrivit att de ska arbeta enligt PNU och målet för insatsen är att inga ärenden ska finnas i balans. Det står också att rutiner för anmälan till socialtjänsten ska förbättras, det framgår dock inte på vilket sätt personalen ska förändra sitt arbetssätt. I insatsen från polisområde Malmö finns flera mål uppsatta, dessa gäller både det brottsförebyggande och utredande arbetet. Likaså finns information i löptext som gäller arbetet inom båda områden. Flera åtgärder som gagnar både det utredande och det brottsförebyggande arbetet ska vidtas under insatsfasen. Flera av dessa är dock inte angivna som mål för insatsen utan nämns under rubriken för målbeskrivning. Där sägs bland annat att lagföringen ska öka med 5 procent av de förundersökningsprotokoll som rapporteras till åklagare. 5.3 Resultat avseende polismyndigheternas planering och målsättning för insatser på det brottsförebyggande området Polismyndigheternas insatser för det brottsförebyggande området är i de flesta fall informativa och val av arbetsmetoder finns dokumenterat i nästan alla insatser. Dokumentationen av planen för genomförandet, insatsplanen, är i de flesta fall tydlig och det framgår vad polismyndigheterna ska arbeta med och hur. Det finns utrymme för polismyndigheterna att skriva tydligare i delar som ska kunna användas av personalen som ska genomföra insatsen. I vissa insatser saknas planering för vem som ska genomföra en viss åtgärd och det finns brister även i målsättning och uppföljningsplanering. Polismyndigheterna kunde också ha valt fler arbetsmetoder och beskrivit rutiner mer ingående. RPS har gjort en bedömning av hur väl polismyndigheterna har målsatt det brottsförebyggande arbetet i relation till de åtgärder som polismyndigheten planerat att arbeta efter.

37 Rapport 37 (76) Polismyndigheter som har planerat för genomförande och som har målsatt insatser för det brottsförebyggande arbetet Då i stort sett alla polismyndigheter planerat för genomförande och satt mål för sina insatser görs här ingen uppräkning av polismyndigheter. Vid läsning av insatserna blir det tydligt att det finns en vana hos polismyndigheterna att dokumentera det brottsförebyggande arbetet Val av arbetssätt i de brottsförebyggande insatserna De flesta polismyndigheter har beskrivit vilka arbetsmetoder eller andra arbetssätt de planerar att använda sig av under insatsfasen. De flesta polismyndigheter har valt att använda välkända arbetsmetoder mot ungdomsbrottsproblematiken. Det handlar om att upptäcka barn och ungdomar i riskzon och att samarbeta med föräldrar och socialtjänst och att i de mer allvarliga fallen arbeta enligt 12 polislagen som innebär att polisen kan omhänderta ungdomar som anträffas under förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för deras hälsa eller utveckling och överlämna dem till föräldrar, annan vårdnadshavare eller socialtjänsten. Polismyndigheterna beskriver att de planerar för arbete där polisen söker upp ungdomar på platser där de vet att ungdomarna uppehåller sig. Om polisen möter ungdomar som befinner sig i situationer, på platser eller i sällskap som kan anses olämpligt för dem så ska polisen ingripa. Många polismyndigheter uppger också att de använder arbetsmetoden Kronobergsmodellen som syftar till att polisen ska minska våldsbrottslighet bland unga i offentlig miljö genom att begränsa ungdomars alkoholkonsumtion och att spåra alkoholen tillbaka till försäljaren för att på sätt minska ungdomars tillgång på alkohol. Ett annat välkänt arbetssätt gäller att i samarbete med kommunen och fastighetsägare arbeta för att vidta tidiga saneringsoch renoveringsåtgärder för att på så sätt minska motivationen för ungdomar att begå skadegörelsebrott. Polisen kan vara en drivkraft i det arbetet och i kombination med att polisen använder intensifierad övervakning kan effekterna förstärkas. Ytterligare exempel är arbetssätt för att hitta och arbeta mot ungdomsgrupperingar, antingen genom targetlistor över speciellt brottsaktiva ungdomar som polisen fokuserar på eller genom att polisen fokuserar på att identifiera och splittra ungdomsgrupperingar för att förhindra att kriminellt beteende utvecklas hos medlemmar i gruppen. Det handlar också om samverkan med socialtjänst och skola. Några polismyndigheter har skrivit att de ska arbeta med delar av en arbetsmetod. Detta är inte ovanligt, framförallt gällande Kronobergsmodellen. Risken med att bara tillämpa vissa moment i en arbetsmetod är att den förväntade effekten kan utebli.

38 Rapport 38 (76) Målsättningen i de brottsförebyggande insatserna De flesta polismyndigheter har satt mål för sin insats, i de flesta fall ett mål om högsta antal anmälda brott inom olika kategorier och vissa mått på polisiär aktivitet såsom kontroller av olika slag, vissa typer av brottsanmälningar, upprättande av underrättelseuppslag, omhändertaganden med mera. Några polismyndigheter som arbetar med kända arbetsmetoder har målsatt mot dem, exempelvis har de som arbetar med MUMIN 15 målsatt att ett visst antal ungdomar ska komma in i behandling. De flesta uppsatta målen i polismyndigheternas insatser kan bedömas som i första hand mått av brottsförebyggande arbete. Till sådant räknas när det målsatts mot minskat antal anmälda brott inom vissa kategorier (misshandel, skadegörelse), minskat mörkertal inom andra kategorier (brott mot alkohollagen, narkotikarelaterade brott, brott för vilka det kan skrivas ordningsbot m.fl.). Andra mått på brottsförebyggande arbete är sådana som mäter polisens kontakter med ungdomar, exempelvis mål om införa kontaktpolisverksamhet på skolor, besök på fritidsgårdar och antal genomförda ungdomsrådsmöten. Vissa av målen som satts upp i de brottsförebyggande insatserna är mått både på brottsförebyggande och utredande arbete och skulle därför också kunnat skrivas i insatserna för utredning och lagföring. Detta gäller exempelvis mål om att identifiera och lagföra langare, antal narkotikarelaterade brottsanmälningar och lagföring av personer på targetlistor Polismyndigheter som planerat för genomförandet men som inte har målsatt insatsen Polismyndigheten i Blekinge län har i och för sig satt ett mål noll ungdomsbrott RPS uppfattar dock detta som en visionsbeskrivning och inte ett mål som förväntas uppnås under tiden för insatsen. Polismyndigheten i Norrbottens län har inte satt några mål för sin insats Storstadsmyndigheterna planering för insatser, målsättning och val av arbetssätt för det brottsförebyggande arbetet Generellt ser arbetet i Polismyndigheten i Stockholms län och Västra Götaland ut såsom det genomsnittliga arbetet över landet. Polisområdena/polismästardistrikten har planerat för genomförande och valt arbetsmetoder som de ska arbeta efter. De flesta insatserna är genomsnittliga med avseende på val av arbetsmetoder, insatsplan och målsättning. Majoriteten har planerat för brottsförebyggande arbete med fokus på uppsökande verksamhet där välkända arbetsmetoder ska tillämpas såsom Kronobergsmodellen, tidiga saneringsåtgärder, samverkansinsatser och kontaktskapande insatser. 15 Stockholmspolisens samarbete med Maria ungdom och socialtjänsten i Stockholms stad mot ungas narkotikamissbruk.

39 Rapport 39 (76) Några insatser, framförallt från Polismyndigheten i Skåne, är välplanerade och har målsatts så att det motsvarar genomförandeplanen. I polisområde Mellersta Skåne har mål och planering dokumenterats på ett tydligt sätt. Insatsplanen är omfattande och i den finns beskrivet vad som ska genomföras och hur arbetet ska följas upp. Närpolisområde Helsingborg i polisområde Nordvästra Skåne har lagt en insats med fokus på ett problematiskt bostadsområde. Deras insatsplan är informativ och arbetet är målsatt för att mäta arbetet med de planerade åtgärderna. Närpolisområde Kulla-Bjäre i samma polisområde har en genomförandeplan som tydligt visar vad som ska göras och vilka mål som ska uppnås genom insatsen. Även insatsen i Landskrona i samma polisområde och insatsen för Hässleholm i Nordöstra Skåne har en tydlig inriktning och plan för genomförande. En informativ och detaljerad insatsplan har också dokumenterats av Västerorts och Södertörns polismästardistrikt i Polismyndigheten i Stockholms län. Deras val av arbetsmetoder och målsättning är relevanta. Roslagens polismästardistrikt har skrivit att de ska identifiera ungdomar i riskzon och arbeta mot dem med klassiska arbetsmetoder som intensivövervakning och kontaktskapande. Målet har satts till 50 identifieringar och detta är ett mål som motsvarar den insatsplanering de dokumenterat.

40 Rapport 40 (76) 6 Utvärderingsfasen - resultat Polismyndigheterna har rapporterat in vad de tycker att de har uppnått under insatsfasen. Uppföljningen av insatserna i PUM-A görs genom att utfallet gentemot de kvantitativa målen och genomförandet av de valda arbetsmetoderna kommenteras. Polismyndigheten ska också dokumentera vad som varit bra respektive mindra bra med insatsen och vad de ska tänka på inför liknande insatser. Uppföljningen syftar både till att göra en bedömning av hur lyckad insatsen varit och till att ge ett kunskapsunderlag för framtida satsningar. 6.1 Nationell lägesbeskrivning av polismyndigheternas uppföljning av planerade insatser för utredning och lagföring Polismyndigheterna har generellt varit kortfattade i sina uppföljningar av de kvantitativa målen. Polismyndigheten Dalarna och polismyndigheterna i Västerbottens, Kronobergs och Norrbottens län har inte kommenterat de uppsatta kvantitativa målen i sina insatser. När det gäller val av arbetsmetoder finns utrymme för förbättring. Polismyndigheterna i Västmanlands, Uppsala och Östergötlands län har redogjort för olika operativa metoder som alla får anses relevanta för området och i samtliga fall redogjort för utfall för metoden. Av 17 polismyndigheter har 6 angett PNU som operativ metod, se diskussion kring PNU i avsnitt 7.5. Fyra polismyndigheter har som arbetsmetod angett att utredningar av ungdomsärenden ska genomföras enligt gällande lagstiftning och tidsfrister. Två av dessa har inte kommenterat utfall av metoden. En polismyndighet har konstaterat att utredningsverksamheten har följt gällande lagstiftning och en polismyndighet har redogjort för hur tidsfristen hålls i åklagarledda respektive polisledda förundersökningar. De flesta polismyndigheter anser att insatsen varit bra för att den satt fokus på ungdomsutredningar och givit en möjlighet att identifiera problemområden, både internt och externt, avseende utredningsprocessen. De flesta polismyndigheter har tagit lärdom av insatsen och ser hur arbetet kan förbättras inför framtida insatser. Två polismyndigheter anser att det varit oklart under projektets gång huruvida det skulle fullföljas eller inte. Samma två polismyndigheter har också påpekat vikten av förankring på lokal nivå. Polismyndigheterna i Halland, Kronoberg och Norrbotten har inte dokumenterat vad som varit bra och mindre bra med insatsen. I insatserna finns gott om tips inför framtida insatser Jämförelser mellan storstadsmyndigheterna I Polismyndigheten i Stockholms län har varje polismästardistrikt lagt en insats mot utredning och lagföring. Nacka, City, Roslagen och Västerort har

41 Rapport 41 (76) följt upp sina kvantitativa mål. Söderort har två mål varav ett är uppföljt, Södertälje har kommenterat ett av sina mål men målen kan inte anses vara uppföljda. Norrort har inte kommenterat sina mål. När det gäller valet av arbetsmetoder har Nacka och Södertörn endast angett PNU som arbetsmetod. Södertälje och Roslagen har angett val av arbetsmetoder men inte kommenterat utfall för metoden och Söderorts arbetsmetod borde använts under probleminventeringsfasen. City, Norrort och Västerort har beskrivit utfallet för respektive arbetsmetod men i insatserna från Norrort och Västerort är beskrivningen svår att förstå och inte fullt ut relevant. Samtliga polismästardistrikt, förutom Södertörn, har identifierat vad som varit bra och dåligt under insatsen. Man pekar på att det fokus som lagts på ungdomsutredningarna varit positivt och att insatsen lett till uppföljning och effektivitet. Det som varit mindre positivt är exempelvis tidpunkten för insatsfasen, att personalresurser inte kunnat upprätthållas och att utredningspersonal inte har kunskap om hur PUM-A ska användas. I Polismyndigheten i Skåne har varje polisområde dokumenterat en insats i PUM-A. Inget av polisområdena har satt två mål i enlighet med de nationella målen för insatsen avseende utredning och lagföring. Samtliga polisområden, förutom Mellersta Skåne, har följt upp sina kvantitativa mål även om kommentarerna till målutfallet inte alltid är tätt kopplat till målet. Sammantaget kan sägas att uppföljningen av insatserna i Skåne kan bli tydligare så att de blir lättare att använda i framtida planering för liknande insatser. Polisområde Södra och Mellersta Skåne har endast angett PNU som val av arbetsmetod och Nordöstra Skånes val av arbetsmetod kunde ha formulerats så att det tydligare framgår vad som är arbetsmomenten. Nordvästra Skåne och Malmö har kortfattat beskrivit utfall för sina arbetsmetoder. Samtliga polisområden i Skåne har identifierat vad som varit bra och dåligt under insatsen. Det polismyndigheterna har uppnått och redovisat i sin uppföljning är bland annat att ärendebalanser sänkts och att antalet blanketter om barn i fara som skickats till socialnämnden har ökat. Negativt har bland annat varit att administration och dokumentation tagit mycket tid. I Polismyndigheten i Västra Götaland har polisområdena Fyrbodal, Älvsborg och Skaraborg lagt var sin insats. Polisområde Storgöteborg har lagt tre insatser, varav två är mer operativa och har en inriktning både mot brottsförebyggande och utredande arbete (se avsnitt 7 där en av dessa insatser beskrivs). Båda dessa insatser är noggrant uppföljda. Samtliga polisområden i Polismyndigheten i Västra Götaland har satt mål i förhållande till de två nationella målen. Samtliga polisområden har därutöver satt ett eller fler andra mål. Samtliga polisområden, förutom Älvsborg, har följt upp sina kvantitativa mål. Storgöteborgs uppföljning av de kvantitativa

42 Rapport 42 (76) målen är mycket utförlig och informativ. Älvsborg, Fyrbodal och Skaraborg har alla angett PNU som arbetsmetod. Fyrbodal och Skaraborg har kommenterat utfall för sin arbetsmetod. Storgöteborg har redovisat en arbetsmetod och utförligt kommenterat utfallet för metoden. Samtliga polisområden har identifierat vad som varit bra och dåligt under insatsen. Bland de positiva erfarenheterna nämns att det varit bra med en speciell ungdomssatsning och att de fått bättre inblick i problem som inte identifierats tidigare. Negativt har varit att insatsen tagit mycket tid i anspråk och att polisen varit tvungen att svara på frågor som rör andra myndigheter. 6.2 Nationell lägesbeskrivning av polismyndigheternas uppföljning av planerade brottsförebyggande insatser De flesta polismyndigheterna har följt upp sina insatser genom att dokumentera utfallet för de uppsatta kvantitativa målen och genom att göra en bedömning av genomförandet, hur väl arbetet fungerat med de arbetsmetoder de valt och de direktiv de lagt in i insatsen. Generellt sett har de kvantitativa målen följts upp i störst utsträckning och det genomförda arbetssättet i mindre utsträckning. De flesta polismyndigheter har dock identifierat framgångsfaktorer, vad som varit mindre bra och vad de ska ha i åtanke inför kommande satsningar. Många polismyndigheter har i sin uppföljning dokumenterat att de genomförda insatserna har varit lyckade. Detta har gjorts både av polismyndigheter som uppnått de kvantitativa mål de satt upp och av de polismyndigheter som redovisat ett resultat som inte nått upp till de kvantitativa mål de satt. Även de polismyndigheter som inte lyckats uppnå de kvantitativa målen har dokumenterat att arbetet på vägen dit lett till andra vinster i form av större kunskap om ungdomars beteende, personkännedom och kontaktskapande. För de flesta polismyndigheterna har insatsen lett till förbättrad samverkan med socialtjänst, skolor och personal inom andra ungdomsrelaterade verksamheter, till exempel fritidsgårdspersonal, drogförebyggare med flera. De strategiska och operativa kartläggningarna har av många polismyndigheter beskrivits som välbehövliga och nyttiga. Resultat som observerats av många polismyndigheter är att ungdomsproblematiken blivit väl känd bland många i personalen på myndigheten tack vare satsningen och att det skapats många nya och bra kontakter mellan ungdomar och poliser i områdena. Precis som i insatserna avseende utredning och lagföring finns det i de brottsförebyggande insatserna dokumenterat tips för framtida insatser. Brister som dokumenterats i insatserna är att man i flera polismyndigheter inte kunnat genomföra satsningen utifrån den planering som gjorts eftersom personalen tagits i anspråk för andra uppdrag under insatstiden. Det har också på flera håll identifierats brister i samverkan mellan KUT och poliserna i

43 Rapport 43 (76) yttre tjänst. Information har inte lämnats från KUT till de andra verksamheterna och inflödet av underrättelseuppslag till KUT har varit dåligt. I några polismyndigheter har det upplevts som ett problem att satsa stort både på utredningsarbete och brottsförebyggande arbete gällande ungdomar, i vissa fall har utredningsarbetet prioriterats högre och det brottsförebyggande arbetet har fått stå tillbaka. Exempel på informativa och sakliga uppföljningar finns i insatserna från polismyndigheterna i Jönköpings och Östergötlands län och från Polisområde Mitt i Polismyndigheten i Södermanlands län, Polisområde Fagersta i Polismyndigheten i Västmanlands län, närpolisområde Örebro i Polismyndigheten i Örebro län och två insatser från närpolisområde Västerås i Polismyndigheten i Västmanlands län (insatser mot mopeder och gatuvåld). Polismyndigheten Dalarna har några insatser där uppföljning inte har gjorts. Länsinsatserna från Södermanlands och Norrbottens län innehåller ingen uppföljning Jämförelser mellan storstadsmyndigheterna I Polismyndigheten i Stockholms län har flera distrikt lagt två insatser, en för närpolisverksamheten och en för utryckningsverksamheten (ingripandeverksamheten). Överlag har närpolisernas arbete följts upp bättre än utryckningsverksamhetens. I de olika verksamheternas insatser, framförallt från City, Söderorts, Norrorts, Södertörns och Södertälje polismästardistrikt finns stora problem gällande uppföljningen. Genomförandet och valet av arbetsmetoder har kommenterats i liten utsträckning. För insatserna har mål satts upp som är oklara och i vissa fall har inte det operativa arbetet dokumenterats så att uppföljningen är möjlig. Det verkar också finnas problem med att ta fram statistik för de månader man arbetat med insatsen. I vissa fall har årssumman för ett visst mått redovisats och i vissa fall har utfallet beskrivits som noll då det är okänt vad polisdistriktet presterat under insatstiden. Att dessa problem finns gällande uppföljningen har uppmärksammats av City, Söderorts, Norrorts och Södertälje polismästardistrikt. Några av dessa har presenterat förslag på hur de ska göra i framtida insatser. I Norrorts och Söderorts polismästardistrikt har det funnits problem kring bemanningen för insatserna och det upplevs som problematiskt att ha två eller flera insatser parallellt med liknande inriktning. Västerorts polismästardistrikt har följt upp kvantitativa mål men ej valda arbetsmetoder. De har identifierat vad som varit bra och dåligt med insatsen och lämnat rekommendationer för framtiden. Roslagens polismästardistrikt har inte dokumenterat arbetet så att det kan följas upp i PUM-A men beskriver att de arbetat enligt planen. De kan därför inte redovisa något utfall gentemot de kvantitativa mål de satt upp. Polismästardistriktet har identifierat brister i hanteringen av insatsen och att

44 Rapport 44 (76) ansvarsfördelningen varit otydlig. I Nacka polismästardistrikt har ingen insats genomförts p.g.a. personalbrist, därmed finns heller ingen uppföljning. Förbättringsmöjligheter avseende planering har identifierats. I Skåne har varje polisområde lagt en eller flera insatser. Alla insatser är uppföljda avseende de kvantitativa målen. Mellersta Skåne och Södra Skåne har noterat utfallet för de kvantitativa målen men inte kommenterat eller endast i liten utsträckning beskrivit utfallet av arbetsmetoder eller lärdomar för framtida insatser. I polisområde Malmö finns mål om att bryta brottskurvan vilket dock endast har följts upp genom antalet anmälda rånbrott under aktuell period. Uppföljningen kan därför inte betraktas som tillfredsställande. Polisområdet har kommenterat att det skapats en ungdomsrotel strax före insatsfasen och att detta påverkat både det brottsförebyggande och det utredande arbetet positivt, det är dock inte angett på vilket sätt detta har visat sig. I Polismyndigheten i Västra Götaland har de tre polisområdena Fyrbodal, Skaraborg och Älvsborg lagt en insats var i PUM-A. Polisområdena Fyrbodal och Skaraborg har gjort informativa uppföljningar både av kvantitativa mål och av de valda arbetsmetoderna. De har också identifierat lärdomar av insatsen. Polisområde Älvsborg har satt mål om att nyupptäcka ungdomar som missbrukar men följt upp målet med statistik över antalet upprättade anmälningar mot aktuell narkotikabrottslighet. Det framgår därmed inte om de personer som misstänkts för brotten är nyupptäckta. De har inte följt upp valda arbetsmetoder eller identifierat vad som varit bra eller dåligt under insatsen. En lärdom för framtiden är att tipshanteringen behöver förbättras. Storgöteborg har lagt flera insatser, vissa gäller närpolisområden och vissa gäller särskilda insatser, så kallade operationer. Generellt har insatserna från Storgöteborg följts upp på ett bra sätt. Eftersom polisområdet haft ett eget inriktningsbeslut finns också en uppföljning dokumenterad som är en sammanfattning av uppföljningen från insatserna. I polisområde Nordvästra Skåne har flera insatser lagts. Närpolisområde Helsingborg har följt upp både kvantitativa mål och arbetsmetoder samt identifierat lärdomar. Närpolisområde Söderåsen har en något mer kortfattad uppföljning och har inte kunnat följa upp de kvantitativa målen på ett enkelt sätt. De har identifierat vad de ska tänka på för kommande insatser, bland annat att de ska utöka spaningen mot viss typ av brottslighet. I Kulla-Bjäre beskrivs i uppföljningen att de fått bättre kännedom om ungdomsgrupperingar och beteenden hos ungdomar. De har följt upp de kvantitativa målen, till viss del genomförandet, och de har dragit lärdomar av insatsen. För Landskrona har det lagts en egen insats som visserligen innehåller en omfattande uppföljning både av arbetsmetoder och mål men där det inte går att utläsa hur utfallet var för den period när nationella satsningen pågick.

45 Rapport 45 (76) I Nordöstra Skåne har endast Hässleholm lagt in en insats. Det mål de valt, att mäta trafikbrottslighet, visade sig svårt att följa upp. I det mål de satt upp om antal upprättade underrättelseuppslag har antalet blivit betydligt mindre än planerat då de inte dokumenterat sitt arbete enligt plan och därmed inte kunnat följa upp det. De har beskrivit vad de iakttagit som resultat av valda arbetsmetoder och de har dragit lärdomar av insatsen, exempelvis vilka tider de ska arbeta mot aktuell brottslighet.

46 Rapport 46 (76) 7 Analys RPS har granskat polismyndigheternas insatser på området för brottsförebyggande arbete och gällande utredning och lagföring. RPS har också granskat genomströmningstiderna i ungdomsbrottsutredningar. Det finns flera goda exempel där man ser en positiv utveckling av utredningstiderna. Det finns även exempel på väl planerade och genomförda brottsförebyggande insatser. Det finns dock områden där utvecklingsbehovet är stort och det är få insatser som uppfyller kravet på att vara planerade och uppföljda i enlighet med PUM. De lagstadgade tidsfristerna i ungdomsbrottsutredningar hålls inte alltid och dokumentationen av insatserna i PUM-A är bra i vissa delar men kan bli bättre i andra delar. 7.1 Genomströmningstiderna i polismyndigheterna RPS har undersökt förändringen i polismyndigheternas arbete med ungdomsbrottsutredningar och jämfört resultatet från insatsfasen med resultatet från probleminventeringsfasen. Polisens ansvar är att utreda ungdomsbrott på ett sådant sätt att de lagstadgade tidsfristerna kan hållas. Analysen visar att arbetet med sådana utredningar på polismyndigheterna inte alltid bedrivs på ett sådant sätt att utredningar slutförs inom den tid som krävs för att den lagstadgade sexveckorsfristen ska kunna hållas. På nationell nivå har det inte skett någon förändring mellan de båda faserna i nationella avseende andelen tidsfrister som överskrids hos polisen. Sexveckorsfristen har överskridits hos polismyndigheterna i en sjättedel av de utredningar där det löper en tidsfrist utan att det angivits något acceptabelt skäl till det. Andelen är densamma under probleminventeringsfasen och insatsfasen. Med en snävare bedömning skulle denna andel kunna vara högre eftersom det i denna rapport har gjorts en bedömning som är fördelaktig för polisen. Exempelvis har de utredningar där både polisen och annan instans varit långsam i sin handläggning inte räknats in bland de utredningar där ansvaret för den överskridna tidsfristen läggs på polisen. En granskning av de överskridna tidsfristerna visar att de i de flesta fall överskridits med några veckor. Under insatsfasen hade hälften ärendena med överskriden tidsfrist slutredovisats genom förundersökningsprotokoll eller genom nedläggningsbeslut inom 3 veckor efter att tidsfristen löpt ut. Samtidigt fanns det under både probleminventeringsfasen och insatsfasen utredningar som tagit mer än 20 veckor från att sexveckorsfristen börjat löpa. Främst gällde detta misshandelsutredningar som ibland kan vara komplicerade ärenden där det krävs många utredningsåtgärder, men det gällde också stöld ur butik och skadegörelse som normalt är enkla ärenden att utreda. RPS kan inte se någon rimlig förklaring till att relativt okomplicerade ärenden

47 Rapport 47 (76) överskrider tidsfristen. Därmed sägs inget annat än att polismyndigheterna har ett absolut krav att hålla tidsfristerna i alla utredningar, även i de komplicerade. En granskning av hur lång tid som förflutit mellan att en skälig misstänkt registrerats och att denne underrättats om misstanke, alternativt att misstanken läggs ned, visar på stora skillnader mellan polismyndigheterna. Det är oklart varför skillnaderna mellan polismyndigheterna är så stora. En granskning av sammansättningen av utredningarna visar att skillnaderna mellan polismyndigheterna inte kan förklaras av de brottstyper som förekommer i utredningarna. Det finns förbättringsmöjligheter när det gäller att uppfylla kravet på att en person som är skälig misstänkt för ett brott snarast och direkt ska underrättas om anklagelserna mot sig (formuleringen i FN:s konvention om barns rättigheter) Polismyndigheter med förbättrat resultat Polismyndigheterna i Västra Götaland och i Örebro län har under båda faserna redovisat ett resultat bättre än det nationella snittet, både vad gäller hur de håller sexveckorsfristen och hur snabbt de underrättar om misstanke. Resultaten för tidsfristen har dessutom stärkts mellan faserna. Polismyndigheten i Värmlands län överskred tidsfristerna under probleminventeringsfasen i ungefär lika stor andel av utredningarna som det nationella snittet. Utvecklingen under insatsfasen är en klar förbättring och andelen överskridna tidsfrister var under insatsfasen lägre än det nationella snittet. Även tiden från underrättelse om misstanke har förbättrats till insatsfasen. Räknat på de fyra första veckorna från registrering av skälig misstanke var Polismyndigheten i Värmlands län snabbast i landet. I Polismyndigheten i Västerbottens län överskreds tidsfristerna i något större andel av utredningarna än det nationella snittet under probleminventeringsfasen. Detta resultat har förbättrats och under insatsfasen överskreds tidsfristen i endast fyra procent av utredningarna vilket är lägst i landet. Utvecklingen av tiden mellan att en skälig misstänkt registrerats och att underrättelse om misstanke skett har förbättrats under insatsfasen och är bättre än det nationella genomsnittet. Polismyndigheten i Norrbotten har förbättrat sitt resultat avseende andelen utredningar där de överskrider sexveckorsfristen. Myndighetens resultat var bättre än det nationella snittet under båda faserna. En liten förbättring har skett av tiden mellan registrering av skälig misstanke och underrättelse om misstanke. Resultatet är i linje med det nationella snittet under insatsfasen. Fler polismyndigheter som uppvisar positiv utveckling när det gäller hur de håller sexveckorsfristen är polismyndigheterna i Västernorrlands, Södermanlands och Östergötlands län. Alla tre polismyndigheter håller tidsfrister-

48 Rapport 48 (76) na i fler ärenden än polisen nationellt. Detta resultat redovisas av myndigheten under båda faserna. En försämring har skett från probleminventeringsfasen till insatsfasen när det gäller hur snabbt polismyndigheterna underrättar om misstanke. Polismyndigheten i Södermanland följer samma utveckling Polismyndigheter med ett försämrat resultat En försämrad utveckling av andelen utredningar där polisen överskrider tidsfristen från probleminventeringsfasen till insatsfasen finns i Polismyndigheten Gotland och polismyndigheterna i Jämtlands, Jönköpings, Kronobergs, Uppsala och Västmanlands län. I Polismyndigheten Gotland och polismyndigheterna i Jämtlands och Jönköpings län har andelen utredningar där polisen överskridit tidsfristen utan acceptabelt skäl försämrats från en nivå bättre än det nationella snittet till en nivå i linje med det nationella snittet eller sämre. I övriga ovan nämnda polismyndigheter har utvecklingen gått från en nivå i linje med nationella snittet till en nivå sämre än det nationella snittet. Polismyndigheten i Kronobergs län uppvisar ett klart förbättrat resultat av andelen utredningar där man underrättat om misstanke snabbt efter att en skäligen misstänkt registrerats. Detta förklaras dock av att det under insatsfasen rapporterades in en mycket större andel utredningar gällande stöld ur butik än under probleminventeringsfasen. Trots att dessa utredningar ofta går snabbt att utreda har Polismyndigheten i Kronobergs län ett försämrat resultat avseende hur de håller tidsfristen. Resultat under insatsfasen avseende hur snabbt en skälig misstänkt underrättas om misstanke är sämre än nationella genomsnittet i några polismyndigheter. Dessa är främst polismyndigheterna i Kalmar, Skåne, Södermanlands och Uppsala län. Utvecklingen av genomströmningstiderna i Polismyndigheten Dalarna är okänd på grund av osäkra uppgifter. Detsamma gäller Kalmar län då få ärenden rapporterades in under probleminventeringsfasen. Övriga polismyndigheter som inte nämnts under detta avsnitt har ett resultat som inte avviker nämnvärt från det nationella snittet Tiden för underrättelse om misstanke skjuts inte fram Polisen har en teoretisk möjlighet att skjuta fram startpunkten för tidsfristen genom att vänta med att underrätta om misstanke. En ytlig kontroll har gjorts av tiden mellan registrering av skälig misstanke och underrättelse om misstanke mellan de utredningar som klarat tidsfristen och de utredningar som överskridit den för båda faserna. Jämförelsen visar att det finns stora skillnader mellan polismyndigheterna men att det inte finns ett tydligt mönster att polisen skjuter fram tiden för underrättelse om misstanke för att på så sätt klara sexveckorsfristen. Däremot har tidig underrättelse om misstanke angi-

49 Rapport 49 (76) vits som orsak till att tidsfristen överskridits i vissa utredningar, en orsak som naturligtvis inte är acceptabel. 7.2 PNU och ungdomsbrottsutredningar Arbetet enligt PNU är inte fullt ut tillämpligt för utredning av ungdomsbrott så som det är för annan utredningsverksamhet. Många av ungdomsbrottsutredningarna är inte polisledda, och det är fler regler som styr förstahandsinsatserna vid utredning av ungdomsbrott än vid utredning mot vuxna. Bland annat ska vårdnadshavare och socialtjänst kallas till förhör. 7.3 Insatser enligt PUM För att en insats ska sägas vara skriven i enlighet med PUM krävs att den är informativ i alla delar och att det som finns dokumenterat i de olika delarna kopplar till varandra. Få polismyndigheter har genomfört alla de delar som PUM består av och har därmed inte dokumenterat ett arbetssätt i sina insatser som visar att de arbetar enligt PUM, det vill säga att de planlagt sitt arbete utifrån en probleminventering och efter genomförd relevant arbetsinsats följt upp de vidtagna åtgärderna. I flera polismyndigheter krävs det dock små justeringar för att arbetssättet ska anses vara dokumenterat på ett sådant sätt att det tydligt framgår att de arbetat i enlighet med PUM Polismyndigheternas brottsförebyggande arbete enligt PUM Polismyndigheternas insatser inom det brottsförebyggande arbetet brister i de delar som gäller probleminventering och uppföljning. Däremot finns val av arbetsmetoder dokumenterat i nästan alla insatser och målsättningen för insatserna är i de flesta fall relevant i förhållande till valda arbetsmetoder. Dokumentationen av planeringen för genomförandet, dvs. insatsplanen, är däremot inte lika ofta välskriven utan kvaliteten varierar. Det blir uppenbart när allt material för den nationella satsningen granskats att dessa brister många gånger snabbt skulle kunna åtgärdas. I stort sett alla polismyndigheter har gjort en strategisk kartläggning av ungdomsbrottsligheten och det framgår av dessa kartläggningar att kunskapen om brott och ungdomar finns i polismyndigheterna. Det är alltså dokumentationen som har brister, inte det utförda arbetet. De största bristerna i dokumentationen finns i hur polismyndigheterna redovisat sin problembeskrivning. Eventuellt har flera polismyndigheter tolkat upplägget för den nationella satsningen som att den strategiska kartläggningen uppfyller kravet på probleminventering för det brottsförebyggande arbetet. Syftet med direktivet om att samtliga polismyndigheter skulle göra en strategisk kartläggning var dock att säkerställa att samtliga polismyndigheter vid minst ett tillfälle tagit fram en sådan kartläggning och att denna ska ligga till grund för planeringen av framtida brottsförebyggande insatser. För de insatser som genomförs under den nationella satsningen och som dokumen-

50 Rapport 50 (76) teras i PUM-A krävs, precis som i alla andra insatser, att en problembeskrivning ligger till grund för de planerade insatserna och att insatserna i övrigt planeras i enlighet med PUM. För de polismyndigheter som redan vid insatsfasens start hade färdiga strategiska kartläggningar fanns ett utmärkt tillfälle att i de brottsförebyggande insatserna beskriva problematiken i området utifrån kartläggningen och att ta operativa beslut utifrån informationen i kartläggningen (eventuellt efter komplettering med operativ kartläggning). Se exempel på välplanerad brottsförebyggande insats i avsnitt Insatser för utredning och lagföring enligt PUM I polismyndigheternas insatser på området utredning och lagföring finns möjligheter att förbättra dokumentationen, både i stort och smått. Det finns brister i probleminventering, val av arbetsmetoder och hur uppföljningen planerats och genomförts. Myndigheternas målsättning för insatserna har ibland inte en nära koppling till de genomförda åtgärderna vilket gör att de riskerar att inte vara relevanta målsättningar. Att endast ange PNU som arbetsmetod är inte tillfredsställande, utan valet av arbetsmetod måste i det här fallet utgå från målsättningen med nationella. PNU är en viktig grund för all utredningsverksamhet men när det gäller ungdomsbrottsutredningar finns det ett antal faktorer som polisen måste ta hänsyn till som gör att PNU inte kan tillämpas fullt ut. PNU ska vara ett förhållningssätt till utredningsarbete men behöver kompletteras med val av arbetsmetoder där det ska framgå hur polisen ska arbeta. Uppföljningen av insatserna mot utredning och lagföring kan utvecklas så att det kan presenteras ett utfall av hur polisen arbetat och vad polisen uppnått under satsningen. Precis som när det gäller insatser avseende brottsförebyggande arbete som dokumenteras i PUM-A, krävs att en problembeskrivning ligger till grund för de planerade insatserna och att insatserna i övrigt planeras i enlighet med PUM Generellt om polismyndigheternas målsättning I insatserna för det brottsförebyggande arbetet och arbetet för utredning och lagföring finns det exempel på bra, lättuppföljda och relevanta mål, men också exempel på brister. I en del av polismyndigheterna har målsättningen inte varit så tydlig och flera polismyndigheter har satt vissa bra mål men hade kunnat välja ytterligare mål för att mer styra verksamheten under insatsen och för att i efterhand ha ett bra underlag att följa upp genomförda insatser emot. Det gäller för polismyndigheterna att identifiera mål som mäter arbetsinsats och inte bara hur utvecklingen av upplevd trygghet eller viss typ av brottslighet såsom misshandel, skadegörelse och dylikt varit i ett område. När polisen ska följa upp ett genomförande är det mer informativt med mått såsom antal upprättade underrättelseuppslag, antal genomförda samverkansmöten, antal kontakter med olika målgrupper, antal genomförda kontroller etc. Ett mål om antal anträffade rattfyllerister säger ingenting om po-

51 Rapport 51 (76) lismyndighetens arbetsinsats med nykterhetskontroller. Vinsten med att jämföra utfallet av antalet anträffade rattfyllerister mellan olika insatser försvinner om det inte framgår bland annat hur många kontroller som genomförts. Syftet är att kunna identifiera vilken typ av kontroller som ger bäst träffprocent, när kontrollerna bäst utförs, vilka ställen de bäst utförs på etc Vad är relevant att mäta i brottsförebyggande insatser? Det mål som i inriktningsbeslutet angavs för det brottsförebyggande arbetet var endast att en strategisk kartläggning skulle tas fram. I övrigt fanns inga instruktioner gällande målsättningen för insatserna. De flesta polismyndigheter har i sina insatser noterat att en sådan kartläggning skulle tas fram samtidigt som endast enstaka polismyndigheter har satt upp detta som ett mål för insatsen och följt upp att det har skett. För det brottsförebyggande arbetet ska polismyndigheterna sätta mål för sitt arbete som är lätta att följa upp och som mäter både arbetsinsats enligt vald arbetsmetod och resultat av arbetet. Mål som bedöms mäta arbetsinsats för det mer övergripande generella ungdomsarbetet är bland annat antal upprättade underrättelseuppslag införande av kontaktpolisverksamhet i ett visst antal skolor minskning av antalet brott i ett mycket avgränsat geografiskt och brottsbelastat område antal besök i skolor och antal elever som informerats För Kronobergsmodellen är exempel på sådana mål antal beslagtagna hembränningsapparater antal polisiära förverkandebeslut antal anmälda brott mot alkohollagen, och antal misstänkta antal ärenden som redovisats genom förundersökningsprotokoll antal lagförda I arbetet med kriminellt belastade ungdomar eller kriminella grupperingar kan mål sättas om att unga ska avbryta en kriminell karriär. Sådana mål kräver en tydlig definition med kriterier som måste uppfyllas för att ett sådant mål kan sägas ha uppnåtts. Exempel på mål för sådant arbete är antal unga på en targetlista som avbrutit kriminell karriär antal ungdomar som lagförts eller omhändertagits enligt lagen om vård av unga identifiering av samtliga personer i en känd gruppering För arbetsmetoder mot narkotika bland ungdomar är sådana mål antal anmälningar om ringa narkotikabrott vilket nästan uteslutande är ett mått på polisens aktivitet. Även för sådana mål gäller det att hitta vad som mäter just sådant arbete som det är önskvärt att poliserna arbetar med. Ett förfinat mått

52 Rapport 52 (76) gällande ringa narkotikabrott är att mäta antalet nyupptäckta missbrukare. Antal kontakter med socialtjänsten med anledning av arbetet och antal ungdomar som motiverats till vårdinsats är ett annat sätt att mäta polisens arbetsinsats och utfall för arbetet med narkotikabrott. För arbetsmetoden med orossamtal eller bekymringssamtal mäts antal orossamtal som ska genomföras. Det är viktigt att den som sätter målet som ska mäta utfallet av insatsen har funderat över vad som är mest relevant att mäta. När det beslutats vad som ska följas upp måste det också klargöras hur detta ska mätas. Om det gäller brott måste det vara tydligt vilka brottskoder, geografiskt område och vilka tidsintervall som ska följas upp. Ibland kan totalantalet av något säga mest om utfallet av en insats medan det andra gånger är mest relevant att mäta en ökning eller minskning av något i förhållande till något annat, dvs. andelen. Exempelvis är det är det mest relevant att det mäta det faktiska antalet upprättade underrättelseuppslag medan det är mest relevant att mäta andelen utredningar inom en viss brottskategori som överlämnats till åklagare Polismyndigheternas målsättning i insatserna för utredning och lagföring De nationella målen för utredning och lagföring angavs i inriktningsbeslutet som att ungdomsbrottsutredningarna ska bedrivas i enlighet med gällande regelverk avseende tidsfrister och samverkan. Utöver det skulle eventuella ärendebalanser arbetas bort. Det finns exempel på otydliga mål och mål som vid en närmare granskning inte framstår som relevanta. Polismyndigheterna har inte fullt ut arbetat mot nationella insatsens mål på området utredning och lagföring. Ungefär hälften av polismyndigheterna har satt mål avseende både tidsfrister och ärendebalanser dvs. i enlighet med de nationella målen medan de andra polismyndigheterna valt andra mål. Ingen polismyndighet har uppnått målet om ärendebalanser Målsättning för tidsfrister och samverkan Många myndigheter har satt upp mål om att tidsfrister i ungdomsbrottsutredningar ska hållas vilket är ett högst relevant mål. Ett fåtal polismyndigheter har målsatt och följt upp samverkan. Några polismyndigheter har valt att mäta genomströmningstid vilket är ett mindre bra mål då det inte säger något om hur polismyndigheten håller tidsfristen i enskilda ärenden. Överlag kan noteras att många polismyndigheter i sina uppföljningar uppger att de hållit tidsfristen i nästan alla ärenden. I redogörelsen för varför vissa ärenden inte hållit tidsfristen har det angivits sådana skäl som faktiskt är godtagbara för att inte hålla tidsfristen. Det är viktigt att notera att det finns undantag för när tidsfristen får överskridas, detta regleras inte bara genom lag utan också genom beslut av justitieombudsmannen (JO) som granskat enskilda utredning-

53 Rapport 53 (76) ar. Det verkar finnas brister i polismyndigheternas kännedomen om orsaker som JO har sagt är godkända skäl till att överskrida tidsfristen. Andra uppsatta mål är mer diffusa och ibland irrelevanta. Någon polismyndighet har formulerat ett mål om att de inte ska ha några öppna ärenden en målsättning som inte är rimlig. Håller man tidsfristerna, och det generella skyndsamhetskravet, är det ointressant hur många öppna ärenden en polismyndighet har Målsättning för minskade ärendebalanser Inledningsvis kan konstateras att begreppet balans borde ha definierats inför insatsen, se diskussion kring detta i kapitel 9. Av några polismyndigheter har ärenden i balans tolkats som detsamma som öppna ärenden eller ärenden som inte är utlagda på handläggare. Att uppnå ett mål om att alla ärenden ska läggas ut på handläggare är lätt, det säger dock ingenting om arbetsprestationen i polismyndigheten. Utan flera mål för arbetet kan målet teoretiskt sett uppnås utan att något utredningsarbete utförs. RPS definition av ett ärende i balans är ett ärende där det inte pågår några utredningsåtgärder alls, oavsett om det är utlagt på handläggare eller inte. Generellt kan sägas att ambitionsnivån hos polismyndigheterna avseende det nationella målet om ärendebalanser varit låg. Några få polismyndigheter uppger att de inte har några ärenden i balans men begreppet har inte definierats. Många myndigheter har satt mål om att balansen ska minska med ett visst antal procent. Detta förefaller märkligt då målet för den nationella satsningen var att balanser skulle arbetas bort. Det är givetvis bra att antalet ärenden i balans minskar, vilket det gjort på många ställen runt om i landet, men inriktningen för insatsen var en annan Polismyndigheter med koppling mellan problembild, arbetsmetoder, genomförande och målsättning i de brottsförebyggande insatserna Polismyndigheternas planering inför insatsfasen ska vara ett direkt svar på den problembild som identifierats under probleminventeringsfasen. Om polismyndigheterna inte gjort någon problembeskrivning kan RPS inte veta hur polismyndigheterna motiverat valet av arbetsmetoder eller arbetssätt. RPS har dock valt att i de fall detta saknas titta på vilka åtgärder och arbetsmetoder polismyndigheterna planerat för utifrån ett resonemang om typisk ungdomsbrottslighet. Med typisk ungdomsbrottslighet menar RPS skadegörelse, misshandel, missbruk av urkund och vissa typer av stöldbrott. Det finns arbetsmetoder och välkända arbetssätt som används för att förebygga eller beivra sådan brottslighet. Detta gör att RPS trots att det inte finns någon problembeskrivning kan göra en övergripande bedömning av om polismyndigheten valt arbetsmetoder som kan anses vara relevanta. RPS har gjort en bedömning av hur väl de planerade åtgärderna motsvarar den problembild som

54 Rapport 54 (76) dokumenterats, och i det fall det saknas en problembeskrivning om de planerade åtgärderna kan antas motsvara en problembild med typisk ungdomsbrottslighet. Endast några polismyndigheter har utifrån identifierade problem i probleminventeringen valt åtgärder och operativa metoder som är kopplade till identifierade problem. De polismyndigheter utanför storstadsmyndigheterna som uppfyllt kravet på att under probleminventeringsfasen dokumentera en problembeskrivning är polismyndigheterna i Kronobergs, Jönköpings, Västerbottens, Östergötlands län och Södra polisområdet i Örebro län. Dessa myndigheter hade dokumenterat en tydlig och heltäckande problembeskrivning i PUM-A, alternativt länkat dokument eller hänvisat till rapport från KUT. Polismyndigheterna i Jönköpings och Kronobergs län har dokumenterat insatser där problembeskrivning, planering för insatser och målbeskrivning är relaterade till varandra. I Polismyndigheten i Jönköpings län är fokus identifierade ungdomar som polisen ska arbeta emot. I Polismyndigheten i Kronobergs län har polisen valt att arbeta riktat mot alkohol och narkotika men också med mer generella insatser mot ungdomsbrottslighet. De har satt mål för arbetet som både är relaterade till den problembild som beskrivits och som mäter polisens arbete med de arbetsmetoder de valt. I Västerbottens län har polismyndigheten valt arbetssätt och arbetsmetoder som svarar mot problembilden men har endast ett mål för insatsen - att införa kontaktpoliser. Polismyndigheten i Östergötlands län och i Södra polisområdet i Polismyndigheten i Örebro län har redovisat en problembeskrivning och valda arbetsmetoder som motsvarar problembilden, däremot saknas tydliga mål för insatserna. I Östergötlands län och i Södra polisområdet i Örebro län kunde kopplingen mellan problembeskrivning och val av arbetsmetoder varit tydligare. I Östergötlands län har polismyndigheten valt en mycket generell beskrivning av åtgärder under insatsen. Detsamma gäller målbeskrivningen som är att betrakta som en vision då de satt mål om att inga ungdomar ska hamna i kriminellt beteende. Polismyndigheten har också beskrivit att de ska utveckla metoder och förhållningssätt runt ungdomsbrottslighet. Båda målen är väldigt viktiga men bör ses som en vision snarare än mål som ska uppnås under den nationella satsningen. I Södra polisområdet i Polismyndigheten i Örebro län har polisen planerat för att arbeta mot de problem som identifierats i området. Polismyndigheten har även satt upp andra mål och valt att arbeta mot problem utöver de som finns angivna i problembeskrivningen, såsom alkoholbrott. Polisen i Södra polisområdet har målsatt både för planerat arbete som riktar sig mot ett känt problem och för de övriga arbetsmetoder och arbetssätt som de angivit att de ska arbeta efter. Närpolisområde Fagersta i Polismyndigheten i Västmanlands län har identifierat vissa platser där det förekommer ungdomsbrottslighet, i övrigt har det enligt egen analys bristande kunskap om ungdomsbrottsligheten De har valt

55 Rapport 55 (76) arbetsmetoder som motsvarar problembilden och målsatt på ett bra sätt. Uppföljningen kunde varit mer detaljerad och troligen kan de dra fler lärdomar av insatsen än vad som finns dokumenterat Polismyndigheter som har kopplat åtgärdsplan till problembild men som brister i målsättningen i de brottsförebyggande insatserna I Polismyndigheten i Västernorrlands län har en insats mot det brottsförebyggande arbetet lagts in först efter att tiden för den nationella satsningen avslutats. En bedömning enbart utifrån dokumentationen visar att insatsen är väl planerad och de valda arbetsmetoderna svarar mot den dokumenterade problembilden. Polismyndighetens målsättning om ett minskat antal ungdomsbrott är relevant men då det saknas andra mål kan polismyndigheten inte redovisa vilka av de planerade åtgärderna som faktiskt vidtagits. Eftersom uppföljningen brister i övrigt är det endast i liten omfattning som polismyndigheten kan dra lärdomar av insatsen. Polisområde Mitt i Polismyndigheten i Södermanlands län har lagt en kortfattad insats men har dokumenterat vad som kan krävas utifrån en miniminivå. Målsättningen för insatsen haltar dock lite, det satta målet om antalet händelserapporter i Storm med en speciell åtgärdskod visade sig svårt att följa upp. I Polisområde Västerås i Polismyndigheten i Västmanlands län har två insatser som är väl planerade och genomförda kopplats till beslutet. Det finns problembeskrivning, bland annat har tidigare insatser i PUM-A använts som underlag, och koppling till valda åtgärder. Målsättningen är bra utifrån mått på polisens arbete och minskad brottslighet Polismyndigheter som inte dokumenterat brottsförebyggande insatser enligt PUM De polismyndigheter som inte nämnts har lagt insatser som inte motsvarar en planering och ett genomförande enligt PUM. Det kan bero på att åtgärdsplanen inte kopplar gentemot den givna problembeskrivningen. Om ett visst problem beskrivits ska de valda arbetsmetoderna och den dokumenterade åtgärdsplanen syfta till att åtgärda identifierade problem. Om ingen problembeskrivning har dokumenterats bedöms polismyndigheten inte ha planerat en insats enligt PUM, likaså om åtgärdsplanen saknas. För att kunna dra lärdomar av en genomförd insats måste också de valda arbetsmetoderna och målen för insatsen följas upp. Varje uppföljning av en insats ska också avslutas med identifiering av vad som varit bra respektive dåligt med insatsen samt vad polismyndigheten ska ha i åtanke för kommande insatser. Om det inte gjorts någon uppföljning eller om denna inte visar vad polismyndigheterna genomfört, uppnått eller iakttagit har det inte bedömts som att insatsen är dokumenterad i enlighet med PUM.

56 Rapport 56 (76) Jämförelser mellan storstadsmyndigheterna avseende koppling mellan problembild, arbetsmetoder, genomförande och målsättning I Polismyndigheten i Stockholms län kan insatser från vissa distrikt sägas vara planerade i enlighet med PUM. Södertörns polismästardistrikt har identifierat problem, planerat för åtgärder som väl motsvarar problemen och i uppföljningen noterat vad som varit problematiskt med insatsen. Västerort polismästardistrikt har en mycket kort probleminventering i den brottsförebyggande insatsen i PUM-A. Om man också räknar den strategiska kartläggning av ungdomsbrottsligheten som de kopplat till insatsen för utredning och lagföring är probleminventeringen emellertid gedigen. Insatsplanen och genomförandet är mycket noggrant dokumenterat. Uppföljningen är bra i vissa delar men det finns också utvecklingspotential i den delen. Polismästardistriktet kan med små justeringar dokumentera bra insatser enligt PUM i PUM-A. Nacka polismästardistrikt har planerat en insats som med små justeringar skulle vara i enlighet med PUM. Övriga polismästardistrikt har insatser som saknar en eller flera av beståndsdelarna i PUM. I Polismyndigheten i Västra Götaland har polisområde Storgöteborg följt upp hela sin insatsstruktur (alla insatser från polisområdet som är kopplade till inriktningsbeslutet). Uppföljningen avser således både det brottsförebyggande arbetet och arbetet mot utredning och lagföring. Polisområdets arbete som helhet med insatserna och det egna inriktningsbeslutet är i enlighet med PUM. Alla beståndsdelar i PUM finns dock inte i samtliga insatser. Polisområde Fyrbodal har också lagt en insats som bedöms vara enligt PUM medan Älvsborg och Skaraborg inte når ända fram. För Älvsborgs del brister det i kopplingen mellan de olika delarna i insatsen och att det saknas en innehållsrik uppföljning medan Skaraborg brister i problembeskrivningen. Skaraborgs insats är bra i andra delar, nämligen bra insatsplanering, bra målsatt och bra uppföljd. Polisområdena Mellersta Skåne, Nordvästra Skåne (närpolisområde Helsingborg, Söderåsen och Landskrona) och Nordöstra Skåne (närpolisområde Hässleholm) har dokumenterat insatser i enlighet med PUM. I insatserna finns problematiken i området beskriven, det är planerat för åtgärder som också väl motsvarar de problem som identifierats. Polisområdena har inte bara valt arbetsmetoder utan också beskrivit i insatsplanerna hur arbetat ska genomföras. I insatserna finns flera goda exempel på målsättning som väl motsvarar det planerade arbetet och som kan mäta huruvida polisområdena nått upp till önskat resultat.

57 Rapport 57 (76) Exempel på välplanerad brottsförebyggande insats 16 Polismyndigheten i Jönköpings län har valt att undersöka vilka ungdomar som är mest brottsaktiva eller riskerar att inleda en kriminell karriär, och utifrån det planerat för åtgärder för att nå dessa ungdomar. Enligt planeringen skulle poliserna aktivt söka upp ungdomar, samla in information och skicka detta till KUT som sedan uppdaterar den så kallade targetlistan. Målet för insatsfasen syftade till att mäta ett ökat informationsinflöde till KUT genom att poliserna i området skulle skriva minst 175 underrättelseuppslag. Detta är ett mål som direkt svarar mot vald arbetsmetod, arbetet med targetlistan. Ytterligare ett mål för insatsen var att minst 10 av de ungdomar som fanns på polisens targetlista skulle ha avbrutit en kriminell karriär när insatsen var slut. Polismyndigheten har efter genomförd insats följt upp arbetet och analyserat sitt genomförda arbete och utfall för de kvantitativa målen. I insatsen har polismyndigheten redovisat reflektioner kring genomfört arbete, och både positiva och mindre framgångsrika delar av insatsen har belysts. Både de kvantitativa målen och valet av arbetsmetod har följts upp Exempel på insats som både avser utredning och lagföring och det brottsförebyggande arbetet I den nationella satsningen fanns två nationella inriktningsbeslut mot vilka polismyndigheterna kopplat sina insatser. Polismyndigheterna har därför oftast dokumenterat brottförebyggande insatser och insatser mot utredning och lagföring separat. Det finns dock exempel på insatser där polismyndigheter dokumenterat både det brottsförebyggande och det utredande arbetet inom en insats. Detta kan vara att föredra i många sammanhang och ett exempel när det varit lyckat att göra på det sättet är insatsen Bryggan i polisområde Storgöteborg. Bryggan genomfördes då polisen i området ville arbeta emot livsstilskriminella och ordningsstörningar i ett område. En erfarenhet från en tidigare liknande insats var att det finns behov av att samlokalisera utrednings- och spaningsresurser och också samordna dessas arbetstider. I polisområdet valde man därför att skapa en insats där både det brottsförebyggande arbetet och arbetet med att utreda och lagföra bedrivs inom samma insats. Arbetet har varit lyckat och uppföljningen visar på konkreta förslag inför framtida insatser. 7.4 Polismyndigheternas dokumentation i PUM-A PUM-A är ett verktyg för att planera polisens operativa arbete och ett verktyg för polisanställda som arbetar med genomförandet av en insats. Verktyget är tänkt att användas både av personer i planerings- och ledningsfunktion och av utförare. Det är av största vikt för samtliga parter att problembild och åtgärder beskrivs på ett tydligt sätt. De dokument som skapas i PUM-A när 16 PUM-A id: V

58 Rapport 58 (76) en insats läggs in är tänkta att användas exempelvis vid en utsättning när man går igenom varför och hur en viss insats ska göras. De flesta polismyndigheter har inte dokumenterat arbetet i PUM-A så som avsågs för den nationella. I de brottsförebyggande insatserna har samtliga polismyndigheter gjort en beskrivning av val av arbetsmetoder och åtgärder som ska genomföras. I insatserna gällande utredning och lagföring har nästan ingen polismyndighet beskrivit val av arbetsmetoder, dokumenterat en insatsplan eller gjort innehållsrika uppföljningar. Den nationella satsningen var första gången det fanns ett nationellt direktiv om att polismyndigheterna skulle dokumentera sitt utredningsarbete i PUM-A vilket delvis kan förklara varför kvaliteten på dessa insatser i PUM-A är lägre än de brottsförebyggande insatserna. Det blir tydligt att polismyndigheterna har en mycket större vana att dokumentera det brottsförebyggande arbetet. I stort sett ingen polismyndighet har kopplat beställningen till KUT till insatsen i PUM-A. Detta var en teknisk möjlighet som var helt ny vid insatsens början och informationen om att detta var möjligt hade inte hunnit spridas i polismyndigheterna Strategiska kartläggningar De flesta polismyndigheter har tagit fram en strategisk kartläggning med anledning av den nationella satsningen. Någon polismyndighet hade en strategisk kartläggning av ungdomsbrottsligheten sedan tidigare och har använt denna inom den nationella satsningen, medan det är några enstaka polismyndigheter som inte tagit fram någon strategisk kartläggning eller som tagit fram en kartläggning som inte kan sägas uppfylla kriterierna för att den ska anses vara strategisk. RPS bedömning är att de strategiska kartläggningarna överlag håller hög kvalitet och att de flesta strategiska kartläggningarna innehåller ett sådant underlag att beslut kan tas om det framtida brottsförebyggande arbetet. 7.5 Identifierade framgångsfaktorer Flera framgångsfaktorer har identifierats av polismyndigheterna. RPS vill lyfta fram några av dem. En del av framgångsfaktorerna är kända sedan tidigare men en del är troligen sådant som är nytt för vissa polismyndigheter Samordning av arbetstider På polismyndigheterna har man bedömt att det finns effektivitetsvinster att göra om man samordnar arbetstider för personal på olika enheter och myndigheter. Polisens ungdomsgrupp har stor fördel av att kunna arbeta samma tider som socialtjänstens personal så att insatser mot ungdomar kan göras av polisen och socialtjänsten tillsammans, inte minst för att socialtjänsten ska kallas till förhör med misstänkta under 18 år. Det är också en fördel om poli-

59 Rapport 59 (76) sens arbetstider kan samordnas med bland annat kommunens alkoholhandläggare så att gemensamma krogtillsyner kan göras när det behövs. Det har också framförts att det är bra om polisens ungdomsgrupp kan arbeta samtidigt som andra enheter inom polisen. De kan då göra gemensamma insatser. Polisens ungdomsspanare har stor nytta av att kunna ha utredningsresurser tillgängliga under sin arbetstid Samverkan Samarbetet med åklagare är en av förutsättningarna för ett effektivt ungdomsarbete, inte minst då sexveckorsfristen är gemensam för polis och åklagare. En identifierad framgångsfaktor är särskild utsedd personal som arbetar med ungdomsärenden, både hos polisen och hos åklagaren. I vissa områden finns särskilda ungdomsåklagare vilket polismyndigheterna anser värdefullt. I Västra Götaland har polisen en överenskommelse med den utsedda ungdomsåklagaren om att lottningen och första direktivet i ungdomsärenden tas på telefon och dokumenteras av polisen. På så sätt sparas värdefull tid i inledningsskedet. Det här är ett av flera exempel på hur man kan samverka med åklagarna och hitta rutiner för snabbare handläggning. En annan framgångsfaktor som identifierats är att polismyndigheterna ska arbeta för att förvarna andra myndigheter om att de planerar att genomföra en insats. Då får dessa myndigheter en möjlighet att planera för ett större ärendeinflöde eller dylikt och i bästa fall motiveras de till att genomföra en egen kraftsamling under samma insatsperiod. När det gäller tidsvinster har en polismyndighet framfört att funktionen med bevakningsdatum i DurTvå hjälper polisen att ha överblick över vilka ärenden som riskerar att överskrida tidsfristen. Denna funktion finns hos alla polismyndigheter och kan vara ett sätt att få bättre översikt ungdomsutredningarna och medföljande tidsfrister. För att öka samordningen av ungdomsbrottsutredningar bör en person som kan anses vara skäligen misstänkt i ett ärende också skrivas in som det och inte som utpekad person. Det är också en stor fördel om information som kommer fram genom ungdomsbrottsutredningar och som kan vara av intresse i underrättelsearbetet noteras på underrättelseuppslag och skickas till KUT. Det kan exempelvis vara information om vem som umgås med vem. Det förefaller som om poliser i yttre tjänst och de som har spaningsuppdrag i större utsträckning upprättar underrättelseuppslag än de som arbetar med utredningsverksamhet. Framgångsfaktorn ligger i att utredare delar med sig av information som kan vara till nytta i det yttre arbetet och att det inte bara finns ett informationsflöde utifrån och in till utredningsverksamheten.

60 Rapport 60 (76) 8 Slutsats De inkomna handlingarna för den nationella satsningen visar att det beslut som togs av rikspolischefen och länspolismästarna inte har haft ett så kraftigt genomslag i polismyndigheterna som intentionen var. Den nationella satsningen har dock lett till genomfört arbete som förväntas ha betydelse för framtida insatser på ungdomsområdet. De framtagna strategiska kartläggningarna som numera finns i nästan alla polismyndigheter kan utgöra ett underlag för planeringen av kommande insatser. Att polismyndigheterna nu för första gången planerat insatser gällande utredning och lagföring mot ett nationellt inriktningsbeslut borde leda till att de vid framtida liknande satsningar kan använda kunskap som framkommit genom detta arbete. 8.1 Ingen större förändring i genomströmningstiderna Sexveckorsfristen har överskridits hos polismyndigheterna i en sjättedel av utredningarna där det löper en tidsfrist, utan att det angivits något acceptabelt skäl till det. Denna andel har inte förändrats mellan de båda faserna i nationella. Det har heller inte skett någon förändring på nationell nivå avseende hur lång tid som passerat mellan att en skälig misstänkt registrerats i en utredning och att denne underrättats om misstanke. Det har tidigare framförts att utredningsverksamheten på många håll är under stor press och att enskilda ungdomsutredare får dra ett tungt lass och handlägga fler ärenden än de mäktar med. I utvärderingen av den nationella har inte analyser gjorts av resurserna för ungdomsbrottsutredningar men att det förhåller sig på det viset antyds i en del av insatserna. Det är polismyndigheternas ansvar att tilldela ungdomsutredningsverksamheten så mycket resurser att de kan klara de lagstadgade tidsfristerna, även under sommarmånaderna. 8.2 Avsaknad av dokumenterad planering, främst gällande utredningsarbetet Det kan konstateras att polismyndigheterna inte är vana att dokumentera utredningsarbetet i PUM-A. De flesta polismyndigheter har dokumenterat val av arbetsmetoder och gjort en insatsplan för det brottsförebyggande arbetet men detta saknas som regel när det gäller insatser för utredning och lagföring. För båda verksamhetsområdena kan dokumentationen av problembilden bli utförligare. Med små justeringar, såsom att koppla befintliga dokument till insatserna, kan insatserna bli mycket mer informativa och dokumenteras på ett sådant sätt att de genomsyras av PUM. Vid denna rapports tryckning har det skett förbättringar i polismyndigheternas kunskap om PUM-A och nya funktioner i systemet har tillkommit vilket möjliggör förbättrad dokumentation framöver. De utbildningsinsatser som

61 Rapport 61 (76) genomförs både av RPS och polismyndigheterna borde också öka möjligheterna till bättre dokumentation. 8.3 Arbete enligt PUM All planlagd operativ polisverksamhet ska planeras enligt PUM. Den dokumentation som granskats för den nationella satsningen visar att så inte är fallet i polismyndigheterna. Det förefaller finnas skillnader mellan hur polismyndigheterna planerar det brottsförebyggande arbetet jämfört med arbetet för utredning och lagföring. Den brottsförebyggande verksamheten verkar planeras i större utsträckning, vilket framgår av hur informativa och relevanta valen av åtgärder, insatsplaner och målsättning är i insatserna. Samtidigt finns det brister i problembeskrivningen. I insatserna för utredning och lagföring finns stora utvecklingsmöjligheter för arbetet enligt PUM. Detta visas på flera sätt, till exempel genom att problembeskrivning har brister eller saknas åtgärder inte är detaljerade eller noggrant planerade uppföljningen har brister Det visas också genom att polismyndigheterna har uppenbara problem med att målsätta sitt arbete mot utredning och lagföring. Ett annat perspektiv på arbetet i enlighet med PUM är att polismyndigheterna bör analysera den egna organisationens förmåga att hantera ett problem. Så förefaller de inrapporterade insatserna inte varit. En probleminventering syftar till att kartlägga ett visst problem men det är också viktigt att se hur organisationen ser ut, och att det finns bemanning med rätt kompetens på rätt plats. Det är möjligt att detta har gjorts i större uträckning i insatserna mot utredning och lagföring än i de brottsförebyggande insatserna, trots att insatserna mot utredning och lagföring generellt innehåller mindre information. 8.4 Strategiska analyser för framtida arbete De flesta polismyndigheter har tagit fram en strategisk kartläggning och de inlämnade rapporterna håller enligt RPS överlag hög kvalitet. Kartläggningarna bör fungera bra som beslutsunderlag när man i polismyndigheterna ska planera det framtida brottsförebyggande arbetet. Nästan samtliga strategiska rapporter innehåller också operativa underrättelser. Detta i sig är ingen nackdel men fokus på långsiktiga problemområden får inte stå tillbaka för kortsiktiga operativa underrättelser.

62 Rapport 62 (76) 9 Diskussion och identifiering av utvecklingsmöjligheter Riksrevisionen menade i sin rapport 17 att styrning och ledning måste förbättras, att rutiner för utredning och lagföring ska utvecklas, att relevant kompetens ska säkras och att samverkan ska effektiviseras mellan polis och åklagare. I inspektionsrapporten om polisens hantering av ungdomsverksamheten 18 pekade RPS på vikten av samverkan, resurs- och kompetenssäkring. RPS har i denna utvärdering gjort liknande iakttagelser. Styrning och ledning kan förbättras genom att arbetet planeras och utförs enligt PUM. Rutiner för utredning och lagföring bör utvecklas vidare och RPS har i denna rapport pekat på några åtgärder för kortare handläggningstider i ungdomsbrottsutredningar. Att relevant kompetens ska säkras för utredningsarbete av ungdomsbrott kan tyckas vara en självklarhet. I vissa polismyndigheter har det iakttagits brister i utredarnas kunskaper om sådan lagstiftning som är högst relevant för ungdomsutredningsarbetet. Det saknas idag en utbildning för just sådant arbete. RPS har sedan tidigare påbörjat processen med att ta fram en nationell ungdomsutredarutbildning. Det fortsatta införandet av PNU ska också leda till att rätt kompetens finns på rätt ställe och vid rätt tidpunkt. Samverkan mellan polis och åklagare är en absolut nödvändighet och arbete pågår både lokalt och nationellt för att ta fram rutiner för effektivare arbete. 9.1 Material för framtida analyser Det statistiska underlaget som använts för beräkningar av genomströmningstider består av information från drygt ungdomsbrottsutredningar. Detta är ett stort material som möjliggör framtida analyser. Materialet kan granskas närmare än vad som gjorts för denna utvärdering och för varje polismyndighet finns det möjlighet att göra analyser av sådant som är av lokalt intresse. Det finns också information i materialet som kan vara intresse för andra myndigheter. Se bilaga 2 där det framgår vilka uppgifter som samlats in från ungdomsbrottsutredningarna. 9.2 Polismyndigheternas möjligheter att utveckla arbete enligt PUM Det är uppenbart att det sker arbete enligt PUM i polismyndigheterna som inte dokumenteras. Ett exempel på det är att få polismyndigheter hänvisat till de strategiska kartläggningarna i PUM-A trots att sådana gjorts i nästan samtliga polismyndigheter. Dessa rapporter har använts av polismyndigheterna även om de inte sparats i PUM-A. Den största bristen som identifierats 17 Granskningsrapport från Riksrevisionen (RiR) 2009:12 18 Inspektionsrapport 2009:2, Rikspolisstyrelsen

63 Rapport 63 (76) i flertalet insatser rör kopplingen mellan probleminventering och val av åtgärder. Förutsättningarna är dock goda för att detta snabbt ska kunna bli bättre. De arbetsmetoder som polismyndigheterna valt för att arbeta mot ungdomsbrottslighet är i de flesta fall sådana som är välkända. Med en underbyggd problembeskrivning som visar exakt hur ungdomsproblematiken ser ut i det egna området blir det enkelt att välja lämpliga arbetsmetoder och att dokumentera insatser med koppling mellan problembeskrivning och åtgärdsplanering. I en del polismyndigheter har den nationella satsningen inte varit förankrad. I vissa fall har utförarna inte känt till syftet med satsningen, och i några fall har cheferna inte känt till syftet. Vid liknande satsningar i framtiden måste de beslut som tagits om att genomföra en satsning och syftet med satsningen, förankras i hela polismyndigheten. 9.3 Hur kan polismyndigheternas förkorta genomströmningstiderna? Utvärderingen av den nationella har visat att det finns ett antal orsaker till att tidsfristerna i ungdomsbrottsutredningar överskrids. I vissa fall kan polismyndigheten inte påverka orsakerna. I andra fall kan polismyndigheterna se över sina rutiner för att åtgärda strukturella orsaker som leder till att tidsfristerna överskrids. I vissa fall har RPS funnit orsaker till de överskridna tidsfristerna som akut bör åtgärdas Polisen ska själv slutunderrätta den misstänkte I ett flertal utredningar anges att fördröjd slutunderrättelse hos försvararen är skäl till att en utredning överskrider tidsfristen. Detta anges som skäl till den överskridna tidsfristen i ett flertal utredningar och det finns därför anledning att lyfta frågan om detta förfarande bör användas av polismyndigheterna. JO 19 har uttalat att huvudregeln är att polismyndigheten ska genomföra slutunderrättelsen till de personer som ska nås av den. Ibland finns önskemål från försvararen och ibland från polisen om att försvararen ska slutunderrätta sin klient. I ärenden där det löper en tidsfrist måste kravet på att hålla tidsfristen stå över önskemål om att försvararen ska slutunderrätta den misstänkte, även om det förfarandet också kan innebära fördelar. I ärenden med särskilda skynd- 19 (JO 1992/93 s. 202). Oavsett vilken form underrättelsen har är huvudregeln att denna ska riktas av polismyndigheten direkt till de personer som ska nås av den. I de fall underrättelseskyldigheten fullgörs genom överlämnande av ett preliminärt förundersökningsprotokoll, bör överlämnandet ske direkt från polismyndigheten till den misstänkte och dennes försvarare. JO har emellertid uttalat att det inte kan uteslutas att det i vissa fall t.ex. i en situation där myndigheten misslyckats med att utröna den misstänktes adress eller hemvist - kan godtas att underrättelsen, efter överenskommelse med försvararen, överbringas till den misstänkte genom denne. Om så sker måste polismyndigheten inhämta bekräftelse på att underrättelsen lämnats till den misstänkte. (JO-beslut dnr och dnr ).

64 Rapport 64 (76) samhetskrav är det av yttersta vikt att slutunderrättelsen enligt RB 23:18 genomförs både rättssäkert och effektivt. De polismyndigheter som har en rutin där försvararen slutunderrättar den misstänkte bör genast kontrollera om detta föranleder överskridna tidsfrister och i så fall genast se till att polisen själv slutunderrättar den misstänkte Muntlig slutunderrättelse ska användas i första hand De inskickade ungdomsbrottsutredningarna visar att det inom polismyndigheterna finns uppenbara problem med att tillämpa bestämmelserna om slutunderrättelse på ett korrekt och effektivt sätt. Detta blir tydligt när polismyndigheterna använder förenklad delgivning för att genomföra slutunderrättelser avseende utredningar om ringa narkotikabrott eller snatteri när den misstänkte är under 18 år. Muntlig slutunderrättelse bör användas i största möjliga utsträckning (Fuk 12 a första stycket). Om det inte är möjligt att genomföra muntlig underrättelse ska, vid brott med högst sex månaders fängelse i straffskalan, skriftlig underrättelse i lösbrev användas (Fuk 12 a andra stycket första meningen). RPS vill framföra två invändningar mot att använda förenklad delgivning i ungdomsbrottsutredningar. För det första är förenklad delgivning mer tidskrävande än muntlig underrättelse eller underrättelse via lösbrev. Den skriftliga underrättelsen behöver i det senare fallet inte delges utan kan skickas i lösbrev. Man kan ifrågasätta om sexveckorsfristen och det särskilda skyndsamhetskravet för ungdomsbrottsutredningar medger att bara själva slutunderrättelsen får ta drygt två veckor i anspråk (19 delgivningslag [1970:428]). För det andra bör förenklad delgivning inte användas i kontakten med unga personer. Enligt förarbetena bör förenklad delgivning (3a delgivningslag) inte användas när den som ska underrättas kan ha svårt att förstå procedurerna kring underrättelsesättet t.ex. därför att denne är mycket ung. Det finns ett brottsförebyggande perspektiv när det gäller att i samband med slutunderrättelsen föra ett samtal med den misstänkte och dennes vårdnadshavare. Polisen kan då förklara för den unge vad det innebär att bli åtalad och vad en framtida kriminell bana kan leda till. Det finns alltså anledning att utföra slutunderrättelse på ett sådant sätt att rättssäkerhet, krav på skyndsamhet och brottsförebyggande värden tas om hand Fler möjligheter till tidsvinster En annan vanlig orsak till att tidsfristen har överskridits är att den misstänkte är svår att nå. Detta kan polisen i vissa fall inte påverka, till exempel om den misstänkte är utomlands, men under vissa omständigheter kan det ske förbättringar. Att en misstänkt är svår att nå för att denne är placerad på behandlingshem verkar vara en vanlig orsak till att tidsfristen överskrids. Här

65 Rapport 65 (76) kan det finnas möjligheter att utveckla rutiner för att sådana utredningar ska gå snabbare. Det finns också åtgärder som polisen kan vidta för att bli bättre på att uppmärksamma de utredningar som riskerar att inte klara tidsfristen, exempelvis använda sig av funktionen med bevakningsdatum i DurTvå. Polismyndigheterna ska också när de skickar in material för analys notera att analyssvaret begärs för en ungdomsbrottsutredning med särskild skyndsamhet. De polismyndigheter som idag inte gör detta kan troligtvis göra tidsvinster om de börjar med sådana noteringar. 9.4 Vem bär ansvaret för att tidfrister inte hålls? Det är undersökningsledaren som bär ansvar för utredningen i dess helhet, det har JO påpekat vid flertalet tillfällen 20. Det är därför undersökningsledaren som ska påminna om tidfristen och ansvara för att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhet tillgodoses. De flesta av de inrapporterade utredningarna är åklagarledda vilket betyder att åklagaren är undersökningsledare och därmed bär ansvaret för utredningen. Det innebär dock inte att polisen saknar ansvar i utredningsarbetet. Polisen har tvärtom ett mycket stort ansvar för att bedriva brottsutredningar skyndsamt och rättssäkert. Polisen måste också informera åklagaren när de underrättat en misstänkt om misstanke och tidsfristen börjat löpa. För att tidsfristen, som är gemensam för polisen och åklagarmyndigheten, ska hållas, krävs ett tätt samarbete och samverkan mellan polis och åklagare. Samarbetet är också lagstadgat i bland annat 3 polislagen och 2 tredje stycket FuK. Poliser upplever bland annat att de ibland får vänta länge på direktiv från åklagarna och säkerligen kan man från åklagarens sida peka på brister i polisens arbete. För att åtgärda detta måste rutiner utvecklas och de båda myndigheterna måste skapa ett gemensamt arbetssätt. RPS har tidigare framfört att den särskilda lagregleringen om vem som är förundersökningsledare i ungdomsutredningar av enkel beskaffenhet bör avskaffas (remissvar till Effektivare insatser mot ungdomsbrottslighet Ds 2010:9). 9.5 Identifierade utvecklingsmöjligheter hos RPS En brist i planeringen av den nationella var att polismyndigheterna inte gavs avsatt tid att analysera problembilden i området. Probleminventeringsfasen övergick direkt i insatsfasen och man hann inte analysera de identifierade problemen och planera för åtgärder utifrån dessa. Detta märktes främst på området för utredning och lagföring där utredningstiderna hos polisen måste beräknas för att kunna ge klarhet i hur polisen 20 JO-beslut dnr och

66 Rapport 66 (76) håller tidsfrister och var hos polisen de största problemen finns i utredningsarbetet. Informationen som användes för beräkningar samlades in så sent som i juli och redan första augusti skulle polismyndigheterna vara klara med att ha identifierat problemen som leder till tidsbrist i utredningarna, planerat för åtgärder och börjat arbeta enligt den planeringen. Med mer tid för analys av situationen i myndigheten och tid för planering hade utredningsinsatserna sannolikt haft högre kvalitet. Ett annat hinder var att RPS formulerat mål som delvis varit svårtolkade. Uttryck som ärendebalans definierades inte och detta har troligen bidragit till polismyndigheternas problem med att sätta mål. Kritik har framförts mot hur instruktioner formulerats och mot de dokument som bilagts inriktningsbeslutet. Instruktionen för hur de utsända aktomslagen skulle fyllas i har uppfattats som otydlig. Uppgifter som skulle noteras i aktomslagen kan ibland hämtas i olika system eller på olika platser och det finns risk att det blir fel när akterna fylls i om det inte är angivet var uppgiften ska hämtas. Dessutom var några rutor felaktiga och några saknades i aktomslaget. Det Excel-dokument som skickades ut för att underlätta polismyndigheternas beräkning av genomströmningstider har av vissa polismyndigheter upplevts som krångligt och tidskrävande att fylla i. Det har därmed inte fungerat som det var tänkt, nämligen att underlätta polismyndigheternas arbete med att sammanställa och beräkna genomströmningstider. När liknande mallar tas fram bör de testas i större utsträckning och vara ytterst väl genomarbetade innan de skickas ut till polismyndigheterna. Mallen ska vara tidsbesparande jämfört med att ta fram de aktuella uppgifterna på annat sätt. RPS måste också se till att det finns tillgänglig personal som kan ge polismyndigheterna svar på de frågor de har under den tid när nationella satsningar pågår, även under sommarmånaderna.

67 Rapport 67 (76) 10 Bilagor 10.1 Bilaga 1: Instruktion för strategisk och operativ kartläggning/analys Till inriktningsbeslutet för den nationella bifogades stödmaterial för vad en strategisk respektive operativ kartläggning kan innehålla Strategisk kartläggning/analys I ett kartläggningsskede, som syftar till att identifiera resurssvaga bostadsområden med särskilt fokus på ungdomar, finns det anledning att inte göra en för snäv åldersavgränsning. Vanligtvis avgränsar Polisen arbetet mot ungdomsbrottslighet till år. I kartläggningsskedet finns det vinster med att inte göra någon nedre avgränsning samt att öka den övre till 20 år eller äldre om det finns lokala anledningar. En anledning för en utökad nedre gräns är att identifiera barn i risksituationer och en anledning till en utökad över gräns är att kartlägga kriminella nätverk. Inledningsvis kan en enkel uppdelning av stadsdelar/bostadsområden göras efter lokala förhållanden. Nedan följer ett exempel på hur arbetet kan påbörjas för att identifiera resurssvaga stadsdelar, bostadsområden, delar av kommunen etc. Observera att det i en till synes stabil stadsdel kan finnas mindre bostadsområden, ibland bara några huskroppar, som är att beteckna som resurssvaga. När de geografiska områdena är identifierade forsätter kartläggningsarbetet med att respektive område ytterligare kartläggs. Brott och brottsmönster kartläggs. Kända gärningspersoner, boende eller med koppling till området, identifieras. Upprepat utsatta brottsoffer personer och objekt identifieras. För att identifiera resurssvaga områden så kan följande information hämtas in. Uppgifterna finns dels hos Statistiska Central Byrån SCB och dels på kommunernas hemsidor. Informationen som hämtas är inledningsvis: Antal stadsdelar och antal boende i respektive stadsdel. Detta kan också göras kommunvis för att sedan brytas ner i mindre geografiska områden. Därefter hämtas information för varje stadsdel eller motsvarande: Andel hög, medel- och låginkomsttagare Andel socialbidragstagare Andel arbetssökande Andel boende i åldrarna år Andel boende över 65 år

68 Rapport 68 (76) Som jämförelse kan stadens eller kommunens medeltal användas Nästa steg kan vara att fördela anmälda brott i respektive stadsdel Antal anmälda brott Andel anmälda brott andel av det totala antalet anmälda brott i området Ytterligare kan antalet anmälda brott och andelen anmälda brott delas in i kategorier t.ex: Brott mot liv och hälsa kap. 3 Brott mot frihet och frid kap. 4 Sexualbrott kap. 6 Egendomsbrott kap. 8 Skadegörelsebrott kap 12 Lokala brottsproblem Därefter kan fokus läggas på ungdomar och följande uppgifter kan inhämtas per identifierad stadsdel. Andel behöriga till gymnasiet Andel födda utomlands Antal kända av polisen En strategisk planering omfattar behovet av en strukturerad samverkan med externa parter. Det finns vinster med att samverka med externa parter redan på planeringsstadiet. Det är sannolikt att de viktigaste förebyggande insatserna är sådana som Polisen inte ansvarar för att de genomförs. För god effekt i det brottsförebyggande arbetet måste andra samhällsaktörer genomföra olika förebyggande insatser. Parternas gemensamma problembild och vad var och en åtar sig kan med fördel beskrivas i en samverkansöverenskommelse. Även om den tidiga sociala preventionen är viktig så kan det inte tolkas som att Polisen inte har förebyggande uppgifter, tvärtom. Polisens åtgärder planeras och genomförs efter de orsaker som förekommer i respektive resurssvagt bostadsområde. Ett exempel kan vara att genomföra riktade insatser mot kriminella nätverk med fäste i bostadsområdet och ett annat exempel kan vara att tillsammans med andra aktörer förstärka bostadsområdets sociala nätverk Operativ kartläggning/analys Den operativa verksamheten kan med fördel, i vissa delar, genomföras parallellt med att en strategisk analys genomförs. När olika problem blir tillräckligt tydliggjorda och tänkbara orsaker är identifierade kan operativa beslut fattas. För att insatserna som då ska genomföras ska utgå från ett så tydligt underlag som möjligt kan det finnas anledning att genomföra ytterligare

69 Rapport 69 (76) kartläggningar och i detta fallet för att identifiera situationer och miljöer som på olika sätt bidrar till att ungdomar begår brott. Det gäller alltså att klarlägga sannolika situationella orsaker till ungdomsbrott och utifrån dessa sätt in åtgärder som positivt kan påverka problemen med ungdomsbrott. Detta kan göras med särskilt fokus på alkohol som orsak till att ungdomar begår brott. Självklart ska även andra situationella orsaker leda till åtgärder. Eftersom situationella orsaker ofta är betydligt mer hastigt uppkomna så måste också beslut och insatser anpassas därefter. Där det är sannolikt att alkohol är en orsak till problemet kan Kronobergsmodellen användas. Modellen ska då användas fullt ut dvs. samtliga moment ska genomföras. Modellen omfattar moment som andra aktörer ansvarar för t ex socialtjänsten. Planeringen för arbetet måste därför ske tillsammans med dessa aktörer och dokumenteras i t.ex. en samverkansöverenskommelse. Oavsett vilken eller vilka arbetsmetoder som används så är det viktigt att genomföra samtliga moment som metoden omfattas av. Sker förändringar så ska dessa tydligt beskrivas och motiveras. För att fördjupa kartläggningen inför operativa verksamheter så kan följande information hämtas: Särskilda ungdomsevenemang Anordnas särskilda ungdomsevenemang som samlar många ungdomar? Var och när? Hur många, och vilka, ungdomar förväntas närvara? Är det sannolikt att ungdomar kommer att dricka alkohol (stor, medel eller liten risk)? Är det sannolikt att ungdomar kommer att använda narkotika (stor, medel eller liten risk)? Är det sannolikt att ungdomar kommer att begå brott, i så fall vilka? Påverkar den fysiska miljön risken för att brott begås, i så fall på vilket sätt? Har detta anordnats tidigare och vilka är erfarenheterna från de tillfällena? Platser där ungdomar samlas Vilka platser är vanliga samlingsplatser för ungdomar och vad händer på och kring dessa platser? Var och när (lokaler, särskilda platser utomhus etc.)? Hur många, och vilka, ungdomar vistas vanligtvis på platsen? Hur många vuxna vistas vanligtvis på platsen? Finns det anledning att tro att det förekommer alkohol? Finns det anledning att tro att det förekommer narkotika? Vilken typ av brott förekommer eller kan förväntas förekomma på platsen? Påverkar den fysiska miljön att brott begås och i så fall på vilket sätt?

70 Rapport 70 (76) Platser och företeelser som inte är avsedda för ungdomar men där ungdomar vistas. Var och när (krogar, samlingslokaler etc.)? Hur många, och vilka, ungdomar vistas vanligtvis på platsen? Hur många vuxna vistas vanligtvis på platsen? Konsumeras alkohol av ungdomar på platsen? Konsumeras narkotika och finns det tillgång till narkotika på platsen? Vilken typ av brott förekommer eller kan förväntas förekomma på platsen? Påverkar den fysiska miljön att brott begås och i så fall på vilket sätt? Den typ av information som beskrivits ovan kan med fördel hämtas från boende och verkande i det område som avses.

71 Rapport 71 (76) 10.2 Bilaga 2: Exempel på aktomslag