Yttrande över betänkandet Kvalificerad välfärdsbrottslighet

Transkript

1 1(13) Justitiedepartementet STOCKHOLM Lise Donovan Yttrande över betänkandet Kvalificerad välfärdsbrottslighet Ju2017/04129/KRIM TCO har beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet Kvalificerad välfärdsbrottslighet förebygga, förhindra, upptäcka och beivra (SOU 2017:37) samt beviljats anstånd att inkomma med yttrandet och inkommer härmed med följande synpunkter. Inledning TCO:s utgångspunkt är att samhället fungerar bättre för samtliga om alla har tillgång till välfärdstjänster som tryggar individers hälsa och utveckling. De fackliga motiven för att värna välfärdssystemen är många. Välfärdssektorn är arbetsgivare och arbetsplats för många medlemmar i TCO- förbunden. Villkoren för sektorn styr för dessa medlemmar både villkoren i och för arbetet. Många TCOförbundsmedlemmar som arbetar inom sektorn är kvinnor. Välfungerande välfärd av hög kvalitet är en viktig förutsättning för att dessa välutbildade kvinnogrupper ska kunna tillvarata sitt yrkeskunnande fullt ut och inte behöva bekymra sig för barnens förskola eller de gamla föräldrarnas omsorg. Den ger också viktiga jämställdhetseffekter. Välfärden är dessutom ett viktigt komplement till de avtal som parterna träffar och bidrar till den förhandlingsstyrka som facken kan uppbåda. Svaga välfärdssystem försvagar facken och löntagarna när ekonomin ställs om. Löntagarna har goda skäl att ha synpunkter på hur de gemensamma tillgångarna används, inte minst för att kunna ta ställning till om en alternativ användning vore att föredra. Det finns således många anledningar till varför TCO vill värna välfärdssektorn och är positiv till åtgärder som syftar till att stärka förtroendet och legitimiteten för den och för betalningsviljan till välfärdssystemen. Det är därför mycket angeläget att inte välfärdssektorn missbrukas och utnyttjas genom bedrägerier och andra olagligheter, i synnerhet när det sker genom organiserad och systematisk brottslighet. TCO har därför en positiv inställning till utredningens uppdrag att lägga förslag för att förebygga, förhindra, upptäcka och beivra välfärdsbrottsligheten. Det är dock viktigt att notera att denna inställning bygger på en vilja att komma till rätta med brottsliga TCO Stockholm Org nr: Besöksadress Linnégatan 14 Stockholm Leveransadress: Linnégatan Stockholm Tel: info@tco.se

2 2(13) gärningar som begås för att på falska och felaktiga grunder få tillgång till ersättningar från välfärdssystemen och inte på sådana handlingar som av andra skäl lett till att ersättningar oriktigt utbetalats, t.ex. på grund av bristande information från myndighetens sida eller andra misstag i myndighetens handläggning. Det är angeläget att förslagen inte leder till onödiga och omotiverade fördröjningar i systemen för det stora flertalet personer som är berättigade till ersättningar och som för sin försörjning är beroende av att utbetalning sker på ett regelbundet och förutsägbart sätt. TCO vill också understryka vikten av att staten i alla sammanhang, även i detta, respekterar enskilda personers integritet, till exempel när det gäller hanteringen av personuppgifter, och att de berörda tillförsäkras en transparent och rättssäker process hela vägen från ansökningstillfället till eventuellt återkrav och lagföring av misstänkt brottslighet. TCO anser att utredningen i vissa fall låtit sin iver att hitta system för att kontrollera och komma till rätta med den organiserade brottsligheten på ett olyckligt sätt gå ut över den enskilda individens rätt och integritet. Det är därför viktigt att regeringen i den fortsatta beredningen tar extra hänsyn till detta så att reglerna tydligare riktas in på den organiserade och systematiska brottsligheten och att större hänsyn tas till den personliga integriteten och den enskildes rättssäkerhet. Utredningen presenterar en stor mängd konkreta förslag och pekar även ut frågor som ytterligare behöver ses över eller utredas. TCO kommenterar nedan en del av dessa förslag i den ordning som de behandlas i betänkandet, men inleder med några mera allmänna synpunkter på två för TCO viktiga frågor, nämligen personlig integritet och lönegaranti. Särskilt om hänsyn till den personliga integriteten Hänsyn till den enskildes personliga integritet gör sig bland annat gällande när det gäller direktåtkomst av personuppgifter mellan myndigheter men även när det gäller vissa underrättelseskyldigheter som nu föreslås. Några personuppgifter är så kallade känsliga personuppgifter och kräver alldeles särskilda överväganden. En sådan känslig personuppgift är fackligt medlemskap. Uppgift om fackligt medlemskap finns till exempel i beskattningsdatabasen som det föreslås att Skatteverkets folkbokföringsverksamhet ska få direktåtkomst till. I välfärdssektorn förekommer det också att intyg av olika slag utfärdas av den arbetstagarorganisation som en person är medlem i, detta för att användas i ärenden som ett led i myndigheters handläggning av arbetsmarknads- och immigrationsärenden, liksom i lönegarantiärenden. Detta förhållande och hur det ska hanteras har inte behandlats i

3 3(13) betänkandet och det är därför oklart om och hur hänsyn kommer att tas till integritetsaspekten i de fall sådana uppgifter förekommer där direktåtkomst och underrättelseskyldighet nu föreslås. I detta sammanhang vill TCO som en mer allmän synpunkt ifrågasätta om den integritetsanalys som redovisas i betänkandet kan anses tillräcklig och om erforderlig hänsyn tagits till den personliga integriteten, särskilt när det gäller känsliga personuppgifter. Särskilt om lönegarantin TCO vill peka på att frågor om ersättning enligt lönegarantilagen (1992:497) generellt behandlas mycket summariskt i detta betänkande, detta trots att utredningen lägger förslag som innebär relativt stora förändringar för lönegarantin. Exempel på sådana förslag är att utbetalning av lönegarantin ska handläggas av en annan, och central, myndighet och att lönegarantilagen ska omfattas av bidragsbrottslagen, vilket rent faktiskt innebär en utvidgad kriminalisering av brott mot lönegarantilagen. För att nämna några brister i utredningen så saknas det till exempel en genomgång av konkursförvaltares möjligheter att redan i dag förhindra missbruk av lönegaranti utifrån lönegarantilagens (LGL) regler om missbruk (9 b LGL) och närståendeundantaget i 5 kap. 2 konkurslagen (1987:672). Ett av syftena med lagrummen är att förhindra utbetalning av lönegaranti där det före konkursutbrottet skett omotiverade nyanställningar, villkorsförändringar och där bolaget inte betalat ut någon lön alls till anställda före konkursutbrottet. Beviskravet för att tillämpa missbruksregeln grundad anledning att anta är lågt ställt vilket, tillsammans med de preskriptionsregler som finns för en arbetstagares lönefordran, utgör ett grundskydd mot missbruk av lönegarantin. Vidare saknas det i utredningen uppgifter om hur många negativa lönegarantibeslut som fattas årligen på någon av missbruksgrunderna. Det är alltså svårt att avgöra vilken effekt det befintliga skyddet i dagsläget ger. TCO anser att lönegarantifrågorna borde ha analyserats djupare. Lönegarantin har hanterats som om den i princip är samma sak och dras med samma problem som ersättningar från socialförsäkringssystemen som administreras av stora myndigheter. Lönegarantin skiljer sig dock åt. Några exempel på det är att fler icke statliga aktörer är aktivt involverade i ett normalt lönegarantiärende, en arbetstagares rätt till lönegaranti är i stor utsträckning beroende av arbetsgivarens agerande i olika avseenden och ersättningsrätten är dessutom kringgärdad av olika specialbestämmelser, bland annat mycket korta preskriptionsfrister. Det gör att man bör vara försiktig med att relativt oreflekterat kopiera lösningar och inkludera lönegarantin i andra system utan att först göra en noggrann konsekvensanalys.

4 4(13) TCO avstyrker därför samtliga förslag i betänkandet som berör lönegarantin och anser att de bör utredas ytterligare så att vederbörlig hänsyn kan tas till lönegarantins särdrag. Avsnitt Intyg med uppgifter om arbetsförhållanden standardiseras Utredningen föreslår att Skatteverket får i uppgift att ta fram ett standardiserat intyg med uppgifter om arbetsförhållanden, ett så kallat arbetsintyg. Arbetsintyget kan innehålla en lång rad uppgifter, men ska utformas så att uttag av information kan skräddarsys beroende på syftet med intyget. Arbetsintyget ska till exempel kunna utformas som det i dag förekommande arbetsgivarintyget som krävs för att styrka rätten till arbetslöshetsersättning. Genom en standardiserad utformning av intyget så minskar möjligheterna att skapa falska intyg, menar utredningen. TCO har inga principiella invändningar mot att Skatteverket får ett dylikt uppdrag. Utredningen har ett tydligt myndighets- och handläggarperspektiv men missar arbetstagarperspektivet. Det är ofta redan i dag svårt för en arbetstagare att kunna få fram dokument som styrker exempelvis rätten till lönegarantiersättning, eftersom det kan vara svårt att få fram handlingar och intyg från en konkursad arbetsgivare. Regeringen bör i det kommande beredningsarbetet beakta vad som händer om uppgifter till ett arbetsbevis inte lämnas in av arbetsgivaren eller om felaktiga uppgifter lämnas in. Utgör arbetsbeviset ett formkrav som innebär att avsaknaden av ett sådant innebär att rätten till ersättning går förlorad? Och om uppgifterna i arbetsbeviset inte stämmer överens med de faktiska omständigheterna, exempelvis om arbetstagaren har tjänat mer än vad arbetsgivaren har rapporterat till Skatteverket, omfattas detta i så fall såsom i dag av fri bevisprövning? TCO vill också göra regeringen uppmärksam på att frågan om e- inkomst och elektroniska månadsuppgifter, som avses ersätta arbetsgivarintygen, är långt kommen och kommer att innebära en betydande effektivisering av administrationen i särskilt arbetslöshetsförsäkringen, det vill säga i a-kassornas handläggning. Utredningens förslag om arbetsintyg får inte försvåra eller försena införandet av elektroniska månadsuppgifter utan måste ske inom ramen för denna nya ordning. Avsnitt Underrättelseskyldigheten i folkbokföringsförordningen utvidgas Utredningen föreslår att tillämpningsområdet för 2 folkbokföringsförordningen (1991:749) utvidgas så att samtliga myndigheter och kommuner omfattas av skyldigheten att underrätta

5 5(13) Skatteverket så snart det finns anledning att anta att den adress en person har inte är registrerad i folkbokföringen eller om det finns anledning att anta att uppgifter som är registrerade i folkbokföringen är felaktiga eller ofullständiga. TCO förutser stora tillämpningsproblem och i många fall omotiverad utökad byråkrati om förslaget att samtliga myndigheter och kommuner ska underrätta Skatteverket så snart det finns anledning att anta att den adress en person har inte är registrerad i folkbokföringen. Enbart med tanke på den bostadssituation som råder för bland annat unga, studenter, arbetssökande, tillfälligt anställda/anlitade och nyanlända som innebär att det är svårt att få en fast bostadsadress och man ofta tvingas flytta omkring kan den föreslagna ändringen uppfattas som både orimlig i sig och onödigt integritetskränkande. Avsnitt Folkbokföringsverksamheten ges möjlighet att göra besök Utredningens föreslår att Skatteverket får för bedömning av folkbokföring när det behövs göra besök på den adress där den enskilde är eller kan antas vara bosatt. TCO anser att med hänsyn till den personliga integriteten bör rekvisitet när det behövs ersättas med när det är nödvändigt. Avsnitt Migrationsverket ges återkravsrätt Migrationsverket föreslås ges möjlighet att återkräva felaktigt utbetalt bistånd, med förebild i socialtjänstlagens (2001:453) bestämmelser. TCO anser som framgått ovan att utbetalningar av ersättningar och bidrag ska utgå från korrekta grunder. Däremot vill TCO understryka att de uppgifter som ligger till grund för utbetalning av bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. ofta uppges vid en av de tidigaste kontakterna med myndighet som en enskild har i Sverige. Det kan i ett sådant sammanhang förekomma missförstånd och misstag. Enligt utredningens granskning rör det sig om relativt små belopp i varje enskilt fall, samtidigt som återbetalningskrav kan ha en oerhörd inverkan på den enskilde. Avsnitt Utbetalning av lönegaranti ska handläggas av Skatteverket Utredningen föreslår att uppgiften att utbetala lönegarantin flyttas från länsstyrelserna till Skatteverket. TCO kan, som inledningsvis noterades, konstatera att frågan om lönegarantin behandlas mycket summariskt i betänkandet. När det gäller att flytta utbetalning av lönegaranti från länsstyrelserna har

6 6(13) den frågan varit föremål för utredning några gånger tidigare och då lett till olika förslag på lösningar. I ett lönegarantiärende är det i dag flera myndigheter inblandade: länsstyrelserna, Kronofogden (genom Tillsynsmyndigheten i konkurser) och konkursförvaltaren/rekonstruktören som i fråga om lönegarantibeslut är myndighetsutövande. Det råder dessutom till viss del ovisshet om kompetensen mellan allmän domstol och förvaltningsdomstol (Danhard, 5 uppl, s. 350 ff). I rättsfallet HFD 2016 ref 62 avgjorde Högsta förvaltningsdomstolen en principiell fråga om lönegaranti och offentligt ackord som typiskt sett avgörs i allmän domstol. En fördel med en utbetalare är att förutsättningarna för enhetlig hantering av ärendena ökar. Ett förhållande som i dag varierar mellan de sju länsstyrelserna är hur många utbetalningstillfällen som förekommer under en månad. Det kan vara av stor betydelse för den som har varit utan lön under en längre tid att få pengarna utbetalda så snart lönegarantibeslutet är fattat. Det är därför positivt om sådana betalningar sker enhetligt och mycket oftare än en gång per månad. TCO kan se fördelar med att samla alla utbetalningar från lönegarantin till ett ställe och det är möjligt att Skatteverket skulle vara en lämplig myndighet att handha utbetalningarna men TCO kan också se nackdelar till exempel i form av att besluten hamnar längre från arbetsplatsen och konkursförvaltningen. Om man ger sig i kast med att flytta lönegarantifrågor mellan olika myndigheter bör man samtidigt överväga om dagens system med flera olika inblandade myndigheter är den mest ändamålsenliga. Vore det exempelvis bättre att samla utbetalningsproceduren, tillsynen och domstolsprocessandet under en och samma myndighet? Poängerna med detta skulle kunna vara att samla kompetens på samma ställe men även att säkerställa att reglerna tillämpas på ett enhetligt sätt. Det skiljer sig även väldigt mycket mellan olika konkursförvaltare i frågan om kunskap i lönegarantifrågor. Bör även besluten om rätt till lönegarantiersättning tas av en och samma myndighet? TCO är inte i nuläget berett att tillstyrka ett förslag utbetalning av lönegarantin flyttas till Skatteverket. Frågan måste först utredas på ett mer genomgripande sätt så att förslaget är bättre underbyggt och med ett tydligt helhetsperspektiv. TCO anser därför att regeringen bör göra en grundlig utredning och konsekvensanalys som därefter remissbehandlas innan beslut fattas om att utbetalningsansvaret ska flyttas från länsstyrelserna.

7 7(13) Avsnitt Underrättelseskyldigheten vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen utvidgas Utredningen föreslår att myndigheters skyldighet enligt lagen (2008:206) om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystem att underrätta den myndighet som utbetalar en viss förmån vid misstanke om att utbetalningen är felaktig utvidgas. TCO tillstyrker utredningens förslag. TCO kan dock konstatera att konkursförvaltare och företagsrekonstruktörer har särskilda uppdrag och inte är myndigheter vilka övriga, bortsett från arbetslöshetskassorna, som åläggs en underrättelseskyldighet enligt lagen är, det är oklart om det innebär några särskilda problem eftersom frågan inte behandlats i betänkandet. Samtidigt vill TCO framhålla vikten av att en sådan underrättelse inte utan ytterligare utredning leder till att enskilda förmånstagare misstänkliggörs eller på annat sätt drabbas negativt. Orsakerna till en felaktig utbetalning kan vara många och behöver inte grundas i uppsåt eller brottslighet från mottagarens sida. Det är centralt för tilltron de myndigheter som administrerar välfärdssystemen att orsakerna bakom en felaktig utbetalning klargörs så skyndsamt som möjligt och att eventuella konsekvenser för mottagaren av den felaktiga utbetalningen fastställs på ett rättssäkert sätt genom de rättsliga och administrativa processer som finns för att hantera dessa. Avsnitt Arbetsförmedlingen ges möjlighet att inhämta uppgifter från tredje man Utredningen föreslår att Arbetsförmedlingen ska kunna kräva in uppgifter från myndigheter och försäkringsinrättningar som avser fysiska och juridiska personer. De uppgifter som kan inkrävas är av betydelse för utbetalningar inom ramen för arbetsmarknadspolitisk programverksamhet. Banker och andra penninginrättningar ska på begäran av Arbetsförmedlingen lämna uppgifter i samma syfte. På basis av Arbetsförmedlingens egna önskemål och på basis av utredningens kartläggning av kvalificerad brottslighet riktad mot Arbetsförmedlingen redovisas en rad möjliga ändringar i reglerna för uppgiftsskyldigheten för tredje man gentemot Arbetsförmedlingen. TCO tillstyrker dessa. Regeländringarna kommer att möjliggöra en minskning brottsligheten på detta område, något som även kommer att gynna de oskyldiga arbetssökande som kriminella och oseriösa arbetsgivare idag använder som arbetskraft. Arbetsförmedlingen har idag skyldighet att samverka med facklig organisation när en arbetssökande i programverksamhet ska placeras på en arbetsplats.

8 8(13) Syftet är att motverka en oseriös hantering i programverksamheten. Det har varit svårt för de fackliga organisationerna att få detta samrådsförfarande att fungera. Sedan en tid pågår dock ett utvecklingsarbete mellan Arbetsförmedlingen och de fackliga organisationerna. TCO:s bedömning är att utredningens förslag kommer att underlätta att detta arbete. I sammanhanget noterar utredningen att nystartsjobben faller utanför ramen för utredningens förslag. TCO anser att det är en brist. Nystartsjobb är den till antalet enskilt största subventionerade anställningsformen. Fram till nyligen var kontrollmöjligheterna för Arbetsförmedlingen bristfälliga, trots att det handlar om en mycket hög subvention av arbetsgivarens kostnader. Det finns därför anledning att förstärka reglerna för uppgiftsskyldighet även för nystartsjobben. Avsnitt 9.3 Utökad skyldighet att anmäla misstänkta brott till brottsbekämpande myndigheter Utredningen föreslår att konkursförvaltare, företagsrekonstruktör och Kronofogdemyndigheten åläggas att anmäla om brott mot bidragsbrottslagen kan misstänkas. TCO anser som framgår nedan att utredningen inte i tillräcklig utsträckning har analyserat lämpligheten och konsekvenserna av att lönegarantin ska omfattas av bidragsbrottslagen, och kan därför varken tillstyrka eller avstyrka utredningens förslag i den delen. Detsamma gäller förslaget om anmälningsskyldigheten. TCO kan dock konstatera att konkursförvaltare och företagsrekonstruktörer inte är myndigheter vilka övriga som åläggs en anmälningsskyldighet enligt bidragsbrottslagen är. Om detta innebär några komplikationer är oklart eftersom frågan inte berörs i betänkandet. Avsnitt Bidragsbrottslagens tillämpningsområde utvidgas Utredningen föreslår i detta avsnitt att bidragsbrottslagen även ska omfatta lönegarantin. De åberopade skälen för förslaget är att lönegarantin är utsatt för kvalificerad välfärdsbrottslighet och att lönebidraget också behöver ett förstärkt straffrättsligt skydd och att det är en tydligare och mer ändamålsenlig ordning att låta lönegarantin också omfattas av lagen. I propositionen 2006/07:80 Bidragsbrottslagen avhandlas utförligt frågan om vilka ersättningar och system som ska omfattas av lagen och regeringen kommer där till slutsatsen att lönegarantin skulle lämnas utanför. TCO har i och för sig ingen anledning att ifrågasätta

9 9(13) utredningens kartläggning av välfärdsbrottslighetens omfattning och bedömningen att det finns ett behov av ett förstärkt straffrättsligt skydd för lönegarantin, men anser att frågan inte analyseras tillräckligt i betänkandet. Även om det är så som utredningen konstaterar, att lönegarantisystemet uppvisar flera likheter med välfärdsförmånerna, så är det ändå så att de också skiljer sig åt på en del väsentliga punkter. För att nämna någon så är det ingen myndighet direkt involverad vid ansökan och beslut om ersättningen. Istället är det flera andra aktörer inblandade, bland annat en konkursförvaltare eller företagsrekonstruktör och ofta också en eller flera fackliga organisationer. En annan skillnad är att en arbetstagares rätt till lönegaranti i stor utsträckning är beroende av en arbetsgivares agerande i olika avseenden och ersättningsrätten är dessutom kringgärdad av olika specialbestämmelser, bland annat mycket korta preskriptionsfrister. Uppsåtliga och grovt oaktsamma handlingar är straffbara enligt bidragsbrottslagen. En konkurs föregås ofta av oreda i arbetsgivarens verksamhet och det kan vara svårt för arbetstagaren att få fram underlag som styrker rätten till lönegarantiersättning. Både tillgången till underlag och möjligheten att styrka underlagens korrekthet är ofta i händerna på arbetsgivaren. Det finns en risk för att arbetstagare oavsiktligt lämnar felaktiga uppgifter och det är därför viktigt att propositionen mycket tydligt klargör var gränsen går för oaktsamhetsbrottet. Vad det innebär för den enskilde i lönegarantisammanhanget i jämförelse med andra välfärdsförmåner som omfattas av lagen vet vi inte eftersom den saken inte undersökts i utredningen. TCO anser att regeringen bör göra en ingående analys, bland annat om vad det skulle innebära för den enskilde arbetstagaren om bidragsbrottslagen görs tillämpning men även vad det skulle få för konsekvenser för andra aktörer som förekommer i lönebidragssammanhanget, innan beslut fattas om att inkludera lönegarantin i bidragsbrottslagen. Avsnitt Straffskalan för grovt bidragsbrott höjs TCO tillstyrker utredningens förslag om höjningen av straffskalan för grovt bidragsbrott. Att maxstraffet för grovt bidragsbrott höjs till fängelse i 6 år, och därmed är i nivå med maxstraffet för grovt bedrägeribrott, anser TCO är en viktig markering att bedrägeribrott mot välfärdssystemen är lika allvarligt som bidragsbrott mot privata objekt. Att grova välfärdsbrott leder till kännbara påföljder är viktigt för välfärds- och rättssystemens legitimitet.

10 10(13) Kapitel 11 Ny organisation för att bekämpa brott mot välfärdssystemen TCO ser det som centralt för det svenska socialförsäkringssystemets legitimitet att brottsligt missbruk av välfärdssystemet upptäcks och beivras. I förlängningen riskerar brottsligt missbruk av välfärdssystemet att urholka allmänhetens stöd till generella välfärdssystem, vilket i främsta rummet torde drabba de som är i störst behov av stöd från välfärdssystemen. TCO är dock tveksam till att en särskild enhet för bekämpande av bidragsbrott inrättas vid Försäkringskassan. TCO menar att strävan bör vara att hålla samman rättsväsendet inom ramen för de existerande brottsbekämpande myndigheterna och att de istället tillsammans med erforderligt stöd från andra myndigheter, såsom Försäkringskassan, bekämpar brott. Som utredningen understryker, är det centralt att den myndighet som utreder välfärdsbrott har mycket god kännedom om välfärdssystemen och deras administration. TCO ser därför i huvudsak två alternativ som TCO anser bör utredas vidare. Det första är att enheten för bekämpande av bidragsbrott inrättas vid Polismyndigheten. Genom att förlägga en enhet för bekämpande av bidragsbrott inom Polismyndigheten istället för Försäkringskassan kan detta även underlätta bekämpandet av välfärdsbrott som har sin grund i välfärdssystem, eller transfereringar, som ligger utanför Försäkringskassans ansvarsområde. Det andra tänkbara alternativet är att enheten för bekämpande av bidragsbrott inrättas vid Ekobrottsmyndigheten. Ett skäl som talar för denna lösning är att bidragsbrott rimligen många gånger är kopplad till andra former av ekonomisk brottslighet. TCO vill också i detta sammanhang understryka vikten av att den brottsbekämpande myndighet där den föreslagna enheten inrättas tillförs resurser så att verksamheten kan anpassas till den brottslighet som ska bekämpas, vilket är särskilt centralt inom områden där samhälleliga och tekniska förändringar ger upphov till nya former av brottslighet. Ett ökat fokus på välfärdsbrottslighet kräver även att Polismyndigheten, eller Ekobrottsmyndigheten, tillförs resurser för att säkerställa ett effektivt bekämpande av denna typ av brottslighet. Samhällsekonomiskt torde dock denna kostnad till stor del kunna återfås genom att de kostnader som är sammanbundna med välfärdsbrottslighet minskas. Därtill kommer vinsten av att stärka de allmänna välfärdssystemens legitimitet och tilltron till dessa system bland allmänheten genom att välfärdsbrottsligheten bekämpas mer effektivt.

11 11(13) Genom att inrätta en ny organisation för bekämpande av välfärdsbrott inom ramen för annan myndighet än Försäkringskassan undviks den problematik kring åtskillnad mellan bidragsbrottsenhetens verksamhet och den övriga verksamheten vid Försäkringskassan som även utredningen tar upp. Det är centralt för välfärdssystemens legitimitet att de myndigheter som administrerar välfärdssystemen har allmänhetens förtroende och att de försäkrade inte känner sig misstänkliggjorda i samband med att de söker den ersättning de har rätt till. Att organisatoriskt inrätta bekämpandet av välfärdsbrottslighet utom Försäkringskassan säkerställer att denne står oberoende. Genom att inrätta en ny organisation för bekämpande av välfärdsbrott inom ramen för Polismyndigheten, och inte inom Försäkringskassan, undviks den problematik kring åtskillnad mellan bidragsbrottsenhetens verksamhet och den övriga verksamheten vid Försäkringskassan som även utredningen tar upp. Det är centralt för välfärdssystemens legitimitet att de myndigheter som administrerar välfärdssystemen har allmänhetens förtroende och att de försäkrade inte känner sig misstänkliggjorda i samband med att de söker den ersättning de har rätt till. Att organisatoriskt inrätta bekämpandet av välfärdsbrottslighet inom Polismyndigheten istället för Försäkringskassan säkerställer att Försäkringskassan står oberoende. Kapitel 12 Näringsförbud och spärrtid Utredaren föreslår att vid bedömningen av om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt ska även frågan om omfattande missbruk eller överutnyttjande av välfärdssystem beaktas. TCO kan instämma i detta förslag. I detta kapitel tas även andra regelverk av betydelse upp, exempelvis tillståndskrav. Här finns dock varken förslag eller bedömningar. I avsnitt finns en redovisning av Välfärdsutredningens förslag kring tillståndsplikt för att få ta emot offentlig finansiering inom välfärdssektorerna och reglering av att kommuner och landsting endast får utge ersättning till sådana företag. Förslag om tillsyn och kontroll samt ägar- och ledningsprövning finns också redogjort för. Avsnittet avslutas med Utredningen ställer sig därför bakom dessa förslag och menar att de är angelägna att genomföra. TCO vill därför i sammanhanget påminna om TCOs ståndpunkter i remissyttrande över Välfärdsutredningen: I och med att förslaget om vinstbegränsning avstyrks, så avstyrker TCO också förslaget om särskilt tillstånd för att ta emot offentliga medel i de av utredningen föreslagna verksamhetskategorierna. Tillståndsplikt för de verksamheter som idag inte har sådan måste grundas på en analys av behovet av tillstånd utifrån kvalitetskrav. TCO instämmer i att en ägar- och ledningsprövning ska ske, och detta även vid överlåtelser.

12 12(13) En sådan hade kunnat införas i ett långt tidigare skede utifrån Ägarprövningsutredningens förslag, som dessutom är mer långtgående i och med att även långsiktigheten prövas. TCO anser, till skillnad från utredaren, att en ägarprövning även ska avse långsiktighet. Utformningen av det kravet behöver anpassas beroende på verksamhetens karaktär. Avsnitt 13.5 Krav på spårbara betalningsmedel införs som villkor för vissa utbetalningar Utredningen föreslår löneutbetalningar till de personer för vilka stöd som nystartsjobb, andra arbetsmarknadspolitiska verksamheter, yrkesintroduktionsanställningar ska ske elektroniskt. Likaså ska det arbete som ligger till grund för rot- och rutavdrag avlönas med elektronisk betalning, och fakturan för detta arbete ska betalas elektroniskt av den som blir berättigad till skattereduktionen. TCO tillstyrker samtliga förslag. Det finns goda skäl att så långt möjligt begränsa inblandning av kontanta medel i sammanhang som gäller löner, inte minst ur kontroll och bevissynpunkt. Att ställa spårbar, och därmed kontrollerbar, elektronisk betalning som villkor för att kunna ta del av olika statliga stöd är helt rimligt. I normalfallet är det inte någon oskälig inskränkning för den enskilde anställde att inte ha möjligheten att få lön utbetald kontant. Även om TCO ser det som påkallat att införa regler om att såväl kunden för rot- och ruttjänster ska betala spårbart som att de som utför detta arbete ska få sin lön elektroniskt vill vi påtala att rot- och ruttjänster inte bör betraktas som välfärdstjänster. Enligt vår syn finns det en lång rad andra ekonomiska transaktioner som bör göras spårbara ur ett skattesammanhang, utan att de ska betraktas som välfärdstjänster. Avsnitt En samordnad utbetalningsfunktion bör inrättas Utredningen gör bedömningen att en samordnad utbetalningsfunktion bör inrättas, och föreslår därför att regeringen i särskild ordning bör utreda om hur en samordnad statlig utbetalningsfunktion bör organiseras och hur dess uppdrag bör se ut. TCO delar inte den uppfattningen. TCO ser visserligen många fördelar med en kontroll av att ömsesidigt uteslutande ersättningar inte samtidigt kan betalas ut, och andra möjligheter som utredaren pekar på. TCO befarar dock samtidigt att en gemensam utbetalningsmyndighet kan komma att leda till onödiga och omotiverade fördröjningar i

13 13(13) handläggningen och en olycklig tröghet i systemet för det stora flertalet personer som på korrekta grunder är berättigade att uppbära olika ersättningar från välfärdssystemen och som är beroende för sin försörjning att utbetalningar sker på ett snabbt, regelbundet och förutsägbart sätt. TCO ifrågasätter om en gemensam utbetalningsfunktion är en proportionerlig och effektiv systemförändring. Enskilda personer riskerar att råka ut för långa fördröjningar av sina utbetalningar om en misstanke om fel ska utredas bakåt med kanske flera olika myndigheter inblandade. TCO anser därför att en utredning om en samordnad utbetalningsfunktion först och främst bör besvara frågan om en sådan överhuvudtaget är lämplig att införa, och i så fall vilken typ av uppdrag den ska ha, vilka typer av ersättningar som bör kunna betalas ut samt möjligheten att enbart ha efterhandskontroller och gemensamt system för återkrav. Eva Nordmark Ordförande Lise Donovan Chefsjurist