Svensk Dagfjärilsövervakning Årsrapport 2016

Transkript

1 Svensk Dagfjärilsövervakning Årsrapport 2016

2 NATIONELL MILJÖÖVERVAKNING PÅ UPPDRAG AV NATURVÅRDSVERKET ÄRENDENUMMER AVTALSNUMMER PROGRAMOMRÅDE DELPROGRAM NV Landskap Svensk Dagfjärilsövervakning Svensk Dagfjärilsövervakning, Årsrapport 2016 Rapportförfattare Lars B. Pettersson, Lunds universitet Carsten Kost, Lunds universitet Kajsa Mellbrand, Lunds universitet Caroline Sjöström, Lunds universitet Rapporttitel och undertitel Svensk Dagfjärilsövervakning, Årsrapport 2016 Utgivare Lunds universitet Postadress Ekologihuset, Lund Telefon Beställare Naturvårdsverket Stockholm Finansiering Nationell MÖ Nyckelord för plats Sverige Nyckelord för ämne Dagfjärilar, Lepidoptera, fjärilar, monitoring, indikatorer, ökningar, minskningar, TRIM, trender Tidpunkt för insamling av underlagsdata Sammanfattning Detta är den sjunde årsrapporten från Svensk Dagfjärilsövervakning, ett nationellt miljö-övervakningsprogram som koordineras av Lunds universitet på uppdrag av Naturvårdsverket sedan Svensk Dagfjärilsövervakning är ett samarbete mellan Sveriges Entomologiska Förening, Naturvårdsverket, Lunds universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Länsstyrelserna. Verksamheten möjliggörs av frivilliga landet runt som mellan den 1 april och 30 september räknar fjärilar. Räkningen sker med en gemensam, systematisk metodik och fördelas på 3-7 inventeringstillfällen under säsongen. Det finns två olika sätt att övervaka, dels punktlokaler som är områden med 25 m radie som bevakas i 15 min per besök, dels slingor som är 0,5-3 km långa rutter som man inventerar i lugn promenadtakt. Genom att övervakningen upprepas inom säsongen och över flera år är det möjligt att skatta hur fjärilsfaunan förändras i antal och i artsammansättning. Det sjunde årets övervakning har resulterat i rapporter från 196 slingor och 269 punktlokaler. Slingorna och punkterna är spridda över hela landet, från Beddingestrand i söder till Malmberget i norr. Antalet rapportörer under 2016 har varit 284 och Svensk Dagfjärilsövervakning har räknat in fjärilar av 96 arter. I medeltal har det setts 12,1 arter per punktlokal och 18,0 arter per slinga. För varje funnen fjärilsart redovisar rapporten 2016 års observationer som ett totalantal, en utbredningskarta och figur över de veckor då arten påträffats. Talrikaste arterna 2016 var i tur och ordning luktgräsfjäril, följd av citronfjäril och slåttergräsfjäril. Trender i antal mellan 2010 och 2016 har skattats med hjälp av analysverktyget TRIM för 88 dagfjärils- och bastardsvärmararter. Av dessa minskade 17 arter jämfört med 2010, 17 arter ökade, 4 arter var stabila, medan övriga arter varierade så pass mycket att trenderna är osäkra. Sammanvägda index, så kallade miljöindikatorer har räknats fram för 1) de tolv arter som ingår i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar, 2) de tjugo vanligaste fjärilsarterna, 3) fjärilar i jordbruksmiljöer, samt 4) fjärilar i skogsmarker. Alla fyra dagfjärilsindikatorerna visar att 2011 haft de hittills högsta populationstätheterna. Alla fyra dagfjärilsindikatorerna visar att 2011 haft de hittills högsta populationstätheterna. Miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar visade låga antal fjärilar under de kalla somrarna 2012 och 2015 följt av en återhämtning under respektive Indikatorerna för vanliga arter, fjärilar i jordbruksmiljöer, och fjärilar i skogsmarker är alla relativt stabila med en viss uppgång för vanliga arter och skogsarter under Jordbruksarterna har efter en period med låga tätheter under nu nått upp till samma nivå de hade 2010.

3 Svensk Dagfjärilsövervakning Årsrapport 2016 Lars B. Pettersson, Carsten Kost, Kajsa Mellbrand, Caroline Sjöström Biologiska institutionen, Lunds universitet, Lund 2018 Omslagsbild/Cover: Silverblåvinge, Polyommatus amandus, Niemisel, Luleå, juli 2015 Fotograf/Photographer: Leif Olsson, Niemisel

4 Summary Pettersson, L. B., Kost, C., Mellbrand, K. & Sjöström, C Swedish Butterfly Monitoring Scheme, annual report for Department of Biology, Lund University. 97 pp. This is the seventh annual report of the Swedish Butterfly Monitoring Scheme, a national monitoring programme coordinated by Lund University for the Swedish Environmental Protection Agency since The programme is a partnership between the Entomological Society of Sweden, the Swedish Environmental Protection Agency, Lund University, the Swedish University of Agricultural Sciences and the Swedish County Administration Boards. The monitoring scheme is volunteer-based and runs from April 1 st to September 30 th annually. Sites are visited 3-7 times per season and are surveyed using a standardized, common methodology. Two different recording methods are used in the Swedish Butterfly Monitoring Scheme. One is the point site counts which cover an area with a 25 m radius for 15 min per visit. The other method is fixed-route Pollard walk transects, typically km in length. These two methods enable the monitoring scheme to assess yearly changes both in the number of butterflies seen and in species composition. The seventh year s monitoring has produced butterfly data from 196 fixed-route walks and 269 point sites- The sites and walks are located across the whole country, from Beddingestrand in the South to Malmberget in the North. In 2016, 284 volunteer recorders participated in the Swedish Butterfly Monitoring Scheme and have counted butterflies of 96 different species. On average, 12.1 species have been observed at the point sites while 18.0 have been observed along transects. In this report, observations from 2017 of each species are shown as total counts, distribution maps, and flight period histograms. The most numerous species in 2016 was the Ringlet, followed by the Brimstone and the Meadow Brown. Trends between 2010 and 2016 have been analysed for 88 butterfly and burnet moth species using the analytical tool TRIM. Over the period, 17 species declined, 17 increased, and 4 species were stable. Trends for the remaining species were uncertain. Summarizing indices, so called indicators, have been calculated for 1) the 20 most common species, 2) the 12 Swedish grassland butterflies that are part of the European Butterfly Indicator for Grassland species, 3) widespread butterflies associated with farmland, and 4) forest butterflies. All four butterfly indicators indicate that 2011 was the best butterfly year so far. The Grassland Butterfly Indicator shows a marked decline during the cold summers of 2012 and 2015 followed by populations recovering in and The Common Species Indicator, the Farmland Species Indicator and the Forest Species Indicator all remain relatively stable over the period, with slight increases in common and forest species during After low values in , the Farmland Species Indicator has now reached the same level as in Svensk Dagfjärilsövervakning Fotografier: Namngivna fotografer enligt bildtexter Hemsida: Biodiversitet, Biologiska institutionen, Lunds universitet 2018 ISBN

5 Innehållsförteckning Summary... 2 Innehållsförteckning... 3 Sammanfattning... 3 Inledning... 4 Tack!... 5 Kontakt... 7 Metoder... 7 Sommaren Var fanns slingorna och punktlokalerna säsongen 2016? Fjärilsobservationerna Trender Tillskott och saknade Utbredningar och antal Föreningen Fjärilar i Pite Lappmark Till sist Referenser Appendix 1. Fjärilsarter med trendindex för Appendix 2. Inventerade slingor, säsongen Appendix 3. Inventerade punktlokaler, säsongen Sammanfattning Pettersson, L. B., Kost, C., Mellbrand, K. & Sjöström, C Svensk Dagfjärilsövervakning, årsrapport för Biologiska institutionen, Lunds universitet. 97 pp. Detta är den sjunde årsrapporten från Svensk Dagfjärilsövervakning, ett nationellt miljöövervakningsprogram som koordineras av Lunds universitet på uppdrag av Naturvårdsverket sedan Svensk Dagfjärilsövervakning är ett samarbete mellan Sveriges Entomologiska Förening, Naturvårdsverket, Lunds universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Länsstyrelserna. Verksamheten möjliggörs av frivilliga landet runt som mellan den 1 april och 30 september räknar fjärilar. Räkningen sker med en gemensam, systematisk metodik och fördelas på 3-7 inventeringstillfällen under säsongen. Det finns två olika sätt att övervaka, dels punktlokaler som är områden med 25 m radie som bevakas i 15 min per besök, dels slingor som är 0,5-3 km långa rutter som man inventerar i lugn promenadtakt. Genom att övervakningen upprepas inom säsongen och över flera år är det möjligt att skatta hur 3

6 fjärilsfaunan förändras i antal och i artsammansättning. Det sjunde årets övervakning har resulterat i rapporter från 196 slingor och 269 punktlokaler. Slingorna och punkterna är spridda över hela landet, från Beddingestrand i söder till Malmberget i norr. Antalet rapportörer under 2016 har varit 284 och Svensk Dagfjärilsövervakning har räknat in fjärilar av 96 arter. I medeltal har det setts 12,1 arter per punktlokal och 18,0 arter per slinga. För varje funnen fjärilsart redovisar rapporten 2016 års observationer som ett totalantal, en utbredningskarta och figur över de veckor då arten påträffats. Talrikaste arterna 2016 var i tur och ordning luktgräsfjäril, följd av citronfjäril och slåttergräsfjäril. Trender i antal mellan 2010 och 2016 har skattats med hjälp av analysverktyget TRIM för 88 dagfjärils- och bastardsvärmararter. Av dessa minskade 17 arter jämfört med 2010, 17 arter ökade, 4 arter var stabila, medan övriga arter varierade så pass mycket att trenderna är osäkra. Sammanvägda index, så kallade miljöindikatorer har räknats fram för 1) de tolv arter som ingår i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar, 2) de tjugo vanligaste fjärilsarterna, 3) fjärilar i jordbruksmiljöer, samt 4) fjärilar i skogsmarker. Alla fyra dagfjärilsindikatorerna visar att 2011 haft de hittills högsta populationstätheterna. Alla fyra dagfjärilsindikatorerna visar att 2011 haft de hittills högsta populationstätheterna. Miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar visade låga antal fjärilar under de kalla somrarna 2012 och 2015 följt av en återhämtning under respektive Indikatorerna för vanliga arter, fjärilar i jordbruksmiljöer, och fjärilar i skogsmarker är alla relativt stabila med en viss uppgång för vanliga arter och skogsarter under Jordbruksarterna har efter en period med låga tätheter under nu nått upp till samma nivå de hade Inledning Här kommer nu årsrapport nummer sju från Svensk Dagfjärilsövervakning, fylld med de rapporter som beskriver fjärilsåret Vi har fortsatt med det fototema vi började med i årsrapporten 2014: dagfjärilar från norr om Norrlandsgränsen. Jag vill börja med att tacka alla fotografer som donerat foton till detta och tidigare års rapporter, ett hemskt stort tack till er alla! I denna årsrapport kommer inte någon separat rapport från Biogeografiska övervakningen, vill man läsa mer om den så finns fyra årsrapporter (Pettersson et al. 2017b; Pettersson & Sjöström 2017a; b; Pettersson et al. 2018). Önskas tryckta exemplar så e-posta eller ring gärna, alternativt hämta från Sommaren 2016 var inte lika märkligt sen, regnig och kall som året innan (Figur 2 & 3) men det var ändå på sina håll som att 2015 fortfarande påverkade hur fjärilarna flög under När sommaren 2015 väl kom igång i augusti flög en hel del fjärilar, några arter väsentligt senare än vanligt. Det lite märkliga 2016 var att flera av arterna som var försenade 2015 verkade flyga sent även Till exempel flög det på Gotland långt fram i augusti 2016 stora mängder svartfläckig blåvinge, Phengaris arion, kattunvisslare, Pyrgus alveus, och väpplingblåvinge, Polyommatus dorylas, 4

7 Violettkantad guldvinge, Lycaena hippothoe, Abisko östra15 juli Foto: Leif Björk Totalt noterades 96 arter i årets fjärilsövervakning, ett par arter fler än det regniga och kalla Flygtiderna blev även detta år ganska sena, se till exempel Figur 5. Sammanlagt räknades ännu fler fjärilar 2016 än det tidigare rekordåret 2015, nära individer som är mer än 1500 fler än totalsumman Vi har nu i och med 2016 års data sju säsonger att använda oss av för att skatta trender. I år finns det trender för 88 arter. För alla arter finns det som vanligt även utbredningskartor och diagram över fyndens fördelning över året. Tack! Svensk Dagfjärilsövervaknings verksamhet bygger nästan uteslutande på den stora grupp hängivna inventerare som runt om i landet räknar dagfjärilar och bastardsvärmare vid sina slingor och punktlokaler. Vi vill framföra vårt stora och mycket varma tack till landets alla inventerare för den värdefulla insats ni gör för den svenska fjärilsfaunan! Ett synnerligen varmt tack går också till följande personer som under 2016 hjälpt till med koordination på lokal och regional nivå: Henrik Berg, Leif Björk, Henrik Josefsson, Mats Karström, Magnus Magnusson, Kristian Nilsson, Arne Pettersson och Anna Stenström. Det är dessutom en stor mängd andra som hjälpt oss under 2016, det kan röra sig om erfarenheter från andra övervakningsprojekt, bestämningshjälp, databasdesign, samarbeten 5

8 Skogsvitvinge, Leptidea sinapis, 5 juni Foto: Leif Olsson, Niemisel och mycket, mycket mer: Johan Abenius, Johan Bäckman, Jan Edelsjö, Claes Eliasson, Håkan Elmquist, Markus Franzén, Bert Gustafsson, Göran Holmström, Ola Inghe, Nicklas Jansson, Carin Kullberg, Mats Lindqvist, Åke Lindström, Ola Malm, Dan Mangsbo, Max Allan Niklasson, Sven G. Nilsson, Leif Olsson, Richard Ottvall, Magnus Persson, Mats B. Pettersson, Helena Rygne, Nils Ryrholm, Jonas Sandström, Kimmo Silvonen, Göran Sjöberg, Magnus Unger, Chris Van Swaay, Solveig Wadelius, Erik Öckinger och många fler. Samarbetet med Sveriges Entomologiska Förening och flera länsstyrelsers gemensamma regionala övervakningsprogram Övervakning av dagflygande storfjärilar (Anon. 2011) är mycket uppskattat och har lett till både rekrytering av fjärilsövervakare och värdefull hjälp med att kvalitetssäkra data. Vi har sedan 2014 också börjat samarbeta med Trafikverket som sedan en rad år varit drivande i arbetet med att identifiera och inventera artrika vägkanter (Blomqvist 2010; Lindqvist et al. 2012). Svensk Dagfjärilsövervakning koordineras och drivs av Biologiska institutionen, Lunds universitet som en del av Naturvårdsverkets miljöövervakning, programområde Landskap, under ledning av Johan Abenius (-2017) och Ola Inghe (2017-). Ett stort och varmt tack till er alla! 6

9 Kontakt Svensk Dagfjärilsövervakning, Lars Pettersson, Ekologihuset, Lund. Besöksadress/Visitor address: Sölvegatan 37, Lund. Telefon/Phone: (0) Fax: (0) Epost/ eller/or Hemsida/Homepage: Metoder Svensk Dagfjärilsövervakning använder slinginventering och punktinventering för att följa våra fjärilar. Slingor och punkter är två rättframma inventeringsmetoder som gör det möjligt att skatta hur fjärilsfaunan på en viss plats förändras från år till år, både i antal och i artsammansättning. För att skattningarna skall vara jämförbara från år till år är det viktigt att man håller sig till en bestämd metodik och är konsekvent i hur man inventerar. Med hjälp av data från landets alla punkter och slingor kan vi se hur fjärilsfaunan i Sverige som helhet ändras över tiden. Dessutom kan vi se närmare på hur exempelvis naturvårdsinsatser påverkar fjärilsfaunan genom att jämföra lokala trender med trender för Sverige som helhet. Till största del använder sling- och punktinventeringen liknande metodik (exv. inventeringsperiod, väderförutsättningar, rapportering). Du hittar detaljerad information om metoderna i slutet av årsrapporten för 2010 (Pettersson et al. 2011) och på hemsidan Sommaren 2016 April präglades av ostadigt aprilväder. Trots att vädret ofta var kyligt låg medeltemperaturerna ändå 1-2 grader högre än normalt. April blev på många håll väldigt regnig med mycket skurar och snöbyar, i Piteå blev månaden den blötaste aprilmånad som någonsin uppmätts (mätningarna här startade 1860). Den meteorologiska våren anlände till hela landet under april. April inleddes med soligt och klart vårväder som dock snart blev ostadigare och kyligare. Månadens högsta temperatur uppmättes redan den 5 april, med 21 grader i Ronneby/Bredåker. Samtidigt låg snön 97 cm tjock i Katterjåck och temperaturer på grader uppmättes i norra Norrland. Det ostadiga vädret härrörde från ett lågtryck som rörde sig över Götaland och upp mot Norrlandskusten gav 30 cm regn Ulricehamn och 27 i Forse i Ångermanland. Ett 7

10 högtryck gav därefter en kortare period med soligt väder på många håll, men vädret var också kyligt med låga temperaturer på många håll, bland annat -20 i Mierkenis i Lapplandsfjällen och -7 grader i Horn i Götaland. Nya lågtrycksfronter avlöste därefter varandra månaden ut med mycket nederbörd vilken föll som snö i norra delen av landet. Den 24/4 snöade det så långt söderut som i Östergötland, Västergötland och Småland. I slutet av månaden omringades landet av olika vädersystem, de flesta lågtryck. I Sjöbo i Skåne föll 31 cm regn den 26 april. Ett av lågtrycken gav mycket mild luft i norra Norrland, och i Katterjåck uppmättes nu den högsta temperatur (12 grader) sedan mätningarna startade där Månaden avslutades med en regnig Valborg på många håll, men med en del sol i norra Norrland. Maj 2016 inleddes och avslutades varmt, med ostadigt och regnigt väder däremellan. En stor del av månaden var relativt sval, men maj blev ändå varmare än normalt tack vare de varma perioderna i början och slutet av månaden. 8 mätstationer slog nya högstarekord för månadsmedeltemperatur. Månaden var torr i början, men framåt mitten gav ett flertal fronter rikligt med nederbörd. Mest regn föll i mellersta Sverige (i Ed i Dalsland uppmättes 83,1 mm). Snösmältningen kom igång på allvar och mot slutet av maj hade hela landet barmark med undantag för högfjället. Månadens första tio dagar blev soliga och varma med temperaturer långt över det normala (uppåt 9 grader över det normala i speciellt Svealand). Stockholm och Gotska Sandön blev den 1 maj de första delarna av landet med meteorologisk sommar. Det varma vädret gav kraftiga stoftvirvlar på många håll. Efter den 10 maj drog kyligare luft ner norrifrån och temperaturerna sjönk till mer normala för månaden, sällan över 20 grader. I norra halvan av landet uppmättes flera kalla nätter med minusgrader, månadens lägsta temperatur blev -7,7 grader den 19 maj i Mierkenis i Lapplandsfjällen. Vädret blev också ostadigare med mycket nederbörd på flera håll och lokala snöfall i mellersta delarna av landet den maj. Ställdalen i Västmanland fick 13 cm snö, i Örebro blev tusentals hushåll strömlösa på grund av tung blötsnö. Under månandens senare halva blev vädret varmare igen, men fortfarande ostadigt och regnigt. Framför allt nordöstra Götaland och sydvästra Svealand fick kraftiga åskväder med drygt blixturladdningar. Mot månadens slut gav ett högtryck i norr uppehåll och sol på många håll. Söderut var vädret fortsatt ostadigt med regn, skurar och åska. Vädret stabiliserades under de sista dagarna i maj och de flesta platser fick nu temperaturer på runt 25 grader och sol, med undantag för att Skåne och Halland den sista maj drabbades av ett kraftigt åskväder med över blixturladdningar. I Lund uppmättes den högsta lägstatemperaturen för dygnet under maj sedan 60-talet, 17,6 grader. Månadens högsta temperatur, 30,5 grader, uppmättes den sista maj i Varberg. Juni blev en ostadig och blöt månad. Temperaturerna växlade, högsommarvärme blev det främst i början och runt midsommar. Juni har under senare år varit blötare än normalt och 2016 blev inget undantag. I Visby var månadsnederbörden högst sedan mätningarna startad Antalet soltimmar låg ändå runt genomsnittet, lite soligare än normalt blev det i Lund, Växjö och Visby. 8

11 Figur 1. Klimatdata för 2016 (Källa: SMHI). Till vänster: månadsmedeltemperaturer under 2016 (heldragna linjer) och normala temperaturer för perioden (streckade linjer). Till höger: nederbörd under 2016 (vänstra en blötare. Antalet soltimmar är heller inte långt under det normala och på ett par platser rentav lite över (Växsjö och Visby). 9

12 Början på månaden var solig med högsommartemperaturer på många håll och bara enstaka skurar och åskväder. Den 8 juni blåste stormbyar i ett stort område i Norrland, den första junistormen sedan Flera fastigheter blev strömlösa och stora mängder nederbörd föll. Någon vecka in i juni blev vädret ostadigare, med lågtryck och regnväder som avlöste varandra fram till midsommar. Nordvästra Skåne drabbades av översvämningar. Midsommar blev varm men fuktig, med regn på många håll. Temperaturerna låg runt 30 grader i sydöstra Götaland, månadens varmaste dag var i Målilla i Småland med 31,8 grader. Mest regnade det i de torra områdena i östra Småland, Öland och Gotland. I Skåne åskade det tre dygn i sträck. Vrigstad i Sörmland drabbades på midsommardagen av fallvindar, alternativt en tromb, som fällde en mängd skog. Efter några dagar sjönk temperaturerna till mer normala sommartemperaturer. Avslutningen på månaden blev blöt med regn, åska och ibland även hagel på flera håll. Juli blev även den ganska ostadig. Månaden blev lite varmare än normalt, främst tack vare värmen under senare delen av månaden. Den 21 juli var det sommar i hela landet. Juli blev torrare än normalt i de inre delarna av Norrland samt i de östra delarna av Svealand och Götaland. Mest nederbörd föll i de nordligare delarna av Norrland, där en del mätstationer uppmätte dubbla mängder mot normalt. Solskenstiden var runt eller över det normala, soligast blev det vid Svenska Högarna följt av Gotland. Juli inleddes ostadigt med skurar och en del kyliga nätter. I synnerhet norra Norrland och Götaland fick den 5 6 juli stora regnmängder, över 40 mm på flera håll i Karingi i Norrbotten föll 78,5 mm. Södra Jämtland och Härjedalen fick sin kallaste julinatt (-1,8 grader uppmättes i Börtnan i Jämtland, vilket blev månadens lägsta temperatur) på 40 år den 9 juli. Det ostadiga vädret fortsatte under större delen av månaden. Den 20 juli kom till sist högsommarvärmen med dagstemperaturen över 20 grader i alla delar av landet. I Svealand och Norrland uppmättes temperaturer på grader, i Götaland som mest runt 30. Månadens högsta temperatur på 31,5 grader uppmättes i Åtorp i Närke. Natten till den 25 juli inföll årets första tropiska natt (temperatur över 290 grader) i Vinga utanför Göteborg. I den varma luften bildades flera åskskurar, flest och starkast blev dessa i Norrbotten och norra Lappland. I Esrange strax utanför Kiruna den 26 juli föll en rekordstor dygnsnederbörd på 78,3 mm på bara tre timmar, vilken orsakade markskador och hål i vägar. Månaden avslutades med lågtryck, ostadigt väder, skurar och åska. I Skellefteå ledde ett blixtnedslag till att personer fick strömavbrott. Augusti blev en väldigt ostadig månad. Medeltemperaturen var ändå normal tack vare att svalare och varmare perioder avlöste varandra, i Götaland och södra Svealand var månaden lite kallare än normalt. Den meteorologiska hösten anlände till de nordligaste delarna av Sverige. Även regnvädren avlöste varandra under månaden och i nordöstra Norrland slogs en del regnrekord som stått sig sedan 30- och 40-talet. Det åskade någonstans i landet de flesta dagar. Augusti var en ostadig månad redan från start, med regn och åskskurar på många håll. Avesta drabbades av ett häftigt hageloväder. Västkusten fick stormbyar den 8 9 augusti. En kallfront gav den 10 augusti lägre temperaturer än normalt och Karlstad flygplats uppmätte 9,9 grader 10

13 mitt på dagen - den lägsta middagstemperaturen där sedan En högtrycksrygg gav därefter klart väder och nattfrost så långt söderut som Småland. Lågtryck och högtryck fortsatte att avlösa varandra resten av månaden, och någon längre period av torrt väder förekom aldrig. Den augusti steg temperaturen markant med högsommarvärme på många håll, varmast var det i Norrköping där 32,7 grader uppmättes - den högsta augustitemperatur som uppmätts i Sverige. Det ostadiga vädret återkom dock och fortsatte månaden ut. Natten till den 31 augusti uppmättes månadens lägsta temperatur, -5,3 grader, i Latvivaara i norra Lappland. Figur 2. Antal soltimmar i Sverige under ett år som medelvärde för perioden (vänster), under 2016 (höger), och som ett mått på hur mycket 2016 skilde sig från ett normalår (mitten). Blått motsvarar färre soltimmar, rött fler. Max för 2016 är 1785 soltimmar (Nyköping), min är 533 (Tjallingen, Åre kommun). Samma skala används för 2016 och medelvärdet Kartan som visar 2016 års avvikelser (mittenkartan) har som mest 314 soltimmar mer än normalt (Kristianstad) och som minst 283 soltimmar färre än normalt (Skellefteå). Data kommer från SMHI:s databas STRÅNG (2016). September var ovanligt varm och torr. På flera mätpunkter i Götaland och Svealand uppmättes de högsta septembermedeltemperaturerna sedan mätningarna startade. På flera håll var september varmare än augusti varit. Månadens lägsta temperatur, -6 grader i Latnivaara i Lappland, var också ett ovanligt blygsamt månadslägsta för september. September blev övervägande torr i större delen av landet, med normala nederbördsmängder bara i nordligaste 11

14 Norrland och delar av fjällkedjan. Kristianstad fick under månaden bara 3,3 mm regn, det lägsta sedan Solskenstiden var över det normala i hela landet, framför allt i de sydöstra delarna. Allra soligast var det i Svenska Högarna. Månaden inleddes ostadigt med skurar på många håll, men sommarvärmen hängde sig samtidigt kvar. Ett lågtryck den 6 7 augusti gav Norrland kraftiga skurar och starka vindar, i Stekenjokk i norra Norrland uppmättes orkanstyrka i byarna (33,2 m/s). Efter ett kort uppehåll blev det återigen väldigt blåsigt den nionde. I övriga landet var det fortfarande sommarväder med temperaturer på drygt 20 grader på många håll. I Götaland var temperaturerna mycket höga för september, varmast var det den augusti med 28,2 grader i både Varberg och Målilla. Detta blev också månadens högsta uppmätte temperatur. Kallfronten norrut drog sig så småningom dock söderut och gav svalare väder. Samtidigt växte ett nytt högtryck fram i norr som den gav varmt väder i större delen av landet med temperaturer över 20 grader även i norra Norrland. Det högtrycksbetonade vädret varade i stort sett till den 26 augusti, enbart avlöst av mindre kortvariga regnväder. Under de sista dagarna av månaden blev vädret ostadigare och mer omväxlande, med regn i stora delar av landet. På vissa håll föll stora regnmängder. På västkusten blev det även väldigt blåsigt, och storm uppmättes på Väderöarna i Bohuslän (26 m/s i medelvind). Källa: Månadens väder och vatten, april-september 2016, SMHI Rapsfjäril, Pieris napi, 24 juni Foto: Leif Olsson, Niemisel 12

15 Tabell 1. Slingor och punktlokaler i Svensk Dagfjärilsövervakning som rapporterats för Av de 29 biogeografiska landskap som Sverige indelas i så har det säsongen 2016 inventerats slingor i 20 landskap (69%) och punktlokaler i 25 landskap (86%). Totalt baseras rapporten på 196 slingor och 269 punktlokaler. Lokaltyp Skåne Blekinge Halland Småland Öland Gotland Östergötland Västergötland Bohuslän Dalsland Närke Södermanland Uppland Västmanland Värmland Dalarna Gästrikland Hälsingland Medelpad Härjedalen Jämtland Ångermanland Västerbotten Norrbotten Åsele lpm Lycksele lpm Pite lpm Lule lpm Torne lpm Slingor Punkter Var fanns slingorna och punktlokalerna säsongen 2016? Övervakningen av Sveriges dagfjärilar har under 2016 skett från 196 slingor och 269 punktlokaler (se Tabell 1, Figur 3, och Appendix 2 & 3). Sedan starten 2010 har det nu totalt räknats fjäril på 887 lokaler varav 467 slingor och 420 punkter och antalet som övervakas fortsätter att stiga. Under 2016 har den geografiska täckningen av Sverige fortsatt förbättras, särskilt i den västra delen av landet. Antalet rapportörer under 2016 har varit 284. Av dem har 139 räknat längs slingor och 192 har inventerat punkter, 89 av slinginventerarna var män och 5 kvinnor, motsvarande siffror för punktlokalerna var 117 män respektive 70 kvinnor. Rapporter har kommit från inventerare av alla åldrar, från såväl engagerade förskoleklasser som från äldre fjärilsentusiaster. Sveriges Entomologiska Förening, kretsar av Naturskyddsföreningen, och flera länsstyrelser har fortsatt att ta aktiv del i att etablera Svensk Dagfjärilsövervakning runt om i landet och har hjälpt till att nå en ännu bättre täckning av vår fjärilsfauna denna säsong. Vi hoppas att du som inventerare är intresserad av att fortsätta med din eller dina inventerade platser. Har det hänt någonting med lokalen eller den av annat skäl visat sig vara svårinventerad kan man i så fall justera sträckningen eller i vissa fall byta till annan slinga eller punkt. Hör gärna av dig om detta är något du funderat på! Fjärilsobservationerna 2016 Under Svensk Dagfjärilsövervaknings sjunde säsong har vi räknat fjärilar, drygt sjutusen fler än 2014, det tidigare rekordåret (Figur 4 & 5). Förutom våra drygt 110 regelbundna dagfjärilsarter räknas även landets sju arter bastardsvärmare. Totalt har vi under 2016 noterat 96 arter och dessa redovisas på de kommande sidorna. En översikt över hur många som setts av de olika arterna under 2016 hittar du i Figur 4. I medeltal sågs 18,0 arter på slingorna och 12,1 arter på punktlokalerna (Figur 6). 13

16 Den vanligaste arten var även 2016 högsommararten luktgräsfjäril, Aphantopus hyperanthus, som sågs i 9885 exemplar, ungefär lika många som Den näst vanligast rapporterade dagfjärilen 2016 var citronfjäril, Gonepteryx rhamni, som sågs med 7346 exemplar, nära tvåtusen fler än året innan. Tredje vanligaste art var slåttergräsfjäril, Maniola jurtina, som sågs i 5589 exemplar, mer än tvåtusen färre än Fjärde vanligaste art var påfågelöga som hade ett riktigt bra år med 4575 exemplar, mer än tusen fler än Femte vanligaste arten var rapsfjäril, Pieris napi, där 4462 exemplar sågs. Den vanligaste bastardsvärmaren 2016 var sexfläckig bastardsvärmare, Zygaena filipendulae, som sågs med 379 exemplar. Mindre tåtelsmygare, Thymelicus lineola, var den vanligaste tjockhuvudfjärilen och sågs med 4413 exemplar. Bland pärlemorfjärilarna var silverstreckad pärlemorfjäril, Argynnis paphia, vanligast med 2277 exemplar. Vanligaste nätfjärilen var även detta år skogsnätfjäril, Melithaea athalia, som sågs i 1617 exemplar medan den vanligaste blåvingen var puktörneblåvingen, Polyommatus icarus som sågs med 1322 exemplar. Vanligaste snabbvingen var som vanligt grönsnabbvinge, Callophrys rubi, med 1168 exemplar och vanligaste guldvingen var denna säsong vitfläckig guldvinge, Lycaena virgaureae, som sågs med 904 exemplar. Punkter 2016 Slingor 2016 Figur 3. Fördelningen av slingor och punkter Nordligaste slingan 2016 var Broarna runt, Vuollerim ( , i RT90), sydligast var Beddingestrand ( , ). Västligast var Brastad-Lycke ( , ) och östligast var Stora Hamnskär ( , ). Nordligaste punkten var Aftonstigne Malmberget ( , i RT90), sydligast var Falsterbo Fågelstation ( , ). Västligast var Rundö, Märrhagen ( , ) och östligast var Mjöfjärden 568 ( , ). Rutorna är km och motsvarar gamla topografiska kartbladen. Röda prickar markerar sling- eller punktlokaler. 14

17 Figur 4. Totalt antal observerade individer per art för Totalt har individer av 96 arter observerats 2016 vid Svensk Dagfjärilsövervaknings 196 sling- och 269 punktlokaler. (Forts. på nästa sida) 15

18 Figur 4 (forts). Totalt antal observerade individer per art för Totalt har individer av 96 arter observerats 2016 vid Svensk Dagfjärilsövervaknings 196 sling- och 269 punktlokaler. 16

19 Figur 5. Fördelning av antal individer under 2015 och Röda staplar (till vänster) visar 2015, gröna staplar (till höger) visar Totalt sågs individer under 2016 och under Ett annat sätt att se på hur vanliga arter är kan vara att se närmare på hur många lokaler de finns på. Av de 887 lokaler som varit med minst en säsong i fjärilsövervakningen under så har den mest utbredda arten, luktgräsfjärilen, setts på 678 lokaler. Det motsvarar 76% av alla övervakade lokaler. Näst mest utbredda arten är nu rapsfjäril som setts på i stort sett lika många lokaler, 675 st och en bit efter på tredje plats kommer nässelfjäril som setts på 651 lokaler. Citronfjäril med sina 618 lokaler kommer i sin tur strax efter nässelfjärilen. Figur 6. Fördelning av antal arter per lokal och lokaltyp under Röda staplar (till vänster) visar slingor (totalt 196 st.), gröna staplar (till höger) visar punktlokaler (totalt 269 st.). Medelvärde för slingorna är 18,0 arter per lokal, för punktlokalerna 121 arter per lokal. 17

20 Dvärgpärlemorfjäril, Boloria improba, Louktacohkka, 26 juli Foto: Leif Björk Femte mest utbredda arten är återigen påfågelöga, Inachis io, nu med 557 lokaler. Mest utbredda bastardsvärmaren är sexfläckig bastardsvärmare som setts på 152 sling- och punktlokaler. Mest utbredda tjockhuvudfjärilen var mindre tåtelsmygare som setts vid 489 lokaler. Mest utbredda pärlemorfjärilen var silverstreckad pärlemorfjäril som observerats på 439 lokaler. Bland nätfjärilarna var skogsnätfjäril inte bara vanligast utan är även mest utbredd och har setts på 335 lokaler. Puktörneblåvinge, den mest utbredda blåvingen, har setts på 430 lokaler och den mest utbredda snabbvingen, grönsnabbvinge, har rapporterats från 287 lokaler. Mest utbredda guldvingen är mindre guldvinge som setts på 444 lokaler. Trender Den stora mängd lokaler som övervakas regelbundet runt om i Sverige gör det möjligt att räkna fram trender för de olika arternas populationsutveckling. Beroende på hur mycket enskilda arter varierar inom och mellan år, hur många lokaler de ses på, och när de olika lokalerna besökts så kan man få fram skattningar hur svenska dagfjärilar och bastardsvärmare ändrar sig i antal över tiden. Sedan 2012 har vi räknat fram summerande index för våra fjärilar. Metoden vi använder heter TRIM (TRends and Indices for Monitoring data, Pannekoek & van Strien 2001) och den används av många liknande verksamheter (se bl. a. Van Swaay et al. 2016; Brereton et al. 2018; Green et al. 2018). Metoden har tagits fram av Statistics Netherlands, den holländska 18

21 motsvarigheten till Statistiska Centralbyrån (SCB). Från och med i år använder vi verktyget rtrim (Bogaart et al. 2018) som är en vidareutveckling den tidigare metoden. Med hjälp av TRIM kan man räkna om data från upprepade inventeringar, så kallade tidsserier, till sammanfattande index och med hjälp av indexen sedan analysera trender. Metoden passar mycket bra för tidsserier som består av inventeringsdata med luckor i datasetet, till exempel luckor orsakade av att slumpen gjort att en viss art inte setts ett år eller när vädret gjort att inventeringar bara gått att genomföra under delar av säsongen. Figur 7. Från och med i år har vi färg-kodat trenderna så man kan se om de ökar, minskar eller är stabila. Citronfjärilen har ökat sedan 2010 och visas därför med guldgul färg. Aurorafjäril har undersamma period minskat och visas med blå färg. Se även Appendix 1 för en mer utförlig förklaring av färgerna. Trenderna är baserade på 607 lokaler för citronfjäril och 381 lokaler för aurorafjäril. Eftersom det verkliga antalet djur oftast är okänt så räknas tidsserier om till indexvärden. Basen för de här indexen är oftast övervakningens startår; det året får värdet 100 (eller 1,0). Indexvärdena gör det möjligt att snabbt upptäcka förändringar i förhållande till startåret och att jämföra värden för olika arter (Figur 7). Om observationer saknas så skattar TRIM värden baserat på förändringar på de lokaler som det finns värden ifrån. Det innebär att när nya år läggs till tidsserien så kan indexvärden för tidigare år justeras något. Trender i data skattas över ett antal år. TRIM räknar fram om en art har ökat eller minskat märkbart eller om trendskattningen är osäker. För att man skall kunna skatta en trend behövs data från tillräckligt många år och antal lokaler. Totalt gick det att beräkna trender för 88 dagfjärils- och bastardsvärmararter för perioden (Appendix 1). Under perioden minskade 17 arter jämfört med 2010, 17 arter 19

22 ökade, 4 arter var stabila och övriga arter varierade så pass mycket att trenderna är osäkra. Tre arter som det gick bra för under perioden var svingelgräsfjäril, vitgräsfjäril och påfågelöga. Samtliga dessa ökade markant på övervakningens lokaler mellan 2010 och Arter som minskade kraftigt under samma period var exempelvis kartfjäril, aurorafjäril och puktörneblåvinge. Sedan 2012 har vi årligen räknat fram två olika sammanvägda index, så kallade miljöindikatorer, dels för våra 20 vanligast rapporterade fjärilar (Pettersson et al. 2017a) och dels för de tolv svenska arter som är med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar (Van Swaay et al. 2016; Pettersson et al. 2017a). De 20 vanligaste arterna under har varit luktgräsfjäril, slåttergräsfjäril, citronfjäril, rapsfjäril, mindre tåtelsmygare, nässelfjäril, påfågelöga, kålfjäril, silverstreckad pärlemorfjäril, kamgräsfjäril, älggräspärlemorfjäril, skogsnätfjäril, rovfjäril, puktörneblåvinge, ängssmygare, ängspärlemorfjäril, pärlgräsfjäril, grönsnabbvinge, skogspärlemorfjäril och mindre guldvinge. Arterna i miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar är ängssmygare; skogsvisslare; aurorafjäril; mindre blåvinge; svartfläckig blåvinge; ängsblåvinge; puktörneblåvinge; mindre guldvinge; väddnätfjäril; kamgräsfjäril; slåttergräsfjäril; svingelgräsfjäril. Från och med 2015 har vi nu lagt till två ytterligare miljöindikatorer. Den första av dessa är för fjärilar i jordbruksmiljöer och baseras på Gilburn et al. (2015): mindre tåtelsmygare; ängssmygare; rovfjäril; rapsfjäril; kålfjäril; aurorafjäril; mindre guldvinge; puktörneblåvinge; nässelfjäril; påfågelöga; vinbärsfuks; svingelgräsfjäril; slåttergräsfjäril; luktgräsfjäril. Generellt är detta vanliga arter med stora utbredningar (se exv. Pettersson et al. 2017a) vilket gör indikatorn kraftfull över stora delar av landet. Den andra av de två nya indikatorerna är för fjärilar knutna till skogsmark. Här har vi baserat vårt urval på dagfjärilsvolymen av Nationalnyckeln (Eliasson et al. 2005) samt Bink (1992): citronfjäril; grönsnabbvinge; sorgmantel; skogsnätfjäril; silverstreckad pärlemorfjäril; pärlgräsfjäril; kvickgräsfjäril; luktgräsfjäril; skogsgräsfjäril. Även dessa är vanliga arter med stora utbredningar vilket är en fördel för indikatorns förmåga att upptäcka förändringar. Alla fyra dagfjärilsindikatorerna visar att 2011 haft de hittills högsta populationstätheterna (Figur 8). Miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar visade låga antal fjärilar under de kalla somrarna 2012 och 2015 följt av en återhämtning under respektive Indikatorerna för vanliga arter, fjärilar i jordbruksmiljöer, och fjärilar i skogsmarker är alla relativt stabila med en viss uppgång för vanliga arter och skogsarter under Jordbruksarterna har efter en period med låga tätheter under nu nått upp till samma nivå de hade En bra sak med både artspecifika och sammanvägda index är att de går att räkna ut på andra nivåer. Ett exempel kan ses i Figur 9 där miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar räknats ut separat för sex olika regioner. Vi arbetar nu med att ta fram fler sammanfattande index för populationstrender, bland annat för att se hur regionala och nationella fjärilstrender stämmer med de svenska miljömålen (Blank et al. 2008; Green et al. 2018). 20

23 20 vanligaste arterna Gräsmarksfjärilar Jordbruksarter Skogsfjärilar Figur 8. Sammanvägda trender (Gregory et al. 2005) för 1) de tjugo vanligaste arterna i Svensk Dagfjärilsövervakning , 2) de svenska arter som finns med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar (Van Swaay et al. 2016), 3) arter i jordbruksmiljöer (Gilburn et al. 2015), och 4) fjärilar i skogsmiljöer (Bink 1992; Eliasson et al. 2005). Underlaget för de 20 vanligaste arterna baseras på i medeltal 422 ± 56 lokaler (medelvärde ± 95%; max = 636, min = 212 lokaler). Underlaget för gräsmarksarterna baseras på 257 ± 96 lokaler (max = 441, min = 6 lokaler). Underlaget för jordbruksarterna baseras på 442 ± 66 lokaler (max = 636, min = 175 lokaler) och underlaget för skogsfjärilarna baseras på 345 ± 102 lokaler (max = 614, min = 159 lokaler) I figurerna visar heldragen linje trendindex och streckade linjer 95% konfidensintervall, dvs korrekta värdet ligger med 95% säkerhet mellan de två streckade linjerna. När konfidensintervallet inte omfattar 1,0 kan man tolka detta som att fjärilsförekomsten är högre (2011, exv. 20 vanligaste arterna) eller lägre (exv. gräsmarksfjärilarna 2012 & 2015, jordbruksarterna ) än startåret

24 Södra Norrland Norra Norrland Västra Göta- & Svealand Norra Norrland Östra Svealand Södra Götaland Östra Götaland 0-0,25: Kraftig nedgång 0,26-0,5: Påtaglig nedgång 0,51-0,75: Märkbar nedgång 0,76-1: Måttlig nedgång > Index 1: Ökning Figur 9. Sammanvägda trender, även kallade miljöindikatorer, går även att ta fram på andra nivåer. Här är ett exempel som visar hur indikatorn för gräsmarksfjärilar varierar mellan olika regioner i Sverige. Regionindelningen är den samma som används för fåglar och dagfjärilar på den svenska miljömålsportalen Färgen på de olika regionerna visar vilken övergripande trend som det är under perioden Diagrammen visar indikatorn för gräsmarksfjärilar inom respektive region och streckade linjer markerar 95% konfidensintervall (se även Figur 8). Tillskott och saknade 2016 Till skillnad från det kalla, blöta och allmänt sena året 2015 så var 2016 ett mer normalt fjärilsår, även om en del av de arter som var sena 2015 tycktes kunna vara sena även 2016; exempelvis väpplingblåvinge och kattunvisslare på Gotland Se till exempel den sena toppen för flygtider i Figur 5. Inte lika sent som 2016 men ändå en topp så pass sent som vecka 30. Några arter som återkom i protokollen 2016 var myrvisslare, Pyrgus centaureae, kattunvisslare, Pyrgus alveus, ljusgul höfjäril, Colias hyale, och den välkamouflerade 22

25 tallgräsfjärilen, Oeneis jutta, som nästan bara flyger jämna år. Två arter som vi saknat under 2016 är fjällvickerblåvinge, Plebejus (Albulina) orbitulus, som i vårt land förekommer i fjällen i Jämtland och Härjedalen samt Frejas pärlemorfjäril, Boloria freija, som trivs i myrmarker och på torvmossar framförallt i Norrland. Utbredningar och antal 2016 För varje fjärilsart (se Figur 10) finns en karta över Sverige som markerar platser där den observerats. I kartan finns också km-rutor markerade som motsvarar de gamla topografiska kartbladen. Rutorna markeras när det finns minst en sling- eller punktlokal inom rutan. Till varje karta hör en skala som visar hur många individer av en art som maximalt setts i varje ruta under säsongen. Till höger om kartan finns ett stapeldiagram som visar totala antalet individer av arten varje vecka under säsongen 2016 Figur 10. Exempel på hur utbredningsdata och flygtider redovisas för säsongen 2016 av Svensk Dagfjärilsövervakning. Figuren visar data för grönsnabbvinge, Callophrys rubi, en utpräglad vår-art. Rutorna är km och motsvarar gamla topografiska kartbladen. Röda prickar markerar sling- eller punktlokaler. Täthetsdata i kartan är maxantal för arten inom en km-ruta. Stapeldiagrammet till höger visar totala antalet individer av arten varje vecka under säsongen

26 Ängsmetallvinge (Allmän metallvingesvärmare) Adscita statices (The Forester) Ängsmetallvingen tillhör kategorin NT (Nära hotad) på den svenska rödlistan. Arten finns i odlingsbygder i hela landet. I södra Sverige finns den i lite torrare marker medan den i norr även finns i blomrikare fuktängar. Totalt observerades 218 ängsmetallvingar under 2016 och därmed dubbelt så många som i förra året. Den starkaste förekomsten 2016 fanns på lokalen Konradsfors i Värmland där 25 individer sågs den 4 juli. Klubbsprötad bastardsvärmare Zygaena minos (Blood Droplet Burnet) Klubbsprötad bastardsvärmare är en sällsynt art som också den tillhör kategorin NT (Nära hotad) på den svenska rödlistan. Totalt observerades 375 individer under säsongen Precis som under föregående år sågs säsongen 2016 många individer längs lokalen Åsenslingan i Östergötland där 255 ex observerades den 14 juli. Arten observerades dessutom vid två andra lokaler i Östergötland i mindre antal. Klubbsprötad bastardsvärmare är som synes mycket lokal och man hittar den i nektarrika, ganska torra och solexponerade miljöer. 24

27 Smalsprötad bastardsvärmare Zygaena osterodensis (Woodland Burnet) Smalsprötad bastardsvärmare tillhör också kategorin NT (Nära hotad) på den svenska rödlistan. Arten var även säsongen 2016 sällsynt i rapporterna och påträffades enbart på tre lokaler i Östergötland med sammanlagt 6 individer.. Vanligtvis är arten den tidigaste bastardsvärmaren i Sverige, men 2016 observerades andra arter av bastardsvärmare tidigare på säsongen än de smalsprötade bastardsvärmarna. Mindre bastardsvärmare Zygaena viciae (New Forest Burnet) Arten observerades från Skåne upp till Södermanland och totalt noterades 279 individer, vilket är 20 individer färre än Arten tillhör kategorin NT (Nära hotad) på rödlistan. Flest individer, 47 ex, sågs 1 juli precis som i förra året vid den skånska lokalen Trunelän. Många individer räknades även vid två småländska lokaler, Lammakulla och Djäknabygd, där 29, respektive 26 individer observerades. 25

28 Sexfläckig (Allmän) bastardsvärmare Zygaena filipendulae (Six-Spot Burnet) Denna art, som är känd som både sexfläckig och allmän bastardsvärmare, är även den listad som NT (Nära hotad) i rödlistan. Totalt sågs 379 ex, vilket är mindre än 2015 då 543 ex noterades, men innebär också att arten behåller sin plats som den vanligaste bastardsvärmaren även under Högsta antalet, 38 ex, sågs vid lokalen Åsenslingan i Östergötland den 14 juli. Många individer sågs även på lokalen Ahrs Fiskeläge på Gotland där 33 ex räknades den 20 juli. Bredbrämad bastardsvärmare Zygaena lonicerae (Narrow-bordered Five-Spot Burnet) Den bredbrämade bastardsvärmaren förekommer på blomrika ängsmarker, både på friskare och i torrare marker i östra Sverige upp till Norrlandsgränsen och sågs med 364 exemplar vilket är 123 mer än Arten tillhör kategorin NT (Nära hotad) på rödlistan. Det klart högsta antalet bredbrämade bastardsvärmare, 82 exemplar, sågs den 14 juli vid slingan Bjärkefall i Östergötland. Vid lokalen Åsenslingan, som också ligger i Östergötland observerades 26 ex som därmed var näst högsta antalet i

29 Skogsvisslare Erynnis tages (Dingy Skipper) Skogsvisslaren är en tidig art som tillhör gruppen tjockhuvudfjärilar. Arten är en av de tolv svenska arter som finns med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar. Skogsvisslaren trivs i torrbackar i södra och mellersta Sverige. Totalt noterades 137 exemplar under 2016 vilket är 78 fler än Det högsta antalet, 15 individer, sågs den 1 juni vid lokalen Kalkvägen Ö Jonstorpsmossen Ringvägen i trakten av Hunneberg i Västergötland. Myrvisslare Pyrgus centaureae (Northern grizzled skipper) Myrvisslaren är en relativt stor art inom gruppen tjockhuvudfjärilar. Den lever på myrar och mossar där värdväxten hjortron finns. I Sverige finner man myrvisslare från Dalarna och norrut. Arten sågs den 12 juni med 1 ex vid lokalen Lubbåsen i Jämtland. 27

30 Smultronvisslare Pyrgus malvae (Grizzled Skipper) Smultronvisslare är en tidig tjockhuvudfjäril. Arten kallades tidigare kattostvisslare och är den vanligaste av de arter som kallas visslare. Totalt noterades 151 smultronvisslare under säsongen 2016, vilket är en liten minskning, 3 ex färre än Flest smultronvisslare sågs 8 maj vid Mallgårds Klint på Gotland då 25 individer observerades. Många smultronvisslare, 14 ex, sågs även vid Russvätar på Gotland den 22 maj. Kattunvisslare Pyrgus alveus (Large grizzled skipper) Kattunvisslaren är en sällsynt, relativt stor art som trivs på torrängar med spridda stenblock, gärna i varma söder-lägen. I Sverige finner man kattunvisslare framförallt på Gotland men det finns spridda förekomster i stora delar av landet. Kattunvisslaren tillhör kategorin VU (Sårbar) på rödlistan. Det noterades totalt två individer på lokalen Källsbäck i Värmland under två inventeringar som utfördes den 10 juli och 20 juli. 28

31 Gulfläckig glanssmygare Carterocephalus palaemon (Chequered Skipper) Gulfläckig glanssmygare är en vacker, sällsynt art som finns lokalt på fuktiga, blomrika ängar och skogsgläntor längs vattendrag från norra Västmanland och norrut är fjärde året som arten noterats i Svensk Dagfjärilsövervakning och totalt observerades 2 individer. Båda observerades på lokalen Ren 2:2 i Jämtland den 10 juli, till skillnad från 2015 då 5 individer observerades på tre olika lokaler. Svartfläckig glanssmygare Carterocephalus silvicola (Northern Chequered Skipper) Svartfläckig glanssmygare är en vacker art som finns i gläntor och på ängar i skogsbygder från östra Götaland och norrut. Totalt har 51 exemplar setts, en ökning från 2015, då 43 exemplar räknades. Flest individer räknades på lokalerna Brandområdet N3 i Västmanland och Lyckan i Värmland där 5 svartfläckiga glanssmygare sågs den 21 maj respektive den 2 juni. 29

32 Mindre tåtelsmygare Thymelicus lineola (Essex Skipper) Totalt sågs 4413 individer av mindre tåtelsmygare under 2016 vilket är 2064 individer färre än under förra årets säsong. Arten trivs främst i torra gräsmarker och klart flest individer sågs vid lokalen Rosendalen i Värmland där 433 ex räknades den 17 juli. Mänga fjärilar observerades också på andra lokaler, exempelvis 305 individer på lokalen Hunshult 3 i Småland den 21 juli och 193 individer på Hunneröds mosse i Skåne den 13 juli. Silversmygare Hesperia comma (Silver-spotted Skipper) Silversmygare är en senflygande art som framförallt finns i torrmarker i södra Sverige. Silversmygaren tillhör kategorin NT (Nära hotad) på rödlistan. Det finns även en nordlig underart i fjällen, fjällsilversmygare, som dock inte har noterats i övervakningen ännu. Totalt har 192 silversmygare räknats under 2016 vilket är 13 färre än Flest silversmygare har även detta år setts i östra Skåne och på Gotland. Som mest sågs 37 individer den 2 augusti vid Trunelän i Maglehem, Skåne. På Gotland sågs som mest 26 ex den 31 juli vid Mallgårds Klint. 30

33 Ängssmygare Ochlodes sylvanus (Large Skipper) Ängssmygaren är störst av tjockhuvudfjärilarna och finns från Skåne upp till Norrbotten. Arten är en av de tolv svenska arter som finns med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar. Ängssmygare trivs bland annat i friska och fuktiga ängsmarker och arten sågs i 1609 exemplar från Beddingestrand i sydligaste Skåne upp till Östra Granträsk i Norrbotten. Som mest sågs 69 individer den 25 juni vid Broknäs slinga 1, Bogesund i Uppland. Många individer sågs också vid Vallsjöbacken i Västmanland där 41 ex noterades den 22 juni. Mnemosynefjäril Parnassius mnemosyne (Clouded Apollo) Mnemosynefjärilen är klart mindre än sin nära släkting apollofjärilen och finns bara sällsynt och lokalt i Sverige med enstaka populationer i Blekinge, Uppland och Västernorrland. Arten trivs i övergångszoner mellan öppen ängsmark och skog och tillhör kategorin EN (Starkt hotad) på rödlistan. Mnemosynefjärilens förekomster anges för närvarande inte med koordinater på Artportalen och vi följer denna policy i vår årsrapport. Totalt under 2016 sågs 120 individer den 2 juni på en av övervakningens lokaler. 31

34 Apollofjäril Parnassius apollo (Apollo) Apollofjärilen är en av Europas största dagfjärilar och förekommer i Sverige framförallt på Gotland. På fastlandet har arten minskat kraftigt. Arten tillhör kategorin NT (Nära hotad) på rödlistan. Under säsongen 2016 observerades totalt 41 apollofjärilar och därmed mer än dubbelt så många som förra året. Som mest observerades 20 individer vid Nasumemyr på Tofta skjutfält den 10 juli. Den 29 juni observerades även 5 individer vid lokalen Stenkumla Kube. Förutom en individ som sågs på lokalen Bullandö i Uppland observerades arten bara på Gotland. Makaonfjäril Papilio machaon (Swallowtail) Liksom apollofjärilen är makaonfjärilen en mycket stor och iögonfallande fjäril. Den finns i många olika miljöer i Sverige men vanligast är att se makaoner i anslutning till myrar och mossar. Arten finns i nästan hela Sverige och totalt sågs 79 individer i övervakningen 2016 vilket är nästan dubbelt så många som 2015, ett år då arten var fåtalig i övervakningen. Som mest sågs 4 makaonfjärilar samtidigt och detta vid lokalen Lubbåsen i Jämtland den 12 juni. 32

35 Skogsvitvinge Leptidea sinapis (Wood White) Skogsvitvinge utgör tillsammans med ängsvitvinge det senast urskiljda artparet i den svenska dagfjärilsfaunan och att skilja dem åt är en utmaning. Vitvingarna flyger i ängs- och skogsmark i stora delar av Sverige. Skogsvitvinge flyger i två generationer och sågs totalt i 376 exemplar, vilket är 43 individer fler än 2015 och även den högsta noteringen sedan fjärilsövervakningen inleddes. Som mest sågs 46 ex den 2 juni vid lokalen Bjärkefall slinga i Östergötland. 42 exemplar sågs 4 juni vid Blomsholm i Västergötland och 26 ex sågs vid Västertorp i Södermanland den 24 maj. Ängsvitvinge Leptidea juvernica (Cryptic Wood White) Ängsvitvinge är den andra arten i artparet vitvingar och urskiljdes som en egen art så sent som Sedan 2012 använder vi det nya vetenskapliga namnet L. juvernica eftersom det visat sig att L. reali (som ängsvitvingen hette förut) endast finns i norra Spanien, södra Frankrike samt Italien. Till skillnad från skogsvitvinge som lägger ägg på gökärt, Lathyrus linifolius, lägger ängsvitvinge ägg på gulvial, Lathyrus pratensis. Totalt noterades 76 ängsvitvingar 2016 vilket är en ökning med 63 individer jämfört med Flest individer sågs längs Västra bergstoppen i Småland den 31 maj då 15 ex räknades samt vid Ryr i Dalsland där 11 ex noterades 4 juni. 33

36 Skogs-/Ängsvitvinge Leptidea sinapis/juvernica (Wood White/Cryptic Wood White) Obestämd skogs- eller ängsvitvinge var även 2016 den talrikaste kategorin vitvingar och totalt noterades 591 exemplar under året, vilket är 198 individer fler än Flest skogs-/ängsvitvingar noterades vid lokalen Västertorp i Södermanland den 7 juni, där 42 individer räknades. Skogs- /ängsvitvingarna brukar som regel uppträda i två generationer, en som flyger som mest i skiftet maj/juni samt en fåtalig andrageneration i slutet av juli var de mycket fåtaliga under andragenerationens flygtid. Aurorafjäril Anthocharis cardamines (Orange Tip) Aurorafjärilen är relativt allmän i stora delar av landet och påträffas främst under maj och juni. Hanen känns lätt igen med sin vita ovansida och en stor orange fläck på vardera framvingen. Honan, som har en helt vit ovansida, liknar många andra vitfjärilar. Arten är med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar. I årets övervakning sågs totalt 458 individer. Flest aurorafjärilar, 12 ex, sågs den 12 maj vid Abullahagen i Skåne. Vid lokalen Tabergs gruva i Småland sågs 10 ex den 11 maj och vid Penarp i Skåne räknades 9 ex den 12 maj. 34

37 Hagtornsfjäril Aporia crategi (Black-veined White) Hagtornsfjärilen är en stor dagfjäril som är relativt sällsynt, och som uppvisar kraftiga fluktuationer i antal från år till år. Efter fyra svaga säsonger mellan 2012 och 2015 har antalet observerade hagtornsfjärilar ökat något under Totalt sågs 194 individer vilket är en ökning av 56 % jämfört med förra årets 124 individer. Flest hagtornsfjärilar, 17 ex, sågs den 20 juni på Mallgårds Klint på Gotland. Även slingan Fördarverbacken i Värmland hade många individer, 12 ex, den 21 juni. Kålfjäril Pieris brassicae (Large White) Kålfjärilen förekommer i odlingsmarker, trädgårdar samt vid havsstränder och är en vanlig art i Götaland och södra Svealand. I Sverige har arten två, ibland tre generationer under en och samma säsong där den andra generationen är betydligt talrikare. Under 2016 noterades totalt 765 individer vilket är en kraftig minskning jämfört med Detta kan förklaras av ett massuppträdande av kålfjärilar på ön Nidingen i Halland i augusti 2015, vilket inte uppträde i år. Antalet kålfjärilar 2016 är därför närmare siffrorna från 2014, då 1224 individer observerades. Flest kålfjärilar under 2016 observerades på lokalen Främre Kransavången, Sonaboda i Skåne, där 25 individer räknades den 9 juli. 35

38 Rovfjäril Pieris rapae (Small White) Rovfjärilen är mindre än kålfjärilen. För övrigt är artens levnadssätt och utbredning på många sätt likt kålfjärilens. Som värdväxter använder arten korsblommiga växter, framför allt olika former av odlade kålväxter. Rovfjärilen sågs med totalt 912 individer, en klar ökning från 2015 då 440 rovfjärilar noterades. Som mest sågs 30 individer den 20 juli vid Bjälbovägen 63 i Östergötland. Vid Gabeljung i Skåne sågs 25 ex den 21 augusti och vid lokalen Horsakärr, också Skåne, sågs 21 ex den 22 juli. Rapsfjäril Pieris napi (Green-veined White) Rapsfjärilen kläcker tidigast på våren av vitfjärilarna och finns över hela landet. Arten har en mycket kort ägg- och larvutveckling och uppträder i flera generationer per säsong. Totalt sågs 4462 individer från Beddingestrand i söder upp till Östra Granträsk i norr. På lokalen Södra Rörum S transekter i Skåne sågs flest individer, 64 ex den 22 juli. Många individer sågs även vid två andra lokaler i Skåne: Södra Rörum N Slinga och Hunneröds mosse, där 50 ex och 45 ex noterades 22 juli, respektive 13 juli. 36

39 Svavelgul höfjäril Colias palaeno (Moorland Clouded Yellow) Svavelgul höfjäril, som är Hälsinglands landskapsinsekt, förekommer i barrskogsområden som har rik tillgång på näringsfattiga myr- och mossmarker. Totalt noterades 287 exemplar 2016, det är den högsta årssumman hittills och en kraftig ökning jämfört med Som mest sågs 43 individer den 29 juni längs slingan Skogsmuren, Ramnäs i Västmanland och 34 individer den 12 juni vid lokalen Svartsjö- Sörstugan i Södermanland. Vid lokalen Stormossen- Listrevägen i Närke sågs dessutom 27 individer den 22 juni. Ljusgul höfjäril Colias hyale (Pale Clouded Yellow) Ljusgul höfjäril är en sydlig och migrerande art som mer eller mindre årligen påträffas i Sverige, från Skåne upp till Medelpad. De individer som dyker upp i landet under försommaren kan, om vädret så tillåter, lägga ägg som senare resulterar i flygande avkommor i augusti. De kan också tillfälligt etablera lokala populationer är den andra gången arten har noterats i Svensk Dagfjärilsövervakning. Årets individ sågs 4 augusti längs slingan NV Krankesjön i Skåne. 37

40 Citronfjäril Gonepteryx rhamni (Brimstone) Citronfjärilen är ett tidigt vårtecken och kan ses flyga redan i mars. Arten är vanlig i södra och mellersta Sverige och trivs där det finns tillgång på värdväxterna brakved, Frangula alnus och getapel, Rhamnus cathartica. Totalt noterades 7346 individer och det gör arten till den näst vanligaste av övervakningens arter Flest citronfjärilar 2016 sågs vid västgötska Remmene skjutfält i Herrljungatrakten den 16 augusti då 282 individer räknades in. Småländska Djäknabygd, Stenbrohult socken hade också många individer, 271 ex sågs den 15 augusti och vid gotländska Russparkens vinterhage räknades 161 ex den 23 augusti. Gullvivefjäril Hamearis lucina (Duke of Burgundy) Gullvivefjärilen förekommer i buskrika betesmarker med riklig förekomst av värdväxten gullviva. Den kan även trivas nära skogskanter med ädellövskog eller hasseldungar. Arten är sällsynt och lokalt förekommande i sydöstra Sverige och är klassad som sårbar (VU) i den svenska rödlistan. Gullvivefjärilen noterades endast vid en lokal under 2016 och detta var längs Åsenslingan i Östergötland den 13 och 22 maj då 3 och 2 individer räknade. 38

41 Mindre guldvinge Lycaena phlaeas (Small Copper) Mindre guldvinge förekommer på torra och solexponerade gräs- och hällmarker, men påträffas även längs med banvallar, vägkanter och i grustäkter. Den är med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar. Arten har flera generationer under en och samma säsong, där den andra är talrikast. Säsongen 2016 sågs 802 mindre guldvingar vilket är 216 fjärilar färre än Flest individer sågs vid två skånska lokaler: 61 ex räknades vid Klören, Ängelholm den 15 augusti och 19 ex räknades vid Abullahagen, också i Skåne, den 8 september. Violett guldvinge Lycaena helle (Violet Copper) Denna vackra men sällsynta art trivs i fuktiga skogsgläntor och blomrika ängsmarker med rörligt markvatten Arten har minskat snabbt och dess starkaste förekomster finns numera i Jämtland med ytterligare lokala förekomster spridda runt om i andra delar av Norrlands inland och kustland. Violett guldvinge är rödlistad som EN (Starkt hotad). Arten var liksom tidigare säsonger fåtalig i rapporten 2016 och sågs endast med en individ vilket är hela 18 individer färre än Årets violetta guldvinge sågs vid Tysjöarna i Jämtland den 1 juni. 39

42 Vitfläckig guldvinge Lycaena virgaureae (Scarce Copper) Denna art är liksom mindre guldvinge en snabb och skicklig flygare. Arten är relativt allmän i hela södra och mellersta Sverige och i Norrland förekommer underarterna oranula och punctatus. Totalt sågs 904 individer under 2016 vilket är andra högsta resultat i Svensk Dagfjärilsövervakning och 378 individer fler än i förra årets inventering. Allra flest vitfläckiga guldvingar sågs längs slingan Lammakulla Mellangård i Småland den 20 juli då 81 ex inräknades. Många individer, 54 ex, sågs även vid lokalen Remmene Skjutfält i Västergötland den 19 juli. Violettkantad guldvinge Lycaena hippothoe (Purple-edged Copper) Violettkantad guldvinge trivs på frisk, blomrik ängsmark med traditionell hävd. Arten tillhör kategorin NT (Nära hotad) på rödlistan och har sedan 1980-talet minskat kraftigt i antal framförallt i södra Sverige. Totalt sågs 61 ex i 2016, vilket är ännu mindre än förra årets resultat av 107 individer, då antalet i sin tur hade minskat med 100 individer jämfört med Som mest räknades 7 ex vid lokalen N om Kyrksten i Värmland den 23 juni. 40

43 Eldsnabbvinge Thecla betulae (Brown Hairstreak) Eldsnabbvingen flyger på sensommaren, från slutet av juli till september. I södra Sverige är den främsta värdväxten slån, Prunus spinosa, längre norrut är det vanligare med hägg P. padus. Även plommon och sötkörsbär kan locka till sig äggläggande honor sågs 34 individer, vilket är 14 exemplar fler än Det högsta antalet under 2016, 8 ex, sågs den 24 augusti vid Rone Domerarme på Gotland. Värt att notera är även ett par observationer den 9 september i Skåne: 2 ex vid Johanneshus i Höör och 1 ex vid Övedskloster. Arten ses sällan i dessa trakter. Eksnabbvinge Favonius quercus (Purple Hairstreak) Eksnabbvingens utbredning följer ekens naturliga utbredningsområde, från Skåne i söder upp till de sydligare delarna av Dalarna och Gästrikland. Arten ses flyga högt uppe i ekkronorna. Totalt påträffades 72 eksnabbvingar under inventeringsperioden 2016, 9 ex fler än Flest individer, 16 ex, sågs den 13 juli vid lokalen Horsakärr i Skåne. 12 exemplar sågs vid lokalen Strandvägen på Öland den 23 juli. 41

44 Grönsnabbvinge Callophrys rubi (Green Hairstreak) Grönsnabbvingen är en allmän art och vår vanligaste snabbvinge. Den förekommer i varierande skogsmiljöer i större delen av landet. Arten kläcker tidigt på våren, redan i slutet av april. I övervakningen 2016 sågs totalt 1168 individer vilket är 187 fler än Grönsnabbvingar sågs från skånska Hunneröds mosse i söder ända upp till Broarna runt i Vuollerim i norr. Som mest sågs 71 individer vid lokalen Broknäs slinga 1, Bogesund i Uppland den 7 maj. På samma dag noterades 63 ex vid den också uppländska lokalen Broknäs slinga 2, Bogesund, och 44 ex vid lokalen Ahrs Fiskelänge på Gotland. Almsnabbvinge Satyrium w-album (White-letter Hairstreak) Almsnabbvingen är knuten till olika almarter, Ulmus spp. och påverkas därför negativt av almsjukan. Fjärilen är rödlistad som NT (Nära hotad). Almsnabbvingen sågs under 2016 från början av juli till augusti med totalt 22 individer. Som mest sågs 4 ex den 12 juli vid Alstad, Stenkullevägen 3 i Skåne, och 3 ex både den 29 juni vid Rone Domerarve på Gotland och den 23 juli vid Sjöarp-ren.verket i Blekinge. 42

45 Busksnabbvinge Satyrium pruni (Black Hairstreak) Busksnabbvingen påträffas främst i Skåne, Blekinge, i östra Småland och på Öland. Den trivs i vindskyddade gläntor, i hagmarker och vid föryngringsytor i skogsmark noterades 2 exemplar av busksnabbvingen. Individerna sågs vid skånska lokalen Hagstad i Bromölla kommun den 11 juli. Krattsnabbvinge Satyrium ilicis (Ilex Hairstreak) Krattsnabbvingen påträffas sällsynt i Skåne, Blekinge och i östra Småland. Den födosöker gärna på blommande björnbär och andra blommor i närheten av unga ekar. Arten är rödlistad som NT (Nära hotad) och under 2016 noterades totalt 15 krattsnabbvingar som är den högsta noteringen sedan fjärilsövervakningen inleddes Samtliga individer räknades längs den skånska slingan Heden Stenshuvud i Simrishamns kommun, det första exemplaret sågs den 25 juni och de resterande 14 individerna sågs den 5 juli. 43

46 Mindre blåvinge Cupido minimus (Little Blue) Mindre blåvinge tillhör kategorin NT (Nära hotad) på rödlistan och är vår minsta blåvingeart. Den är med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar och är nära knuten till sin värdväxt getväppling (Anthyllis vulneraria). Den är rätt så vanlig på Öland och Gotland, men på fastlandet förekommer den bara mycket lokalt. Arten flyger i 1-2 generationer och totalt noterades 315 individer under Som mest påträffades så många som 70 ex den 20 juni längs slingan Österplana vall i Västergötland. Den 1 juni sågs även många individer, 19 ex, vid den gotländska lokalen Russvätar. Tosteblåvinge Celastrina argiolus (Holly Blue) Tosteblåvingen kläcker tidigast av alla blåvingarna under våren och flyger även i en mer sällsynt andrageneration under juli-augusti i södra Sverige. Den flyger gärna högt, ofta några meter ovan marken och trivs i små gläntor och bryn i skogsmiljö. Totalt sågs 465 exemplar, vilket är det högsta antalet hittills. De högsta antalen individer för 2016 observerades den 8 maj vid slingan Mallgårds Klint på Gotland där 38 ex sågs, samt den 11 maj vid lokalen Eckern och Kringelsjön i Småland, där 30 ex noterades. Vid Broknäs slinga 2, Bogesund i Uppland räknades 23 ex den 7 maj. 44

47 Klöverblåvinge Glaucopsyche alexis (Green-underside Blue) Klöverblåvingen är relativt sällsynt. Den förekommer i östra Götaland och södra Svealand och påträffas ofta mycket lokalt. Totalt noterades 45 klöverblåvingar 2016 vilket är 11 ex färre än Det högsta antalet, hela 16 individer, sågs den 4 juli längs slingan Dumdalsängar i Uppland. Vid Gamla Mörtforsvägen, Småland sågs 4 ex den 4 juli och samma antal räknades vid slingan Rundö, Märrhagen i Uppland den 4 juni. Svartfläckig blåvinge Phengaris (Maculinea) arion (Large Blue) Denna art är fridlyst inom EU och tillhör kategorin NT (Nära hotad) på rödlistan. Arten är en av de tolv svenska arter som finns med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar. Den är bunden till torr öppen mark, främst sandiga marker på fastlandet, och på Öland och Gotland även hälloch alvarmarker. Totalt har 280 individer räknats under 2016 vilket är dubbelt så många som 2015 men ändå klart färre än toppnoteringen på 515 ex från Högsta antalen sågs vid den gotländska lokalen Mallgårds Klint, där 55 ex sågs den 17 juli, 34 ex den 23 juli samt 32 ex den 9 juli. 45

48 Alkonblåvinge Phengaris (Maculinea) alcon (Alcon Blue) Alkonblåvinge är en sällsynt art med sydvästlig utbredning i Sverige, vilket speglar utbredningen av dess värdväxt klockgentiana, Gentiana pneumonanthe. Alkonblåvingen är sedan 2015 listad som starkt hotad (EN) i den svenska rödlistan. Den trivs på betade magra fukthedar och brandfält. Under 2016 sågs totalt 12 exemplar, vilket är 7 ex mindre än Mest individer räknades den 7 juli vid Remmene skjutfält i Västergötland med 7 ex. Ljungblåvinge Plebejus argus (Silver-studded Blue) Ljungblåvinge är allmän i södra och mellersta Sverige och under 2016 räknades totalt 584 individer vilket är 177 ex fler än förra årets notering. Arten trivs på magra marker såsom t ex ljung- och strandhedar, på hyggen och i kraftledningsgator. Flest ljungblåvingar noterades längs slingan Marstrand i Bohuslän den 5 juli då 106 ex räknades. Den 17 juli noterades 50 ex vid lokalen Skeppsvik i Södermanland. 46

49 Hedblåvinge Plebejus idas (Idas Blue) Detta är en av de mest utbredda blåvingearterna i Sverige och man finner ofta arten i varierande miljöer på mager jord. Fjärilens larver lever i symbios med olika arter av stackmyra, Formica. Under 2016 noterades 236 exemplar vilket är en minskning med 23 ex från 2015 och därmed en mycket mindre minskning än mellan 2014 och Det högsta antalet, 25 ex, påträffades den 9 juli vid Djäknabygd, Stenbrohult socken i Småland. Vid lokalen Marstrand i Bohuslän räknades 14 ex den 5 juni. Ljung-/Hedblåvinge Plebejus argus/idas (Silver-studded/Idas Blue) Obestämd ljung- eller hedblåvinge var 2016 den vanligaste kategorin av blåvingar och totalt sågs 1617 individer. Detta är den högsta noteringen sedan fjärilsövervakningen inleddes. Flest individer noterades vid den västgötska slingan Remmene skjutfält där 98 ex sågs den 19 juli, 95 ex den 7 juli samt 7 ex den 12 juni. Även vid lokalen Axsjöfallet S i Närke sågs många individer, 92 ex, den 21 juli. 47

50 Violett blåvinge Plebejus optilete (Cranberry Blue) Violett blåvinge finner man kring myr- och sumpmarker, som till exempel fattigkärr och torvmossar. I Svensk Dagfjärilsövervakning 2016 räknades 238 exemplar, vilket är 4 exemplar mer än föregående år och därmed den nya högsta siffran hittills. Arten sågs från Djäknabygd, Stenbrohult socken i söder till Broarna runt, Vuollerim i norr och som mest påträffades 49 ex den 12 juli längs slingan Oxtjärn, Mjöfjärden i Norrbotten. Brun blåvinge Aricia eumedon (Geranium Argus) I årets övervakning räknades totalt 67 bruna blåvingar, vilket är än minskning med 38 exemplar från förra året. Denna art trivs i blomrika gräsmarksmiljöer som är omgivna av buskar och träd, och där det finns tillgång till värdväxterna blodnäva Geranium sanguineum samt skogsnäva G. sylvaticum. Högsta antalet, 10 ex, sågs den 1 juni vid gotländska lokalen Russvätar. Vid samma lokal räknades ytterligare 10 ex den 9 juni. 7 individer sågs på lokalen Fjäle ängar, Gotland, den 22 juni. 48

51 Rödfläckig blåvinge Aricia agestis (Brown Argus) Denna art förekommer i stort sett endast i Skåne och här kan den lokalt vara allmän. Man finner den på sandiga torra gräsmarker där det finns rik förekomst av värdväxterna skatnäva, ljus solvända samt andra nävor. Rödfläckig blåvinge flyger med två generationer per år räknades 29 individer. Precis som förra året observerades flest rödfläckiga blåvingar vid den skånska slingan Beddingestrand där 3 ex sågs såväl den 17 och 24 juli som den 22 augusti. Midsommarblåvinge Aricia artaxerxes (Mountain Argus) Midsommarblåvinge, som tidigare kallades förväxlad blåvinge, förekommer i stora delar av Sverige förutom i södra och västra Götaland och kring Bottenvikens kustland där den saknas eller uppträder lokalt. I Skåne finner man istället den nära släktingen rödfläckig blåvinge. Midsommarblåvinge flyger med en generation per år och 2016 noterades totalt 218 individer, vilket är precis en observation färre än Flest exemplar räknades vid den gotländska slingan Mallgårds klint där totalt 111 individer observerades under 2016, den högsta dagssiffran var 26 ex den 23 juli. 49

52 Turkos blåvinge Aricia nicias (Silvery Argus) Turkos blåvinge tillhör kategorin VU (Sårbar) på rödlistan. Den har spridda förekomster i Norrland och norra Svealand där man finner den på blomrika ängsmarker. Det räknades bara 2 individer av arten under 2016 vilket är lägsta antalet sedan räkningen började Ett exemplar sågs i Norrbotten den 5 augusti längs slingan Östra Granträsk och en individ sågs vid den jämtländska lokalen Sveom den 26 juli. Ängsblåvinge Cyaniris (Polyommatus) semiargus (Mazarine Blue) Totalt har 290 ängsblåvingar räknats under 2016 och därmed 55 exemplar färre än Denna art är med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar och trivs på friska till fuktiga ängs- och betesmarker där det finns rik tillgång på blommor. Olika ärtväxter utnyttjas som värdväxter, främst rödklöver. Som mest sågs 26 individer den 20 juni vid lokalen Lammakulla Mellangård i Småland samt 20 ex den 5 juli vid lokalen Glösa i Jämtland. 50

53 Silverblåvinge Polyommatus amandus (Amanda s Blue) Denna art är allmän i södra och mellersta Sverige och är en av våra större blåvingar. Liksom ängsblåvingen utnyttjar den olika ärtväxter för äggläggning, främst gulvial och kråkvicker. Totalt räknades 571 silverblåvingar 2016 och därmed fler än någonsin tidigare. De högsta antalen var 28 ex den 29 juni vid Stormossen-Listrevägen i Närke samt 23 ex den 25 juni vid lokalen Wij, Lindhagen I Södermanland. Väpplingblåvinge Polyommatus dorylas (Turquoise Blue) Väpplingblåvinge tillhör kategorin NT (Nära hotad) på rödlistan. I Norden förekommer denna art endast i Sverige, där den kan påträffas på några lokaler i östra Skåne, samt på Öland och Gotland. Totalt sågs 13 individer under och därmed flest individer sågs den 19 juli vid lokalen Skarpa Alby på Öland. Vid den också öländska lokalen Jordtorpsåsen och den gotländska lokalen Russvätar sågs 2 exemplar per lokal den 23 juli, respektive 1 juli. 51

54 Puktörneblåvinge Polyommatus icarus (Common Blue) Puktörneblåvingen förekommer i hela landet och är den mest rapporterade av våra blåvingar. Arten är en av de tolv svenska arter som finns med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar. Den flyger normalt i två generationer och sågs från Beddingestrand, i Trelleborgstrakten i söder upp till Broarna runt, Vuollerim i norr. Totalt noterades 1322 individer under 2016, vilket gör arten till den klart vanligaste blåvingearten och den femtonde vanligaste arten i fjärilsövervakningen. Flest puktörneblåvingar sågs vid lokalen Stora Viken i Bohuslän, den 15 augusti då hela 129 ex räknades. Många individer räknades också vid lokalen Rone Domerarve på Gotland, då 55 individer observerades den 24 Silverstreckad pärlemorfjäril Argynnis paphia (Silver-washed Fritillary) Denna art förekommer i skogsmark där det finns tillgång på blomrika miljöer. Violer är artens värdväxt individer totalt har räknats under 2016 vilket gör den till den vanligaste pärlemorfjärilen samt den åttonde vanligaste dagfjärilen för året. Som mest noterades hela 109 ex den 17 juli på Gotland vid lokalen Mallgårds Klint. Vid lokalen Russparkens vinterhage dom även den ligger på Gotland observerades 23 juli 102 exemplar. 55 individer räknades den 7 augusti vid Bjärkefall slinga i Östergötland. 52

55 Skogspärlemorfjäril Argynnis adippe (High Brown Fritillary) Skogspärlemorfjärilen trivs i skogtrakter, gärna i blomrika gläntor, på hyggen, och i kraftledningsgator. Den kan även påträffas på alvarhed och i buskrika betesmarker räknades totalt 1049 skogspärlemorfjärilar, vilket är 603 individer fler än 2015, och nära 2011 års toppnotering på 1176 ex. Högsta antalet, 144 ex, sågs i Russparkens vinterhage på Gotland den 23 juli. På samma datum sågs också många individer vid gotländska Mallgårds Klint där 98 ex observerades. På fastlandet sågs högsta antalet, 11 ex, den 24 juli vid lokalen Djäknabygd, Stenbrohult socken i Småland. Ängspärlemorfjäril Argynnis aglaja (Dark Green Fritillary) Ängspärlemorfjärilen förekommer från Skåne upp till Norrbotten. Den påträffas bl. a. på blomrika ängsmarker där det finns tillgång på violer, som är artens värdväxter. Totalt räknades 1510 individer under Det högsta antalet, 83 ex, sågs vid Russparkens vinterhage på Gotland den 23 juli. Vid samma datum sågs också 75 individer på gotländska lokalen Mallgårds Klint. Den 9 juli sågs också många individer, 63 ex, vid Djäknabygd, Stenbrohult i Småland. 53

56 Hedpärlemorfjäril Argynnis niobe (Niobe Fritillary) Hedpärlemorfjärilen tillhör kategorin NT (Nära hotad) på rödlistan. Den är relativt sällsynt och påträffas längs med kusterna i Sveriges södra delar. I årets övervakning observerades totalt 41 individer vilket är en liten ökning från de 35 exemplar som sågs Som mest sågs 12 individer vid den skånska lokalen Trunelän Maglehem, den 1 juli. Värt att notera är även att nio individer sågs den 19 juli vid lokalen Remmene skjutfält i Västergotland som är ett lämpligt habitat utanför de trakter där arten brukar ses Storfläckig pärlemorfjäril Issoria lathonia (Queen of Spain Fritillary) Storfläckig pärlemorfjäril flyger i två generationer per år och är på våren som regel den första pärlemorfjäril man träffar på. Arten trivs i magra, sandiga gräsmarker och hällmarker och finns från Götaland upp till östra Svealand. Totalt observerades 155 storfläckiga pärlemorfjärilar under säsongen 2016, vilket är bara 7 fjärilar färre än De högsta antalen under säsongen observerades vid lokalen Beddingestrand i Skåne där 23 ex sågs den 22 augusti och vid Kloren i Skåne där 9 ex sågs den 15 augusti. 54

57 Älggräspärlemorfjäril Brenthis ino (Lesser Marbled Fritillary) Älggräspärlemorfjärilen räknades med 1886 individer under 2016, vilket är hela 1017 ex fler än Arten trivs bland annat på fuktiga ängar från längst ner i söder upp till och med mellersta Norrland. Den högsta antalen sågs den 9 juli vid den gotländska lokalen Mallgårds Klint då 141 ex räknades. Vid den skånska lokalen Hunneröds mosse sågs med 102 ex den 28 juni, också ett högt antal. Svartringlad pärlemorfjäril Boloria eunomia (Bog Fritillary) Svartringlad pärlemorfjäril finns sällsynt i nordöstra Götaland och sedan sparsamt till tämligen allmänt upp genom landet. Typiska habitat är myrmarker, torvmossar och blöta partier i fjällens videregion. Totalt noterades 20 individer 2016 vilket är två individer färre än Flest svartringlade pärlemorfjärilar, 4 ex, räknades längs lokalen Norra Bergmyran i Pite lappmark. 55

58 Prydlig pärlemorfjäril Boloria euphrosyne (Pearl-bordered Fritillary) Prydlig pärlemorfjäril finns över nästan hela landet och trivs i lite olika typer av miljöer, mossar och hyggen såväl som torrängar och hedar. Totalt räknades 414 individer 2016 vilket är 122 fjärilar fler än Som mest sågs 21 ex den 1 juni vid Mallgårds Klint på Gotland. 15 ex sågs både den 20 juni vid Almsjöslingan 2 i Södermanland och den 27 juni vid lokalen Sveom i Jämtland. Brunfläckig pärlemorfjäril Boloria selene (Small Pearl-bordered Fritillary) Brunfläckig pärlemorfjäril finns över nästan hela landet men är sällsynt på Gotland. Den flyger i 1-2 generationer. Arten trivs i lite fuktiga ängs- och betesmarker och 2016 observerades 961 exemplar vilket är den högsta årssumman hittills. Allra flest brunfläckiga pärlemorfjärilar noterades den 12 juni vid lokalen Svartsjö-Sörstugan i Södermanland då 47 ex sågs. Den 20 juni sågs också många individer, 45 ex, vid Lammakulla Mellangård i Småland. 56

59 Bäckpärlemorfjäril Boloria thore (Thore's Fritillary) Denna art kallades tidigare gråkantad pärlemorfjäril och är en relativt sällsynt pärlemorfjäril med lokala förekomster i fjällnära områden från Jämtland till Torne lappmark. Den trivs bland annat i fjällbjörkskog nära bäckar och vattendrag, gärna i områden med stormhatt och skogsnäva. Året 2016 sågs 2 exemplar av bäckpärlemorfjäril längs slingan Bakvattnet 402 i Jämtland den 29 juni. Friggas pärlemorfjäril Boloria frigga (Frigga s Fritillary) Friggas pärlemorfjäril är en relativt stor pärlemorfjäril som bara har setts ett år tidigare i Svensk Dagfjärilsövervakning. Arten förekommer sparsamt från mellersta Svealand och norrut där den trivs på blöta till halvtorra ganska öppna torvmossar och myrar. Totalt sågs 23 individer vilket med god marginal är det högsta antalet hittills. Flest individer, 8 ex räknades vid två tillfällen vid Norra Bergmyran, Pite lappmark den 16 juni. Vid jämtländska Bakvattnet 402 sågs en individ den 15 juni. 57

60 Myrpärlemorfjäril Boloria aquilonaris (Cranberry Fritillary) Denna art kallades tidigare gulfläckig pärlemorfjäril och är vanligt förekommande på myrar och fukthedar i skogstrakter förutom i Skåne, på Västkusten samt på Öland och Gotland. Under 2016 sågs 117 individer vilket är den högsta siffran hittills sedan fjärilsövervakningen inleddes. Som mest sågs 21 individer den 18 juli vid lokalen Bakvattnet 402 i Jämtland. Den 22 juni räknades 10 ex och därmed andra högsta siffran under 2016 vid lokalen Vallsjöbacken i Västmanland. Amiral Vanessa atalanta (Red Admiral) Amiralen är en välkänd fjäril som varje år flyttar till Sverige söderifrån. Arten påträffas i stora delar av Sverige. Avkommorna till de amiraler som flyttar hit på våren kläcks på sensommaren, och många av dessa flyttar i sin tur söderut i augusti-september. Antalet amiraler varierar mycket mellan åren sågs 488 amiraler vilket är betydligt mindre än förra årets 986 individer. Som mest sågs 30 och 20 ex längs de skånska lokalerna Snapparp, Klangstorp och Lyftvägen 39 i Dalby den 31 augusti, respektive 11 september. 58

61 Tistelfjäril Vanessa (Cynthia) cardui (Painted Lady) Tistelfjärilen är liksom amiralen en flyttande art som man träffar på i stora delar av landet, och antalet tistelfjärilar kan variera oerhört mellan olika år. Det senaste riktigt bra året var 2009, medan åren efter det har varit avsevärt sämre sågs totalt 306 tistelfjärilar och därmed runt dubbelt så många som under Flest tistelfjärilar sågs vid Nasumemyr, Tofta skjutfält på Gotland, den 10 juli, där 25 ex räknades. Relativt många individer sågs också med 17 ex vid lokalen Beddingestrand i Skåne den 27 juni. Påfågelöga Inachis io (Peacock Butterfly) Påfågelöga är vanligt förekommande och en av våra mest välkända fjärilsarter. Arten är allmän i hela Götaland och Svealand samt östra Norrland. Det observerades 4575 påfågelögon 2016, vilket är ännu fler än förra årets 3199 individer och med god marginal är den högsta årssumman hittills. Allra flest individer rapporterades från Djäknabygd, Stenbrohult socken i Småland, där 172 individer sågs den 24 juli. Den 31 juli sågs 94 påfågelögon vid Hunneröds mosse i Skåne och den 15 augusti räknades 84 ex vid Risatorpet i Småland. 59

62 Nässelfjäril Aglais urticae (Small Tortoiseshell) Nässelfjärilen, som även är Svensk Dagfjärilsövervaknings egen symbol, finns över hela landet och är vanlig på de flesta håll. I året 2016 räknades 4136 individer och detta gör arten till den sjunde vanligaste fjärilen i övervakningen under detta år. Som mest sågs 67 ex vid lokalen Lammakulla Mellangård i Skåne den 20 juli. Nästan lika många sågs med 64 ex vid lokalen Jordbron, Skövde Skjutfält i Västergötland den 22 juni. Vid lokalen Bjälbovägen 63 i Östergötland räknades 60 ex den 19 juli. Vinbärsfuks Polygonia c-album (Comma Butterfly) Vinbärsfuksen finns från sydligaste Götaland upp till sydöstra Norrland, och expanderar troligen norrut då arten verkar bli vanligare i norra Sverige. Vinbärsfuksen flyger med 1-2 generationer per år. Säsongen 2016 räknades totalt 401 exemplar vilket är ett 100-tal fler än 2015 och därmed närmare vid nivån från året Som mest sågs 24 ex vid Risatorpet i Småland den 22 augusti och 15 ex vid Bäcktorpet, Torphyttan i Västmanland den 23 maj. 60

63 Kartfjäril Araschnia levana (Map Butterfly) Kartfjärilen är en ganska nyligen etablerad art i våra sydligaste landskap. Arten flyger i två generationer, den första i maj till början av juni, den andra från slutet av juli till och med augusti räknades 183 individer vilket är en ökning från årssumman för 2015, vilket med 109 individer var den lägsta noteringen för arten sedan övervakningen inleddes. Flest kartfjärilar sågs i Småland den 20 juli då 19 ex räknades vid lokalen Lammakulla Mellangård och i Skåne den 22 juli då 13 kartfjärilar sågs vid lokalen Horsakärr. Sorgmantel Nymphalis antiopa (Camberwell Beauty) Sorgmanteln är en stor och vacker art som förekommer sparsamt i större delen av Sverige. Den ses bland annat i skogsmiljöer med inslag av vide och björk, men även i anslutning till trädgårdar. De övervintrande fjärilarna kommer fram tidigt och de nykläckta fjärilarna dyker upp under andra hälften av sommaren. Totalt observerades 253 individer under säsongen Det största antal som observerades var 10 individer den 1 maj vid lokalen Västertorp i Södermanland. 61

64 Körsbärsfuks Nymphalis polychloros (Large Tortoiseshell) Körsbärsfuks är en av de tidigare vårfjärilarna men är sällsynt och förekommer i låga antal från östra Skåne och norrut längs ostkusten sågs totalt 2 ex vid lokalen Djäknabygd, Stenbrohult socken. En observation vid lokalen gjordes redan den 20 maj och ytterligare en körsbärsfuks sågs den 11 juli. Det är färre observationer än förre säsongen, då totalt 7 individer observerades vid 4 lokaler. Videfuks Nymphalis xanthomelas (Yellow-legged (Scarce) Tortoiseshell) 2012 kom videfuksen till Sverige i stora antal, och säsongen 2013 visade det sig att den etablerat sig på ett flertal platser längs ostkusten men därefter har den åter minskat kraftigt i antal rapporterades totalt 7 individer på 4 lokaler och därmed färre exemplar än 2015, då 21 individer observerades på 17 lokaler. Flest individer sågs vid två lokaler i Uppland: 2 ex vid lokalen Broknäs slinga 1, Bogesund den 12 april och ytterligare 2 ex den 21 april vid lokalen Tryffelvägen

65 Väddnätfjäril Euphydryas aurinia (Marsh Fritillary) Väddnätfjäril är en sällsynt art klassad som sårbar (VU) i rödlistan. Arten är beroende av värdväxten ängsvädd och förekommer i fuktiga ängsmarker på Öland och Gotland samt lokalt längs kraftledningsgator i Svealand. Arten är en av de tolv svenska arter som finns med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar observerades totalt 21 individer vid tre lokaler. Flest individer sågs vid lokalen Lönnbromossen, där 11 individer sågs den 3 juni och ytterlige 7 individer observerades den 27 juni. Ängsnätfjäril Melitaea cinxia (Glanville Fritillary) Ängsnätfjäril är relativt vanlig på Öland och Gotland men förekommer därutöver endast sparsamt på södra Sveriges fastland. Arten är klassad som nära hotad (NT) i rödlistan. Ängsnätfjäril trivs i torra sand- och alvarmarker med rik flora och sågs med 91 exemplar säsongen 2016 vilket är den lägsta årssumman sedan fjärilsövervakningen startade Största antalet noterades med 18 ex den 9 juni vid lokalen Russvätar på Gotland och 10 ex den 1 juni vid Mallgårds Klint, också på Gotland. Utanför Gotland sågs flest ängsnätfjärilar, 5 ex, den 25 juli vid Skogsmuren, Ramnäs i Västmanland. 63

66 Sotnätfjäril Melitaea diamina (False Heath Fritillary) Sotnätfjäril är klassad som NT (Nära hotad) i rödlistan och förekommer sällsynt i Skåne, på Öland samt i ett bälte från Värmland nordost mot Gästrikland. Arten hittas bland annat på fuktiga ängar i skogsmark och på strandängar. Året 2016 räknades totalt 127 sotnätfjärilar. Högsta noteringen på en dag var 23 ex vid Hunneröds mosse i Skåne den 7 juni och 15 ex vid Ransbysätter, Lillängen i Värmland den 25 juni. Skogsnätfjäril Melitaea athalia (Heath Fritillary) Skogsnätfjärilen är den vanligaste svenska nätfjärilen och kallades tidigare allmän nätfjäril eller grobladsnätfjäril. Den finns från sydligaste Götaland upp genom Svealand till Norrlands kustland. Fjärilen trivs bland annat på torra, blomrika gräsmarker och längs skogsvägar. Året 2016 räknades totalt 1617 skogsnätfjärilar, en ökning med ett 300- tal individer jämfört med förra året. Flest skogsnätfjärilar, 64 individer, sågs på den gotländska lokalen Mallgårds Klint den 9 juli. Många individer räknades också vid Bjärkefall slinga i Östergötland den 14 juli då 51 ex sågs samt vid Russparkens vinterhage på Gotland den 10 juli då 49 ex noterades. 64

67 Aspfjäril Limenitis populi (Poplar Admiral) Aspfjärilen är en av våra allra största dagfjärilar. Den hittas sparsamt i bland- eller lövskogar med aspinslag upp till Västernorrland, och håller sig precis som sin nära släkting sälgskimmerfjärilen gärna uppe i trädtopparna. Under inventeringen 2016 observerades 50 aspfjärilar och därmed mer än dubbelt så många som Arten sågs flyga från juni fram till senare delen av juli och flest individer rapporterades från lokalen Västertorp i Södermanland, där 10 aspfjärilar observerades den 20 juni. Sälgskimmerfjäril Apatura iris (Purple Emperor) Sälgskimmerfjäril är en stor och vacker fjäril som etablerade sig i Sverige på 1980-talet och nu sprider sig norrut. Arten trivs i lövskogar där den ofta flyger uppe i trädkronorna. Den här säsongen rapporterades totalt 22 individer sälgskimmerfjäril, vilket är 10 fler än Årets högsta dagsantal noterades vid lokalen Bölets ängar i Västergötland där 5 ex sågs den 28 juli. 65

68 Kvickgräsfjäril Pararge aegeria (Speckled Wood) Kvickgräsfjärilen flyger med två generationer per år och har två utbredningsområden i Sverige, ett i norr från Västergötland och Värmland över småländska höglandet upp till Ångermanland, och ett nere i sydväst i Skåne och Halland. Arten trivs i skogar och gläntor observerades totalt 350 och därmed ett 100-tal fler än under förre säsongen. Som mest sågs 20 kvickgräsfjärilar den 24 juli vid lokalen Äskebäskan i Skåne, 18 ex på samma datum och också i Skåne vid lokalen Övedskloster och 10 ex vid den gotländska lokalen Slite motionsslinga den 1 juli. Svingelgräsfjäril Lasiommata megera (Wall Brown) Svingelgräsfjärilen hittas främst vid de sydsvenska kusterna men finns även på en del lokaler inne i landet. Den trivs längs stenmurar och på hällmarker och är en av de tolv svenska arter som finns med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar. Arten flyger med två generationer. Årssumman för 2016 blev 344 individer, lite fler än vad som observerades under 2015 och den näst högsta årssumman hittills. Flest svingelgräsfjärilar räknades i Skåne där 21 ex sågs längs slingan Klören den 15 augusti och 13 ex sågs vid lokalen Öventorp, Kvarnvägen i Västergötland den 16 augusti. 66

69 Berggräsfjäril Lasiommata petropolitana (Northern Wall Brown) Berggräsfjäril är en av de tidiga gräsfjärilarna och finns i stora delar av Sverige. Den är talrik på Gotland men saknas i sydväst samt på Öland. Under årets säsong observerades totalt 179 individer och som mest sågs 60 berggräsfjärilar den 20 maj vid Mallgårds Klint på Gotland. På fastlandet sågs som mest 8 ex vid lokalen Solmora i Södermanland den 28 juni. Vitgräsfjäril Lasiommata maera (Large Wall Brown) Vitgräsfjärilen påminner om sin nära släkting berggräsfjäril, men flyger senare på säsongen. Vitgräsfjärilen finns framför allt i Götaland och Svealand men saknas längst ner i söder samt på Gotland. Säsongen 2016 rapporterades totalt hela 721 individer, vilket är en ökning med 248 individer jämfört med Flest individer, 66 ex, sågs den 25 juni vid lokalen Broknäs slinga 1, Bogesund i Uppland. Vid två ytterligare uppländska lokaler, Nästen Fjärilsstigen och Ubbyslingan sågs 64 och 32 individer den 29 juni, respektive 4 juli. 67

70 Dårgräsfjäril Lopinga achine (Woodland Brown) Dårgräsfjärilen är en sällsynt art som tillhör kategorin NT (Nära hotad) på rödlistan och bara finns i Östergötland och på Gotland. I Östergötland hittar man den i halvöppna lövskogar medan den på Gotland mer finns i tallskog. Säsongen 2016 rapporterades totalt 24 dårgräsfjärilar på fem olika gotländska lokaler. Flest individer sågs den 22 juni vid lokalen Fjäle ängar, där 5 individer observerades. Starrgräsfjäril Coenonympha tullia (Large Heath) Starrgräsfjäril hittas på myrar, mossar och i kärr i stora delar av landet, ett habitat där dagfjärilsövervakningen ännu inte har så många slingor och punkter rapporterades 57 individer vilket är bara 3 individer färre än 2015 års resultat. Flest individer, 13 ex, sågs vid lokalen Yttervik i Västerbotten den 10 juli. Vid lokalen Bakvattnet 402 i Jämtland räknades det näst högsta antalet, 7 ex, den 9 juli. 68

71 Pärlgräsfjäril Coenonympha arcania (Pearly Heath) Pärlgräsfjäril finns främst i Svealand och östra Götaland, och saknas bland annat på Gotland. Fjärilen trivs i bland annat betesmarker och skogsbryn med lövinslag, gärna med högt gräs sågs totalt 1230 individer, detta är en minskning med 19 individer från förra årets resultat och den näst högsta noteringen hittills sedan övervakningen startade Flest pärlgräsfjärilar, hela 135 ex, räknades vid Broknäs slinga 1, Bogesund i Uppland den 25 juni. Relativt många individer sågs även vid lokalen Stormossen-Listrevägen den 25 juni då 38 ex noterades samt vid Wij, Lindhagen i Södermanland den 25 juni då 36 fjärilar sågs. Brun gräsfjäril Coenonympha hero (Scarce Heath) Brun gräsfjäril är en sällsynt art, rödlistad som NT (Nära hotad), som idag finns i ett bälte från Värmland till Gävleborg med tyngdpunkt på Värmland. Den bruna gräsfjärilen trivs på små ängar i skogsmark, i gläntor vid vägar och ibland på hyggen. Under inventeringsperioden 2016 sågs totalt 402 individer 2015 vilket är 141 fler än Som mest observerades 34 individer den 21 juni vid lokalen Torsked i Värmland. I samma län noterades även 32 individer vid lokalen Alstrumsängen den 22 juni och 30 ex vid lokalen Västra Ringstad, slinga 2 den 21 juni. 69

72 Kamgräsfjäril Coenonympha pamphilus (Small Heath) Den lilla kamgräsfjärilen trivs på öppna och kortväxta gräsmarker, ofta i ganska torra miljöer. Den finns så långt norrut som Norrbotten och flyger i två generationer. Kamgräsfjärilen ingår i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar. Totalt antal för säsongen blev 1641 individer, detta är hela 595 kamgräsfjärilar färre än Flest fjärilar, 37 ex, sågs den 16 juni vid lokalen Bygget i Värmland. Många kamgräsfjärilar sågs även vid gotländska lokalen Mallgårds Klint den 12 juli då 36 individer noterades och uppländska lokalen Vansjöåsen den 7 juli då 35 individer räknades. Luktgräsfjäril Aphantopus hyperantus (Ringlet) Luktgräsfjärilen är fortfarande fjärilsövervakningens vanligaste art. Den är vanlig i många olika typer av habitat från Skåne upp till södra Norrland, och blir sedan mindre vanlig längre norrut observerades totalt 9885 ex. Flest individer sågs vid den gotländska lokalen Russparkens vinterhage där 255 ex räknades den 10 juli. Många individer sågs även på andra håll i landet: 253 ex sågs vid Djäknabygd, Stenbrohult socken i Småland den 9 juli, 178 ex vid lokalen Rosendalen i Värmland den 28 juni och 165 ex sågs vid värmländska lokalen N om Kyrksten den 23 juni. 70

73 Slåttergräsfjäril Maniola jurtina (Meadow Brown) Slåttergräsfjärilen är en högsommarart med starka fästen i södra Sverige, men som minskar längs sin nordgräns i sydligaste Svealand. Arten ingår i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar. Totalt observerades 5589 slåttergräsfjärilar under säsongen 2016, detta är 2185 individer färre än Stora antal slåttergräsfjärilar sågs vid Djäknabygd, Stenbrohult socken i Småland där 301 ex rapporterades den 28 juni, skånska Trunelän, Maglahem där 221 ex sågs den 18 juli och Hunneröds mosse i Skåne där 207 ex räknades den 28 juni. Skogsgräsfjäril Erebia ligea (Arran Brown) Skogsgräsfjärilen finns i nästan hela Sverige förutom på Öland och Gotland och längst ner i söder. Skogsgräsfjärilens larver har en tvåårig utveckling och arten flyger framförallt ojämna år. Det innebär att säsongen 2016 var ett år då arten förväntades vara mindre vanlig. Så här långt har summorna varit: 70, 598, 296, 1162, 378 och 1092 ex. Säsongen 2016 års summa blev 486, den näst högsta hittills för ett jämnt år. Flest individer observerades i Jämtland den 26 juli då 100 skogsgräsfjärilar räknades vid lokalen Sveom och 39 ex räknades vid lokalen Niemisel i Norrboten den 21 juli. 71

74 Sandgräsfjäril Hipparchia semele (Grayling) Sandgräsfjäril finns i Södra Sverige längs kusterna och på en del inlandslokaler. Arten flyger under andra hälften av sommaren räknades totalt 748 individer, vilket är ungefär hälften så många sandgräsfjärilar som observerades Det högsta antalen för året var 72 ex som sågs vid gotländska lokalen Russvätar den 31 juli och 52 ex som sågs vid Mellby alvar på Öland den 25 augusti. På fastlandet räknades 51 ex vid skånska lokalen Heden Stenshuvud den 5 juli. Tallgräsfjäril Oeneis jutta (Baltic Grayling) Tallgräsfjäril är en välkamouflerad art som finns från norra Götaland och uppåt i landet. Från norra Svealand och upp till mellersta Norrland är den tämligen allmän, annars ganska sällsynt. Larverna har en tvåårig utveckling och arten flyger därför bara jämna år, norr om polcirkeln även udda år. Totalt observerades 42 tallgräsfjärilar under 2016 på 4 olika lokaler i Uppland, Dalarna, Jämtland och Pite lappmark. Största antalet individer observerades med 15 exemplar noterades på lokalen Norra Bergmyran i Pite lappmark, den 16 juni. 72

75 Fjärilsexkursion med föreningen Fjärilar i Pite Lappmark Foto: Lars Pettersson Föreningen Fjärilar i Pite Lappmark Av Marianne Hofman, Arjeplog Intresset för fjärilar växer och sprider sig, även längs fjällkanten. I Arjeplog bildas nu föreningen Fjärilar i Pite Lappmark, och syftet är förstås att sprida intresset ännu mer. I den långsiktiga verksamhetsplanen finns bland annat fjärilsstigar och guidade turer för besökare. Initiativtagare till föreningen är Leif Björk, Järvträsk. Hans intresse för fjärilar väcktes när han i grannbyn Gallejaur för några år sedan hörde Lars Pettersson, Svensk Dagfjärilsövervakning, berätta om inventering av dagfjärilar. Sedan dess är Leif Björk nu själv fjärilsinventerare i både Pite Lappmark och Torne Lappmark. Han har också lett guidade fjärilsvandringar i Arjeplogsfjällen. - En gång för länge sedan tog jag ett beslut om att jag ska ägna mitt liv åt sånt jag tycker är roligt, och naturen med alla dess möjligheter att upptäcka och uppleva har alltid lockat mig. När man är ute i skog och mark är det roligt att ha ett mål, något att leta efter. En fågel, en växt eller en fjäril, säger han. En arbetsgrupp bestående av Leif Björk, Ingela Edholm Forsberg, Roger Marklund, Fredrik Holmström och Marianne Hofman har förberett bildandet av föreningen. I verksamhetsplanen för första året finns, förutom höst- och vinterträffar med fjärilstema, studiecirklar och undersökning av förutsättningarna att skapa fjärilsstigar som kan användas av både boende och besökare i Pite Lappmark. Fredrik Holmström är med sina 16 år yngst i arbetsgruppen. Han har alltid tyckt om att vistas ute i skog och mark. Intresset för fjärilar väcktes på allvar när han tillbringade ett par dagar tillsammans med Leif Björk i Padjelanta. 73

76 Disas gräsfjäril, Erebia disa, Arjeplogs kommun, 16 juni Foto: Leif Björk -Det finns fjärilar överallt, och man kan se många av dem på en dag. Det händer alltid något om man ger sig ut för att titta på fjärilar, säger han. Den första fjärilsart som Fredrik lärde sig namnet på var nässelfjäril. Detta eftersom de födde upp just nässelfjärilar en sommar när han gick på dagis. - Den första vilda fjäril jag lärde mig känna igen var citronfjäril. Sedan blev det nog den högnordiska blåvingen, som vi såg i Padjelanta, berättar han. Den högnordiska blåvingen finns även i Arjeplogsfjällen. En dittills okänd lokal hittades 18 juli 2012 i samband med en inventering norr om Vuoggatjålme och polcirkeln. Ännu högre upp, närmare norska gränsen, gjordes året efteråt ett fynd av lappnätfjäril, inte långt från Silvervägen. Ett annat fynd värt att nämna är den gulringade gräsfjärilen som hittades av Lars Pettersson och Leif Björk den 21 juni 2017, bara en kort stund innan en bildvisning och föreläsning på Silvermuseet i Arjeplog om inventering av dagfjärilar. Arjeplog och Arjeplogsfjällen erbjuder många spännande områden för den som vill upptäcka och lära sig mer om fjärilarnas utbredning. Men det finns förstås intressanta områden även på andra håll inom föreningens verksamhetsområde. Ett exempel är den gamla slåttermyren Bergmyran, som ligger cirka 6 kilometer norr om Gallejaur Natur- och kulturreservat i Arvidsjaurs kommun. På den myren finns många arter, exempelvis tallgräsfjäril, myrvisslare, Friggas pärlemorfjäril och starrgräsfjäril. Stora delar av Pite Lappmark har aldrig tidigare inventerats på fjärilar, så i takt med att intresset växer och fler områden inventeras kommer utbredningskartor och förekomst av 74

77 fjärilar förmodligen att förändras i norr. Bland de som har visat intresse för att vara medlemmar i föreningen finns flera som har arbetat med florainventering i Pite Lappmark under många år, vilket ger föreningen en bred kunskapsbas redan från start. - Vi har en spännande tid framför oss, säger föreningens initiativtagare och ordförande Leif Björk. Föreningens kontaktuppgifter: Fjärilar i Pite Lappmark Medlemsavgift: 150 för familj med barn upp till 15 år. 50 kr upp till och med 17 år. 100 kr enskild vuxen. Glöm inte att ange namn vid betalningen. Swish Bankgiro Ordf. Leif Björk, e-post fambjork@arvidsjaurnet.se Kassör Marianne Hoffman e-post marianne@mhrevi.com Adress: Fjärilar i Pite Lappmark c/o Marianne Hofman, Revi 1, Arjeplog Citronfjäril, Gonepteryx rhamni, hona, 1 augusti Foto: Leif Olsson, Niemisel 75

78 Tundragräsfjäril, Oeneis bore, Karmastjåkka, 8 juli Foto: Leif Björk Till sist Så kommer här då en årsrapport för 2016, den sjunde i ordningen. Rapporten för 2017 kommer att se liknande ut men den för 2018 kan det hända att vi gör en del förändringar i. Inte minst räknar jag med att ha en uppdaterad handledning och manual för habitatbeskrivning med. De har hängt med sedan 2010 och det börjar bli dags att se över dem. När våren närmar sig kommer det att dyka upp lite mer regelbundna nyhetsbrev och där finns som alltid möjlighet att lyfta fram besvärliga artpar. Vi samarbetar med Entomologiska museet i Lund och har möjligheter att ta både detaljerade bilder och bilder som dokumenterar hur stor variationen kan vara inom arter. Har ni arter som ni vill att vi skriver om så hör gärna av er till dagfjarilar@gmail.com! En sak som kommer att hända under 2019 är att Bo Söderströms bok Svenska fjärilar : en fälthandbok kommer komma ut i ny, omarbetad upplaga med titeln Nordens fjärilar - en fälthandbok! Helt klart läge för studiecirklar mm när boken dyker upp framåt maj. Hade du varit intresserad av att vi kommer och berättar mer om fjärilsövervakningen där du bor, att vi haft uppstartsmöte inför nästa säsong eller att vi ser om det går att organisera en lokal artbestämningskurs? Exempelvis har Länsstyrelsen Västra Götaland organiserat dagfjärilsskurser under och den modellen skulle kunna gå att sprida till andra platser. Vi hjälper även gärna till med material till studiecirklar. 76