Uppföljande lavinventering i Botkyrka kommun

Transkript

1 Rapport 2005:2 Foto: Sten Modén Uppföljande lavinventering i Botkyrka kommun År 2005 Miljöförvaltningen Utredningsenheten Miljöövervakning

2 2

3 Uppföljande lavinventering i Botkyrka kommun På uppdrag av Miljöförvaltningen i Botkyrka kommun Ingela Andersson Sanna Andersson CAREX Naturkonsult HB

4 4

5 INNEHÅLL SAMMANFATTNING INLEDNING MATERIAL OCH METODER INVENTERINGSOMRÅDET KRITERIER FÖR PROVYTA OCH PROVTRÄD INDIKATORARTER VARIABLER BERÄKNING AV RESULTAT RESULTAT OCH DISKUSSION UTBREDNING AV INDIKATORARTERNA FÖRORENINGSZONER FÖRSLAG TILL UPPFÖLJNING...35 LITTERATUR

6 6

7 SAMMANFATTNING En uppföljande undersökning av fem trädlevande lavarter med olika känslighet för luftföroreningar har genomförts i Botkyrka under maj-juni Motsvarande undersökningar har tidigare genomförts 1989, 1995 och Lavinventeringarna ger en bild av luftföroreningsbelastningen inom olika delar av kommunen. Tidigare lavinventeringar har utförts i kombination med en inventering av kronutglesningen (barrförlusterna) hos gran och tall. I den nu föreliggande rapporten redovisas en uppföljning enbart av tidigare utförda lavinventeringar. Lavinventeringen har vid alla fyra tillfällena utförts på 20 ytor jämnt fördelade över kommunen. Mellan 1989 och 1995 ökade lavförekomsten i hela kommunen. Även år 2000 skedde en viss förbättring även om resultatet är var mer svårtolkat. På många ytor förekom missfärgningar av lavarna år Resultatet av inventeringen år 2005 visar på ytterligare förbättringar av lavförekomsten i stora delar av kommunen. En påverkan på lavfloran kan dock fortfarande ses i hela kommunen. De mest påverkade delarna av kommunen är nu det nordöstra hörnet samt ett område i den sydvästra delen av kommunen. I det nordöstra hörnet är det värmeverk som står för Botkyrkas största svaveldioxidutsläpp beläget och den delen av kommunen är därtill mycket tätbefolkad och vetter mot centrala Stockholm. Den sydvästra delen av kommunen vetter mot Södertälje och lokala utsläppskällor där, vilket skulle kunna vara en förklaring till den dåliga lavförekomsten i området. 7

8 8

9 1 INLEDNING På uppdrag av miljö- och hälsoskyddsnämnden i Botkyrka kommun utförde Carex Naturkonsult HB 1989 en lavinventering. Denna inventering följdes upp 1995 och I lavinventeringarna ingick vid samtliga tillfällen 20 ytor jämnt fördelade över kommunen. Olika lavarters förekomst är ett bra mått på luftföroreningsbelastningen, främst av svaveldioxid (SO 2 ). Dessa studier gjordes som ett komplement till studier av skogsskador, i form av kronutglesning (barrförluster) hos gran och tall. Vid samtliga tre tidigare inventeringstillfällen var påverkan på lavförekomsten störst i kommunens norra del. Påverkan på lavfloran minskade mellan 1989 och Carex Naturkonsult HB fick år 2005 i uppdrag av miljöförvaltningen i Botkyrka att följa upp de tidigare lavinventeringarna. Uppföljningen gjordes i samtliga 20 områden som ingått tidigare. I bilaga 1 finns en bakgrundsbeskrivning om lavar som indikatorer på luftföroreningar. De luftföroreningar som belastar Botkyrka kommun härrör dels från långväga transport, dels från regionala källor och dels från källor inom kommunen. Botkyrka är beläget sydväst om Stockholm och avståndet från Stockholms centrum till Botkyrkas nordöstra kommungräns är ca 15 km. Området mellan Stockholm och Botkyrka är till stor del tätbebyggt. Väster om Botkyrka ligger Södertälje med bl.a. Igelsta värmeverk, nära gränsen till Botkyrka. Inom Botkyrka kommun beräknades de totala utsläppen av SO 2 -S år 1987 till 190 ton (Miljö- och hälsoskyddskontoret, 1988) och år 1998 beräknades de vara 100 ton (Stockholm och Uppsala läns luftvårdsförbund, 1999). Enligt motsvarande beräkning för 2003 var de totala utsläppen av SO 2 -S 115 ton, varav 110 ton kom från energisektorn och resten från spridda källor, bl.a. sjöfart 9

10 (Stockholm och Uppsala läns luftvårdsförbund, 2005). Utsläppen av SO 2 -S från Stockholms län som helhet uppgick år 1998 till 2100 ton, varav 750 ton kom från Stockholms kommun (Stockholm och Uppsala läns luftvårdsförbund, 1999), och år 2003 uppgick de till 1850 ton varav 605 ton från Stockholms kommun (Stockholm och Uppsala läns luftvårdsförbund, 2005). Läget på Botkyrkas tätorter, motorväg och värmeverket Fittjaverket finns redovisade i figur 1. Fittjaverket och Tumba bruk stod tillsammans för ett utsläpp av SO 2 -S på 167 ton år År 1999 var utsläppet av SO 2 -S från Fittjaverket 78 ton och år 2003 var utsläppet av svavel (S) 1 från Fittjaverket 106 ton (Söderenergi, 2003). Utsläppen av SO 2 från Igelsta värmeverk i Södertälje sjönk mycket kraftigt från slutet av 1980-talet till mitten av 1990-talet. Därefter har en viss ökning skett. Utsläppen av SO 2 -S var ton medan motsvarande utsläpp 1994 var 36 ton. Under åren har svavelutsläppen legat runt 50 ton eller strax däröver, för att år 2003 sjunka till 24 ton (Söderenergi, 1990, 1994, 1999 och 2003). En annan betydande utsläppskälla för SO 2 -S i Södertälje kommun är sjöfarten, som år 2003 beräknades stå för ett utsläpp på 20 ton SO 2 -S. Genom kommunens norra del löper en motorväg (E20/E4). I den norra delen av kommunen finns även ett stort antal mindre vägar. Vägtrafiken ger upphov till luftföroreningar som kväveoxider och kolväten, vilka alltså i första hand belastar norra Botkyrka. 1 Det framgår inte om hela mängden svavel släpptes ut i form av svaveldioxid eller om även andra former förekom. 10

11 Figur 1. Karta utvisande Botkyrkas tätorter (rastrerade), värmeverket Fittjaverket (triangel) samt motorvägen. 11

12 2 MATERIAL OCH METODER Den metod som använts vid inventeringarna 1989, 1995, 2000 och 2005 bygger huvudsakligen på en metod som finns beskriven i Naturvårdsverkets PM nr 1556 (Westman, 1982). 2.1 Inventeringsområdet I inventeringen 1989 ingick 20 provytor, som placerades på ett sådant sätt att en god bild av föroreningssituationen i hela kommunen skulle fås. Provytor i samma 20 områden inventerades också 1995, 2000 och Ytornas läge framgår av figur 2. Mer detaljerade kartor finns hos miljöförvaltningen i Botkyrka kommun. 2.2 Kriterier för provyta och provträd Lavarnas förekomst och vitalitet är beroende av flera olika faktorer såsom fuktighet, ljus, temperatur och underlagets beskaffenhet. Därför är det viktigt att inverkan på lavarna från dessa ståndortsfaktorer är så lika som möjligt över hela undersökningsområdet. Av tabell 1 och 2 framgår ett antal generella kriterier som i förväg ställdes upp för provytor och provträd, för att få en så god standardisering som möjligt. I undersökningen valdes provytor med en god och jämn utbredning av lavarterna. Varje yta var 40x40 meter. På ytan valdes nio granar som provträd. Dessa träd skulle uppfylla kriterierna enligt tabell 2, men också uppvisa så god lavrikedom som möjligt. Genom att alltid välja träd med god lavrikedom minskades risken för slumpmässiga skillnader mellan olika ytor, vilka annars skulle kunna uppstå då vissa träd saknar lavar av andra orsaker än effekter av luftföroreningar. Resultatet av undersökningen ger alltså den maximala bilden 12

13 Figur 2. Lavytornas placering i Botkyrka kommun. 13

14 av lavarnas utbredning trots påverkan av luftföroreningar. Träden undersöktes runt om. Lavförekomsten noterades ej på helt döda grenar. I vissa fall gjordes frånsteg från de generella kriterierna, bl.a. beståndets storlek eftersom det i norra delen av kommunen är svårt att hitta bestånd som på alla punkter överensstämmer med kriterierna. Strävan har dock varit att i möjligaste mån uppfylla samtliga kriterier. Bryoria capillaris söktes på ett större område, 100x100 meter. B. capillaris har endast studerats på fem träd per provyta, då analysen av denna art är förhållandevis tidskrävande. Tabell 1. Generella kriterier för standardisering av beståndets egenskaper och provytans läge i beståndet. A. Beståndet - Minst 4 hektar. - Träden skall vara fullt uppväxta (minst 40 år) men ej överåriga. - Dominans av gran. - Beståndet ska vara slutet men ej överslutet. B. Provytans läge i beståndet - Minst 50 m, helst 100 m från körväg, skogsbryn, myrmark och bäck. - Minst 100 m, helst 200 m från motorväg, riksväg, sjö och större vattendrag. - Lutning högst 10% och inga större ojämnheter. - Frisk mark, ej torr mark med lavtäcke eller berghällar, ej översilad mark med stora inslag av vitmossa eller sumpfläckar med träden på tuvor. - Krontäckningen skall vara 20-60%. Tabell 2. Generella kriterier för standardisering av provträd. - Art: Gran. - Ålder: Över 40 år. - Grenar: Levande grenar måste finnas så långt ner att de kan nås för undersökningen. - Vitalitet: Ej träd som är döende. - Omgivande vegetation: Ej högre buskar eller grenar från andra träd intill trädet där lavar 14

15 skall undersökas. 15

16 2.3 Indikatorarter Som indikatorarter bör man alltid välja arter som skulle ha varit så vanliga i det inventerade området så att de skulle ha funnits på alla provytor, om området varit opåverkat av luftföroreningar. På så sätt kan sammanhängande utbredningsbilder fås av indikatorarterna. Indikatorarterna har också valts så att de representerar olika känslighet för föroreningar. I tabell 3 redovisas de undersökta arterna och deras känslighet för SO 2. Tabell 3. De undersökta indikatorarterna och deras känslighet för SO 2. Art SO 2 -känslighet Bryoria capillaris (grå tagellav) mycket hög Usnea spp (skägglavar) hög Pseudevernia furfuracea (gällav) medel Platismatia glauca (näverlav) medel Hypogymnia physodes (blåslav) ganska låg Inom släktet Bryoria finns andra arter som kan likna Bryoria capillaris. För bestämning av Bryoria capillaris användes därför 10 % KOH-lösning (kaliumhydroxidlösning) som färgas gul av laven. 2.4 Variabler I undersökningen användes ett antal olika mätvariabler. Dessa redovisas nedan. Förekomst: Anger om arten finns i provytan eller på provträdet. Förekomst noteras med 1. Ej förekomst noteras med 0. 16

17 Vertikal fördelning: Anger den maximala höjden i trädet som laven är synlig med kikare (7x50), relaterat till trädhöjden (maxhöjd/trädhöjd). 0.1 nedersta grenarna 0.2 högst upp till 1/5 av trädets höjd 0.3 -"- ca 1/3 av trädets höjd 0.4 -"- något mindre än 1/2 av trädets höjd 0.5 -"- hälften av trädets höjd 0.6 -"- något mer än 1/2 av trädets höjd 0.7 -"- ca 1/3 från toppen 0.8 -"- ca 1/5 från toppen 0.9 nära toppen Riklighet: A. Täckning av Platismatia glauca på de nedersta grangrenarna. 0 saknas 1 enstaka exemplar på en eller flera grenar 2 mindre än halva grenens huvudaxel vanligtvis täckt, men ej som 1 3 mer än halva huvudaxeln vanligtvis täckt, men ej som 4 4 heltäckande på de flesta grenar B. Antal exemplar av Pseudevernia furfuracea på de nedersta grenarna. 0 saknas 1 enstaka exemplar exemplar exemplar exemplar 5 mer än 20 exemplar Storlek: Anger den maximala längden mätt med en halv centimeters noggrannhet. 17

18 Bedömningen av de olika variablerna har gjorts på de nedre grangrenarna (bortsett från den vertikala fördelningen). Av tabell 4 framgår vilka variabler som använts för de olika arterna. Tabell 4. De undersökta arterna och de variabler som har använts för varje art. För samtliga arter har förekomsten noterats. Art Variabel Bryoria capillaris Usnea spp Pseudevernia furfuracea Platismatia glauca vertikal fördelning storl ek storl ek riklighet storl ek riklighet Hypogymnia physodes vertikal fördelning 2.5 Beräkning av resultat För varje provyta räknades ett medelvärde fram av variabelvärdena från de undersökta provträden. Detta gjordes för samtliga variabler utom storlek, där medelvärdet endast räknades fram för de träd där den aktuella lavarten förekom. Medelvärdet för den vertikala fördelningen av Bryoria capillaris bygger på fem provträd, på grund av den förhållandevis tidskrävande analysen. 18

19 3 RESULTAT OCH DISKUSSION 3.1 Utbredning av indikatorarterna Här följer en redovisning av varje indikatorart för sig. Resultaten redovisas i figurerna 3-6 samt i tabellform i bilaga 2 och 3. Som framgår av metodbeskrivningen inventerades i huvudsak samma ytor år 2005 som 2000, 1995 och Några ytor har dock behövt flyttas t.ex. på grund av avverkningar. Strävan har då varit att lägga den nya ytan så nära den gamla som möjligt. Även om samma yta som tidigare har inventerats kan det exakta valet av provträd inom ytorna ha varierat mellan åren, eftersom inga markeringar gjorts på träden (markeringar kan skada lavarna). Vid tolkningen av resultat bör därför mindre variationer inom enstaka provytor inte övertolkas. Hypogymnia physodes Den vertikala fördelningen av Hypogymnia physodes på grangrenar har studerats i hela undersökningsområdet. Av de undersökta arterna är H. physodes minst känslig för luftföroreningar. Redan 1989 förekom arten högst upp i träden på samtliga provytor (variabelvärde 0.9). Situationen var densamma 1995, 2000 och Eftersom det inte föreligger någon skillnad mellan provytorna redovisas ingen figur. Den nu mycket goda förekomsten av H. physodes utgör en bra referens inför uppföljningar, om föroreningssituationen skulle försämras. Platismatia glauca Vid inventeringen 1989 fanns arten på alla provytor utom en (yta 5, vid Hågelby). Av figur 3 framgår dock att förekomsten av P. glauca 1989 var mycket sparsam i hela den norra delen av kommunen hade situationen förbättrats och arten fanns på alla provytor. Rikligheten hade också ökat på provytorna i den norra delen av kommunen och 1995 dominerade variabelvärdet 1 där. En viss ytterligare förbättring hade skett år 2000, främst i de mellersta delarna av 19

20 kommunen. År 2005 är den övergripande bilden i stort sett oförändrad jämfört med år P. glauca torde främst vara användbar som indikatorart i områden relativt nära föroreningskällor. På grund av naturliga miljöfaktorer kan variabelvärdet 2 vara vanligt förekommande även långt från föroreningskällor (Andersson och Johnson, 1987). På provytorna i den södra delen av kommunen förekom främst variabelvärdet 2 men även 3 vid samtliga inventeringstillfällen. Pseudevernia furfuracea Förekomsten av Pseudevernia furfuracea uppvisar en liknande bild som Platismatia glauca. Rikligheten av P. furfuracea kan variera kraftigt beroende på naturliga miljöfaktorer som t ex tillgången på ljus. Därför är arten liksom Platismatia glauca främst användbar som indikator relativt nära föroreningskällor. Av figur 4 framgår att P. furfuracea 1989 saknades på provytorna 1, 4 och 5, som alla är belägna i norra Botkyrka. Dessutom förekom endast enstaka exemplar av arten vid flertalet övriga provytor i denna del av kommunen. Rikligheten var större i södra delen av kommunen, där variabelvärdena låg mellan 1 och 3. Den maximala storleken var som regel endast runt 2 cm, med några få undantag i södra delen av kommunen. Situationen hade förbättrats 1995, vilket främst var märkbart i norra delen av kommunen. P. furfuracea förekom då på samtliga ytor. Flera av de ytor där endast enstaka förekomst noterats 1989 hade övergått till variabelvärdet 1 för rikligheten. En ytterligare förbättring i den riktningen kunde noteras vid inventeringen år Även i södra delen av kommunen kunde en viss ökning i såväl riklighet som maxlängd skönjas mellan inventeringstillfällena, även om förändringen där inte var lika markant som i kommunens norra del. År 2005 har rikligheten av P. furfuracea ökat ytterligare i de norra och mellersta delarna av kommunen. Någon tydlig förändring i maxlängd har dock inte skett mellan de senaste inventeringstillfällena. 20

21 Usnea spp Usnea-arterna utgör den näst mest känsliga gruppen i undersökningen. Av figur 5 framgår att dessa lavar 1989 endast förekom på fyra provytor, långt söder ut i kommunen. De exemplar av Usnea spp som återfanns 1989 var som regel mycket små, med undantag av provyta 20 (Näslandet). En tydlig förbättring i förekomsten av Usnea spp kunde noteras vid inventeringen Usnea spp förekom då på drygt hälften av alla provytor (11 av 20 ytor). Det var främst de tätortsnära ytorna i norra Botkyrka som fortfarande saknade dessa lavar. Situationen hade till år 2000 endast förändrats marginellt. Enstaka förekomst av Usnea spp kunde då noteras på tre ytor där de inte tidigare påträffats. Samtidigt kunde dessa lavar inte återfinnas på två ytor där enstaka exemplar av dem konstaterats vid inventeringen År 2005 har situationen beträffande Usnea spp. ånyo förbättrats markant. Vid inventeringen år 2000 saknades arten på åtta ytor medan den vid inventeringen år 2005 endast saknades på tre ytor. Förbättringen är tydlig i norra och mellersta delen av kommunen, medan ytorna allra längst söderut redan sedan tidigare haft god förekomst av Usnea spp. Bryoria capillaris Av de undersökta arterna är Bryoria capillaris den känsligaste. Av figur 6 framgår att arten 1989 saknades på alla provytor utom fyra i södra delen av kommunen. På de provytor där arten förekom fanns den bara i de nedre delarna av provträden. Det högsta variabelvärdet för den vertikala fördelningen av B. capillaris på grangrenar var 0,3. Den maximala längden varierade mellan 1 och 7 centimeter uppvisade sju ytor förekomst av B. capillaris, där arten på de nytillkomna ytorna visade enstaka förekomst. År 2000 kunde laven hittas på sex av dessa provytor. Jämfört med 1989 hade förekomsten och den vertikala fördelningen ökat. Skillnaden mellan 1995 och år 2000 var dock små. Ytorna med förekomst 21

22 av B. capillaris var fortfarande spridda i den södra delen av kommunen. Vid inventeringen år 2005 hade situationen förbättrats. B. capillaris förekommer nu på nio ytor i kommunen, varav några i den norra delen, där arten inte påträffats tidigare. Den maximala längden varierar år 2005 mellan 2 och 11 cm. På ett par av de ytor där laven förekommit sedan tidigare har även den vertikala fördelningen ökat något. 22

23 Figur 3a. Riklighet av Platismatia glauca (näverlav) på grangrenar 1989 och

24 Figur 3b. Riklighet av Platismatia glauca (näverlav) på grangrenar 2000 och

25 Figur 4a. Riklighet och maxlängd av Pseudevernia furfuracea (gällav) på grangrenar 1989 och

26 Figur 4b. Riklighet och maxlängd av Pseudevernia furfuracea (gällav) på grangrenar 2000 och

27 Figur 5a. Förekomst och maxlängd av Usnea spp.(skägglavar) på grangrenar 1989 och

28 Figur 5b. Förekomst och maxlängd av Usnea spp.(skägglavar) på grangrenar 2000 och

29 Figur 6a. Vertikal fördelning och maxlängd av Bryoria capillaris.(grå tagellav) på grangrenar 1989 och

30 Figur 6b. Vertikal fördelning och maxlängd av Bryoria capillaris.(grå tagellav) på grangrenar 2000 och

31 3.2 Föroreningszoner Med ledning av de olika lavvariablerna har det undersökta området indelats i olika föroreningszoner. De parametrar som använts vid indelningen framgår av tabell 5. Zon 2 (starkt förorenad zon) har indelats i 2a och 2b för att kunna visa föroreningspåverkan på lavarna med så god upplösning som möjligt. Man bör observera att zongränserna inte markerar några kraftiga förändringar i luftföroreningsbelastning utan att övergången mellan zonerna är successiv. Vid indelningen i zoner har hänsyn inte tagits till enstaka avvikande provytor. Tabell 5. Definition av föroreningszoner i figur 11. Luftförorenings- Definition grad (zon nr) 1. Mycket starkt förorenad zon Lavtomt 2a. Starkt förorenad inre zon H. physodes förekommer, P. furfuracea saknas eller visar enstaka förekomst, U. spp. och B. capillaris saknas. 2b. Starkt förorenad yttre zon Som 2a men P. furfuracea visar mer än enstaka förekomst. 3. Medelstarkt förorenad zon U. spp. och/eller enstaka B. capillaris förekommer. 4. Måttligt förorenad zon Den vertikala fördelningen av B. capillaris är Svagt förorenad zon Den vertikala fördelningen av B. capillaris är Referenszon Den vertikala fördelningen av B. capillaris är >0.7. Figur 7 visar föroreningszonernas läge 1989, 1995, 2000 och Flera tydliga förändringar i föroreningszonernas utbredning har skett mellan åren. 31

32 I kommunen fanns år 1989 zonerna 2a till 4, medan de zoner som funnits vid de två senaste inventeringarna har varit zon 2b till 5. 32

33 Zon 2a, dvs. den mest förorenade zonen i Botkyrka, fanns 1989 i kommunens norra, tätbefolkade del. Föroreningssituationen förbättrades på ett sådant sätt att denna zon inte kunde påträffas 1995 och inte heller senare. I stället sträckte sig zon 2b år 1995 över större delen av norra och mellersta Botkyrka. Stora delar av norra Botkyrka tillhörde fortfarande år 2000 zon 2b, även om zon 3, medelstarkt förorenad zon, då också fanns i de östra och västra delarna av norra Botkyrka. Den exakta avgränsningen mellan zon 2b och zon 3 är något osäker eftersom den i flera fall bygger på enstaka förekomst av Usnea spp. År 2005 har zon 2b pressats tillbaka till en liten del av nordöstra Botkyrka och zon 3, medelstarkt förorenad zon, dominerar i hela norra och mellersta Botkyrka. En annan förändring i norra Botkyrka är att zon 4, måttligt förorenad zon nu förekommer i den västra delen (baserat på ökad förekomst av Usnea spp. på provyta 6). I södra Botkyrka förekommer zon 2b i ett område i den västra delen av kommunen (provytorna 15 och 19). På dessa ytor har Bryoria capillaris saknats vid alla fyra inventeringstillfällena. Enstaka små exemplar av Usnea spp. har förekommit 1995 men dessa har ej kunnat påträffas senare. I övrigt har lavförekomsten förbättrats något ytterligare i den södra delen och tre ytor tillhör nu den svagt förorenade zonen, zon 5, vilket kan jämföras med situationen år 2000 då två ytor tillhörde denna zon. Vid de tidigare inventeringarna har dessa två ytor inte kunnat räknas till zon 5 även om de legat nära gränsen för zonen. 33

34 Figur 7a. Föroreningszoner i Botkyrka kommun 1989 och 1995 grundade främst på vertikal fördelning av Bryoria capillaris (grå tagellav), samt på förekomst av Usnea spp.(skägglavar) och Pseudevernia furfuracea (gällav), se tabell 5. 34

35 Figur 7a. Föroreningszoner i Botkyrka kommun 2000 och 2005 grundade främst på vertikal fördelning av Bryoria capillaris (grå tagellav), samt på förekomst av Usnea spp.(skägglavar) och Pseudevernia furfuracea (gällav), se tabell 5. 35

36 Föroreningszonerna visar att en nord-sydlig gradient finns i kommunen, med minskad föroreningsbelastning åt söder. Bilden har dock blivit mer komplex med tiden. En högre föroreningsbelastning i norr kan förväntas med tanke på att norra Botkyrka är betydligt mer tätbefolkat än de södra delarna. Den norra delen av kommunen ligger också närmare Stockholm, vilket torde höja föroreningsbelastningen ytterligare. I det nordöstra hörnet, där zon 2b kvarstår, är det värmeverk som står för Botkyrkas största svaveldioxidutsläpp beläget och den delen av kommunen är därtill mycket tätbefolkad och ligger närmast centrala Stockholm. I sydvästra delen av kommunen finns ett område med zon 2b. Den delen av kommunen vetter mot Södertälje och lokala utsläppskällor där. En möjlig förklaring till påverkan på lavfloran i sydvästra Botkyrka skulle kunna vara luftföroreningar från Södertälje och Igelsta värmeverk. För att bekräfta en sådan hypotes skulle dock lavytor behöva placeras ut även i Södertälje kommun. En intressant observation vid inventeringen år 2000 var att skador i form av missfärgningar av lavarna var vanligt förekommande. Missfärgningar förekom såväl i norra delen av kommunen som i de södra delarna. Även på yta 20 längst ner på Näslandet förekom missfärgningar av lavarna på stora delar av träden. Missfärgningar förekom av såväl Hypogymnia physodes som Platismatia glauca, Pseudevernia furfuracea och Bryoria capillaris. År 2005 har dock inte missfärgningar observerats i någon anmärkningsvärd omfattning, vilket tyder på att orsaken till missfärgningen, som t.ex. skulle kunna ha varit en tillfälligt hög luftföroreningsbelastning, inte förekommit inför inventeringen år

37 3.4 Förslag till uppföljning För att undersöka lavarnas utbredning vid en minskad eller oförändrad föroreningsbelastning bör uppföljningar göras med intervall av ca fem år. En kraftigt ökad föroreningsbelastning kan dock på kort tid ge effekter på lavfloran (Westman, 1982), varför det i sådana lägen är befogat med en ny inventering tidigare. 37

38 LITTERATUR Andersson, I., Johnson, A Lavinventering i södra Värmland - uppföljning. Carex Naturkonsult HB. Andersson, I., Johnson, A Lavinventering i Upplands-Bro kommun. Carex Naturkonsult HB. Andersson, I., Johnson, A. och Gabring S Lavinventering och uppföljande inventering av kronutglesning hos barrträd i Botkyrka. Carex Naturkonsult HB. Andersson I. och Johnson, A Uppföljande lavinventering och inventering av kronutglesning hos barrträd i Botkyrka kommun. Carex Naturkonsult HB. Andersson I. och Johnson, A Uppföljande lavinventering och inventering av kronutglesning hos barrträd i Botkyrka kommun. Carex Naturkonsult HB. Keskkul a, R Inventering av lavar i Stockholms län. Länsstyrelsen i Stockholms län. Skogsprovytor i Stockholms län, rapport nr 2. Miljö- och hälsoskyddskontoret Projekt M77 - Panncentraler. Botkyrka kommun. Moberg, R., Holmåsen, I Lavar, en fälthandbok. Rahm och Stenström Interpublishing AB, Stockholm. Skye, E Lichens and Air Pollution. Acta Phytogeogr. Suec. 52. pp Uppsala. Stockholm och Uppsala läns luftvårdsförbund, Luftföroreningar i Stockholms och Uppsala län utsläppsdata Rapport 4:99. Stockholm och Uppsala läns luftvårdsförbund, Luftföroreningar i Stockholms och Uppsala län utsläppsdata för år LVF 2005:5. Söderenergi 1990, 1994, 1999 och Miljörapporter Westman, L Användning av lavar i kontrollprogram för punktkällor som släpper ut 38

39 svavel, fluor och metall. Statens Naturvårdsverk PM Westman, L Lavars indikatorvärde vid studier av luftföroreningar och skogsskador. Statens Naturvårdsverk Rapport

40 Bilaga 1 Teoretisk bakgrund 1 LAVAR SOM INDIKATORER PÅ LUFTFÖRORENINGAR Lavar består av en svamp- och en algkomponent som lever i nära förbindelse med varandra. Lavar är extremt anpassade till sina miljöer. Störningar t ex i form av luftföroreningar kan lätt leda till att de försvinner från sin växtplats. Lavar är i hög grad oförmögna att reglera upptaget av ämnen från den omgivande miljön, då de till skillnad från fanerogamer (fröväxter) saknar rötter, kutikula och klyvöppningar. Vatten och gaser upptas över hela lavens yta. Det är framför allt fluor och svaveldioxid som lavarna är känsliga för, men även tungmetaller ger negativa effekter. De skador som luftföroreningar ger på lavar kan indelas i : - Fysiologiska skador t ex nedgång i fotosyntesen på grund av förändringar bl.a. i algernas biokemiska komponenter. - Anatomiska skador t ex sämre kontakt mellan alg- och svampkomponent och ett ökat antal döda algceller. - Morfologiska skador t ex skador på bålen som yttrar sig som förändringar i färg och form samt försämrad tillväxt. En enkel tumregel är att skorplavar som växer tryckta mot underlaget är minst känsliga för luftföroreningar, medan busklavar som likt en buske växer ut ifrån underlaget är mest känsliga. Känsligheten är dock artspecifik och beror av ett flertal olika faktorer t ex förmåga att buffra mot försurande föroreningar samt tjockleken hos barken (lavens yttersta skikt). I den föreliggande inventeringen har fem arter med olika känslighet för luftföroreningar undersökts. 40

41 Hypogymnia physodes (Blåslav): Blåslaven är en mycket vanlig art. Den har en förhållandevis hög tolerans mot luftföroreningar. Laven växer på många olika underlag men tycks föredra trädstammar och grenar. Bålen är grå med lober i spetsarna. Platismatia glauca (Näverlav): Näverlaven förekommer i hela landet och växer t ex på barrträd och skuggiga klippor. Laven är grågrön och har uppflikade krusiga lober. Arten representerar i den föreliggande undersök-ningen en intermediär tålighet mot luftföroreningar. Pseudevernia furfuracea (Gällav): Gällaven är grå och buskformig. Den växer främst på stammar och grenar av björk, tall och gran. Den är vanlig över hela landet, utom i de nordligaste delarna. Gällavens tålighet mot luftföroreningar kan ungefär jämföras med näverlavens. Usnea spp (Skägglavar): Skägglavar är förhållandevis känsliga för luftföroreningar och flera arter har också påverkats negativt av det moderna skogsbruket. Deras bål är gulgrön och består av fina förgrenade trådar som hänger ner ifrån den stam eller gren de växer på. De förekommer i hela Sverige. Bryoria capillaris (Grå tagellav): Den grå tagellaven liknar skägglavarna i sitt växtsätt men är grå till färgen. Laven växer på diverse träd och förekommer i hela landet. Arten är mycket känslig för luftföroreningar. 41

42 Bilaga 2 Medelvärden för Bryoria capillaris (vertikal fördelning och maxlängd) samt Usnea spp. (maxlängd och förekomst) på gran i Botkyrka kommun 1989, 1995, 2000 och Prov -yta Bryoria capillaris Vertikal fördelning Bryoria capillaris Maxlängd Usnea spp. Antal träd/yta Usnea spp. maxlängd ,5 6,0 2, , , , , , ,0 4,5 1, , , , ,0 5, , , ,5 2, , , ,04 0,04 0,02 0 2,7 3,0 10, ,0 5,0 3, ,02 0, ,0 4, ,0 4,2 6, , , , ,0 2,5 4,5 14 0,02 0,18 0,18 0,30 1 5,3 7,0 8, ,0 5,7 7, ,0 1, ,0 3,0 17 0,18 0,38 0,34 0,30 2,7 6,6 7,9 11, ,6 5,3 8,3 8,4 18 0,02 0,14 0,12 0,14 4,5 4,0 5,5 7, ,7 3,1 3,6 4, , ,28 0,20 0,40 0,40 7,1 4,8 13,2 11, ,6 3,7 9,1 10,4 42

43 Bilaga 3 Medelvärden för Platismatia glauca (riklighet), Pseudevernia furfuracea (riklighet och maxlängd) samt Hypogymnia physodes (vertikal fördelning) på gran i Botkyrka kommun 1989, 1995, 2000 och Prov -yta Platismatia glauca Pseudevernia furfuracea riklighet Pseudevernia furfuracea maxlängd Hypogymnia physodes vertikal fördelning riklighet ,3 1,0 0,8 0,6 0 0,6 0,8 1,4 0 2,3 2,6 2,0 0,87 0,87 0,88 0,90 2 0,4 0,8 1,4 0,9 0,2 0,2 0,9 0,9 2,2 2,8 3,0 2,5 0,86 0,87 0,87 0,90 3 0,2 1,3 1,3 1,2 0,2 1,2 2,1 2,7 1,5 2,4 3,6 3,4 0,87 0,90 0,90 0,90 4 0,8 0,8 0,9 1,0 0 0,8 0,6 1,9 0 1,8 2,1 2,1 0,90 0,90 0,90 0, ,6 1,6 1,0 0 0,4 0,7 1,3 0 2,2 2,8 2,7 0,90 0,90 0,90 0,90 6 1,1 1,1 2,1 1,6 0,2 0,8 1,6 2,8 1,2 1,9 3,1 3,6 0,90 0,89 0,90 0,90 7 0,4 0,4 0,8 1,0 0,3 0,7 0,4 1,2 1,7 2,1 1,8 2,8 0,90 0,90 0,90 0,90 8 1,1 1,2 1,2 0,7 1,0 0,8 1,0 2,1 1,8 1,7 2,1 3,0 0,90 0,90 0,90 0,90 9 1,9 1,7 1,4 1,1 0,3 0,9 1,0 1,3 2,3 1,4 3,0 1,6 0,90 0,90 0,90 0, ,6 1,6 1,7 2,6 0,3 1,0 1,6 2,2 2,5 2,1 3,4 3,1 0,90 0,90 0,90 0, ,6 1,8 2,3 2,2 1,1 1,8 2,6 2,9 2,4 2,9 3,6 3,1 0,90 0,90 0,90 0, ,2 1,6 1,6 2,0 0,8 1,4 1,3 2,2 1,6 2,1 2,8 3,6 0,90 0,90 0,90 0, ,6 2,3 2,7 1,9 2,7 2,2 2,6 2,0 2,3 2,3 2,9 2,4 0,90 0,90 0,90 0, ,7 2,4 2,7 3,0 2,6 2,6 2,3 3,1 3,6 3,2 3,5 3,3 0,90 0,90 0,90 0, ,9 1,9 1,7 2,1 2,1 2,1 1,7 2,7 1,7 2,2 2,9 1,8 0,90 0,90 0,90 0, ,2 2,1 2,0 1,7 2,1 2,4 1,6 2,0 2,4 2,9 3,3 2,6 0,90 0,90 0,90 0, ,6 2,2 2,4 2,7 3,3 3,8 4,0 3,6 2,3 3,6 3,7 3,7 0,90 0,90 0,90 0, ,4 2,4 2,3 2,4 2,3 3,1 2,9 3,1 2,2 3,6 3,8 3,6 0,90 0,90 0,90 0, ,7 2,1 1,2 0,8 1,3 2,0 1,6 2,1 1,4 2,9 3,0 1,8 0,90 0,90 0,90 0, ,6 2,7 2,8 2,6 2,4 2,3 2,8 1,9 4,1 3,3 3,2 2,1 0,90 0,90 0,90 0,90 43