lentomologisk Tidskrifr Vol. 110 (4), l2l in memoriam

Transkript

1 lentomologisk Tidskrifr Vol. 110 (4), l2l Ake Hotm under en batferd dver'lbrne trtuk sensommaren 1 9. Foto: Torbjorn Kronesredt. Ake Holm Ake Holm avled den 7 januari i ir, knappt en manad fdre sin 80fusdag. Svenska arachnologer utg0r en liten skara solitarer. Intresse for spindlar finns fdrvisso, men de har aldrig nitt popularitet. For ett fital blir spindlarna en livslang inspirationsktlla, fcirdjupningen dock ofta mer eller mindre sniiv. Niir det giiller omfinget och vidden av en enstaka persons arachnologiska verksamhet i virt land, ar de insatser som giorts av Ake Holm odvertr4ffade, Svensk arachnologi har forlorat sin genom tiderna frilmste fdretrldare. Ake Holm foddes i Norrtalje den 3 februari 1909 och var son till postmastare Karl Holm. Faderns tjanstgoring forde familjen till olika vistelseorter Stenungsund, Ange och Stilvesborg. Under gymnasielren inackorderades Ake hos slak tingar i Uppsala. Efter studentexamen vid hiigre allminna liiroverket 1927 vidtog studiema vid Uppsala universitet. Han blev fi1. kand. 1932, fil. lic och arbetade sedan tidvis som amanuens in memoriam vid zoologiska institutionen innan han 1940 blev fil. dr och docent i zoologi. FrAn 1947 till l9?5 fdrestod han som forste museiintendent universitetets zoologiska museum och erhdll kort fdre pensioneringen professors namn Akes intresse f6r spindlar viicktes tidigt och redan pi 30talet kunde man urskilja de tre temata kring vilka stora delar av hans forskarhag senare skulle komma att kretsa: svenska fj{llens och Arktis' fauna, den ostafrikanska faunan och spindlarnas embryonala utveckling. Under sommaren 1930 gjorde han en insamlingsresa till Lappland, friimst Abisko nationalpark, och resultatet blev hans fdrstlingsarbete i tryck (1931). Med hsnsyn till datida avsaknad av l{ttillgxnglig bestamningslitteratur var denna artfdrteckning i sig en prestation. Ake stod pi mycket god fot med divarande zoologiprofessorn Sven Ekman och kanske var det under hans inflytande som Akes blickar kom att riktas norrut. Intresset fdr Tornetraskomredets spindelfauna mat

2 122 Torbjdrn Kronestedt tades inte med eren utan Ake iterviinde ofta och giirna.!'etenskapsakademiens f6rre stlindige sekreterare Carl Gustaf Bernhard karakteriserade Ake i "Abisko Narurvetenskapliga Station" (1985) som "en av Abiskostationens mest trogna gtistforskare genom 6ren". I de minga insamlingsresornas material fortsatte han att vaska fram f6r vetenskapen nya arter. Favoritfamiljen var nog Linyphiidae och inom den siirskilt underfamiljen Erigoninae, dviirgspindlarna, med de minsta och i flera avseenden svirasie arterna. Ocksi ekologiska problem kom att intressera honom, nagot som tydligast framgir i den brett upplagda "Studien iiber die Spinnenfauna des Tornetriiskgebietes" (1950), dar olika arters biotopval och altitudinella utbredning var tyngdpunkter. Han vidgade ocksi kunskapen om spindelfaunan i flera andra delar av vdr fjiillviirld, bl a genom uppsatser i denna tidskrift [Hiirjedalen (1958) och Peljekajse nationalpark (1983)1. En undersokning imuddus nationalpark (1980) t.illsammans med Kjell (Gustafsson) Hedmark gav ett stickprov p{ den i spindelhdnseende daligt kanda nordsvenska taigan. TornetriiskomrAdet kan segas vara en trciskel mot Arktis. Genom egen f<lrviirvad kontakt med detta omrides spindelfauna och genom att Ake tidigt bearbetade ildre expeditionsmaterial frdn Spetsbergen och Bj<irnon (1937) uppstod ett intresse f6r den arktiska faunan som rdckte livet ut. Under irens lopp bearbetade han material frdn skilda nordliga omriden. Han besdkte sjalv Spetsbergen 1954 och Viistgrdnland 1962, och tog sig an andras material, bl a Carl H. Lindroths material frin Alaska (1962) och lsland. Dessutom bearbelade han det arktiska spindelmaterialet fran Vegaexpeditionen (1970) och frin de svenska expeditionerna till Novaja Zemlja och Jenisej 1875 (revision) och 1876 (1973). Det ir nog ingen civerdrift att peste, atl Ake var sin tids framste kiinnare av den arktiska spindelfaunan. I spindelfaunistiskt hiinseende var sodra Sverige Iiinge pi satt och vis inmutat av g6teborgszoologen Hans Lohmander ( ), som redan pa 2Otalet bcirjade tillvarata spindlar och som ien rad rapporter fran Gciteborgs naturhistoriska museum under 40 och 50talen redovisade resultaten fran de olika somrarnas faltarbeten. Ake samlade visserligen ocksi sciderut pa minga hill genom iren, men forst 1970 pab0rjade han ett lokalfaunistiskt projekt, civer Kullabergs spindelfauna, som han senare sammanfattade i tryck (1977). Uppsalatrakten lockade naturligt nog till stiindigt iterkommande exkursioner. Pi Ryggmossen i Biilinge och Ola skifte ibladaker fick mangen spindel och insekt sluta sitt liv i Akes fallfiillor. Ett omride i Sydsverige, dit han giirna ttervsnde var trakten kring Klubbans marinbiologiska station i Fiskeb,ickskil. Under 1930talet fdrestods stationen av Sven Ekman, och har gjorde Ake insamlingar och observationer, som kom att ligga till grund f<ir doktorsavhandlingen. De som sciker sig till Klubban brukar lockas av havets organismviirld, sa icke Ake Holm. Hans iimne giillde spindlarnas embryonala och tidiga postembryonala utveckling. I detta ingick ocksa underscikningar river hur olika arters iiggkokonger ar konstruerade. Doktorsavhandlingen (1940) fciljdes senare av andra betydande arbeten under 5Otalet och Ake vidmaktholl genom Aren sitt intresse for embryologin. Fran atr ha skaffat sig en imponerande kunskap om spindelembryonernas normalutveckling hos olika taxa, blev Ake alltmer en experimentator. Genom mikrokirurgiska manipulationer i form av transplantationer, implantationer, extirpationer (avligsnanden) och markningar av olika embryonala partier vid olika tidpunkter kunde han y'trerligare fdrdjupa kunskapen om spindeliiggets tidiga utveckling. Siirskilt iignat fdr dessa ingrepp var labyrintspindelns, Agelena labyrinthica, ovanligt stora agg. lnom den experimentella spindelembryologin fick Ake en elev i Andreas Ehn, som studerade piverkan av olika kemiska imnen. Frin 60talet, nar jag forst larde kitnna Ake, minns jag filmkameran, som alltid stod uppmonterad i hans laboratorium, senare i klillaren pi Zoologiska institutionen. Niir tillfiille yppades, anviindes den fdr tirnelapsefotografering av olika spindeldggs utveckling. Kameran stitade bland alla burkarna med ispritrdr lagda spindlar frin n?ir och fjiirran. Andra burkar hade levande skyddslingar, och genom luften fl6g maten, bananflugorna. Ytterligare en strang pa Akes arachnologiska lyra var Afrikas spindelfauna, friimst den pa de Ostafrikanska bergen. Efter en liingre batresa anl6nde han 1937 till Mombasa i Kenya frlr att darifran bege sig till Mount Elgon pa grdnsen till Uganda. Redan di kom han i kontakt med Robert Andersen och dennes familj, vars farmer pi Elgons sluttningar blev nigot av replipunkter ocksi under kommande resor (se resekamratens fran ett senare bescik, Thure Palm, artikel i Ent. Tidskr. l0l:1928) var Ake rillbaka i Osrafrika, nu som ledare fdr Svenska 6stafrikaexpeditionen,

3 .A ke Holrtr in nte tnoriant 123 och bes6kte da, bl a i siillskap med botanisten Olov Hedberg, bergen Ruwenzori, Elgon, Aberdare, Mt. Kenya och Kilimandjaro. Pd klassiskt vis skildrade Ake st.apatserna i resebrev med fotografier, som under expeditionens gang infldt i Dagens Nyheter (11.3, 27.5, 21.6, 15.7, ). Efter minga drs uppehill eterupptog Ake 1964 resorna till Ostafrika. Pi tva av dessa hade jag frjrminen att folja med, under 1975 bl a till de avliigsna kenyanska bergen Marsabit och Kulal. Ovan vid umganget med den tropiska naturen och vid ldrhillandena i dessa l{nder var det tryggt att kunna lita till Akes erfarenheter och kunskaper, ocksi vad giiller det gingbara tungomilet swahili. Man fdrlitade sig pi hans stoiska lugn i pirrande situationer. Liksom vid nordligare latituder var det i Afrika framst linyphiiderna och siirskilt erigoninerna som vackre Akes intresse for mer fordjupade taxonomiska studier. Resultaten har han dokumenterat i flera arbeten med beskrivningar av ett stort antal nya taxa. Bland erigoninerna har han visat pi intressanta biogeografiska forhillanden, dels sliiktskapen mellan vissa palearktiska och <istafrikanska taxa, dels forekomsten av n,irbeslaktade endemiska former pi de olika dstafrikanska bergen. Vid sin bortging holl han pi med en fdrnyad utredning av ett av de endemrika slaktena, Cailirrichia, och dess olika former i och utanf6r Afrika. Pi senare ir har Ake varvat Kenya med bes6k bl a i Sri Lanka (1974, 1985), Thailand (1979) och Malaysia (1981, 1984, 1987). Vid sin bortging hade han redan planerat en ny resa till Malaysia med sin tidigare reskamrat TorErik Leiler. Dtir skulle han fortsatta sina pigaende undersokningar av slaktet Liphistiu.t, som tillhor den primitiva ordningen Iedspindlar. Spindlarnas taxonomi baseras, framfor allt pe artplanet, pi kopulationsorganens byggnad. DA dessa ir mer eller mindre komplicerat byggda, iir goda avbildningar n6dviindiga. Akes illustrationer ar sverdvertriffade, antingen de nu gjorts i tusch eller blyerts. Exempel pa de senare finns i hans bidrag till "Svensk Spindelfauna" (1947). Som ende intendent fdr Zoologiska museet i Uppsala hade Ake hand om alla samlingarna (utom inseklerna), inkluderande material allrifrin Linn6 och Thunberg. I ett arbete fran 1957 inventerade han det davarande bestandet av de tildre samlingarna och dar framskymtade ockse negot av hans omfattande museitekniska kunskaper. Ake Holm tecknad ur minnet av kamraten under flera resor, TorErik Leiler. Hans stora allmiinbiologiska kunskaper omfattade manga djurgrupper, inte minst insekterna, och vaxtviirlden var honom ingalunda friimmande. Efter pensioneringen fortsatte Ake ofortrutet sin forskning. Flera manuskript viintade pi slutgiltigt fardigstaillande. Han arbetade huvudsakligen hemma, diir han ocksi fdrvarade delar av sina samlingar. Dessa skall, Iiksom merparten av hans spindelmaterial, fortsiittningsvis fdrvaras i Uppsala universitets zoologiska museum. Under resorna samlade han ocksa material av minga andra djurgrupper. En del av detta, bearbetat siviil som obestamt, bevaras i Naturhistoriska riksmuseet. Ake Holm var en omtanksam person, som engagerade sig i andras problem. Under en tillbakadragen framtoning, kanske delvis beroende pi en tidig hdrselskada, fanns ett stort matt av idirikedom, inspiration och stillsam humor. Han hade ett klart sinne for realism och lat sig siillan Overraskas. Att fi ha haft honom som en illdre viin med ett gemensamt intresse for spindlar har kants som en stor ftirmin. Sina framstiende vetenskapliga resultat yvdes han aldrig over. Saknaden av honom er mycket stor. Ake Holms vetenskapliga publikationerr (Ake Hotm's scientirtc publicationst ) Spindelfaunan inom Abisko Nationalpark. SpindlarAraneae. K. svenska VetenskAkad. Skr. Naturskydd. l9: 19.

4 124 TorbjArn Kronestedl Arachnider fran norra Dalarna, insamlade av K. H. Forsslund. Enr. Tidskr. 55: Zur Kenntnis der Spinnenfauna Spitzbergens und der Baren Insel. Ark. Zool.29A (18): Notes on the spider fauna of East Creenland. Ark. Zool. 298 (12): I Beitrege zur Biologie der Theridiiden. Fest. schr. E. Strand 5: pls Neue Spinnen aus Schweden. Beschreibung neuer Arten der Familien Drassidae, Theridiidae, Linyphiidae und Micryphantidae. Ark. Zool.3tA (8): l (Carpenter, O. D. H. & Holm, A.) Insecta and Araneae collecred in the Kangerdlugsuak Region of East Greenland by the British Expedition, Ann. Mag. nar. Hist. (11) 3: Studien iiber die Entwicklung und Entwicklungsbiologie der Spinnen. Zool. Bidr. Upps. 19: l214 + ll pls Uber Cynandromorphismus und lntersexualitet bei deh Spinnen. Zool. Bidr. Upps. 20: pls Zttr Kenntnis der Thxonomie, Okologie und Verbreitung der schwedischen Anen der Spinnengattungen Rhaebothorax Sim., Typhochraestus Sim. und Latithorax n. gen. Ark. Zool.34A (19):l32+3pls Ein Beitrag zur SalticidenFauna Schwedens. Ark. Zool. 358 (4): l4. 19,14, R vision einiger norwegischer Spinnenarten und Bemerkungen tiber deren Vorkommen in Schweden. Ent. Tidskr. 65: /Recension av:,/ A. Tullgren: Svensk Spindelfauna. 3. Egentliga spindlar, Araneae. Fam. l4. Salticidae, Thomisidae, Philodromidae och Eusparassidae. Stockholm Ent. Tidskr. 65: 2t Zur Kenntnis der Spinnenfauna des Tornetraskgebietes. Ark. Zool. 36A (15): l On the development of Opilio parietinus Deg. Zool. Bidr. Upps. 25: pls Egentliga spindlar. Araneae. Fam.810. Oxyopidae, Lycosidae och Pisauridae. Svensk Spindelfauna 3. Entomologiska fdreningen, Stockholm /Berettelse dver den zoologiskbot anis k a expeditionen till Ostafrika.,/ Sr. narurver. ForskRiids Arsb. 2: 9l Studien iiber 94. die Spinnenfauna des Tornetreskgebietes. Zool. Bidr. Upps.29: Opiliones /and/ Arzneae. /.,: Brinck, P & Wingstrand, K. G., The mountain fauna of the Virihaure area in Swedish Lapland. Acta Univ. lund. N. Fl (2) 46 (2): Experimentelle Untersuchungen 0ber die Entwicklung und Entwicklungsphysiologie des Spinnenembryos. Zool. Bidr. Upps. 29: pls Notes on the development of an orthognarh spider, lschnothele karschi Bds. & Lenz. (Results of the Swedish Easa Africa Expedirion 1948, Zoolo 8y, No. 3). Zool. Bidr. Upps. 30: I pl Notes on Arctic spiders of the genera Erigone Aud. and Hilaira Sim. Ark. Zool. (2) 9: I pl FramstAllning av biologiska preparat i plast. Medlemsbl. biologilar. Fdren. 22; 36,() Specimina Linnaeana. I Uppsala bevarade zoolo Uppsala Univ. qiska samlingar frin Linn6s tid. Arsskr (6): l Spindlar fren Hrirjedalens fjalltrakter. Ent. Tidskr. 79: Spiders (Araneae) from Greenland. Ark. Zool. (2) I l: The spiders of the lsfjord Region of Spitsbergen. Zool. Bidr. Upps. 33: I pl Notes on Arctic spiders. Ark. Zool. (2) 12: 5tI On a collection of spiders from Alaska. Zool. Bidr. Upps. 33: pls. l96l /Recension av:./ H. Wiehle; Micryphantidae Zwergspinnen. Die Tierwelt Deutschlands, 47 Teil: Spinnentiere oder Arachnoidea, XI. Jena Ent. Tidskr. 82: ll The spider fauna of the East African mountains. Part I: Fam. Erigonidae. Zool. Bidr. Upps. 35: pls En skrubbflundra, fangad i Venern, och nagra andra miirkliga fiskfynd. Fauna Flora, Upps. 57 : 20'l Spiders 210 of the genus Eboria Falc. (Araneae: Erigonidae). Ent. Tidskr. 84: Spindlar i Lappland. En djurgeografisk skiss. 1n: CurryLindahl, K. (ed.), Natur i Lappland l: Svensk Natur, Uppsala (Holm, A. & Brander, T.) Hlmiihlkkejii, Araneae, Urjalan Kivijarven luonnonsuojelualueella. LuonaisHameen Luonto 14: 9l Himiihakkeja, Araneae, Urjalan Kivijiirven luonnonsuojelualueella. tl. LuonaisHameen Luorto l5: Descriptions of some Central African Erigonidae (Araneae). Revue Zool. Bot. afr. 69: 103l Experimentell spindelembryologi. Svensk Naturv. 1965: I Spiders (Araneae) from West Creenland. Meddr Cronland 184(l): A contribution to the spider fauna of Sweden. Zool. Bidr. Upps.37: Spiders of the families Erigonidae and Linyphiidae from East and Central Africa. Annls Mus. r. Afr. cent. (Ser. 8vo Sci. zool.) 171: l /Recension av:,/ J. BraendegArd: Edderkopper el ler Spindlere, l. Danmarks Fauna, bd 72, Ent. Tidskr. 89: A new tetragnathid species from the island St Helena (Araneae). Revue Zool. Bot. afr.80: I970. (Holm, A. & Kronestedt, T.) A taxonomic study of the wolf spiders of the Pardosa pullatagroup (Araneae, Lycosidae). Acta ent. bohemoslovaca 67: pls Notes on spiders collected by the "Vega" Expedition Ent. scand. l: le On Bathyphantes canadensis (Emerton) and B. setiger E O. P.Cambridge (Araneae: Linyphiidae). Bull. Brit. arachnol. Soc. 2: l On the spiders collecred during the Swedish expeditions to Novaya Zemlya and Yenisey in 1875

5 and Zool. Scr. 2: 7l A new species of the genus Erigone Sav. & Aud. (Araneae: Erigonidae) from Swedish Lapland. Ent. Tidskr. 96: l T\{'o new species of the erigonine genera Savignia and Silometopus (Araneae: Linyphiidae) from Swedish Lapland. Ent. scand. 8: l9?7. Kullabergs spindlar. Kullabergs Natur l5: t '7, Fam. Erigonidae. ln'. La faune terrestre de I'ile de Sainte Hdline 4. Annls Mus. r. Afr. cent. (Ser. 8vo Sci. zool.) 220: Om Carl Clercks spindelsamling. Fauna Flora, Stockh.73: Spiders of the genus Micaria westr. from the Tornetrask area in Northern Swedish Lapland. Ent. scand. 9t 6E' A taxonomic study of European and East African species of the genera Pelecopsis and Trichopterna (Araneae, Linyphiidae), with descriprions of a.{ke Hol,n in ntemoriant 125 new genus and two new species of Pelecopsis irom Kenya. Zool. Scr.8: Spiders (Araneae) from the Faroes. Bull. Brit, arachnol. Soc. 5: 108l (Gusrafsson, K. & Holm, A.; Spindlar frrin ett nordsvenskt urskogsomrade Muddus Nationalpark. Ent. Tidskr. 101: Negot om spindelfaunan i Peljekaise nationalpark. Ent. Tidskr. 104: l The spider fauna of the East African mountains, Part Il. The genus Walckenaeria Blackwall (Araneac, Linyphiidae). Zool. Scr. 13: NAgra f<ir Sverige nya spindelarter (Araneae). Ent, Tidskr. 108: TorbjArn Kronestedt I Posthuma publikationer under forberedande. Posthumous publicotions n preporotion. Recension Palm, E Nordeuropas Prydvinger (Lepidoptera: Oecophoridoe) med serlig henblik pd den danske Jauna. Danmarks Dyreliv Bind 4. Fauna Boger, Kobenhavn. 247 sidor, 8 fsrgplanscher. ISBN 8788? Distribut6r: Apollo Bsger, Lundbt"vej 36, DK5700 Svendborg, Danmark. Pris 420 DKR exkl. porto. Fjarilsfamiljen Oecophoridae har under senare halvan av 1900talet behandlats av flera specialister. Familjen innehiller fdrhallandevis stora microlepidoplera och utg0r en popular 'fortsiittningsgrupp' fdr personer som borjar sin entomologiska karri6r med de stdrre fjiirilsarterna. Populariteten blir inte mindre genom den spannande biologi, som manga av oecophoriderna visat sig ha. Familjen har tidigare behandlats av Eivind Palm i Sernummer I och 4 i den danska tidskriftsserien Lepidoptera men det er nara nog omojligt alt fi tag pi dessa alster annat an till h6 ga priser pi bokauktioner eller undantagsvis pa antikvariat. Darfor ar det gliidjande, att oecophoriderna har fitt en ny, monografisk behandling. Och nojet blir inte mindre nar man granskar boken narmare. Boken inleds pi klassiskt man6r med en allmen Oversikt av familjen. Det framgar ganska snart att fdrfattaren htir 16r sig inom ett kant omrade och den omfattande kontakten med kolleger borgar for en mycket utfdrlig behandling av framfcir allt zoogeografin. lnledningsvis berattas om hur man kdnner igen en oecophorid, vilket har komplicerats med eren, di nya och udda grupper har inkluderats i familjen, av mer eller mindre valgrundad anledning. Fdrstadierna behandlas, liksom fenologi och ulbredning. Allt iir skrivet pe ett kortfattat och trevligt satt och vad giiller definitionen av familjekaraktarerna har fcirfattaren klokt nog undvikit att bli alltf0r utfdrlig. Oecophoriderna utgor en mycket heterogen grupp, som inte enkelt liter sig beskrivas. Den allmiinna delens sista avsnitt behandlar zoogeografin med tonvikt pi den danska. Fdrfattaren redogor ocksi fdr ftiriindringar i den danska faunistiken genom 7l ir, varvid enskilda arter av speciellt intresse nemns. Den pifoljande systematiska delen inleds med en bestlmningstabell for underfamiljer. F6rfattaren har hiir sj iilv reserverat sig fdr anvandbarheten av tabellen. Deremot ar nycklarna till slaktena mindre tungarbetade, men jag forestiiller mig anda att fa kommer att anlita dessa, de texten till enskilda arter samt illustrationerna iir si mycket mer klargorande, i varje fall da det galler att bestiimma arter. Varje art, inalles l19, behandlas utfdrligt och ytterligare nagra omnamns som tenkbara inom det omride arbetet tacker, dvs Nordeuropa ner till h0jd med Berlin och dsterut ti[[ och med sjdn Ladoga. Samtliga Englands arter iir medtagna och fdr varje enskild art i boken anges mycket noga