Bilaga 3. Ekonomisk jämställdhet

Transkript

1 Bilaga 3 Ekonomisk jämställdhet

2

3 PROP. 217/18:1 Bilaga 3 Bilaga 3 Ekonomisk jämställdhet Innehållsförteckning Sammanfattning och slutsatser Jämställdhetspolitikens mål och inriktning och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv Regeringens samlade politik ska leda till jämställdhet Egen inkomst är avgörande för ekonomisk självständighet och män på arbetsmarknaden står oftare än män utanför arbetsmarknaden har kortare arbetstid än män har lägre lön än män Färre företagande kvinnor än män s och mäns marknadsinkomster Utvecklingen av kvinnors och mäns arbets- och kapitalinkomster Gapet i kapitalinkomster förklaras till största delen av skillnader i aktieutdelningar s och mäns marknadsinkomster Individuell disponibel inkomst Transfereringar och skatter utjämnar skillnader i marknadsinkomst Inkomstgap mellan kvinnor och män Utvecklingen av individuell disponibel inkomst Inkomster i toppen av fördelningen Sammanboende kvinnors ekonomiska självständighet har ökat Utjämning inom hushållet Ekonomiska skillnader mellan kvinnor och män bland pensionärer Ett vidgat inkomstbegrepp fångar värdet av välfärdstjänster De offentliga tjänsternas omfattning och fördelning på individnivå Konsekvenser av regeringens politik för den ekonomiska jämställdheten Underbilaga 1: Begrepp och data Underbilaga 2: Tabeller inklusive indikatorer för delmål 2, ekonomisk jämställdhet

4 PROP. 217/18:1 Bilaga 3 Tabellförteckning Tabell 2.1 Antal anställda som arbetar ofrivillig deltid Tabell 2.2 De fem vanligaste yrkesgrupperna för kvinnor respektive män Tabell 2.3 Könsfördelning bland chefer och anställda efter sektor Tabell 2.4 Totalt och oförklarat lönegap i de vanligaste yrkesgrupperna Tabell 2.5 Företagare i olika näringsgrenar Tabell 2.6 Företagare i olika företagsformer Tabell 2.7 Antal anställda i företagares företag Tabell 3.1 Kapitalinkomster för kvinnor och män Tabell 4.1 Från marknadsinkomst till individuell disponibel inkomst Tabell 4.2 Transfereringar Tabell 4.3 Inkomsttillväxt och andelen kvinnor i den översta tiondelen av fördelningen Tabell 4.4 s och mäns representation i den översta procenten efter ålder och hushållstyp Tabell 4.5 Sammanboende kvinnors andel av hushållsinkomsten fördelade efter kvinnans ålder, hushållstyp, födelseland och bosättningsgrund samt hushållets inkomst Tabell 4.6 Individuell disponibel inkomst och ekonomisk standard i olika Tabell 5.1 hushållstyper Välfärdstjänster till kvinnor och män fördelade efter ålder och hushålltyp Tabell U.1 Nettoinkomst efter hushållstyp och antal barn Tabell U.2 Ersatta dagar för vård av barn Tabell U.3 s lön som andel av mäns löner efter sektor Tabell U.4 Segregeringsindex efter ålder Tabell U.5 Sysselsatta efter ålder och anknytningsgrad till arbetsmarknaden Tabell U.6 Från löne- och näringsinkomst till nettoinkomst Tabell U.7 Avgångna från gymnasieskolan efter program eller anknytning till program 215/ Tabell U.8 Personer med sjuk- och aktivitetsersättning efter ålder december Tabell U.9 Pågående sjukpenningfall i december... 4 Tabell U.1 Sysselsatta efter ålder och vanlig arbetad tid

5 PROP. 217/18:1 Bilaga 3 Diagramförteckning Diagram 2.1 Arbetskraftsdeltagande efter födelseregion och grund för bosättning.. 1 Diagram 2.2 Utanför arbetskraften efter orsak, födelseregion och grund för bosättning Diagram 2.3 Faktiskt medelarbetstid bland sysselsatta Diagram 2.4 Andel personer som arbetade deltid Diagram 2.5 Orsaker till deltidsarbete Diagram 2.6 Sjukpenningtalet Diagram 2.7 Totalt lönegap mellan kvinnor och män Diagram 2.8 Oförklarat lönegap mellan kvinnor och män Diagram 2.9 Antal kvinnor och män som är företagare Diagram 3.1 Arbetsinkomst för kvinnor och män Diagram 3.2 Inkomst av fåmansbolag och företagarinkomst för kvinnor och män... 2 Diagram 3.3 Kapitalinkomst för kvinnor och män... 2 Diagram 3.4 Kapitalinkomsternas sammansättning Diagram 3.5 Bidrag till gapet i kapitalinkomster mellan kvinnor och män Diagram 3.6 Genomsnittliga arbets- och kapitalinkomster för kvinnor och män Diagram 3.7 Genomsnittlig marknadsinkomst för kvinnor och män Diagram 3.8 Marknadsinkomst för kvinnor och män i olika inkomstintervall Diagram 3.9 Marknadsinkomst för kvinnor och män efter ålder och inkomstslag Diagram 3.1 Gapet i marknadsinkomst mellan kvinnor och män efter ålder och inkomstslag Diagram 3.11 Marknadsinkomst för kvinnor och män efter födelseland, grund för bosättning och inkomstslag Diagram 3.12 Gapet i marknadsinkomst mellan kvinnor och män efter födelseland, grund för bosättning och inkomstslag Diagram 4.1 Genomsnittliga transfereringsinkomster för kvinnor och män Diagram 4.2 Genomsnittliga skatter för kvinnor och män Diagram 4.3 Inkomstgap i olika hushållstyper Diagram 4.4 Inkomstgap efter bosättningsgrund Diagram 4.5 Genomsnittlig individuell disponibel inkomst för kvinnor och män Diagram 4.6 Inkomsttillväxt samt andelen kvinnor i olika delar av fördelningen av disponibla inkomster Diagram 4.7 Bruttoinkomstens sammansättning för toppinkomsttagare Diagram 4.8 Sammanboende kvinnor fördelade efter deras andel av hushållsinkomsten... 3 Diagram 4.9 Individuell disponibel inkomst för personer äldre än 65 år Diagram 4.1 Individuell disponibel inkomst för personer äldre än 65 år Diagram 5.1 Individuell utökad inkomst för kvinnor och män Diagram 6.1 Andel kvinnor och män med förändrad individuell disponibel inkomst 34 Diagram 6.2 Andel kvinnor och män med förändrad individuell utökad inkomst Diagram 6.3 Effekt på individuell utökad inkomst för kvinnor respektive män

6

7 PROP. 217/18:1 Bilaga 3 Sammanfattning och slutsatser Jämställdhet är i grunden en fråga om mänskliga rättigheter, rättvisa och demokrati. Jämställdhet bidrar också till välstånd och sysselsättning genom att både kvinnors och mäns potential tillvaratas och främjas. Regeringen har beslutat att politiken ska ha ett jämställdhetsperspektiv som integreras i all verksamhet och i alla steg i beslutsfattande. Att Sverige har en feministisk regering innebär att regeringen uppfattar skillnader i livsvillkor och fördelning av resurser baserade på kön, oftast till flickors och kvinnors nackdel, som ett samhällsproblem som kan och ska motverkas bl.a. genom politiska beslut. Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Enligt delmålet om ekonomisk jämställdhet ska kvinnor och män ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut. År 215 hade kvinnor i förvärvsaktiv ålder i genomsnitt 74 procent av mäns arbetsinkomst. s lägre inkomster förklaras delvis av att arbetskraftsdeltagandet är lägre bland kvinnor än män och att färre kvinnor än män har ett arbete. har också kortare arbetstid än män. arbetar både deltid i högre utsträckning än män och har en högre frånvaro på grund av föräldraledighet och ohälsa. En orsak till kvinnors kortare arbetstid är att de tar ett större ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet det är exempelvis betydligt vanligare att kvinnor arbetar deltid för att ta hand om barn. har under lång tid haft högre sjukfrånvaro än män, vilket delvis förklaras av att kvinnor tar ett större aktivt ansvar för hem- och omsorgsarbete än män. Det medför en dubbel arbetsbörda för förvärvsarbetande kvinnor, vilket i förlängningen också kan påverka hälsan. En annan förklaring till kvinnors lägre arbetsinkomster är att kvinnor i genomsnitt har lägre löner än män. Lönegapet beror till stor del på att arbetsmarknaden kännetecknas av en könsmässig uppdelning, där kvinnor är överrepresenterade i yrken och befattningar med lägre löner. Men kvinnor har även i genomsnitt lägre lön inom många yrkesgrupper. Skillnader i arbetstid mellan könen har minskat och kvinnors arbetskraftsdeltagande har ökat sedan mitten av 199-talet. Arbetsmarknaden har också blivit mindre könsuppdelad. s arbetsinkomster har därmed ökat i snabbare takt än mäns sedan mitten av 199-talet. Även kvinnors kapitalinkomster är i genomsnitt lägre än männens. År 215 uppgick kvinnors kapitalinkomster i genomsnitt till hälften av männens. Kapitalinkomsterna har ökat sedan mitten av 199-talet, vilket bidragit till en mer ojämn fördelning av den samlade marknadsinkomsten (summan av arbets- och kapitalinkomster) mellan kvinnor och män. De könsbetingade skillnaderna i marknadsinkomster utjämnas dock i viss mån av transfereringar och skatter. År 215 hade kvinnor i förvärvsaktiv ålder i genomsnitt 8 procent av mäns individuella disponibla inkomst. Skillnaderna i inkomst i förvärvsaktiv ålder leder också till inkomstskillnader mellan kvinnor och män bland pensionärer, eftersom arbetsinkomsten ligger till grund för ålderspensionen. Målet om ekonomisk jämställdhet är inte uppfyllt. har fortfarande lägre löner, lägre sysselsättningsgrad, kortare arbetstid och högre sjukfrånvaro än män. Brister i den ekonomiska jämställdheten innebär bl.a. lägre grad av självständighet och högre grad av beroende för kvinnor. Ett systematiskt och långsiktigt arbete krävs för att påskynda utvecklingen mot ekonomisk jämställdhet. En viktig del i att skapa en mer jämställd arbetsmarknad är att öka kvinnors arbetskraftsdeltagande och minska ofrivilligt deltidsarbete. Heltidsarbete ska vara norm på hela arbetsmarknaden, med deltidsarbete som möjlighet. En utbyggd välfärd har störst betydelse för kvinnors villkor på arbetsmarknaden, eftersom kvinnor fortfarande tar större ansvar än män för det obetalda hem- och omsorgsarbetet. I ett modernt arbetsliv krävs också goda arbetsvillkor och en god arbetsmiljö. I budgetpropositionen presenteras betydande satsningar på välfärden som bidrar till att höja den individuella utökade inkomsten för alla, men särskilt för kvinnor. Även regeringens förslag om ändrade skatter och transfereringar, bidrar till att den individuella disponibla inkomsten ökar något mer för kvinnor än för män. I denna bilaga behandlas i första hand målet om ekonomisk jämställdhet. En beskrivning av regeringens arbete för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män, och av de andra delmålen återfinns i utgiftsområde 13. 7

8 PROP. 217/18:1 Bilaga 3 1 Jämställdhetspolitikens mål och inriktning 1.1 och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv Regeringens jämställdhetspolitik bygger på det av riksdagen beslutade övergripande målet att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Regeringen har därtill beslutat om sex delmål som ska vägleda utformningen av politiken: 1. En jämn fördelning av makt och inflytande. 2. Ekonomisk jämställdhet. 3. Jämställd utbildning. 4. En jämn fördelning av det obetalda hemoch omsorgsarbetet. 5. Jämställd hälsa. 6. s våld mot kvinnor ska upphöra. I denna bilaga behandlas i första hand delmålet om ekonomisk jämställdhet. En beskrivning av regeringens arbete för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män, och av de andra delmålen återfinns i utgiftsområde Regeringens samlade politik ska leda till jämställdhet Sverige har en feministisk regering. Detta ska göra tydligt avtryck i politiken och skillnad i människors liv. Regeringens samlade politik ska leda mot målet att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det handlar om att prioriteringar, vägval och tilldelning av resurser görs på ett sådant sätt att de bidrar till ett jämställt samhälle. Jämställdhetsintegrering är en grundläggande förutsättning för genomförandet av regeringens feministiska politik. Jämställdhetsintegrering innebär att ett jämställdhetsperspektiv ska införlivas i verksamheten och i alla steg av beslutsprocesserna. Jämställdhetsperspektivet ska vara en integrerad del av det dagliga arbetet på alla nivåer och i alla stadier hos de aktörer som normalt är involverade i beslutsfattandet. När ett jämställdhetsperspektiv integreras där politiken utformas och där beslut fattas skapas förutsättningar för att förändra samhället. Jämställdhetsbudgetering är en tillämpning av jämställdhetsintegering i budgetprocessen och innebär att jämställdhetsperspektivet integreras genomgående i budgetprocessen, att effekter och konsekvenser för jämställdheten beaktas vid beslut om inriktning på politiken, och att en omfördelning av inkomster och utgifter görs för att främja jämställdhet. För regeringen är jämställdhetsbudgetering ett sätt att säkerställa att den ekonomiska politiken används för att bidra till ökad jämställdhet i samhället. Jämställdhetsbudgetering har därför en avgörande betydelse för att förverkliga feministisk politik. I Regeringskansliet pågår ett utvecklingsarbete för en stärkt tillämpning av jämställdhetsbudgetering. Regeringen har bl.a. gett Ekonomistyrningsverket (ESV) i uppdrag att under 217 ta fram metoder som möjliggör uppföljning och en samlad redovisning av effekter på jämställdhetsområdet av genomförda och föreslagna reformer på utgiftssidan i statens budget. En delrapport lämnades av ESV i april. En slutlig redovisning av uppdraget ska lämnas den 31 oktober 217. Regeringen förtydligar och förstärker styrningen av jämställdhetspolitiken. Den 1 januari 218 kommer en jämställdhetsmyndighet att inrättas. Myndigheten kommer att ansvara för uppföljning, analys, samordning och stöd utifrån de jämställdhetspolitiska målen. En jämställdhetsmyndighet förväntas bidra till en strategisk, sammanhållen och hållbar styrning och ett effektivt genomförande av jämställdhetspolitiken. Med en jämställdhetsmyndighet förbättras förutsättningarna för att bedriva ett långsiktigt förändringsarbete där resultat och effekter kan mätas och följas upp över tid. Regering och riksdag kommer att få bättre underlag för att kunna ta ställning till inriktning och utformning av politiken. Arbetet med regeringens utvecklingsprogram för jämställdhetsintegrering i myndigheter (JiM) fortgår. JiM syftar till att stärka myndigheternas arbete med jämställdhetsintegrering så att deras verksamhet ännu bättre bidrar till att uppnå de jämställdhetspolitiska målen. Totalt ingår 59 myndigheter samt Folkbildningsrådet. I syfte att myndigheternas verksamhet effektivt ska bidra till att de jämställdhetspolitiska målen uppnås ska styrningen mot jämställdhet systematiseras i myndigheternas instruktioner. I Regeringskansliet genomförs, 8

9 PROP. 217/18:1 Bilaga 3 utifrån de jämställdhetspolitiska målen, under mandatperioden en översyn av myndigheters instruktioner, i syfte att åstadkomma en tydligare strategisk och verksamhetsanpassad styrning. Skattesystemet har en tydlig påverkan på förutsättningarna för ekonomisk jämställdhet. Regeringen har lämnat ett uppdrag till Skatteverket att göra en kartläggning av skattesystemens utveckling ur ett jämställdhetsperspektiv. Skatteverket ska redovisa uppdraget i april 218. En delredovisning lämnades i juni 217. Arbetet för att minska skillnaderna mellan kvinnors och mäns pensioner och förbättra villkoren för de ekonomiskt mest utsatta pensionärerna, varav de flesta är kvinnor, behöver fortsätta. En översyn av grundskyddet för ålderspension har påbörjats och kommer att slutföras under 218. Möjligheterna till betalt arbete, och därmed egen försörjning och ekonomisk självständighet, har en tydlig koppling till fördelningen av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Regeringen ser behov av att även vidta andra åtgärder som bidrar till att hemarbetet och omsorgen om barn fördelas mer jämnt mellan kvinnor och män. Ett viktigt underlag för arbete mot målet om en jämställd fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet är den tidsanvändningsundersökning som genomförs av Statistiska centralbyrån (SCB) en gång varje årtionde. Undersökningen visar bl.a. hur mycket tid kvinnor respektive män lägger på betalt och obetalt arbete. Regeringen vill se en föräldraförsäkring som bidrar till ett jämställt föräldraskap. Föräldraförsäkringen ska vara bättre anpassad till en modern arbetsmarknad och de krav den ställer, samt till ett modernt familjeliv och för alla olika former av familjer. Utredningen om en modern föräldraförsäkring (dir. 216:1) ska presentera sitt slutbetänkande under Egen inkomst är avgörande för ekonomisk självständighet Delmålet om ekonomisk jämställdhet innebär att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk jämställdhet livet ut. Vidare inbegriper delmålet att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och förutsättningar i fråga om tillgång till arbete och samma möjligheter och villkor i fråga om såväl anställnings-, löneoch andra arbetsvillkor som utvecklingsmöjligheter i arbetet. Målet har ett livscykelperspektiv, dvs. det avlönade arbetet ska innebära ekonomisk trygghet och självständighet även under pensionsåren. Ekonomisk jämställdhet handlar om fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Målet innebär att kvinnor och män ska ha samma möjlighet att vara ekonomiskt självständiga och kunna försörja sig själva och eventuella barn genom arbete. Arbete är grunden för kvinnors och mäns möjligheter att utvecklas och försörja sig under hela livet. En utgångspunkt för målet om ekonomisk jämställdhet är att kvinnor och män är individuellt ansvariga för sin försörjning. Att skatter och socialförsäkringar är knutna till individen främjar en jämn fördelning av både betalt och obetalt arbete. Möjligheten att uppbära en inkomst ger kvinnor ökad makt att påverka såväl sin egen livssituation som beslutsfattandet inom familjen. Ur ett jämställdhetsperspektiv är det därför viktigt att studera hur stor inkomst kvinnor respektive män förfogar över och vilka möjligheter kvinnor respektive män har till egen inkomst och försörjning. I denna bilaga undersöks bl.a. skillnader i kvinnors och mäns situation på arbetsmarknaden, deras möjligheter att försörja sig själva, individuella disponibla inkomster och välfärdstjänsternas betydelse. Det är i ett jämställdhetsperspektiv även viktigt att analysera skillnaderna mellan kvinnors och mäns kapitalinkomster. har i genomsnitt både högre förvärvs- och kapitalinkomster än kvinnor, men kapitalinkomsterna är mer ojämnt fördelade mellan kvinnor och män än förvärvsinkomsterna. Dessutom har kapitalinkomsterna ökat i betydelse sedan mitten av 199 talet. Därför beskrivs även kapitalinkomsternas utveckling. En av de viktigaste utmaningarna i dag är hur utrikes födda kan integreras Sverige och på den svenska arbetsmarknaden. Därför redovisas i denna bilaga situationen för kvinnor och män födda i Sverige, utrikes födda som kommit till Sverige som flyktingar eller som anhöriga till flyktingar samt övriga utrikes födda. 9

10 PROP. 217/18:1 Bilaga 3 2 och män på arbetsmarknaden Arbetsinkomster (dvs. löne- och företagarinkomster) utgör grunden för kvinnors och mäns ekonomiska självständighet och den ekonomiska jämställdheten. För de flesta i förvärvsaktiv ålder utgör arbetsinkomsten den största delen av inkomsten. Arbetsinkomsterna ligger dessutom till grund för andra inkomster som t.ex. sjukpenning, föräldrapenning och pensioner. År 215 hade kvinnor i genomsnitt 74 procent av mäns arbetsinkomst. 1 s lägre arbetsinkomster kan bl.a. förklaras av att kvinnor inte deltar på arbetsmarknaden i samma utsträckning som män och att kvinnor i genomsnitt har kortare arbetstid än män. har dessutom lägre timlöner än män, vilket till stor del hänger samman med att arbetsmarknaden kännetecknas av en könsmässig uppdelning, både med avseende på näringsgren och på yrke. För att ge en djupare förståelse för skillnaderna i arbetsinkomster mellan kvinnor och män analyseras i detta avsnitt skillnader mellan kvinnor och män i arbetslivet. 2.1 står oftare än män utanför arbetsmarknaden En förklaring till att kvinnor i genomsnitt har lägre arbetsinkomster än män är att färre kvinnor än män har ett arbete, dvs. färre kvinnor än män är sysselsatta. Detta beror främst på att färre kvinnor än män deltar i arbetskraften. Skillnaden i arbetslöshet mellan kvinnor och män är däremot liten. 2 Sedan början av 199-talet har kvinnors arbetskraftsdeltagande i åldersgruppen 2 64 år varit ca 5 6 procentenheter lägre än mäns. Skillnaden förklaras främst av att kvinnor, i högre utsträckning än män, står utanför 1 I denna bilaga är syftet att undersöka skillnader mellan samtliga kvinnor och män. Därför anges skillnaden mellan kvinnors och mäns arbetsinkomst för samtliga, och inte bara för de som ingår i arbetskraften. Skillnader i arbetskraftsdeltagande blir en delförklaring till att kvinnor har lägre arbetsinkomst än män, eftersom kvinnor inte deltar på arbetsmarknaden i samma utsträckning som män. 2 Skillnader i arbetslöshet förklaras snarare av födelseland än av kön, se 217 års ekonomiska vårproposition (prop. 216/17:1 s ). arbetskraften till följd av sjukdom och studier. Sjukdom och studier förklarar tillsammans över hälften av skillnaden mellan kvinnors och mäns arbetskraftsdeltagande. År 216 stod sjukdom och studier för ca 36 respektive 24 procent av skillnaden i arbetskraftsdeltagande mellan kvinnor och män. Födelseregion och utbildning spelar roll En viktig förklaring till skillnaden i arbetskraftsdeltagande mellan kvinnor och män är att arbetskraftsdeltagandet bland utrikes födda kvinnor är lågt. Det gäller i synnerhet utrikes födda kvinnor som kommit till Sverige som flyktingar eller som anhöriga till flyktingar. År 216 stod nära 3 procent av dessa kvinnor (i åldersgruppen 2 64 år) utanför arbetskraften. Skillnaden i arbetskraftsdeltagande mellan kvinnor och män som kommit till Sverige som flyktingar var ca 12 procentenheter 216, medan motsvarande skillnad endast var 3 procentenheter för inrikes födda kvinnor och män (se diagram 2.1). Sedan 21 är dock trenden att arbetskraftsdeltagandet bland kvinnor som kommit till Sverige som flyktingar ökar. Diagram 2.1 Arbetskraftsdeltagande efter födelseregion och grund för bosättning Procent , födda i Sverige, födda i Sverige, utrikes övriga, utrikes övriga 55, utr. flyktingar m.fl., utr. flyktingar m.fl Anm.: Statistiken avser åldersgruppen 2 64 år. För definition av inrikes, utrikes övriga och utrikes flyktingar m.fl., se Underbilaga 1: Begrepp och data. Källa: Statistiska centralbyrån. Förutom sjukdom och studier uppges även ansvar för obetalt hem- och omsorgsarbete som en betydande orsak till att utrikes födda kvinnor står utanför arbetskraften (se diagram 2.2). Av samtliga utrikes födda kvinnor utanför arbetskraften uppger 16 procent att de står utanför arbetsmarknaden på grund av hem- 1

11 PROP. 217/18:1 Bilaga 3 arbete. Knappt 5 procent av inrikes födda kvinnor utanför arbetskraften uppger detsamma. En ytterligare förklaring till utrikes födda kvinnors lägre arbetskraftsdeltagande är att kvinnor som nyligen invandrat till Sverige inte nås av arbetsförberedande insatser eller arbetsmarknadspolitiska program i lika stor utsträckning som män (se utg.omr. 13). Diagram 2.2 Utanför arbetskraften efter orsak, födelseregion och grund för bosättning 216 Procent Inrikes Utrikes, övriga Utrikes, flyktingar m.fl. Studerande* Hemarbetande Arbetssökande** Lediga Pension*** Sjuk*** Övriga orsaker Inrikes Utrikes, övriga Utrikes, flyktingar m.fl. Anm.: Statistiken avser åldersgruppen 2 64 år. För definition av inrikes, utrikes, övriga och utrikes, flyktingar m.fl., se Underbilaga 1: Begrepp och data. *Avser både hel- och deltidsstuderande. **Betraktar sig som arbetssökande men uppfyller inte definitionskraven för arbetslösa i arbetskraften. ***Förtidspension av hälsoskäl ingår i gruppen sjuka. Källa: Statistiska centralbyrån. Skillnaden i arbetskraftsdeltagande mellan kvinnor och män varierar även med utbildningsnivå. Bland kvinnor i åldersgruppen 2 64 år med högst förgymnasial utbildning står ca 4 procent utanför arbetskraften. Avsaknad av fullföljd gymnasieutbildning visar ett betydligt starkare samband med kvinnors arbetskraftsdeltagande än mäns, oavsett födelseregion. Skillnaden i arbetskraftsdeltagande mellan kvinnor och män i åldersgruppen 2 64 år som saknar fullföljd gymnasieutbildning var 216 ca 19 procentenheter. Samtidigt var skillnaden mellan kvinnor och män med eftergymnasial utbildning 2 procentenheter. I den sistnämnda gruppen var arbetskraftsdeltagandet 89 procent respektive 91 procent. arbetstid (se diagram 2.3). s kortare arbetstid beror dels på att många kvinnor arbetar deltid, dels på att kvinnor i högre grad är frånvarande från arbetet till följd av exempelvis föräldraledighet, vård av barn eller sjukskrivning. Skillnaden i arbetstid mellan kvinnor och män har emellertid minskat med nästan 2 timmar per vecka jämfört med 25, främst till följd av att kvinnors arbetstid har ökat. Detta har bidragit till att kvinnors arbetsinkomster har ökat snabbare än mäns de senaste decennierna. Diagram 2.3 Faktiskt medelarbetstid bland sysselsatta Timmar per vecka Anm.: Statistiken avser faktiskt arbetad tid för sysselsatta i åldersgruppen 2 64 år. Källa: Statistiska centralbyrån. Fler kvinnor än män arbetar deltid År 216 var 29 procent av alla sysselsatta kvinnor deltidsarbetande medan motsvarande siffra för män var 11 procent (se diagram 2.4). Diagram 2.4 Andel personer som arbetade deltid Procent av sysselsatta har kortare arbetstid än män Arbetsinkomsten påverkas även av arbetstiden för de som är i arbete. I genomsnitt arbetade kvinnor 5,5 timmar mindre per vecka än män under 216, vilket motsvarar 16 procent kortare Anm.: Statistiken avser åldersgruppen 2 64 år. Med deltid avses överenskommen arbetstid på mindre än 35 timmar per vecka. Källa: Statistiska centralbyrån. 11

12 PROP. 217/18:1 Bilaga 3 Andelen kvinnor som arbetar deltid minskar dock och var 216 på den hittills lägsta nivån. Samtidigt har deltidsarbete bland män ökat något. Detta har sammantaget bidragit till minskade skillnader i arbetstid mellan kvinnor och män. Den vanligaste orsaken till deltidsarbete bland kvinnor och män är att de inte erbjuds någon heltidstjänst. År 216 arbetade ca 194 kvinnor och 85 män deltid på grund av att de inte erbjuds någon heltidstjänst (se diagram 2.5). I många kvinnodominerade yrken finns en deltidskultur som kan göra det svårt för både kvinnor och män att bli erbjudna en heltidstjänst. 3 Diagram 2.5 Orsaker till deltidsarbete 216 Antal personer Vill ej öka arbetstid Vill öka sin arbetstid Anm.: Statistiken avser åldersgruppen 2 64 år. K avser kvinnor och M avser män. Källa: Statistiska centralbyrån. Den näst vanligaste orsaken till att kvinnor arbetar deltid är att de tar hand om ett barn och/eller en vuxen anhörig. 146 av de deltidsarbetande kvinnorna uppgav denna orsak, medan motsvarande siffra för männen var 24. Antalet män som anger denna orsak har dock ökat sedan 25. Ofrivilligt deltidsarbete Bland de som uppger att de arbetar deltid på grund av avsaknad av heltidstjänst är det 75 kvinnor och 39 män som vill öka sin arbetstid under rådande arbetsvillkor (se tabell 2.1). Denna grupp kan beskrivas som ofrivilligt deltidsarbetande. 3 Hela lönen, hela tiden - utmaningar för ett jämställt arbetsliv. Slutbetänkande av Delegationen för jämställdhet i arbetslivet (SOU 215:5). Tabell 2.1 Antal anställda som arbetar ofrivillig deltid Antal i tusental Åldersgrupper år 34,6 28,7 13,9 17, år 46, 31,2 13,4 15, år 2,2 15,2 5,3 5,9 Födelseland och Bosättningsgrund Född i Sverige 81,2 52,3 23,2 24,6 Utrikes, flyktingar m.fl. 6,3 11,7 3,8 8,3 Utrikes, övriga 13,4 11,1 5,6 6,5 Utbildningsnivå Förgymnasial 12,6 8,6 4,4 6, Gymnasial 62,9 42,8 17, 2,5 Eftergymnasial 24,9 23,2 1,9 12,8 Sektor Offentlig 48,7 23,9 8,9 7,2 Privat 51,7 5,9 23,2 31,6 Näringsgren Vård och omsorg; sociala tjänster 32,2* 2,2 4,5* 5,9 Handel; reparation av motorfordon och motorcyklar 19,5* 18,8 5,8* 7,9 Utbildning 17,3* 1,7 3,2* 4,3 Hotell- och restaurangverksamhet 6,1* 6,1 3,2* 4, Övriga 21,7* 19,1 12,7* 17,4 Anställningsform Tillfällig 44,8 33, 15,9 19,6 Tillsvidare 53,9 4,6 14,3 18,1 Samtliga 1,8 75,1 32,6 39,4 Anm.: Statistiken avser åldersgruppen 2 64 år. I några delgrupper finns ett partiellt bortfall och därför summerar inte delsummorna till samma värde som Samtliga. * Avser statistik från 28 i stället för 27. Källa: Statistiska centralbyrån. Antalet ofrivilligt deltidsarbetande har minskat under de senaste tio åren, men bara bland kvinnor. Bland männen har antalet i stället ökat. Antalet ofrivilligt deltidsarbetande varierar mellan olika grupper (se tabell 2.1). Den största förändringen de senaste tio åren är att antalet ofrivilligt deltidsarbetande har minskat i offentlig sektor. Mönstret att antalet kvinnor som arbetar ofrivilligt deltid minskar, medan antalet deltidsarbetande män ökar något, är detsamma för de flesta grupper. Bland män ökar antalet som 12

13 PROP. 217/18:1 Bilaga 3 arbetar ofrivillig deltid relativt sett mer bland individer som har en svagare ställning på arbetsmarknaden, t.ex. de med högst förgymnasial utbildning och i den yngsta åldersgruppen. Bland kvinnor finns inte samma mönster, här dominerar effekten av det minskade antalet ofrivilligt deltidsarbetande kvinnor i offentlig sektor. Ekonomiska effekter av ofrivilligt deltidsarbete I budgetpropositionen för 217 uppmärksammade regeringen att kvinnors arbete alltför ofta organiseras så att heltid inte erbjuds och att konsekvenserna av detta för bl.a. kvinnors liv och möjligheter till egen försörjning och en god livsinkomst, behöver utredas. Regeringskansliet har därför genomfört en analys av effekterna av ofrivilligt deltidsarbete där dagens situation jämförs med olika alternativa scenarier. Gruppen ofrivilligt deltidsarbetande definieras i analysen som anställda som arbetar deltid på grund av att de inte erbjuds heltidsarbete och som under rådande arbetsvillkor vill öka sin arbetstid. Analysen visar att den genomsnittliga individuella disponibla inkomsten för alla kvinnor i förvärvsålder inte påverkas nämnvärt av det ofrivilliga deltidsarbetet. Det beror på att de ofrivilligt deltidsarbetande utgör en relativt liten grupp i förhållande till alla kvinnor. För de som får möjlighet att arbeta heltid är dock effekterna positiva och inkomsterna för den enskilde ökar förhållandevis mycket. I ett scenario där det totala antalet timmar i ekonomin är oförändrat skulle dock antalet sysselsatta samtidigt minska och antalet arbetslösa öka. För de som blir arbetslösa blir den individuella disponibla inkomsten lägre än i dag. 4 Även individeffekter för personer äldre än 65 år har analyserats för individer som arbetat heltid respektive deltid under sitt yrkesverksamma liv. Resultaten visar att den individuella disponibla inkomsten är högre för de som arbetade heltid före pensionen bland sammanboende pensionärer, men att denna skillnad inte är lika tydlig bland ensamstående pensionärer. Sammansättningen av inkomster skiljer sig åt mellan f.d. hel- och deltidsanställda. Heltidsanställdas inkomster kommer till största delen från olika pensionsrätter som har tjänats ihop under det yrkesverksamma livet. Inkomsterna för f.d. deltidsanställda består till betydligt större del av garantipension och transfereringar. Detta innebär att f.d. deltidsanställda påverkas mer av förändringar i transfereringssystemen än f.d. heltidsanställda. tar ut mer föräldraledighet än män tar ut en större andel av föräldrapenningdagarna än män och är därför av denna anledning i högre grad än män frånvarande från arbetet. tar både ut fler föräldrapenningdagar och fler dagar med obetald ledighet i samband med ett barns födelse. År 216 tog kvinnor ut ca 73 procent av föräldrapenningdagarna. s andel av uttagna föräldrapenningdagar under barnets första två levnadsår är särskilt hög. För barn födda 214 tog kvinnorna ut ca 8 procent av föräldrapenningen under barnets två första levnadsår. 5 Skillnaden mellan kvinnors och mäns uttag av föräldrapenningdagar har minskat med ca 13 procentenheter det senaste decenniet. 6 Fördelningen av föräldrapenningen mellan kvinnor och män mot ett mer jämställt uttag går med andra ord långsamt. tar inte bara ut en större andel av föräldrapenningen än män utan är också oftare hemma för vård av barn (VAB), vilket minskar kvinnors arbetstid ytterligare. Skillnaden mellan kvinnors och mäns uttag av VAB-dagar är mindre än för föräldrapenningdagarna, men minskar långsammare. Det senaste decenniet har kvinnornas andel minskat med ca 2 procentenheter, från 64 procent till 62 procent. 4 Eftersom utgångspunkten för scenariot är att antalet arbetade timmar i ekonomin inte förändras, blir konsekvensen att några behöver gå ner i arbetstid om andra ökar sin arbetstid. I verkligheten blir utfallet sannolikt mer sammansatt. Deltidsarbete är heller inte ett sätt att minska arbetslösheten. 5 De jämställda föräldrarna (Försäkringskassan, Socialförsäkringsrapport 213:8). 6 För mer information om föräldrapenningen ur ett könsperspektiv (se prop. 216/17:1 bilaga 3 s ). 13

14 PROP. 217/18:1 Bilaga 3 har högre sjukfrånvaro än män Sjukfrånvaron varierar kraftigt över tid. Det gäller i synnerhet för kvinnor, som även har högre sjukfrånvaro än män. Under 21-talet har sjukpenningtalet stigit för både kvinnor och män. Uppgången har emellertid varit starkare för kvinnor och den relativa skillnaden mellan kvinnors och mäns sjukpenningtal har aldrig varit större (se även utg.omr. 1). År 216 var sjukfrånvaron bland kvinnor nästan dubbelt så hög som bland män (se diagram 2.6). Diagram 2.6 Sjukpenningtalet Antal sjukpenningdagar per försäkrad Anm.: Statistiken avser åldersgruppen år. Alla dagar är omräknade till nettodagar, t.ex. blir två dagar med halv ersättning en nettodag. Källa: Försäkringskassan. Det finns flera orsaker till skillnaden i sjukfrånvaro mellan könen. En är att kvinnor, oftare än män, arbetar i yrken och sektorer med sämre upplevd psykosocial arbetsmiljö. 7 En annan är att män och kvinnor ofta utför olika slags arbetsuppgifter med olika typer av belastningar, även inom samma yrke. Exempelvis visar studier att kvinnor i högre utsträckning än män utför arbetsuppgifter som är repetitivt och kräver ett högt arbetstempo. 8 Ett större ansvar för hem- och omsorgsarbete i kombination med förvärvsarbete är ytterligare en förklaring till den högre sjukfrånvaron bland kvinnor har lägre lön än män Utöver att skillnaden i arbetsinkomst mellan kvinnor och män påverkas av skillnader i sysselsättningsgrad och arbetstid är skillnaden i den ersättning som kvinnor respektive män får för sitt arbete, dvs. tim- eller månadslönen, en viktig faktor. I genomsnitt var kvinnors lön 12 procent lägre än mäns 216 (se diagram 2.7). 1 Lönegapet har dock minskat från 18 till 12 procentenheter under 2-talet. Diagram 2.7 Totalt lönegap mellan kvinnor och män Procent Anm.: Det totala lönegapet mäter procentuell skillnad mellan kvinnors och mäns månadslöner uppräknade till heltid. Ett lönegap på 12 procent medför att en kvinna som jobbar heltid tjänar i snitt 88 procent av lönen för en man som jobbar heltid. Källor: Medlingsinstitutet och Statistiska centralbyrån. och män arbetar inom olika yrken Den enskilt viktigaste orsaken till löneskillnaden mellan kvinnor och män är att kvinnor och män i stor utsträckning arbetar inom olika yrken, samt att kvinnodominerade yrken generellt sett värderas lönemässigt lägre än mansdominerade yrken. Endast en av de fem vanligaste yrkesgrupperna för kvinnor respektive män är gemensam för båda könen (butikspersonal, se tabell 2.2). Inom de fem vanligaste yrkesgrupperna bland kvinnor är genomsnittslönen relativt jämn, mellan ca 26 och ca 3 kronor i månaden. Detta är betydligt lägre än genomsnittslönen i tre av de fem vanligaste yrkesgrupperna bland män. Värt att 7 s sjukfrånvaro, Redovisning av regeringsuppdrag (Försäkringskassan 213). Se även SOU 214:74. 8 Kunskapssammanställning Belastning, genus och hälsa i arbetslivet (Arbetsmiljöverket 213:9). 9 s och mäns sjukfrånvaro (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering 211:2) och s sjukfrånvaro (Försäkringskassan 213). 1 I detta avsnitt är deltidslöner uppräknade till heltids- och månadslöner. Eftersom många kvinnor arbetar deltid är den faktiska löneskillnaden större. 14

15 PROP. 217/18:1 Bilaga 3 notera är också att löneskillnaderna mellan könen är betydligt mindre inom de vanligaste yrkesgrupperna för kvinnor. Inom fyra av de fem vanligaste yrkesgrupperna bland kvinnor är den genomsnittliga löneskillnaden mellan kvinnor och män inom samma yrkesgrupp inte mer än 2 procent. Inom de fem vanligaste yrkesgrupperna bland män är den genomsnittliga löneskillnaden mellan 4 och 14 procent. I samtliga fall är kvinnors löner lägre än männens inom de fem vanligaste yrkesgrupperna bland män. Tabell 2.2 De fem vanligaste yrkesgrupperna för kvinnor respektive män 216 Andel kvinnor i procent och genomsnittlig månadslön i kronor (216 års priser) samt löneskillnader i procent och andel Antal anställda Månadslön Löneskillnader Totalt (Kv+M) Andel kvinnor Kv/M (%)* Lönespridning P9/P1 Undersköterskor ,3 Grundskollärare, fritidspedagoger och förskollärare ,6 Butikspersonal ,6 Kontorsassistenter och sekreterare ,6 Skötare, vårdare och personliga assistenter m.fl ,4 IT-arkitekter, systemutvecklare och testledare m.fl , Snickare, murare och anläggningsarbetare ,5 Försäkringsrådgivare, företagssäljare och inköpare m.fl ,3 och män gör olika utbildningsval. Även möjligheten till högre befattningar påverkas av utbildningens inriktning och längd. 11 är överrepresenterade inom högre utbildningar, och allt fler kvinnor gör inbrytningar i traditionellt mansdominerade högskoleutbildningar. Samma tendenser återfinns dock inte bland männen, som i betydligt mindre utsträckning gör inbrytningar i traditionellt kvinnodominerade utbildningar. De förändringar som skett i könsfördelningen på tidigare mansdominerade utbildningar har successivt också slagit igenom på arbetsmarknaden. Detta får till följd att arbetsmarknaden är mer uppdelad för äldre åldersgrupper jämfört med yngre åldersgrupper. Inom flera yrkesgrupper med en övervägande andel män i de äldre åldersgrupperna återfinns en övervägande andel kvinnor i de yngre åldersgrupperna. Detta är särskilt tydligt inom yrken som kräver eftergymnasial utbildning, t.ex. arkitekt och jurist. Färre kvinnor än män är chefer År 215 var 38 procent av alla chefer kvinnor. Andelen chefer som är kvinnor har ökat med ca 1 procentenheter sedan 21. Könsfördelningen bland chefer skiljer sig dock betydligt mellan olika sektorer. Inom kommun och landsting är ca 7 procent av alla chefer kvinnor medan motsvarande andel i privat sektor endast är 31 procent (se tabell 2.3). I alla sektorer är andelen chefer som är kvinnor lägre än andelen anställda som är kvinnor. Oavsett sektor är kvinnor alltså underrepresenterade bland cheferna. Ingenjörer och tekniker ,8 Butikspersonal ,6 Anm.: Yrkesindelningen baseras på standard för svensk yrkesklassificering, SSYK 212, nivå 3. *Avser kvinnors löner (uppräknade till heltid) som andel av mäns löner. Källor: Medlingsinstitutet och Statistiska centralbyrån. Skillnaderna i yrkesstrukturen mellan kvinnor och män har tydligt samband med att kvinnor 11 I tidigare års bilagor om ekonomisk jämställdhet ges en översikt över utvecklingen avseende utbildningsinriktning och längd. Se också Underlag till jämställdhetsutredningen U214:6 och SOU 215:5 för en beskrivning av mäns och kvinnors utbildningsval, samt SCB, Tema: Utbildning; Könsstruktur per utbildning och yrke

16 PROP. 217/18:1 Bilaga 3 Tabell 2.3 Könsfördelning bland chefer och anställda efter sektor 215 Procent Chefer Anställda Privat sektor Offentlig sektor Stat Landsting Kommuner Totalt Anm.: Anställda utgör alla anställda exklusive chefer. Källor: Medlingsinstitutet och Statistiska centralbyrån. Den ojämna könsfördelningen bland chefer är särskilt påtaglig på de allra högsta chefsposterna. Av börsföretagen är det endast drygt 6 procent som har en kvinna som styrelseordförande och knappt 5 procent som har en kvinna som verkställande direktör. 12 Detta motsvarar 19 kvinnor som styrelseordförande respektive 15 kvinnor som verkställande direktör. nens dominans i börsföretagens styrelser har emellertid minskat sedan början av 2-talet. Under 217 har andelen styrelseledamöter som är kvinnor ökat till drygt 32 procent. Även andelen kvinnor i börsbolagens ledningsgrupper har ökat och är knappt 22 procent. De vanligaste chefsyrkena bland kvinnor återfinns främst inom de kvinnodominerade vård- och omsorgsyrkena så som chef inom hälso- och sjukvård, men även ekonomi- och finanschefer är vanliga chefsyrken bland kvinnor. Bland män är de vanligaste chefsyrkena verkställande direktör och försäljnings- och marknadschef. I likhet med löneskillnaderna för de vanligaste yrkena bland kvinnor respektive män är lönenivåerna inom de chefsyrken som är vanligast bland kvinnor lägre än inom de chefsyrken som är vanligast bland män. Dessutom är medellönen lägre för kvinnor även inom samma chefsyrke. 13 Det tyder på att möjligheterna att göra lönekarriär är mindre för kvinnor än för män, både på grund av skillnaderna mellan de vanligaste chefsyrkena bland kvinnor respektive män och inom samma chefsyrke. Det kan finnas flera olika förklaringar till varför kvinnor är underrepresenterade i chefspositioner. En förklaring kan exempelvis vara utbildningsvalet, där män tidigare varit överrepresenterade bland utbildningar som är vanliga bland högre chefsbefattningar i näringslivet. En annan kan vara att kvinnor tar en större del av föräldraledigheten och oftare än män arbetar deltid under småbarnsåren. Den högre frånvaron leder till ett minskat arbetsutbud under småbarnsåren samtidigt som arbetsgivarens förväntningar på hur kvinnor ska bete sig på arbetsmarknaden kan påverkas, s.k. statistisk diskriminering. En konsekvens av detta kan vara att en kvinna i barnafödande ålder inte erbjuds samma möjligheter i yrkeslivet som en man oavsett om hon har barn eller inte och oavsett hur hon planerar att förlägga sin föräldraledighet. En ytterligare förklaring handlar om normer och att det sannolikt fortfarande finns en föreställning om att chefen är en man. Eftersom en viss typ av maskulinitet fortfarande kan utgöra normen för chefskap, riskerar kvinnor att inte uppfylla kriterierna. Följden kan bli att kvinnor, som inte stämmer överrens med chefsidealet, utesluts från rekryteringsprocesserna (se SOU 214:8). Det oförklarade lönegapet Förutom yrke och befattning kan skillnaderna mellan kvinnors och mäns löner bl.a. förklaras statistiskt av att kvinnor och män har olika utbildningar, arbetar olika mycket samt arbetar inom olika sektorer. När hänsyn tas till ålder, utbildning, sektor, yrke samt arbetstid minskar lönegapet mellan kvinnor och män från 12 till 5 procent. Det lönegap som kvarstår kallas för oförklarat lönegap. Det oförklarade lönegapet har under 2-talet minskat från 8 till 5 procent (se diagram 2.8). 12 Andra AP-fondens Kvinnoindex för Chefens chef är en man, Ledarnas jämställdhetsbarometer 213, Ledarna. 16

17 PROP. 217/18:1 Bilaga 3 Diagram 2.8 Oförklarat lönegap mellan kvinnor och män Procent Anm.: Det oförklarade lönegapet är det lönegap som kvartstår när hänsyn tagits till att kvinnor och män har olika ålder, utbildning, arbetstid och arbetar inom olika yrken. Källor: Medlingsinstitutet och Statistiska centralbyrån. Storleken på det oförklarade lönegapet skiljer sig mellan olika sektorer och är störst inom privat sektor (6 procent) och minst inom kommunal sektor (1 procent). Den största skillnaden mellan totalt och oförklarat lönegap finns inom landstinget där lönegapet minskar med 16 procentenheter när hänsyn tas till ålder, utbildning, arbetstid och yrke. Det är till stor del ett resultat av att kvinnor och män i större utsträckning än i andra sektorer arbetar inom olika yrken inom landstinget. I privat sektor är det oförklarade lönegapet betydligt högre för tjänstemän (8 procent) än för arbetare (3 procent). Det kan bero på att användandet av individuell lönesättning skiljer sig mellan grupperna, men också på att lönespridningen generellt sett är större inom tjänstemannayrken än arbetaryrken. 14 När hänsyn tas till ålder, utbildning, arbetstid och sektor inom de vanligaste yrkesgrupperna bland kvinnor kvartstår ett oförklarat lönegap på 1 3 procent inom samtliga av dessa yrkesgrupper (se tabell 2.4). Inom de vanligaste yrkesgrupperna bland män är det oförklarade lönegapet ännu större, mellan 3 och 13 procent. Det oförklarade lönegapet är dessutom större vid högre lönenivåer. Inom de vanligaste 14 Lönebildningsrapporten 212, Konjunkturinstitutet. Lönebildningsrapportens analys inkluderar förutom ålder, utbildning, yrke och arbetstid (beräknat som hel- eller deltid), även region, näringsgren, födelseland, utbildningsinriktning, arbetsplatsstorlek samt om arbetstagaren får tim- eller månadslön. Se även utgiftsområde 14 för en beskrivning av den standardvägda löneskillnaden fördelad på sektorer för chefsyrkena, både bland kvinnor respektive män, är lönen bland kvinnor lägre när hänsyn tagits till ålder, utbildning, arbetstid och sektortillhörighet. Tabell 2.4 Totalt och oförklarat lönegap i de vanligaste yrkesgrupperna 216 s lön i procent av mäns lön Vanligaste yrkesgrupp Oförklarat lönegap Totalt lönegap Undersköterskor 1 Grundskollärare, fritidspedagoger och förskollärare 1-1 Butikspersonal 3 6 Kontorsassistenter och sekreterare 3 2 Skötare, vårdare och personliga assistenter m.fl. 1 IT-arkitekter, systemutvecklare och testledare m.fl. 4 4 Snickare, murare och anläggningsarbetare 6 7 Försäkringsrådgivare, företagssäljare och inköpare m.fl Ingenjörer och tekniker 6 5 Butikspersonal 3 6 Anm.: Det oförklarade lönegapet är det lönegap som kvartstår när hänsyn tagits till att kvinnor och män har olika ålder, utbildning, arbetstid och arbetar inom olika yrken. Källor: Medlingsinstitutet och Statistiska centralbyrån. Faktorer som kan påverka det oförklarade lönegapet, men som är svåra att mäta, är diskriminering, skillnader i arbetsuppgifter, individuella egenskaper och förväntningar på kvinnors respektive mäns karriärer. På liknande sätt som kvinnors längre föräldraledighet och deltidsarbete kan påverka kvinnors möjligheter till chefspositioner kan detta också påverka löneutvecklingen. Den negativa effekten av sådana faktorer på lönen tycks dock vara mindre på 2-talet än den var på 199-talet, och är numera ungefär lika stor för män som för kvinnor, givet lika lång ledighet. En förklaring till de minskade skillnaderna kan vara att det under 2-talet blivit allt vanligare att både kvinnor och män är föräldralediga, vilket kan minska den statistiska diskrimineringen (se SOU 214:28). I såväl svensk som internationell forskning har det konstaterats att deltidsarbete har en negativ effekt på timlönen. Den negativa 17

18 PROP. 217/18:1 Bilaga 3 effekten tenderar att öka allteftersom deltidsarbetet pågår. s deltidsarbete utgör därför även en förklaring till kvinnors lägre löner. 15 s större ansvartagande för hem- och omsorgsarbete kan också vara en orsak till att kvinnor i högre utsträckning än män arbetar på arbetsplatser som tillåter mer flexibilitet i termer av exempelvis arbetstid och tjänsteresor. Detta kan vara en bidragande orsak till lägre löner bland kvinnor Färre företagande kvinnor än män Föregående avsnitt handlar om anställda och löneinkomster. Men det finns också en grupp sysselsatta vars främsta inkomstkälla är inkomster från företagande. År 216 var 29 män och 123 kvinnor företagare. Antalet män som är företagare har minskat något under de senaste åren, medan antalet kvinnor varit relativt konstant sedan 1995 (se diagram 2.9). Diagram 2.9 Antal kvinnor och män som är företagare Antal i tusental Anm.: Statistiken avser åldersgruppen 2 64 år. Bland företagare ingår också medhjälpande familjemedlemmar. Källa: Statistiska centralbyrån. och män som är företagare är verksamma inom olika näringsgrenar. na är flest inom näringsgrenarna utbildning, vård och omsorg samt personliga och kulturella tjänster, medan männen är fler inom de andra näringsgrenarna, särskilt inom byggverksamhet och transporter. Fördelningen är i stort sett densamma som för anställda, och har inte förändrats mycket mellan 28 och 216 (se tabell 2.5). Tabell 2.5 Företagare i olika näringsgrenar Antal i tusental Kv M %kv Kv M %kv Jordbruk, skogsbruk o fiske 8,6 4,7 17 1,2 31,7 24 Tillverkning o utvinning, energi o miljö 5,5 27,6 17 3,7 2,1 16 Byggverksamhet 2,6 52,7 5 3,4 56,4 6 Handel 2,4 46, ,1 39,1 3 Transport 1,1 18,8 6 1,3 14,2 9 Hotell och restaurang 5,7 16,5 26 7, 14,1 33 Information och kommunikation 2,5 18,7 12 4,2 23,5 15 Finansiell verksamhet, företagstjänster 27,1 61, ,5 66,4 34 Utbildning 3,9 3,7 52 4,8 3,4 59 Vård och omsorg 1,7 4,7 7 8,2 4,4 65 Personliga och kulturella tjänster 26,8 18,1 6 29,3 17, 63 Totalt 115, 39, ,1 29,4 3 Anm.: Statistiken avser åldersgruppen 2 64 år. Alla har inte svarat på frågan, därför stämmer inte summan av delgrupperna med det totala antalet. Källa: Statistiska centralbyrån. Även bolagsformen skiljer sig åt mellan kvinnor och män. driver i högre utsträckning sitt företag som egen firma, medan män i större utsträckning driver sitt företag som bolag. Andelen som driver sitt företag som bolag har ökat mellan 27 och 216, både bland kvinnor och bland män (se tabell 2.6). Tabell 2.6 Företagare i olika företagsformer Antal i tusental Kv M %kv Kv M %kv Egen firma 62,7 137, , 99,5 38 Bolag 43,7 168, ,3 189, Frånvaroeffekter på lönen för kvinnor och män (Konjunkturinstitutet 211). 16 Goldin och Katz, The cost of workplace flexibility for high-powered professionals, The ANNALS of the American Academy of Political and Social Science, 211. Totalt 115, 39, ,1 29,4 3 Anm.: Statistiken avser åldersgruppen 2 64 år. Alla har inte svarat på frågan, därför stämmer inte summan av delgrupperna med det totala antalet. Källa: Statistiska centralbyrån. 18