Svensk Dagfjärilsövervakning Årsrapport 2015

Transkript

1 Svensk Dagfjärilsövervakning Årsrapport 2015

2 NATIONELL MILJÖÖVERVAKNING PÅ UPPDRAG AV NATURVÅRDSVERKET ÄRENDENUMMER AVTALSNUMMER PROGRAMOMRÅDE DELPROGRAM NV Landskap Svensk Dagfjärilsövervakning Svensk Dagfjärilsövervakning, Årsrapport 2015 Rapportförfattare Lars B. Pettersson, Lunds universitet Kajsa Mellbrand, Lunds universitet Caroline Sjöström, Lunds universitet Rapporttitel och undertitel Svensk Dagfjärilsövervakning, Årsrapport 2015 Utgivare Lunds universitet Postadress Ekologihuset, Lund Telefon Beställare Naturvårdsverket Stockholm Finansiering Nationell MÖ Nyckelord för plats Sverige Nyckelord för ämne Dagfjärilar, Lepidoptera, fjärilar, monitoring, indikatorer, ökningar, minskningar, TRIM, trender Tidpunkt för insamling av underlagsdata Sammanfattning Detta är den sjätte årsrapporten från Svensk Dagfjärilsövervakning, ett nationellt miljöövervakningsprogram som koordineras av Lunds universitet på uppdrag av Naturvårdsverket sedan Svensk Dagfjärilsövervakning är ett samarbete mellan Sveriges Entomologiska Förening, Naturvårdsverket, Lunds universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Länsstyrelserna. Verksamheten möjliggörs av frivilliga landet runt som mellan den 1 april och 30 september räknar fjärilar. Räkningen sker med en gemensam, systematisk metodik och fördelas på 3-7 inventeringstillfällen under säsongen. Det finns två olika sätt att övervaka, dels punktlokaler som är områden med 25 m radie som bevakas i 15 min per besök, dels slingor som är 0,5-3 km långa rutter som man inventerar i lugn promenadtakt. Genom att övervakningen upprepas inom säsongen och över flera år är det möjligt att skatta hur fjärilsfaunan förändras i antal och i artsammansättning. Det sjätte årets övervakning har resulterat i rapporter från 222 slingor och 277 punktlokaler, motsvarande 28 % fler slingor och 6 % fler punktlokaler. Slingorna och punkterna är spridda över hela landet, från Beddingestrand i söder till Vuollerim i norr. Antalet rapportörer under 2015 har varit 294 och Svensk Dagfjärilsövervakning har räknat in fjärilar av 94 arter. I medeltal har det setts 11,7 arter per punktlokal och 16,8 arter per slinga. För varje funnen fjärilsart redovisar rapporten 2015 års observationer som ett totalantal, en utbredningskarta och figur över de veckor då arten påträffats. Talrikaste arterna 2015 var i tur och ordning luktgräsfjäril, följd av slåttergräsfjäril och mindre tåtelsmygare. Trender i antal mellan 2010 och 2015 har skattats med hjälp av analysverktyget TRIM för 86 dagfjärilsoch bastardsvärmararter. Av dessa minskade 30 arter jämfört med 2010, 14 arter ökade, 5 arter var stabila, medan övriga arter varierade så pass mycket att trenderna är osäkra. Sammanvägda index, så kallade miljöindikatorer har räknats fram för 1) de tolv arter som ingår i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar, 2) de tjugo vanligaste fjärilsarterna, 3) fjärilar i jordbruksmiljöer, samt 4) fjärilar i skogsmarker. Alla fyra dagfjärilsindikatorerna visar att 2011 haft de hittills högsta populationstätheterna. Miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar visade låga antal fjärilar under den kalla sommaren 2012 följt av en återhämtning under och därefter återigen en nedgång under Indikatorerna för vanliga arter, fjärilar i jordbruksmiljöer, och fjärilar i skogsmarker är alla relativt stabila men det bör noteras att indikatorn för fjärilar i jordbruksmiljöer är klart lägre nu än under

3 Svensk Dagfjärilsövervakning Årsrapport 2015 Lars B. Pettersson, Kajsa Mellbrand, Caroline Sjöström Biologiska institutionen, Lunds universitet, Lund 2017 Omslagsbild/Cover: Ängsblåvinge, Cyaniris semiargus, Jutjärn, Rättvik, juni Fotograf/Photographer: Lars B. Pettersson

4 Summary Pettersson, L. B., Mellbrand, K. & Sjöström, C Swedish Butterfly Monitoring Scheme, annual report for Department of Biology, Lund University. 98 pp. This is the sixth annual report of the Swedish Butterfly Monitoring Scheme, a national monitoring programme coordinated by Lund University for the Swedish Environmental Protection Agency since The programme is a partnership between the Entomological Society of Sweden, the Swedish Environmental Protection Agency, Lund University, the Swedish University of Agricultural Sciences and the Swedish County Administration Boards. The monitoring scheme is volunteer-based and runs from April 1 st to September 30 th annually. Sites are visited 3-7 times per season and are surveyed using a standardized, common methodology. Two different recording methods are used in the Swedish Butterfly Monitoring Scheme. One is the point site counts which cover an area with a 25 m radius for 15 min per visit. The other method is fixed-route Pollard walk transects, typically km in length. These two methods enable the monitoring scheme to assess yearly changes both in the number of butterflies seen and in species composition. The sixth year s monitoring has produced butterfly data from 222 fixed-route walks and 277 point sites, representing a 28 % increase in the number of transects and a 6 % increase in the number of point sites. The sites and walks are located across the whole country, from Beddingestrand in the South to Vuollerim in the North. In 2015, 294 volunteer recorders participated in the Swedish Butterfly Monitoring Scheme and have counted butterflies of 94 different species. On average, 11.7 species have been observed at the point sites while 16.2 have been observed along transects. In this report, observations from 2015 of each species are shown as total counts, distribution maps, and flight period histograms. The most numerous species in 2015 was the Ringlet, followed by the Meadow Brown and the Essex skipper. Trends between 2010 and 2015 have been analysed for 86 butte rfly and burnet moth species using the analytical tool TRIM. Over the period, 30 species declined, 14 increased, and 5 species were stable. Trends for the remaining species were uncertain. Summarizing indices, so called indicators, have been calculated for 1) the 20 most common species, 2) the 12 Swedish grassland butterflies that are part of the European Butterfly Indicator for Grassland species, 3) widespread butterflies associated with farmland, and 4) forest butterflies. All four butterfly indicators indicate that 2011 was the best butterfly year so far. The Grassland Butterfly Indicator shows a marked decline in 2012 followed by a recovery and then a new decline in The Common Species Indicator, the Farmland Species Indicator and the Forest Species Indicator all remain relatively stable over the period, although the Farmland Species Indicator is considerably lower now than in Svensk Dagfjärilsövervakning Fotografier: Namngivna fotografer enligt bildtexter Hemsida: Biodiversitet, Biologiska institutionen, Lunds universitet 2017 ISBN

5 Innehållsförteckning Summary... 2 Innehållsförteckning... 3 Sammanfattning... 3 Inledning... 4 Tack!... 6 Kontakt... 7 Metoder... 7 Sommaren Var fanns slingorna och punktlokalerna säsongen 2015? Fjärilsobservationerna Trender Tillskott och saknade Utbredningar och antal Där ingen kunde tro att någon kunde bo Till sist Referenser Appendix 1. Fjärilsarter med trendindex för Appendix 2. Inventerade slingor, säsongen Appendix 3. Inventerade punktlokaler, säsongen Sammanfattning Pettersson, L. B., Mellbrand, K. & Sjöström, C Svensk Dagfjärilsövervakning, årsrapport för Biologiska institutionen, Lunds universitet. 98 pp. Detta är den sjätte årsrapporten från Svensk Dagfjärilsövervakning, ett nationellt miljöövervakningsprogram som koordineras av Lunds universitet på uppdrag av Naturvårdsverket sedan Svensk Dagfjärilsövervakning är ett samarbete mellan Sveriges Entomologiska Förening, Naturvårdsverket, Lunds universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Länsstyrelserna. Verksamheten möjliggörs av frivilliga landet runt som mellan den 1 april och 30 september räknar fjärilar. Räkningen sker med en gemensam, systematisk metodik och fördelas på 3-7 inventeringstillfällen under säsongen. Det finns två olika sätt att övervaka, dels punktlokaler som är områden med 25 m radie som bevakas i 15 min per besök, dels slingor som är 0,5-3 km långa rutter som man inventerar i lugn promenadtakt. Genom att övervakningen upprepas inom säsongen och över flera år är det möjligt att skatta hur 3

6 fjärilsfaunan förändras i antal och i artsammansättning. Det sjätte årets övervakning har resulterat i rapporter från 222 slingor och 277 punktlokaler, motsvarande 28 % fler slingor och 6 % fler punktlokaler. Slingorna och punkterna är spridda över hela landet, från Beddingestrand i söder till Vuollerim i norr. Antalet rapportörer under 2015 har varit 294 och Svensk Dagfjärilsövervakning har räknat in fjärilar av 94 arter. I medeltal har det setts 11,7 arter per punktlokal och 16,8 arter per slinga. För varje funnen fjärilsart redovisar rapporten 2015 års observationer som ett totalantal, en utbredningskarta och figur över de veckor då arten påträffats. Talrikaste arterna 2015 var i tur och ordning luktgräsfjäril, följd av slåttergräsfjäril och mindre tåtelsmygare. Trender i antal mellan 2010 och 2015 har skattats med hjälp av analysverktyget TRIM för 86 dagfjärils- och bastardsvärmararter. Av dessa minskade 30 arter jämfört med 2010, 14 arter ökade, 5 arter var stabila, medan övriga arter varierade så pass mycket att trenderna är osäkra. Sammanvägda index, så kallade miljöindikatorer har räknats fram för 1) de tolv arter som ingår i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar, 2) de tjugo vanligaste fjärilsarterna, 3) fjärilar i jordbruksmiljöer, samt 4) fjärilar i skogsmarker. Alla fyra dagfjärilsindikatorerna visar att 2011 haft de hittills högsta populationstätheterna. Miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar visade låga antal fjärilar under den kalla sommaren 2012 följt av en återhämtning under och därefter återigen en nedgång under Indikatorerna för vanliga arter, fjärilar i jordbruksmiljöer, och fjärilar i skogsmarker är alla relativt stabila men det bör noteras att indikatorn för fjärilar i jordbruksmiljöer är klart lägre nu än under Inledning Här kommer nu årsrapport nummer sex från Svensk Dagfjärilsövervakning, fylld med de rapporter som beskriver fjärilsåret Vi har fortsatt med det fototema vi hade i årsrapporten 2014: dagfjärilar från norr om Norrlandsgränsen. Jag vill börja med att tacka alla fotografer som donerat foton till förra och detta årets rapport, ett hemskt stort tack till er alla! I denna årsrapport kommer inte någon separat rapport från Biogeografiska övervakningen i fjällen, vill man läsa mer om det eller om Biogeografisk uppföljning av dagfjärilar i allmänhet så finns nu tre årsrapporter (Pettersson et al. 2017; Pettersson & Sjöström 2017a; b). De går att ladda ner från men önskas tryckta exemplar så e-posta eller ring gärna. Sommaren 2015 var alldeles hemskt regnig och kall sommar på många håll (Figur 2 & 3) och som man kunde misstänka så avspeglar sig sommarvädret 2015 i hur många fjärilar vi sett. Många runt om i landet hörde också av sig och berättade att det faktiskt var ganska svårt att hitta dagar som var tillräckligt bra väder för att det ska gå att inventera. Fast när sommaren väl kom i augusti var det desto flera arter och individer igång. På Gotland i mitten av augusti flög till exempel fortfarande stora mängder svartfläckig blåvinge, Phengaris arion, många kattunvisslare, Pyrgus alveus, och till och med båda könen av väpplingblåvinge, Polyommatus dorylas. 4

7 De många videfuksar som kommit in till Sveriges östkust under 2012 etablerade tillfälliga populationer i östra delarna av Syd- och Mellansverige och under sågs arten på många platser (Pettersson et al. 2015). Det som sedan hände var ganska typiskt för arten, de flyttade helt enkelt vidare på ett sätt som de faktiskt gjort ett par gånger tidigare på 1900-talet (Fox et al. 2015). Under våren och framförallt sommaren 2014 dök det upp videfuksar på de mest oväntade platser och arten spred sig sedan under sommaren mot sydväst i Europa och dök upp i stora antal i bland annat Danmark, Nederländerna och till och med i Storbritannien (Fox et al. 2015). När vi kom in i 2015 så var stora delar av invasionen redan förbi och bara 21 individer sågs, att jämföra med 54 ex under 2014 och 40 ex under Totalt noterades 94 arter i årets fjärilsövervakning, ett par arter färre än 2014 men samtidigt var detta ett mycket svårinventerat år. Flygtiderna blev i många fall extremt sena, se till exempel Figur 4. Sammanlagt räknades ett rekordstort antal fjärilar 2015, drygt individer. Det är mer än 7000 fler än det tidigare rekordåret Vi har nu i och med 2015 års data sex hela säsonger att använda oss av för att skatta trender. I år finns det trender för 86 arter och tre artpar (skogs-/ängsvitvinge, raps-/rovfjäril och ljung- /hedblåvinge). För alla arter finns det som vanligt även utbredningskartor och diagram över fyndens fördelning över året. Skogsgräsfjäril, Erebia ligea, 14 juli Foto: Kurt Johansson, Ockelbo 5

8 Svartfläckig glanssmygare, Carterocephalus silvicola, Niemisel, Luleå kommun, Foto: Leif Olsson, Niemisel Tack! Svensk Dagfjärilsövervaknings verksamhet bygger nästan uteslutande på den stora grupp hängivna inventerare som runt om i landet räknar dagfjärilar och bastardsvärmare vid sina slingor och punktlokaler. Vi vill framföra vårt stora och mycket varma tack till landets alla inventerare för den värdefulla insats ni gör för den svenska fjärilsfaunan! Ett synnerligen varmt tack går också till följande personer som under 2015 hjälpt till med koordination på lokal och regional nivå: Magnus Backman, Henrik Berg, Tomas Bergström, Leif Björk, Henrik Josefsson, Mats Karström, Magnus Magnusson, Kristian Nilsson, Arne Pettersson och Anna Stenström. Det är dessutom en stor mängd andra som hjälpt oss under 2015, det kan röra sig om erfarenheter från andra övervakningsprojekt, bestämningshjälp, databasdesign, samarbeten och mycket, mycket mer: Johan Abenius, Mattias Axelsson, Johan Bäckman, Jan Edelsjö, Claes Eliasson, Markus Franzén, Bert Gustafsson, Göran Holmström, Nicklas Jansson, Hans Karlsson, Carin Kullberg, Mats Lindqvist, Åke Lindström, Ola Malm, Dan Mangsbo, Max Allan Niklasson, Johan Nilsson, Sven G. Nilsson, Richard Ottvall, Magnus Persson, Mats B. Pettersson, Helena Rygne, Nils Ryrholm, Jonas Sandström, Kimmo Silvonen, Göran Sjöberg, Linus Svensson, Magnus Unger, Chris Van Swaay, Solveig Wadelius, Erik Öckinger och många fler. Samarbetet med Sveriges Entomologiska Förening och flera länsstyrelsers gemensamma regionala övervakningsprogram Övervakning av dagflygande storfjärilar (Anon. 2011) är 6

9 mycket uppskattat och har lett till både rekrytering av fjärilsövervakare och värdefull hjälp med att kvalitetssäkra data. Vi har sedan 2014 också börjat samarbeta med Trafikverket som sedan en rad år varit drivande i arbetet med att identifiera och inventera artrika vägkanter (Blomqvist 2010; Lindqvist et al. 2012). Svensk Dagfjärilsövervakning koordineras och drivs av Biologiska institutionen, Lunds universitet som en del av Naturvårdsverkets miljöövervakning, programområde Landskap, under ledning av Johan Abenius. Ett stort och varmt tack till er alla! Kontakt Svensk Dagfjärilsövervakning, Lars Pettersson, Ekologihuset, Lund. Besöksadress/Visitor address: Sölvegatan 37, Lund. Telefon/Phone: (0) Fax: (0) Epost/ dagfjarilar@gmail.com eller/or lars.pettersson@biol.lu.se Hemsida/Homepage: Metoder Svensk Dagfjärilsövervakning använder slinginventering och punktinventering för att följa våra fjärilar. Slingor och punkter är två rättframma inventeringsmetoder som gör det möjligt att skatta hur fjärilsfaunan på en viss plats förändras från år till år, både i antal och i artsammansättning. För att skattningarna skall vara jämförbara från år till år är det viktigt att man håller sig till en bestämd metodik och är konsekvent i hur man inventerar. Med hjälp av data från landets alla punkter och slingor kan vi se hur fjärilsfaunan i Sverige som helhet ändras över tiden. Dessutom kan vi se närmare på hur exempelvis naturvårdsinsatser påverkar fjärilsfaunan genom att jämföra lokala trender med trender för Sverige som helhet. Till största del använder sling- och punktinventeringen liknande metodik (exv. inventeringsperiod, väderförutsättningar, rapportering). Du hittar detaljerad information om metoderna i slutet av årsrapporten för 2010 (Pettersson et al. 2011) och på hemsidan 7

10 Sommaren 2015 April präglades till stor del av omväxlande och ofta ostadigt aprilväder, som blev kyligare mot slutet av månaden. April var ändå varmare än normalt, och torr i de södra delarna av landet men ovanligt regnig i stora delar av Norrland. Förutom i Norrland var det också en soligare april än normalt. Början av april var kylig med minusgrader ända ner i Götaland. Vädret var typiskt omväxlande aprilväder, med både sol, regn, snö, hagel och åska. Mot påskhelgen tidigt i april började varmare väder smyga sig in. Det var blåsigt längs med kusterna och i Norrland, och i Norrland förekom även en hel del regn- och snöbyar. I de södra delarna av landet låg temperaturerna däremot över det normala, ofta med uppehållsväder. Ett intensivt lågtryck över de mellersta delarna av Sverige gav kraftiga vindar den 12 april, med avblåsta tak och störningar i flyg- och tågtrafik som resultat. Ett regnområde västerifrån gav snö så långt ner i landet som norra Skåne den 13 april och från Katterjåkk i norra Lapplandsfjällen rapporterades det största uppmätta svenska snödjupet på 15 år, 201 cm. Månaden fortsatte med omväxlande väder, med nya lågtryck och nederbördsområden, och sol i framför allt södra Sverige. Ett lågtryck den april gav orkanvindar i lapplandsfjällen. Vädret blev sedan mer högtrycksbetonat, med sol i stora delar av landet och kyliga nätter men varma dagar. Den 19 anlände den meteorologiska sommaren till bl.a. Göteborg, Örebro, Västerås och Eskilstuna. Arvika i Värmland registrerade 22 grader, månadens högsta uppmätta temperatur. Mot slutet av månaden blev vädret återigen ostadigare, kyligare och blåsigare. Under de sista dagarna av april var det minusgrader ända ner i Götaland. Maj 2016 sammanfattas enkelt som extremt blöt! Särskilt regnigt var det i östra Svealand och nordöstra Norrland, där många regnrekord slogs vid väderstationer med mer än hundraåriga mätserier. Tack vare allt regnandet blev maj också ovanligt solfattig och på många håll lite kallare än normalt. Månadens högsta temperatur blev lägre än den för april, något som bara inträffat fyra gånger sedan 1920 (senast 1996). Maj inleddes kyligt och regnigt och fortsatte i samma stil, med regnområden som avlöste varandra hela månaden igenom. Det föll minst 10 mm regn någonstans i landet nästan alla dagar och särskilt i fjällnära områden föll regnet delvis som snö. Månadens torraste dagar var den 15 och 24 maj då bara lättare regnmängder föll i östra Svealand och delar av östra Norrland. Månadens lägsta temperatur blev -13,7 grader i Mierkenis i Lapplandsfjällen den 3 maj. Endast tre dagar i maj gav temperaturer på över 20 grader någonstans i landet, där månadens högsta uppmätta temperatur blev 21,4 grader i Kristianstad den 12 maj. I framför allt Västerbotten och Norrbotten blev maj en rekordblöt månad, men även på många andra håll blev det lokalt rekordblött. I Stockholm får man gå tillbaka till 1908 för att hitta en blötare majmånad (kanske ända till 1859). Juni fortsatte på maj månads ostadiga vädertema. Temperaturerna var överlag kallare än normalt, med endast ett fåtal dagar med högsommartemperaturer. Månaden blev regnigare än normalt, men med större variationer än maj vissa delar av landet fick en torrare juni, andra 8

11 Figur 1. Klimatdata för 2015 (Källa: SMHI). Till vänster: månadsmedeltemperaturer under 2015 (heldragna linjer) och normala temperaturer för perioden (streckade linjer). Till höger: nederbörd under 2015 (vänstra, gröna stapeln) och normal nederbörd under perioden (högra, röda stapeln) 9

12 en blötare. Antalet soltimmar är heller inte långt under det normala och på ett par platser rentav lite över (Växsjö och Visby). Maj månads regniga och ostadiga väder hängde sig kvar långt in i juni. Ett Kortvarigt högtryck gav varmare temperaturer och lite sommarkänsla under några få dagar, som varmast blev det i Gladhammar i Småland, som noterade 28 grader den 12 juni. Därefter drog nya lågtryck och regnväder in över landet. Midsommar blev även den blöt och sval: Temperaturen gick inte över 20 grader någonstans i Götaland och Svealand, och i Stockholm där temperaturen var 12 grader är det bara två midsomrar (1902 och 1987) på 150 år som varit kallare. Varmast och soligast blev det i Norrland, och det var också där de enda midsommartemperaturerna över 20 grader uppmättes. Det ostadiga och regniga vädret höll annars i sig månaden ut, tills varm luft började ta sig in söderifrån under sista dygnet i juni. Juli inleddes med högsommarvärme för att sedan snabbt återgå till ostadigt och svalare väder. Tack vare det inledande högtrycket blev månaden som helhet lite varmare än normalt, men under större delen av juli var det svalare än normalt. Juli blev också regnigare än normalt i större delen av landet, med undantag för Österlen i Skåne som bara fick halva den normala julinederbörden. Efter svala och på många håll regniga maj- och junimånader kom sommaren på allvar första veckan i juli, med högsommarvärme och sol i hela landet utom längst i norr dit värmen aldrig nådde. Månadens högsta temperatur, 32,8 grader, uppmättes i Forse i Ångermanland och flera orter noterade värmerekord. Men från och med den 3 juli började svalare luft från norr dra sig söderut, och den sista högsommardagen längst i söder blev den 5 juli. Den 6 juli drog ett lågtryck in över de mellersta delarna av landet, och i och med detta var värmeböljan över. Resten av månaden präglades till stor del av lågtryck och regnområden, uppblandade med kortvariga högtryck som gav några dagars uppehållsväder men inga varmare temperaturer. I synnerhet månadens sista vecka blev regnig tack vare ett intensivt lågtryck som följdes av mindre regnområden. Månadens avslutning blev ostadig. Augusti blev den enda riktiga sommarmånaden, med en medeltemperatur över det normala och fler soltimmar än normalt. Augusti hade också kunnat bli torrare än normalt om det inte vore för ostadigare väder i början och slutet av månaden. I början av augusti dröjde sig det ostadiga julivädret kvar och bjöd på såväl regn som åska och hagel på sina håll i mellersta och östra Sverige. Månadens första veckor växlade mellan lågtryck och svaga högtryck som på sina håll tillfälligt gav höga temperaturer. Månadens högsta temperatur blev 29,2 grader i Varberg den 4 augusti. Månandens lägsta temperatur blev -2,2 grader i Ljusnedal den 13 augusti. Samtidigt växte ett stabilt högtryck in över landet, som efterhand gav högsommartemperaturer i hela landet, inklusive i norra Norrland för första gången under sommaren. Flera väderstationer i Norrland noterade sina högsta temperaturer för året den 20 och 21 augusti, vilket är ovanligt sent. Efterhand rörde sig regn- och åskskurar in från sydväst och månaden avslutades som den börjat, med ostadigt väder. Flera kraftiga 10

13 Figur 2. Antal soltimmar i Sverige under ett år som medelvärde för perioden (vänster), under 2015 (höger), och som ett mått på hur mycket 2015 skilde sig från ett normalår (mitten). Blått motsvarar färre soltimmar, rött fler. Max för 2015 är 1799 soltimmar (Länna, Visby), min är 554 (Laisdalen, Arjeplog). Samma skala används för 2015 och medelvärdet Kartan som visar 2015 års avvikelser (mittenkartan) har som mest 209 soltimmar mer än normalt Länna, Visby) och som minst 305 soltimmar färre än normalt (Krånge, Junsele). Data kommer från SMHI:s databas STRÅNG (2014). regnområden gav mycket regn i stora delar av landet i slutet av månaden, och fallvindar orsakade en omfattande trädfällning i Dalarna den 27 augusti. Den 28 augusti kunde norrsken iakttas ända ner i Östergötland. September fortsatte till stora delar på sommarens tema med ostadigt väder, men avslutades varmt och soligt. Överlag var månaden varm, längst i norr extremt varm med flera lokala värmerekord. I norra Götaland och södra Svealand blev september ovanligt blöt, med lokalt tredubbla regnmängder mot normalt. September inleddes med högtryck och sol i norra Sverige, men ostadigt väder med på sina håll stora regnmängder i stora delar av södra Sverige. Samtidigt som månadens varmaste temperatur, 24,8 grader, uppmättes i Karlskrona Söderstjerna i Blekinge på dagen den 1 september uppmättes månadens kallaste temperatur, -4,9 grader, i Latnivaara natten till den 2 september. Men redan under första veckan i september etablerade sig ett omfattande lågtrycksområde över hela landet med centrum i västra Götaland. Den fortsatta första halvan av september blev regnig och ostadig, och årets dittills största dygnsnederbörd uppmättes till 96,5 mm i Hjortkvarn i Närke. I norra Norrland kulminerade värmen den 11 september med för Norrland extremt höga septembertemperaturer på grader på flera håll. I mitten av månaden återgick vädret till att vara ostadigt på de flesta håll, framför allt gav resterna av den 11

14 Tabell 1. Slingor och punktlokaler i Svensk Dagfjärilsövervakning som rapporterats för Av de 29 biogeografiska landskap som Sverige indelas i så har det säsongen 2015 inventerats slingor i 21 landskap (72%) och punktlokaler i 26 landskap (90%). Totalt baseras rapporten på 222 slingor och 277 punktlokaler. Lokaltyp Skåne Blekinge Halland Småland Öland Gotland Östergötland Västergötland Bohuslän Dalsland Närke Södermanland Uppland Västmanland Värmland Dalarna Gästrikland Hälsingland Medelpad Härjedalen Jämtland Ångermanland Västerbotten Norrbotten Åsele lpm Lycksele lpm Pite lpm Lule lpm Torne lpm Slingor Punkter tropiska stormen Henri stora mängder regn först i Skåne den september och efterhand även längre norrut. I Sälen översvämmades vägar. Det ostadiga och regniga vädret fortsatte fram till den 26 september då ett högtryck drog in söderifrån som gav soligare men kyligare väder. Högtrycket kulminerade den 29 september då Hagshult i Småland rapporterade det högsta lufttryck som uppmätts en septembermånad i Sverige, 1 042,9 Pa. Källa: Månadens väder och vatten, april-september 2015, SMHI Var fanns slingorna och punktlokalerna säsongen 2015? Övervakningen av Sveriges dagfjärilar har fortsatt öka under 2015 och totalt har det rapporterats in observationer från 222 slingor och 277 punktlokaler, motsvarande 28 % fler slingor och 6 % fler punktlokaler än 2014 (se Tabell 1, Figur 3, och Appendix 2 & 3). Siffrorna kan jämföras med 2010 då det rapporterades från 59 slingor och 108 punktlokaler vilket i sig var nära sex gånger så många som vi då hade hoppats på. Sedan starten 2010 har det nu totalt räknats fjäril på 761 lokaler varav 374 slingor och 387 punkter och antalet som övervakas fortsätter att stiga. Under 2015 har även den geografiska täckningen av Sverige fortsatt förbättras, särskilt i mellersta och västra delen av landet. Särskilt värt att notera är det täta nätverk av punkter som nu täcker in skogsbrandsområdet i Västmanland och går att läsa om i Gudrun Eriksson-Lindgrens artikel på sidan 72. Antalet rapportörer under 2015 har varit 294, en färre än under Av dem har 148 räknat längs slingor och 199 har inventerat punkter, 97 av slinginventerarna var män och 51 kvinnor, motsvarande siffror för punktlokalerna var 120 män respektive 79 kvinnor. Rapporter har kommit från inventerare av alla åldrar, från såväl engagerade förskoleklasser som från äldre fjärilsentusiaster. Sveriges Entomologiska Förening, kretsar av Naturskyddsföreningen, och flera länsstyrelser har fortsatt att ta aktiv del i att etablera Svensk Dagfjärilsövervakning runt om i landet och har hjälpt till att nå en ännu bättre täckning av vår fjärilsfauna denna säsong. 12

15 Punkter 2015 Slingor 2015 Figur 3. Fördelningen av slingor och punkter Nordligaste slingan 2015 var Broarna runt, Vuollerim ( , i RT90), sydligast var Beddingestrand ( , ). Västligast var Brastad-Lycke ( , ) och östligast var Östra Granträsk ( , ). Nordligaste punkten var Vuollerim ( , i RT90), sydligast var Falsterbo Fågelstation ( , ). Västligast var Rundö, Märrhagen ( , ) och östligast var Mjöfjärden 568 ( , ). Rutorna är km och motsvarar gamla topografiska kartbladen. Röda prickar markerar sling- eller punktlokaler. Vi hoppas att du som inventerare är intresserad av att fortsätta med din eller dina inventerade platser. Har det hänt någonting med lokalen eller den av annat skäl visat sig vara svårinventerad kan man i så fall justera sträckningen eller i vissa fall byta till annan slinga eller punkt. Hör gärna av dig om detta är något du funderat på! Fjärilsobservationerna 2015 Under Svensk Dagfjärilsövervaknings sjätte säsong har vi räknat fjärilar, drygt sjutusen fler än 2014, det tidigare rekordåret (Figur 4 & 5). Förutom våra drygt 110 regelbundna dagfjärilsarter räknas även landets sju arter bastardsvärmare. Totalt har vi under 2015 noterat 94 arter och dessa redovisas på de kommande sidorna. En översikt över hur många som setts av de olika arterna under 2015 hittar du i Figur 4. I medeltal sågs 16,8 arter på slingorna och 11,7 arter på punktlokalerna (Figur 6). 13

16 Figur 4. Totalt antal observerade individer per art för Totalt har individer av 94 arter observerats 2015 vid Svensk Dagfjärilsövervaknings 222 sling- och 277 punktlokaler. (Forts. på nästa sida) 14

17 Figur 4 (forts). Totalt antal observerade individer per art för Totalt har individer av 94 arter observerats 2015 vid Svensk Dagfjärilsövervaknings 222 sling- och 277 punktlokaler. 15

18 Figur 5. Fördelning av antal individer under 2014 och Röda staplar (till vänster) visar 2014, gröna staplar (till höger) visar Totalt sågs individer under 2015 och under Den vanligaste arten var även 2015 högsommararten luktgräsfjäril, Aphantopus hyperanthus, som sågs i exemplar, ungefär lika många som På samma sätt som tidigare säsonger var släktingen slåttergräsfjäril, Maniola jurtina, näst vanligaste dagfjärilsart. Denna art som precis som luktgräsfjärilen flyger under högsommaren sågs i 7774 exemplar. Tredje vanligaste arten 2015 var mindre tåtelsmygare, Thymelicus lineola som flög rikligare än senaste åren och sågs i 6477 exemplar, mer än tvåtusen fler än Fjärde vanligast 2015 var kålfjäril, Pieris brassicae, som lokalt förekom mycket rikligt. Under säsongen sågs hela 6270 individer. Den femte vanligast rapporterade dagfjärilen 2015 var citronfjäril, Gonepteryx rhamni, som sågs med 5710 exemplar, drygt tusen fler än året innan. Figur 6. Fördelning av antal arter per lokal och lokaltyp under Röda staplar (till vänster) visar slingor (totalt 222 st.), gröna staplar (till höger) visar punktlokaler (totalt 277 st.). Medelvärde för slingorna är 16,2 arter per lokal, för punktlokalerna 11,7 arter per lokal. 16

19 Turkos blåvinge, Aricia nicias, Niemisel, Luleå kommun, Foto: Leif Olsson, Niemisel Mindre tåtelsmygare, Thymelicus lineola, var den vanligaste tjockhuvudfjärilen Bland pärlemorfjärilarna var silverstreckad pärlemorfjäril, Argynnis paphia, vanligast med 1452 exemplar. Vanligaste nätfjärilen var även detta år skogsnätfjäril, Melithaea athalia, som sågs i 1295 exemplar medan den vanligaste blåvingen var puktörneblåvingen, Polyommatus icarus som sågs med 1250 exemplar. Vanligaste snabbvingen var som vanligt grönsnabbvinge, Callophrys rubi, med 981 exemplar och vanligaste guldvingen var denna säsong mindre guldvinge, Lycaena phlaeas, som sågs med 1018 exemplar. Ett annat sätt att se på hur vanliga arter är kan vara att se närmare på hur många lokaler de finns på. Av de 761 lokaler som varit med minst en säsong i fjärilsövervakningen under så har den mest utbredda arten, rapsfjärilen, setts på 592 lokaler. Det motsvarar 78% av alla övervakade lokaler! Näst mest utbredda arten är nu luktgräsfjäril som setts på 573 lokaler och en bit efter på tredje plats kommer citronfjäril som setts på 548 lokaler. Nässelfjäril med sina 539 lokaler kommer i sin tur strax efter citronfjärilen. Femte mest utbredda arten är återigen påfågelöga, Inachis io, nu med 473 lokaler. Mest utbredda tjockhuvudfjärilen var mindre tåtelsmygare som sågs vid 416 sling- och punktlokaler. Mest utbredda pärlemorfjärilen var silverstreckad pärlemorfjäril, Argynnis paphia, som sågs på 387 lokaler. Bland nätfjärilarna var skogsnätfjäril inte bara vanligast utan även mest utbredd och sågs på 274 lokaler. Puktörneblåvinge, den mest utbredda blåvingen, sågs på 365 lokaler och den mest utbredda snabbvingen, grönsnabbvinge, rapporterades från 256 lokaler. Mest utbredda guldvingen var mindre guldvinge som sågs på 389 lokaler. 17

20 Trender Den stora mängd lokaler som övervakas regelbundet runt om i Sverige gör det möjligt att räkna fram trender för de olika arternas populationsutveckling. Beroende på hur mycket enskilda arter varierar inom och mellan år, hur många lokaler de ses på, och när de olika lokalerna besökts så kan man få fram skattningar hur svenska dagfjärilar och bastardsvärmare ändrar sig i antal över tiden. Sedan 2012 har vi räknat fram summerande index för våra fjärilar. Metoden vi använder heter TRIM (TRends and Indices for Monitoring data, Pannekoek & van Strien 2001) och den används av många liknande verksamheter (se bl. a. van Swaay et al. 2015; Brereton et al. 2017; Green et al. 2017). Metoden har tagits fram av Statistics Netherlands, den holländska motsvarigheten till Statistiska Centralbyrån (SCB). Med hjälp av TRIM kan man räkna om data från upprepade inventeringar, så kallade tidsserier, till sammanfattande index och med hjälp av indexen sedan analysera trender. Metoden passar mycket bra för tidsserier som består av inventeringsdata med luckor i datasetet, till exempel luckor orsakade av att slumpen gjort att en viss art inte setts ett år eller när vädret gjort att inventeringar bara gått att genomföra under delar av säsongen. Eftersom det verkliga antalet djur oftast är okänt så räknas tidsserier om till indexvärden. Basen för de här indexen är oftast övervakningens startår; det året får värdet 100 (eller 1,0). Indexvärdena gör det möjligt att snabbt upptäcka förändringar i förhållande till startåret och att jämföra värden för olika arter (Figur 7). Om observationer saknas så skattar TRIM värden baserat på Figur 7. Skogsgräsfjäril är en art med tvåårig populationscykel i södra delen av utbredningsområdet. Den är vanlig udda år och ovanligare jämna år. I norra delen av utbredningsområdet är den mer stabil i antal. Citronfjärilen har minskat under ett antal säsonger men är nu åter på samma nivå som startåret 2010 och räknas som att den för närvarande är stabil. Trenderna är baserade på 153 lokaler för skogsgräsfjäril och 548 lokaler för citronfjäril. 18

21 förändringar på de lokaler som det finns värden ifrån. Det innebär att när nya år läggs till tidsserien så kan indexvärden för tidigare år justeras något. Trender i data skattas över ett antal år. TRIM räknar fram om en art har ökat eller minskat märkbart eller om trendskattningen är osäker. För att man skall kunna skatta en trend behövs data från tillräckligt många år och antal lokaler. Totalt gick det att beräkna trender för 86 dagfjärils- och bastardsvärmararter och tre artpar för perioden (Appendix 1). Under perioden minskade 30 arter jämfört med 2010, 14 arter ökade, 5 arter var stabila och övriga arter varierade så pass mycket att trenderna är osäkra. Tre arter som det gick bra för under perioden var mindre guldvinge, eksnabbvinge och kamgräsfjäril. Samtliga dessa ökade markant på övervakningens lokaler mellan 2010 och Arter som minskade kraftigt under samma period var exempelvis kartfjäril, aurorafjäril och eldsnabbvinge. Sedan 2012 har vi årligen räknat fram två olika sammanvägda index, så kallade miljöindikatorer, dels för våra 20 vanligast rapporterade fjärilar (Pettersson et al. 2015) och dels för de tolv svenska arter som är med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar (Pettersson et al. 2015; van Swaay et al. 2015). De 20 vanligaste arterna under har varit luktgräsfjäril, slåttergräsfjäril, citronfjäril, rapsfjäril, mindre tåtelsmygare, nässelfjäril, påfågelöga, silverstreckad pärlemorfjäril, kamgräsfjäril, kålfjäril, rovfjäril, älggräspärlemorfjäril, skogsnätfjäril, puktörneblåvinge, ängssmygare, pärlgräsfjäril, ängspärlemorfjäril, grönsnabbvinge, skogspärlemorfjäril och mindre guldvinge. Arterna i miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar är ängssmygare; skogsvisslare; aurorafjäril; mindre blåvinge; svartfläckig blåvinge; ängsblåvinge; puktörneblåvinge; mindre guldvinge; väddnätfjäril; kamgräsfjäril; slåttergräsfjäril; svingelgräsfjäril. Från och med 2015 lägger vi nu till två ytterligare miljöindikatorer. Den första av dessa är för fjärilar i jordbruksmiljöer och baseras på Gilburn et al. (2015): mindre tåtelsmygare; ängssmygare; rovfjäril; rapsfjäril; kålfjäril; aurorafjäril; mindre guldvinge; puktörneblåvinge; nässelfjäril; påfågelöga; vinbärsfuks; svingelgräsfjäril; slåttergräsfjäril; luktgräsfjäril. Generellt är detta vanliga arter med stora utbredningar (se exv. Pettersson et al. 2015) vilket gör indikatorn kraftfull över stora delar av landet. Den andra nya indikatorn är för fjärilar knutna till skogsmark. Här har vi baserat vårt urval på dagfjärilsvolymen av Nationalnyckeln (Eliasson et al. 2005) samt Bink (1992): citronfjäril; grönsnabbvinge; sorgmantel; skogsnätfjäril; silverstreckad pärlemorfjäril; pärlgräsfjäril; kvickgräsfjäril; luktgräsfjäril; skogsgräsfjäril. Även dessa är vanliga arter med stora utbredningar vilket är en fördel för indikatorns förmåga att upptäcka förändringar. Alla fyra dagfjärilsindikatorerna visar att 2011 haft de hittills högsta populationstätheterna. Miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar visade låga antal fjärilar under den kalla sommaren 2012 följt av en återhämtning under och därefter återigen en nedgång under Indikatorerna för vanliga arter, fjärilar i jordbruksmiljöer, och fjärilar i skogsmarker är alla relativt stabila men det bör noteras att indikatorn för fjärilar i jordbruksmiljöer är klart lägre nu än under Dessutom syns tecken på att det svåra året 2015 fick genomslag även i miljöindikatorn för vanliga arter och den för arter i jordbruksmiljöer (se Figur 8). 19

22 20 vanligaste arterna Gräsmarksfjärilar Jordbruksarter Skogsfjärilar Figur 8. Sammanvägda trender (Gregory et al. 2005) för 1) de tjugo vanligaste arterna i Svensk Dagfjärilsövervakning , 2) de svenska arter som finns med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar (van Swaay et al. 2015), 3) arter i jordbruksmiljöer (Gilburn et al. 2015), och 4) fjärilar i skogsmiljöer (Bink 1992; Eliasson et al. 2005). Underlaget för de 20 vanligaste arterna baseras på i medeltal 379 ± 51 lokaler (medelvärde ± 95%; max = 588, min = 191 lokaler). Underlaget för gräsmarksarterna baseras på 231 ± 87 lokaler (max = 402, min = 5 lokaler). Underlaget för jordbruksarterna baseras på 398 ± 60 lokaler (max = 588, min = 155 lokaler) och underlaget för skogsfjärilarna baseras på 312 ± 94 lokaler (max = 571, min = 138 lokaler) I figurerna visar heldragen linje trendindex och streckade linjer 95% konfidensintervall, dvs korrekta värdet ligger med 95% säkerhet mellan de två streckade linjerna. När konfidensintervallet inte omfattar 1,0 kan man tolka detta som att fjärilsförekomsten är högre (2011, exv. 20 vanligaste arterna) eller lägre (exv.gräsmarksfjärilarna 2012 & 2015, jordbruksarterna ) än startåret

23 Södra Norrland Norra Norrland Västra Göta- & Svealand Östra Svealand Södra Götaland Östra Götaland Figur 9. Sammanvägda trender, även kallade miljöindikatorer, går även att ta fram på andra nivåer. Här är ett exempel som visar hur indikatorn för skogsmarksfjärilar varierar mellan olika regioner i Sverige. Regionindelningen är den samma som används för fåglar och dagfjärilar på den svenska miljömålsportalen Färgen på de olika regionerna visar vilken övergripande trend som det är under perioden Diagrammen visar indikatorn för skogsmarksfjärilar inom respektive region och streckade linjer markerar 95% konfidensintervall (se även Figur 8). En av de vanligare arterna i skogsmarker är skogsgräsfjäril, betydelsen av detta syns tydligt i kurvan för Östra Svealand. Jämför gärna med Figur 7. En bra sak med både artspecifika och sammanvägda index är att de går att räkna ut på andra nivåer. Ett exempel kan ses i Figur 9 där miljöindikatorn för skogsmarksfjärilar räknats ut separat för sex olika regioner. Vi arbetar nu med att ta fram fler sammanfattande index för populationstrender, bland annat för att se hur regionala och nationella fjärilstrender stämmer med de svenska miljömålen (Blank et al. 2008; Green et al. 2017). Båda de ursprungliga nationella fjärilsindikatorerna i Figur 8, den för vanliga fjärilar och den för gräsmarksfjärilar, är från och med 2016 med i den svenska miljömålsportalen De två nya, jordbruksmarksfjärilar och skogsfjärilar, är inplanerade att komma med under

24 Myrpärlemorfjäril, Boloria aquilonaris, 5 juli Foto: Kurt Johansson, Ockelbo Tillskott och saknade 2015 Även om det sågs stora antal fjärilar 2015 så var tyngdpunkten på säsongen försenad flera veckor i många delar av landet (se Figur 5). Det sågs många arter men ofta betydligt senare än vad man kunde väntat sig. I fjällen var det ganska svårt att få till bra dagar att räkna och mycket riktig sågs färre fjällarter än Några arter som återkom i protokollen 2015 var krattsnabbvinge, Satyrium ilicis, mnemosynefjäril, Parnassius mnemosyne, Frejas pärlemorfjäril, Boloria freija, och bäckpärlemorfjäril, Boloria thore. Några arter som vi saknat under 2015 är fjällbastardsvärmare, Zygaena exulans, backvisslare, Pyrgus armoricanus, fjällhöfjäril, Colias tyche, fjällgräsfjäril, Erebia pandrose, och den välkamouflerade tallgräsfjärilen, Oeneis jutta, som nästan bara flyger jämna år. Utbredningar och antal 2015 För varje fjärilsart (se Figur 10) finns en karta över Sverige som markerar platser där den observerats. I kartan finns också km-rutor markerade som motsvarar de gamla topografiska kartbladen. Rutorna markeras när det finns minst en sling- eller punktlokal inom rutan. Till varje karta hör en skala som visar hur många individer av en art som maximalt setts i varje ruta under säsongen. Till höger om kartan finns ett stapeldiagram som visar totala antalet individer av arten varje vecka under säsongen

25 Vitfläckig guldvinge, Lycaena virgaureae, hona. Rumma, juli Foto: Stefan Lithner, Karlshamn Figur 10. Exempel på hur utbredningsdata och flygtider redovisas för säsongen 2015 av Svensk Dagfjärilsövervakning. Figuren visar data för kvickgräsfjäril, Pararge aegeria, en art med två generationer per år. Rutorna är km och motsvarar gamla topografiska kartbladen. Röda prickar markerar sling- eller punktlokaler. Täthetsdata i kartan är maxantal för arten inom en km-ruta. Stapeldiagrammet till höger visar totala antalet individer av arten varje vecka under säsongen

26 Ängsmetallvinge (Allmän metallvingesvärmare) Adscita statices (The Forester) Ängsmetallvingen tillhör kategorin NT (Nära hotad) på den svenska rödlistan. Arten finns i odlingsbygder i hela landet. I södra Sverige finns den i lite torrare marker medan den i norr även finns i blomrikare fuktängar. Totalt observerades 107 ängsmetallvingar under Den starkaste förekomsten 2015 fanns på den skånska lokalen Trunelän, Maglehem där 11 individer sågs den 14 juli. Även lokalen Fredriksbergs mosse i Skåne hade en dag med många individer, 10 ex, den 2 augusti. Klubbsprötad bastardsvärmare Zygaena minos Klubbsprötad bastardsvärmare är en sällsynt art som också den tillhör kategorin NT (Nära hotad) på den svenska rödlistan. Precis som under föregående år sågs säsongen 2015 många individer längs lokalen Åsenslingan i Östergötland där 50 ex sågs den 18 juli. Arten observerades även i 2 exemplar den 3 augusti på lokalen Bjärkefall slinga i Kinda kommun. Klubbsprötad bastardsvärmare är som synes mycket lokal och man hittar den i nektarrika, ganska torra och solexponerade miljöer. 24

27 Smalsprötad bastardsvärmare Zygaena osterodensis Smalsprötad bastardsvärmare tillhör också kategorin NT (Nära hotad) på den svenska rödlistan. Arten var även säsongen 2015 sällsynt i rapporterna och påträffades enbart på två lokaler i Östergötland med sammanlagt 7 individer. Arten sågs med enstaka individer vid punktlokalen Pelarbo vid sex inventeringstillfällen under juli och augusti, samt med 1 ex på lokalen Åsenslingan den 18 juli. Värt att notera är att arten är den tidigaste bastardsvärmaren hos oss, jämför gärna stapeldiagrammet med de andra arterna. Mindre bastardsvärmare Zygaena viciae (New Forest Burnet) Denna art sågs från Skåne upp till Södermanland och totalt noterades 259 individer, klart färre än 2014 då hela 549 individer rapporterades. Arten tillhör kategorin NT (Nära hotad) på rödlistan. Flest individer, 33 ex, sågs 14 juli vid den skånska lokalen Trunelän. Många individer räknades även vid småländska Djäknabygd den 17 juli då 28 individer observerades. 25

28 Sexfläckig (Allmän) bastardsvärmare Zygaena filipendulae (Six-Spot Burnet) Denna art, som är känd som både sexfläckig och allmän bastardsvärmare, är även den listad som NT (Nära hotad) i rödlistan. Totalt sågs 543 ex, vilket är en ökning från 2014 då 471 ex noterades, och detta innebär också att arten är den vanligaste bastardsvärmaren under Högsta antalet, 147 ex, sågs vid den skånska lokalen Fredriksbergs mosse den 2 augusti. Många individer sågs även på Bastardsvärmarerundan i Skåne där 47 ex räknades den 24 juli samt vid Trunelän, Maglehem i Skåne där 38 ex sågs den 14 juli. Bredbrämad bastardsvärmare Zygaena lonicerae (Narrow-bordered Five-Spot Burnet) Den bredbrämade bastardsvärmaren förekommer på blomrika ängsmarker, både på friskare och i torrare marker i östra Sverige upp till Norrlandsgränsen och sågs med 241 exemplar 2015, något färre än säsongen Arten tillhör kategorin NT (Nära hotad) på rödlistan. Det högsta antalet bredbrämade bastardsvärmare, 25 exemplar, sågs den 14 juli vid Trunelän, Maglehem i Skåne. Vid skånska slingan Gabeljung sågs 22 ex den 22 juli. 26

29 Skogsvisslare Erynnis tages (Dingy Skipper) Skogsvisslaren är en tidig art som tillhör gruppen tjockhuvudfjärilar. Arten är en av de tolv svenska arter som finns med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar. Skogsvisslaren trivs i torrbackar i södra och mellersta Sverige. Totalt noterades 59 exemplar under 2015 vilket är ett 30-tal färre än Det högsta antalet, 6 individer, sågs den 17 juni vid lokalen Kalkvägen Ö Jonstorpsmossen Ringvägen i trakten av Hunneberg i Västergötland. Smultronvisslare Pyrgus malvae (Grizzled Skipper) Smultronvisslare är en tidig tjockhuvudfjäril. Arten kallades tidigare kattostvisslare och är den vanligaste av de arter som kallas visslare. Totalt noterades 154 smultronvisslare under säsongen 2015, detta är en liten ökning med 10 ex från Flest smultronvisslare sågs 22 maj vid Mallgårds Klint på Gotland då 31 individer observerades. Många smultronvisslare, 12 ex, sågs även vid Russvätar på Gotland den 21 maj. 27

30 Gulfläckig glanssmygare Carterocephalus palaemon (Chequered Skipper) Gulfläckig glanssmygare är en vacker, sällsynt art som finns lokalt på fuktiga, blomrika ängar och skogsgläntor längs vattendrag från norra Västmanland och norrut är tredje året som arten noterats i Svensk Dagfjärilsövervakning och totalt observerades 5 individer. Vid de jämtländska lokalerna Sveom och Lubbåsen räknades 2 ex in på vardera lokal, den 28 juni respektive den 12 juli. Vid lokalen Broarna runt i Lule lappmark räknades ytterligare 1 ex den 5 juli. Svartfläckig glanssmygare Carterocephalus silvicola (Northern Chequered Skipper) Svartfläckig glanssmygare är en vacker art som finns i gläntor och på ängar i skogsbygder från östra Götaland och norrut har Svensk Dagfjärilsövervakning noterat den på en hel rad lokaler, från Södermanland i sydost till Dalsland i väster och Östra Granträsk i norr. Totalt har 43 exemplar setts, en liten minskning från 2014, från 8 maj och framåt med flest individer vid ett besök, 6 ex, vid Lubbåsen i Jämtland den 3 juli är därmed det hittills näst bästa året för svartfläckig glanssmygare sedan fjärilsövervakningens start

31 Mindre tåtelsmygare Thymelicus lineola (Essex Skipper) Mindre tåtelsmygare hade ett mycket bra år 2015 och var den tredje vanligaste dagfjärilsarten i övervakningen. Totalt sågs 6477 individer vilket är hela 2723 individer mer än rekordåret Arten trivs främst i torra gräsmarker och klart flest individer sågs vid lokalen Soldatvägen i Närke där 700 ex sågs den 23 juli. Många individer noterades även på annat håll i landet, vid värmländska Rosendalen räknades 552 ex den 30 juli och 524 ex den 10 augusti. Silversmygare Hesperia comma (Silver-spotted Skipper) Silversmygare är en senflygande art som framförallt finns i torrmarker i södra Sverige. Silversmygaren tillhör kategorin NT (Nära hotad) på rödlistan. Det finns även en nordlig underart i fjällen, fjällsilversmygare, som dock inte har noterats i övervakningen ännu. Totalt har 179 silversmygare räknats under 2015 vilket är den näst lägsta noteringen sedan fjärilsövervakningen inleddes (171 ex sågs 2014). Flest silversmygare har även detta år setts i östra Skåne och på Gotland. Som mest sågs 37 individer den 3 augusti vid Trunelän i Maglehem, Skåne. På Gotland sågs som mest 26 ex den 13 augusti vid Mallgårds Klint. 29

32 Ängssmygare Ochlodes sylvanus (Large Skipper) Ängssmygaren är störst av tjockhuvudfjärilarna och finns från Skåne upp till Norrbotten. Arten är en av de tolv svenska arter som finns med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar. Ängssmygare trivs bland annat i friska och fuktiga ängsmarker och arten sågs i 1320 exemplar från Beddingestrand i sydligaste Skåne upp till Östra Granträsk i Norrbotten. Som mest sågs 82 individer den 9 augusti vid Horsakärr i Skåne. Många individer sågs också vid L. Harsjön i Vallentuna, 71 ex 24 juli, samt vid Broknäs slinga 1, Bogesund i trakten av Vaxholm, 46 ex 10 augusti. Mnemosynefjäril Parnassius mnemosyne (Clouded Apollo) Mnemosynefjärilen är klart mindre än sin nära släkting apollofjärilen och finns bara sällsynt och lokalt i Sverige med enstaka populationer i Blekinge, Uppland och Västernorrland. Arten trivs i övergångszoner mellan öppen ängsmark och skog och tillhör kategorin EN (Starkt hotad) på rödlistan. Mnemosynefjärilens förekomster anges för närvarande inte med koordinater på Artportalen och vi följer denna policy i vår årsrapport. Totalt under 2015 sågs 1 individ den 20 juni på en av övervakningens lokaler. 30

33 Apollofjäril Parnassius apollo (Apollo) Apollofjärilen är en av Europas största dagfjärilar och förekommer i Sverige framförallt på Gotland. På fastlandet har arten minskat kraftigt. Arten tillhör kategorin NT (Nära hotad) på rödlistan. Under säsongen 2015 observerades totalt 19 apollofjärilar vid tre lokaler på Gotland. Som mest observerades 6 individer vid Nasumemyr, Tofta skjutfält den 12 juli och samma dag observerades även 5 individer vid slingan Russvätar. Makaonfjäril Papilio machaon (Swallowtail) Liksom apollofjärilen är makaonfjärilen en mycket stor och iögonfallande fjäril. Den finns i många olika miljöer i Sverige men vanligast är att se makaoner i anslutning till myrar och mossar. Arten finns i nästan hela Sverige och totalt sågs 40 individer i övervakningen 2015 vilket är ett 10-tal färre än Som mest sågs 3 makaonfjärilar samtidigt och detta vid lokalen Västra bergstoppen i Tabergstrakten i Småland den 13 juni. 31

34 Skogsvitvinge Leptidea sinapis (Wood White) Skogsvitvinge utgör tillsammans med ängsvitvinge det senast urskiljda artparet i den svenska dagfjärilsfaunan och att skilja dem åt är en utmaning. Vitvingarna flyger i ängs- och skogsmark i stora delar av Sverige. Skogsvitvinge flyger i två generationer och sågs totalt i 333 exemplar, vilket är en fördubbling av antalet från 2014 och även den högsta noteringen sedan fjärilsövervakningen inleddes. Som mest sågs 36 ex den 19 juni vid lokalen Broarna runt i Lule lappmark. Så många som 23 ex samtidigt sågs 13 juni vid L Harsjön i Uppland och 11 ex sågs vid Västertorp i Södermanland den 21 juni. Ängsvitvinge Leptidea juvernica (Cryptic Wood White) 32 Ängsvitvinge är den andra arten i artparet vitvingar och urskiljdes som en egen art så sent som Sedan 2012 använder vi det nya vetenskapliga namnet L. juvernica eftersom det visat sig att L. reali (som ängsvitvingen hette förut) endast finns i norra Spanien, södra Frankrike samt Italien. Till skillnad från skogsvitvinge som lägger ägg på gökärt, Lathyrus linifolius, lägger ängsvitvinge ägg på gulvial, Lathyrus pratensis. Totalt noterades 13 ängsvitvingar 2015 vilket är den näst lägsta noteringen sedan fjärilsövervakningen inleddes och en minskning med ett 30-tal individer från Flest individer sågs längs Åsenslingan, Östergötland den 5 juni då 4 ex räknades samt vid uppländska Skesta hage- Kusta där 3 ex noterades 26 maj.

35 Skogs-/Ängsvitvinge Leptidea sinapis/juvernica (Wood White/Cryptic Wood White) Obestämd skogs- eller ängsvitvinge var även 2015 den talrikaste kategorin vitvingar och totalt noterades 393 exemplar under året, vilket är 68 individer färre än Flest skogs-/ängsvitvingar noterades vid två uppländska lokaler den 13 juni: 31 individer längs Fjärilsstigen, Uppsala samt 27 individer vid Hågadalen. Vid slingan Ransäter, Arboga räknades 16 ex den 5 juni. Skogs-/ängsvitvingarna uppträdde i två generationer 2015, en som flög som mest i skiftet maj/juni och som fortsatte att uppträda ganska långt in i juni, samt en fåtalig andrageneration i slutet av juli. Aurorafjäril Anthocharis cardamines (Orange Tip) Aurorafjärilen är relativt allmän i stora delar av landet och påträffas främst under maj och juni. Hanen känns lätt igen med sin vita ovansida och en stor orange fläck på de båda framvingarna. Honan, som har en helt vit ovansida, liknar många andra vitfjärilar. Arten är med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar. I årets övervakning sågs totalt 476 individer varav 160 av dessa observerades i Skåne. Flest aurorafjärilar, 19 ex, sågs den 15 maj vid Horsakärr i Skåne. Vid lokalen Broarna runt i Lule lappmark sågs 15 ex den 19 juni och vid Russvätar på Gotland räknades 12 ex den 21 maj. 33

36 Hagtornsfjäril Aporia crategi (Black-veined White) Hagtornsfjärilen är en stor dagfjäril som är relativt sällsynt, och som uppvisar kraftiga fluktuationer i antal från år till år. Efter tre svaga säsonger 2012, 2013 och 2014 är antalet observerade hagtornsfjärilar fortsatt lågt under 2015, 100-talet färre än vad som noterades under 2011 och Totalt sågs 124 individer och ca 36% av dessa observerades på Gotland. Flest hagtornsfjärilar, 14 ex, sågs den 16 juni på Mallgårds Klint på Gotland. Även slingan Linjevägen pkt 13 i Blekinge hade många individer, 12 ex, den 22 juni samt lokalen Danskens äng i Skåne där 10 ex räknades 30 juni. Kålfjäril Pieris brassicae (Large White) 34 Kålfjärilen förekommer i odlingsmarker, trädgårdar samt vid havsstränder och är en vanlig art i Götaland och södra Svealand. I Sverige har arten två, ibland tre generationer under en och samma säsong där den andra generationen är betydligt talrikare. Under 2015 noterades totalt 6270 individer vilket är en kraftig ökning med hela 5046 individer från Med detta höga antal är kålfjärilen den fjärde vanligaste arten under Detta kan förklaras av ett massuppträdande av kålfjärilar på ön Nidingen i Halland under en period i augusti, mellan den 8 17 augusti noterades dagligen 500 ex på ön. På annat håll i landet sågs även många individer vid punktlokalen Bäcketorp 2:3 i Västmanland den 14 augusti då 25 ex observerades.

37 Rovfjäril Pieris rapae (Small White) Rovfjärilen är mindre än kålfjärilen. För övrigt är artens levnadssätt och utbredning på många sätt likt kålfjärilens. Som värdväxter använder arten korsblommiga växter, framför allt olika former av odlade kålväxter. Rovfjärilen sågs med totalt 440 individer, en klar minskning från 2014 då 989 rovfjärilar noterades. Som mest sågs 11 individer den 19 augusti vid Killerödsvägen i Skåne. Vid Vankiva skola, också i Skåne, sågs 10 ex den 3 augusti. Rapsfjäril Pieris napi (Green-veined White) Rapsfjärilen kläcker tidigast på våren av vitfjärilarna och finns över hela landet. Arten har en mycket kort ägg- och larvutveckling och uppträder i flera generationer per säsong. Totalt sågs 2640 individer från Beddingestrand i söder upp till Östra Granträsk i norr. På lokalen Horsakärr i Skåne sågs flest individer, 52 ex den 9 augusti. Många individer sågs även vid gotländska Rone Domerarve där 45 ex noterades 12 juli samt Rosendalen i Värmland där 42 ex sågs 10 augusti. 35

38 Svavelgul höfjäril Colias palaeno (Moorland Clouded Yellow) Svavelgul höfjäril, som är Hälsinglands landskapsinsekt, förekommer i barrskogsområden som har rik tillgång på näringsfattiga myr- och mossmarker. Totalt noterades 133 exemplar 2015, det är den högsta årssumman hittills. Som mest sågs 21 individer den 17 juli längs slingan Stormossen- Listrevägen i Närke och 17 individer 15 juli vid lokalen Skogsmuren, Ramnäs i Västmanland. Citronfjäril Gonepteryx rhamni (Brimstone) Citronfjärilen är ett tidigt vårtecken och kan ses flyga redan i mars. Arten är vanlig i södra och mellersta Sverige och trivs där det finns tillgång på värdväxterna brakved, Frangula alnus och getapel, Rhamnus cathartica. Totalt noterades 5710 individer och det gör arten till den femte vanligaste av övervakningens arter Flest citronfjärilar 2015 sågs vid västgötska Remmene skjutfält i Herrljungatrakten den 9 augusti då 222 individer räknades in. Småländska Djäknabygd, Stenbrohult socken hade också många individer, 118 ex, den 9 augusti och vid gotländska Russparkens vinterhage räknades 96 ex den 14 augusti. 36

39 Gullvivefjäril Hamearis lucina (Duke of Burgundy) Gullvivefjärilen förekommer i buskrika betesmarker med riklig förekomst av värdväxten gullviva. Den kan även trivas nära skogskanter med ädellövskog eller hasseldungar. Arten är sällsynt och lokalt förekommande i sydöstra Sverige och är klassad som sårbar (VU) i den svenska rödlistan. Gullvivefjärilen noterades endast på en lokal under 2015 och detta var, liksom under 2014, längs Åsenslingan i Östergötland den 5 juni då 1 individ räknades. Mindre guldvinge Lycaena phlaeas (Small Copper) Mindre guldvinge förekommer på torra och solexponerade gräs- och hällmarker, men påträffas även längs med banvallar, vägkanter och i grustäkter. Den är med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar. Arten har flera generationer under en och samma säsong, där den andra är talrikast. Säsongen 2015 sågs 1018 mindre guldvingar vilket är 271 fjärilar färre än 2014 men fortfarande fler än åren innan dess. Flest individer sågs vid två skånska lokaler: 98 ex räknades vid Klören, Ängelholm den 22 augusti och 52 ex räknades vid Beddingestrand i Trelleborgs kommun. 37

40 Violett guldvinge Lycaena helle (Violet Copper) Denna vackra men sällsynta art trivs i fuktiga skogsgläntor och blomrika ängsmarker med rörligt markvatten Arten har minskat snabbt och dess starkaste förekomster finns numera i Jämtland med ytterligare lokala förekomster spridda runt om i andra delar av Norrlands inland och kustland. Violett guldvinge är rödlistad som EN (Starkt hotad). Arten var liksom tidigare säsonger fåtalig i rapporten 2015 men sågs med totalt 19 individer vilket nästan är en fördubbling av antalet från Arten observerades på sex olika lokaler i Jämtland och som mest sågs 4 ex vid Sveom den 28 juni, 3 ex vid Tysjöarna den 20 juni och 5 juli samt 3 ex vid Lubbåsen den 12 juli. Vitfläckig guldvinge Lycaena virgaureae (Scarce Copper) Denna art är liksom mindre guldvinge en snabb och skicklig flygare. Arten är relativt allmän i hela södra och mellersta Sverige och i Norrland förekommer underarterna oranula och punctatus. Totalt sågs 526 individer under 2015 vilket är en klar minskning från toppnoteringen 2014 då 967 ex noterades. Allra flest vitfläckiga guldvingar sågs längs slingan Remmene skjutfält i Herrljunga, Västergötland den 3 augusti då 39 ex inräknades. Många individer, 17 ex, sågs även vid lokalen Roasjö-Roaskäl i Västergötland den 7 augusti. 38

41 Violettkantad guldvinge Lycaena hippothoe (Purple-edged Copper) Violettkantad guldvinge trivs på frisk, blomrik ängsmark med traditionell hävd. Arten tillhör kategorin NT (Nära hotad) på rödlistan och har sedan 1980-talet minskat kraftigt i antal framförallt i södra Sverige. Totalt sågs 107 ex från Beddingestrand i Skåne i söder upp till Valvfors i Norrbottens län i norr, detta är en minskning med ett 100-tal individer från Som mest räknades 5 ex vid tre olika lokaler: den 26 juni vid Danskens äng i Skåne, 1 juli vid värmländska Ransbysätter, Lillängen samt 3 juli vid Norsholms naturreservat, Framnäs 300 m V i Östergötland. Eldsnabbvinge Thecla betulae (Brown Hairstreak) Eldsnabbvingen flyger på sensommaren, från slutet av juli till september. I södra Sverige är den främsta värdväxten slån, Prunus spinosa, längre norrut är det vanligare med hägg P. padus. Även plommon och sötkörsbär kan locka till sig äggläggande honor sågs 20 individer och det högsta antalet, 4 ex, sågs den 10 augusti vid Tellusvägen 7, Åkersberga i Uppland. Vid samma datum noterades också 2 ex vid gotländska Rone Domerarve, en lokal där ytterligare 2 ex räknades in den 21 augusti. 39

42 Eksnabbvinge Favonius quercus (Purple Hairstreak) Eksnabbvingens utbredning följer ekens naturliga utbredningsområde, från Skåne i söder upp till de sydligare delarna av Dalarna och Gästrikland. Arten ses flyga högt uppe i ekkronorna. Totalt påträffades 63 eksnabbvingar från Gabeljung i trakten av Trelleborg i söder till Källbo i Håbo kommun, Uppland i norr. Flest individer, 12 ex, sågs den 1 augusti på den öländska punktlokalen Strandvägen. På samma lokal sågs ytterligare 8 ex den 15 augusti. Grönsnabbvinge Callophrys rubi (Green Hairstreak) 40 Grönsnabbvingen är en allmän art och vår vanligaste snabbvinge. Den förekommer i varierande skogsmiljöer i större delen av landet. Arten kläcker tidigt på våren, redan i slutet av april. I övervakningen 2015 sågs totalt 981 individer vilket var färre än 2014 men fler än åren innan dess. Grönsnabbvingar sågs från skånska Hunneröds mosse i söder ända upp till Broarna runt i Lule lappmark i norr. Som mest sågs hela 169 individer längs slingan L. Harsjön i Uppland den 11 maj. Vid lokalen Broarna runt i Lule lappmark noterades också många grönsnabbvingar den 19 juni då 45 ex räknades samt vid slingan Mjöfjärden i Norrbotten där 38 ex sågs 6 juni.

43 Almsnabbvinge Satyrium w-album (White-letter Hairstreak) Almsnabbvingen är knuten till olika almarter, Ulmus spp. och påverkas därför negativt av almsjukan. Fjärilen är rödlistad som NT (Nära hotad) men på Gotland verkar den vara under viss spridning. Almsnabbvingen sågs under 2015 från början av juli till augusti med totalt 29 individer. Som mest sågs 5 ex den 21 juli vid Rone Domerarve på Gotland och 3 ex vid lokalen Skår-Myren i Västergötland. Busksnabbvinge Satyrium pruni (Black Hairstreak) Busksnabbvingen påträffas främst i Skåne, Blekinge, i östra Småland och på Öland. Den trivs i vindskyddade gläntor, i hagmarker och vid föryngringsytor i skogsmark noterades 1 exemplar av busksnabbvingen och detta är den lägsta noteringen sedan 2010 då också 1 individ observerades. Arten sågs med en individ vid skånska Hagstad i Bromölla kommun den 6 juli. 41

44 Krattsnabbvinge Satyrium ilicis (Ilex Hairstreak) Krattsnabbvingen påträffas sällsynt i Skåne, Blekinge och i östra Småland. Den födosöker gärna på blommande björnbär och andra blommor i närheten av unga ekar. Arten är rödlistad som NT (Nära hotad) och under 2015 noterades totalt 10 krattsnabbvingar, detta är den högsta noteringen sedan fjärilsövervakningen inleddes Samtliga individer räknades längs den skånska slingan Heden Stenshuvud i Simrishamns kommun, det första exemplaret sågs den 1 juli och de resterande 9 individerna sågs den 11 juli. Mindre blåvinge Cupido minimus (Little Blue) Mindre blåvinge tillhör kategorin NT (Nära hotad) på rödlistan och är vår minsta blåvingeart. Den är med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar och är nära knuten till sin värdväxt getväppling (Anthyllis vulneraria), och är rätt så vanlig på Öland och Gotland, men på fastlandet förekommer den mycket lokalt. Arten flyger i 1-2 generationer och totalt noterades 254 individer under 2015 och som mest påträffades så många som 40 ex den 1 juli längs slingan Österplana vall i Västergötland. Samma datum sågs även många individer, 21 ex, vid slingan Tomtahagar i Närke. Den 11 juni sågs 16 ex vid gotländska lokalen Russvätar. 42

45 Tosteblåvinge Celastrina argiolus (Holly Blue) Tosteblåvingen kläcker tidigast av alla blåvingarna under våren och flyger även i en mer sällsynt andrageneration under juli-augusti i södra Sverige. Den flyger gärna högt, ofta några meter ovan marken och trivs i små gläntor och bryn i skogsmiljö. Totalt sågs 370 exemplar, vilket är ett 20-tal fler än 2014 och det högsta antalet hittills. De högsta antalen för 2015 observerades den 9 maj vid slingan Eckern och Kringelsjön i Småland där 20 ex sågs, samt den 11 maj vid L. Harsjön i Uppland där också 20 ex noterades. Vid gotländska Mallgårds klint räknades 18 ex den 22 maj. Klöverblåvinge Glaucopsyche alexis (Green-underside Blue) Klöverblåvingen är relativt sällsynt. Den förekommer i östra Götaland och södra Svealand och påträffas ofta mycket lokalt. Totalt noterades 56 klöverblåvingar 2015 vilket är lite mer än dubbelt så många som bottennoteringen Det högsta antalet, hela 17 individer, sågs den 6 juni längs den småländska slingan Gamla Mörtforsvägen. Vid Fjärilslingan, Uppsala sågs 6 ex den 2 juli och vid samma datum räknades lika många klöverblåvingar även vid slingan Hågadalen, bägge lokalerna i Uppland. 43

46 Svartfläckig blåvinge Maculinea arion (Large Blue) Denna art är fridlyst inom EU och tillhör kategorin NT (Nära hotad) på rödlistan. Arten är en av de tolv svenska arter som finns med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar. Den är bunden till torr öppen mark, främst sandiga marker på fastlandet, och på Öland och Gotland även hälloch alvarmarker. Totalt har 144 individer räknats under 2015 vilket är ett 60-tal färre än under 2014 och klart färre än toppnoteringen på 515 ex från Högsta antalen sågs vid den gotländska lokalen Mallgårds Klint, där 16 ex sågs den 22 juli, 15 ex den 4 augusti samt 14 ex den 12 juli. Alkonblåvinge Maculinea alcon (Alcon Blue) Alkonblåvinge är en sällsynt art med sydvästlig utbredning i Sverige, vilket speglar utbredningen av dess värdväxt klockgentiana, Gentiana pneumonanthe. Alkonblåvingen är sedan 2015 listad som starkt hotad (EN) i den svenska rödlistan. Den trivs på betade magra fukthedar och brandfält. Under 2015 sågs totalt 20 exemplar med som mest 12 individer den 16 juli vid Remmene skjutfält i Västergötland. I Skåne sågs 7 ex den 14 juli vid Hunneröds mosse. 44

47 Ljungblåvinge Plebejus argus (Silver-studded Blue) Ljungblåvinge är allmän i södra och mellersta Sverige och under 2015 räknades totalt 407 individer vilket är klart färre än förra årets toppnotering på 703 ex. Arten trivs på magra marker såsom t ex ljung- och strandhedar, på hyggen och i kraftledningsgator. Flest ljungblåvingar noterades längs den gotländska slingan Visby Kungsladugårdshällarna den 2 juli då 32 ex räknades samt den 16 juli då 25 ex sågs. Den 16 juli noterades 21 ex vid lokalen Västertorp i Södermanland. Hedblåvinge Plebejus idas (Idas Blue) Detta är en av de mest utbredda blåvingearterna i Sverige och man finner ofta arten i varierande miljöer på mager jord. Fjärilens larver lever i symbios med olika arter av stackmyra, Formica. Under 2015 noterades 259 exemplar vilket är en minskning med ca 200 ex från Det högsta antalet, 18 ex, påträffades den 24 juli vid L. Harsjön i Uppland. Vid den värmländska lokalen Källsbäck, Södra Ny räknades 16 ex den 3 augusti. 45

48 Ljung-/Hedblåvinge Plebejus argus/idas (Silver-studded/Idas Blue) Obestämd ljung- eller hedblåvinge var 2015 den näst vanligaste kategorin av blåvingar och totalt sågs 1169 individer. Detta är den näst högsta noteringen sedan fjärilsövervakningen inleddes. Flest individer noterades vid den västgötska slingan Remmene skjutfält där 76 ex sågs den 3 augusti, 70 ex den 3 juli samt 58 ex den 16 juli. Även vid den gotländska lokalen Mallgårds klint sågs många individer, 42 ex, den 13 augusti. Violett blåvinge Plebejus optilete (Cranberry Blue) Violett blåvinge finner man kring myr- och sumpmarker, som till exempel fattigkärr och torvmossar. I Svensk Dagfjärilsövervakning 2015 noterades 234 exemplar, detta är en ökning med 110 individer från föregående år och den högsta siffran hittills. Arten sågs från Djäknabygd, Stenbrohult socken i söder till Broarna runt, Vuollerim i norr och som mest påträffades 42 ex den 7 juli längs slingan Oxtjärn, Mjöfjärden i Norrbotten. En månad senare den 7 augusti noterades 25 individer vid punktlokalen Norra Bergmyran i Pite lappmark. 46

49 Fjällvickerblåvinge Plebejus orbitulus (Alpine blue Fjällvickerblåvingen är en sällsynt blåvinge som förekommer i Härjedalens- och Jämtlands fjälltrakter, där den dock lokalt kan uppträda relativt allmänt. Fjärilen finns framförallt på kalkrik berggrund och på fjällsluttningar ovanför fjällbjörkskogen där fjällvedel utgör den huvudsakliga värdväxten. Totalt sågs 5 fjällvickerblåvingar under övervakningen 2015 och detta är det andra året som arten observerats. Samtliga individer noterades på lokalen Matskålängena, Vålådalen i Jämtland den 6 juli. Brun blåvinge Aricia eumedon (Geranium Argus) I årets övervakning påträffades totalt 105 bruna blåvingar. Denna art trivs i blomrika gräsmarksmiljöer som är omgivna av buskar och träd, och där det finns tillgång till värdväxterna blodnäva Geranium sanguineum samt skogsnäva G. sylvaticum. Högsta antalet, 14 ex, sågs den 11 juni vid gotländska lokalen Russvätar. Vid samma lokal räknades ytterligare 11 ex den 22 juni och lika många individer sågs även längs slingan Mallgårds klint, Gotland, den 16 juni. 47

50 Rödfläckig blåvinge Aricia agestis (Brown Argus) Denna art förekommer i stort sett endast i Skåne och här kan den lokalt vara allmän. Man finner den på sandiga torra gräsmarker där det finns rik förekomst av värdväxterna skatnäva, ljus solvända samt andra nävor. Rödfläckig blåvinge flyger med två generationer per år. Totalt påträffades 30 exemplar under Flest rödfläckiga blåvingar observerades vid den skånska slingan Beddingestrand där 10 ex sågs den 3 augusti och 6 ex den 20 augusti. Midsommarblåvinge Aricia artaxerxes (Mountain Argus) Midsommarblåvinge, som tidigare kallades förväxlad blåvinge, förekommer i stora delar av Sverige förutom i södra och västra Götaland och kring Bottenvikens kustland där den saknas eller uppträder lokalt. I Skåne finner man istället den nära släktingen rödfläckig blåvinge. Midsommarblåvinge flyger med en generation per år och 2015 noterades totalt 219 individer. Flest midsommarblåvingar räknades vid den gotländska slingan Mallgårds klint där totalt 88 individer observerades under 2015, den högsta dagssiffran var 20 ex den 12 juli. 48

51 Turkos blåvinge Aricia nicias (Silvery Argus) Turkos blåvinge tillhör kategorin VU (Sårbar) på rödlistan. Den har spridda förekomster i Norrland och norra Svealand där man finner den på blomrika ängsmarker. Under 2015 noterades 9 individer av arten, detta är bara en individ mindre än 2014 men klart färre, en tredjedel, än antalet som rapporterades I Norrbotten sågs 7 ex längs slingan Östra Granträsk den 12 augusti och vid jämtländska Tysjöarna observerades 2 ex den 28 juli. Ängsblåvinge Polyommatus semiargus (Mazarine Blue) Under 2015 har totalt 345 ängsblåvingar räknats, något färre än 2014 men fortfarande fler än åren dessförinnan. Denna art är med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar och trivs på friska till fuktiga ängs- och betesmarker där det finns rik tillgång på blommor. Olika ärtväxter utnyttjas som värdväxter, främst rödklöver. Som mest sågs 28 individer den 17 juli och 24 ex 13 juli vid lokalen Broarna runt i Lule lappmark samt 23 ex den 15 juli vid jämtländska punktlokalen Ren 2:2. 49

52 Silverblåvinge Polyommatus amandus (Amanda s Blue) Denna art är allmän i södra och mellersta Sverige och är en av våra större blåvingar. Liksom ängsblåvingen utnyttjar den olika ärtväxter för äggläggning, främst gulvial och kråkvicker. Totalt räknades 499 silverblåvingar 2015, fler än någonsin tidigare och det gör arten till den tredje vanligaste blåvingen i övervakningen. De högsta antalen var 20 ex den 1 juli vid Stormossen-Listrevägen i Närke samt 18 ex vid samma datum i småländska Lammakulla Mellangård. Väpplingblåvinge Polyommatus dorylas (Turquoise Blue) Väpplingblåvinge tillhör kategorin NT (Nära hotad) på rödlistan. I Norden förekommer denna art endast i Sverige, där den kan påträffas på några lokaler i östra Skåne, samt på Öland och Gotland. Totalt sågs 23 individer under 2015 med som mest 5 individer längs slingan Nasumemyr, Tofta skjutfält på Gotland den 12 juli. Vid den gotländska lokalen Russvätar sågs 4 ex den 2 juli och under samma dag sågs även 3 ex vid slingan Visby kungsladugårdshällarna, också på Gotland. 50

53 Puktörneblåvinge Polyommatus icarus (Common Blue) Puktörneblåvingen förekommer i hela landet och är den mest rapporterade av våra blåvingar. Arten är en av de tolv svenska arter som finns med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar. Den flyger normalt i två generationer och sågs från Beddingestrand, i Trelleborgstrakten i söder upp till Broarna runt, Vuollerim i norr. Totalt noterades 1250 individer under 2015, vilket gör arten till den klart vanligaste blåvingen och den fjortonde vanligaste arten i fjärilsövervakningen. Flest puktörneblåvingar sågs vid den uppländska lokalen L. Harsjön den 24 juli då 45 ex räknades. Även vid lokalen Wij, Lindhagen i Södermanland räknades många individer, 28 ex, den 2 juli. Silverstreckad pärlemorfjäril Argynnis paphia (Silver-washed Fritillary) Denna art förekommer i skogsmark där det finns tillgång på blomrika miljöer. Violer är artens värdväxt. Totalt har 1452 individer räknats under 2015 vilket gör den till den vanligaste pärlemorfjärilen samt den elfte vanligaste dagfjärilen för året. Som mest noterades hela 86 ex den 2 augusti vid Russparkens vinterhage och 48 ex vid Mallgårds klint den 4 augusti, bägge lokalerna på Gotland. Vid uppländska slingan Broknäs slinga 1, Bogesund räknades 39 individer den 10 augusti. 51

54 Skogspärlemorfjäril Argynnis adippe (High Brown Fritillary) Skogspärlemorfjärilen trivs i skogtrakter, gärna i blomrika gläntor, på hyggen, och i kraftledningsgator. Den kan även påträffas på alvarhed och i buskrika betesmarker. Under 2015 sågs totalt 446 skogspärlemorfjärilar, vilket är drygt 100 individer färre än 2014, och långt ifrån 2011 års toppnotering på 1176 ex. Högsta antalet, 41 ex, sågs i Russparkens vinterhage på Gotland den 2 augusti. Många individer sågs även vid gotländska Mallgårds Klint den 22 juli då 32 ex observerades. På fastlandet sågs 13 ex den 11 juli vid punktlokalen Solmora i Södermanland och likaså 13 ex den 3 augusti vid västgötska lokalen Remmene skjutfält. Ängspärlemorfjäril Argynnis aglaja (Dark Green Fritillary) Ängspärlemorfjärilen förekommer från Skåne upp till Norrbotten. Den påträffas bl. a. på blomrika ängsmarker där det finns tillgång på violer, som är artens värdväxter. Totalt räknades 845 individer under Det högsta antalet, 58 ex, sågs vid Russparkens vinterhage den 17 juli. Många individer sågs även på andra lokaler såsom 46 ex längs slingan vid Mallgårds Klint den 12 juli, 29 ex vid Djäknabygd, Stenbrohult i Småland den 11 juli, 20 ex vid Ryr i Dalsland den 17 juli samt 20 ex vid lokalen Linneberg, 200 m SSV i Östergötland den 3 augusti. 52

55 Hedpärlemorfjäril Argynnis niobe (Niobe Fritillary) Hedpärlemorfjärilen tillhör kategorin NT (Nära hotad) på rödlistan. Den är relativt sällsynt och påträffas längs med kusterna i Sveriges södra delar. I årets övervakning observerades totalt 35 individer vilket är en fördubbling av det låga antal som noterades säsongen Som mest sågs 11 individer och detta skedde vid två skånska lokaler, längs slingan Rökepipan den 16 juli samt vid Trunelän, Maglehem den 14 juli. Arten har under 2015 även noterats vid Bjärkefall slinga i Östergötland den 3 augusti, vid skånska punktlokalen Främre Kransavången den 22 juli, vid Sånnarna transekter i Skåne den 1 juli samt vid Sonaboda 1:11 i Skåne den 22 juli. Storfläckig pärlemorfjäril Issoria lathonia (Queen of Spain Fritillary) Storfläckig pärlemorfjäril flyger i två generationer per år och är på våren som regel den första pärlemorfjäril man träffar på. Arten trivs i magra, sandiga gräsmarker och hällmarker och finns från Götaland upp till östra Svealand. Totalt observerades 162 storfläckiga pärlemorfjärilar under säsongen 2015 vilket är ett 30-tal fjärilar färre än De högsta antalen under säsongen observerades längs slingan Klören i Skåne där 18 ex sågs den 22 augusti och vid Beddingestrand i Skåne där 11 ex sågs den 20 augusti. 53

56 Älggräspärlemorfjäril Brenthis ino (Lesser Marbled Fritillary) Älggräspärlemorfjärilen var den näst vanligaste pärlemorfjärilen under 2015 med 869 individer räknade vilket är 546 individer färre än säsongen Arten trivs bland annat på fuktiga ängar från längst ner i söder upp till och med mellersta Norrland. De allra högsta antalen sågs under juli månad längs den skånska slingan Hunneröds mosse då 56 ex den 4 juli och 49 ex den 14 juli räknades in. Vid den gotländska slingan Mallgårds klint sågs 47 ex den 4 augusti. Svartringlad pärlemorfjäril Boloria eunomia (Bog Fritillary) 54 Svartringlad pärlemorfjäril finns sällsynt i nordöstra Götaland och sedan sparsamt till tämligen allmänt upp genom landet. Typiska habitat är myrmarker, torvmossar och blöta partier i fjällens videregion. Totalt noterades 22 individer 2015 vilket är den högsta noteringen sedan fjärilsövervakningen inleddes. Flest fjärilar, 5 ex, observerades längs slingan Ottsjö i Jämtland den 7 juli. Arten sågs också med 2 ex vid flera tillfällen under juli vid Naturum Fulufjället i Dalarna, vid Lubbåsen i Jämtland samt vid Norra Bergmyran i Pite lappmark. En enstaka individ noterades även vid den jämtländska slingan Bakvattnet 402 den 12 juli.

57 Prydlig pärlemorfjäril Boloria euphrosyne (Pearl-bordered Fritillary) Prydlig pärlemorfjäril finns över nästan hela landet och trivs i lite olika typer av miljöer, mossar och hyggen såväl som torrängar och hedar. Totalt noterades 292 individer 2015 vilket är drygt 140 fjärilar färre än Som mest sågs 28 ex den 13 juni vid L. Harsjön i Uppland, 17 ex den 6 juni vid Mallgårds klint på Gotland samt 10 ex den 28 juni vid punktlokalen Bosjö mossar i Närke. Brunfläckig pärlemorfjäril Boloria selene (Small Pearl-bordered Fritillary) Brunfläckig pärlemorfjäril finns över nästan hela landet men är sällsynt på Gotland. Den flyger i 1-2 generationer. Arten trivs i lite fuktiga ängs- och betesmarker och sågs 2015 i 621 exemplar vilket är den näst högsta årssumman hittills efter 2014 års 704 ex. Allra flest brunfläckiga pärlemorfjärilar noterades den 1 juli vid småländska Lammakulla Mellangård då 41 ex sågs. Vid samma datum sågs även många individer, 27 ex, vid Djäknabygd, Stenbrohult socken i Småland. I Dalsland noterades 20 individer längs slingan Lövåsen den 16 juli. 55

58 Frejas pärlemorfjäril Boloria freija (Freyja's Fritillary) Frejas pärlemorfjäril finns sällsynt och lokalt i norra Götaland och Svealand men är tämligen allmän i Norrland. Arten trivs på myrmarker och torvmossar men även på fjällhedar. Frejas pärlemorfjäril har tidigare noterats inom fjärilsövervakningen med enstaka individer under säsongerna 2012 och Under 2015 observerades således övervakningens tredje individ då en fjäril sågs den 18 juli vid lokalen Norra Bergmyran i Pite lappmark. Bäckpärlemorfjäril Boloria thore (Thore's Fritillary) Denna art kallades tidigare gråkantad pärlemorfjäril och är en relativt sällsynt pärlemorfjäril med lokala förekomster i fjällnära områden från Jämtland till Torne lappmark. Den trivs bland annat i fjällbjörkskog nära bäckar och vattendrag, gärna i områden med stormhatt och skogsnäva. Säsongen 2015 sågs totalt 6 exemplar av bäckpärlemorfjäril mellan den 20 juli och den 25 juli längs slingan Bakvattnet 402 i Jämtland. Som mest sågs 4 ex vid besöket den 25 juli. 56

59 Friggas pärlemorfjäril Boloria frigga (Frigga s Fritillary) Friggas pärlemorfjäril är en relativt stor pärlemorfjäril som bara har setts ett år tidigare i Svensk Dagfjärilsövervakning. Arten förekommer sparsamt från mellersta Svealand och norrut där den trivs på blöta till halvtorra ganska öppna torvmossar och myrar. Totalt sågs 6 individer och flest, 3 ex, räknades vid Norra Bergmyran, Pite lappmark den 1 juli. Vid jämtländska Bakvattnet 402 sågs enstaka individer den 12 och den 20 juli, och vid Naturum Fulufjället i Dalarna noterades 1 ex den 3 juli. Myrpärlemorfjäril Boloria aquilonaris (Cranberry Fritillary) Denna art kallades tidigare gulfläckig pärlemorfjäril och är vanligt förekommande på myrar och fukthedar i skogstrakter förutom i Skåne, på Västkusten samt på Öland och Gotland. Under 2015 sågs 105 individer, detta är nästan dubbelt så många som under 2014 och den högsta siffran hittills sedan fjärilsövervakningen inleddes. Som mest sågs 25 individer den 7 augusti vid Norra Bergmyran i Pite lappmark. Många individer sågs även längs slingan Bakvattnet 402 i Jämtland den 23 augusti då 10 ex räknades samt vid Åsle mosse, Åsle i Västergötland den 2 juli då 9 ex noterades. 57

60 Amiral Vanessa atalanta (Red Admiral) Amiralen är en välkänd fjäril som varje år flyttar till Sverige söderifrån. Arten påträffas i stora delar av Sverige. Avkommorna till de amiraler som flyttar hit på våren kläcks på sensommaren, och många av dessa flyttar i sin tur söderut i augusti-september. Antalet amiraler varierar mycket mellan åren sågs 986 amiraler vilket är den högsta årssumma som rapporterats hittills. Som mest sågs hela 137 ex längs den skånska slingan Nabben den 22 augusti och 30 ex vid Eckern och Kringelsjön, Småland den 30 augusti. Tistelfjäril Cynthia cardui (Painted Lady) Tistelfjärilen är liksom amiralen en flyttande art som man träffar på i stora delar av landet, och antalet tistelfjärilar kan variera oerhört mellan olika år. Det senaste riktigt bra året var 2009, medan åren efter det har varit avsevärt sämre sågs totalt 158 tistelfjärilar. Som mest sågs 10 ex vid Lyngby skola 182 i Skåne den 7 juli och 6 ex vid Ranebolund den 16 och 20 augusti. 58

61 Påfågelöga Inachis io (Peacock Butterfly) Påfågelöga är vanligt förekommande och en av våra mest välkända fjärilsarter. Arten är allmän i hela Götaland och Svealand samt östra Norrland observerades 3199 påfågelögon, vilket med god marginal är den högsta årssumman hittills. Allra flest individer rapporterades från Hunneröds mosse i Skåne, där 122 ex sågs den 19 augusti. Den 6 augusti sågs 87 ex vid Killerödsvägen och den 20 augusti räknades 56 ex längs slingan Beddingestrand, bägge lokalerna i Skåne. Den 20 augusti räknades också 53 individer vid värmländska slingan Rosendalen. Nässelfjäril Aglais urticae (Small Tortoiseshell) Nässelfjärilen, som även är Svensk Dagfjärilsövervaknings egen symbol, finns över hela landet och är vanlig på de flesta håll observerades totalt 3396 nässelfjärilar och detta gör arten till den sjätte vanligaste fjärilen i övervakningen under detta år. Som mest sågs 53 ex vid slingan Rosendalen, Värmland den 20 augusti. Vid skånska punktlokalen Hagagatan, Kågeröd räknades 45 ex den 29 augusti och vid småländska Hunshult 3 sågs 42 individer den 17 juli. 59

62 Vinbärsfuks Polygonia c-album (Comma Butterfly) Vinbärsfuksen finns från sydligaste Götaland upp till sydöstra Norrland, och expanderar troligen norrut då arten verkar bli vanligare i norra Sverige. Vinbärsfuksen flyger med 1-2 generationer per år. Säsongen 2015 sågs totalt 294 individer vilket är ett 100-tal färre än Som mest sågs 8 ex vid Broknäs slinga 1, Bogesund i Uppland den 6 maj och 7 ex vid Vallsjöbäcken den 27 april och vid Skogsmuren, Ramnäs den 9 maj, bägge lokalerna i Västmanland. Kartfjäril Araschnia levana (Map Butterfly) Kartfjärilen är en ganska nyligen etablerad art i våra sydligaste landskap. Arten flyger i två generationer, den första i maj till början av juni, den andra från slutet av juli till och med augusti. Årssumman för 2015 blev 109 individer, detta är den lägsta noteringen för arten sedan övervakningen inleddes. Flest kartfjärilar sågs i Skåne den 9 augusti då 7 ex räknades längs slingan Horsakärr i Klippan och 5 ex sågs vid punktlokalen Resåkra i Svedala. Det nordligaste fyndet gjordes vid punktlokalen Målvik i Östergötland den 30 augusti då 1 kartfjäril noterades. 60

63 Sorgmantel Nymphalis antiopa (Camberwell Beauty) Sorgmanteln är en stor och vacker art som förekommer sparsamt i större delen av Sverige. Den ses bland annat i skogsmiljöer med inslag av vide och björk, men även i anslutning till trädgårdar. De övervintrande fjärilarna kommer fram tidigt och de nykläckta fjärilarna dyker upp under andra hälften av sommaren. Totalt sågs 260 individer under Det största antal som observerades var 12 ex den 24 maj vid Broarna runt i Lule lappmark, samt 11 ex den 9 maj vid slingan Backabro i Dalarna. Körsbärsfuks Nymphalis polychloros (Large Tortoiseshell) Körsbärsfuks är en av de tidigare vårfjärilarna men är sällsynt och förekommer i låga antal från östra Skåne och norrut längs ostkusten. Under säsongen 2015 sågs totalt 7 individer på 4 lokaler: de tre småländska lokalerna Djäknabygd Stenbrohults socken, Hunshult 3 och Gamla Mörtforsvägen, samt lokalen Verkarö i Södermanland. Samtliga fynd utgjordes av enstaka individer. 61

64 Videfuks Nymphalis xanthomelas (Yellow-legged (Scarce) Tortoiseshell) 2012 kom videfuksen till Sverige i stora antal, och säsongen 2013 visade det sig att den etablerat sig på ett flertal platser längs ostkusten rapporterades totalt 21 individer på 17 lokaler. Flest videfuksar sågs i Uppland, 2 ex vid punktlokalen Knista Hammar den 19 april och 2 ex längs slingan Broknäs slinga 1, Bogesund den 6 maj. Det sydligaste fyndet av arten gjordes 10 april vid skånska slingan Rökepipan då 1 slitet ex sågs. Det nordligaste fyndet gjordes vid punktlokalen Lönnbromossen i Västmanland 21 juni då ett annat ensamt ex sågs. Väddnätfjäril Euphydryas aurinia (Marsh Fritillary) Väddnätfjäril är en sällsynt art klassad som sårbar (VU) i rödlistan. Arten är beroende av värdväxten ängsvädd och förekommer i fuktiga ängsmarker på Öland och Gotland samt lokalt längs kraftledningsgator i Svealand. Arten är en av de tolv svenska arter som finns med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar observerades totalt 7 individer vid två punktlokaler i trakterna kring Surahammar i Västmanland. Vid lokalen Lönnbromossen sågs 4 ex den 21 juni samt 2 ex den 3 juli, och vid lokalen Sångkärrsbacken räknades 1 ex den 13 juni. 62

65 Ängsnätfjäril Melitaea cinxia (Glanville Fritillary) Ängsnätfjäril är relativt vanlig på Öland och Gotland men förekommer därutöver endast sparsamt på södra Sveriges fastland. Arten är klassad som nära hotad (NT) i rödlistan. Ängsnätfjäril trivs i torra sand- och alvarmarker med rik flora och sågs med 112 exemplar säsongen 2015 vilket är den lägsta årssumman sedan fjärilsövervakningen startade Som mest noterades 29 ex den 13 juni vid Visby Kungsladugårdshällarna på Gotland och 15 ex samma datum vid Nasumemyr, Tofta skjutfält på Gotland. Utanför Gotland var den högsta dagssumman 2 ex den 2 juli längs slingan Jordtorpsåsen på Öland. Sotnätfjäril Melitaea diamina (False Heath Fritillary) Sotnätfjäril är klassad som NT (Nära hotad) i rödlistan och förekommer sällsynt i Skåne, på Öland samt i ett bälte från Värmland nordost mot Gästrikland. Arten hittas bland annat på fuktiga ängar i skogsmark och på strandängar. Säsongen 2015 observerades 88 sotnätfjärilar på 14 lokaler. Högsta noteringen på en dag var 24 ex vid Hunneröds mosse i Skåne den 4 juli och 14 ex vid Trunelän, Maglehem i Skåne den 29 juni. 63

66 Skogsnätfjäril Melitaea athalia (Heath Fritillary) Skogsnätfjärilen är den vanligaste svenska nätfjärilen och kallades tidigare allmän nätfjäril eller grobladsnätfjäril. Den finns från sydligaste Götaland upp genom Svealand till Norrlands kustland. Fjärilen trivs bland annat på torra, blomrika gräsmarker och längs skogsvägar rapporterades totalt 1295 skogsnätfjärilar, en ökning med ett 100-tal individer jämfört med Flest skogsnätfjärilar, 67 ex, rapporterades från den uppländska slingan L. Harsjön den 24 juli. Många individer räknades också vid Bjärkefall slinga i Östergötland den 14 juli då 44 ex sågs samt vid Tripphult i Närke den 11 juli då 40 ex noterades. Aspfjäril Limenitis populi (Poplar Admiral) Aspfjärilen är en av våra allra största dagfjärilar. Den hittas sparsamt i bland- eller lövskogar med aspinslag upp till Västernorrland, och håller sig precis som sin nära släkting sälgskimmerfjärilen gärna uppe i trädtopparna observerades 18 aspfjärilar vid 19 olika lokaler. Arten sågs flyga från juni fram till senare delen av juli och rapporterades från lokalen Sjöarp-Torpet i Blekinge i söder till lokalen Harmånger (Stering) i Hälsingland i norr. 64

67 Sälgskimmerfjäril Apatura iris (Purple Emperor) Sälgskimmerfjäril är en stor och vacker fjäril som etablerade sig i Sverige på 1980-talet och nu sprider sig norrut. Arten trivs i lövskogar där den ofta flyger uppe i trädkronorna. Den här säsongen rapporterades totalt 12 individer sälgskimmerfjäril från 9 lokaler. Årets sydligaste fynd samt det högsta dagsantalet noterades vid den skånska punktlokalen Barum 2:12 där 2 ex sågs den 18 juli. Det nordligaste fyndet gjordes vid punktlokalen Askeby i Östergötland den 24 juli. Kvickgräsfjäril Pararge aegeria (Speckled Wood) Kvickgräsfjärilen flyger med två generationer per år och har två utbredningsområden i Sverige, ett i norr från Västergötland och Värmland över småländska höglandet upp till Ångermanland, och ett nere i sydväst i Skåne och Halland. Arten trivs i skogar och gläntor observerades totalt 240 kvickgräsfjärilar, ett 50-tal färre än under Som mest sågs 25 ex den 13 juni vid Lövåsen i Dalsland, 13 ex den 9 augusti vid Slite motionsslinga på Gotland och 10 ex vid den småländska punktlokalen Västra bergstoppen den 14 augusti. 65

68 Svingelgräsfjäril Lasiommata megera (Wall Brown) Svingelgräsfjärilen hittas främst vid de sydsvenska kusterna men finns även på en del lokaler inne i landet. Den trivs längs stenmurar och på hällmarker och är en av de tolv svenska arter som finns med i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar. Arten flyger med två generationer. Årssumman för 2015 blev 308 individer, färre än vad som observerades under 2014 men fortfarande den näst högsta årssumman hittills. Flest svingelgräsfjärilar räknades i Skåne där 25 ex sågs längs slingan Klören den 22 augusti och 11 ex sågs vid punktlokalen Gudmuntorp den 17 augusti. Berggräsfjäril Lasiommata petropolitana (Northern Wall Brown) Berggräsfjäril är en av de tidiga gräsfjärilarna och finns i stora delar av Sverige. Den är talrik på Gotland men saknas i sydväst samt på Öland observerades totalt 143 individer och som mest sågs 39 ex den 22 maj och 21 individer den 6 juni vid Mallgårds Klint på Gotland. På fastlandet sågs som mest 12 ex vid lokalen Broarna runt i Lule lappmark den 19 juni. 66

69 Vitgräsfjäril Lasiommata maera (Large Wall Brown) Vitgräsfjärilen påminner om sin nära släkting berggräsfjäril, men flyger senare på säsongen. Vitgräsfjärilen finns framför allt i Götaland och Svealand men saknas längst ner i söder samt på Gotland rapporterades totalt 473 vitgräsfjärilar, detta är en ökning med nästan ett 100-tal individer från Flest individer, 62 ex, sågs den 24 juli vid L. Harsjön i Uppland. Vid Vallsjöbäcken i Västmanland räknades 41 ex den 11 juli och vid uppländska lokalen Broknäs slinga 1, Bogesund sågs 39 ex den 16 juli. Dårgräsfjäril Lopinga achine (Woodland Brown) Dårgräsfjärilen är en sällsynt art som tillhör kategorin NT (Nära hotad) på rödlistan och bara finns i Östergötland och på Gotland. I Östergötland hittar man den i halvöppna lövskogar medan den på Gotland mer finns i tallskog. Säsongen 2015 sågs totalt 12 dårgräsfjärilar på fyra olika gotländska lokaler. Flest individer sågs längs Slite motionsslinga den 1 juli då 5 ex räknades. 67

70 Starrgräsfjäril Coenonympha tullia (Large Heath) Starrgräsfjäril hittas på myrar, mossar och i kärr i stora delar av landet, ett habitat där dagfjärilsövervakningen ännu inte har så många slingor och punkter. Säsongen 2015 sågs 60 individer på 9 lokaler vilket är betydligt fler än 2014 års resultat på 18 ex. Flest individer, 20 ex, sågs i Pite lappmark den 7 augusti vid Norra Bergmyran. Vid punktlokalen Bosjö mossar i Närke räknades 8 ex den 5 juli. Det sydligaste exemplaret sågs i Skåne längs slingan Penarp och det nordligaste vid Norra Bergmyran i Pite lappmark. Pärlgräsfjäril Coenonympha arcania (Pearly Heath) Pärlgräsfjäril finns främst i Svealand och östra Götaland, och saknas bland annat på Gotland. Fjärilen trivs i bland annat betesmarker och skogsbryn med lövinslag, gärna med högt gräs sågs totalt 1249 individer, detta är en kraftig ökning från de senaste årens resultat och den högsta noteringen hittills sedan övervakningen startade Flest pärlgräsfjärilar, 52 ex, räknades vid L. Harsjön i Uppland den 24 juli. Många individer sågs även vid uppländska Broknäs slinga 1, Bogesund den 16 juli då 43 ex noterades samt vid värmländska Rosendalen den 1 juli då 40 fjärilar sågs. 68

71 Brun gräsfjäril Coenonympha hero (Scarce Heath) Brun gräsfjäril är en sällsynt art, rödlistad som NT (Nära hotad), som idag finns i ett bälte från Värmland till Gävleborg med tyngdpunkt på Värmland. Den bruna gräsfjärilen trivs på små ängar i skogsmark, i gläntor vid vägar och ibland på hyggen sågs arten på 17 olika lokaler varav 2 i Dalarna och 15 i Värmland. Totalt sågs 261 individer 2015 vilket är ungefär lika många som under Som mest observerades 36 individer den 1 juli längs slingan Fjällsviken NO i Värmland. Under samma datum noterades även 28 individer vid värmländska Västra Ringstad, slinga 3. I Dalarna noterades 1 ex vid Grönbo den 2 juli och 1 ex vid Kniva 253 den 13 juli. Kamgräsfjäril Coenonympha pamphilus (Small Heath) Den lilla kamgräsfjärilen trivs på öppna och kortväxta gräsmarker, ofta i ganska torra miljöer. Den finns så långt norrut som Norrbotten och flyger i två generationer. Kamgräsfjärilen ingår i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar. Totalt antal för säsongen blev 2236 individer. Flest fjärilar, 70 ex, sågs den 4 augusti vid Mallgårds klint på Gotland. Många kamgräsfjärilar sågs även vid skånska Beddingestrand den 5 juli då 59 ex noterades. Årets nordligaste fynd av kamgräsfjäril gjordes vid lokalen Broarna runt i Norrbottens län. 69

72 Luktgräsfjäril Aphantopus hyperantus (Ringlet) Luktgräsfjärilen är fortfarande fjärilsövervakningens vanligaste art. Den är vanlig i många olika typer av habitat från Skåne upp till södra Norrland, och blir sedan mindre vanlig längre norrut observerades totalt ex. Liksom förra året sågs flest individer i småländska Djäknabygd, Stenbrohult socken, där 286 ex kunde räknas in den 1 juli. Många individer sågs även på andra håll i landet: 238 ex sågs vid L. Harsjön i Uppland den 24 juli, 229 ex vid Russparkens vinterhage den 17 juli och 227 ex sågs vid skånska Fredriksbergs mosse den 2 augusti. Värt att notera är även observationen av ett ex 31 juli vid Nedre Genvägen, Niemisel. Detta är det nordligaste fyndet någonsin i Sverige. Slåttergräsfjäril Maniola jurtina (Meadow Brown) 70 Slåttergräsfjärilen är en högsommarart med starka fästen i södra Sverige, men som minskar längs sin nordgräns i sydligaste Svealand. Arten ingår i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar. Totalt observerades 7774 slåttergräsfjärilar under 2015, detta är den högsta siffran hittills och arten är fortsatt den näst vanligaste dagfjärilen i dagfjärilsövervakningen (efter luktgräsfjärilen). Stora antal slåttergräsfjärilar sågs vid Trunelän Maglehem i Skåne där 314 ex rapporterades den 24 juli, skånska Hunneröds mosse där 309 ex sågs den 14 juli och Tosteberga ängar transekt i Skåne där 305 ex räknades den 5 augusti. Det nordligaste fyndet gjordes i Uppland vid Söderboda, Gräsö den 23 juli.

73 Skogsgräsfjäril Erebia ligea (Arran Brown) Skogsgräsfjärilen finns i nästan hela Sverige förutom på Öland och Gotland och längst ner i söder. Skogsgräsfjärilens larverna har en tvåårig utveckling och arten flyger framförallt ojämna år. Det innebär att säsongen 2015 var ett år då arten förväntades vara mer vanlig. Så här långt har summorna varit: 70, 598, 296, 1162 och 378 ex. Säsongens årssumma blev 1092, den näst högsta hittills för ett ojämnt år. Flest individer observerades i Uppland den 4 augusti då 90 ex räknades vid Fjärilsstigen, Uppsala och 69 ex räknades vid Hågadalen. 60 ex observerades längs slingan Svartsjö- Sörstugan i Södermanland den 3 augusti. Sandgräsfjäril Hipparchia semele (Grayling) Sandgräsfjäril finns i Södra Sverige längs kusterna och på en del inlandslokaler. Arten flyger under andra hälften av sommaren observerades totalt 1586 individer, detta är med god marginal den högsta årssumman hittills och 1099 ex fler än Det högsta antalen för året var hela 290 ex som sågs vid gotländska Fårö, St. Hoburga den 7 augusti och 240 ex som sågs vid Fårö, Gåsmorahammaren, Gotland den 3 augusti. På fastlandet räknades många sandgräsfjärilar, 69 ex, vid skånska Sånnarna transekt den 13 augusti och vid Heden Stenshuvud, Skåne den 11 juli då 51 individer observerades. 71

74 Där ingen kunde tro att någon kunde bo Av Gudrun Eriksson-Lindgren, Surahammar Rubriken på det norska TV-programmet om personer som bor på mer eller mindre omöjliga platser speglar väl känslan inför de inventeringar av dagfjärilar som startades i området efter den stora skogsbranden 2014 i Västmanland. Under en exkursion i brandområdet tillsammans med Lars Pettersson från Svensk Dafjärilsövervakning på försommaren 2015 diskuterades om vad som skulle hända med dagfjärilarna inom området. I stora delar av området var den mesta vegetationen bortbrunnen och vad som kommer att växa upp igen kan man bara spekulera i. Fjärilar, larver och puppor försvann i branden och även om en del fjärilar sågs inom området på hösten efter branden borde det inte ha varit en miljö som kunde vara barnkammare för nya fjärilar. Diskussionen utmynnade i att vi var några stycken som bestämde oss för att börja göra inventeringar av dagfjärilar och dels rapportera in resultaten till Svensk Dagfjärilsövervakning dels göra en separat sammanställning av resultaten. En slinga i kanten av brandområdet har inventerats under de föregående två åren och är det enda referensmaterial som finns för området. Så här blev resultatet av detta första inventeringsår i brandområdet. Skogsbrandsområdet i Västmanland. Foto: Gudrun Eriksson-Lindgren Metodik De inventeringsmetoder som använts, slinginventering och punktinventering, är samma som används inom Svensk Dagfjärilsövervakning. Punktinventering består av en cirkel med en radie av 25 meter som inventeras under 15 minuter. Slinginventering består av att man går en valfri slinga och inventerar alla dagfjärilar inom 2,5 m åt vardera sidan, 5 m framåt och 5 m uppåt. Även miljöbeskrivningar har gjorts på samma sätt, de har delvis kompletterats med fotografier då det är en mycket speciell miljö och har därefter sänts till Svensk Dagfjärilsövervakning. Mer information om metodik och miljöbeskrivningar kan läsas på Svensk Dagfjärilsövervaknings hemsida. 72

75 Inventeringstillfällen Inventerare har varit: Sören Larsson (SL), Solveig Wadelius (SW), Embla Leppälä Wadelius (ELW) och Gudrun Eriksson-Lindgren (GEL). Punkterna har inventerats 2-4 gånger per punkt, totalt 96 inventeringstillfällen under perioden till Slingan har inventerats 5 gånger mellan och Inventeringsmiljöer Det enda som tidigare inventerats i området ( ) är en slinga som ligger i kanten av brandområdet längs med en väg som följer Vallsjöbäck upp till Lilla Vallsjön och där fortsätter på kanten av sjön. Samma slinga har inventerats under De 29 nya punkterna som inte inventerats tidigare ligger efter vägar då terrängen är mycket otillgänglig och inte direkt är lämplig att fara runt med håv i. Längs med vägarna finns en del växter kvar i dikena och eftersom de flesta vägarna är trädsäkrade med träden närmast fällda är det i princip Figur 11. Punktlokaler och slinga som inventerats i skogsbrandsområdet Karta Lantmäteriet Geodatasamverkan. Avtal: I2017/

76 solbelyst hela dagarna. Av de 29 punkterna ligger 26 i de södra och sydvästra delarna av brandområdet och 3 i den allra nordligaste och hårdast brända delen. Punkter finns både inom och utanför reservatet Hälleskogsbrännan. Även om växtligheten var mycket sparsam och på vissa håll obefintlig växte käringtand, blåklockor, Jungfru Marie nycklar och en del andra blommor i vissa dikeskanter. Mängder av svedjenäva blommade förstås och på sommaren bredde hav av rallarros ut sig över hyggena. Jämförelse med övriga inventeringar i Västmanlands län och hela Sverige Medel av antal individer på punkterna per inventeringstillfälle var 4,9. Medel av antal arter per inventeringstillfälle i punkterna var 2,0 jämfört med 11,7 i hela Sverige år 2015 Inventeringstillfällen utan funna individer är medräknade i medelvärdena. Medel av antal individer i slingan per inventeringstillfälle var 49,2 vilket kan jämföras med 63,3 under 2014 och 131,3 under Medel av antal arter per inventeringstillfälle var 7,6 vilket kan jämföras med 9,0 under 2014 och 10,5 under 2013 och 16,2 i hela Sverige Jämfört med de två tidigare åren slingan har inventerats så har alltså antal individer sjunkit drastiskt medan antalet arter inte sjunkit i lika hög grad. Man kan också titta på medel av antalet arter per punkt funna i Västmanlands län under åren vilket är 24,0 jämfört men denna inventerings 5,4 och för slingor 37,6 jämfört med 19,0. Man bör dock tänka på att länets medel är beräknat över en femårsperiod och vi har bara inventerat ett år. Antal individer och arter Totalt har 702 dagfjärilar av 34 arter setts och därutöver även några obestämda arter. Den vanligaste arten var påfågelöga. Sedan Svensk Dagfjärilsövervaknings inventeringar började i Västmanland har luktgräsfjäril varit den vanligaste arten varje år men i brandområdet hamnade den först på 10:e plats men eftersom kombinationen ljung/hedblåvinge (på fjärde plats) var så många och man kan anta att det är ungefär lika många vardera av de två arterna så åker luktgräsfjärilen till och med ned på 11:e plats. Anmärkningsvärda fynd Trots det magra inventeringsresultatet detta första inventeringsår finns det några anmärkningsvärda fynd. Två myrpärlemorfjärilar hittades på två olika punkter (SW, SL) vilket ger statistiskt mycket hög förekomst om man jämför med att det under 2014 hittades 57 individer i hela landet vilket var hösta noteringen sedan Svensk Dagfjärilsinventering startade. En orsak kan vara att hela denna inventering görs i skogsmiljö vilken kanske är underrepresenterad i den rikstäckande inventeringen. Enligt fälthandboken Dagfjärilar i Örebro och Västmanlands län (Eliasson 2009) ska myrpärlemorfjäril vara tämligen allmän på myrmarker i hela området och det kanske är det vi fångar upp i denna inventering. Även fyra sexfläckiga bastardsvärmare hittades på två olika punkter (SW). Även om även dessa små fjärilar ibland kan flyga långt är de normalt sett stationära inom en lokal och rör sig kanske bara några hundra meter. Kan dessa verkligen ha kläckts inom brandområdet? 74

77 Tabell 2. Punktlokaler och slinga som inventerats i skogsbrandsområdet Art Antal punktinventeringar Antal slinginventeringar Totalt Påfågelöga Nässelfjäril Ljung- / Hedblåvinge Citronfjäril Rapsfjäril Mindre tåtelsmygare Skogsgräsfjäril Ängssmygare Silverstreckad pärlemorfjäril Luktgräsfjäril Grönsnabbvinge Brunfläckig pärlemorfjäril Älggräspärlemorfjäril Skogs- / Ängsvitvinge Vinbärsfuks Tistelfjäril 9 9 Puktörneblåvinge Mindre guldvinge 6 6 Obestämd blåvinge 6 6 Skogspärlemorfjäril Ljungblåvinge 4 4 Berggräsfjäril 4 4 Sexfläckig bastardsvärmare 4 4 Sorgmantel 4 4 Amiral 3 3 Prydlig pärlemorfjäril 3 3 Vitgräsfjäril 3 3 Hedblåvinge 2 2 Myrpärlemorfjäril 2 2 Smultronvisslare 2 2 Skogsnätfjäril Hed/Ängs/Skogspärlemorfjäril 2 2 Tosteblåvinge 2 2 Skogsvitvinge 1 1 Kålfjäril 1 1 Kvickgräsfjäril 1 1 Violett blåvinge 1 1 Vitfläckig guldvinge 1 1 Vitgräsfjäril/Berggräsfjäril 1 1 Obestämd liten pärlemorfjäril 1 1 Summa En individ vardera av violett blåvinge (SL) och kvickgräsfjäril (SW) hittades på olika punkter, båda förekommer i hela riket i lägre grad än sexfläckig bastardsvärmare. Hela 52 påfågelöga och 46 nässelfjäril hittades på samma punkt i den norra mest brända delen (SW). Det torde ha varit en anslående syn att i detta sönderbrända och kalhuggna område hitta denna mängd även om det inte var några ovanliga arter. 75

78 Hanne (höger) och hona (vänster) av ljungblåvinge, Plebejus argus, i skogsbrandsområdet. Foto: Gudrun Eriksson-Lindgren Till sist Så kommer här då en årsrapport för 2015, den sjätte i ordningen. Av diverse skäl blev den sen och vi hoppas kunna råda bot på det med kommande rapporter. Det är möjligt att utseendet på kartor och diagram uppdateras en del i rapport 2016, vi får se! Arbetet med att göra hemsidan mobilanpassad och att länka direkt till inkommande observationer går vidare och ni kommer få veta mer om det i kommande nyhetsbrev. Ytterligare en sak som kommer komma i framtida nyhetsbrev är mera bestämningstips för kniviga arter. Ett artpar som definitivt kommer dyka upp framåt våren är vitgräsfjäril och berggräsfjäril. Har ni andra ni arter som ni vill att vi skriver om så hör gärna av er till dagfjarilar@gmail.com! Hade du varit intresserad av att vi kommer och berättar mer om fjärilsövervakningen där du bor, att vi haft uppstartsmöte inför nästa säsong eller att vi ser om det går att organisera en lokal artbestämningskurs? Exempelvis har Länsstyrelsen Västra Götaland organiserat dagfjärilsskurser under och den modellen skulle kunna gå att sprida till andra platser. Vi hjälper även gärna till med material till studiecirklar. Var än du bor i Sverige så går det att ordna att vi kommer och berättar, särskilt till områden där det ännu finns få punkt- eller slinglokaler. Stora eller små möten, allt går bra, hör bara av dig per brev, ring, eller e-posta till dagfjarilar@gmail.com så ser vi vad som går att ordna! 76

79 Referenser Anon. (2011) Övervakning av dagflygande storfjärilar i ängs- och betesmarker - ett gemensamt delprogram inom den regionala miljöövervakningen 2009/2010. Länsstyrelserna, pp 1-19 Bink, F. A. (1992) Ecologische Atlas van de Dagvlinders van Noordwest-Europa. Schuyt & Co, Haarlem Blank, H., Green M., Ottvall R. & Lindström Å. (2008) Miljöövervakning av häckande fågelarter i Jönköpings län , Jönköping Blomqvist, M. (2010) Inventering av dagaktiva fjärilar i artrika vägkanter utefter allmänna vägar i Västra Götalands län och Hallands län, Rapport 2010:104. Trafikverket, Göteborg, pp 1-59 Brereton, T. M., Botham M. S., Middlebrook I., Randle Z., Noble D. & Roy D. B. (2017) United Kingdom Butterfly Monitoring Scheme reportfor 2016, Wallingford Eliasson, C. U. (2009) Dagfjärilar i Örebro och Västmanlands län: en fälthandbok. Länsstyrelsen i Örebro län, Örebro Eliasson, C. U., Ryrholm N., Holmer M., Jilg K. & Gärdenfors U. (2005) Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae - Nymphalidae. SLU, Uppsala Fox, R., Parker R., Pettersson L. B., van Swaay C. & Stone B. (2015) Mass immigration and overwintering of Scarce Tortoiseshell Nymphalis xanthomelas (Esper, 1871) in 2014/15. Atropos 54:3-14 Gilburn, A. S., Bunnefeld N., Wilson J. M., Botham M. S., Brereton T. M., Fox R. & Goulson D. (2015) Are neonicotinoid insecticides driving declines of widespread butterflies? PeerJ 3:e1402 Green, M., Haas F. & Lindström Å. (2017) Monitoring population changes of birds in Sweden. Annual report for 2016, Lund Gregory, R. D., van Strien A., Vorisek P., Meyling A. W. G., Noble D. G., Foppen R. P. B. & Gibbons D. W. (2005) Developing indicators for European birds. Phil Trans R Soc 360: Lindqvist, M., Karlsson L. & Adelsköld T. (2012) Arbetsmetod för inventering och identifiering av artrika vägkanter. Rapport 2012:149. Region Väst, Trafikverket, Göteborg Pannekoek, J. & van Strien A. (2001) TRIM 3 Manual. (TRends and Indices for Monitoring data). Research paper no Statistics Netherlands, Voorburg Pettersson, L. B., Harris S. & Mellbrand K. (2011) Swedish Butterfly Monitoring Scheme, annual report for Department of Biology, Lund University, Lund. 77

80 Pettersson, L. B., Mellbrand K. & Sjöström C. (2015) Swedish Butterfly Monitoring Scheme, annual report for 2014, Lund Pettersson, L. B., Ottvall R. & Sjöström C. (2017) Biogeografisk uppföljning 2014 av dagfjärilar inom habitatdirektivet, Lund Pettersson, L. B. & Sjöström C. (2017a) Biogeografisk uppföljning 2015 av dagfjärilar inom habitatdirektivet, Lund Pettersson, L. B. & Sjöström C. (2017b) Biogeografisk uppföljning 2016 av dag- och nattfjärilar inom habitatdirektivet, Lund Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI) (2015) STRÅNG - a mesoscale model for solar radiation. van Swaay, C. A. M., van Strien A. J., Aghababyan K., Åström S., Botham M., Brereton T., Chambers P., Collins S., Domènech Ferrés M., Escobés R., Fernández-García J. M., Fontaine B., Goloshchapova S., Gracianteparaluceta A., Harpke A., Heliölä J., Khanamirian G., Julliard R., Kühn E., Lang A., Leopold P., Loos J., Maes D., Mestdagh X., Monasterio Y., Munguira M. L., Murray T., Musche M., Õunap E., Pettersson L. B., Popoff S., Prokofev I., Roth T., Roy D., Settele J., Stefanescu C., Švitra G., Teixeira S. M., Tiitsaar A., Verovnik R. & Warren M. S. (2015) The European Butterfly Indicator for Grassland species: , Report VS , Wageningen, NL Frejas pärlemorfjäril, Boloria freija, Jönsvallenområdet, Härjedalen. Foto: Thorild Jonsson, Ludvika 78