Sjuksköterskors upplevelse av att ställa frågan om våld i nära relation

Transkript

1 Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Sjuksköterskors upplevelse av att ställa frågan om våld i nära relation - En kvalitativ studie Författare Ellen Oscarsson Louise Oscarson Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp 2016 Handledare Annika Åhs Examinator Barbro Wadensten

2 SAMMANFATTNING Bakgrund: Våld i en nära relation förekommer i hela världen och är klassificerat som ett folkhälsoproblem. Att rutinmässigt ställa frågan till samtliga kvinnor som söker vård har en stor betydelse för upptäckten av våldsutsatta kvinnor. Syfte: I den här studien var syftet att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att ställa frågan om våld i nära relation till kvinnor som söker vård på en akutmottagning. Metod: Studien baseras på en kvalitativ metod med en explorativ forskningsdesign. Totalt åtta semistrukturerade intervjuer utfördes på en akutmottagning i Mellansverige. Resultat: De intervjuade sjuksköterskorna uppgav svårigheter i att ställa frågan om en kvinna utsatts för våld i en nära relation. Det rådde delade meningar om frågan skulle vara rutinmässig eller ställas då synliga tecken förekom. Gemensamt för samtliga sjuksköterskor var att de saknade tillräcklig kunskap och erfarenhet för att känna sig trygga i att ställa frågan om våld till kvinnor som söker vård. Ur resultatet utformades fyra teman; Sjuksköterskans bristande kunskap leder till osäkerhet, Sjuksköterskans ansvar att lyfta frågan, Delade meningar om patientens integritet bedöms vara viktigare än rätten att ställa frågan och Sjuksköterskan har ett behov av mer utbildning samt tydligare riktlinjer. Slutsats: De fyra teman som utformades visade att sjuksköterskan upplevde frågan om våld i nära relation som komplex. Frågan väcker tankar hos sjuksköterskan där patientens integritet ibland bedöms som viktigare än rätten att ställa frågan. För att kunna ställa frågan krävs det att sjuksköterskan har bra och tydligt utformade riktlinjer samt fördjupad kunskap inom ämnet. Nyckelord: Våld i nära relation, Sjuksköterskor, Akutmottagning

3 ABSTRACT Background: Domestic violence is a public health problem and occurs worldwide. By routinely ask women who is seeking care it creates greater awareness and active work toward this worldwide problem. Objective: The purpose of this study was to investigate the nurses' experiences of asking the question of domestic violence to women who is seeking care in the emergency department. Methods: The study is based on a qualitative approach with an explorative research design. A total of eight semi-structured interviews were conducted at an emergency department in central Sweden. Results: A total of four themes were designed from the result. Asking the question to a woman if she suffers from domestic violence creates many feelings of the interviewed nurses. What clearly emerged during the interviews was that the majority of the nurses lacked enough knowledge and experience to feel comfortable in asking the question. The result conceived four themes; "The nurse's lack of knowledge leads to uncertainty," "The nurse's responsibility to ask the question," "There is a shared sense of that the patient integrity is more important than the right to ask the question" and "The nurse is in need of more practice and clearer guidelines. Conclusion: The four themes showed that the nurses experienced the issue of domestic violence as complex. The issue raises questions of the nurse where the patient privacy sometimes is seen as more important than the right to ask the question. The nurse requires good and clear guidelines and deeper knowledge of the subject to be able to ask the question. Keywords: Domestic violence, Nurses, Emergency Room

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING... ABSTRACT... BAKGRUND... 1 Våld i nära relation... 1 Att motverka mäns våld mot kvinnor ur ett globalt perspektiv... 3 Sjukvårdens roll... 3 Vad tycker kvinnor om att bli tillfrågade?... 4 Hur bör frågan ställas?... 4 Den våldsutsatta kvinnan i akutsjukvården... 5 Teoretisk referensram... 5 Problemformulering... 6 Syfte... 7 Frågeställningar... 7 METOD... 7 Design... 7 Urval... 7 Datainsamling... 8 Tillvägagångssätt... 8 Forskningsetiska överväganden... 8 Bearbetning och analys... 9 RESULTAT Sjuksköterskans bristande kunskap leder till osäkerhet Sjuksköterskans ansvar att lyfta frågan Delade meningar om patientens integritet bedöms vara viktigare än rätten att ställa frågan. 16 Sjuksköterskan har ett behov av mer utbildning samt tydligare riktlinjer DISKUSSION Resultatdiskussion Sjuksköterskans bristande kunskap leder till osäkerhet Sjuksköterskans ansvar att lyfta frågan Delade meningar om patientens integritet bedöms vara viktigare än rätten att ställa frågan. 19 Sjuksköterskan har ett behov av mer utbildning samt tydligare riktlinjer Omvårdnadsteori Metoddiskussion... 21

5 Kliniska implikationer Slutsats REFERENSLISTA BILAGA BILAGA

6 BAKGRUND Våld i nära relation Våld i en nära relation kännetecknas av att en människa utsätts för hot om våld eller våld av en person som den utsatta har en nära relation till (Nationellt centrum för kvinnofrid, 2014). Våldet kan förekomma i olika former såsom fysiskt, psykiskt eller genom sexuellt våld. Medvetenheten kring våldet har ökat under de senaste decennierna då det har blivit ett folkhälsoproblem världen över. Våldet leder till fysiska skador men även till långsiktiga konsekvenser för både enskilda individer, familjer och samhällen (Berglund & Heimer, 2016). De studier som gjorts om våld i nära relationer har främst fokuserat på heterosexuella relationer där kvinnorna i större grad är utsatta för allvarligt fysiskt våld av sin partner jämfört med männen (Berglund & Heimer, 2016). Få studier har gjorts på män som utsatts för våld i en nära relation. Av de undersökningar som gjorts visar resultaten att även män utsätts för våld men oftast utav en lindrigare typ som inte ger samma långvariga lidande (Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, 2010). Kvinnor är oftast mer utsatta för fysiskt våld i en nära relation jämfört med män. Forskning visar att kvinnor utsätts för högre grad allvarligt våld, sexuellt våld och upprepat våld där männen är de dominerande förövarna (Berglund & Heimer, 2016). I en svensk studie med ett deltagande på kvinnor i åldrarna år med en svarsfrekvens på 70 procent visades det att totalt 46 procent någon gång under sitt liv utsatts för våld från en man (Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, 2010). Våldets konsekvenser för kvinnans hälsa I de studier som har utförts gällande vilka konsekvenser våld har för hälsan har i de flesta fall gjorts i ett sjukvårdssammanhang. De personer som har sökt vård har samtidigt blivit tillfrågade om våldsutsatthet och studier har då visat att våld ofta förekommer i ett antal sjukdomsbilder och inte bara vid fysiska uppenbara skador. De sjukdomstillstånd där våld kan påvisas är till exempel långvariga smärttillstånd, symtom från mag-tarmkanalen, hjärtkärlsjukdomar och psykosomatiska symtom (Berglund & Heimer, 2016). Förutom ovanstående symtom är även kroniska smärttillstånd som bäckensmärtor och underlivsbesvär i form av vestibulit vanligare bland kvinnor som i vuxenlivet och barndomen har utsatts för våld och övergrepp (Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, 2016). 1

7 Allvarliga psykiska stressreaktioner som posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är en vanlig biverkan efter att ha blivit utsatt för våld i en nära relation. PTSD är ett långvarigt och allvarligt ångesttillstånd som ofta uppstår efter en traumatisk händelse. De tre typiska psykiska symtom som PTSD yttrar sig på är framförallt överspändhet, undvikande av det som påminner om händelsen samt återupplevande av händelsen. Det finns många likheter mellan en akut stressreaktion och PTSD, den enda skillnaden är egentligen att en akut stressreaktion pågår som längst i fyra veckor. De människor som drabbats av PTSD på grund av våld kan ses lida av sämre livskvalité än genomsnittsbefolkningen (Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, 2016). Ångest och depression är också vanligt förekommande hos kvinnor som har blivit utsatta för våld. I en amerikansk studie som gjordes på deprimerade kvinnor frågades om de hade utsatts för våld och resultatet på denna blev att 55 % hade utsatts för våld (Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, 2016). Normaliseringsprocessen Med normalisering menas den process i vilken våld blir ett normalt drag i vardagen och som leder fram till att våldet accepteras och försvaras. Mannens våld mot kvinnan är inte impulsstyrt utan sker kontrollerat till tid, plats och person. Två andra kontrollmekanismer från mannens sida är växlingen mellan våld och värme samt isolering. Isoleringen innebär att kvinnan på olika sätt avskärmas från omvärlden, till exempel genom att kvinnan hindras från att träffa vänner och bekanta. Kvinnas rätt till sitt egna liv och bestämmelser krymper därför stegvis och tillslut kommer mannen helt dominera kvinnans liv. Kvinnan värderar de goda stunderna tillsammans med mannen så mycket högre än de stunder då misshandel och annan maktutövning sker vilket för kvinnan blir en slags bekräftelse att mannen är normal och god. Växlingen mellan våld och värme innebär att mannen växlar mellan att vara aggressiv och våldsam till att vara omvårdande och kärleksfull. Detta beteende leder till att kvinnan blir känslomässigt beroende av mannen (Holmberg & Enander, 2005). Kvinnans roll i normaliseringsprocessen är att till en början att försöka anpassa sig i ren förhoppning att våldet ska sluta. Ju längre våldet fortgår blir denna anpassning en ren överlevnadsstrategi för att orka rent fysiskt. Anpassningen handlar inte bara om att behaga mannen och göra som hon blir tillsagd utan även att kvinnan tillslut anpassar sig till mannens 2

8 föreställningar om hur en kvinna bör vara (Holmberg & Enander, 2005). Detta kan i längden leda till att kvinnan inte längre vet vad i mannens beteende som är rätt eller fel och därmed inte inser hennes behov av hjälp. Att motverka mäns våld mot kvinnor ur ett globalt perspektiv För att motverka våldet internationellt samt nationellt antog FN år 1993 Deklarationen om avskaffande av allt våld mot kvinnor som behandlar våld mot kvinnor. I deklarationen behandlas våld som skett i det privata, till exempel inom äktenskapet då det ansågs ha en stor betydelse för hela samhället. I samband med detta fastslog WHO att våld utgör en folkhälsofråga (Berglund & Heimer, 2016). I deklarationen finns en sammanfattning om hur våld mot kvinnor klassificeras: Varje handling av könsbaserat våld som leder till eller är sannolikt att resultera i fysisk, sexuell eller psykisk skada samt lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet (Förenta nationerna, [FN], 1993). Ytterligare en konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, Istanbulkonventionen, började gälla i Sverige november Konventionen består också av olika förebyggande åtgärder, stöd och bestämmelser om skydd (Berglund & Heimer, 2016). Sjukvårdens roll Forskning visar alltså att våld mot kvinnor i en nära relation är vanligt förekommande. Detta speglar sig såväl i den mentala och psykiska hälsan men även i den kroppsliga hälsan i många av fallen och bör därför vara en central del i den medicinska anamnesen. Genom att fråga en kvinna om hon utsatts för våld kan hälso- och sjukvården identifiera de våldsutsatta kvinnorna och ge dem stöd och hjälp och därmed vara med och påverka att våldet minskar (Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, 2010). Att fråga om våld i nära relationer kan som hälso- och sjukvårdspersonal upplevas som svårt då det i många fall upplevs som en känslig fråga. I en svensk studie från 2011 visade det sig att 50 % av all vårdpersonal (läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och barnmorskor) hade under de tre senaste månaderna frågat kvinnliga patienter om de upplevt våld i en nära 3

9 relation. Studien gjordes via en databaserad enkät med ett deltagande på 168 personer. Studien visade även att kvinnlig personal var mer villiga att fråga än manlig personal (Lawoko, Sanz, Helström & Castren, 2011). I en annan studie gjord av Gutmanis, Beynon, Tutty, Wathen & MacMillan (2007) undersöktes sjuksköterskors prevalens för att fråga om våld i nära relationer. Av 597 svarsformulär hade 32 procent svarat att de regelbundet tog upp frågan om våld i nära relation i praktiken. Studien visade även att sjuksköterskan bland annat påverkades av självförtroende, förberedelse och erfarenhet i situationen där frågan skulle tas upp. Sjuksköterskan behöver förmågan att kunna se tecken på våld i nära relationer vilket innebär att det behövs kunskap och utbildning inom detta område (Socialstyrelsen, 2016). I en undersökning gjord av Berglund och Stenson (2010) tillfrågades barnmorskor om hur de tyckte att det var att ställa fråga till blivande mammor i samband med mödravårdsbesök. De flesta barnmorskor svarade att de tyckte att det var deras ansvar att fråga, men att det fanns hinder såsom att det är en känslig fråga och att oftast barnafadern bjuds in att delta vid besöken. Även tidsbrist och språksvårigheter kunde hindra att frågan ställdes (Berglund & Stenson, 2010). Vad tycker kvinnor om att bli tillfrågade? Det är vanligt att kvinnor väljer att inte berätta för hälso- och sjukvården vad de har varit med om då kvinnor som blivit utsatta för våld ofta skuldbelägger sig själva. En studie som gjordes inom mödravården visar dock att större delen av de kvinnor som blev tillfrågade om våld i nära relation uppskattade att sjuksköterskan ställde frågan på rutin (Höglund, 2010). Det finns även forskning som visar på att negativa attityder, dålig kunskap samt tidspress hos sjuksköterskan kan leda till att ett flertal kvinnor väljer att inte berätta om sin våldsutsatthet. Det här leder till att det ibland kan bli problematiskt för sjuksköterskan att identifiera dessa kvinnor. Hur bör frågan ställas? Det finns rapporter där kvinnor har berättat om olika kommunikationsstrategier som påverkat kvinnans val att berätta om ett övergrepp. Kvinnan anser att det finns olika positiva faktorer som kan leda till att hon vågar berätta. Det kan till exempel vara att sjuksköterskan tar upp 4

10 frågan på rutin, tillåter ett öppet samtal där tillräckligt med tid är avsatt samt informerar kvinnan om hennes rättigheter (Berglund & Stenson, 2010). Dåligt bemötande och otillräcklig kompetens hos personalen är två faktorer som hindrar en kvinna att berätta för vårdpersonal om sin situation. Exempel på det kan vara att frågan ställs till en kvinna där mannen medverkar eller att lyhördhet saknas hos personalen (Häggblom & Möller, 2006). Samtalet ska alltid ske enskilt och frågorna ska vara öppna. Det bör under hela samtalet understrykas och informeras om att det kvinnan utsätts för inte är godtagbart och att det är mannen som begått ett allvarligt brott (Berglund & Stenson, 2010). Den våldsutsatta kvinnan i akutsjukvården I Sverige dör ungefär 17 kvinnor varje år till följd av våld i en nära relation (Rying, 2001). Cirka 60 procent av dessa kvinnor har innan de blivit dödade sökt till akutmottagningen för misshandel (Sharps et al., 2001). För de flesta våldsutsatta kvinnorna är akutmottagningen den första och även den enda sjukvårdskontakt de har och därför har hälso- och sjukvårdspersonal på en akutmottagning ett stort ansvar att identifiera dessa kvinnor (Glass, Hopkins, Dearwater & Campbell, 2001). Hälso- och sjukvårdspersonal inom akutsjukvården har uppgett att rutinmässiga frågor skulle underlätta identifikationen av de våldsutsatta kvinnorna men trots detta visar statistiken på att endast 8-10 procent av vårdpersonalen ställer frågan på rutin till de kvinnor som söker till en akutmottagning (Erickson, Hill & Siegal, 2001). Symtomen och skadorna kan variera och inte alltid vara uppenbara vilket kan försvåra identifieringen av dessa kvinnor ytterligare (Bonomi, Anderson, Reid & Rivara, 2009). Teoretisk referensram Lidandet är ett centralt begrepp inom vårdvetenskaplig forskning. Katie Eriksson beskriver i sin omvårdnadsteori om sjuksköterskans förståelse för patientens lidande. Eriksson beskriver lidandet som en kamp där personen själv kan bli medveten om situationen och vilja genomgå en förändring. Att få sitt lidande bekräftat är en förutsättning för att personen ska kunna bli hjälpt i sitt lidande. Det är viktigt att personen kommer till insikt i vad som orsakar lidandet och att sjuksköterskan kan bekräfta patientens lidande. Detta kan sjuksköterskan göra genom att fråga kvinnan om hon utsatts för våld i en nära relation. Lidandet kan kopplas till att 5

11 personen känner och upplever sig själv som kränkt och hotad. Lidandet behöver inte vara direkt kopplad till fysisk smärta utan kan vara en följd av personens tolkning av situationen som kan innebära skam och en förlust av värdighet eller en svårighet i strävan efter att uppnå värdighet (Bidstrup Jörgensen & Östergaard Steenfeldt, 2012). Denna teori kan kopplas till sjuksköterskans roll i mötet med en våldsutsatt kvinna. Som Eriksson skriver i sin teori behöver sjuksköterskan göra kvinnan medveten om sitt lidande för att hon ska kunna genomgå en förändring (Bidstrup Jörgensen & Östergaard Steenfeldt, 2012). Enligt ICNs etiska kod för sjuksköterskor ska alla patienter bemötas med respekt trots bakgrund och sökorsak. Det går även att utläsa att sjuksköterskan har ett ansvar tillsammans med samhället att initiera åtgärder och stödja särskilt utsatta grupper. Därför är det av stort intresse att undersöka hur sjuksköterskan hanterar mötet med en våldsutsatt kvinna (Svensk sjuksköterskeförening, 2014). Problemformulering I yrkesrollen som sjuksköterska finns det ett ansvar att ställa frågan till alla kvinnor som söker vård om de utsätts för våld. Det är en viktig fråga och ett stort ansvar för sjuksköterskan. Kunskap ger självförtroende och därför är det viktigt att sjuksköterskan har grundkunskaperna om våldets förekomst. Sjuksköterskans egna värderingar samt förhållningssätt till ämnet har även betydelse för att hon ska våga ställa frågan (Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, 2010). Forskning har visat att andelen kvinnor som utsätts för våld i nära relation är stor. Få studier har gjorts på män som utsatts för våld i en nära relation. Av de undersökningar som gjorts visar resultaten att även män utsätts för våld men oftast utav en lindrigare typ som inte ger samma långvariga lidande. Kvinnor är en mer sårbar grupp, vi har därför valt att i denna studie fokusera på våldet mot kvinnor (Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, 2010). För att sjuksköterskan ska kunna identifiera och hjälpa de kvinnor som blivit utsatta för våld i en nära relation behövs mer forskning inom detta område. 6

12 Syfte Syftet med den här studien är att undersöka sjuksköterskans upplevelse av att ställa frågan till de kvinnor som söker till en akutmottagning om de utsatts för våld i en nära relation. Målet var dessutom att kunna identifiera eventuella brister gällande riktlinjer och verktyg som sjuksköterskan behöver för att kunna ställa frågan. Frågeställningar Hur upplever sjuksköterskan situationen där frågan om våld i nära relation ställs? Hur uppfattar sjuksköterskan att patienten reagerar när frågan om våld i nära relation ställs? Vilka verktyg behöver sjuksköterskan för att kunna ställa frågan? METOD Design Studien baseras på en kvalitativ metod med en explorativ forskningsdesign (Kvale & Brinkmann, 2014). Urval Studien omfattar en grupp på åtta sjuksköterskor (Tabell 1). Sjuksköterskorna har valts ut efter ett strategiskt systematiskt urval (Magne Holme & Krohn Solvang, 2008). De inklusionskriterier som skulle uppfyllas var att samtliga deltagare skulle vara legitimerade sjuksköterskor och i den mån det var möjligt ha olika lång arbetserfarenhet samt kön. Urvalet gjordes på en akutmottagning på ett sjukhus i Mellansverige och deltagarna valdes ut veckan före intervjuerna. Ytterligare ett inklusionskriterie var att de skulle arbeta på akutmottagningen. Studien har inga bortfall. Tabell 1. Översikt över sjuksköterskor. Befattning Antal Kön Erfarenhet av yrket Sjuksköterska 8 Män (4) Kvinnor (4) 0-5 år (6) 6-10 år (2) 7

13 Datainsamling En intervjuguide med 10 semistrukturerade frågor utformades av författarna (Bilaga 1). Syftet med de semistrukturerade frågorna var att sjuksköterskorna skulle få en möjlighet att svara öppet och med egna ord och tankar på frågorna de fick. Av dessa 10 frågor var 3 följdfrågor som gav sjuksköterskan möjlighet att förtydliga sina svar. Frågorna handlade om sjuksköterskans upplevelse kring att ställa frågan om en kvinna blivit utsatt för våld i en nära relation och hur de uppfattade att patienten upplevde att få frågan. Frågor om utbildning och riktlinjer ställdes även till sjuksköterskorna. Tillvägagångssätt Ett samarbete med en akutmottagning upprättades. En undersköterska från akutmottagningen som är insatt i området blev vår kontaktperson. En beskrivning av studien lämnades till verksamhetschefen på akutmottagningen för godkännande före rekryteringen av sjuksköterskor kunde börja. Kontaktpersonen valde ut åtta stycken sjuksköterskor med olika lång verksam tid inom sjuksköterskeyrket. De utvalda sjuksköterskorna fick en kortare muntlig information om studien av kontaktpersonen som tidigare informerats av författarna. De blev även tilldelade ett informationsbrev (Bilaga 2). Vid intervjutillfället informerades deltagarna igen om syfte och tillvägagångssätt för intervjun. Författarna försäkrade sig om att sjuksköterskorna var införstådda med att deltagandet var frivilligt och att de när som helst under studiens gång kunde avbryta samt att all data skulle behandlas konfidentiellt. Sjuksköterskorna fick sedan muntligt godkänna sitt deltagande. Intervjuerna hölls vid två olika tillfällen på akutmottagningen i ett mindre kontor med två stora skrivbord med tillhörande datorer och stolar. En lapp med texten vänligen stör ej, intervju pågår sattes upp på dörren som var stängd för att undvika att bli avbrutna under intervjun. Intervjuerna spelades in med två smartphones och varade under ca 5-10 minuter. Båda författarna deltog under intervjun men frågorna ställdes utav en av författarna. Forskningsetiska överväganden Studien innefattar människors tankar och agerande i olika situationer som kan uppfattas som personliga. Ingen nämns vid namn eller på ett sådant sätt som innebär att utomstående personer som läser studien kan identifiera någon av deltagarna. De sjuksköterskor som intervjuats har enligt lag själva lämna sitt samtycke till ett deltagande (Codex, 2016). 8

14 Ett informationsbrev utformades enligt Codex (2016) där deltagarna informerades om att deltagandet var frivilligt och att all data behandlas konfidentiellt. Bearbetning och analys Intervjuerna transkriberades. Innehållsanalysen utformades med hjälp av innehållsanalysmallen av Lundman & Hällgren Graneheim (2012). Meningsbärande enheter utformades ur materialet som sedan kondenserades vilket innebar att texten minimerades utan att förlora innebörden. Innehållet kodades och skapade sedan olika kategorier. Detta ledde sedan till fyra övergripande teman. Tabell 2. Exempel på innehållsanalys av data TEMA 1: Sjuksköterskans bristande kunskap leder till osäkerhet Meningsbärande Kondenserad Kod Underkategori Kategori Tema enhet mening Jag har nog aldrig medvetet inte ställt frågan om jag tycker att det finns en anledning, men jag kanske är lite dålig på att snappa upp den (funderar) liksom jag kanske liksom inte frågar alla på rutin så... jag försöker ju att tänka på det men det är lätt att glömma bort faktiskt Jag ställer inte frågan på rutin, men jag väljer inte medvetet att inte ställa frågan... Det är lätt att glömma bort Det är lätt att glömma bort, jag ställer inte frågan på rutin Prioriterar inte att ställa frågan på rutin Sjuksköterskans negativa upplevelser av att ställa frågan om våld i nära relation Sjuksköterskans bristande kunskap leder till osäkerhet 9

15 TEMA 2: Sjuksköterskans ansvar att lyfta frågan Meningsbärande enhet Det blir alltid osäkert när det kommer in kvinnor som har blåmärken för varför har dom det? Så jag brukar försöka fråga dom det Jag tycker inte det är jobbigt eller svårt att göra det utan jag tycker det är min plikt att göra det Ja men det var ju rätt bra på avdelningen, den jag jobbade på, där man hade det som rutin, att man alltid frågade när dom kom in då lär man sig det att säga det Kondenserad mening Jag har alltid för vana att fråga kvinnor som kommer in till akutmottagningen med blåmärken hur det har uppkommit, det är min plikt att göra det Att ställa frågan på rutin vid inskrivningssamtal Kod Underkategori Kategori Tema Det är min plikt Skyldighet/plikt att fråga kvinnor att ställa frågan med blåmärken Sjuksköterskans positiva upplevelser av att ställa frågan om våld i nära relation Borde ställa frågan på rutin Sjuksköterskans ansvar att lyfta frågan 10

16 TEMA 3: Delade meningar om patientens integritet bedöms vara viktigare än rätten att ställa frågan Meningsbärande enhet Vissa kan bli lite arga på att man ens vågar fråga en sådan fråga inte mycket fysiskt utan mer verbalt skrika åt en hur man vågar ställa en sådan fråga och vad tror du om mig och vad tror du om min karl, att man misstror oss Vissa blir säkert arga på sig själv att man är i en sådan sits eller att man har gått ganska långt och länge med det dom vet nog inte heller alla gånger vad allt innebär när dom berättar för oss Kondenserad mening Vissa reagerar med att bli arga och skrika åt oss, de tror att vi misstror dem, sen blir de säkert arga på sig själva för att de är i den sitsen. De vet nog inte alla gånger vad allt innebär när de berättar för oss Kod Underkategori Kategori Tema Osäkerhet och Frustration och frustration hos osäkerhet vad patienten händer nu? Negativa Delade reaktioner från meningar om patienten gjorde patientens att sjuksköterskan integritet ifrågasatte sitt bedöms vara berättigande att viktigare än ställa frågan rätten att ställa frågan Men jag känner Jag känner mig Känner sig Rädd för mig lite sådär påträngande när påträngande patientens påträngande nästan jag ställer frågan reaktion och när jag frågar och jag tycker att ställer därför inte det är väl därför jag det är jobbigt för frågan tycker att liksom de att de kanske är lite jobbigt att kommer att ta illa fråga också ja vid sig jag känner att någon kanske kommer att ta illa upp 11

17 De flesta reagerar De flesta reagerar Förståelse för att Indikation på att Positiva faktiskt ganska så ganska så frågan ställs patienten har en reaktioner från normalt. Det är normalt, de förståelse för att patienten gav en faktiskt aldrig förstår att det är frågan ställs indikation på att någon som sagt till mitt jobb att fråga patienten har en mig att de blivit förståelse för att slagna än så länge frågan ställs men alla har ändå verkat reagera ganska positivt De har förstått att det är mitt jobb 12

18 TEMA 4: Sjuksköterskan har ett behov av mer utbildning samt tydligare riktlinjer Meningsbärande enhet Viktigaste är väl att bara tala om det, och diskutera det tror jag, och inte bara gå därifrån liksom, man kan ju inte vara expert på det heller tror jag, det finns ju så många områden man ska kunna så då är det ju bra om dom som faktiskt är kunniga på det får ta över liksom, så man inte blir lämnad i sticket Kondenserad mening Det är viktigt att diskutera och tala om det. Man kan ju inte vara expert inom varje område, då är det bra om de kunniga får ta över Kod Underkategori Kategori Tema Att ta hjälp av Avsaknaden av kollegor med erfarenhet gör mer erfarenhet i att området sjuksköterskan förlitar sig på äldre kollegors kunskap Sjuksköterskan har ett behov av mer utbildning samt tydligare riktlinjer Jag tycker att det Ett PM bör finnas Tydliga och Klara riktlinjer kan finnas ett PM arbetsplatsen för lättillgängliga och verktyg för eller någon form av att veta hur man handlingsplaner att bli mer trygg riktlinjer på ska gå tillväga i att ställa frågan arbetsplatsen om just gällande att ställa hur du ställer frågan. frågan Vad man ska säga, vad man kan göra och vad kan jag inte göra, annars känner man sig rätt handfallen när man står där och inte kan göra någonting och tänker skulle jag kunna gjort något mer? 13

19 RESULTAT Ur intervjuerna har fyra övergripande teman utformats; Sjuksköterskans bristande kunskap leder till osäkerhet, Sjuksköterskans ansvar att lyfta frågan, Delade meningar om patientens integritet bedöms vara viktigare än rätten att ställa frågan och Sjuksköterskan har ett behov av mer utbildning samt tydligare riktlinjer. Sjuksköterskan diskuterade olika känslor, tankar och deras roll som sjuksköterska i situationen där frågan ställs samt hur de uppfattade att kvinnorna reagerade. Samtliga sjuksköterskor uppgav svårigheter i att ställa frågan om en kvinna utsatts för våld i en nära relation som sökt till deras akutmottagning. Vissa sjuksköterskor menade på att bristande kunskap inom ämnet ledde till att frågan inte alltid ställdes medan andra tyckte att de hade fått tillräcklig utbildning och kunskap för att känna sig trygg i att ställa frågan. Sjuksköterskan uttryckte även att det var hens plikt och skyldighet att faktiskt ta upp frågan. Dessa fyra teman utformade sex huvudkategorier (se tabell 3). Tabell 3. Översikt över teman och kategorier. TEMA Sjuksköterskans bristande kunskap Sjuksköterskans ansvar att lyfta Delade meningar om patientens Sjuksköterskan har ett behov av mer leder till osäkerhet frågan integritet bedöms utbildning samt vara viktigare än tydligare riktlinjer rätten att ställa frågan KATEGORIER Sjuksköterskans negativa upplevelser Sjuksköterskans positiva upplevelser Negativa reaktioner från patienten gjorde Avsaknaden av erfarenhet gör att av att ställa frågan av att ställa frågan att sjuksköterskan sjuksköterskan om våld i nära om våld i nära ifrågasatte sitt förlitar sig på äldre relation relation berättigande att ställa kollegors kunskap. frågan. Positiva reaktioner Klara riktlinjer och från patienten gav en verktyg för att bli mer indikation på att trygg i att ställa patienten har en frågan förståelse för att frågan ställs 14

20 Sjuksköterskans bristande kunskap leder till osäkerhet Sjuksköterskorna som diskuterade bristande kunskap lyfte även att avsaknaden av erfarenhet gjorde att de kände sig ännu mer osäkra i att ställa frågan. Eftersom de flesta inte ställde frågan regelbundet menade de på att ingen rutin skapades vilket ledde till att de kände sig obekväma. Saker som man inte gör ofta är ju ofta saker som man blir obekväm med för det är ju inget man ställer per automatik till alla som kommer in har du blivit slagen hemma liksom? (Sjuksköterska 6) Sjuksköterskan angav att hen inte ställer frågan på rutin utan att frågan oftast ställs då sjuksköterskan misstänker att något är fel, till exempel att kroppsliga skador som blåmärken eller rivsår har setts på kroppen eller att sjuksköterskan reagerat på stämningen mellan kvinnan och hennes partner. De intervjuade sjuksköterskorna berättade att en av de största svårigheterna med att ställa frågan vid misstanke om att en kvinna utsatts för våld i nära relation var att kvinnans partner var närvarande i rummet. Sjuksköterskan uttryckte en kompetens gällande detta då hen brukade be om att få göra en första undersökning av kvinnan för att kunna få möjlighet att ställa frågan enskilt. Det är svårt när det är anhöriga och framförallt barn med så jag brukar försöka prata enskilt utan anhöriga omkring jag brukar försöka säga att jag ska göra en första undersökning och att ställa frågan då och när man väl är i ett eget rum så är det inte så svårt (Sjuksköterska 3) Sjuksköterskans ansvar att lyfta frågan Sjuksköterskan ansåg att det är hens plikt att ställa frågan till samtliga kvinnor som söker vård på akutmottagningen. Sjuksköterskan ansåg att de på akutmottagningen var vana vid att ställa frågor om de mest jobbiga sakerna i livet och därför var inte denna fråga något som var värre än någon annan. Men att man i alla fall får in det i rutin att man ställer frågan hela tiden och då lär man sig det att säga det (Sjuksköterska 4) 15

21 I en av intervjuerna berättades det om en patient som sökt till akutmottagningen med en blånad efter att ha gått in i en dörrkarm. Då patienten uppvisade symtom i form av synliga kroppsskador ansåg sjuksköterskan att det var hens ansvar att lyfta frågan om våld förekommit. Det var antagligen inte första gången hon fick frågan och hon valde också att förneka. Det kan ju vara alltifrån att hon har gått in i en dörrkarm med blånad eller att hon har ramlat i det fallet jag tänker på, så förnekade ju kvinnan, fast man visste ju och man ville ju gärna kom igen nu, liksom jag tror inte att hon var förvånad, hon visste ju själv, innerst inne, det var ju inte direkt första gången hon fick den frågan (Sjuksköterska 8) Delade meningar om patientens integritet bedöms vara viktigare än rätten att ställa frågan Sjuksköterskan ansåg att det fanns vissa svårigheter med att ställa frågan om våld i en nära relation till en kvinna. Hen ansåg att frågan är privat och inkräktar på kvinnans integritet vilket gjorde att de ifrågasatte sin rätt till att ställa frågan. Så länge sjuksköterskan kunde se uppenbara tecken på våld hos kvinnan var de flesta sjuksköterskor överens om de har ett ansvar att ställa frågan. Jag tror att många tänker att det inte vill inkräkta på någons liv när dom söker för något helt annat, så ska vi komma och ställa frågor, men samtidigt vem ska annars fråga? Men om man bara normaliserar det och att man vid minsta misstanke frågar (Sjuksköterska 5) Sjuksköterskan uppgav att patientens reaktion kunde se olika ut. De flesta uppgav att de hade mött patienter som både reagerat positivt och negativt på att få frågan ställd till sig. Ovissheten om reaktionen hos kvinnan kunde göra att sjuksköterskan ibland ifrågasatte sin misstanke om våld och reflekterade över sin rätt att ställa frågan. Det är väldigt olika, vissa tycker jag blir väldigt stötta på att man ställer den frågan och nästan tar illa vid sig att man frågar den frågan medan vissa accepterar den frågan väldigt bra (Sjuksköterska 2) Sjuksköterskan har ett behov av mer utbildning samt tydligare riktlinjer De intervjuade sjuksköterskorna var eniga om att de behövde mer kunskap och utbildning inom ämnet. Vad för utbildning de fått från avdelningen såg olika ut, vissa uppgav att de hade 16

22 utbildningar varje år medan andra inte kunna känna sig vid några utbildningstillfällen som arbetsplatsen erbjudit. Många tyckte att ett så kallat PM skulle finnas tillgängligt på arbetsplatsen där det till exempel kunde stå hur man skulle gå tillväga i ett möte med en våldsutsatt kvinna. Jag tycker att det kan finnas ett PM eller någon form av riktlinjer på arbetsplatsen om just hur du ställer frågan. Vad man ska säga, vad man kan göra och vad kan jag inte göra, annars känner man sig rätt handfallen när man står där och inte kan göra någonting och tänker skulle jag kunna gjort ngt mer? (Sjuksköterska 8) Några av sjuksköterskorna var överens om att utbildningar inom ämnet kunde vara svårt då det är ett komplext område där varje kvinna och fall är unikt. Sjuksköterskorna eftersökte mer praktisk träning istället för teoretisk utbildning i form av föreläsningar. Men jag tycker det är svårt att ta det här teoretiska till det praktiska för det är en sak att höra det men en annan sak att faktiskt göra det själv och jag lär mig nog mer praktiskt tror jag än teoretiskt egentligen som scenarioträningar som man gör på HLR. (Sjuksköterska 1) De intervjuade sjuksköterskorna uttryckte att de hade bristande kunskap inom ämnet och i förmågan att ställa frågan på ett bekvämt sätt. Den bristande kunskapen gjorde att de inte alltid kände sig trygga i situationen där frågan togs upp. Sjuksköterskorna menade på att hen brukade kunna ta hjälp av andra kollegor som var mer kunniga på området. Viktigaste är väl att bara tala om det, och diskutera det tror jag, och inte bara gå därifrån liksom, man kan ju inte vara expert på det heller tror jag, det finns ju så många områden man ska kunna så då är det ju bra om dem som faktiskt är kunniga på det får ta över liksom, så man inte blir lämnad i sticket. (Sjuksköterska 6) DISKUSSION Resultatdiskussion I studien kan det utläsas att samtliga sjuksköterskor har visat på en delad uppfattning kring hur de upplever att det är att ställa frågan till en kvinna om hon har blivit utsatt för våld i nära relation. Vissa ansåg att frågan bör ställas på rutin oavsett om det fanns misstankar om våld medan andra ansåg att frågan endast bör ställas då det finns tydliga tecken på att våld har förekommit. De sjuksköterskor som hade erfarenhet av att ställa frågan om en kvinna utsatts 17

23 för våld i en nära relation uppgav att kvinnorna kunde reagera på olika sätt. Sjuksköterskorna uppfattade att vissa kvinnor förstod att det var vårdpersonalens uppgift att ställa frågan medan andra kvinnor kunde reagera upprört med ilska och frustration när de fick frågan till sig. Sjuksköterskans bristande kunskap leder till osäkerhet I en studie gjord av Gutmanis, Beynon, Tutty, Wathen och MacMillan (2007) visade det sig att sjuksköterskan bland annat påverkades av självförtroende, förberedelse och erfarenhet i situationen där frågan skulle tas upp. Samtliga sjuksköterskor i vår studie uttryckte att de var i behov av mer utbildning i form av praktisk träning i hur frågan bör ställas och hur de ska bemöta ett erkännande från en kvinna. De menade att mer utbildning skulle leda till att de skulle känna sig mer bekväma i att ställa frågan. Forskning har även visat att negativa attityder, dålig kunskap samt tidspress hos sjuksköterskan kan leda till att ett flertal kvinnor väljer att inte berätta om sin våldsutsatthet (Socialstyrelsen, 2016). Detta medför att sjuksköterskan har en viktig roll när det kommer till denna fråga. Om sjuksköterskan inte besitter tillräckligt med kunskap och erfarenhet för att kunna ställa frågan skapas en viss problematik. Ett annat hinder som rapporterades i intervjuerna var svårigheten att ställa frågan till en kvinna då partnern var närvarande i rummet. Häggblom och Möller (2006) skriver i sin studie att otillräcklig kompetens hos personalen är en faktor som ofta hindrar en kvinna från att berätta för vårdpersonal om sin situation. Ett exempel på otillräcklig kompetens kan vara att frågan ställs till en kvinna då hennes partner närvarar. Berglund och Stenson (2010) skriver också i sin studie att samtalet alltid ska ske enskilt och med öppna frågor för att skapa en trygg miljö där kvinnan kan berätta vad hon upplevt. De flesta av de intervjuade sjuksköterskorna diskuterade detta hinder medan en av sjuksköterskorna uppgav att hen besatt tillräckligt med kompetens för att därmed be om att få göra en första undersökning för att på så vis bli av med den tredje parten. Denna studie visar att sjuksköterskorna inte ställer frågan på rutin till kvinnorna, däremot ställs frågan då sjuksköterskan misstänker att något är fel eller tydligt kan se ett kroppsligt tecken på våld, exempelvis ett blåmärke eller ett rivsår. Trots att hälso- och sjukvårdspersonal inom akutsjukvården har uppgett att rutinmässiga frågor skulle underlätta identifikationen av de våldsutsatta kvinnorna visar statistiken att endast 8-10 procent av vårdpersonalen ställer 18

24 frågan på rutin till kvinnor som söker till en akutmottagning (Erickson, Hill & Siegal, 2001). En annan studie som gjordes inom mödravården visar att större delen av de kvinnor som blev tillfrågade om våld i nära relation uppskattade att få frågan ställd på rutin (Höglund, 2010). Genom att rutinmässigt ställa frågan till alla kvinnor som söker till akutmottagningen leder det till att ingen enskild individ känner sig utpekad. Det skulle kunna minska ett eventuellt mörkertal och ge en möjlighet att tidigt kunna upptäcka våldsutsatta kvinnor och erbjuda dem hjälp. Sjuksköterskans ansvar att lyfta frågan Sjuksköterskorna i den här studien angav att de hade ett ansvar att ställa frågan till en kvinna om hon uppvisade tydliga tecken på att ha blivit utsatt för våld. En sjuksköterska uttryckte att det var hens plikt som sjuksköterska att ställa frågan till en kvinna om hon blivit utsatt för våld i en nära relation. Sjuksköterskan ansåg att de på akutmottagningen är vana vid att ställa svåra och komplicerade frågor och att denna fråga inte var värre än någon annan. Att ställa frågan till en kvinna om hon har utsatts för våld i en nära relation väcker många tankar och känslor hos sjuksköterskan då det är ett känsligt ämne och en mycket privat fråga (Lawoko, Sanz, Helström & Castren, 2011). Delade meningar om patientens integritet bedöms vara viktigare än rätten att ställa frågan De intervjuade sjuksköterskorna ansåg i stort utsträckning att det fanns vissa svårigheter med att ställa frågan till en kvinna då frågan är privat och gör intrång på kvinnans integritet. De medgav även ett visst obehag med att ställa frågan då de inte alltid visste vad de skulle göra med svaret. Även patientens reaktion kunde vara en bidragande faktor till varför sjuksköterskorna valde att inte alltid ställa frågan. Denna studie visar att de kvinnor som fått frågan ställd till sig på akutmottagningen reagerade både positivt och negativt. Några av kvinnorna ansåg att frågan var rättfärdigad och att den ska ställas av sjukvårdspersonal. Däremot reagerade några av de tillfrågade med frustration och ilska och kunde inte förstå varför sjuksköterskan skulle ställa den frågan. Denna reaktion hos kvinnan brukar benämnas som en del i normaliseringsprocessen, vilket Holmberg & Enander (2005) beskriver som den process i vilken våld blir ett normalt drag i vardagen och som leder fram till att våldet accepteras och försvaras. 19

25 Sjuksköterskan har ett behov av mer utbildning samt tydligare riktlinjer Något som tydligt framkom i intervjuerna var att samtliga sjuksköterskor efterfrågade mer utbildning i form av föreläsningar och framförallt praktiska övningar i hur frågan ska ställas. Den praktiska övningen skulle ge ökad kompetens och kunskap, vilket sjuksköterskorna ansåg skulle medföra ökat självförtroende och en ökad trygghet i sin roll som sjuksköterska. Utbildningen skulle även leda till ökad beredskap i hur de ska handla om en kvinna anger att hon blivit utsatt för våld. De intervjuade sjuksköterskorna hade olika erfarenhet av utbildning på akutmottagningen, vissa uppgav att de gick på utbildningar regelbundet varje år medan ett flertal av sjuksköterskorna inte kunde minnas att någon utbildning hade erbjudits. För att kunna upptäcka om en kvinna blivit utsatt för våld i en nära relation måste hälso- och sjukvårdspersonal också ha kunskap i hur dessa symtom kan yttra sig på en kvinna. Tidigare studier har visat att våldet inte enbart yttrar sig i fysiska skador som till exempel blåmärken utan kan även ge uttryck som långvarig smärta från mag- och tarmkanalen, psykosomatiska symtom och hjärt- och kärlsjukdomar (Berglund & Heimer, 2016). Detta bekräftar vikten av att sjuksköterskan har kunskapen att se bakom de klassiska symtomen som till exempel blåmärken för att kunna identifiera de våldsutsatta kvinnor som söker sjukvård. Flertalet av de intervjuade sjuksköterskorna efterfrågade ett lättillgängligt och tydligt utformat PM för hur de skulle gå tillväga vid mötet av en kvinna som varit utsatt våld. En av de intervjuade sjuksköterskorna berättade också att hen brukade ta hjälp av mer erfarna kollegor i ämnet vid behov och om det fanns möjlighet till detta. Samtliga sjuksköterskor som intervjuades var överens om att frågan skulle ställas på rutin då det skulle leda till en ökad trygghet och erfarenhet i att ställa frågan. Omvårdnadsteori Omvårdnadsteoretikern Katie Eriksson har studerat lidande vilket inom vårdvetenskaplig forskning är ett begrepp som är ständigt återkommande. På en övergripande nivå inom forskningen innebär lidande att personen upplever sig och sin existens som kränkt, hotad och i vissa fall även förlorad. Katie Eriksson menar att lidandet är ett grundmotiv för vården, det vill säga att lidandet är det som ytterst motiverar all vård. Lidandet kan ses som en kamp mellan det onda och det goda och för att kunna besegra det onda krävs det att lidandet bekräftas (Bidstrup Jörgensen & Östergaard Steenfeldt, 2012). Denna process kan till viss del liknas vid normaliseringsprocessen vilket i stora drag handlar om att en kvinna som dagligen 20

26 blir utsatt för våld tillslut anpassar sig och anser att våldet är motiverat. Sjuksköterskan har därför ett stort ansvar i att se och bekräfta patientens lidande för att på så sätt lindra det. En av sjuksköterskorna berättade om ett möte med en våldsutsatt kvinna, där kvinnan reagerat med frustration, förnekelse och ilska efter att hon fått frågan om hon utsatts för våld i en nära relation. Denna situation skulle kunna visa att kvinnan förnekade sitt lidande och ännu inte hade valt att ta kampen för att komma ur det. Flertalet av sjuksköterskorna uttryckte en vilja att hjälpa de kvinnor där de fanns synliga tecken på förekommande våld. Svårigheten med att bekräfta kvinnans lidande är att hon i de flesta fallen väljer att neka sin våldsutsatthet. För att en sjuksköterska ska få möjlighet att bekräfta och hjälpa en kvinna ur sitt lidande måste kvinnan själv vara medveten om sin situation, ha en insikt i vad som orsakar lidandet och vilja genomgå en förändring. Lidandet behöver inte alltid vara relaterat till fysisk smärta, det kan också handla om skam, förlust av värdighet och en strävan efter att uppnå värdighet (Bidstrup Jörgensen & Östergaard Steenfeldt, 2012). Eftersom våldet inte alltid yttrar sig genom synliga symtom är det av stor vikt att sjuksköterskan frågar samtliga kvinnor som söker till akutmottagningen om de utsatts för våld i en nära relation. Studiens resultat har påvisat att sjuksköterskan endast ställer frågan om synliga symtom förekommer, utsatta kvinnor utan synliga tecken från våld kan därför försummas och de står kvar utan hjälp. På så sätt krävs en samverkan mellan patient och sjuksköterska för att lidandet ska lindras. Metoddiskussion Svaren som erhölls av sjuksköterskorna var deras personliga tankar och åsikter vilket ger en giltighet då de möter studiens syfte. Det är däremot svårt att beskriva resultatet som överförbart då det rör sig om en mindre grupps åsikter (Lundman & Hällgren Graneheim, 2012). Validiteten i en kvalitativ studie kan diskuteras utifrån två begrepp; trovärdighet och överförbarhet. För att uppnå en trovärdighet är det av stor vikt att studiens metod ger en tillräckligt täckande bild av det som ska granskas. I en kvalitativ studie är det läsaren som bedömer vad i resultatets som kan tillämpas och om resultatet är överförbart. I denna studie användes en intervjuguide med tydligt utformade frågor kopplat till frågeställningar och syfte. Studiens trovärdighet kan även diskuteras utifrån att författarna till studien har grundläggande kunskaper inom ämnet våld i nära relation från sjuksköterskeprogrammet. I och med detta har 21

27 författarna redan en bild av det fenomen som har studerats. Denna förförståelse inkluderar även tidigare erfarenhet, teoretisk kunskap och förutfattade meningar som är viktiga att beakta under studiens gång (Lundman & Hällgren Graneheim, 2012). Förförståelsen kan till viss del ha påverkat hur resultatet har tolkats. Intervjuerna varade under kortare tid än väntat och var relativt få i antalet. Fler följdfrågor hade kunnat göra att intervjuerna blivit längre och mer djupgående. Forskningsetiska överväganden tillgodosågs av författarna och de intervjuade fick information om att materialet behandlades konfidentiellt. Trovärdigheten stärks då en relevant metod för studiens syfte har använts (Lundman & Hällgren Graneheim, 2012). Syftet med denna studie är att undersöka sjuksköterskors upplevelser kring att ställa frågan till en kvinna om hon utsatts för våld i en nära relation. Detta studerades genom att för ämnet relevanta intervjufrågor utformades som sedan ställdes till sjuksköterskorna. Kliniska implikationer För att sjuksköterskan ska ställa frågan om en kvinna utsatts för våld i en nära relation krävs det mer kunskap och utbildning i ämnet. För att sjuksköterskan ska bli trygg i att ställa frågan bör arbetsplatsen erbjuda utbildning och tydliga riktlinjer för att öka de anställdas beredskap. Sjuksköterskeprogrammen i landet bör enas om ett gemensamt sätt att lyfta ämnet så att blivande sjuksköterskor redan innan de blivit verksamma inom vården erhållit utbildning i ämnet. Även mer forskning inom området ökar kunskapen och beredskapen för hur man ska bemöta och hjälpa våldsutsatta kvinnor. Slutsats Studien visar på att det råder en osäkerhet hos de intervjuade sjuksköterskorna i situationen där de ska ställa frågan till en patient om hon utsatts för våld i en nära relation. Det råder en delad mening hos sjuksköterskorna huruvida frågan ska ställas på rutin eller vid synlig misstanke. Osäkerheten bottnar i att sjuksköterskorna har för lite kunskap inom ämnet. Samtliga sjuksköterskor var överens om att mer kunskap och utbildning är befogat för att känna trygghet i att ställa frågan. Våld i en nära relation är ett känsloladdat begrepp som väcker många tankar och känslor. Studien har även visat att sjuksköterskorna upplever en oro 22

28 inför patientens reaktion. För att stärka sjuksköterskan i sin roll i att identifiera våldsutsatta kvinnor som söker till akutmottagningen krävs det mer utbildning och tydligare riktlinjer. 23

29 REFERENSLISTA Berglund, A. & Heimer, G. (2016). Att ha varit utsatt för våld ökar risken för ohälsa senare i livet. Läkartidningen, 113(2016), 1-6. Berglund, A. & Stenson, K. (2010). Att ställa frågan om våld. A. Berglund & G. Heimer (Red.). Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen (1. Upp., ss 19-28). Uppsala: Nationellt Centrum för Kvinnofrid. Berglund, A. & Stenson, K. (2010). Att ställa frågan om våld. Utdrag ur NCK rapport 2010:04. Uppsala universitet. Hämtad 7 april, 2016, från _Vaga_fraga.pdf# utma= & utmb= & utmc=1& utmx=- & utmz= utmcsr=google utmccn=%28organic%29 utmcmd=organic utmct r=%28not%20provided%29& utmv=-& utmk= Bidstrup Jörgensen, B. & Östergaard Steenfeldt, V. (2012). Omvårdnadsteori som referensram i forskning och utveckling. Stockholm: Liber. Birkler, J. (2008). Vetenskapsteori, en grundbok. Stockholm: Liber. Bonomi AE, Anderson ML, Reid RJ & Rivara FP. (2009). Medical and psychosocial diagnoses in Women With a History of Intimate partner Violence. Arch Intern Med. 169 (no18), s Codex - regler och riktlinjer för forskning. (2016). Informerat samtycke. Uppsala: Centrum för forskning - och bioetik. Hämtad 25 maj, 2016, från Erickson MJ, Hill TD. & Siegal RM. (2001). Barriers to domestic Violence Screening in the pediatric Setting. Pediatrics, 108,

30 Frenzell, A. (2014). Brott i nära relationer, en nationell kartläggning. Rapport 2014:8. Brottsförebyggande rådet. Hämtad 7 april, 2016, från: ara_relationer.pdf Förenta nationerna. (1993). Deklarationen om avskaffande av allt våld mot kvinnor. New York: Förenta nationerna. Hämtad 14 november, 2016, från Glass N, Hopkins J, Dearwater S & Campbell J (2001). Intimate partner Violence Screening and Intervention: data from Eleven pennsylvania and California Community Hospital Emergency departments. Journal of Emergency Nursing. 27(2), Holmberg, C & Enander, V. (2005). Varför går hon? Om misshandlade kvinnors uppbrottsprocesser. Ystad: Kabusa böcker. Häggblom, A. M. & Möller, A. R. (2006). On a life-saving mission: Nurses' willingness to encounter with intimate partner abuse. Qual Health Research, 16(8), DOI: / Höglund, A. T. (2010). Genusperspektiv på att rutinmässigt tillfråga kvinnor om våld i nära relationer. A. Berglund & G. Heimer (Red.) Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen (1. Upp., ss ). Uppsala: Nationellt Centrum för Kvinnofrid. Kvale, S. & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Lawoko, S., Sanz,S., Helström, L. & Castren, M. (2011). Screening for Intimate Partner Violence against Women in Healthcare Sweden: Prevalence and Determinants. International Scholarly Research Network (ISRN) Nursing. 5(2011). doi: /2011/ Lundman, B. & Hällgren-Graneheim, U. (2012). Kvalitativ innehållsanalys. I M. Granskär & B. Höglund-Nielsen (Red.) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvården (2. uppl., ss ). Lund: Studentlitteratur AB. 25

31 Magne Holme, I. & Krohn Solvang, B. (2008). Forsknigsmetodik. Lund: Studentlitteratur. Nationellt centrum för kvinnofrid (2010). Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen. Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid. Nationellt centrum för kvinnofrid. (2016). Medicinska och psykosociala konsekvenser av våld i nära relationer. Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid. Hämtad 14 november, 2016, från Nationellt centrum för kvinnofrid (2014). Våld i nära relationer. Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid. Hämtad 7 april, 2016, från _nara_relationer_amnesguide/ Rying, M. (2001). Dödligt våld mot kvinnor i nära relation. Brå-rapport 2001:11. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Sharps, P W., Koziol-McLain, J., Campbell, J., McFarlane, J., Sahcs, C. & Xu, X. (2001). Health Care providers Missed opportunites for preventing Femicide. Preventive Medicine. 33, Socialstyrelsen. (2016). Våld i nära relationer. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 7 april, 2016, från Svensk sjuksköterskeförening. (2014). ICNs etiska kod för sjuksköterskor. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. Vetenskapsrådet. (2016). Etik. Stockholm: Vetenskapsrådet. Hämtad 25 maj, 2016, från 26

32 BILAGA 1 Intervjufrågor Fråga 1 Har du någon gång ställt frågan till en kvinna som sökt till din akutmottagning om hon utsatts för våld i nära relation? Följdfrågor Om ja, varför ställde frågan? Om nej, varför ställde du inte frågan? Om ja, hur upplevde du att det var att ställa frågan? Fråga 2 Hur uppfattade du att patienten reagerade på att få frågan? Fråga 3 Vilka riktlinjer och verktyg finns det på din arbetsplats för hur du ska gå tillväga om en kvinna blivit utsatt för våld i nära relation? Fråga 4 Vilka verktyg behöver du för att kunna ställa frågan om våld i en nära relation till en kvinna som söker till din akutmottagning? Fråga 5 Vad tror du skulle kunna göra att fler ställer frågan om våld i nära relation? 27

33 BILAGA 2 Informationsbrev Härmed tillfrågas Du om deltagande i en studie Syfte och nytta Syftet med denna studie är att undersöka hur sjuksköterskor på en akutmottagning upplever att det är att ställa frågan om en kvinna är utsatt för våld i en nära relation samt hur sjuksköterskan uppfattar att kvinnan upplever att det är att få frågan. Syftet är även att fråga sjuksköterskorna om de tycker att de har rätt verktyg till att kunna ställa frågan. Hur studien går till Om du vill medverka i studien innebär det att du blir intervjuad under ca 30 minuter. Intervjuerna kommer att spelas in och sedan att skrivas ut och är då avidentifierade. Deltagandet är frivilligt. Du kan när som helst under studiens gång avbryta ditt deltagande utan att ange skäl till detta. Hur data behandlas Dina svar kommer att behandlas så att inte obehöriga kan ta del av dem. Resultatet av intervjuerna kommer att sammanställas så inga enskilda personer kommer att identifieras. Resultatet av undersökningen kommer att presenteras i en uppsats inom Sjuksköterskeprogrammet vid Uppsala Universitet. Om du undrar över något är Du välkommen att kontakta oss. Ellen Oscarsson Ellen.oscarsson@hotmail.com Louise Oscarson Louise.oscarson@gmail.com Handledare: Annika Åhs annika.ahs@pubcare.uu.se 28