Dags att hållbarhetsredovisa

Transkript

1 Kandidatuppsats Dags att hållbarhetsredovisa - Polyplank AB, en fallstudie Författare: Christopher Dahl, Benita Johansson Examinator: Krister Bredmar Handledare: Thomas Karlsson Termin: HT11 Kurskod: 2FE40E

2 1

3 FÖRORD Denna uppsats utfördes under höstterminen 2011 på Ekonomihögskolan vid Linnéuniversitetet i Kalmar. Vi har under ca 10 veckor samlat in, bearbetat och analyserat information som har resulterat i en uppsats inom företagsekonomi med inriktning mot området hållbarhetsredovisning. Vi vill tacka de respondenter och informanter som har avsatt tid, ställt upp och engagerat sig i processen med att ta fram vårt empiriska material. Ett stort tack till Henrik von Heijne som gav oss tips och råd vid starten av vårt uppsatsskrivande samt för tiden han avsatte för intervjun. Vidare vill vi tacka de anställda på Polyplank AB; Leif Jilkén, Kenth Danielsson, Marina Abrahamsson samt Fredrik Ljungdahl (PwC) och Charlotte Söderlund (Ernst & Young) för att ha ställt upp på intervju. Avslutningsvis vill vi även tacka vår handledare Thomas Karlsson, universitetsadjunkt vid Linnéuniversitetet i Kalmar, för hans konstruktiva kritik och synpunkter på vår uppsats. Kalmar 9 januari 2012 Christopher Dahl Benita Johansson 2

4 Sammanfattning Examensarbete, turismekonomprogrammet, Ekonomihögskolan vid Linnéuniversitetet, 2FE40E, HT 2011 Författare: Christopher Dahl och Benita Johansson Handledare: Thomas Karlsson Examinator: Krister Bredmar Titel: Dags att hållbarhetsredovisa - Polyplank AB, en fallstudie Bakgrund: Studier har påvisat att vi överkonsumerar jordens resurser i en allt snabbare takt. En ökad medvetenhet kring dagens miljöproblem har bidragit till att företag i större utsträckning aktivt arbetar för en hållbar utveckling samt för att ta ansvar i samhället. Begreppet Corporate Social Responsibility (CSR) behandlar företags samhällsansvar utifrån tre perspektiv; miljömässigt, ekonomiskt och socialt. Arbetet inom dessa områden presenteras av många stora företag idag i en hållbarhetsredovisning. Global Reporting Initiative (GRI) är den organisation som bistår med riktlinjer för upprättning av den här typen av redovisningar. Syfte: Syftet med denna uppsats är att ta reda på vad GRI:s riktlinjer och rådande begrepp säger om hållbarhetsredovisning samt att utifrån vårt fallföretag Polyplank AB:s förutsättningar rekommendera lämpligt innehåll i en eventuell hållbarhetsredovisning. Metod: Vårt fallobjekt, Polyplank AB, är ett företag som verkar inom tillverkningsbranschen och utmärks genom deras miljövänliga produkter. Det empiriska materialet till denna studie har erhållits genom intervjuer med nyckelpersoner inom företaget samt genom observation av företagets verksamhet. Analys och diskussion: Resultatet av denna studie visar de faktorer som ligger bakom vår rekommendation för vilka indikatorer som Polyplank AB bör rapportera i en eventuell hållbarhetsredovisning. Exempelvis har intressenternas synpunkter och önskemål en stor del i vilken information som bör tas med i en redovisning, men det förekommer även andra krav som bör beaktas. 3

5 Slutsats: Avslutningsvis rekommenderas Polyplank AB tillämpa GRI:s redovisningsnivå C, vilket vi menar att företaget har goda förutsättningar för att göra. Vi tror att upprättandet av en hållbarhetsredovisning skulle kunna leda till positiva konsekvenser för företaget, utan att vara för resurskrävande. Nyckelord: Hållbar utveckling, Hållbarhetsredovisning, Corporate Social Responsibility (CSR), Global Reporting Initiative (GRI), Polyplank AB. 4

6 Abstract Bachelor thesis in Business Administration, School of Business and Economics at the Linnaeus University, 2FE40E, Fall 2011 Authors: Christopher Dahl and Benita Johansson Advisor: Thomas Karlsson Examinor: Krister Bredmar Title: Time to develop a sustainability report - Polyplank AB, a case study Background: Recent studies have proven to show that, at an ever increasing rate, we are over consuming the earth s resources. Although, rising awareness, due to the current environmental issues, has lead to more corporations taking action in working for sustainable development and corporate responsibility. The concept of Corporate Social Responsibility (CSR) treats the corporate responsibilities from three different perspectives; environmentally, economically and socially. The corporate activities in these areas are presented in their sustainability reports. Global Reporting Initiative (GRI) is the organization which assists with guidelines for founding these kinds of accountings. Purpose: The purpose of this study is to acknowledge what GRI s guidelines and notions say about sustainability reporting. Our case includes looking at the company Polyplank AB s accountings; with the goal to come up with an appropriate recommendation for the contents of a corporate sustainability report. Method: Our case object, Polyplank AB, is a company in the manufacturing industry. The company is characterized by their green products. The empirical material used in the study is achieved by interviews with key individuals, also by observations taken of the company s activities. Analysis and discussion: The results of this study show the different underlying factors of our recommendations, which indicate what the company Polyplank AB is advised to report in a sustainability report. Polyplank AB s stakeholders views and wishes are important when deciding what to use in the sustainability report, but there are also other demands that are relevant and must be taken in to consideration. 5

7 Conclusion: Our conclusions, according to this study, are that Polyplank AB should apply GRI s guidelines on a C-level, which we believe is applicable and sustainable for the company. By doing a sustainability report we believe that the company, Polyplank AB, will achieve positive consequences, we also believe that, in costs, it will not be too demanding on their resources. Keywords: Sustainable development, Sustainability reporting, Corporate Social Responsibility, Global Reporting Initiative (GRI), Polyplank AB. 6

8 7

9 Förkortningar CSR Corporate Social Responsibility EU Europeiska Unionen FN Förenta Nationerna GRI Global Reporting Initiative IFRS International Financial Reporting Standards PwC PricewaterhouseCoopers SFF Sveriges finansanalytikerförening TBL Triple Bottom Line UNEP United Nations Environment Program WBCSD World Business Council for Sustainable Development WWF Världsnaturfonden 8

10 1. INLEDNING BAKGRUND PROBLEMDISKUSSION PROBLEMFORMULERING Huvudproblem Delproblem SYFTE UPPSATSENS DISPOSITION METOD KVALITATIV FORSKNINGSMETOD ABDUKTIV FORSKNINGSANSATS PRIMÄR- OCH SEKUNDÄRDATA KVALITATIV OCH SEMISTRUKTURERAD INTERVJU Telefonintervju FALLSTUDIE URVAL Presentation av intervjupersoner VALIDITET OCH RELIABILITET I KVALITATIV FORSKNING TEORETISKT GRUNDAD REFERENSRAM HÅLLBAR UTVECKLING OCH CSR TRIPLE BOTTOM LINE Miljömässigt ansvarstagande Ekonomiskt ansvarstagande Socialt ansvarstagande HÅLLBARHETSREDOVISNING Hållbarhetsredovisningens tillvägagångssätt GLOBAL REPORTING INITIATIVE (GRI) GRI:S RIKTLINJER Del 1: Redovisningsprinciperna Redovisningens innehåll Redovisningens kvalitet Del 2: Standardupplysningar Strategi och profil Hållbarhetsstyrning Resultatindikatorer GRI:s Tillämpningsnivåer Kritik mot GRI INTRESSENTMODELLEN OCH INTRESSENTERNAS ROLL I FÖRETAGEN EMPIRISKT GRUNDAD REFERENSRAM HÅLLBARHETSREDOVISNING Redovisningens innehåll GRI:S RIKTLINJER EXTERN GRANSKNING EKONOMISKA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR HÅLLBARHETSREDOVISNING ARGUMENT FÖR HÅLLBARHETSREDOVISNING FRAMTIDEN INOM HÅLLBARHETSREDOVISNING EMPIRI FÖRETAGSPRESENTATION Produkter MILJÖMÄSSIGT ANSVARSTAGANDE EKONOMISKT ANSVARSTAGANDE SOCIALT ANSVARSTAGANDE INTRESSENTER

11 5.6 FRAMTID OCH VISION ANALYS OCH DISKUSSION ÖKAT SOCIALT- OCH SAMHÄLLELIGT ANSVAR HÅLLBARHETSREDOVISNING Redovisningens innehåll och kvalitet TRE DIMENSIONER Miljömässigt ansvarstagande Ekonomiskt ansvarstagande Socialt ansvarstagande REDOVISNINGENS TILLVÄGAGÅNGSSÄTT SLUTSATS GRI:S RIKTLINJER OCH RÅDANDE BEGREPP KRING HÅLLBARHETSREDOVISNING POLYPLANK AB FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR HÅLLBARHETSREDOVISNING EN KVALITATIV HÅLLBARHETSREDOVISNING FÖR POLYPLANK AB FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING KÄLLFÖRTECKNING BILAGA 1, STRATEGI OCH PROFIL BILAGA 2 - RESULTATINDIKATORER BILAGA 3 - INTERVJUGUIDER

12 1. Inledning I vårt inledande kapitel redogörs först en bakgrund till det område vi har valt att forska kring. Sedan kommer vi att föra en diskussion kring problemområdet som mynnar ut i en problemformulering och sedermera syftet med vår studie. 1.1 Bakgrund Enligt Larsson (1995) har jordens resurser sedan länge utnyttjats på ett allt för kortsiktigt sätt av de industrialiserade och högteknologiska länderna. Hassel (2011) nämner ett par av anledningarna till detta, bland annat en hög befolkningstillväxt och en ökande materiell levnadsstandard i utvecklingsländerna, främst i Indien och Kina. Världsnaturfonden (WWF) påvisar att människan överkonsumerar jordens resurser i en väldig fart. Om vi fortsätter i samma takt kommer vi inom ett par årtionden att behöva två motsvarande planeter för att kunna tillgodose befolkningens efterfrågan på energi, livsmedel och andra resurser (WWF 2010). Larsson (2009) anger befolkningsökningen som ett av de primära hoten mot vår planet idag och fortsätter befolkningen att öka förutspås det att befolkningsmängden på jorden år 2050 kommer att uppgå till 9,1 miljarder. När det inte längre går att öka vår livsmedelsproduktion i samma takt som befolkningsökningen innebär det att jordens bärkraft överskrids. WWF (2010) förklarar att resurserna på jorden är essentiella för oss människor, då vi är beroende av dessa för att kunna fortleva. Växter, djur och mikroorganismer utför tusentals sysslor som vi är beroende av och det är osannolikt att dessa ekosystem ska kunna ersättas med den teknik som tillhandahålls idag. Många av de aktiviteter som människan utför på jorden har en negativ påverkan på ekosystemen, exempelvis genom klimatpåverkan, utsläpp av gifter och gödningsämnen eller förstörelse genom människans markanvändning. Larsson (2009) uppger till exempel att världens koldioxidutsläpp har ökat med 80 procent sedan 1970 och att över djurarter idag klassas som utrotningshotade. United Nations Enivronment Program (UNEP) uppger att världens största företag, under år 2008, gav upphov till skador i miljön för motsvarande miljarder USD (UNEP 2010). Fortsättningsvis uppskattades det att dessa företag även var ansvariga för en tredjedel av hela världens miljöskador. 1

13 Grafström, Göthberg och Windell (2008) talar om ett ökande socialt ansvarstagande från företag runt om i världen. Ett ökat ansvarstagande kan ses som en konsekvens av att marknaden idag efterfrågar information om hur företag förhåller sig till etiska, sociala och miljömässiga frågor. Företag som medvetet arbetar med hållbarhet bidrar till att höja företagets affärsvärde och undviker situationer som kan påverka varumärket negativt (deloitte.se). Grankvist (2009) menar dock att företag i stor utsträckning inte har insett att ett aktivt samhällsansvar är förenligt med arbetet att skapa lönsamhet. Larsson och Ljungdahl (2008) menar att företag ska balansera sin affärsdrivande verksamhet med andra aspekter, så som rimliga arbetsförhållanden, värna om mänskliga rättigheter, ta hänsyn till miljön, etc. Enligt Larsson (1995) utgör idag företags och organisationers arbete för miljön en del i deras totala profil på marknaden, vare sig de vill det eller inte. Vidare menar Larsson (1995), till skillnad från Grankvist (2009), att företagen har insett att en väl fungerande miljöplan kan spela en stor roll i deras konkurrenssituation, då de har möjlighet att lägga till en positiv miljöimage till den totala imagen. "Det finns så mycket att tjäna på att jobba med hållbarhet, vi bygger vårt varumärke, attraherar talang och skapar mervärde för kunderna. Och åtgärder som att minska energiförbrukningen är ju direkt kostnadsbesparande." (Karl-Johan Persson, VD Hennes & Mauritz, 2010). Ett aktivt arbete med Corporate Social Responsibility (CSR) har blivit ett vanligt förekommande fenomen som i grund och botten handlar om att företagen tar ett frivilligt samhällsansvar med avseende på miljömässigt, ekonomiskt och socialt ansvarstagande. Vidare förklaras det att ett miljömässigt ansvarstagande betyder att företagen tar ansvar för hur verksamheten påverkar jordens resurser. Ekonomiskt ansvarstagande innebär att en verksamhet tjänar tillräckligt med pengar för att både tillfredsställa aktieägarna samt att säkerhetsställa företagets finansiella ställning och socialt ansvarstagande innebär att företag agerar som en god samhällsmedborgare och tar hänsyn till andra människors välbefinnande. (Grankvist 2009) Corporate social responsibility is the commitment by business to behave ethically and contribute to economic development while improving the quality of life of the 2

14 workforce and their families as well as of the local community and society at large. (World Business Council for Sustainable Development (WBCSD) se Larsson 2009). 1.2 Problemdiskussion Kunskap om hur företag och organisationers arbete påverkar samhälle, ekonomi, människor och miljö är enligt Ljungberg och Barkland (2010) viktigt för att kunna bygga upp ett hållbart samhälle. I syfte att kunna förbättra detta arbete måste kartläggning, mätning och uppföljning förekomma, därefter kan samhällets utveckling mot att vara mer hållbart fortskrida. Larsson och Ljungdahl (2008) menar att det endast är 20 år sedan företagsledare ansåg att det var omöjligt att redovisa företagens miljöarbete. Det har nu, åtminstone för de största bolagen, blivit en självklarhet att arbeta med såväl miljö som de sociala aspekterna. Ljungberg och Barkland (2010) konstaterar att det på senare år även har blivit mer vanligt att upprätta hållbarhetsredovisningar. En grundläggande anledning till detta är att omvärlden har fått upp ögonen för hållbarhetsområdet och därmed ställs högre krav på företag och organisationer att uppvisa ett aktivt arbete mot ökad hållbarhet. Genom att upprätta en hållbarhetsredovisning kan företag uppvisa hur de arbetar med exempelvis etik och miljö samt på vilket sätt de tar socialt ansvar (deloitte.se). Larsson (2009) menar att syftet med hållbarhetsredovisning är att mäta, presentera och ta ansvar utifrån vad, såväl externa som interna, intressenter efterfrågar. Ljungberg och Barkland (2010) anser att det är svårt att finna någon entydig definition av vad en hållbarhetsredovisning egentligen ska innehålla. Global Reporting Initiative (GRI) är en nätverksbaserad organisation som presenterar övergripande riktlinjer för hur organisationer ska upprätta hållbarhetsredovisningar (GRI 2006). Larsson (2009) förklarar att GRI har blivit normen för hur framställandet av hållbarhetsredovisningar ska se ut och detta tillstyrks av Grankvist (2009) som förklarar att GRI är det mest framstående systemet för rapportering av hållbarhetsinformation. En hållbarhetsredovisning definieras som en enda konsoliderad rapport, som ger en rimlig och balanserad presentation av resultaten under en bestämd tidsperiod. Intressenter ska direkt kunna hitta all redovisningsinformation på ett ställe, t.ex. genom GRI:s 3

15 innehållsförteckning. Intressenter ska inte hänvisas till andra publikationer för att finna någon av GRI-standardupplysningarna (t.ex. en resultatindikator), om inte intressenten får direkt tillgång till informationen (t.ex. genom en specifik webblänk eller genom att få sidnumret i den publikation där informationen finns). Det finns ingen minimilängd för en redovisning som följer GRI:s ramverk, så länge den redovisande organisationen på ett korrekt sätt har använt sig av de riktlinjer och ramverk den har valt att använda. (GRI 2006). PricewaterhouseCoopers (PwC) gjorde år 2010 för tredje året i rad en undersökning i hur de största svenska bolagen och statligt ägda företag förhåller sig till hållbarhetsredovisning, det konstaterades då att andelen företag som hållbarhetsredovisar har ökat varje år sedan år Undersökningen omfattade 129 bolag från Stockholmsbörsens Large Cap- och Mid Cap-listor samt 43 företag med statligt ägande. Regeringen fastslog den 29 november 2007 att alla företag med statligt ägande ska upprätta en hållbarhetsredovisning i enighet med GRI:s riktlinjer (Regeringen 2007). Trots att det blir vanligare att upprätta hållbarhetsredovisningar framgår det av PwC (2010) att det fortfarande finns ett flertal bolag på Stockholmsbörsen som väljer att avstå från detta. Vi har sett att företag i världen orsakar omfattande skador i miljön, vilket i monetära termer uppgår till ofattbara belopp. Till följd av en ökad medvetenhet kring företags miljöpåverkan har omvärldens krav på insyn satt press på företagen att använda sig av hållbarhetsredovisning. Företagen själva har också, till viss del, börjat inse värdet av att framhäva ansvarstagande för miljömässig och etisk påverkan, vilket bland annat syftar till att stärka varumärket samtidigt som det leder till kostnadseffektivisering. För varje år som går väljer allt fler företag och organisationer att upprätta hållbarhetsredovisningar, dock kvarstår det faktum att många företag, av olika anledningar, fortfarande väljer att avstå. Det är med denna utgångspunkt som vi har valt att studera företaget Polyplank AB för att se hur företaget förhåller sig till hållbar utveckling och hållbarhetsredovisning. Polyplank AB har en miljöpräglad verksamhet och det är med anknytning till denna som vi anser det särskilt intressant att undersöka de förutsättningar och möjligheter som följer med hållbarhetsredovisning för ett sådant företag. 4

16 1.3 Problemformulering Huvudproblem Hur kan en kvalitativ hållbarhetsredovisning upprättas utifrån de principer och indikatorer som är väsentliga för Polyplank AB? Delproblem För att kunna besvara vårt huvudproblem har vi urskiljt två delproblem: Vilka är GRI:s riktlinjer och vad säger rådande begrepp om hållbarhetsredovisning? Vilka är förutsättningarna för Polyplank AB att framställa en hållbarhetsredovisning? 1.4 Syfte Syftet med denna uppsats är att utifrån GRI:s riktlinjer och rådande begrepp rekommendera lämpligt innehåll i en eventuell hållbarhetsredovisning för Polyplank AB. 5

17 1.5 Uppsatsens disposition Inledning Metod Teoriskt grundad referensram Empiriskt grundad referensram Empiri Analys och diskussion Slutsats Kapitel 1: I inledningskapitlet beskrivs bakgrunden till uppsatsens valde ämnesområde, som därefter följs av en problemdiskussion, problemformulering och syfte. Kapitel 2: I metodkapitlet beskrivs och motiveras för de metodval vi har valt att använda oss av i genomförandet av uppsatsen. Kapitel 3: I kapitlet beskrivs de begrepp och modeller som i har använt oss av i uppsatsen. Kapitlet ligger till grund för vår analys och diskussion. Kapitel 4: I den empiriskt grundade referensramen redogörs utlåtande från utvalda informanter som ligger till grund för vår analys och diskussion. Kapitel 5: I empirikapitlet sker en diskussion mellan de utvalda informanternas uttalanden. Kapitel 6: I kapitlet analys och diskussion kopplas den teoriskt grundade referensramen ihop med den empiriskt grundade referensramen och empirin. Kapitel 7: I detta kapitel kommer vi avslutningsvis att redogöra för våra egna slutsatser, därefter kommer förslag till vidareforskning. 6

18 2. Metod I metodkapitlet presenteras en redogörelse för val av metoder som gjorts vid framställningen av uppsatsen. En beskrivning av vilken typ av forskningsstudie som använts och vilken vetenskaplig ansats som har valts, vidare redogörs det för tillvägagångssätt, datainsamling och val av fallstudieobjekt. Avslutningsvis tas uppsatsens giltighet och tillförlitlighet upp. 2.1 Kvalitativ forskningsmetod Enligt Patel och Davidsson (2011) har det, under de senaste årtiondena, skrivits och diskuterats mycket kring kvalitativ respektive kvantitativ forskning. De olika forskningsmetoderna eftersträvar att generera, bearbeta och analysera den information som samlats in på olika sätt. Bryman och Bell (2011) menar att den kvantitativa forskningen har minskat i betydelse sedan mitten på 1980-talet då istället den kvalitativa forskningen blev allt mer populär. Författarna förklarar att kvantitativ forskning oftast inriktar sig på mätning, kausalitet och generalisering, vilket bland annat innebär att forskningsresultaten redovisas med hjälp av siffror. Syftet med den kvantitativa forskningen är att bestämma resultatets förmåga att generaliseras, det vill säga vara gällande för andra grupper och i andra situationer (Bryman & Bell 2011). Repstad (2007) förklarar vidare att möjligheterna att analysera data har ökat i takt med att den moderna informationsteknologin har utvecklats. Kvalitativa metoder innebär, enligt Repstad (2007), att karaktärisera kvalitéer, så som egenskaper eller märkbara drag hos ett fenomen. Författaren menar att en kvalitativ forskningsstrategi kännetecknas av observation, intervju och källanalys. På liknande sätt förklarar Patel och Davidson (2011) att kvalitativ forskning innebär att datainsamlingen inriktar sig på mjuka datakällor, så som kvalitativa intervjuer och tolkande analyser. Enligt Bryman och Bell (2011) läggs mer tyngd, vid denna typ av forskning, på analyserandet av ord snarare än bearbetning av siffror. Enligt Repstad (2007) sker en nära relation mellan forskaren och den miljö eller de personer som studeras. Även Jacobsen (2002) poängterar den kvalitativa metodens mål att skapa närhet mellan intervjuaren och personen som intervjuas, där stor vikt läggs vid detaljer och nyanser som framkommer i det öppna samtalet. 7

19 Patel och Davidsson (2011) förklarar att det som är avgörande för vilken metod som ska användas utgörs av forskarnas undersökningsproblem. Om uppsatsens problemområde exempelvis är att analysera och tolka människors upplevelser lämpar sig en kvalitativt inriktad forskning väl. En nackdel med att använda sig av denna metod är dock att den är resurskrävande; intervjuerna tar ofta lång tid och på grund av begränsad tid och resurser kan man tvingas nöja sig med få informanter. Allt för få informanter kan orsaka problem med resultatets tillförlitlighet. (Jacobsen 2002). Vi valde att använda oss av den kvalitativa forskningsmetoden, då vi ansåg att en kvantitativ metod inte lämpade sig för studiens syfte och problemområde. Målsättningen med denna uppsats var att, utifrån den fallstudie som genomfördes, skapa en vidare förståelse för det studerade området. Som vi tidigare fastslagit bygger kvalitativt utförda studier på intervjuer och personlig tolkning (Bryman & Bell, 2011; Patel & Davidson, 2011; Repstad, 2007; Jacobsen, 2002) och därför har vi valt att samla in den empiri som krävdes inför denna studie med hjälp av kvalitativa intervjuer. 2.2 Abduktiv forskningsansats Olsson och Sörensen (2011) menar att allt vetenskapligt arbete föranleds av ett frågande. Som en konsekvens av det förhållningssätt som forskaren utgår ifrån, bestäms vilka metoder som kommer att användas för att besvara frågan. Det finns två huvudsakliga ansatser vid vetenskapligt forskningsarbete; den deduktiva och den induktiva ansatsen. Vidare framhålls en tredje forskningsansats; den abduktiva forskningsansatsen. (ibid.) Även Patel och Davidsson (2011) diskuterar dessa tre ansatser som alternativ till hur forskaren ska relatera sin begreppsapparat till empirin. Med det deduktiva förhållningssättet dras slutsatser från allmänt rådande principer, det förekommer då någon form av begrepp eller teori som beskriver hur saker ter sig i verkligheten (Olsson & Sörensen 2011). Bryman och Bell (2011) fastslår att den deduktiva forskningsansatsen är det vanligaste förhållningssättet med avseende på relationen mellan teori och empiri. Med utgångspunkt i vad som är känt inom ett specifikt område och de teoretiska kopplingar som förekommer kring ämnet, deduceras en hypotes som sedan utsätts för empirisk granskning. Det är de 8

20 existerande teorierna och de hypoteser som framkommer till en följd av dessa som är drivande i datainsamlingsprocessen. Slutligen analyserar forskaren de valda teoriernas samband med det uppnådda resultatet för att sedan eventuellt revidera dessa teorier. Den induktiva ansatsen utgår från upptäckter i verkligheten som sedan analyseras och bildar nya teorier. Det är oftast vid kvalitativ forskning som det induktiva förhållningssättet tillämpas. (Olsson & Sörensen 2011; Bryman & Bell 2011) Enligt Patel och Davidsson (2011) studerar forskaren ett objekt, utan att i förväg ha tagit del utav teorier, och utifrån den insamlade empirin skapas och formuleras en ny teori. Forskarens induktiva arbete kommer dock alltid att färgas av redan befintliga teorier (ibid.). Alvesson och Sköldberg (2008) antyder att den deduktiva ansatsen är mindre riskfylld i jämförelse med den induktiva eftersom forskningen utgår från etablerad teori och kunskap. Patel och Davidson (2011) påpekar att eftersom deduktiva forskningen tar sin utgångspunkt i befintlig teori och kunskap stärks objektiviteten i forskningen, till skillnad från den induktiva ansatsen där forskarens subjektiva uppfattningar framkommer mer tydligt. Den abduktiva ansatsen är ett samspel mellan den deduktiva och den induktiva (Patel & Davidsson 2011). Vid abduktion börjar arbetet med ett induktivt förhållningssätt, där man samlar in fakta och utgår från verkligheten för att sedan, med hjälp av begrepp och principer, använda sig av ett deduktivt förhållningssätt innan slutsatser dras (Olsson & Sörensen 2011). Patel och Davidsson (2011) poängterar att fördelen med abduktion är att forskaren inte behöver låsa sig i samma utsträckning som vid tillämpning av en strikt induktiv eller strikt deduktiv ansats. Till följd av uppsatsens syfte valde vi att använda oss av en abduktiv forskningsansats. Då vi inte ansåg oss ha tillräckliga förkunskaper inom det problemområde vi studerat så valde vi bort den deduktiva ansatsen. Olsson och Sörensen (2011) påstår även att den deduktiva ansatsen oftast tillämpas vid en kvantitativt inriktad forskning och då vi har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod stärkte detta vår uppfattning om att inte tillämpa en deduktiv ansats. Vi valde istället en abduktiv ansats, då vi inte strikt behövde låsa oss till vare sig den 9

21 deduktiva eller den induktiva ansatsen. Detta gav oss utrymme att fritt revidera samt att pendla fram och tillbaka mellan vår empiri och vår referensram vilket hjälpte oss att nå våra slutsatser. 2.3 Primär- och sekundärdata Enligt Kylén (2004) är det inte bara metod som ska väljas för att bestämma hur insamlingen av information ska gå till utan även vilken typ av källa som skall användas. Författaren förklarar att det finns tre olika typer av källor som kan användas vid insamling av data och dessa är; personer, dokument och platser. Patel och Davidsson (2011) förklarar att valet av källa bör grundas på vilken typ som lämpar sig bäst för att kunna besvara undersökningens frågeställning, men även på tillgången av resurser samt hur lång tid undersökningen beräknas pågå. Källor kan vara av antingen primär eller sekundär karaktär och detta påverkar källans tillförlitlighet (Kylén 2004). En primärkälla införskaffas enligt Patel och Davidsson (2011) främst genom att genomföra intervju, observation eller genom att använda frågeformulär i undersökningen. Primärdata innebär att informationen samlats in för första gången, vilket anses minska risken för feltolkning. Den anses vara mer tillförlitlig än sekundärdata vilken bygger på andra personers insamling av den ursprungliga informationen. (Kylén 2004) Jacobsen (2002) förklarar på liknande sätt att sekundärdata innebär att forskaren inhämtar data från källor som är andra än ursprungskällan. Sekundärdata inom ämnet ekonomi innebär att räkenskaper, årsredovisningar, börsnoteringar, statistik etc. används. (ibid.) För att kunna uppnå vårt syfte och besvara våra frågeställningar har vi tagit del av såväl primär- som sekundärdata. Genom intervjuer, litteratur, artiklar och rapporter erhöll vi den information vi ansåg oss behöva för att genomföra studien. I och med utformningen av frågeställningarna och syftet avgränsade vi vår empiriska insamling till ett enskilt företag, Polyplank AB. Vi har även intervjuat personer inom revisionsbranschen som är väl insatta i området hållbarhetsredovisning, då vi ansåg att deras kunskap och insyn i hållbarhetsfrågorna var av stor vikt för framställningen av denna uppsats. 10

22 2.4 Kvalitativ och semistrukturerad intervju Jacobsen (2002) tar upp tre metoder för kvalitativ datainsamling; den individuella öppna intervjun, gruppintervjun samt dokumentundersökning. Även Merriam (1994) förklarar att en vanlig metod för att samla in kvalitativ information är genom intervjuer, vilket brukar innebära ett möte mellan två personer, dvs. en intervjuare och en informant. Forskningsintervjuns primära syfte är, enligt Kvale och Brinkmann (2009), att producera kunskap. Bryman och Bell (2011) tar upp två former av intervjuer som ter sig vara vanligast förekommande vid kvalitativ datainsamling, dessa är ostrukturerade och semi-strukturerade intervjuer. Författarna förklarar att båda formerna är väldigt flexibla till sin natur, den semi-strukturerade intervjun har oftast, till skillnad från den helt ostrukturerade varianten, en intervjuguide som grund. Enligt Jacobsen (2002) bör kvalitativa intervjuer inte vara helt ostrukturerade utan någon form av intervjuhandledning ska förekomma. Vikten av att utforma någon form av intervjuguide vid semi-strukturerade intervjuer styrks även av Dalén (2008). Då vi valde att göra en kvalitativ studie insåg vi det vara ofrånkomligt att genomföra personliga intervjuer. Vi använde oss vidare av den semi-strukturerade intervjuvarianten, detta då vi ville att informanterna skulle tala fritt och obehindrat men samtidigt fokusera på problemområdet. Därav utgick vi från fastställda intervjuguider, detta gjorde såväl för de anställda på Polyplank AB som för informanterna med kunskap inom redovisnings- och revisionsområdet. Vi spelade in alla intervjuer som vi genomförde, detta för att vi inte skulle missa några detaljer eller viktig information som presenterades. Jacobsen (2002) menar att det kan ha en negativ effekt att spela in intervjuer då informanten kan känna sig utsatt, vi hade detta i åtanke och försäkrade oss om att intervjuobjekten godkände inspelningen innan intervjuerna genomfördes Telefonintervju En stor anledning till att intervjuer utförs via telefon är, enligt Jacobsen (2002), att det kan vara kostnadskrävande om intervjuaren blir tvungen att fysiskt förflytta sig. Telefonintervjuer brukar minska den så kallade intervjueffekten. Med intervjueffekt menas att den fysiska närvaron som förekommer vid en personlig intervju kan 11

23 resultera i att informanten uppträder på ett annat sätt än denne i vanliga fall skulle göra. (ibid.) Ytterligare effekter diskuterar Kylén (2004) och Trost (2010) som förklarar att det i regel inte går att gå in på djupet vid en telefonintervju, vilket kan göra den olämplig. Jacobsen (2002) förklarar även att personer som intervjuas via telefon ofta har svårare att tala fritt om känsliga saker. Trots att vi var medvetna att telefonintervjuer i regel inte är lika lämpliga som personliga intervjuer som utförs på plats valde vi att genomföra två stycken intervjuer via telefon. Anledningen till detta var att de två informanterna arbetar på annan ort och har tidskrävande arbeten, detta i samband med vår begränsade tid till att färdigställa uppsatsen gjorde det svårt att genomföra ett personligt möte med dessa informanter. Vi ansåg att, på grund av dessa informanters djupgående kunskap inom hållbarhetsredovisningsområdet, utgjorde intervjuerna viktiga bidrag till uppsatsens resultat. 2.5 Fallstudie Olsson (se Merriam 1994) tar upp tre påståenden som kan sägas känneteckna en fallstudie. För det första ska de kunna visa läsaren vad som bör och inte bör göras i en liknande situation. Vidare ska de behandla en speciell situation som samtidigt belyser ett generellt problem, samt att de ska ha påverkats av författarens egna värderingar. För att öka kunskapen och förståelsen kring olika företeelser är, i många fall, fallstudien som forskningsstrategi väldigt användbart. Fallstudien kan användas i såväl en explorativ som deskriptiv eller förklarande studie. Distinktionen mellan dessa kan vara svår att åtskilja, trots att de har sina karakteristiska kännetecken så överlappar de varandra i vissa aspekter. (Yin 2007) Yin (2007) anser att det lämpar sig väl att använda sig av fallstudier vid forskning av aktuella händelser. Enligt Jacobsen (2002) är det passande att använda sig av en fallstudie då syftet är att få en djupare förståelse över en enskild händelse då forskningen fokuseras vid en speciell enhet. Vidare förklaras det att meningen vid en fallstudie är då inte att pröva olika teorier eller att generalisera resultat utan det ska vara det enskilda fallet som är intressant. 12

24 Vi har utifrån detta valt att specifikt undersöka Polyplank AB och deras verksamhet. Då Yin (2007) anser fallstudien vara mest lämpad för forskning som syftar till att svara på frågor som hur eller varför valde vi, med vår problemställning och vårt syfte, att använda oss av en fallstudiestrategi. I det här fallet har vi utfört en studie kring hållbarhetsredovisningsområdet, vilket i skrivande stund är högst aktuellt då detta är ett område som under de senaste åren utvecklats allt mera. 2.6 Urval Utgångspunkten för vilka personer vi har valt att intervjua finner vi i uppsatsens problemområde. Då vi explicit valt att utföra vår forskning kring hållbarhetsredovisning med avseende på Polyplank AB har vi använt oss av personer med framstående positioner inom företaget. Detta för att få så utförlig information och kunskap kring företaget som möjligt, då det kommer att ligga till grund för resultaten av vår studie. För att få en fördjupad kunskap inom det praktiska arbetet kring hållbarhetsredovisningsområdet har vi valt att intervjua personer som på något sätt aktivt arbetar inom detta Presentation av intervjupersoner Leif Jilkén Styrelseordförande, Polyplank AB 1994 grundades Polyplank AB av Leif Jilkén och Stig Nilsson, varav den förstnämnda idag är företagets styrelseordförande. (Årsredovisningen 2010). År 1978 doktorerade Jilkén vid Linköpings Universitet. Han har även varit aktiv som föreläsare vid Linnéuniversitetet. Jilkén ser sig själv som en innovatör och har ett flertal olika patent, han är även aktiv inom ett stort antal företag, däribland Stångåkonsult i Kalmar. Kenth Danielsson Verkställande direktör, Polyplank AB Kenth Danielsson är idag VD för Polyplank AB, han var tidigare verksam som försäljningschef i företaget. (Årsredovisningen 2010). Danielsson arbetar mestadels med marknadsföring och försäljning av Polyplank AB:s produkter, men även med administrativa uppgifter. Danielsson har en marknadsföringsutbildning från Institutet för Högre Marknadsföring (IHM). Danielsson har tidigare även drivit eget företag. 13

25 Marina Abrahamsson Ekonomiansvarig, Polyplank AB Marina Abrahamsson är sedan 2008 anställd som ekonomiansvarig på Polyplank AB (Årsredovisning 2010). Abrahamsson förklarar att hon främst ansvarar för företagets bokslut och redovisning. Tidigare har Abrahamsson även arbetat som redovisningskonsult. Abrahamsson har ingen akademisk examen, men har studerat handelsrätt och företagsekonomi på universitetsnivå. Henrik von Heijne Valberedningens ordförande i Polyplank AB Henrik von Heijne är ordförande i Polyplank AB:s valberedning och har tidigare varit företagets revisor. Heijne har bland annat i uppgift att förbereda stämmans beslut i val- och arvodesfrågor och har även i vissa fall hand om procedurfrågor för kommande valberedning. (Årsredovisningen 2010). Heijne har arbetat många år inom näringslivet. År 1985 började Heijne arbeta som auktoriserad revisor på PWC i Kalmar och efter ett par år lämnade han företaget för att istället börja arbeta med kommunala bolag. Idag är han lärare på Linnéuniversitetet och föreläser i kurser inom revision. Charlotte Söderlund Auktoriserad revisor på Ernst & Young Charlotte Söderlund har arbetat som auktoriserad revisor på Ernst & Young sedan 15 år tillbaka och hennes främsta arbetsuppgift är att verifiera hållbarhetsredovisningar inom den statliga sektorn. Tidigare har Söderlund arbetat på KPMG i Finland och flyttade därefter till Sverige för att börja arbeta på Ernst & Young. Söderlund har en magisterexamen inom företagsekonomi och hon skrev sin magisteruppsats om miljöredovisning. Hon sitter även med i FARS arbetsgrupp för hållbar miljöutveckling. Fredrik Ljungdahl Auktoriserad revisor på PWC Fredrik Ljungdahl arbetar som auktoriserad revisor på PWC i Stockholm. Ljungdahl har sedan fyra år tillbaka ansvar för företagets tjänster som är kopplade till hållbarhetsredovisningar samt granskningen av dessa. Tidigare arbetade han på KMPG och innan dess var han verksam i den akademiska världen där han arbetade både vid Lunds Universitet och Jönköping International Business School. Han har 14

26 även varit med och skrivit boken License to operate samt en rad rapporter som belyser hållbarhetsredovisningsområdet. 2.7 Validitet och reliabilitet i kvalitativ forskning För att studiens resultat ska anses vara tillförlitlig ska den, enligt Merriam (1994), ha hög validitet och reliabilitet Jacobsen (2002) förklarar att det förekommer en uppfattning om att begreppen validitet och reliabilitet enbart baseras på kvantitativ logik och är anpassade efter kvantitativa metoder. Detta påvisas också av Bryman och Bell (2011) som förklarar att det finns en diskussion kring hur relevanta dessa begrepp är för kvalitativ forskning. Jacobsen (2002) anser att även kvalitativa undersökningar måste underkasta sig kritisk granskning och bedöma dess validitet och reliabilitet, utan att för den skullen göra det i enlighet med det kvantitativa synsättet. Validitet eller intern giltighet bekräftar studiens giltighet. För att fastslå att urval av källor gjorts på ett tillfredsställande sätt bör forskaren kritiskt värdera källans förmåga att ge information som är riktig, samt viljan att uppge denna information. (Jacobsen 2002) Reliabilitet i en fallstudie innebär (Yin 2007) att forskare som utför en identisk studie skulle kunna komma fram till lika resultat och slutsatser. Detta förkastas av Bryman och Bell (2011) som menar att förutsättningar och social miljö ändras ständigt och det i de flesta fallen vid kvalitativa undersökningar inte går att uppnå detta. Jacobsen (2002) menar att alla inblandade i en studie på ett eller annat sätt påverkas av de relationer som uppstår i datainsamlingsprocessen, detta kan påverka studiens tillförlitlighet. Ett annat hot mot tillförlitligheten är den mänskliga faktorn, exempelvis kan data ha missats att noteras (ibid.). I syfte att stärka studiens giltig- och riktighet har vi tillämpat en triangulering. Enligt Bryman och Bell (2011) innebär triangulering att forskaren kors refererar olika källor för att öka tilliten av data. Jacobsen (2002) uppger att trianguleringen ökar både giltig- och tillförlitligheten. Vi använder oss av olika källor, såväl i primär- som 15

27 sekundärdata. Till exempel har vi valt att använda oss av en empiriskt grundad referensram, då vi anser, i och med detta, att studiens reliabilitet och validitet stärks 16

28 3. Teoretiskt grundad referensram I följande kapitel kommer en redogörelse för de olika teorier och begrepp som vi har valt att utgå ifrån i denna studie. Inledningsvis förklaras begreppen hållbar utveckling och CSR, därefter beskrivs TBL, hållbarhetsredovisning, GRI samt dess riktlinjer, och slutligen redogörs för intressentmodellen. 3.1 Hållbar utveckling och CSR I slutet av 1980-talet gav Världskommissionen för miljö och utveckling Förenta Nationerna (FN) i uppgift att rapportera sambandet mellan ekonomisk utveckling och miljöförstöring, där ett av syftena var att enas kring en internationell definition av hållbar utveckling (Grankvist 2009). Världskommissionen för miljö och utveckling även kallad Brutlandskommissionen efter den dåvarande norske statsministern Gro Harlem Brundtland (Larsson 2009). Kommissionen publicerade år 1987 Bruntlandsrapporten Our Common Future och under FN-konferensen i Rio de Janeiro samma år definierades hållbar utveckling i rapporten på följande sätt: En hållbar utveckling är en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov (ibid.). Hållbar utveckling har enligt Larsson (2009) länge haft en betydande roll för näringslivet och samhället, människan har insett att arbetet med hållbarhet är lika viktigt i dagsläget som det är för framtiden. Grankvist (2009) förklarar att företag idag tar mer ansvar i samhället och att ansvarstagande inte bör ses som någon slags trend, som kommer att försvinna inom en viss tid, utan snarare att företag har insett affärsvärdet av att samtidigt ta ansvar för samhället. Författaren förklarar vidare att innebörden av hållbar utveckling är samstämmig, men att det förekommer en mängd olika definierade begrepp inom ämnet. Enligt Larsson (2009) kan begreppet hållbar utveckling vara förbryllande då det förekommer, och för varje år tillkommer nya, akronymer. Corporate Social Responsibility (CSR) har blivit ett allmänt vedertaget begrepp inom ramen för företags arbete med ansvarsfullt företagande och hållbar utveckling 17

29 (Borglund, De Geer & Hallvarsson 2009). Det förekommer, enligt Löhman och Steinholtz (2004) olika definitioner på CSR. EU-kommissionen definierar begreppet på följande vis: Ett begrepp som innebär att företagen på frivillig grund integrerar sociala och miljömässiga hänsyn i sin verksamhet och i sin samverkan med intressenterna, utöver vad lagen kräver. (ibid.). Fritt översatt till svenska blir Corporate Social Responsibility Företags Sociala Ansvar. CSR handlar om att företagen ska ta ansvar för dess intressenter. Ansvaret ses som frivilligt för företagen, med andra ord är ett företags CSR-arbete något som ligger utanför juridiska förpliktelser som till exempel att betala skatt. (Löhman & Steinholtz 2004; Grafström, Göthberg & Windell 2008). Exempel på andra definitioner av CSR: Success in globalizing economy requires a redefinition of a company s policies and practices resulting in efficient use of economic capital and ability to build sustain effectively deploy human, social and natural capital. (FN, Global Compact, se Larsson 2009). The voluntary commitment by business to manage its activities in a responsible way. (Handelskammaren, se Larsson 2009). Corporate Social responsibility is the continuing commitment by business to behave ethically and contribute to economic development while improving the quality of life of the workforce and their families as well as of the local community and society at large. (WBCSD, se Larsson 2009). 3.2 Triple Bottom Line Begreppet Triple-bottom-line (TBL) uppkom under 1990-talet och var till en början ett ganska diffust koncept. Begreppet TBL introducerades av John Elkington, en brittisk hållbarhetsexpert som ville markera att företag borde redovisa och förklara på 18

30 vilket sätt de arbetar för att minska sin miljöpåverkan och öka sitt sociala ansvarstagande (Grankvist 2009; Rogers & Ryan 2001). Skouloudis, Evangelinos och Kourmouis (2009) förklarar att det på senare år blivit allt mer angeläget för såväl företagsledare som akademiker att diskutera och använda sig av TBL. Robins (2006) förklarar att syftet med TBL är att motivera företag och organisationer att uppmärksamma olika konsekvenser av företagsaktiviteter, och att inte enbart intressera sig för vad som händer inom det finansiella. Vidare förklaras det att TBL består utav tre olika dimensioner; miljö, ekonomi och socialt utförande (se figur 1). Det finns en allmän förståelse för att beslut som tas inom företaget inte enbart påverkar dess ekonomiska, sociala eller miljömässiga situation, utan att det finns ett komplext samspel dem emellan (Deegan & Unerman 2010). Utifrån dessa dimensioner har det tagits fram ett antal verktyg i syfte att hjälpa företag som vill arbeta aktivt med dessa områden (Henriques 2004). Miljö Socialt Ekonomi Figur 1. TBL:s tre dimensioner Miljömässigt ansvarstagande Företag och organisationer bör driva sin verksamhet på ett sätt som gör att dess aktiviteter inte påverkar jorden och naturresurser på ett långsiktigt negativt sätt. Ett mål som alla företag och organisationer bör eftersträva är att använda så lite resurser som möjligt, eventuellt kan det finnas resurser som används helt i onödan, i sådant fall bör dessa tas bort eller bytas ut till ett miljövänligare alternativ. (Grankvist 2009) Ekonomiskt ansvarstagande Enligt Grankvist (2009) innebär ett ekonomiskt ansvarstagande att skapa en bra finansiell ställning samt att ge aktieägarna en tillfredsställande avkastning på det 19

31 investerade kapitalet. GRI beskriver ekonomiskt ansvarstagande som det sätt företag påverkar dess omgivning på ett ekonomiskt plan, till exempel i vilken utsträckning företags utbetalande av löner påverkar det lokala samhällets välfärd (GRI 2006). En liknande förklaring har presenterats av Jeffery Hollender, grundare av Seventh Generation, som menar att det ekonomiska ansvarstagandet handlar om att koppla samman företagets finansiella framgångar till möjligheten att påverka och bidra till olika förändringar som önskas ses i samhället (Grankvist 2009) Socialt ansvarstagande Det finns enligt Grafström, Göthberg och Windell (2008) ingen definition över vad ett företags sociala ansvar är, det är upp till varje enskilt företag att själva fastslå vad socialt ansvar betyder för dem. Grankvist (2009) förklarar att företag som anses vara goda samhällsmedborgare karaktäriseras av att de tar ansvar genom att ta hänsyn till individens hälsa och välbefinnande, oavsett om dessa är anställda, arbetar hos underleverantörer, är affärspartners, konsumenter eller på annat sätt påverkas utav företagets verksamhet. Många företag och organisationer har insett att om en positiv inställning till socialt utförande finns inom organisationen, finns det också möjligheter att både tjäna och spara pengar. (ibid.) Ett gott rykte kan, enligt Löhman och Steinholtz (2004), exempelvis medföra att företag har lättare att attrahera nya kompetenta medarbetare. 3.3 Hållbarhetsredovisning Ökad information om företagens miljömässiga, etiska och sociala arbete är något som marknaden kräver idag och företagets affärsvärde påverkas allt mer utav huruvida de bidrar till en hållbar utveckling. Enligt Ljungberg och Barkland (2010) ställs det höga krav på företag och organisationer att ta ansvar för miljön, uppnå en långsiktig lönsamhet samt att ha ett medvetet agerande kring relationer med anställda och kunder. Som en konsekvens väljer allt fler företag att upprätta en hållbarhetsredovisning, eftersom detta ger möjlighet att verifiera och visa att man aktivt arbetar med dessa områden (deloitte.se). GRI förklarar syftet med hållbarhetsredovisning enligt följande; 20

32 En hållbarhetsredovisning ska ge en balanserad och rimlig bild av den redovisade organisationens resultat inom hållbarhet, både det som är positivt och det som är negativt. (GRI 2006) Sveriges finansanalytikerförening (SFF) skriver i rapporten SFF:s Rekommendation om Corporate Responsibility att företagens arbete med hållbarhet bland annat kan öka företagets intäkter, skapa konkurrensfördel, stärka varumärket, underlätta rekrytering och behållande av värdefull personal. Även en studie genomförd av KPMG (2011), där det framkom det att den viktigaste drivkraften för att företag skulle utforma en hållbarhetsredovisning var att stärka sitt varumärke, stärker detta. Det ansågs, för börsnoterade företag, också vara viktigt för att det öka aktievärdet och därmed underlätta att få in nytt kapital. Ljungberg och Barkland (2010) menar att ökad kunskap och diskussion om hur olika företag påverkar samhälle, ekonomi, människor och miljö behövs för att samhället ska utvecklas till att bli mer hållbart. För att kunna förbättra hållbarhetsarbetet ytterligare måste effekterna kartläggas, mätas och följas upp och detta innebär i sin tur ökade krav på att redovisa och kommunicera resultatet med hjälp av hållbarhetsredovisning. Generellt sett har hållbarhetsredovisning under de senaste åren ökat på flera håll runt om i världen och blivit en slags trend bland många företag och organisationer. Undersökningar utförda av KPMG (2011) visar att andelen företag i Norden som hållbarhetsredovisar har ökat mycket under de senaste tre åren Hållbarhetsredovisningens tillvägagångssätt Det krävs både tid och kompetens till att utforma en hållbarhetsredovisning. Enligt Ljungberg och Barkland (2010) är det viktigt att först och främst ta reda på vilka fördelar respektive nackdelar det finns med att upprätta en sådan rapport. Larsson och Ljungdahl (2008) förklarar att processen för framtagandet av en hållbarhetsredovisning kan delas in i fem faser vilka innefattar följande aktiviteter; 1. Förberedelser: Planering av redovisningens innehåll, identifiering av nyckelpersoner samt genomförande av interna förberedelser. 21

33 2. Intressentkontakter: I denna fas är det viktigt att identifiera, prioritera och kommunicera med externa och interna intressenter för att få veta vad de tycker är väsentligt att redovisa i en hållbarhetsredovisning. 3. Avgränsning: Redovisningens innehåll avgränsas och väsentliga resultatindikatorer bestäms. 4. Informationsinsamling: Insamling av kvalitativ information, mätning och uppföljning de kvantitativa indikatorerna. 5. Rapportering: Strukturera, skriva samt distribuera redovisningen via lämplig kanal. Ljungberg och Barkland (2010) delar i sin tur upp redovisningsprocessen i olika faser med följande 10 huvudsteg; 1. Mål och syfte: För att kunna veta hur hållbarhetsredovisningen ska utformas bör mål och ett syfte bestämmas. Exempelvis kan ett syfte vara att stärka förtroendet hos kunder och målet att ökad kunskapen om hållbarhetsfrågor bland ledningsgruppen. Steget innefattar även identifiering av interna och externa intressenter och målgruppsanalys. 2. Bestämma innehåll, övergripande: Generell nivå och innehållets ramverk ska fastslås för att informationsinsamlingen ska vara effektiv och kvalitetssäkrad. När en hållbarhetsredovisning ska tas fram för första gången bör även kartläggning av branschens hållbarhetsfrågor göras samtidigt som företaget tar hänsyn till det egna varumärket och de strategier som finns. 3. Beslut om tillämpningsnivå och granskning: En hållbarhetsredovisning som följer GRI:s riktlinjer kan antingen ha en C-, B- eller A-nivå. Att företaget får sin hållbarhetsredovisning bestyrkt av en tredje part kan skapa mer trovärdighet. 4. Val av distributionskanal: Det är viktigt att hitta rätt distributionskanal för att företaget ska kunna nå intressenterna på bästa sätt, exempel på distributionskanal kan vara en pdf fil som nås via företagets hemsida. 5. Informations- och datainsamling: Framtagandet av väsentliga nyckeltal, identifiering av informationsägare. Det bästa sättet att ta fram underlag för redovisningen är att genomföra intervjuer. Även insamling av kvantitativ data kan förekomma, men det kan ta flera år att ta fram och säkerhetsställa. 22

34 6. Produktion (text, innehåll): Strukturen av hållbarhetsredovisningen kan exempelvis vara livscykel-, tema-, GRI- eller intressentbaserad. 7. Formgivning och korrektur: Hållbarhetsredovisningen ska vara läsbar samt ha en bra struktur och harmoni. Exempelvis kan färgsättning och bilder underlätta läsningen. 8. Publicering och lansering. 9. Utvärdering av redovisningsprocessen. 10. Implementering/Kommunikation genom valda distributionskanaler. 3.4 Global Reporting Initiative (GRI) GRI är, som vi tidigare talat om, en nätverksbaserad organisation som ger ut övergripande riktlinjer för hur organisationer ska upprätta hållbarhetsredovisningar. Sedan bildandet 1997 har the Global Reporting Initiative (GRI) arbetat med att utveckla och framställa ett redovisningsramverk och riktlinjer för hur hållbarhetsredovisningar ska upprättas och framställas. De första riktlinjerna utkom år 2000 och samma år publicerade ett femtiotal företag och organisationer GRIredovisningar. Riktlinjerna har allt sedan dess ständigt uppdaterats och förbättrats. År 2006 kom den tredje generationen, G3, vilket är den senaste versionen av riktlinjerna som GRI har publicerat. Ramverket är utformat så att alla typer av organisationer ska kunna tillämpa riktlinjerna, oberoende av storlek, bransch eller geografisk hemvist. GRI har bland annat som mål att förse organisationer med vägledning och stöd samt göra hållbarhetsredovisning till praxis. (GRI 2006). GRI erkändes snabbt på den internationella marknaden, sedan mitten på 2000-talet finns det representanter från stora multinationella företag, kända politiker och företagsledare från olika delar av världen (Brown, de Jong & Lessidrenska 2009). Ljungberg och Barkland (2010) anser att detta ramverk för upprättning av hållbarhetsredovisningar är det enda vettiga alternativet som i dagsläget finns tillgängligt. Brown, de Jong och Lessidrenska (2009) instämmer och argumenterar för att det är de bästa riktlinjerna som finns i hållbarhetsredovisningsområdet. I riktlinjerna förekommer det tre syften som kan ligga till grund för att hållbarhetsredovisa, dessa är att; 23

35 - Jämföra och bedöma hållbarhetsresultat i förhållande till lagar, normer, regler, standarder och frivilliga initiativ. - Visa hur organisationen påverkar och påverkas av förväntningar avseende frågor som rör hållbar utveckling. - Jämföra resultat inom en organisation över tiden. (GRI 2006). 3.5 GRI:s riktlinjer Larsson och Ljungdahl (2008) förklarar att GRI:s riktlinjer innefattar två delar, den första delen behandlar redovisningsprinciper samt hur avgränsningen för redovisningsenheten fastställs och den andra delen behandlar standardupplysningar. De två delarna kommer att förklaras mer ingående nedan. Ljungberg och Barkland (2010) poängterar att vid en redovisning som bygger på GRI:s riktlinjer är alla delar lika viktiga Del 1: Redovisningsprinciperna Riktlinjerna som GRI har utformat omfattar en rad redovisningsprinciper. De har blivit indelade i två kategorier, principer för redovisningens innehåll och principer för att säkerställa redovisningens kvalitet. (GRI 2006). Varje redovisningsprincip utgörs, enligt Larsson (2009), av en definition, en förklaring samt ett antal olika tester (kriterier). Testerna är framtagna för att fungera som en form av självutvärdering för att säkerställa dess riktighet. Vidare anser Larsson och Ljungdahl (2008) att testerna även är till för att bedöma om principerna är uppfyllda Redovisningens innehåll I principer för redovisningens innehåll tittar man på organisationens syfte och erfarenheter samt intressenternas förväntningar och intressen (GRI 2006). Enligt Larsson och Ljungdahl (2008) ligger sedan dessa, tillsammans med förslagen till standardupplysningar (del 2) till grund för att det på ett rimligt och tillförlitligt sätt ska kunna beslutas om vad som ska ingå i redovisningen samt hur resultaten ska redovisas. De underliggande principerna som återfinns för redovisningens innehåll är väsentlighet, kommunikation med intressenterna, hållbarhetssammanhang samt fullständighet. (GRI 2006). 24

36 Väsentlighet Den information som tas upp i hållbarhetsredovisningen ska i väsentlig grad kunna påverka intressenters bedömningar och beslut samt belysa företagets ekonomiska, miljömässiga och sociala påverkan på dess omgivning (GRI 2006). Väsentligheten kan enligt Larsson och Ljungdahl (2008) liknas vid en tröskel. En specifik fråga måste överskrida denna tröskel för att anses som väsentlig och således tas med i redovisningen. Frågorna som tagit sig över tröskeln kan variera i vikt och redovisas då i olika detaljnivåer. Organisationerna bör dokumentera och presentera hur och varför man har tagit med de aspekter, indikatorer och nyckeltal som valts. Testerna för väsentligheten är uppbyggda kring en rad externa och interna faktorer. Med avseende på de externa faktorerna ska organisationen vid val av vad som ska redovisas ta hänsyn till; områden som intressenterna har lyft fram, områden som konkurrenter och organisationer i samma bransch redovisat, lagstiftning och avtal samt hållbarhetsfrågor som tagits fram av experter inom området. De interna faktorerna är: organisationens värderingar, policys och målsättningar, intressenternas förväntningar, betydande risker eller framgångsfaktorer för organisationen samt kärnkompetens som bidrar till hållbarhetsutvecklingen. (Ibid.). Kommunikation med intressenter G3 anger att organisationen först ska identifiera sina intressenter och sedan klargöra i redovisningen hur de har hanterat deras förväntningar och intressen. Intressenter är sådana som påverkas eller kan påverka organisationen i fråga. (GRI 2006). Exempel på intressenter som kan vara av vikt för organisationer kan vara allt från det lokala samhället till kunder, anställda eller investerare. Det är till stor del deras förväntningar och intressen som påverkar vad redovisningen ska innehålla. Här måste också en avvägning av vad som ska tas med och inte. (Larsson & Ljungdahl 2008) Följande tester kan göras för att kontrollera redovisningen kvalitet: organisationen ska urskilja och redogöra för de intressenter som den bedömer ansvara för, redovisningens utformning är uppbyggd kring intressentdialoger samt att de intressentdialoger som förts överensstämmer med vad redovisningen omfattar och inriktar sig på. (GRI 2006) Hållbarhetssammanhang 25

37 För att förstå innebörden av det enskilda företagets hållbarhetsredovisning bör den sättas in i ett bredare sammanhang. Detta kan göras genom att ta med och relatera den enskilda organisationens resultat med andra organisationer eller sätta de i förhållande till lokala eller globala mål. (GRI 2006). GRI:s självtest under hållbarhetssammanhang utgörs av att: organisationen ska presentera vad som menas hållbar utveckling för deras verksamhet samt att de använder objektiv och tillgänglig information för de områden redovisningen omfattar, redovisningen görs i förhållande till erkända gränsvärden så som de används på bransch-, lokal, regional eller internationell nivå, det ska gå att förstå vilken omfattning organisationens påverkan och bidrag utgör i ett geografiskt sammanhang samt att det ska framgå hur hållbarhetsfrågorna långsiktigt är kopplade till organisationens strategi, risker och möjligheter. (Larsson & Ljungdahl 2008) Fullständighet Denna princip behandlar främst redovisningens omfattning, tid och avgränsning. Detta ska vara tillräckligt för att intressenterna ska kunna bilda sig en uppfattning om organisationens ekonomiska, miljömässiga och sociala påverkan inom en rimligt avgränsad tid. Det vill säga en specificerad tidsperiod som redovisningen avser. (GRI 2006). För att kontrollera att den här principen har använts korrekt ska organisationen kunna se att: hela kedjan av enheter (både upp- och nerströms) har tagits i beaktande i enighet med ovanstående redovisningsprinciper, redovisningen omfattar de enheter som företaget kontrollerar eller har betydande inflytande över (om inte annat anges), alla viktiga händelser och aktiviteter som uppkommit under redovisningsperioden plus uppskattningar om deras framtida effekter har redovisats samt att ingen information av betydande ekonomisk, miljömässig eller social påverkan som kan påverka intressenters bedömningar har uteslutits. (Larsson & Ljungdahl 2008) Redovisningens kvalitet Principerna för att säkerställa redovisningens kvalitet är en vägledning för hur kvaliteten på redovisningen ska kunna göras på ett tillförlitligt sätt, de är även grundläggande för att lyckas framställa en effektiv transparens. Här är de underliggande principerna som ska följas balans, jämförbarhet, precision, när 26

38 redovisningen ska avges, tydlighet och tillförlitlighet. Kvaliteten på informationen är av högsta vikt när intressenter t ex ska bedöma resultaten. (GRI 2006) Åse Bäckström, Chef för klimatförändring och hållbarhet vid KMPG, menar att svenska företags hållbarhetsredovisningar håller en hög kvalitet i jämförelse med många andra länder. Däremot anser hon att det är långt kvar innan hållbarhetsredovisningarna kommer att hålla samma kvalitet som den finansiella redovisningen. (kpmg.se) Balans För att göra det möjligt att på ett riktigt sätt kunna utvärdera organisationen ska såväl positiva som negativa aspekter av organisationen och dess resultat tas upp (GRI 2006). Detta ökar trovärdigheten på hållbarhetsredovisningen. Vidare förklarar de att det är fundamentalt att som organisation redovisa händelser och nyckeltal på ett så neutralt sätt som möjligt. Selektiva urval av t ex resultatindikatorer och utelämnande av information börs göra med stor försiktighet. Är redovisningen obalanserad uppfattas den som marknadsföring, vilket gör att organisationen går miste om själva syftet för redovisningen. (Larsson & Ljungdahl 2008) För att kontrollera redovisningens balans ska det kunna urskiljas att den ska innehåller likväl positiva som negativa resultat och upplysningar, detta ska presenteras så att både den positiva och negativa informationens utveckling ska kunna följas över tid samt de olika delarna i redovisningen ställs i proportion till dess väsentlighet (GRI 2006). Jämförbarhet Den information som tas upp i redovisningen ska framställas så att läsaren kan se och jämföra förändringar i resultaten över tid samt med andra organisationer. Informationen som förekommer ska väljas, sammanställas och redovisas på ett konsekvent sätt för att underlätta detta. (GRI 2006) Larsson och Ljungdahl (2008) förklarar att organisationerna därför bör ta etablerade mätmetoder och nyckeltal i beaktande. Vidare anges GRI:s kriterier för att redovisningen ska anses jämförbar. Dessa är att informationen i redovisningen kan jämföras mellan åren, resultaten ska kunna jämföras med lämpliga benchmarks samt att alla betydande ändringar av redovisningens omfattning och innehåll förklaras. Precision 27

39 Larsson och Ljungdahl (2008) förklarar att hållbarhetsredovisningar kan omfattas av både kvantitativa och kvalitativa redogörelser. För att intressenter på ett riktigt sätt ska kunna bedöma resultaten som redovisas bör informationen vara både korrekt och detaljerad. För att redovisningen ska anses precist ska den: ange information om de data som använts, beskriva metoder för mätning och beräkning av data, ha en felmarginal på kvantitativ data som inte vilseleder intressenters bedömningar samt att uttalanden baseras på information som är tillgänglig. (GRI 2006) När redovisningen ska avges Organisationernas redovisning bör publiceras regelbundet och i anslutning till tiden som den avser. Det ska finnas en fast och tydlig plan för inom vilken tidsram redovisningen upprättas och görs tillgänglig. Detta för att intressenter ska kunna integrera denna i sina beslut. (GRI 2006) Det finns de som anser att hållbarhetsredovisningen ska publiceras samtidigt som årsredovisningen. Det kan dock vara svårt att behålla samma kvalitet beroende på vad organisationen har för resurser och rapporteringssystem för hållbarhetsfrågorna. Redovisningen ska publiceras när den är aktuell med avseende på redovisningsperioden, den ska även visa vilken period den avser samt när den är tänkt att uppdateras. (Larsson & Ljungdahl 2008) Tydlighet Redovisningen ska vara förståelig och tillgänglig för de intressenter som den ämnas vara gjord för. Informationen ska vara åtkomlig så att de som vill ta del av den kan göra det utan nämnvärd ansträngning. (GRI 2006) För att hålla en hög tydlighet ska organisationen redovisa informationen på den nivå som efterfrågas av intressenterna och undvika onödiga eller överflödiga detaljer och intressenterna ska relativt enkelt kunna hitta informationen de söker. Tekniska termer, fackspråk och annat som riskerar att vara okänt för läsaren bör undvikas. Redovisningen ska även vara tillgänglig för intressenter med exempelvis annat språk. (Larsson & Ljungdahl 2008) Tillförlitlighet Det förutsätts enligt Larsson och Ljungdahl (2008) att materialet i redovisningen ska hålla en hög tillförlitlighetsnivå. För att uppnå en tillförlitlig redovisning ska den kunna granskas av en extern part. Innehållet och processerna som använts vid 28

40 framställningen ska dokumenteras, analyseras, sammanställas och presenteras så att informationens kvalitet och väsentlighet går att granska. (GRI 2006) För att tillförlitligheten ska uppfyllas ska organisationer som redovisar beskriva i vilken utsträckning rapporten är externt granskad, källorna till information i redovisningen kan anges samt att belägg för beräkningar och antaganden är tillgängliga. (Larsson & Ljungdahl 2008) Vägledning för avgränsning I detta avsnitt redogörs för vilka organisatoriska enheter eller delar av företaget som hållbarhetsredovisningen ska täcka. Det kan exempelvis vara dotterföretag eller joint ventures. Har den redovisade organisationen kontroll eller betydande inflytande ska dessa ingå i hållbarhetsredovisningen. (GRI 2006). Larsson och Ljungdahl (2008) klargör att i den finansiella redovisningen tar moderföretaget upp de enheter och dotterföretag som är under deras kontroll, oftast genom majoritetsägande. Vidare förklaras det att GRI har likartade förutsättningar, skillnaden är att GRI inte enbart tar hänsyn till ägande utan även beaktar verksamheter där organisationen har betydande inflytande. Därför kan till exempel kunder och leverantörer, med starkt beroendeförhållande till organisationen i fråga, tas med i hållbarhetsredovisningen. GRI definierar kontroll enligt följande; möjligheten att styra företagets finansiella och operativa policyer, i syfte att dra fördel av dess aktiviteter. Betydande inflytande definieras som möjligheten att delta i en enhets finansiella och operativa policybeslut, men inte styra dessa policyer. (GRI 2006) Om en enhet är under den redovisande organisationens kontroll bör lämpliga prestandaindikatorer för denna enhet tas med i redovisningen och ifall det är en enhet där organisationen i fråga har betydande inflytande bör en beskrivning av ledningens strävan efter hållbarhetsarbete finnas med. (Larsson & Ljungdahl 2008) Del 2: Standardupplysningar När det har beslutats om vad hållbarhetsredovisningen ska innehålla, utefter de gällande principerna och vägledningen som påträffats, ska organisationen specificera de typer av upplysningar som kommer att tas fram. GRI tar, i G3, upp tre olika typer 29

41 av upplysningar som ska återfinnas i redovisningen, dessa är strategi och profil, hållbarhetsstyrning och resultatindikatorer. De tas upp i en väl strukturerad ordning som företagen uppmuntras att följa, dock är det fritt att anamma en annan struktur och form om så önskas. (GRI 2006) Standardupplysningarna är till för att bland annat hjälpa företagen att finna lämpliga indikatorer som ska mäta organisationens hållbarhetsprestanda (Larsson & Ljungdahl 2008) Strategi och profil Med detta avsnitt syftar GRI till att organisationen ska ge en bild av hur de förhåller sig till hållbarhet och hållbarhetsutveckling. Detta kan ses som en bakgrund till det mer detaljerade innehållet av redovisningen som ska komma senare i redovisningen. (GRI 2006) I denna kategori kan vi finna fyra underkategorier som är numrerade från 1.1 till 4.17 i riktlinjernas upplysningspunkter. Dessa är: strategi och analys ( ), verksamhetsbeskrivning ( ), information om redovisningen ( ) samt bolagsstyrning och intressentdialog ( ) (Larsson & Ljungdahl, 2008). I punkterna ska det, av den högsta beslutsfattaren i organisationen, göras ett uttalande om dess visioner och strategier med avseende på hållbarhetsområdet i både ett lång- och kortsiktigt perspektiv. Organisationen ska också framställa deras betydande påverkan, risker och möjligheter gentemot dess intressenter med avseende på hållbarhetsområdet. I verksamhetsbeskrivningen, punkt , är det grundläggande uppgifter om organisationen och deras verksamhet som ska tas upp. Namn, produkter, struktur samt annan allmän information beskrivs. Punkt tar upp information om redovisningen och är uppdelat i fyra mindre delar, allmän information, t ex redovisningsperiod, redovisningens omfattning och avgränsning, här ska processer och definitioner anges. De två sista delarna är innehållsförteckning enligt GRI och bestyrkande. Det ska framgå vart i redovisningen upplysningarna hittas samt en beskrivning om externt bestyrkande av den. De sista punkterna, behandlar bolagsstyrningen och intressentdialogen. Punkterna ska bland annat redogöra för hur organisationens bolagsstyrning är utformad samt om det förekommer några externa initiativ, det vill säga om organisationen är medlem i organisationer som har betydelse för hållbarhetsområdet samt att det ska redogöras 30

42 för hur arbetet med intressentdialoger har tillämpats. (Larsson & Ljungdahl 2008; GRI 2006). För exakt punktlista se bilaga 1, Strategi och profil Hållbarhetsstyrning Upplysningarna inom hållbarhetsstyrningen omfattar en konkret beskrivning av hur organisationen arbetar med hållbarhetsaspekten med avseende på ekonomi, miljö och socialt ansvar (Larsson & Ljungdahl 2008). Syftet med att ge ut upplysningar om hållbarhetsstyrning är att den ska ge läsaren en överskådlig bild över organisationens sätt att arbeta med respektive indikatorkategori (ekonomisk, miljömässig och social) och för att kunna sätta dessa i ett sammanhang (GRI 2006) Det efterfrågas identiska upplysningar inom varje kategori, med undantag för den ekonomiska prestandan. (Larsson & Ljungdahl 2008) Resultatindikatorer I den här delen av rapporteringen omfattas resultatindikatorer för hållbar utveckling vilka har delats upp i ekonomisk, social och miljömässig påverkan. De sociala indikatorerna är ytterligare uppdelade i anställningsförhållanden och arbetsvillkor, mänskliga rättigheter, organisationens roll i samhället och produktansvar. (Larsson & Ljungdahl 2008) Kategorierna täcker både upplysningar om organisationens hållbarhetsstyrning samt val av kärn- och tilläggsindikatorer, totalt finns det 50 kärnoch 29 tilläggsindikatorer. Kärnindikatorerna ska redovisas av organisationen om de anses vara väsentliga enligt redovisningsprinciperna som tidigare nämnts. (Ljungberg & Barkland 2010) Tilläggsindikatorerna rymmer ämnen som kan vara väldigt viktiga för vissa organisationer men inte andra, förekommer det branschspecifika tillägg för organisationen så ska de indikatorerna ses och användas som kärnindikatorer. Till varje resultatindikator finns det ett indikatorprotokoll som ger vägledning för hur sammanställning och tolkning av resultatindikatorerna ska göras. Syftet med de här upplysningarna är att ge läsaren en bild över hur organisationen arbetar med de olika aspekterna och att sätta resultatindikatorerna i ett sammanhang. När resultatindikatorer ska upprättas måste vissa kriterier uppfyllas. Informationen måste presenteras både för gällande period samt minst två tidigare perioder och det ska även tillkännages om sådana finns, framtida mål. Indikatorprotokollen som finns tillgängliga ska användas. Presenteras nyckeltal eller normaliserad data ska även 31

43 fullständig data finnas tillgänglig. Måttenheter ska vara av allmänt accepterad internationell standard, exempelvis kilogram, liter, ton. För en fullständig förteckning över GRI:s resultatindikatorer se bilaga 2, Resultatindikatorer. Miljöpåverkan En organisations påverkan på miljön uppstår genom deras resursanvändning och deras utsläpp, det kan också förekomma miljöpåverkan vid användning av organisationens produkter/tjänster. (Larsson & Ljungdahl 2008) Hur organisationer förhåller sig till och påverkar ekosystem, mark, luft och vatten tas upp i de miljömässiga resultatindikatorerna. Indikatorerna är uppdelade mellan EN1 EN30, exempel på vad de omfattar är material-, energi- och vattenanvändning samt utsläpp, avfall. (GRI 2006) Ekonomisk påverkan De finansiella delarna presenteras i årsredovisningen, den ekonomiska delen i hållbarhetsredovisningen avser att redovisa organisationers bidrag till hållbarhet i ett större ekonomiskt perspektiv. (Larsson & Ljungdahl 2008) Detta efterfrågas allt som oftast av de som läser hållbarhetsredovisningar. I den ekonomiska delen syftar riktlinjerna till att organisationen ska ta hänsyn till dess påverkan på ekonomiska förhållanden med dess intressenter samt på den lokala, nationella och globala ekonomin. Indikatorerna benämns i riktlinjerna som EC1 EC9 och tar bland annat upp kapitalflöde mellan intressenter och ekonomisk påverkan på samhället. (GRI 2006). Social påverkan Den här delen innebär att organisationen tar upp dess påverkan på de sociala systemen och de intressenter som den har kontakt med (GRI 2006). Den mest omfattande delen av den sociala aspekten är anställningsförhållanden och arbetsvillkor (Larsson och Ljungdahl 2008). Delarna och indikatorerna i kategorin anställningsförhållanden och arbetsvillkor är uppdelade från LA1 - LA14 och grundar sig i en rad internationellt erkända konventioner och deklarationer 1 (GRI 2006). De 1 Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna och tillhörande protokoll, Förenta Nationernas konvention: Konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna, Förenta Nationernas konvention: Konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna, 32

44 sociala indikatorerna tar även upp mänskliga rättigheter och omfattar bland annat personalens utbildning i mänskliga rättigheter, icke-diskriminering och barnarbete. De kräver också att redovisning av hur organisationen förhåller sig till mänskliga rättigheter vid investeringar samt vid val av leverantörer och underleverantörer. Även dessa indikatorer är framtagna med grund i de konventioner som toga upp föregående avsnitt. Dessa delas upp mellan HR1 HR9. (GRI 2006). En skillnad är dock att indikatorerna även omfattar andra intressenter än de anställda (Larsson & Ljungdahl 2008). Organisationens roll i samhället innefattas också i den sociala aspekten av GRI:s resultatindikatorer. I detta sammanhang behandlar indikatorerna, som är uppdelade mellan SO1 SO8, organisationens förhållande och verkan på samhället den verkar i, den ska även ge upplysningar till hur risker som uppstår vid interaktion med andra institutioner hanteras. Information kring osäkerheter som bestickning och korruption, otillbörlig politisk påverkan och konkurrenshämmande aktiviteter ska också framkomma. (GRI 2006) Larsson och Ljungdahl (2008) anger att området produktansvar omfattas av organisationens ansvar gentemot deras slutkunder med avseende på deras produkter eller tjänster. Med utgångspunkt i hälsa och säkerhet, information och märkning, marknadsföring och integritet ska resultatindikatorerna inom detta område visa hur organisationernas produkter/tjänster, antingen direkt eller indirekt, påverkar dess kunder. Indikatorerna delas upp mellan PR1 PR9. (GRI 2006) GRI:s Tillämpningsnivåer GRI har utarbetat ett system med olika nivåer av tillämpning med avseende på GRI:s riktlinjer. Systemet har tre nivåer: C, B och A, där A är tillämpningsnivån med störst krav. Väljer organisationen att externt bestyrka sin redovisning anges även ett + vid tillämpningsnivån (t ex C+). Organisationen får själv välja vilken nivå som det ska redovisas efter utifrån sin egen bedömning av innehåll kontra kriterierna för tillämpningsnivå. Det finns även möjlighet att få sin bedömning av innehåll bestyrkt antingen av en utomstående part samt att GRI kan kontrollera att rätt tillämpningsnivå angivits. Det är bland annat med hänsyn till att olika organisationer Internationella arbetsorganisationens (ILO) deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet från 1998 (i synnerhet de åtta kärnkonventionerna från ILO), samt Wiendeklarationen och tillhörande handlingsprogram, ILO:s trepartsdeklaration om principerna för multinationella företag och socialpolitik samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag. 33

45 har olika erfarenhet inom hållbarhetsredovisning som GRI har skapat detta system. Systemet syftar dock främst till att läsaren tydligt ska kunna se i vilken utsträckning som riktlinjerna och andra delar av ramverket har använts samt att ge de som framställer redovisningen ett mål att följa. (GRI 2006) Alla organisationer, oberoende av vilken erfarenhet den har från hållbarhetsredovisning, kan tillämpa riktlinjerna. De ska tydligt deklarera vilken nivå som tillämpas. (Larsson & Ljungdahl 2008). Figur 2. GRI:s tillämpningsnivåer. (GRI 2006) Kritik mot GRI Ljungberg och Barkland (2010) förklarar att GRI:s användare på ett allt för strikt sätt följer dess riktlinjer, och de anser att GRI på ett tydligare sätt bör lägga fram att det finns stort utrymme för tolkning. Vidare fastslås det att företagen alltid bör ha intressenternas efterfrågan i åtanke när man beslutar om vad och hur redovisningen ska innehålla och upprättas. Det finns även uppfattningar som säger att riktlinjerna, G3, är allt för omfattande, detaljerat och komplext med alla dess indikatorer. Det är ofta att redovisningar inte klarar av att leva upp till instruktionerna som finns i protokollen. Systemet GRI skapat med tillämpningsnivåerna gör att många organisationer strävar efter att nå till A-nivån. Organisationerna ska ha sitt eget 34

46 hållbarhetsarbete som utgångspunkt för att sedan se vilken nivå man når upp till och inte tvärtom. 3.6 Intressentmodellen och intressenternas roll i företagen Intressentmodellen utgör enligt Borglund, De Geer och Hallvarsson (2009) en viktig del av ett företags strategi. Syftet med modellen är att redogöra vilka företagets viktigaste intressenter är, dessa kan exempelvis vara ägare, investerare, kunder eller leverantörer. Detta styrks även av Grafström, Göthberg och Windell (2008) som menar att företag, med hjälp av intressentmodellen, identifierar centrala aktörer i dess omgivning. Det är däremot även viktigt att inte bara fastställa företagets relation till sina intressenter utan även intressenternas relation till varandra. (Ibid.). Syftet med att föra en intressentdialog kan, enligt Ljungberg och Barkland (2010), ses som ett försök att ta in olika perspektiv av företaget, erhålla ny kunskap, skapa bättre beredskap mot negativa händelser, öka förtroendet för företaget samt att hitta nya affärsmöjligheter. En intressent definieras vanligen som någon som påverkas av företagets verksamhet och som samtidigt påverkar företaget. (Borglund, De Geer & Hallvarsson 2009; Grafström, Göthberg & Windell 2008; GRI 2006; Ljungberg & Barkland 2010). Deegan och Unerman (2010) menar att företag måste ta hänsyn till alla sina intressenter och inte enbart investerare, vilka fokus ofta legat på traditionellt sätt. Borglund, De Geer och Hallvarsson (2009) stärker detta påståendet genom att förklara att synen på vilka intressenter som är viktigast har ändrats till en bredare krets än bara aktieägarna. Larsson och Ljungdahl (2008) belyser att intressenterna allt mer engagerar sig i företagets verksamhet, de ställer frågor och har åsikter om huruvida företaget tar ansvar på olika sätt. Flera olika intressenter ställer idag krav på att företagen ska öka sitt sociala ansvarstagande, de som haft störst genomslagskraft är intresseorganisationer, staten samt media. Detta beror främst på dessa intressenters möjlighet att ställa krav samtidigt som de får stöd av allmänheten. (Grafström, Göthberg & Windell 2008). Företags intressenter delas ofta in i primära och sekundära intressenter. En primär intressent är vital för företagets överlevnad, tillfredsställs inte dessa kan företaget gå 35

47 under. Exempel på primära intressenter kan vara kunder och ägare. Sekundära intressenter kan vara antingen positiva eller negativa för företaget, dessa utgörs av aktörer som kan skapa opinion, så som exempelvis media och intresseorganisationer. (Ljungdahl 1999; Grafström, Göthberg & Windell 2008). Borglund, De Geer och Hallvarsson (2009) menar att företagsledningens utmaning är att finna en balans mellan de olika intressenternas krav för att företaget ska kunna fortleva. Grafström, Göthberg och Windell (2008) belyser även vikten av att arbeta proaktiv gentemot sina intressenter, det vill säga att företag inte enbart reagerar på sin omgivnings negativa kritik utan istället aktivt jobbar med sina intressentrelationer. Enligt Larsson (2009) är det dessutom viktigt att ansvars agerande utgör en del av företagets värdegrund och etik. Intressenterna måste uppleva aktiviteterna som naturliga och förenliga med företagets historik, om detta inte är fallet finns det en risk att företaget kan komma att kritiseras för hyckleri, vilket i sin tur skulle skapa misstro (Larsson 2009). 36

48 4. Empiriskt grundad referensram Den empiriskt grundade referensramen bygger på åsikter från personer som är insatta i hållbarhetsområdet och även aktivt arbetat med hållbarhetsredovisningar. Kapitlet syftar till att ge en kompletterande bild av den teoretiskt grundade referensramen samt att presentera ett mer praktiskt perspektiv på det studerade ämnet. 4.1 Hållbarhetsredovisning År 2000 var en milstolpe för hållbarhetsredovisningen, anser Charlotte Söderlund, det var då GRI kom ut med sin första version av riktlinjerna för hållbarhetsredovisning. Det gav ett stort internationellt genomslag inom området. I Sverige så har en annan milstolpe utgjort direktiv för de statligt ägda bolagen, förklarar Söderlund. Fredrik Ljungdahl på PwC menar att det, förutom de statligt ägda bolagen, oftast är större bolag som hållbarhetsredovisar. Däremot ser vi att även mindre företag gör det, fortsätter Ljungdahl och uttrycker angående mindre företags benägenhet att hållbarhetsredovisa att det sprider sig som ringar på vattnet. Enligt Söderlund finns det två typer av hållbarhetsredovisning. I den ena typen tar företagen upp de ämnen som GRI kräver, men på ett enkelt sätt. Dessa redovisningar är inte alltid förankrade i företagens verksamhetsplaner. Den andra typen som Söderlund talar om är en mer avancerad form av hållbarhetsredovisning där revisorer är involverade. Redovisningen är integrerad och går djupare in i bolagets verksamhet, man tittar på vad som gör företaget lönsamt samt hur verksamheten kan drivas på ett hållbart sätt i ett långsiktigt perspektiv Redovisningens innehåll Vad som är väsentligt att redovisa beror helt på vad det är för verksamhet som företaget i fråga bedriver, det går inte att svara på generellt, menar Ljungdahl. Även Söderlund instämmer i detta och påvisar att det skiljer oerhört från bransch till bransch, det är verksamhetsmålen som företaget har som ska ligga till grund för vad som ska finnas med i hållbarhetsredovisningen. Hon menar att frågan som företaget 37

49 ska ställa sig är vad som är väsentligt. Henrik von Heijne stärker detta när han förklarar att folk inom organisationen bör vara med i framställningen av redovisningen då dessa har insikt i vilka parametrar som kan vara väsentliga att redovisa för intressenterna. Ljungdahl berättar att några centrala saker de tittar på när de hjälper företag med deras hållbarhetsredovisning är att ta reda på vad som är väsentligt för företaget att redovisa, både inifrån och utifrån företaget. Vidare menar Söderlund att företaget bör tänka över hur de kopplar hållbarhetsaspekten till sina verksamhetsmål. Även Ljungdahl pekar på att en hållbarhetsredovisning ska vara kopplad till verksamheten och det arbete som företaget i fråga bedriver, den ska inte leva sitt egna liv. Har vi ett företag som inte arbetar med hållbarhet i någon större utsträckning så finns det inte så mycket att redovisa, och vice versa. Vidare anser Ljungdahl att en sak som tillför kvalitet till redovisningen är att sätta upp tydliga mål och redovisa hur företaget lever upp till dessa mål genom att redogöra för detta på ett tydligt sätt. Ljungdahl anser att företag, precis som i den vanliga årsredovisningen, kan och borde lägga stor vikt vid de redovisningsprinciperna som används samt att de måste förklara hur nyckeltal och annan information tas fram. Han framhäver också att dessa delar i redovisningen ofta är underutvecklade och borde ta större plats. 4.2 GRI:s riktlinjer Trots att det saknas alternativ och att det är de enda riktlinjerna som finns i dagsläget är Ljungdahl positivt inställd till det ramverk som har framställts av GRI. De ger en bra struktur och vägledning för hur en hållbarhetsredovisning ska upprättas, förklarar han. Söderlund anser att GRI:s ramverk är väldigt fyrkantigt, men att det ändå alltid är bra med ett ramverk som företag kan utgå ifrån. Ljungdahl förklarar att PwC hjälper företag allt från att utveckla sätt att mäta och rapportera nyckeltal till att även skriva hållbarhetsredovisningen. I den processen arbetar vi från och tillämpar GRI:s riktlinjer, fortsätter Ljungdahl. Vidare menar Ljungdahl också att det alltid finns utrymme för förbättring och förändringar, men det är något som det ständigt jobbas med. Ljungdahl påpekar att det inte minst visas genom att det ska komma ut en ny version av riktlinjerna En annan positiv sak med GRI, anser Söderlund, är att 38

50 företagen kan starta med en väldigt låg ambitionsnivå för att, när man har börjat hållbarhetsredovisa och är inne i systemet, kunna öka sin nivå. Det händer att företag börjar i mindre skala och använder sin hållbarhetsredovisning som marknadsmaterial för att sedan utveckla den, säger Söderlund. Även von Heijne anser att det är viktigt att följa GRI:s riktlinjer, han förklarar också att det är viktigt att det som redovisas ska vara mätbart och jämförbart med tidigare års redovisningar. Det krävs därmed en konsekvent hantering och process i framtagandet av redovisningen. Svårigheten är, enligt Ljungdahl, att använda riktlinjerna på ett korrekt sätt. Det är något som, i hans mening, ofta görs felaktigt. Det viktigaste är att redovisa och identifiera det som är väsentligt. Ljungdahl menar att allt för många jagar enskilda resultatindikatorer och försöker mäta allting. Även Söderlund betonar vikten av att redovisningen ska bygga på västenlighet och att innehållet anpassas efter varje enskilt bolag. Hon förklarar att väsentlighet, som är en av GRI:s grundprinciper, måste tas i beaktande för att ramverket ska fungera på ett tillfredsställande sätt. indikatorprotokollen är nästan omöjliga att följa vi redovisar det som är väsentligt (Charlotte Söderlund, auktoriserad revisor på Ernst & Young 2011). Avslutningsvis förklarar Söderlund att hon anser att folk ofta ser felaktigt på GRI:s tillämpningsnivåer. Hon menar att nivåerna ska visa hur transparant det redovisade företaget är och att det inte handlar om att nivåerna är en skala på hur bra redovisningen är. Att A-nivån skulle vara bättre än C-nivån stämmer inte. En redovisning på C-nivå kan vara bättre än en på A-nivå, menar Söderlund, som tycker att nivåerna blivit missvisande på grund av folks missuppfattningar. 4.3 Extern granskning självklart ska en hållbarhetsredovisning granskas av någon utomstående (Fredrik Ljungdahl, PwC, 2011). Ljungdahl berättar att han ser det som en självklarhet att en hållbarhetsredovisning ska granskas externt. Görs inte det så anser han att det inte är en redovisning, utan snarare en broschyr. von Heijne påvisar även han att en extern granskning är något alla företag som hållbarhetsredovisar bör göra. En extern granskning och kontroll av 39

51 hållbarhetsredovisningen ger företagen en större tillförlitlighet, menar han. Även Söderlund anser att den externa granskningen ger redovisningen ett extra värde med avseende på dess trovärdighet och hon tror att det är många bolag som upplever just det. Vidare förklarar Söderlund också att en extern verifiering gör att företagen måste gå igenom sina rutiner för redovisningsarbetet vilket skapar en effektivitet i det interna arbetet. Ljungdahl ställer sig oförstående till varför läsare ska läsa något som inte är granskat, dock är han medveten om att långt ifrån alla har samma synpunkter som han själv. Charlotte menar dock att det är företagets syfte och vilka intressenter redovisningen vänder sig till med som ligger till grund ifall den borde granskas eller inte. Hon påpekar dock att om man använder sig av den djupare typen av hållbarhetsredovisning, som är integrerad i verksamheten, så har företaget mycket att vinna på att få den granskad. Vid granskningen av hållbarhetsredovisningar utgår Söderlund och hennes kollegor på Ernst & Young ifrån revisions rekommendation 6 (RevR6). Hon berättar att det är en revisionsstandard som är tillämpad för hållbarhetssammanhang, där normal revisionsmetodik tillämpas fast ur ett hållbarhetsperspektiv. Även Ljungdahl berättar om deras arbetssätt vid granskning av hållbarhetsredovisningar. Det görs enligt en särskild granskningsmetodik, likt den för finansiell revision, förklarar han. 4.4 Ekonomiska förutsättningar för hållbarhetsredovisning Det är omöjligt att svara på vad det kostar att upprätta en hållbarhetsredovisning fastslår Ljungdahl, det kan bero på vad man har för utgångspunkt och hur långt man har kommit i arbetet med hållbarhetsredovisningen. Söderlund förklarar även att det inte är storleken på organisationen som avgör hur stora resurser som krävs för att upprätta en hållbarhetsredovisning. Hon förklarar att en faktor är hur omfattande redovisningen ska vara men det mest avgörande är hur de interna processerna i det redovisande företaget ser ut. Ljungdahl anser att om det redan finns ett hållbarhetsarbete i företaget behöver det inte vara så resurskrävande att upprätta en redovisning. Det är alltså de interna processerna som styr priset och inte storleken, det är lättare att omfatta ett mindre bolag men större bolag har oftast mer uppstyrda processer kring dokumentation och dylikt, fastlår Charlotte. Henrik von Heijne berättar att även han inte har någon konkret uppfattning om hur stora resurser i form 40

52 av tid och kostnader det krävs för att upprätta en hållbarhetsredovisning, däremot framhäver han att om ett företag lägger ner resurser på att framställa en hållbarhetsredovisning bör de även göra det för att få den granskad. 4.5 Argument för hållbarhetsredovisning Fredrik Ljungdahl tror att det finns ett flertal anledningar till att företag väljer att upprätta hållbarhetsredovisningar, men han framhäver att det oftast går att härleda till någon intressent. Det är ofta för att företaget ska tillfredsställa deras informationsbehov som hållbarhetsredovisningar upprättas, menar Ljungdahl. Han fortsätter med att förklara att detta stärks av att de flesta studierna inom området pekar på detta. Även Söderlund förklarar att grunden till varför redovisningen ska upprättas är för att tillfredsställa intressenternas informationsbehov. Ljungdahl ger några exempel på intressenter som är intresserade av hållbarhetsområdet, det kan vara investerare, kunder eller anställda. Enligt Söderlund är det viktigt för företag som ska hållbarhetsredovisa att tänka över sin intressentdialog. Företaget ska då se över vad man har för mål med sina relationer till deras intressenter och se över vad det är de vill ha för information. Detta är något som beaktas i det praktiska arbetet på PwC, berättar Ljungdahl. Övriga punkter som utgör en hållbarhetsredovisning med hög trovärdighet anser hon vara att det har gjorts en omfattande väsentlighetsanalys samt att man följer GRI:s principer, så som balans och jämförbarhet över åren. Hon påpekar också att transparens är något av det viktigaste med hållbarhetsredovisningen, detta för att det borde vara skälet till varför företag börjar hållbarhetsredovisa. Von Heijne menar att intressenterna har en viktig roll i framtagningen hållbarhetsredovisningen, då det är deras informationsbehov som ska mättas. Andra anledningar till varför företag hållbarhetsredovisar är för att bygga upp en trovärdighet kring sitt företag och stärka sina varumärken. Ett undantag, menar Ljungdahl, är våra statliga företag, detta eftersom det för dem är ett krav att upprätta hållbarhetsredovisningar. 4.6 Framtiden inom hållbarhetsredovisning Ljungdahl ser ljust på framtiden inom hållbarhetsområdet, han tror på en kraftig utveckling på flera fronter. Han påvisar även att alla studier som gjorts sedan 41

53 tillkomsten av hållbarhetsområdet för år sedan visar på en konstant utveckling. Söderlund tror att hållbarhetsredovisningsområdet fortsättningsvis kommer att finnas kvar. Hon tror även att det kommer att införas ett krav, likt vad som finns i Sydafrika, på de stora börsbolagen. Det vill säga att de stora börsbolagen måste upprätta en integrerad rapportering av hållbarhet i samband med årsredovisningen. Även von Heijne tror på att det kommer införas krav på våra börsbolag. Det kommer bli ett kriterium för bolag för att kunna figurera på börsen. Fortsättningsvis tror även von Heijne att fokus kommer att flyttas från resultat- och balansräkning till hållbarhetsredovisningen. Inom en femårsperiod, kommer alla börsbolag att behöva upprätta en hållbarhetsredovisning som måste bli externt granskad (Henrik von Heijne 2011). GRI kommer 2013 att släppa sin fjärde version av riktlinjerna för hållbarhetsredovisning, G4. Någon lagstiftning på att företag måste hållbarhetsredovisa, bortsett från de statliga bolagen, ser inte Ljungdahl inom den närmsta framtiden. Däremot tror han att det mycket väl kan bli så längre fram i tiden eftersom det redan förekommer i flera andra länder. Söderlund tror dock att hållbarhetsområdet kommer att tas med i IFRS inom en snar framtid. von Heijne tror också att det kommer att komma rekommendationer och direktiv från bland andra FAR och EU med avseende på hållbarhetsområdet. Att mindre företag kommer hållbarhetsredovisa i större utsträckning är något som Ljungdahl, Söderlund och von Heijne alla stämmer in i. En anledning förklarar Söderlund är att eftersom mindre företag ofta är underleverantörer till stora bolag så kommer det bli ett krav från dem att de mindre företagen ska hållbarhetsredovisa. Hållbarhetsredovisningsområdet kommer även att vara ett stort arbetsfält för revisorerna i framtiden, tror von Heijne. 42

54 5. Empiri I följande avsnitt kommer en redogörelse för den empiri vi införskaffat. Inledningsvis följer en presentation av företaget Polyplank AB samt dess verksamhet och produkter. Därefter presenteras den empiri vi erhållit genom intervjuer med nyckelpersoner inom företaget. 5.1 Företagspresentation I Polyplank AB:s Årsredovisning 2010 framgår företagets affärsidé; att med fokus på organisk tillväxt och långsiktiga affärsrelationer utveckla och marknadsföra lönsamma och resurseffektiva system som baseras på bolagets unika och miljöfördelaktiga polymerbaserade träkompositmaterial. Polyplank AB grundades år 1994 och har idag sitt huvudkontor i Färjestaden på Öland. I syfte att stärka sin position på marknaden inom trä- och polymerbaserade produkter förvärvade Polyplank AB år 2008 dotterföretaget OFK Plast, beläget i Karlskoga. Vid OFK:s anläggning sker främst nedkvarning av använda produkter från olika företag, medan mycket av tillverkningen har flyttats till Polyplank AB:s anläggning i Färjestaden. Den 30 december 2005 noterades Polyplank AB på NGM Equity. Vid utgången av år 2010 uppgick aktiekapitalet till ca 7,2 MSEK och antalet aktier registrerade hos Bolagsverket var då 144 miljoner. Per den 31 december 2010 hade Polyplank AB 665 ägare, varav de 10 största bolagsägarna presenteras nedan. Ägare % Stångåkonsult i Kalmar HB (inkl. Leif Jilkén) 49,8 Staffan Rasjö 13,2 OFK Innovation AB 4,6 43

55 Ida & Sture Ljungdahls stiftelse 3,1 Bengt Nilsson 1,4 Mattias Lindahl 1,4 Tobias Formbrant 1,3 Loggen Invest AB 1,2 Petercat Investment Ltd 1,1 Incita Förvaltning AB 1,0 Övriga 21,9 Totalt 100, Produkter Företaget tillverkar en mängd olika produkter som har tagits fram genom en unik metod där återvunnen plast och organiska fibrer (träspån) smälts samman och blir till en ny produkt, ett så kallat kompositmaterial. Produktionssättet och användandet av återvunnet material innebär att påverkan på miljön relativt sett är mycket liten. Produktionskedjan innehar moment så som framställning av granulat och formning av slutprodukter i både extruderingsmaskiner och formsprutor. (Årsredovisningen 2010). Extruderingen är en metod som används för att forma massa under högt tryck och är vanligt inom bland annat plastindustrin. Nedan följer en närmare beskrivning, utifrån Årsredovisningen 2010, av de olika produktområden som Polyplank AB inriktar sin verksamhet på. Systemprodukter för fastigheter Tillverkning av profiler som exempelvis miljöhus/sopsorteringsstationer, terrass avskiljare, cykelskjul, förråd, staket och garage till i huvudsak fastighetsbolag. 44

56 Lock för kabelkanalisationer Applikationer som kan tillgodose exempelvis Trafikverkets kanalisationer, bryggor, etc. är något som företaget också tillverkar. System för bullerreduktion Genom att använda återvunnet material tillverkar företaget profiler till bullerreduceringssystem vilka används för dämpning av buller kring vägar, järnvägar och industrier. Sveriges Tekniska Forskningsinstitut (SP) har testat och godkänt produkterna. Tillverkning av hylsplugg till pappersindustrin Produkten används som belastnings- och transportskydd i pappersbalar, vilka används av bland andra pappersbolaget Stora Enso. Eftersom produkten kan återanvänds ett antal gånger uppmanas kunder att återsända pluggen till Polyplank AB där materialet sedan återvinns och bildar nya produkter. Detta skapar stora fördelar i materialkostnader och produkten. Av ovanstående produktområden utgör systemprodukter för fastigheter Polyplank AB:s viktigaste segment. Jilkén, Danielsson och Abrahamsson förklarar att de idag fokuserar sig mest på att utveckla just denna produktgrupp. Likaså utgör hylspluggen till pappersindustrin en bas i verksamheten och är viktig så väl för företagets ekonomiska framgång som dess miljömedvetna image. Däremot utgör produkter inom bullerreduktion ingen prioritet, förklarar Danielsson, eftersom att efterfrågan på denna produkt inte är så stor i dagsläget. 5.2 Miljömässigt ansvarstagande Vi måste alla arbeta för ett ekologiskt hållbart samhälle. (Polyplank.se, 2011). Efter många års forskning framtogs en särskild metod för produktutveckling som innebär att återvunnen plast och organiska fibrer sammansmälts och bildar en ny 45

57 produkt. Tillverkningsprocessen innebär, som tidigare nämnt, en låg miljöpåverkan eftersom råprodukterna redan har varit ute i kretsloppet. Företaget använder inte heller några kemiska tillsatser i framställningsprocessen, med undantag från färgpigment. (polyplank.se). För att öka medvetenhet kring miljön, och för att uppmuntra användning av återvunnet material, medverkar Polyplank AB aktivt i miljödebatten. Produkttillverkningen följer ett miljömedvetet tänk och man strävar efter att ständigt utveckla nya, miljövänligare, produkter. Exempelvis utgör termoplaster, från förpackningssamling och industrier, råvaror i företagets produkter. Innan plasten används i produktionen tillförs ingen överflödig energi till att tvätta den återvunna plasten, och de träfibrer som används kommer från en lokal sågverksindustri. Dock har transporter och annan typ av logistik inte lika hög standard med avseende på miljön som själva produkttillverkningen. (polyplank.se). Affärsidén som ledde till Polyplank AB:s bildande var att ta fram en produkt som var miljövänlig och som skulle tillverkas genom återanvändning av plast. Enligt Jilkén skulle produkten vara bra för världen, och den skulle kunna användas av en snickare som ett substitut till trä. Det var viktigt att känslan skulle vara densamma som när man spikar eller skruvar i trä. Fördelarna med Polyplank är att materialet inte ruttnar så som trä gör, att det inte behöver målas om, att klängväxter inte skapar några märken och att utseendet i princip är bestående. Danielsson förtydligar; vi har produkter som är miljövänliga, har lång livslängd och är underhållsfria, vilket är riktigt bra. Innan receptet för Polyplank var helt färdigställt, förklarar Danielsson, att många tester gjordes, exempelvis testades material som halm, tyg och kokosnöts fibrer, men detta utan framgång. Jilkén och Nilsson kom senare fram till att spånet från trä rester kunde blandas med plast, och det var denna materialblandning som så småningom skapade produkten Polyplank, berättar Danielsson. Då Polyplank AB intog börsmarknaden år 2005 förklarar Jilkén att man var tvungna att bestämma vilken typ av företag Polyplank skulle vara. Företaget föll inte under 46

58 kategorin för ett material-, handels- eller finansiellt företag, istället ansågs Polyplank AB vara ett Cleantechföretag. Cleantech innefattar företag som har som målsättning att reducera användning av jordens resurser, ofta representerade av företag inom exempelvis energi och återvinning (cleantechofsweden.se, 2011). Jilkén menar att Polyplank AB inte använder sig av onödigt material vid tillverkningen samt att produktionen inte förorenar vattnen eller andra naturresurser. Produkterna tillverkas utifrån spill som redan existerar. Abrahamsson förklarar att Polyplank AB tidigare använde sig av plåt i produkterna, så som i ramar, stolpar och liknande. Plåten har idag tagits bort och ersätts av aluminium, vilket också är ett återvinningsbart material. Abrahamsson förklarar att Polyplank AB inte har några fastställda miljömål, men att deras verksamhet bygger på utveckling av återvinningsbara produkter samt att man använder sig av ett kretsloppstänkandet. Egentligen, menar Abrahamsson, går miljömässiga mål ihop med de ekonomiska målen, allt handlar om effektivisering. Att tillverkningen sker i Sverige, vilket minskar påverkan på miljön genom långa transporter, ser hon som ett plus. I Polyplank AB:s årsredovisningar presenteras information om hur företaget arbetar på ett miljömässigt sätt och här, menar Abrahamsson, att finns delar som skulle kunna ingå i en mer konkret hållbarhetsredovisning. 5.3 Ekonomiskt ansvarstagande Danielsson menar att Polyplank är ungefär fem gånger dyrare i inköp jämfört med alternativa produkter på marknaden. Danielsson tror dock inte att Polyplank AB:s produkter blir dyrare i slutändan tack vare deras livslängd och hållbarhet. Danielsson berättar att företaget har 25 års garanti på produkterna och att de i princip är helt underhållsfria. Produkterna säljs och levereras i hela system vilket gör att monteringstiden relativt sätt är låg, och detta drar ner kostnaderna för företaget. Enligt Danielsson är hylspluggen en av de mest inkomstsäkra produkterna för företaget och produceras dygnet runt, 365 dagar om året. Stora Enso är en stor kund som köper hylspluggen, när dessa är förbrukade tar Polyplank AB tillbaka de för återanvändning. 47

59 5.4 Socialt ansvarstagande För Polyplank AB är det viktigt att behålla den existerande personalen samtidigt som att anställa ny, för att kunna uppnå en god utveckling. Företaget anordnar kontinuerliga personalutbildningar och varje år åker anställda iväg på en studieresa tillsammans för att stärka gemenskapen. Enligt Danielsson är relationen mellan personalen i dagsläget mycket bra och alla upplevs trivas tillsammans. Om det förekommer någon slags osämja bland anställda på ett företag menar Jilkén att prestationen blir lidande. För att de anställda ska bli bättre på det de arbetar med och utvecklas inom företaget erbjuds de olika utbildningsprogram och vidareutbildningar. Utöver utbildning är ekonomiska incitament viktiga faktorer för personalens motivation. Styrelsen har därför tagit fram riktlinjer för ersättning till personal som bland annat innebär att ersättningen ska vara marknadsmässig och konkurrenskraftig. Ersättningsnivån ska baseras på kompetens, befattning, erfarenhet och prestation. (Årsredovisningen 2010). Personalomsättningen på Polyplank AB är enligt Danielsson låg. Under verksamhetsåret 2010 har medelantalet anställda i koncernen varit 22 personer och per den 31 december hade koncernen 2 kvinnor och 18 män anställda. Samma år tillsattes dock en ny ekonomiansvarig och ny verkställande direktör på grund av deras särskilda kompetens (Årsredovisningen 2010). Företaget har i dagsläget endast två kvinnliga anställda och Danielsson tror att det kan bero på att det inte finns så många kvinnor som är intresserade av tillverkningsprocessen. Företaget anställer personal utefter deras kompetenser, inte beroende på vilket kön de har. Personalen som arbetar på företaget bör, enligt Danielsson, vara händiga och fiffiga, då produktframställningen kan ses som ett hantverk bör personalen ha relevant kompetens. Som ett sätt att arbeta med socialt ansvarstagande stödjer Polyplank AB Barncancerfonden vilket är något som ligger de anställda varmt om hjärtat, anser Danielsson. I framtiden tror Danielsson att det är möjligt att företaget kommer att engagera sig i ytterligare samhällsetiska projekt. 48

60 5.5 Intressenter Abrahamsson anser att det är viktigt att Polyplank AB:s marknadsföring riktar sig mot kunderna och visar att företaget bedriver en verksamhet som tar ansvar för miljön. Kunderna är intresserade av produkterna för att de är underhållsfria och har en mycket lång livslängd, att produkterna är framtagna på ett miljömässigt sätt, menar Abrahamsson, inte är den främsta avgörande faktorn vid valet av produkter. Priserna som sätts på produkterna är högre än de alternativa produkter som erbjuds av konkurrenter men, Jilkén menar, att kunderna prioriterar hållbarhet och produkternas snygga design framför priset. Danielsson belyser miljöfrågan utifrån en av de viktigaste kunderna inom fastighetsområdet, Kalmarhem AB, och menar att fastighetsbolaget väljer Polyplank AB som leverantör eftersom de tänker långsiktigt och tar ett miljömässigt ansvar. Som tidigare nämnt, utgör produkter inom fastighetsområdet Polyplank AB:s viktigaste segment och därför ser man också allmännyttiga bostadsbolag som en av de viktigaste intressenterna. Danielsson förklarar att det är viktigt att skapa värde för företagets ägare, personal, investerare och övriga intressenter. Polyplank AB:s relation till sina intressenter har varit dålig menar Danielsson, men nyligen har man påbörjat ett arbete som syftar till att stärka denna relation. Ett sätt att visa upp en positiv image och skapa en tätare kontakt med sina intressenter är exempelvis via olika utskick, så som en enkel hälsning inför jul. Vidare planeras en aktieägarträff i Örebro där företaget skall presentera sina produkter och verksamhetens syn på framtiden. Von Heijne menar att företagets styrelseordförande, Leif Jilkén, utgör en viktig intressent då han är den största bolagsägaren. Ytterligare intressenter som är viktiga för Polyplank AB är Mörbylånga Kommun, företagets medarbetare, fastighetsägare samt de olika produkternas återförsäljare. 5.6 Framtid och vision Polyplank AB är marknadsledande inom utveckling av polymerbaserade träkompositer, så kallad Polyplank, och befinner sig just nu i en expansionsfas. Danielsson förklarar att företagets vision är att bli nordens största och mest lönsamma 49

61 tillverkare av materialkompositer. Målet är att inom fem år ha fördubblat sin omsättning och detta tror man sig kunna uppnå genom att ytterligare utveckla sina produkter inom fastighetsområdet. Övriga produktområden kommer företaget inte att lägga lika stort fokus på under de närmaste åren. Jilkén har stora förhoppningar angående Polyplank AB och tror att intresset för verksamheten kommer att öka i framtiden. Han berättar även om en helt ny energiprodukt som i skrivande stund håller på att utvecklas under Polyplank AB:s koncept. Energiprodukten är en solfångare, bestående av Polyplank, som värmer upp vatten. Produkten kommer att utformas så att vem som helst kan bära den med sig, men även så att de kan fästas på hustak. Jilkén menar att solfångaren skulle passa bra i utvecklingsländer där man inte har möjlighet att värma upp vattnen med el i samma utsträckning som man gör i västvärlden. På så vis behöver användaren inte betala för att få tillgång till varmt vatten. I Polyplank AB:s årsredovisningar presenteras information om hur företaget arbetar på ett miljömässigt sätt och här, menar Abrahamsson, att finns delar som skulle kunna ingå i en mer konkret hållbarhetsredovisning. Danielsson erkänner att han själv inte alls är insatt i hur man arbetar med finansiell rapportering enligt hållbarhetsmodellen, men att det definitivt skulle kunna vara något positivt för Polyplank AB. Jilkén uttrycker att hållbarhetsredovisning skulle vara bra ur marknadsföringssynpunkt genom att ytterligare visa upp företagets miljömedvetenhet inför sina olika intressenter. 50

62 6. Analys och diskussion I följande kapitel kommer vi att knyta samman och diskutera vår teoretiska och empiriska referensram med vår insamlade empiri. Vi kommer även att argumentera för våra åsikter utifrån de resultat som studien producerat. 6.1 Ökat socialt- och samhälleligt ansvar Det har blivit allt mer populärt och viktigt för företag att arbeta med hållbar utveckling och socialt ansvarstagande. Enligt Grankvist (2009) är det svårt att finna någon entydig definition och innebörd över vad hållbar utveckling är och vad det betyder för företag. Detta är något vi snabbt uppmärksammade då vi fann en rad olika begrepp som företag använder sig av när de framställer deras arbete med hållbar utveckling. Corporate Responsibility (CR), Social Responsibility (SR), Sustainability och Corporate Citizenship (Grankvist 2009) är bara några av de begrepp som förekommer inom företags ansvarstagande gentemot samhället. Vi valde att inrikta oss på begreppet Corporate Social Responsibility (CSR) då vi ansåg det vara det vanligaste och mest omskrivna begreppet inom ramen för hållbar utveckling och det ansvar företag tar i samhället. CSR innebär kort beskrivet företagens sociala, miljömässiga och ekonomiska ansvarstagande. Som nämnts tidigare i uppsatsen bygger även Elkingtons Triple Bottom Line (TBL) på de här tre dimensionerna och vi insåg snabbt att de här områdena var centrala enligt flera sätt att se på företagens hållbarhetsarbete. 6.2 Hållbarhetsredovisning För att förmedla arbetet med de tre dimensionerna har det blivit allt vanligare att företag framställer en hållbarhetsredovisning. Söderlund påpekar att efter att GRI:s första riktlinjer kom ut år 2000 har riktlinjerna gjort att framställningen och utvecklingen av hållbarhetsredovisningar ökat kraftigt. KPMG:s studie visar att det bland de stora företagen i Norden har blivit allt mer vanligt att hållbarhetsredovisa, men även på andra håll runt om i världen har detta blivit en trend. Ljungdahl påstår även att det blir mer vanligt för mindre företag att hållbarhetsredovisa och von Heijne samt Söderlund tror att det i framtiden kommer fortsätta att öka. 51

63 När företag väljer att upprätta en hållbarhetsredovisning görs det i de flesta fall i enighet med GRI:s riktlinjer och den primära anledningen är att det i dagsläget inte finns några andra alternativa riktlinjer (Brown, de Jong och Teodorina, 2009). Ljungdahl och Söderlund menar att man på företagen PwC och Ernst & Young alltid tillämpar GRI:s riktlinjer när hållbarhetsredovisningar ska upprättas. De stora redovisnings- och revisionsbolagens användning av riktlinjerna anser vi är ytterligare en anledning till att dessa tillämpas i stor utsträckning. Söderlund kritiserar dock GRI:s riktlinjer för att vara för fyrkantigt och enligt Ljungberg och Barkland (2010) följer många användare riktlinjerna alldeles för strikt. Trots detta menar Söderlund att, de företag som inte har hållbarhetsredovisat tidigare, relativt lätt kan börja använda sig av riktlinjerna om en lägre ambitionsnivå förekommer. Eftersom Polyplank AB inte har upprättat någon hållbarhetsredovisning tidigare anser vi att de bör inleda med en lägre ambitionsnivå. Såväl Söderlund som Ljungberg och Barkland (2010) förklarar att GRI:s olika tillämpningsnivåer inte nödvändigtvis har någon betydelse för hur kvaliteten eller ambitionsnivån på hållbarhetsredovisningen är. Trots det anser vi att Polyplank AB till en början bör rikta in sig på att tillämpa sin hållbarhetsredovisning på C-nivån, eftersom den kräver mindre upplysningar och det gör det lättare att strukturera upp rapporten. För att se vad som krävs för att redovisa på C-nivå, se figur 2. Söderlund påstår att vissa företag, när de börjar hållbarhetsredovisa, använder den som en form av marknadsföringsmaterial snarare än som ett redovisningsmässigt åtagande. Enligt Jilkén kan en hållbarhetsredovisning för Polyplank AB till en början vara just en rapport i marknadsföringssyfte. Vi anser att det skulle vara en möjlighet för Polyplank AB att använda sig av rapporteringen på detta vis, så länge som den inte är strikt utarbetad enligt GRI. Vi ser dock att trovärdigheten skulle kunna komma att ifrågasättas i en rapport vars syfte är att explicit marknadsföra företaget, då den troligtvis skulle frångå GRI:s kriterier på balans och tillförlitlighet (GRI 2006). Att en hållbarhetsredovisning har balans och är tillförlitlig är oerhört viktigt, därför anser vi att företaget måste ta detta i beaktande. Vi finner det utan mening att upprätta en hållbarhetsredovisning om denna inte granskas av extern part. GRI:s riktlinjer, liksom Ljungdahl, von Heijne och Söderlund, påpekar samtliga hur den externa granskningen ökar trovärdigheten och kvaliteten på en hållbarhetsredovisning. Vi 52

64 skulle däremot kunna se att undantag görs i en begynnande fas fram till dess att rutiner och processer för en eventuell hållbarhetsredovisning är etablerade samt att kunskap gällande upprättande av densamma har mognat hos företaget. På sikt ser vi dock att extern granskning är ofrånkomlig om Polyplank AB vill presentera en kvalitativ hållbarhetsredovisning. Efter att ha läst och studerat GRI:s riktlinjer och tagit del av ytterligare information kring hållbarhetsredovisning har vi förstått att det krävs både tid och kompetens för att kunna upprätta en sådan. Vi ser samtidigt att det finns en uppfattning bland de ledande revisionsbolagen om de positiva konsekvenserna med upprättandet av en kvalitativ och genomtänkt hållbarhetsredovisning för många företag. Abrahamsson tror att en hållbarhetsredovisning skulle kunna vara positivt för Polyplank AB; en rapport som kan visas upp för intressenter i framtiden. I dagsläget finns det dock varken tid eller resurser för att upprätta en hållbarhetsredovisning menar Abrahamsson. Ljungdahl förklarar att det är svårt att avgöra exakt hur mycket resurser (tid och pengar) som behövs för att ta fram en hållbarhetsredovisning. Mängden resurser beror framförallt på hur långt företaget har kommit med arbetet mot en hållbar utveckling, men även på vilken ambitionsnivå som antas samt vilken grad av redovisningskompetens som finns inom företaget. Under denna studie förstod vi att kunskap kring vad en hållbarhetsredovisning är och vad den ska tillföra saknades bland många av de ansvariga vid Polyplank AB och vi tror att detta kan vara en bidragande orsak till uppfattningen om att hållbarhetsredovisning inte är aktuellt i dagsläget. Att det trots allt finns ett intresse och en förståelse för de positiva aspekterna av ett sådant upprättande visar att Polyplank AB är öppna för möjligheten att utifrån sina förutsättningar ta ett vidare ansvar för en hållbar utveckling Redovisningens innehåll och kvalitet Den största anledningen till att företag hållbarhetsredovisar är enligt Ljungdahl, Söderlund och von Heijne, att den här typen av information idag efterfrågas av olika intressenter. Även Ljungberg och Barkland (2010) är inne på samma spår när de förklarar att det idag ställs krav på att företag tar ansvar för miljön, sina anställda etc. Vi instämmer med våra informanter och den empiri vi funnit som påstår detta, men däremot tror vi att anledningen till att företag hållbarhetsredovisar minst lika mycket, 53

65 om inte mer, beror på att de vill stärka sitt varumärke och öka sin lönsamhet. Vi tror att arbetet mot ett mer hållbart samhälle och en bättre miljö ses som positiv konsekvens hos många av de företag som arbetar med de här frågorna istället för att vara den främsta drivande faktorn i sammanhanget. Enligt GRI är det till stor del intressenternas åsikter och önskningar som ligger till grund för vad som tas upp i en hållbarhetsredovisning. Förutom kommunikation med intressenterna så anger GRI ytterligare tre principer som ska följas vid avgränsandet av redovisningens innehåll. Dessa är principen om väsentlighet, hållbarhetssammanhang och fullständighet. (GRI, 2006). Av våra informanter inom revisionsområdet framgår det tydligt av våra informanter att varje företag är unikt och man måste se till det enskilda fallet när man väljer vad som ska finnas med i hållbarhetsredovisningen. Det viktigaste är att företaget tar reda på vad som är väsentligt att redovisa utifrån deras verksamhet och mål. Vi har utifrån våra intervjuer insett att Polyplank AB ser sina kunder som dess viktigaste intressent, men även ägare och personal. Danielsson påpekade att företagets relation till dess intressenter har varit undermålig, men att detta nu uppmärksammats och att planer på att förbättra dessa relationer finns. Därför anser vi att en så kallad intressentmodell skulle vara givande för Polyplank AB att ta fram för att på ett tydligt sätt kunna fastställa vilka intressenter företaget har samt analysera hur dessa relationer ser ut. Med ett sådant initiativ skulle de lättare kunna få reda på vad intressenterna efterfrågar. Vi tycker även, i likhet med vad Grafström, Göthberg och Windell (2008) föreslå att de bör arbeta proaktivt med sina intressenter för att på så sätt etablera positiva och varaktiga relationer. Principerna för att säkerställa redovisningens kvalitet behandlar, enligt GRI (2006), balans, jämförbarhet, precision, när redovisningen ska avges, tydlighet och tillförlitlighet. Att hålla en hög kvalitet, samt transparens, är givetvis oerhört viktigt, exempelvis då intressenter använder informationen som underlag för beslut. Liksom för principerna gällande avgränsning av hållbarhetsredovisningens innehåll, menar Ljungdahl dock att det är väldigt vanligt att företag inte lägger tillräckligt med vikt på att tillämpa principerna om redovisningens kvalitet. Här ser vi att en extern granskning har en viktig funktion att fylla, för att säkerställa att principerna efterföljs 54

66 samt att bidra till en hög tillförlitlighet. Vi anser vidare att dessa principer i stor utsträckning följer de grundläggande principer som gäller för den finansiella redovisningen enligt Årsredovisningslagen och att detta borde underlätta implementeringen av en hållbarhetsredovisning, då den följer samma redovisningssätt. 6.3 Tre dimensioner Vid uppdelningen av redovisningens innehåll utgår GRI från de tre dimensionerna miljö, ekonomi och socialt. På liknande sätt bygger, såväl CSR som TBL, sina idéer på de tre perspektiven. GRI har formulerat sina resultatindikatorer i förhållande till de tre dimensionerna och erbjuder en tydlig mall för vilken information dessa ska innehålla. Indikatorernas väsentlighet avgörs sedan av principerna för redovisningens innehåll Miljömässigt ansvarstagande En verksamhets aktiviteter bör enligt Grankvist (2009) inte påverka jorden och dess naturresurser på ett långsiktigt negativt sätt. Företags resursanvändning och utsläpp påverkar miljön och även negativ miljöpåverkan kan ske vid användning av företagens produkter (Larsson & Ljungdahl 2008). Polyplank AB har tagit fram en speciell metod för produkttillverkning, där återvunnen plast och organiska fibrer sammansmälts och bildar en ny produkt i materialet Polyplank. Materialets främsta fördelar som våra informanter lyfter fram är dess långa livslängd samt att det är i princip helt underhållsfritt. Därmed innebär det en relativt låg miljöpåverkan vid användning av Polyplank AB:s produkter. Det är viktigt att poängtera att företagets tillverkningsprocess har en lägre miljöpåverkan bland annat på grund av att råvarorna, plast och träspån, redan har varit ute i kretsloppet. I samband med att Polyplank AB blev registrerat på NGM-börsen fastställdes det att företaget skulle vara ett så kallat Cleantech-företag. Som tidigare nämnt, innebär detta att företaget skall ha som en av sina målsättningar att reducera användning av jordens resurser. Detta är, som vi ser det, ett viktigt åtagande och bestyrker ytterligare vår uppfattning om att Polyplank AB bör arbeta för att upprätta en 55

67 hållbarhetsredovisning. Att verksamheten bygger på utveckling av återvinningsbara produkter samt att man använder sig av ett kretsloppstänkandet ligger helt i linje med idén om miljömässigt ansvarstagande. Av våra informanter framgår det också att Polyplank AB arbetar aktivt med att utveckla nya miljövänligare produkter och detta är något som en hållbarhetsredovisning skulle kunna bidra med och lyfta fram. Av de miljöinriktade resultatindikatorer som omfattas av GRI, däribland material-, energi- och vattenförbrukning samt utsläpp och avfall (GRI 2006), menar Abrahamsson att det i princip finns möjligheter att ta fram information om samtliga. Utifrån den informationen vi har införskaffat oss under studiens gång bedömer vi det rimligt att Polyplank AB i en hållbarhetsredovisning skulle ha möjlighet att redovisa följande resultatindikatorer: EN1 Materialanvändning i vikt eller volym. EN2 Återvunnet material i procent av materialanvändning. EN22 Total avfallsvikt, per typ och hanteringsmetod. EN23 Totalt antal och volym av väsentligt spill. EN26 Åtgärder för att minska miljöpåverkan från produkter och tjänster samt resultat härav. EN27 - Procent av sålda produkter och deras förpackningar som återinsamlas. EN29 Väsentlig miljöpåverkan genom transport av produkter och andra varor och material som används i organisationens verksamhet, inklusive medarbetarnas arbetsresor/tjänsteresor Ekonomiskt ansvarstagande Den ekonomiska delen i en hållbarhetsredovisning handlar om att redovisa företagets bidrag till hållbarhet ur ett större ekonomiskt perspektiv. Enligt GRI:s riktlinjer ska hållbarhetsredovisningens ekonomiska del innehålla information om på vilket sätt företaget tar hänsyn till dess påverkan på ekonomiska förhållanden hos dess intressenter och ekonomiska system, sett ur ett lokalt-, nationellt- och globalt perspektiv. Resultatindikatorerna behandlar exempelvis kapitalflöden, samhällsinvesteringar och finansiellt stöd från offentlig sektor (GRI 2006). En 56

68 liknande förklaring har presenterats av Jeffery Hollender, grundare av Seventh Generation, som menar att det ekonomiska ansvarstagandet handlar om att koppla samman företagets finansiella framgångar till möjligheten att påverka och bidra till olika förändringar som önskas ses i samhället (Grankvist 2009). I vilken utsträckning ekonomiskt ansvarstagande bör redovisas beror enligt Söderlund på en mängd faktorer så som hur långt företaget har kommit med arbetet mot en hållbar utveckling och anpassas därför efter varje enskilt företag. Information om finansiella resultat finns oftast redan tillgängliga i företags årsredovisningar, däremot är det mindre vanligt att företag redovisar bidrag till hållbarhet i ett större samhälleligt perspektiv (GRI 2006). För Polyplank AB:s del ser vi att resultatindikatorer som behandlar exempelvis ersättning till anställda och rutiner för lokalanställning lätt skulle kunna implementeras. Vi anser att det skulle vara viktigare att välja de indikatorer gällande utveckling och investering i tjänster som huvudsakligen är till allmänhetens nytta. Detta skulle utgöra potentiellt viktiga indikatorer i en hållbarhetsredovisning för Polyplank AB, eftersom verksamheten bygger på en affärsidé som i grunden gynnar samhället på ett miljömässigt och ekonomiskt sätt. De resultatindikatorer med avseende på ekonomisk påverkan som Polyplank AB till en början har möjlighet att rapportera är enligt oss följande: EC1 Skapat och levererat direkt ekonomiskt värde, inklusive intäkter, rörelsekostnader, ersättning till anställda, gåvor och andra samhällsinvesteringar, balanserad vinst samt betalningar till finansiärer och den offentliga sektorn. EC5 Skalan för normala ingångslöner jämfört med minimilöner på orter där organisationen har betydande verksamhet. EC6 Policy och praxis samt andelen utgifter som betalas till lokala leverantörer på väsentliga verksamhetsplatser. EC7 Rutiner för lokalanställning och andelen ledande befattningshavare som anställts lokalt där organisationen har betydande verksamhet. 57

69 6.3.3 Socialt ansvarstagande Grankvist (2009) förklarar att många företag har insett att det finns möjligheter att både tjäna och spara pengar genom ett ökat socialt ansvar. Det sociala ansvarstagandet kan innebära att ta hänsyn till lokala invånares hälsa och välbefinnande, oavsett om dessa är anställda, underleverantörer, konsumenter etc. Vi menar att ett ökat socialt ansvar bör ses som ett positivt åtagande i och med att det kan öka företagets värde och varumärke samt underlätta för att attrahera kompetenta medarbetare och fler kunder i framtiden. Organisationer som tar ett socialt ansvar ses ofta av allmänheten som goda samhällsmedborgare. Borglund, De Geer och Hallvarsson (2009) har framfört att en allmän uppfattning till varför företag bör ta socialt ansvar är att företag anses utgöra en naturlig del av samhället och att det därför är självklart att de också ska engagera sig för samhällets välfärd. Som ett led i detta arbete kan företag exempelvis välja att genom finansiellt stöd verka för olika grupper i samhället. Från våra informanter framgår det att Polyplank AB tidigare gav finansiellt stöd till en lokal sportklubb och företaget för närvarande stödjer aktivt Barncancerfonden. Eftersom stöd till en organisation som Barncancerfonden är något som de allra flesta anställda ser mycket positivt på, kan vi se att ett sådant engagemang även kan nå positiva konsekvenser för företaget internt, exempelvis genom en stärkt arbetsmoral. I framtiden ser vi inget hinder för att Polyplank AB ska fortsätta att engagera sig, och stödja utvalda projekt eller organisationer, och därmed öka sitt social ansvarstagande i ett bredare perspektiv. Enligt GRI utgör den mest omfattande delen inom det sociala ansvarsområdet sådant som rör anställningsförhållanden och arbetsvillkor (Larsson och Ljungdahl 2008). Aspekterna i GRI:s resultatindikatorer gällande anställningsförhållandet behandlar bland annat anställningar, personalutbildningar, jämställdhet samt hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Av våra informanter framgår det att det är viktigt att kunna attrahera ny kompetens samt att motivera och behålla nuvarande personal och detta gör Polyplank AB genom att exempelvis uppmuntra kontinuerlig vidareutbildning. En annan viktig aspekt, som lyfts fram av flera av våra informanter är ekonomiska incitament för att motivera personal. Incitamenten ska vara marknadsmässiga och 58

70 konkurrenskraftiga samt baseras på kompetens, befattning, erfarenhet och prestation enligt fastställda riktlinjer. För att vara ett framgångsrikt företag anser vi att det är viktigt att de anställda trivs och känner att de kan vidareutvecklas under den tid de arbetar inom företaget. Företagets utveckling och framgång har ett samband med relationer på arbetsplatsen; skulle de finnas negativ osämja bland personalen blir ofta individuella prestationer lidande menar Jilkén. Med utgångspunkt i detta ser vi det som en självklarhet för Polyplank AB att integrera det sociala ansvarstagandet i en hållbarhetsredovisning. Vi tror även att det skulle vara relativt enkelt för företaget att ta fram information och siffror som omfattas av de resultatindikatorer som GRI föreslår. Följande resultatindikatorer menar vi kan vara rimliga för Polyplank AB att ta fram: LA1 Total personalstyrka uppdelad på anställningsform, anställningsvillkor och region LA2 Totalt antal anställda som slutat och personalomsättning per åldersgrupp, kön och region LA3 Förmåner som ges till heltidsanställd personal och som inte omfattar tillfälligt anställda eller deltidsanställda. LA4 Andel av personalstyrkan som omfattas av kollektivavtal LA10 Genomsnittligt antal utbildningstimmar per anställd och år, fördelat på personalkategorier LA13 Sammansättning av styrelse och ledning samt uppdelning av andra anställda efter kön, åldersgrupp, minoritetsgrupptillhörighet och andra mångfaldsindikatorer. LA14 Löneskillnad i procent mellan män och kvinnor per personalkategori. 6.4 Redovisningens tillvägagångssätt Larsson och Ljungdahl (2008) har tagit fram riktlinjer för upprättandet av en hållbarhetsredovisning i fem olika faser. Även Ljungberg och Barkland (2010) har beskrivit hur denna process kan se ut, men denna gång i tio steg. Båda dessa 59

71 processer anser vi kunna användas som en praktisk mall av företag som inte redan har några fastställda rutiner kring hållbarhetsredovisning. Syftet med modellerna är att säkerställa en viss nivå av kvalitet i redovisningen. Utifrån de här två metoderna föreslår vi följande tillvägagångssätt: Inledningsvis bör verksamhetens nyckelpersoner samt personer som kan tillföra värdefull information identifieras. Polyplank AB är en liten organisation, varav vi finner att de viktigaste, ur informationshänseende, är Jilkén (styrelseordförande), Danielsson (VD) och Abrahamsson (ekonomiansvarig). I och med sina positioner, anser vi, att ovan nämnda personer förfogar över viktig information och har insikt i områden som skulle kunna nyttjas i en hållbarhetsredovisning. Nästa steg är att besluta tillämpningsnivå samt om, och i så fall av vem, rapporten ska granskas externt. Då Polyplank AB sedan tidigare inte har upprättat hållbarhetsredovisningar, och därmed saknar utarbetade processer för insamling och uppställning av information, anser vi att de i ett inledande skede bör tillämpa GRI:s C-nivå. Angående extern granskning anser vi den självklar då granskning, som vi tidigare poängterats, ger rapporten en ökad tillförlitlighet och legitimitet. Nästa steg är att identifiera och kommunicera med företagets externa och interna intressenter. Intressenternas åsikter kring vilken information som är väsentlig har stor betydelse. Som tidigare argumenterats anser vi att Polyplank AB bör genomföra intressentdialoger för att fastställa intressenternas behov av information. Därefter bör företaget bestämma vilka resultatindikatorer som är mest väsentliga att ta med, varpå arbetet med att samla in information för samtliga indikatorer påbörjas. När information samlats in och hållbarhetsredovisningen har producerats är nästa steg att presentera och distribuera den till företagets intressenter. För att kunna nå ut till företagets intressenter på bästa sätt bör företagen välja en eller flera lämpliga distributionskanaler. Då Polyplank AB är relativt litet menar vi att en lämplig distributionskanal är företagets hemsida, men även andra internetforum där företaget verkar, däribland NGM-börsen. Redovisningen bör också finnas tillgänglig i skriftlig form som lätt kan delges vid begäran från intresserade. 60

72 7. Slutsats Med utgångspunkt i resultaten från denna studie kommer vi nedan att presentera viktiga slutsatser som gjorts för att kunna besvara vårt problem. Kapitlet avslutas med förslag till vidare forskning inom ämnet. Utvecklingen visar att vi ställer allt högre krav på ansvarstagande, såväl miljömässigt som socialt och ekonomiskt, samt att företag i större utsträckning redovisar sina åtaganden inom dessa områden. Det är fortfarande främst större bolag som upprättar hållbarhetsredovisningar, men vi har funnit att även mindre företag har börjat följa i samma spår. 7.1 GRI:s riktlinjer och rådande begrepp kring hållbarhetsredovisning Hållbarhetsredovisning bygger på en rad begrepp inom hållbar utveckling som har fått stor genomslagskraft, framförallt genom idéströmningar som Corporate Social Responsibility (CSR) och Triple Bottom Line (TBL). De grundläggande begreppen inom diskursen, vilka också utgör utgångspunkten i denna studie, är miljömässigt-, ekonomiskt- och socialt ansvarstagande. Även Global Reporting Initiative (GRI), som är den allmänt vedertagna normen för upprättande av hållbarhetsredovisningar, bygger på dessa tre dimensioner. För företagen innebär detta att redovisningen byggs upp utifrån hur man arbetar specifikt med dessa områden i syfte att bidra till en mer hållbar utveckling i samhället. GRI:s riktlinjer behandlar principer för redovisningens innehåll och kvalitet, samt fastställer olika tillämpningsnivåer för upprättande av en hållbarhetsredovisning. Resultatet av denna studie visar att dessa riktlinjer kan upplevas som allt för fyrkantiga och strikta. Många företag väljer att följa riktlinjerna strikt, trots att GRI möjliggör tillämpning på olika nivåer; beroende på företagets verksamhet och behov. Vidare föreslås att väsentliga resultatindikatorer, vilka bör tas med i en eventuell redovisning, bestäms av det enskilda företaget, utifrån dess egna och intressenters önskemål och ambitionsnivå. 61

73 Vi tror att GRI har fått ett stort erkännande på grund av att dess riktlinjer håller en erkänt hög kvalitet, vilket i sig grunds i att GRI utgörs av en väldigt stor och bred organisation med kunskap och insikt inom en mängd olika branscher. Strävan efter att definiera en internationellt gångbar standard i kombination med detta breda samarbete har lett till att det finns en bred och viktig uppslutning bakom GRI riktlinjer. Att det i dagsläget inte finns något direkt alternativ till dessa riktlinjer kan upplevas som en brist i diskursen, och möjligtvis kommer en sådan kritik att lyftas i framtiden. Vi finner dock att den professionella uppfattningen om GRI riktlinjer är att dessa är användbara och anpassningsbara för de allra flesta företag som vill upprätta en hållbarhetsredovisning. Upprättande av hållbarhetsredovisningar ökar, inte enbart i Norden utan i världen, och detta gäller numera även mindre- och mellanstora företag. Att visa framfötterna inom området hållbar utveckling kan leda till en positiv företagsimage och ökade konkurrensfördelar. 7.2 Polyplank AB förutsättningar för hållbarhetsredovisning Polyplank AB:s verksamhet lägger fokus vid organisk tillväxt samt utveckling av resurseffektiva system som grundar sig i företagets miljövänliga produktmaterial. Vi anser att Polyplank AB redan idag, med sin miljöinriktade verksamhet, har de grundläggande förutsättningarna för att upprätta en hållbarhetsredovisning och menar att företaget skulle kunna utgöra en förebild för mindre företag som vill visa hur man bidrar till en mer hållbar utveckling. Vi tror att en hållbarhetsredovisning skulle stärka Polyplank AB:s miljöimage och vara till gagn för företagets lönsamhet i framtiden. För att lyckas upprätta en betydelsefull hållbarhetsredovisning för intressenterna måste Polyplank AB identifiera samt börja kommunicera med deras intressenter på professionellt sätt och sedan upprätthålla en kontinuerlig dialog. Det skulle resultera i att företaget löpande får information kring vilket innehåll som efterlyses i en sådan rapport. Vidare anser vi att en hållbarhetsredovisning skulle kunna vara ett sätt att erbjuda Polyplank AB:s intressenter mer och bättre anpassad information om företagets verksamhet och hur företaget arbetar med att bevara miljön på lång sikt. 62

74 Vi har insett att det är oerhört svårt att fastslå hur mycket resurser som skulle krävas av ett företag för att upprätta en hållbarhetsredovisning. Däremot anser vi, på grund av deras befintliga arbete mot miljö och hållbar utveckling, att Polyplank AB har fördelaktiga förutsättningar för att ta fram en hållbarhetsredovisning och det skulle underlätta vid en eventuell framställning. 7.3 En kvalitativ hållbarhetsredovisning för Polyplank AB Syftet med denna studie var att utifrån GRI:s riktlinjer och rådande begrepp rekommendera lämpligt innehåll i en eventuell hållbarhetsredovisning för Polyplank AB. Vi har kommit fram till Polyplank AB har förutsättningar för att upprätta en hållbarhetsredovisning. Detta anser vi bör göras, i enlighet med GRI:s tillämpningskrav, på en C-nivå som även skulle bli externt bestyrkt vilket skulle resultera i en C+-redovisning. Polyplank AB måste då redovisa följande profilupplysningar: , och Vidare krävs det en redovisning av minst tio resultatindikatorer, varav minimum en från varje kategori (miljö, ekonomi och socialt). Utifrån vår studie och den kunskapen vi införskaffat oss kring hållbarhetsredovisningen innehåll har vi kommit fram till att följande resultatindikatorer är mest väsentliga för Polyplank AB att redogöra för: Miljömässigt ansvarstagande EN1 Materialanvändning i vikt eller volym. EN2 Återvunnet material i procent av materialanvändning EN23 Totalt antal och volym av väsentligt spill. EN27 Procent av sålda produkter och deras förpackningar som återinsamlas. 63

75 EN29 Väsentlig miljöpåverkan genom transport av produkter och andra varor och material som används i organisationens verksamhet, inklusive medarbetarnas arbets-/tjänsteresor. Ekonomiskt ansvarstagande EC5 Skalan för normala ingångslöner jämfört med minimilöner på orter där organisationen har betydande verksamhet. EC6 Policy och praxis samt andelen utgifter som betalas till lokala leverantörer på väsentliga verksamhetsplatser EC7 Rutiner för lokalanställning och andelen ledande befattningshavare som anställts lokalt där organisationen har betydande verksamhet. Socialt ansvarstagande LA1 Total personalstyrka uppdelad på anställningsform, anställningsvillkor och region. LA10 Genomsnittligt antal utbildningstimmar per anställd och år, fördelat på personalkategorier. LA13 Sammansättning av styrelse och ledning samt uppdelning av andra anställda efter kön, åldersgrupp, minoritetsgrupptillhörighet och andra mångfaldsindikatorer. 7.4 Förslag till vidare forskning Antalet företag som arbetar med hållbar utveckling och socialt ansvarstagande ökar för varje år som går och under år 2013 kommer GRI ut med en ny version av sina riktlinjer, G4. Vi skulle finna det intressant att se hur inställningen till hållbarhetsredovisning ser ut för mindre och medelstora svenska företag. Vi har även kommit fram till att intressenternas synpunkter kring vad en hållbarhetsredovisning bör innehålla är viktigt. Då vi utfört en fallstudie med avseende på Polyplank AB finner vi det extra intressant att undersöka vad deras intressenter skulle efterfråga för information i en eventuell hållbarhetsredovisning. 64

76 Källförteckning Litteratur Alvesson, M. & Sköldberg, K. (2008). Tolkning och reflektion - Vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. Uppl. 2. Studentlitteratur Bryman, A. & Bell, E. (2011). Business research methods. Uppl. 3. Oxford: Oxford University Press Borglund, T., De Geer, H. & Hallvarsson, M. (2009). Värdeskapande CSR - Hur företag tar socialt ansvar. Falun: Nordstedts Akademiska Förlag Brown, H., de Jong, M. & Lessidrenska, T. (2009): The rise of the Global Reporting Initiative: a case of institutional entrepreneurship, Environmental Politics, 18:2, Dalén, M. (2008). Intervju som forskningsmetod. Uppl. 1:1. Malmö: Gleerups utbildning, 2008 Dagens Industri, DI ( ). H&M satsar på hållbart mode. [ ] Deloitte. Hållbarhetsgranskning. x.htm [ ] c_id=se_svgoogle&gclid=cicw24fkhq0cfe8umaodocai1q [ ] Global Reporting Initiative, GRI. What is GRI?. [ ] Grafström, M., Göthberg, P. & Windell K. (2008), CSR: Företagsansvar i 65

77 förändring. Upplaga 1. Malmö: Liber AB Grankvist, P. (2009). Corporate Social Responsibility i praktiken. Upplaga 1. Malmö: Liber AB Jacobsen, D. (2002). Vad, hur och varför? - Om metodval i företagsekonomi och andra samhällsvetenskapliga ämnen. Uppl. 1:5. Lund: Studentlitteratur AB Hassel, L. (2011). Ansvarsfulla investeringar och hållbar affärsutveckling. I Hassel, L., Larsson, L-O & Nore, E. (Red.) Hållbar utveckling - från risk till värde. Upplaga 1:1. Sverige: Studentlitteratur KPMG publikationer/pressmeddelanden/pressmeddelanden- 2011/sidor/hallbarhetsredovisning-okar.aspx [ ] Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Uppl. 2:1. Lund: Studentlitteratur AB Larsson, L-O. (1995). Miljöledning, miljörevision och miljöredovisning. Upplaga 1. Stockholm: Ekerlids Förlag Larsson, L-O. & Ljungdahl, F. (2008). License to Operate. Upplaga 1. Stockholm: Ekerlids Förlag Larsson, L-O. (2009). Hållbar affärsutveckling. Upplaga 1. Stockholm: FAR SRS Förlag AB Ljungberg, M. & Barkland, M. (2010), Konsten att hållbarhetsredovisa - vägledning för kommunikation och utveckling av hållbarhetsarbetet. Upplaga 1:1. Stockholm: SIS Förlag AB 66

78 Löhman, O. & Steinholtz, D. (2004). Det ansvarsfulla företaget - Corporate Social Responsibility i praktiken. Helsingborg: Grafisk form och sättning Gyllene Snittet AB Merriam, Sharan., (1994). Fallstudien som forskningsmetod. Uppl. 1. Lund: Studentlitteratur OFK Plast [ ] Olsson, H. & Sörensen, S. (2011). Kvalitativa och kvantitativa perspektiv, Forskningsprocessen. Uppl. 3. Stockholm: Liber AB Patel, R. & Davidson, B. (2011). Forksningsmetodikens grunder - Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Upplaga 4:7. Studentlitteratur PolyPlank AB (2011). Årsredovisning [Elektronisk]. Tillgänglig: arsredovisning-2010&catid=1%3anyheter&itemid=34&lang=se [ ] Polyplank AB id=15&lang=se [ ] PricewaterhouseCoopers, PwC (2010). Hur redovisar svenska bolag hållbarhet 2009?. [Elektronisk]. Tillgänglig: [ ] Regeringen (2007). Riktlinjer för extern rapportering för företag med statligt ägande. [Elektronisk]. Tillgänglig: [ ] 67

79 Regeringen [ ] [ ] Repstad, P. (2007). Närhet och distans. Upplaga 4. Oslo: Universitetsforlaget Robins, F. (2006). The Challenge of TBL: A Responsibility to Whom? Malden och Oxford: Blackwell Publishing Skouloudis, A., Evangelinos, K. & Kourmousis, F. (2009). Assessing non-financial reports according to the Global Reporting Initiative guidelines: evidence from Greece. Elsevier Ltd. Trost, J. (2010). Kvalitativa intervjuer. Uppl. 4:1. Lund: Studentlitteratur United Nations Enivronment Program, UNEP, Finance Initiative - Innovative financing for sustainibility (2010). Putting a price on global environmental damage. [Elektronisk]. Tillgänglig: [ ] Yin, K. R., (2007). Fallstudier: design och genomförande. Malmö: Liber AB World Wide Fund for Nature, WWF (2010). Sammanfattning av Världsnaturfonden WWFs Living Planet Report [Elektronisk]. Tillgänglig: [ ] Muntliga källor Charlotte Söderlund, auktoriserad revisor Ernst & Young, telefonintervju måndagen den 5 december 2011 Fredrik Ljungdahl, auktoriserad revisor PWC, telefonintervju tisdagen den 29 november

80 Henrik von Heijne, föreläsare på Linneuniversitetet i Kalmar, personlig intervju onsdagen den 30 november 2011 Kenth Danielsson, VD PolyPlank AB, personlig intervju torsdagen den 8 december 2011 Marina Abrahamsson, Ekonomiansvarig Polyplank AB, personlig intervju torsdagen den 8 december 2011 Leif Jilkén, Styrelseordförande Polyplank AB, personlig intervju fredagen den 9 december

81 Bilaga 1, Strategi och profil 70

82 71

83 72

84 73

85 74