Uppföljning Natura 2000

Transkript

1 Uppföljning Natura 2000 Inventering av dagfjärilar och humlor på Biskops-Arnö och vid Hjälstaviken år 2010 och Maya Johansson 2014 POSTADRESS Uppsala GATUADRESS Hamnesplanaden 3 TELEFON FAX E-POST uppsala@lansstyrelsen.se WEBBPLATS

2 Innehåll Bakgrund och sammanfattning 3 Natura Metodik 4 De undersökta uppföljningsenheterna 4 Inventeringsmetodik 5 Analyser 5 Resultat 6 Slåtterängar på Biskops-Arnö 8 Trädklädda betesmarker på Biskops-Arnö 9 Silikatgräsmarker i Hjälstaviken 9 Trädklädda betesmarker i Hjälstaviken 9 Diskussion 10 Referenser 12 Bilagor 13 Tabeller 13 Områdesbeskrivningar 16 Lokalbeskrivningar 17 Diagram lokaler 21 Kartor över lokalerna 23 2

3 Bakgrund och sammanfattning Under sommaren 2014 har olika Natura 2000 lokaler på Biskops-Arnö och vid Hjälstaviken inventerats på dagfjärilar och humlor. Samma lokaler inventerades år 2010 (Lindholm 2010). Inventeringen år 2010 gjordes av Mattias Lindholm på Pro Natura och år 2014 av Maya Johansson. Sedan 2010 har många av dessa lokaler restaurerats genom MIA-projektet (MIA-Inre Mälarens skärgård), som syftar till att minska igenväxning och öka naturvärdena. Inom detta projekt har restaureringar skett genom röjning av träd och buskar och genom att öka betestrycket. Målet med inventeringarna är att se vilka förändringar i abundans, artantal och artsammansättning av dagfjärilar och humlor som skett sedan Abundansen och artantalet hos dessa insekter kan användas som en indikator för att uppskatta naturvärdena och effekten av restaureringsarbetena i områdena. Genom att se vilka typiska arter som förekommer, kan man även få en uppfattning om lokalerna håller sig inom riktlinjerna för respektive Natura 2000 habitattyp eller om skötseln bör ändras för att förbättra naturvärdena (se vägledningarna för de olika Natura 2000 habitaten). Den biologiska mångfalden av dagfjärilar i de undersökta uppföljningsenheterna har generellt sett ökat sedan För humlor är mönstret mer varierat, de har generellt minskat i abundans men ökat i artantal totalt sett. Mönstret för humlor kan dock bero på ogynnsamma väderleksförhållanden under säsongen Min tolkning av resultaten är därför att restaureringsarbetena har gett ett gott resultat. Det är dock svårt att göra en säker tolkning av varför den biologiska mångfalden av dagfjärilar och humlor har förändrats mellan 2010 och 2014, eftersom variationer av olika faktorer, som väder och predation etc. mellan åren kan ha en stor påverkan på populationerna. Vissa lokaler har dock ett tätt busk- och trädskikt, vilket gör dem mörka och leder till att fältskiktet får svårt att utvecklas. Detta har en negativ påverkan på humlor och de flesta dagfjärilsarter, som vanligtvis födosöker på mer ljusa och blomrika marker. För att förbättra den biologiska mångfalden av dagfjärilar och humlor ytterligare skulle det därför vara positivt om ljusinsläppet till vissa av lokalerna kunde öka. För några andra lokaler handlar det istället om att betestrycket bör bli högre. Natura 2000 Inom EU finns ett nätverk av olika utvalda livsmiljöer, så kallade Natura 2000, som representerar värdefulla naturtyper som finns inom EU-området. De senaste decennierna har förändringar i markanvändning lett till att många livsmiljöer försvunnit, minskat i mängd eller i kvalitet. Detta har haft en negativ påverkan på de organismer som är knutna till dessa miljöer, vilket fått till följd att den biologiska mångfalden minskat. Målet med Natura 2000 är att hejda denna minskning och uppnå en gynnsam bevarandestatus för de utvalda naturtyperna och de arter som är knutna till dessa. 3

4 I denna undersökning har tre slags Natura 2000 habitat inventerats; trädklädda betesmarker, artrika silikatgräsmarker nedanför trädgränsen och slåtterängar i låglandet. Trädklädda betesmarker är torra till blöta och näringsfattiga till mer näringsrika marker. Det ska finnas träd av inhemska arter, gamla träd och krontäckningen av träd och buskar ska vara %. Marken ska ha en lång hävdkontinuitet av bete eller slåtter. Naturtypen innefattar olika slags hävdade marker, allt från måttligt trädklädda beteshagar till områden med skogsbete. Silikatgräsmarker är torra till fuktiga och kalkfattiga marker som har utvecklats genom en lång hävdtradition. De är den mest vanligt förekommande betesmarkstypen i Sverige. Slåtterängar i låglandet är artrika torra till fuktiga hävdpräglade marker, som har formats genom lång slåtterängsskötsel. Numera är dock många av dessa marker betesmarker. För både silikatgräsmarker och slåtterängar i låglandet gäller att krontäckningen av träd och buskar inte ska överstiga 30 %. Metod De undersökta uppföljningsenheterna Undersökningen omfattar som tidigare nämnts tre olika typer av Natura 2000 habitat, vilka är fördelade på fyra olika uppföljningsenheter. Varje uppföljningsenhet består i sin tur av 1-10 stycken olika lokaler, som alla ligger i Enköpings kommun i sydvästra Uppland. De undersökta Natura 2000 lokalerna är totalt 15 stycken till antal och de ligger i två olika områden, på Biskops-Arnö samt vid Hjälstaviken. Två av uppföljningsenheterna ligger på Biskops-Arnö och de andra två ligger vid Hjälstaviken. På Biskops-Arnö är uppföljningsenheterna slåtterängar i låglandet (kod ba_6510) samt trädklädda betesmarker (kod ba_9070). I Hjälstaviken är uppföljningsenheterna silikatgräsmarker (kod h_6270) samt trädklädda betesmarker (kod h_9070). För mer info se tabell 1, samt områdes- och lokalbeskrivningarna i bilagan. Mellan år 2010 och 2014 har det skett restaureringsarbeten i många av lokalerna. Därför har lokalerna inventerats på dagfjärilar och humlor sommaren 2010 och 2014, för att se vilken effekt restaureringsarbetena har haft på den biologiska mångfalden. Tabell 1. Beskrivning av de olika Natura 2000-lokalerna som inventerats år 2010 samt år Uppföljningsenhet Beskrivning Område Antal Transektmeter lokaler ba_6510 slåtterängar i låglandet Biskops-Arnö ba_9070 trädklädda betesmarker Biskops-Arnö h_6270 silikatgräsmarker Hjälstaviken h_9070 trädklädda betesmarker Hjälstaviken

5 Inventeringsmetodik Inventeringen av dagfjärilar och humlor följer Naturvårdsverkets manual för uppföljning av betesmarker och slåtterängar i skyddade områden (Haglund och Vik 2010). Varje lokal inventerades på humlor och dagfjärilar vid 3 tillfällen under sommaren; från 15 maj och framåt, från ca 1 juli till 15 juli och från 15 juli och framåt. Lokalerna inventerades efter transekter som gick i nord-sydlig eller ost-västlig riktning och som tagits fram på förhand av Länsstyrelsen i Uppsala. GPS används för att hitta startpunkterna på koordinaterna. Därefter tas kompassriktning ut mot transektens slutpunkt. Under fjärilsinventeringen går man i en takt av 100 m/2 min och alla dagfjärilar inom en radie av 5 meter noteras. Under humleinventeringen går man i en långsammare takt, 100 m/4 minuter och alla humlor inom en radie av 2 meter observeras. Dagfjärilarna och humlorna bestämdes ute i fält. För vissa arter, som jordhumlekollektivet, bestämdes de endast till jordhumlor. Jordhumlekollektivet består i denna del av Sverige av 4 olika arter (mörk och ljus jordhumla, kragjordhumla samt förväxlad jordhumla) och de är mycket lika med variabla karaktärer och därför svåra att bestämma i fält. De har även en mycket liknande ekologi och det är därför brukligt att sammanföra dessa arter med varandra. Under inventeringen år 2010 bestämdes vissa individer även till mörk respektive ljus jordhumla. Vid inventeringen år 2014 noterades även blommängden i varje transekt (1=låg blommängd, 2=medel, 3 hög blommängd). Eftersom båda humlor och fjärilar är känsliga för väderförhållanden så finns det krav som måste uppfyllas för att kunna genomföra en inventering: Temperaturen ska vara över 17 C Det ska vara uppehållsväder. Vindstyrkan ska vara under frisk vind. Fjärilar inventerades endast under soliga förhållanden. Humlor är inte lika känsliga för molnighet och därför gäller inte den regeln för dem. Inventeringarna sker bara när daggen och eventuellt regn hade torkat upp och huvudsakligen mellan 09:00 och 16:30. Rekommendationen är även att endast inventera humlor när det är mellan grader C, på grund av att hög värme påverkar humlors förmåga att födosamla (muntlig källa Jens Risberg, Länsstyrelsen i Dalarna). Det är inte heller lämpligt att inventera fjärilar vid allt för varm väderlek. Analyser I undersökningen har jag studerat om abundansen, d.v.s. antal individer, och artantalet av dagfjärilar och humlor skiljer sig åt mellan åren och mellan uppföljningsenheterna. Abundansen och artantalet ökar ju större ett område är, detta är en generell regel. På 5

6 grund av att alla uppföljningsenheter är olika stora och därför har olika långa transekter totalt sett, så kan resultaten från de olika uppföljningsenheterna inte jämföras rakt av mot varandra. Abundans och artantalet har på grund av detta beräknats utifrån medelvärdet av antal individer och antal arter per 100 transektmeter för varje uppföljningsenhet. De totala abundanserna är de summerade antal funna individer av dagfjärilar, humlor samt dagfjärilar och humlor tillsammans från alla uppföljningsenheter. De totala artantalen är det totala funna antal arter av dagfjärilar, humlor samt dagfjärilar och humlor tillsammans från alla uppföljningsenheter. Abundanserna och artantalen har räknats ut för år 2010 och år 2014 var för sig. De analyser som gjorts är inte statistiska, utan det har endast gjorts jämförande bedömningar mellan de totala abundanserna och totala artantalen samt medelvärdena per 100 transektmeter, för att se vilka mönster som finns. Vid analyserna har de mörka och ljusa jordhumlorna som bestämdes i fält år 2010 sammanförts till gruppen jordhumlor på grund av att de är, som beskrivits tidigare, mycket lika och därför svåra att bestämma i fält. Detta gjordes även för att kunna jämföra resultaten mellan åren med varandra. Blommängden som uppskattades i varje transekt har använts för att se hur medelblommängden per lokal påverkar abundans och artantal hos humlor och dagfjärilar. Eftersom alla transekter är olika långa, kan inte medelvärdet för blommängden per lokal räknas ut genom summan av blommängderna delat på antal transekter per lokal. Istället räknades det ut hur stor andel varje enskild transekts längd motsvarar jämfört med den totala transektländen i varje lokal. Efter det multiplicerades den uträknade andel som varje transekt motsvarar med blommängden på varje enskild transekt. Dessa uträknade värden summerades därefter för varje lokal för vart och ett av de 3 inventeringstillfällena. Medelblommängden per lokal är det uträknade medelvärdet från de 3 inventeringstillfällena. Resultat År 2014 observerades totalt 662 individer och år 2010 observerades totalt 536 individer av fjärilar och humlor (tabell 2 i bilagan). Det är en ökning av den totala abundansen med 23 % sedan år Den totala abundansen av dagfjärilar hade ökat sedan 2010 medan den totala abundansen av humlor hade minskat sedan 2010 (tabell 3 i bilagan, se även figur 1 för att se hur medelabundansen per 100 transektmeter har förändrats mellan åren). Det totala artantalet för båda organismgrupperna hade ökat sedan 2010 (figur 2, tabell 3 i bilagan). Antalet typiska arter för respektive Natura 2000 habitat hade ökat både i abundans och artantal år 2014 jämfört med år 2010 (tabell 4-7). Antalet förekommande typiska arter år 2014 var dock fortfarande lågt för alla uppföljningsenheterna. Den vanligaste dagfjärilsarten var år 2010 pärlgräsfjäril (82 individer) och år 2014 rapsfjäril (124 individer). För humlor var de vanligaste arterna i följande ordning 6

7 jordhumla, åkerhumla och trädgårdshumla år År 2014 var samma humlearter vanligast, men de hade minskat sina populationer mycket. Detta skulle kunna förklara minskningen av den totala humleabundansen år 2014 jämfört med år Undersökningen av blommängden visar att de lokaler som hade högre blommängd generellt verkade ha en högre abundans och artantal av både dagfjärilar och humlor (se figur 3 och 4). Förhållandet har dock inte testats statistiskt. Figur 1 och 2. Figur 1 till vänster visar medelabundansen per 100 transektmeter och figur 2 till höger visar medelartantalet per 100 transektmeter, båda beräknade för alla uppföljningsenheter tillsammans. Figur 3 och 4. Figurerna illustrerar medelabundans (till vänster) och medelartantal (till höger) av dagfjärilar och humlor per 100 transektmeter och hur dessa förhåller sig till medelblommängden på varje lokal. Data kommer från år

8 Figur 5 och 6. Figur 5 till vänster visar medelabundansen för dagfjärilar per 100 transektmeter för varje uppföljningsenhet. Figur 6 till höger visar medelartantalet för dagfjärilar per 100 transektmeter för varje uppföljningsenhet. Figur 7 och 8. Figur 7 till vänster visar medelabundansen för humlor per 100 transektmeter för varje uppföljningsenhet. Figur 8 till höger visar medelartantalet för humlor per 100 transektmeter för varje uppföljningsenhet. Slåtterängar på Biskops-Arnö (ba_6510) I uppföljningsenheten noterades den högsta medelabundansen per 100 transektmeter av både dagfjärilar och humlor från 2014 års inventeringar (figur 5 och 7). Det var även den artrikaste (medelartantal per 100 transektmeter) av alla uppföljningsenheterna, det gäller för båda organismgrupperna och för båda åren (figur 6 och 8). Uppföljningsenheten hade år 2014 betydligt fler arter per 100 transektmeter än de andra uppföljningsenheterna. Abundansen och artantalet (medeltal per 100 transektmeter) för dagfjärilar hade ökat kraftigt sedan Medelabundansen för humlor hade däremot minskat sedan 2010 och det hade inte skett någon förändring i medelartantalet för humlor mellan åren (figur 7 och 8). Intressanta observationer från år 2014 är den typiska arten ängspärlemorfjäril (Argynnis aglaja) som förekom i stort antal på uppföljningsenheten under högsommaren, samt ängsblåvinge (Polyommatus semiargus) (tabell 4). Arterna är inte direkt ovanliga, men de trivs på blomrika gräsmarker och trenden är att deras populationer minskar. 8

9 Trädklädda betesmarker på Biskops-Arnö (ba_9070) Medelabundansen och medelartrikedomen av de båda organismgrupperna per 100 transektmeter hade ökat mycket i uppföljningsenheten sedan 2010 (tabell 4 och 5). Uppföljningsenhet trädklädda betesmarker på Biskops-Arnö och samma slags naturtyp i Hjälstaviken (h_9070) hade ändå lägre medelartantal per 100 transektmeter för dagfjärilar än de två andra uppföljningsenheterna (figur 6 och 8). Intressant att notera är att medelabundansen av humlor hade minskat på alla uppföljningsenheter förutom trädklädda betesmarker på Biskops-Arnö, där den istället hade ökat med 24 % sedan 2010 (figur 7). Det är även den enda av uppföljningsenheterna där medelartrikedomen av humlor per 100 transektmeter hade ökat sedan 2010 (figur 8). Intressanta observationer för dagfjärilar år 2014 var violettkantad guldvinge (Lycaena hippothoe) som är rödlistad, samt den typiska arten ängspärlemorfjäril (Argynnis aglaja). En annan intressant observation är backhumla (Bombus humilis) (tabell 5). Silikatgräsmarker i Hjälstaviken (h_6270) År 2010 hade uppföljningsenheten högst medelabundans av dagfjärilar per 100 transektmeter av alla uppföljningsenheter, men hade till år 2014 fått en lägre medelabundans (figur 5). Det är den enda av uppföljningsenheterna där medelabundansen och medelartantalet av dagfjärilar per 100 transektmeter hade minskat sedan 2010 (figur 5 och 6). Medelabundansen av humlor per 100 transektmeter hade minskat kraftigt sedan 2010 (figur 7). Medelartantalet av humlor per 100 transektmeter är lika mellan åren (figur 8). Studerar man inventeringsresultaten närmare, ser man att det skett ett kraftigt tapp av biologisk mångfald bland de inventerade organismerna i lokal h_6270_1, den totala abundansen har minskat med 80 % och den totala artrikedomen har minskat med 53 % (se vidare figur 9-12 i bilaga). År 2010 observerades den ovanliga och rödlistade svartfläckiga blåvingen (Maculinea arion) i uppföljningsenheten, men den sågs inte under 2014 år inventering. Intressanta observationer år 2014 var klöverblåvinge (Glaucopsyche alexis) samt typarterna ängsblåvinge (Polyommatus semiargus) och prydlig pärlemorfjäril (Boloria euphrosyne) (tabell 6). Trädklädda betesmarker vid Hjälstaviken (h_9070) Medelabundansen och medelartantalet av dagfjärilar per 100 transektmeter hade ökat sedan 2010, medan dessa värden däremot hade minskat för humlor (figur 5-8). Medelabundansen för humlor per 100 transektmeter hade minskat kraftigt sedan

10 Uppföljningsenheten hade jämfört med de andra uppföljningsenheterna år 2014 lägst medelabundans av båda organismgrupperna, näst lägst medelartantal för dagfjärilar och lägst medelartantal för humlor, alla mätta per 100 transektmeter (figur, 5-8). Intressanta observationer år 2014 var klöverblåvinge (Glaucopsyche alexis) och den typiska arten prydlig pärlemorfjäril (Boloria euphrosyne) (tabell 7). Diskussion Min tolkning av resultaten är att det verkar ha skett en generell ökning av den biologiska mångfalden sedan Det finns dock vissa mönster som pekar i motsatta riktningar och det gäller främst situationen för humlor, samt vissa lokaler som uppvisar ett avvikande mönster. Lokalen h_6270_1 i uppföljningsenheten silikatgräsmarker vid Hjälstaviken (h_6270) har fått en betydligt lägre abundans och artrikedom sedan Lokalen hade vid de olika investeringstillfällena svagt betestryck. Detta kan ha pågått under en lägre tid och påverkat den biologiska mångfalden negativt. Det finns även en del andra lokaler, främst bland uppföljningsenheterna trädklädda betesmarker både på Biskops-Arnö och i Hjälstaviken som är mörka och har ett dåligt utvecklat fältskikt. Humlor och många dagfjärilar föredrar öppna och blomrika miljöer, varför ett alltför slutet träd- och buskskikt har en negativ påverkan på dessa organismer. Studier har dock visat att träd och buskar har en positiv påverkan på den biologiska mångfalden av dagfjärilar och humlor (Söderström m.fl. 2001), men det bör inte vara för mörkt på lokalerna. Anledningen till att abundansen av humlor var lägre år 2014 jämfört med 2010 behöver inte vara kopplat till skötseln av lokalerna. Jag observerade även detta mönster för humlor på helt andra platser under sommaren 2014 och tolkningen är därför att det kan ha varit ett sämre år för humlor. Detta kan ha sin orsak i naturliga populationsvariationer, som kan bero på exempelvis predation och parasitangrepp. Väderleksförhållanden har också en stor påverkan på insektspopulationer. På grund av att det under våren och tidigare delen av sommaren år 2014 var kallt hade säsongen för humlor troligtvis förskjutits. Data från SMHI pekar på att Uppsala län inte har haft en så kall juni sedan Under juli kom dock värmen igång ordentligt och det blev mycket varmt och torrt väder, vilket tokar ut blommande örter och påverkar deras förmåga att producera nektar. Detta påverkar i sin tur dagfjärils- och humlepopulationerna. Det torra och varma vädret kan även ha påverkat inventeringsresultatet för humlor, då man enligt gängse praxis inte bör inventera humlor när det är varmare än 27 grader C. Det är inte heller lämpligt att inventera fjärilar vid för varmt väder. Det var dock inte möjligt att följa dessa rekommendation under den mycket varma perioden under juli och början på augusti Allt detta är något man generellt bör beakta då man jämför resultat från olika år mot varandra, det vill säga att exempelvis väderleksförhållanden under vissa år kan påverka resultaten mer än själva skötseln av områdena. Abundansen och artantalet av humlor hade dock 10

11 minskat mycket mer i uppföljningsenheterna vid Hjälstaviken än på Biskops-Arnö (figur 7 och 8). Det skulle kunna ha sin förklaring i att det var mycket torrt och få blommande växter i de inventerade lokalerna vid Hjälstaviken under den senare delen av säsongen. De samlade inventeringarna kan säga något om större mönster, men är samtidigt en samling ögonblicksbilder. Det kan därför vara svårt att veta om vissa arter som observerats mer sällan har tillkommit eller försvunnit från lokalerna. Mönstret för dagfjärilarna verkar dock tyda på att deras biologiska mångfald har ökat i de inventerade uppföljningsenheterna. Att situationen för humlor ser sämre ut år 2014 jämfört med 2010 tolkar jag som att den beror mer på vädret än på den faktiska skötseln av lokalerna. Min samlade bild av inventeringsresultaten är därför att restaureringsarbetena har gett ett gott resultat. För att öka den biologiska mångfalden av dagfjärilar och humlor ytterligare kan rekommendationen vara att öka ljusinsläppet till vissa av lokalerna med dåligt utvecklat fältskikt. För några andra lokaler handlar det istället om att betestrycket bör bli högre. Betestrycket bör dock inte vara för högt, utan örter måste kunna gå i blom. En annan faktor som är viktig för den biologiska mångfalden är det omgivande landskapet. Mångfalden i lokalerna beror inte enbart på den lokala skötseln utan även på vad som sker i landskapet i stort och vilka andra livsmiljöer som organismgrupperna kan utnyttja (Söderström m. fl. 2001). Eftersom det finns så många Natura 2000 lokaler över hela Biskops-Arnö och dessa lokaler dessutom ligger i nära anslutning till varandra, bör det finnas god potential till en fortsatt bra utveckling för humlor och dagfjärilar i området. Situationen för Natura 2000 lokalerna vid Hjälstaviken, med dess vidsträckta naturreservat med många olika intressanta lokaler, bör också vara god ur ett större landskapsekologiskt perspektiv. 11

12 Referenser Natura 2000 i Sverige (2003). Handbok med allmänna råd. Naturvårdsverket. MIA Inre Mälarens skärgård. Restaurering och skötsel ett projekt inom Life+ Bergsten J. (2007). Inventering av svartfläckig blåvinge, Maculinea arion, i Uppsala län Länsstyrelsen i Uppsala län. Eliasson C.U., Ryrholm N., Gärdenfors U. (2008). Fjärilar: Dagfjärilar, Hesperiidae Nymphalidae. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna, ArtDatabanken. Haglund A. och Vik P. (2010). Naturvårdsverkets manual för uppföljning av betesmarker och slåtterängar i skyddade områden. Naturvårdsverket Holmström, G. (2009). Humlor alla Sveriges arter. Så känner du igen dem i naturen och i trädgården. Östlings Bokförlag Symposium. Jacobsson A. (2010). Vägledning för 6510 slåtterängar i låglandet. Naturvårdsverket. Jacobsson A. (2011). Vägledning för 9070 trädklädda betesmarker. Naturvårdsverket. Jacobsson A. (2011). Vägledning för 6270 silikatgräsmarker. Naturvårdsverket. Lindholm M. (2010). Inventering av humlor och dagfjärilar på Biskops Arnö och i Hjälstaviken Pro Natura. Mossberg B. och Cederberg B. (2012). Humlor i Sverige 40 arter att älska och förundras över. Bonnier Fakta. Söderström B., Svensson B., Vessby K. och Glimskär A. (2001). Plants, insects and birds in semi-natural pastures in relation to local habitat and landscape factors. Biodiversity and Conservation 10:

13 Bilagor Tabeller Tabell 2. Uppföljningsenheterna och deras abundans och artantal från inventeringarna år 2010 och Uppföljningsenhet Abundans 2010 Abundans 2014 Artantal 2010 Artantal 2014 ba_ ba_ h_ h_ Tabell 3. Abundans och artantal för dagfjärilar, humlor och totalt (sammanräkning dagfjärilar och humlor) för år 2010 och Grupp Abundans 2010 Abundans 2014 Artantal 2010 Artantal 2014 Dagfjärilar Humlor Totalt Tabell 4. Artsammansättning för uppföljningsenhet Slåtterängar på Biskops-Arnö (ba_6510) år 2010 och Typiska arter för naturtypen markerade med X (Vägledning för 6510 slåtterängar i låglandet). Uppföljningsenhet Grupp Art Typisk Antal 2010 Antal 2014 Luktgräsfjäril 0 9 ba_6510 dagfjärilar Skogspärlemorfjäril X 0 1 Ängspärlemorfjäril X 3 18 Silverstreckad pärlemorfjäril 0 4 Älggräspärlemorfjäril 0 3 Pärlgräsfjäril 5 4 Tistelfjäril 0 1 Skogsgräsfjäril 0 1 Påfågelöga 1 0 Vitgräsfjäril 1 1 Skogsnätfjäril X 1 0 Ängssmygare 6 3 Kvickgräsfjäril 0 1 Kålfjäril 1 0 Rapsfjäril 2 1 Silverblåvinge 0 3 Puktörnevinge 3 2 Ängsblåvinge X 0 1 Mindre tåtelsmygare 0 4 Trädgårdshumla 2 1 humlor Jordhumla 11 9 Åkerhumla

14 Tabell 5. Artsammansättning för uppföljningsenhet Trädklädda betesmarker på Biskops-Arnö (ba_9070) år 2010 och Typiska arter för naturtypen markerade med X (Vägledning för 9070 trädklädda betesmarker). Violettkantad guldvinge är rödlistad. Uppföljningsenhet Grupp Art Typisk Antal 2010 Antal 2014 Nässelfjäril 0 2 Aurorafjäril 4 1 Luktgräsfjäril ba_9070 dagfjärilar Skogspärlemorfjäril X 1 0 Ängspärlemorfjäril X 5 21 Silverstreckad pärlemorfjäril 6 17 Brunfläckig pärlemorfjäril X 4 0 Älggräspärlemorfjäril 0 1 Pärlgräsfjäril Kamgräsfjäril 1 0 Skogsgräsfjäril 0 3 Eksnabbvinge 0 1 Citronfjäril 0 4 Påfågelöga 3 1 Vitgräsfjäril 11 1 Violettkantad guldvinge X 0 2 Mindre guldvinge 0 1 Skogsnätfjäril X 2 2 Ängssmygare 10 5 Kvickgräsfjäril 0 1 Kålfjäril 7 0 Rapsfjäril Rovfjäril Vinbärsfux 0 1 Puktörnevinge 4 3 Mindre tåtelsmygare 0 12 Amiral 0 1 Jordsnylthumla 0 2 Åkersnylthumla 0 3 Trädgårdshumla 9 6 Backhumla 0 1 Hushumla 1 3 Ljunghumla 3 0 Stenhumla 5 3 humlor Jordhumla Åkerhumla Ängshumla 2 4 Gräshumla 0 2 Stensnylthumla 0 1 Blåklockshumla 0 2 Haghumla 0 2 Humla oidentifierad

15 Tabell 6. Artsammansättning för uppföljningsenhet Silikatgräsmarker i Hjälstaviken (h_6270) år 2010 och Typiska arter för naturtypen markerade med X (Vägledning 6270 för silikatgräsmarker). Svartfläckig blåvinge är rödlistad. Uppföljningsenhet Grupp Art Typisk Antal 2010 Antal 2014 Nässelfjäril 3 1 h_6270 dagfjärilar Aurorafjäril 2 4 Luktgräsfjäril Ängspärlemorfjäril X 0 8 Silverstreckad pärlemorfjäril 3 2 Prydlig pärlemorfjäril X 0 1 Älggräspärlemorfjäril 0 3 Pärlgräsfjäril 21 6 Kamgräsfjäril 1 5 Tistelfjäril 0 2 Klöverblåvinge 0 1 Citronfjäril 4 5 Påfågelöga 9 0 Vitgräsfjäril 1 0 Ängsvitvinge 1 1 Mindre guldvinge 1 2 Vitfläckig guldvinge X 1 0 Svartfläckig blåvinge 1 0 Skogsnätfjäril 2 0 Ängssmygare 6 4 Kålfjäril 7 0 Rapsfjäril 16 9 Rovfjäril 3 0 Silverblåvinge 1 0 Puktörnevinge 5 10 Ängsblåvinge X 0 2 Eldsnabbvinge 3 0 Trädgårdshumla 3 0 Hushumla 0 1 humlor Jordhumla 16 0 Åkerhumla 6 1 Haghumla

16 Tabell 7. Artsammansättning för uppföljningsenhet Trädklädda betesmarker vid Hjälstaviken (h_9070) år 2010 och Typiska arter för naturtypen markerade med X (Vägledning för 9070 trädklädda betesmarker). Uppföljningsenhet Grupp Art Typisk Antal 2010 Antal 2014 Luktgräsfjäril 0 10 h_9070 dagfjärilar Ängspärlemorfjäril X 0 3 Prydlig pärlemorfjäril X 0 1 Grönsnabbvinge 1 0 Pärlgräsfjäril 5 6 Kamgräsfjäril 0 1 Klöverblåvinge 0 2 Citronfjäril 2 2 Vitgräsfjäril 1 0 Skogsnätfjäril X 2 2 Sorgmantel 0 1 Ängssmygare 0 2 Kålfjäril 4 2 Rapsfjäril 4 13 Rovfjäril 2 0 Puktörnevinge 1 5 Ängsblåvinge X 1 0 Smultronvisslare X 0 1 Amiral 0 1 Trädgårdshumla 4 0 humlor Stenhumla 1 0 Jordhumla 16 0 Åkerhumla 1 2 Ängshumla 2 1 Haghumla 2 1 Områdesbeskrivningar Hjälstaviken Hjälstaviken är en grund slättsjö som omgärdas av vidsträckta våtmarker. Området har en hög biologisk mångfald av fåglar och är mycket viktig för häckande fåglar även ut ett internationellt perspektiv. Våtmarkerna omkring Hjälstaviken betas av nötkreatur och på så vis har de ur naturvårdssynpunkt värdefulla strandängarna skapats. Omkring strandängarna finns åkermark som odlas med spannmål, samt vissa höjder i terrängen som är mer torra och ibland bevuxna med skog. Många av dessa höjder ingår i den stora mer eller mindre sammanhängande betesmarken med strandängarna som omgärdar Hjälstaviken och hela detta område är naturreservat. De inventerade lokalerna utgörs inte av strandängar, utan främst av trädklädd betesmark av typen Natura 9070 (2 lokaler) och mer öppen gräsmark av typen Natura 6270 (2 lokaler). Biskops-Arnö Biskops-Arnö är en ö i Mälaren med gammal bebyggelse och ett landskap bestående av skog, betesmarker och åkrar. Det finns mycket lövträd på Biskops-Arnö och många gamla jätteekar. De flesta besökta lokalerna har mer eller mindre inslag av ek och hassellundar. Vissa av lokalerna är delvis ganska mörka och igenväxta, ofta med sly, som slån och rosväxter. Lokalerna på västra sidan och mot norr består delvis av brant terräng. På Biskops-Arnö besöktes 11 lokaler, 10 stycken Natura 9070 och en Natura Över hela ön och på de flesta av de besökta lokalerna är Natt och Dag (Melampyroum nemoroum) mycket vanligt förekommande. 16

17 Lokalbeskrivningar Alla lokalbeskrivningar är från inventeringen år Lokaler i Hjälstaviken Lokalerna h_9070_2 och h_6270_2 ingår i samma betesmarksinhägnad. Antal betesdjur är ej känt. H_9070_1 Lokalen är en hage med mestadels ek, som alla är av ungefär samma ålder. Det saknas jätteekar på lokalen, men det förekommer lite död ved. Stora delar av lokalen är beskuggad och fältskiktet är ställvis dåligt utvecklad och det finns därför mycket blottad mark. Vissa andra delar av lokalen är ljusare och har mer utvecklat fältskikt. Lokalen övergår åt alla håll till öppna gräsmarker som under första och andra inventeringsomgången hade många blommande örter. Vid det sista besöket var mycket vegetation uttorkad och därför fanns det få blommor, vilket i sin tur troligtvis ledde till ett lågt individantal. Lokalen betas ej, den är instängslad så att djuren inte kan gå in, vilket även har bekräftats av markägaren. Lokalen omgärdas av betesmark åt alla håll utom åt väster, där det istället ligger en åker. H_9070_2 Lokalen är en trädbevuxen kulle med större höjdskillnader och berg i dagen på vissa ställen. Detta gör att vissa delar har en mer torr markkaraktär. På lokalen växer blandat löv- och barrträd, allra mest tallar och vissa enar. Det är inte så mycket sly som tagit över på denna lokal som på många andra. Lokalen kanske är den allra minst igenväxta med avseende på sly av alla de besökta lokalerna. Det är därför luftigt, med mycket gläntor mellan träden, men gläntorna är små och lokalen är därför ändå förhållandevis mörk. Det finns mycket blåbärsris och smultronplantor på lokalen. Det var mycket torrt under sista besöket, med stora kala uttorkade fläckar utan vegetation eller uttorkad vegetation. H_6270_1 En ljus och öppen lokal med enstaka enbuskar och blandade lövträd. Det växer en del slån och annat sly på delar av lokalen. Det finns en dominans av högvuxna gräsarter på lokalen, samt brännässlor i stora bestånd, vilket gör att många blommande örter håller på att konkurreras ut. Lokalen är dåligt betad, det fanns endast 2-3 hästar från och med andra inventeringsomgången. H_6270_2 Överlag en mycket ljus och öppen lokal, med både löv och barrträd. Området domineras dock av tall och enar. Lövträden består av blandade arter, det är dock inte en dominans av ek och hassel som på Biskops-Arnö. I vissa delar av lokalen växer det mycket slån. Sista besöket var det mycket torrt i marken och uttorkad växtlighet och därför knappt några blommande blommor, endast några blommande tistlar och rödklint. Lokalen har hög abundans och artrikedom av dagfjärilar. 17

18 Lokaler på Biskops-Arnö Lokalerna ba_9070_7, ba_9070_8, ba_9070_9, ba_9070_10 och ba_6510 ingår i samma stora betesmarksinhägnad. Betespåsläppet skedde efter andra inventeringsomgången, d.v.s. någon gång efter 10 juli och bestod av ca 20 djur. Min observation var att djuren främst höll till vid lokal ba_9070_10. Lokalerna ba_9070_5, ba_9070_2 samt en mindre del av lokalen ba_9070_4 ingår i samma stora betesmarksinhägnad. Betespåsläppet skedde mellan första och andra inventeringsomgången. Antal djur för den inhägnaden är inte känt. BA_6510 Mer öppen mark med vissa stora ekar och hasselbuskar, samt en del döda träd, både stående och liggande. Lokalen riskerar dock att växa igen med främst rosväxter och slån. I södra delen av lokalen förekommer det stora bestånd av älggräs som håller på att konkurrera ut övrig vegetation. Tidigare under säsongen växte det en del brudbröd på lokalen och senare under högsommaren en del rödklint. Andra vanligt förekommande örter var johannesört (Hypericum spp), brunört, gullvivor och blåklockor (Campanula rotundifolia). BA_9070_1 Lokalen är en trädbevuxen kulle med branter åt olika väderstreck. På sina ställen förekommer det berg i dagen. Lokalen är mycket igenväxt med sly som slån och rosväxter. Olika löv- och barrträd växer i täta bestånd. Dessa igenväxta delar är därför mörka. Det förekommer stora bestånd av brännässlor och träjon på lokalen. Lokalen betas ej. Den i stort sett enda formen av mänsklig störning är i form av stig som går i ost-västlig riktning genom lokalen, där det är något ljusare. De delar av lokalen med mer berg i dagen är också betydligt ljusare och det var framförallt där som de flesta observationerna av humlor och dagfjärilar gjordes. BA_9070_2 Lokalen är en trädbevuxen kulle och på vissa delar finns det berg i dagen. Västerut övergår lokalen i en strandäng. Lokalen är inte så mörk som vissa andra. Trädslagen är av blandade lövarter, bl.a. ek, al och körsbär. Det har brett ut sig en del slånbärsbuskar i form av häckar, men slånet har inte tagit över lika mycket som på många andra lokaler. Det finns även den del krusbärsbuskar. För övrigt växer det mycket tistlar och brännässlor på lokalen. BA_9070_3 En mindre kulle bevuxen med främst stora ekar och hasselbuskar. Lokalen är ganska ljus. Sly som slånbärsbuskar håller på att ta över den obetade kullen. Det växter mycket rödklöver på lokalen och kärleksört på de mer torra partierna på bergknallarna. Det finns även mycket johannesört, natt och dag och träjon. BA_9070_4 Den till arean största av de inventerade lokalerna. Lokalen sluttar brant västerut och utgörs där till viss del av berg i dagen. Speciellt transekt (ID-nummer i excelfil) 1,2, 3 och 4 sluttar brant i de västra delarna. Precis öster om lokalen finns ett område med planterad granskog. Lokalen är mestadels ljus, med mest lövträd, så som björk, ek och asp och hasselbuskar. Det förekommer även lite tallar. På sina ställen är lokalen mer igenvuxen med en del slån och rosväxter samt annan sly, 18

19 speciellt på branterna på västra sidan. Lokalen är utgallrad på sly och träd och på vissa ställen har en del ris lämnats kvar och där saknas markvegetation. Längst norrut är lokalen mycket trädbevuxen och mörk och transekt 0 och 1 övergår västerut i ett mörkt alkärr. Det växer på sina ställen mycket natt och dag på lokalen och kärleksört på de torrare bergspartierna. BA_9070_5 En mycket omväxlande lokal med både öppna marker och mer mörka skogiga delar. Terrängen är blandad, med både berg i dagen, branta delar och mer flacka partier med tjockare jordlager. Västerut, där lokalen möter Mälaren är marken mer fuktig och där växter det klibbal. I dessa delar är det mörkt och fältskiktet är inte så utvecklat. I övrigt växer det en del ek och hasselbuskar på lokalen och det finns även större buskage av slån och rosväxter. Tistlar och brännässlor är vanligt förekommande i vissa av lokalens öppna till mer halvöppna delar. Vid tredje inventeringstillfället hittades en mängd fjärilar på ett stort blommande tistelbestånd. BA_9070_6 Lokalen är ganska ljus med många gläntor och har en hyfsat flack terräng med mindre kullar och bergknallar. Det växter lövträd och lite tall på lokalen. Av lövträden dominerar ek och det finns en del stora ekar, samt även döda träd. Av fältskiktet dominerar natt och dag samt blåbärsris. Lokalen betas ej. BA_9070_7 På lokalen växter mycket lövträd, främst ek och hasselbuskar med ett mycket slutet träd- och buskskikt. Detta gör lokalen mörk med lite ljus som når marken. Fältskiktet är därför dåligt utvecklat och det finns stora partier med mer eller mindre bar mark. Betespåsläppet skedde efter andra inventeringsomgången. BA_9070_8 Lokalen är omväxlande med både större gläntor, men består till största del av lövträd, främst stora ekar och hassellundar. Delar av lokalen är mer igenväxt med rosväxter och slån. Det finns flera större gläntor i lokalen, där det växte en del kärrtistlar och älggräs. Där fanns de flesta av de funna fjärilarna och humlorna på lokalen. En del av lokalen avviker skarpt i karaktär från de övriga delarna, då den utgörs av ett hygge, som tidigare har varit granskog. De norra delarna av transekt 5-7 sträcker sig genom denna del. Det hittades även en del dagfjärilar och humlor i den delen av lokalen. Betespåsläpp skedde efter andra inventeringsomgången. BA_9070_9 Lokalen har en ganska flack terräng och är generellt skuggig och mörk. Det växter lövträd, främst ek och hasselbuskar på lokalen och det förekommer en del död ved och fallna träd. På den östra delen av lokalen är det mer mörkt och fältskiktet är dåligt utvecklat. Det förekommer en del gläntor i den västra delen och där växter det olika örter, av vilka natt och dag kanske är den mest dominerande blomväxten. 19

20 BA_9070_10 Lokalen består av en trädbevuxen kulle som övergår i strandängar. På lokalen växter blandade lövträd, mest ek, lönn och en del klibbal på de mer fuktiga partierna. Det finns även död ved på lokalen, både i form av döda ståträd och liggande ved. På de trädbevuxna delarna av lokalen är det ganska mörkt och fältskiktet är ställvis dåligt utvecklad. I vissa delar växter det stora bestånd av brännässlor. 20

21 Diagram lokaler Figur 9. Medelabundans av dagfjärilar per 100 transektmeter för varje lokal år 2010 och Figur 10. Medelartantal av dagfjärilar per 100 transektmeter för varje lokal år 2010 och

22 Figur 11. Medelabundans av humlor per 100 transektmeter för varje lokal år 2010 och Figur 12. Medelartantal av humlor per 100 transektmeter för varje lokal år 2010 och

23 Kartor över lokalerna Figur 13. Karta över Biskops-Arnö med de inventerade lokalerna. 23

24 Figur 14. Karta över Hjälstaviken med de inventerade lokalerna. 24