This is a published version of a paper published in Marinarkeologisk Tidskrift. Access to the published version may require subscription.

Transkript

1 Södertörn University This is a published version of a paper published in Marinarkeologisk Tidskrift. Citation for the published paper: Mejsholm, L., Törnqvist, O. (2010) "Lillegölens hemligheter: del II" Marinarkeologisk Tidskrift, (2): 9-12 Access to the published version may require subscription. Permanent link to this version:

2 /LOOHJ OHQV KHPOLJKHWHU GHO,, 7(;7 /277$ 0(-6+2/0 2&+ 26&$5 7g5149,67 + VWHQ I UHWRJ 1LFODV %M UFN RFK -RKDQ 5 QQE\ HQ UHNRJQRVFHULQJVWXU WLOO HQ OLWHQ RDQVHQOLJ VNRJVJ O L V GUD gvwhuj WODQGV GMXSD VNRJDU I U DWW XQGHUV ND XSSJLI WHUQD RP DWW HWW XSSVHHQGHYlFNDQGH VWRUW DQWDO VWRFNEnWDU VNXOOH KD SnWUlIIDWV L GHQQD VM %M UFN 5 QQE\ ) UIDWWDUQD SnWUlIIDGH µhww WLRWDO VWRFNEnWDUµ VDPW HQ SnODQOlJJQLQJ 6RP WRONQLQJ DY DQVDPOLQJHQ DY EnWDU RFK SnOYHUNHW JDYV WHRULHU RP IDVW ÀVNH LQVDPOLQJ DY VM PDOP HOOHU UHQW DY HQ RIIHUSODWWIRUP VRP PHG UHIHUHQV WLOO DQGUD OLNQDQGH DQOlJJQLQJDU ERUGH GDWHUDV WLOO EURQVnO GHU 7Yn WUlSURYHU WRJV I U GDWHULQJ RFK HQ XWYLGJDG XQGHUV NQLQJ SODQH UDGHV WLOO nu 'DWHULQJDUQD SXEOLFHUDGHV DOGULJ )g51<$' $16$76 3c *581' $9 $&&(/( 5(5$' 1('%5< 71,1* )LJXU 6WRFNEnWDU OlQJV GHQ VWUD VWUDQ GHQ DY /LOOHJ O.OLPDWHWV QHGEU\WDQGH YHUNDQ I UDQ OHGHU VN\QGVDPPD nwjlughu I U GDWHULQJ GRNXPHQWDWLRQ RFK VN\GG Nio år senare besiktigades sjön av författarna, varvid det stod klart att flera båtar hade flyttats och låg ovan vattenytan exponerade för vädrets makter. En kraftig nedbrytning kunde konstateras för ett par av båtarna. Läget för lämningarna bedömdes som akut och en förnyad insats att dokumentera och skydda båtarna gjordes. De från ytan synliga båtarna koordinatsattes, nio träprover togs för datering och landskapet studerades för att lägga grunden för en djupare tolkning. Föreliggande artikel beskriver sjön, dateringen av båtar och pålverk samt den kulturhistoriska inramningen i området. *g/( ,6725,(1 */g0'( Lillegölen är en knappt meter stor brunvattensjö på 259 meters höjd över havet, alltså långt över högsta kustlinjen och som sådan utan historisk eller förhistorisk kontakt med havet. Sjön ingår i ett avrinningsområde präglat av småskaligt jord- och skogsbruk och med många små medeltida torp i närheten. Förutom torp och lämningar från historiskt jordbruk finns inga kända forn- eller kulturlämningar i närheten. Gölen ligger i Västra Ryds socken, Ydre härad, i vad som under hela historien har varit ett anonymt gränsland mellan Östergötland och Småland där tiden varit varsam med ɻ PW

3 ɻ )LJXU $ /LOOHJ O U G SULFN OLJJHU L VNRJVElOWHW VRP XWJ U JUlQVODQGHW PHOODQ gvwhuj WODQGV RFK - QN SLQJV OlQ % * OHQ OLJJHU L XWPDUNHQ PHOODQ 6DOHER RFK gghvm KXOW +ludgvnduwdq - %ODGQDPQ 9lVWUD 5\G ² & 'DWHUDGH EnWDU SnODU U GD SULFNDU L J OHQ /LOD SULFNDU DYVHU WRUS RFK ERGJUXQGHU L QlUKHWHQ *nugduqd KDU VDPPD OlJH LGDJ VRP Sn WDOHW ' 'DWHUDGH EnWDU SnODU PRW EDNJUXQG DY KlUDGVNDUWDQ IUnQ ² 8SSVWU PV /LOOHJ O OLJJHU 6WRUJ OHQ QHGVWU PV XSSnW Sn NDUWDQ OLJJHU 6DOHER PHG 4XDUQ XWPlUNW Sn NDUWDQ ( 'DWHUDGH EnWDU SnODU PRW EDNJUXQG DY nuv NDUWD %U\JJRU LQULQJDGH bjrjulqvhuqd YDU GHVDPPD Gn VRP QX.lOOD WLOO VDPWOLJD NDUWRU /DQWPlWHULYHUNHW PW

4 landskapet. Dagens byar och ensamgårdar är i stor utsträckning identiska med de bebyggelseenheter som fanns i socknen under 1600-talet. Genom kartstudier har vi fastställt att ägogränserna i området inte har förändrats sedan åtminstone 400 år tillbaka. Då som nu delas gölen av två fastigheter, Salebo och Ödesjöhult (figur 2:C). Salebo, som ligger nedströms Lillegöl, är en sätesgård som först nämns i handlingarna år 1558 i Kammararkivet (Norrby 1905:111). På gårdens mark har det funnits både kvarn och såg under historisk tid. Ödesjöhult, som utgjorde ett skattehemman, nämns för första gången år 1545 i Kammararkivet (ibid:121). Båda dessa gårdar torde ha haft några torp, varom vittnar uppgifter i kartor och torpgrunder i området (figur 2:C). Efter att ha rektifierat den äldsta tillgängliga kartan över området (arealavmätning 05-vry-17a från 1693) visar det sig att samtliga stockbåtar ligger längs den strandremsa som tillhör Ödesjöhult. På denna karta framgår det även att det finns två bryggkonstruktioner (inringade i figur 2:E) som även de ligger längs Ödesjöhults strandremsa. De två 14 C-prov som togs 1999 rekvirerades från Johan Rönnby. Proverna kalibrerades tillsammans med de nio proverna som togs år 2009 och en kronologi utarbetades över stockbåtar och pålningar i området (figur 3). Om dateringarna är representativa för alla i gölen förekommande båtar och pålningar så pekar det på att verksamhet har pågått i området under i alla fall 700 år. Tyngdpunkten för dateringarna ligger mellan slutet av 1400-talet och början av 1600-talet, alltså samtida med uppgifter från de två nämnda gårdarna. Den troligaste förklaringen blir då att båtarna och bryggorna har hört till Ödesjöhult samt kanske till gårdens underliggande torp. Flera dateringar av pålningar pekar även på en tillkomst under 1800-talet och det förefaller rimligt att vi har att göra med olika verksamheter i olika faser, varav stockbåtarna verkar ha nyttjats under medeltidens slutfas fram till stormaktstiden. Om det är så att stockbåtarna har tillhört en gård och brukats under främst 1500-talet så framgår det inte varför så många stockbåtar har använts samtidigt. Pålanläggningarna i från- och tillflödena är dessutom ganska omfattande, i synnerhet i sjöns norra utlopp. Pålarnas klena dimensioner ger inte direkt intryck av att ha fungerat som fundament till någon omfattande överbyggnad, de påminner snarare om de på senare år mer uppmärksammade fasta fiskeanläggningar som kunnat dokumenteras i olika landsändar (jfr t.ex. Pedersen 1995; Lindström 2006). Insjöfisket hade en storhetstid under katolsk medeltid på grund av de återkommande fastedagarna som kyrkan fastställt. Under fastan fick man inte äta kött, varför fisken blev en viktig ingrediens i hushållsförsörjningen. Även om källuppgifterna kanske inte är helt entydiga så var fisket av allt att döma en fortsatt viktig del i bondenäringen under Vasatid för att sedan få en minskad betydelse under 1600-talet som en följd av den ökade jordbruksproduktionen

5 (Heckscher 1950; Göransson 1983; Magnusson 1997). En sådan historisk bakgrund ger därmed fog för en fortsatt utredning av frågan om ett eventuellt samband mellan Lillegöls båtar och pålverk och fiskeverksamhet. Den medeltida fiskerätten var förvisso knuten till landägande, åtminstone i så små vattendrag som det här aktuella, men den tycks även ha medgett ett kollektivt nyttjande i vissa fall (Tollin in prep). Om fiskodling eller fast fiske varit en näring i sjön så måste detta betraktas i ljuset av det nedströms liggande Salebo med såg och kvarn. En möjlighet är att vi har att göra med en ekonomisk etablering som inbegriper även den uppströms Lillegöl liggande Storgöl, eftersom fiskodling, fast fiske och kvarnverksamhet alla påverkar varandra. Under en biologisk inventering påträffades flera dammar av olika karaktär mellan Lillegöl och Storgölen, varav i alla fall en tolkades som recent (Gustafsson 2006). På en karta från 1820 finns en fördämningsvall inritad (figur 4) som reglerade vattentillförseln från Storgöl till Lillegöl, vilket visar att inte alla dämningar här är recenta; om några anläggningar var samtida med stockbåtarna så kan vi till exempel ha att göra med en av ett kvarnhjul driven primitiv blästerugn för reduktion av myrmalm inom en medeltida småindustri. Vad som än har tilldragit sig i och kring Lillegöl under de fem århundraden som de existerande dateringarna pekar på så framstår det som en flerfacetterad verksamhet med stor potential att sprida ljus över en föga känd del av vår historia det lilla livet på marginalen långt ute i Östergötlands stora skogar. Ett problem är dock att även om Lillegölen ingår i ett mer omfattande vattensystem så kan den knappast ha givit underlag för storskaligt fiske i en omfattning som motsvarar lämningarna, om nu dessa härrör från fast fiske. En näringsfattig sjö producerar nämligen sällan mer än 10 kg fisk per hektar och år, vilket i Lillegöls fall skulle innebära maximalt 40 kg. Mer omfattande fångster skulle kunna härröra från i vattendraget vandrande fisk, men då kvarnen var i bruk i Salebo hindrade den vandring av fisk i ån. Kan sjön ha använts för fiskodling? Eller ska man förstå det stora antalet båtar och de båda bryggplatserna i relation till det flertal bod- och torplämningar som är sjön mer närliggande än själva huvudgårdarna (figur 2:C)? Lillegöls bestånd av stockbåtar uppvisar också en stor morfologisk och konstruktionsmässig variationsrikedom. Här finns såväl gracila enkelbåtar med tunna bord som grovt urholkade stockar samt sammansatta, pråmliknande båtar vars funktion snarare kan sättas i samband med frakt och transport än fiske. En fråga som bör ställas är därför om det finns eller har funnits sjömalm på sjöbottnen. Malmen insamlades i grunda sjöar, vintertid från isen och på sommaren från båtar eller pråmar, och var, framförallt i Småland, en betydande medeltida näring (t.ex. Olsson 1995; Berglund 2000). En mer omfattande bärgning av sjömalm administrerad av huvudgården men kanske verkställd av de underställda torpens innebyggare kan då tänkas rimlig. von Arbin, S. & Wallbom, B Del av sundet: Arvika socken och kommun, Värmlands län. Undervattensarkeologisk utredning. Bohusläns museum, rapport 2004:44. Uddevalla. Berglund, B. (red) Småländsk järnhantering under 1000 år, 1. Järn i Småland: forskningsläge, utgångspunkter och övergripande resultat. Stockholm. Björck, N. & Rönnby, J Lillegölens hemligheter. Marinarkeologisk tidskrift 2000:1. Heckscher, E.F Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa. D. 2, Det moderna Sveriges grundläggning, Halvbd 2. Stockholm. Gustafsson, P Biotopkartering av vattendrag inom Östergötlands kalkningsverksamhet hösten år Ekologi.nu, Sturefors. Göransson, G Gustav Vasa och hans folk. Stockholm. Lindström, J Ta fast Fisken! Om medeltida fasta fiskeanläggningar i Tidans mynning. Marinarkeologisk tidskrift 2006:2. Magnusson, L Sveriges ekonomiska historia. Stockholm. Norrby, R Ydre Härads gårdnamn. Diss. Uppsala universitet. Olsson, S.-O. (red) Medeltida danskt järn: framställning av och handel med järn i Skåneland och Småland under medeltiden. Halmstad. Reimer, P., Baillie, M., Bard, A.,Beck J., Blackwell, P., Ramsey, C., Buck, C., Burr, G., Edwards R., Friedrich, M., Grootes, P., Guilderson. T., Hajdas, I., Heaton, T., Hogg, A., Hughen, K., Kaiser, K., Kromer, B., McCormac, F., Manning, S., Reimer, R., Richards, D., Southon, J., Talamo, S., Turney, C., van der Plicht, J., Weyhenmeyer, C Int- Cal09 and Marine09 Radiocarbon Age Calibration Curves, 0 50,000 Years cal BP. Radiocarbon 51: Tollin, C. In prep. Ägodomäner och sockenbildning i västra Östergötland. En rumslig studie av kyrkliga upptagningsområden och ägarförhållanden vid tiden för Alvastra klosters grundande.