PARLAMENTARISKA FÖRSAMLINGEN EU LATINAMERIKA. Utskottet för sociala frågor, mänskliga utbyten, miljö, utbildning och kultur

Transkript

1 Euro-Latin American Parliamentary Assembly Assemblée Parlementaire Euro-Latino Américaine Asamblea Parlamentaria Euro-Latinoamericana Assembleia Parlamentar Euro-Latino-Americana PARLAMENTARISKA FÖRSAMLINGEN EU LATINAMERIKA Utskottet för sociala frågor, mänskliga utbyten, miljö, utbildning och kultur PRELIMINÄRT FÖRSLAG RESOLUTIONSFÖRSLAG Förebyggande av naturkatastrofer i Europa och Latinamerika Medföredragande Europaparlamentet: Medföredragande Latinamerika: Edite Estrela (S&D) Heli Rojas (Parlandino) RF\ doc AP v05-00

2 Förebyggande av naturkatastrofer i Europa och Latinamerika Den parlamentariska församlingen EU Latinamerika utfärdar denna resolution med beaktande av förklaringarna från de sex toppmöten mellan Latinamerikas, Västindiens och EU:s stats- och regeringschefer som hållits i Rio de Janeiro (28 29 juni 1999), Madrid (17 18 maj 2002), Guadalajara (28 29 maj 2004), Wien (11 13 maj 2006), Lima (15 17 maj 2008) och Madrid (18 maj 2010), med beaktande av Europeiska kommissionens meddelande En gemenskapsstrategi för förebyggande av katastrofer (2009/2151(INI)), med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 21 september 2010 om kommissionens meddelande En gemenskapsstrategi för förebyggande av katastrofer (2009/2151(INI)), med beaktande av Europeiska kommissionens meddelande till Europeiska rådet och Europaparlamentet Förstärkning av den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer: civilskyddets och det humanitära biståndets roll (2011/2023(INI)), med beaktande av resolutionerna av den 27 september 2011 om förstärkning av den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer: civilskyddets och det humanitära biståndets roll, av den 11 mars 2010 om den allvarliga naturkatastrofen i den autonoma regionen Madeira och följderna av stormen Xynthia i Europa, av den 16 september 2009 om skogsbränderna sommaren 2009, av den 4 september 2007 om naturkatastrofer, av den 7 september 2006 om skogsbränder och översvämningar i Europa, av den 18 maj 2006 om naturkatastrofer (bränder, torka och översvämningar) jordbruksaspekter, regionala utvecklingsaspekter och miljöaspekter, av den 5 september 2002 om översvämningarna i Europa, av den 14 april 2005 om torkan i Portugal, av den 12 maj 2005 om torkan i Spanien och av den 8 september 2005 om naturkatastrofer (bränder och översvämningar) i Europa, med beaktande av lagstiftningsresolutionen av den 18 maj 2006 om Europaparlamentets och rådets förslag till förordning om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond, med beaktande av Europeiska kommissionens arbetsdokument om EU:s strategi för stöd till katastrofförebyggande i utvecklingsländerna (SEK(2011)0215), med beaktande av rapporten Global Assessment Report on Disaster Risk Reduction revealing risk, redefining development, ISDR/FN, 2011, med beaktande av rapporten Assessment of Progress in the Implementation of the Hyogo Framework for Action: A regional Perspective from the Americas, 2009, OAS och UNISDR, med beaktande av rapporten Assessment of Progress in the Implementation of the Hyogo Framework for Action: ( ), OAS och UNISDR, AP v /10 RF\ doc

3 med beaktande av Världsbankens studie Disaster Risk Management and Climate Change Adaptation in Europe and Central Asia, 2010, Global Facility for Disaster Reduction and Recovery, med beaktande av överenskommelserna från den sjuttonde partskonferensen (COP17), som ägde rum i Durban (Sydafrika) i december 2011, där den centralamerikanska regionen erkänns som den mest sårbara i världen, med beaktande av artikel 16 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Under de senaste årtiondena har ungefär 200 miljoner människor drabbats av naturkatastrofer, varav många från våra regioner. B. Risken för att människor omkommer i samband med naturkatastrofer minskar i vissa av jordens länder dock inte i Centralamerika men antalet befolkningar i riskzonen och de ekonomiska förlusterna ökar exponentiellt, särskilt i länder och regioner med medelhöga till låga inkomster och svaga styrelseformer. C. Klimatförändringarna leder till allt fler och allt allvarligare naturkatastrofer som ofta går över nationsgränserna och orsakar allvarliga skador på ekonomin, miljön och samhället. Dessa naturkatastrofer kommer att drabba Europas regioner på olika sätt, mer eller mindre allvarligt och vid olika tidpunkter. D. Att man bekämpar klimatförändringarna, med bindande minskningsmål för växthusgaser, är en absolut förutsättning för att man ska kunna minska riskerna för naturkatastrofer. E. De risker som är kopplade till naturkatastroferna ökar i proportion till sårbarheten för dem. Sårbarheten hänger i sin tur samman med hur de institutionella mekanismerna fungerar, framför allt informations- och riskupplysningssystemen, prioriteringen av riskoch katastrofhanteringsstrategier i politiken och budgeten på nationell nivå, stadsplaneringen och förvaltningen av de naturliga ekosystemen. F. Omfattningen av eventuella framtida förluster som beräknas på grundval av förluster, effekter och risker i samband med naturkatastrofer kan vara en central indikator för besluten om offentliga investeringar på detta område. Därför skulle det vara mer lönsamt för staterna att använda en kombination av förebyggande och korrigerande åtgärder för att minska riskerna än att hantera de årliga förluster som kan uppstå till följd av naturkatastrofer. G. Naturkatastrofer får allvarliga följder på lång sikt sett till förlusten av tusentals människoliv, osäker livsmedelsförsörjning, utbildning, hälsa, strukturell fattigdom och befolkningsomflyttningar. Barn drabbas särskilt hårt av naturkatastrofer, då man har kunna fastställa ett tydligt samband mellan naturkatastrofer och minskad skolgång bland barn. Dessutom finns det stora skillnader mellan antalet flickor och pojkar som slutför skolgången under perioden efter en naturkatastrof. H. De nya och framväxande riskerna ökar till följd av det ömsesidiga beroendet mellan tekniska system, såsom telekommunikationer, finansiella tjänster, transport, energi och vatten. RF\ doc 3/10 AP v05-00

4 I. För att minska riskerna och mildra naturkatastrofernas effekter är det oerhört viktigt att stärka det regionala och internationella samarbetet inom områden såsom tekniköverföring, utbyte av god praxis, insamling av information om risker, lämpligt stöd för att stärka förvaltningen och kapacitetsuppbyggnaden samt ekonomiskt stöd och en multiriskstrategi som garanterar en större motståndskraft mot olika typer av naturkatastrofer. J. År 2008 erkände parterna i FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) det samband som framhålls i handlingsplanen från Bali mellan katastrofriskhantering och klimatförändringar. K. Den viktigaste faktorn för utveckling är att öka vår förmåga att förebygga katastrofer och anpassa oss till klimatförändringarnas konsekvenser, så att vi motverkar befolkningarnas och de ekonomiska tillgångarnas ökade sårbarhet för dessa fenomen. Visst samförstånd har uppnåtts om behovet av att systematiskt integrera riskreducering i planeringen, utarbetandet och genomförandet av utvecklingspolitiken. L. Förebyggandet i realtid måste utvecklas i alla sina operativa skeden: kontroll, också genom användning av satellitdata, sändning av tidiga varningsmeddelanden, sändning av larmmeddelanden och påföljande insatser för och bistånd till den riskutsatta befolkningen. M. De parlamentariska organen spelar en mycket viktig roll i kampen för att förebygga naturkatastrofer genom att stifta lagar som är relevanta för denna problematik. N. Det finns ett behov av att mer aktivt informera, motivera och involvera medborgarna i riskreduceringsstrategierna på lokal nivå. Det har visat sig att det civila samhällets deltagande positivt påverkar nya inriktningar på stadsplaneringen och stadsutvecklingen. O. Förvaltningens kvalitet och graden av ansvarstagande på nationell och lokal nivå har, tillsammans med samhällets påtryckningar och ansvarsutkrävandet, en direkt inverkan på antalet omkomna och omfattningen på de ekonomiska förlusterna. P. Beslut om markanvändningen och om användningen av andra naturresurser, samt bebyggelsen, kan ha en avgörande inverkan på riskerna, särskilt i stora städer med informella bosättningar. Q. Hållbara ekosystem fungerar som naturliga hinder mot många extrema klimatfenomen, och är därför en mycket positiv lösning i kostnads-nyttohänseende. R. Utforskningen och utnyttjandet av naturresurser måste alltid vara en följd av ett suveränt beslut. Sådan verksamhet är därför illegitim när den bedrivs i omstridda områden och kan utgöra en konkret miljörisk för vår planets oförstörda områden. S. Orsakerna till torka och risktendenserna i samband med torka utvärderas inte i tillräcklig utsträckning på internationell nivå. Följderna syns allra mest inom jordbruket och i tillgången till dricksvatten, varför konsekvenserna och utsikterna på lokal nivå blir oproportionerligt hårda för fattiga jordbruksberoende hushåll på landsbygden. T. Skogarna är mycket viktiga för att förebygga torka, bränder och ökenspridning. U. Instrumenten för socialt skydd, såsom ekonomiska bidrag eller program för tillfälligt arbete, minskar visserligen inte de faktiska riskerna, men kan bidra till att öka AP v /10 RF\ doc

5 motståndskraften mot naturkatastrofer, minska fattigdomen och utveckla det mänskliga kapitalet till en låg merkostnad. V. Latinamerika, och även EU i mindre utsträckning, är två regioner som drabbas allt hårdare av extrema natur- och väderfenomen och geologiska fenomen, såsom orkaner, jordbävningar, tsunamier, översvämningar, torka, stormar och vulkanutbrott. Detta har, i synnerhet i Latinamerika och Västindien, lett till tvångsförflyttningar av befolkningsgrupper vars mänskliga rättigheter måste skyddas på ett effektivt sätt. W. Det behövs bättre studier av förhållandet mellan liberaliseringen av handelsförbindelserna, de förändrade produktionsformerna och dessas inverkan på klimatförändringarna, som ger upphov till naturkatastrofer. X. Enligt uppgifter från Amerikanska samarbetsorganisationen (OAS) har Latinamerika gjort betydande framsteg när det gäller beredskap, insatser och stöd. Detta arbete kan förstärkas och byggas ut ytterligare genom ett specifikt och interregionalt samarbete, men det har bara gjorts begränsade framsteg med att minska sårbarheten och riskerna i samband med utvecklingsarbetet, särskilt i Centralamerika. Y. I Latinamerika kan delregionerna påverka den nationella politiken via de olika organ som har inrättats av respektive delregions organisationer, till exempel Comité Andino para la Prevención y Atención de Desastres, Centro Regional de Información de Desastres Naturales de América Latina y el Caribe, Centro de Coordinación para la Prevención de los Desastres naturales en América Central och Agencia Caribeña de Respuesta a Emergencias por Desastres. Z. Den nya solidaritetsklausulen i artikel 222 i EUF-fördraget är viktig för att man med alla medel ska kunna garantera hjälpinsatserna och effektivisera samordningen mellan medlemsstaterna vid naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan. 1. Den parlamentariska församlingen betonar att naturkatastrofer kan få mycket svåra följder på kort, medellång och lång sikt för de drabbade samhällena och för de drabbade ländernas ekonomiska och sociala utveckling. Församlingen framhåller i detta sammanhang att det huvudsakliga målet för strategierna för förebyggande, minskning och hantering av risker och för den nödtvungna anpassningen till klimatförändringarnas konsekvenser, är att minimera dödsfallen, de ekonomiska förlusterna och skadorna på infrastruktur, bostäder och kommunikationer samt att skydda miljön och garantera de drabbade befolkningarnas mänskliga och grundläggande rättigheter. 2. Den parlamentariska församlingen anser att kustområden och öar bör vara berättigade till prioriterade anpassningsåtgärder, eftersom de är särskilt sårbara för klimatförändringarnas konsekvenser samtidigt som de är tättbefolkade och riskerna för deras ekonomi är stora. 3. Den parlamentariska församlingen begär att kampen mot klimatförändringarna och den globala uppvärmningen prioriteras på den politiska dagordningen mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien, och rekommenderar att man samordnar sina ståndpunkter i olika diskussionsforum om miljö och klimatförändring. 4. Den parlamentariska församlingen rekommenderar med tanke på naturkatastrofernas och klimatförändringarnas gränsöverskridande karaktär ett heltäckande samarbete för att förebygga naturkatastrofer, minska deras effekter och genomföra nödtvungna RF\ doc 5/10 AP v05-00

6 anpassningar till klimatförändringarnas konsekvenser. Samarbetet bör särskilt omfatta utbyte av god praxis och riskinformation, sammanställande och spridning av detaljerad information om potentiella risker, utformning av program för förebyggande, nödtvungen anpassning och kapacitetsuppbyggnad, överföring av lämpligare teknik, finansiellt stöd, stärkt förvaltning särskilt när det gäller organisatoriska, rättsliga och politiska frågor samt förstärkta system för tidig varning. 5. Den parlamentariska församlingen anser att man snarast måste bedöma risken för naturkatastrofer i såväl EU som Latinamerika, så att länderna på ett bättre sätt kan bedöma de risker som de skulle ställas inför i händelse av en naturkatastrof. Detta skulle också kunna tjäna som användbara riktlinjer för politiska och administrativa åtgärder för att minska de dödsfall, infrastrukturskador och finansiella och ekonomiska förluster som orsakas av jordbävningar, översvämningar och andra naturfenomen. 6. Den parlamentariska församlingen framhåller att det krävs ett nytt synsätt som inbegriper insatser för att förebygga riskerna för naturkatastrofer i utvecklingspolitiken för att begränsa kostnaderna för naturkatastrofer, med beaktande av värdet av redan genomförda investeringar och nyinvesteringar. 7. Den parlamentariska församlingen betonar att stiftelsen EU Latinamerika/Västindien har som mål att stärka partnerskapsprocessen mellan EU och Latinamerika och Västindien inom olika områden, bland annat vetenskapligt samarbete, miljö, minskning av risken för katastrofer och energi. 8. Den parlamentariska församlingen kräver att insatser för att minska risken för katastrofer ges större utrymme i utvecklingsplaner, mål och delmål i efterföljaren till millennieutvecklingsmålen efter 2015, liksom i resultaten av Rio+20-konferensen om hållbar utveckling. 9. Den parlamentariska församlingen uppmanar regeringarna att integrera riskhanteringsstrategier för naturkatastrofer och kampen mot klimatförändringarna i beslutsprocesserna för utvecklingsinvesteringar i syfte att skapa konsekvens mellan utvecklingspolitikens olika områden och integrera riskhanteringsaspekterna i de nationella utvecklingsstrategierna. 10. Den parlamentariska församlingen uppmanar regeringarna att sträva efter att utfasa stödet till fossila bränslen så att man kan minska växthusgasutsläppen och uppmuntra till investeringar i förnybar energi till förmån för bättre energieffektivitet. 11. Den parlamentariska församlingen uppmanar regeringarna att integrera riskreduceringsstrategier i planeringen av offentliga investeringar, stadsutveckling, bästa tänkbara placering av väginfrastrukturen, miljöplanering och miljöförvaltning samt att anslå tillräckliga medel för detta i sina budgetar. 12. Den parlamentariska församlingen rekommenderar att man analyserar och värderar de risker som har anknytning till naturkatastrofer, så att man kan dela databaser om dessa händelser och utarbeta informations- och utbildningskampanjer för att minimera konsekvenserna. 13. Den parlamentariska församlingen anser det oerhört viktigt att såväl EU som Latinamerika upprätthåller och förstärker sina ledarroller i den internationella kampen mot global AP v /10 RF\ doc

7 uppvärmning, och menar att varje eventuell fördröjning av detta handlande kommer att öka risken för negativa miljöeffekter och ekonomiska och sociala konsekvenser samt medföra högre kostnader. 14. Den parlamentariska församlingen betonar att det biregionala strategiska partnerskapet mellan EU och Latinamerika är rätt forum för att stärka den samordning och det nära samarbete som gör det möjligt att främja en effektiv multilateralism, skydda miljön och naturresurserna och bekämpa klimatförändringarna. 15. Den parlamentariska församlingen understryker den särskilda vikten av att man inom byggnadssektorn beaktar riskerna för naturkatastrofer, speciellt vid bostadsbyggande, där det krävs användning av lämpliga material och konstruktioner. 16. Den parlamentariska församlingen rekommenderar att det inrättas ett biregionalt centrum för katastrofförebyggande med målsättningen att utarbeta gemensamma strategier och ett informations- och varningssystem för nödsituationer i syfte att minska den ömsesidiga sårbarheten för naturkatastrofer som orsakas av klimatförändringar eller den tekniska utvecklingen, jordskalv och annat. 17. Den parlamentariska församlingen betonar betydelsen av satellitbaserade tjänster, i synnerhet för räddningsinsatser i händelse av naturkatastrofer. Församlingen uppmanar alla inblandade parter att se till att det europeiska jordövervakningsprogrammet (GMES) kan driftsättas fullt ut så snart som möjligt. 18. Den parlamentariska församlingen anser att det krävs investeringar i förebyggande av specifika risker för att minska återverkningarna av naturkatastrofer. För att öka ländernas anpassningsförmåga rekommenderar församlingen samtidigt regeringarna att de grundar sina beslut om anslagen till offentliga investeringar i riskhantering på en bedömning av möjliga förluster och sannolikhetskalkyler och att de prioriterar de risker som är lättast att minska och som har tydliga ekonomiska, sociala och miljömässiga fördelar. Samtidigt bör de överväga en strängare kontroll av de infrastrukturinvesteringar som görs med statliga medel för att garantera kvaliteten på dessa. Dessutom betonar församlingen de ekonomiska, sociala och finansiella fördelar med systemen med tidig varning. 19. Den parlamentariska församlingen förespråkar riskhanteringsstrategier som grundas på subsidiaritetsprincipen, med en gradvis decentralisering av befogenheterna. Församlingen anser att de centrala regeringarna bör ha det huvudsakliga ansvaret för tekniskt, ekonomiskt och juridiskt stöd. De bör också stödja de regionala styrelseorganen vid mer omfattande katastrofer som inte kan hanteras på lokal nivå. 20. Den parlamentariska församlingen framhåller vikten av att förstärka samarbetet mellan olika statliga och icke-statliga organ på ett horisontellt plan (mellan olika organ på samma nivå) och ett vertikalt (mellan organ på olika nivå) samt att anslå tillräckliga medel för de lokala styrelseorganens budgetar så att dessa organ kan genomföra riskhanteringsstrategier på lokal nivå. 21. Den parlamentariska församlingen medger att användningen av militära resurser (transport, logistik, säkerhet) till stöd för humanitära insatser kan utgöra ett ytterst viktigt bistånd, främst i händelse av storskaliga naturkatastrofer. Församlingen påminner om att militära resurser ska användas som en sista utväg i mycket begränsade fall enligt FN:s rekommendationer. RF\ doc 7/10 AP v05-00

8 22. Den parlamentariska församlingen anser att det vid genomförandet av riskhanteringsstrategier är lika viktigt att agera proaktivt för att minimera och förebygga riskerna som att utbyta erfarenheter och bedöma och överta beprövade metoder som bästa praxis, särskilt på lokal nivå. 23. Den parlamentariska församlingen rekommenderar att mandaten för alla fredsuppdrag ska innehålla en särskild klausul om stöd till civilbefolkningen vid naturkatastrofer, på grundval av det prejudikat som skapades när Minustah tidigare gav stöd i samband med jordbävningen i Haiti. 24. Den parlamentariska församlingen uppmanar regeringarna att göra det civila samhället, specialiserade samarbetspartner och forskarna delaktiga i utformningen av riskhanteringsstrategier och riskhanteringspolitik, särskilt inom innovations- och utvecklingssektorn, i syfte att förbättra kommunikationen, planeringen och genomförandet av dessa strategier och underlätta samsyn. 25. Den parlamentariska församlingen anser att det är nödvändigt att jämställdhetsintegrera arbetet för att minska riskerna i samband med naturkatastrofer och undanröja deras konsekvenser samt att vidta åtgärder för att öka den allmänna medvetenheten om riskerna, vilket är en avgörande faktor för att förbättra genomförandet av riskhanteringsstrategierna. 26. Den parlamentariska församlingen uppmanar regeringarna att undanröja alla hinder för tillgång till information, särskilt om riskerna för naturkatastrofer, för att underlätta ansvarstagande. Församlingen understryker nödvändigheten av att utarbeta en fritt tillgänglig kartläggning över riskregioner, vilket i sin tur bidrar till att göra styrningen mer effektiv, och betonar vikten av system för tidig varning som täcker flera regioner och väsentligt bidrar till riskkontroll och katastrofberedskap. 27. Den parlamentariska församlingen föreslår att det vidtas lämpliga åtgärder för att minska skillnaderna mellan de olika regionerna och delregionerna när det gäller förmågan att skydda befolkningen, naturresurserna, miljön och de ekonomiska tillgångarna samt reaktions- och återhämtningsförmågan när det gäller effekterna av naturkatastrofer. Församlingen påpekar att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt eftersatta och/eller topografiskt och orografiskt komplicerade områden, särskilt öar, bergsområden, yttersta randområden, gränsområden och glesbefolkade områden. 28. Den parlamentariska församlingen anser att regeringarna bör vidta åtgärder för att flytta vissa risker, genom försäkringssystem, för att på så sätt skapa ett skydd vid omfattande förluster som de inte kan ta hand om själva samt förutse och förbereda sig för att minska effekterna av nya risker. Jordbruksförsäkringen är ett relevant exempel i detta sammanhang. 29. Den parlamentariska församlingen anser att utvecklingen av försäkringssystem och en riskhanteringsstrategi också kan ha en avgörande inverkan när det gäller att minska återuppbyggnadskostnaderna och deras följder för budgeten. 30. Den parlamentariska församlingen anser att det är ytterst viktigt att stärka räddningstjänsternas tekniska kapacitet och specialutbildning. Man måste se till att informations- och kommunikationssystemen för nödsituationer är effektiva samt att det finns instrument för snabba insatser. AP v /10 RF\ doc

9 31. Den parlamentariska församlingen understryker behovet av att utbilda invånarna i områden där det finns en naturlig risk för katastrofer, så att de i krissituationer kan stå emot kollektiv panik och vet hur de bör bete sig. På det sättet blir det möjligt att minska antalet dödsoffer. 32. Den parlamentariska församlingen manar till särskild omsorg om personer som drabbats av katastrofer. De bör garanteras ersättningsbostäder samt psykologiskt och materiellt stöd. 33. Den parlamentariska församlingen uppmanar regeringarna att i sina riskhanteringsstrategier integrera instrument för socialt skydd, exempelvis sociala bidrag såsom mikrokrediter, för att kunna mildra katastrofernas omedelbara följder för de mest sårbara befolkningsgrupperna och förhindra att barnens skolgång avbryts eller att produktionstillgångar säljs ut. Sådana åtgärder har i sin tur en positiv effekt på medellång och lång sikt. 34. Den parlamentariska församlingen framhåller att det är mycket viktigt att särskilt uppmärksamma barnen och deras behov när det gäller utbildning, livsmedelstillgång, näring och hälsa, i synnerhet för småbarn, och då särskilt i landsbygdsområden och bland ursprungsbefolkningar, som drabbas hårdast av de omedelbara följderna av naturkatastrofer. 35. Den parlamentariska församlingen uppmanar länderna att ägna särskild uppmärksamhet åt asylansökningar från personer som fördrivits från sina hem på grund av naturkatastrofer och/eller miljöproblem, och att anstränga sig för att underlätta deras vidarebosättning. 36. Den parlamentariska församlingen uppmanar regeringarna att utforma aktiva planeringsoch markförvaltningssystem för att skydda ekosystemen och naturresurserna, förebygga skador och anpassa sig till klimatförändringarna samt att anpassa byggnadslagstiftningen till risken för naturkatastrofer. 37. Den parlamentariska församlingen betonar att lagar, förordningar, normer och kriterier för bebyggelse omsorgsfullt och tydligt måste anpassas efter situationen i varje land och till de lokala behoven, varför det vore mycket användbart att göra lokalsamhällena delaktiga i beslutsfattandet. Församlingen påpekar att det civila samhällets deltagande dessutom gör det möjligt att utforma nya strategier som bidrar till att minska riskerna och som har mer allmänna fördelar, till exempel en ökad ansvarskänsla i samhället, som tar sig uttryck i mer organiserade former, och ökad social sammanhållning. 38. Den parlamentariska församlingen efterlyser ökad uppmärksamhet på utformningen av ekosystembaserad riskhanteringsplanering, eftersom sådana strategier utgör en mycket attraktiv lösning i kostnads-nyttohänseende och gör det möjligt att hantera en rad olika katastrofer, exempelvis översvämningar, torka, och bränder. 39. Den parlamentariska församlingen rekommenderar att regeringarna integrerar hantering av risken för torka i sina riskhanteringsstrategier och att de särskilt kartlägger och grundligt analyserar riskerna med och orsakerna till torka, vidtar åtgärder för att förbättra mark- och vattenförvaltningen (inbegripet skydd av skog och vattenkällor samt områden där vattenresurserna fylls på), ger tekniskt och socialt stöd åt de fattigaste på landsbygden som är beroende av jordbruket samt förbättrar systemen för tidig varning och insatssystemen. RF\ doc 9/10 AP v05-00

10 40. Den parlamentariska församlingen efterlyser tekniskt och ekonomiskt stöd till jordbruket i landsbygdsområden som präglas av avfolkning till följd av industrins utveckling och som löper allt större risk för naturkatastrofer. Församlingen påminner i detta sammanhang om att bevarandet av landsbygdsområden bidrar till att förebygga ökenspridning och utbredning av fattigdom i dessa områden samt till att bevara ekosystemen, i synnerhet i fråga om naturresurserna. 41. Den parlamentariska församlingen påpekar att skogar och marker är mycket viktiga för förebyggande av erosion och översvämningar, upprätthållande av den biologiska mångfalden, förvaltning av de ytliga vattenresurserna och grundvattnet samt avskiljning av koldioxid. Därför bör det vidtas åtgärder för att förebygga avskogning, förorening och minskade vattenmängder i floder, olaglig avverkning och skogsbränder. Församlingen efterfrågar likaså beslutsamma åtgärder till stöd för återbeskogning, där man bör prioritera inhemska arter och blandskogar, för att öka skogarnas motståndskraft mot bränder, sjukdomar och stormar och där man dessutom stöder bevarandet och utvecklingen av djurlivet. 42. Den parlamentariska församlingen välkomnar slutdokumentet Den framtid vi vill ha från Rio+20-konferensen om hållbar utveckling, där det bland annat begärs att man, inom ramen för fattigdomsminskning och en hållbar utveckling, snabbare ska ta itu med arbetet för att minska riskerna i samband med naturkatastrofer och bygga upp motståndskraft mot katastrofer. Stater, internationella finansiella institutioner och det civila samhället uppmanas eftertryckligen att påskynda genomförandet av Hyogoramen för åtgärder om uppbyggnad av nationers och samhällens motståndskraft mot katastrofer samt att fastställa en lägsta nivå för ramen efter * * * * * 43. Den parlamentariska församlingen uppdrar åt sina ordförande att översända denna resolution till Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen samt till EU-medlemsstaternas och samtliga latinamerikanska och västindiska länders parlament, Latinamerikanska parlamentet, Centralamerikanska parlamentet, Andinska parlamentet, Mercosurs parlament, Andinska gemenskapens generalsekretariat, Mercosurs ständiga representantkommitté och det latinamerikanska ekonomiska systemets ständiga sekretariat samt till generalsekreterarna för OAS, Unasur respektive FN. AP v /10 RF\ doc