Utarbetande av avfallshanteringsföreskrifter

Transkript

1 Henna Luukkonen, Tuulia Innala, Marko Nurmikolu Utarbetande av avfallshanteringsföreskrifter Handbok om kommunala avfallshanteringsföreskrifter för beredare och beslutsfattare

2 FÖRFATTARE Henna Luukkonen Tuulia Innala Marko Nurmikolu BILDER Hannu Bask, Tuulia Innala, Suvi-Tuuli Kankaanpää, Jenni-Justiina Niemi 1 svenska upplagan ISBN (pdf) Suomen Kuntaliitto Helsinki 2014 Suomen Kuntaliitto Toinen linja 14, Helsinki PL 200, Helsinki Puh Faksi

3 Innehåll DEL 1 Anvisningar om avfallshanterings föreskrifter Handbok om att utarbeta kommunala avfallshanteringsföreskrifter Disposition och användning av mallen Disposition Hur man använder handboken De viktigaste ändringarna i avfallslagen med tanke på avfallshanteringsföreskrifterna Om vad kan avfallshanteringsföreskrifter utfärdas? Avfallshanteringsföreskrifternas förhållande till lagstiftningen och andra kommunala föreskrifter Lagstiftning Kommunala föreskrifter Avfallstaxan kompletterar avfallshanteringsföreskrifterna Beredning och godkännande av avfallshanterings föreskrifterna...12 DEL 2 Mall för avfallshanteringsföreskrifter Allmän del Vad är avfallshanteringsföreskrifter och varför utfärdas de? Prioriteringsordning Kommunens ansvar att ordna hantering av kommunalt avfall Myndighetsuppgifter, tillsyn och praktiskt utförande inom avfallshanteringen Insamling av avfall Avfallstransport Slam som uppkommer vid boende och övrigt slam som omfattas av kommunens hantering av kommunalt avfall Avfallshantering för näringsverksamhet Producentansvar Farligt avfall Bygg- och rivningsavfall Förebyggande av nedskräpning De viktigaste ändringarna som gäller avfallshanterings-föreskrifterna Närmare information Kommunala avfallshanteringsföreskrifter...38 Kapitel 1 Tillämpningsområde och allmänna skyldigheter...38 Kapitel 2 Anslutning till kommunens avfallshanteringssystem...43 Kapitel 3 Insamling av avfall på fastigheten...52 Kapitel 4 Egen behandling och återvinning av avfall...62 Kapitel 5 Sopkärl...67 Kapitel 6 Insamlingsplatser för avfall...74 Kapitel 7 Avfallstransport...77 Kapitel 8 Slam som uppkommer vid boende och övrigt slam som omfattas av kommunens hantering av kommunalt avfall...82 Kapitel 9 Förebyggande av nedskräpning...88 Kapitel 10 Farligt avfall och specialavfall...90 Kapitel 11 Övriga föreskrifter

4 Utarbetande av avfallshanteringsföreskrifter 4

5 DEL 1 Anvisningar om avfallshanteringsföreskrifter 1 Handbok om att utarbeta kommunala avfallshanteringsföreskrifter Utarbetandet av avfallshanteringsföreskrifter bygger på 91 i avfallslagen (646/2011). Föreskrifterna är ett redskap för att verkställa avfallslagen med beaktande av de lokala förhållandena. Dessutom är de ett viktigt redskap och styrmedel för att få avfallshanteringen i kommunerna att fungera i praktiken. Syftet med denna handbok är att stödja beredningen av kommunala avfallshanteringsföreskrifter och beslutsfattandet utgående från den reviderade avfallslagstiftningen samt med beaktande av de regionala och lokala särdragen. Avsikten har varit att få till stånd en mall som betjänar de kommunala avfallshanteringsmyndigheterna så att föreskrifterna bemöter olika parter runt om i Finland jämlikt, dock med beaktande av lokala och regionala särdrag. Avfallshanteringsmyndigheterna beslutar självständigt om de kommunala avfallshanteringsföreskrifterna. Men det är viktigt att alla föreskrifter för olika områden riktar skyldigheterna, som är preciseringar av avfallslagstiftningen, till kommuninvånarna och avfallshanteringens aktörer på ett jämlikt sätt i hela landet. Därför rekommenderar vi att kommunerna följer dispositionen i mallen. I själva föreskrifterna är det synnerligen viktigt att man gör avväganden från fall till fall. Behovet att uppdatera avfallshanteringsföreskrifterna och samtidigt mallen för dessa bygger på de förändrade kraven i den nya avfallslagen. Målet är att förebygga fara och skada för hälsan och miljön som avfall och avfallshanteringen medför. Genom dessa mallföreskrifter främjas prioriteringsordningen i avfallslagen: minskning av avfallets mängd och skadlighet (förebyggande), förberedelse för återanvändning och materialåtervinning. I mallföreskrifterna beaktas också avfallshanteringens allmänna kostnadseffekter och här förutses hur bestämmelserna om utvidgning av producentansvaret för förpackningar påverkar kommunens hantering av kommunalt avfall. Handboken är utarbetad inom Kommunförbundets projekt om uppdatering av mallen för avfallshanteringsföreskrifter. Styrgruppen bestod av följande medlemmar: Tuulia Innala, Finlands Kommunförbund rf (ordförande) Riitta Levinen, miljöministeriet Leena Rautiainen, Kymen jätelautakunta (avfallsnämnden i Kymmene) Leena Eränkö, Avfallsverksföreningen rf Johanna Routio, HRM avfallshantering Henna Luukkonen, Finlands Kommunförbund rf (sekreterare) 5

6 Utarbetande av avfallshanteringsföreskrifter Dessutom deltog andra sakkunniga hos samarbetspartnerna. En mindre sakkunniggrupp bestående av företrädare för Finlands Kommunförbund, Avfallsverksföreningen och HRM avfallshantering har utarbetat innehållet i föreskrifterna. Omarbetningen av avfallshanteringsföreskrifterna hos Kymen jätelautakunta var pilotprojekt. Under handboksprojektet hölls en workshop för avfallshanteringsmyndigheter, kommunala miljövårdsmyndigheter och företrädare för kommunala avfallsverk. Kommunsektorn var målgrupp, för workshopen ville kartlägga vilka önskemål och behov kommunerna har i fråga om den nya mallen för avfallshanteringsföreskrifter. Ett utkast till handboken sändes för kommentarer till exempelvis avfallshanteringsmyndigheter, kommunala avfallsverk, ministerier, närings-, trafik- och miljöcentraler, intresseorganisationer och företag i avfallsbranschen. Avsikten var att få synpunkter på bred front angående mallens innehåll och tillämplighet. 2 Disposition och användning av mallen 2.1 Disposition Mallen består av två delar: en allmän informativ del och egentliga avfallshanteringsföreskrifter. Den allmänna delen kan också kallas något annat. De två delarna motiveras med att det i de egentliga avfallshanteringsföreskrifterna inte är ändamålsenligt att införa bestämmelser ur lagstiftningen, t.ex. avfallslagen och avfallsförordningen (179/2012), som inte kräver precisering och som lagstiftaren har utarbetat så att de är oberoende av regionala och lokala förhållanden. Eftersom det har upplevts viktigt att bestämmelser direkt ur lagen presenteras på ett lättfattligt sätt, utarbetades för denna mall en allmän del där några av lagbestämmelserna och principerna lyfts fram. De egentliga avfallshanteringsföreskrifterna är därför föreskrifter som uttryckligen kompletterar lagstiftningen. Den allmänna delen behandlar exempelvis föreskrifternas syfte, kommunalt anordnad avfallshantering och skyldigheterna i sammanhanget, avfallsinsamling, producentansvar och förebyggande av nedskräpning. De egentliga föreskrifterna är uppbyggda i enlighet med avfallshanteringskedjan. Föreskrifterna i första kapitlet gäller anslutning till det kommunala avfallshanteringssystemet. Sedan följer föreskrifter om avfallsinsamling, sopkärl och avfallstransport. Ämnesområden som gäller avfall som ska behandlas särskilt eller som gäller enbart en del av kommunens aktörer eller invånare, t.ex. frågor om slam som uppkommer vid boende, finns i separata kapitel i slutet av föreskrifterna. 2.2 Hur man använder handboken Mallen visar exempel på innehåll i föreskrifterna. Kommunerna kan tillämpa och bearbeta exemplen efter de lokala och regionala förhållandena och skräddarsy dem för olika situationer. Alla exemplen behöver nödvändigtvis inte införas i kommunens egna föreskrifter och dessutom kan kommunen behöva ta med annat än vad som framgår av handboken. I anslutning till varje ämnesområde i den allmänna delen och till paragrafen i de egentliga föreskrifterna ges bakgrundsinformation om innehållet i fråga, motiveringar och anvisningar 6

7 för hur innehållet kan formuleras. Vidare tas det upp alternativ som anknyter till innehållet. I en del av bakgrundstexterna behandlas också den lagstiftning som exemplet bygger på. Texterna är placerade i blå rutor enligt följande: Texten i den blå rutan är bakgrund till de föreskrifter som följer strax efter. Här behandlas behov och grunder när det gäller innehållet i föreskrifterna. De blå rutorna eller texten i dem ska inte införas i de kommunala avfallshanteringsföreskrifterna. Motiveringar till de utfärdade föreskrifterna tas vid behov upp i en motiveringspromemoria. De punkter som behöver ändras eller kompletteras för de avfallshanteringsföreskrifter som tillämpas i kommunen/området är skrivna med grönt inom klammer [exempel]. En punkt som kan behöva kompletteras är exempelvis namnet på den myndighet som utövar tillsyn över avfallshanteringsföreskrifterna. Inom klammer anges också exempel på innehåll som är beroende av kommande lagstiftning. Dessa textavsnitt bör bearbetas när innehållet i lagstiftningen i fråga är klart. I exempeltexterna och exempelföreskrifterna finns också meningar inom parentes (exempel) som kommunen kan använda vid behov. Rekommendationen är att alla använder nationellt enhetliga termer. Definitionerna i avfallslagen och avfallsförordningen ska användas i den form de anges där. Avfallsverksföreningen har sammanställt en rekommendationen om terminologin och den kan fås på adressen: 3 De viktigaste ändringarna i avfallslagen med tanke på avfallshanteringsföreskrifterna I och med att den nya avfallslagen trädde i kraft gällde inte längre de punkter i de kommunala avfallshanteringsföreskrifterna som stod i strid med den nya lagen. Ett exempel är föreskrifterna om skyldigheter för näringsutövare att sortera och samla in avfall separat. Bestämmelserna i avfallslagen ändrades så mycket att det är nödvändigt att kommunerna uppdaterar sina avfallshanteringsföreskrifter så att de följer kraven i den nya lagen. I det följande presenteras de viktigaste lagändringarna som berör de kommunala avfallshanteringsföreskrifterna. Den nya avfallslagen förde med sig en något ändrad begreppsapparat. De begrepp som gäller behandling av avfall preciserades. Behandling av avfall innebär återvinning och bortskaffande av avfall. Med bortskaffande av avfall avses sådan behandling av avfall som inte är återvinning, t.ex. deponering på en avstjälpningsplats eller förbränning utan energiutvinning. Återvinning av avfall inbegriper materialåtervinning samt annan återvinning. Med materialåtervinning avses ändå inte energiåtervinning eller upparbetning av avfall till bränsle. Ett nyinfört begrepp är fastighetsvis avfallstransport som ersätter begreppet ordnad avfallstransport i den gamla lagen. Likaså har avtalsbaserad avfallstransport ersatts av avfallstransport som fastighetsinnehavaren ordnar. Det tidigare begreppet problemavfall har ersatts av det mer beskrivande farligt avfall som också harmoniserar med Europeiska unionens lagstiftning. En av de viktigaste ändringarna var att kommunens bestämmande inflytande begränsades till främst sådant avfall som omfattas av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering, 7

8 Utarbetande av avfallshanteringsföreskrifter som t.ex. avfall som uppkommer i stadigvarande bostäder och annat jämförbart kommunalt avfall. Kommunens bestämmande inflytande gäller alltså inte längre exempelvis avfall som uppkommer i näringsverksamhet, utom i fråga om föreskrifter om tekniska krav på lämplig behandling och hantering av allmänt avfall. Å andra sidan utvidgades kommunens skyldighet att ordna avfallshantering till att gälla exempelvis allt kommunalt avfall från social- och hälsovården och utbildningsverksamheten, också från privat serviceverksamhet. Den nya avfallslagen ger dessutom kommunen skyldighet att ordna avfallshantering i andra hand (33 ). Avsikten är att trygga tillgången på avfallshanteringstjänster för varje avfallsproducent som inte kan få dessa tjänster på rimliga villkor på marknaden. Sålunda omfattas en del av avfallet från näringsverksamheten fortsättningsvis av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering. Detta förutsätter dock att avfallsproducenten särskilt ber om det och att ett avtal om saken ingås. Det faktum att avfallshanteringen av förpackningsavfall stegvis överförs helt och hållet på producenternas ansvar är en viktig omständighet med tanke på avfallshanteringsföreskrifterna. Överföringen sker och En stor del av det avfall som sorteras på fastigheten och samlas in separat och som kan återvinnas eller materialåtervinnas är uttryckligen förpackningsavfall. När ansvaret för förpackningsavfallet övergår till producenterna blir dessa skyldiga att ordna områdesvisa mottagningsplatser för förpackningsavfall. Producenterna kan om de så vill ordna fastighetsvis avfallstransport för förpackningsavfallet. Kommunen har rätt att ordna insamling av förpackningsavfall som komplement till producenternas insamling samt fastighetsvis avfallstransport, vilket ska beaktas i avfallshanteringsföreskrifterna. Kommunen kan fortsättningsvis påföra fastigheterna skyldigheter att sortera och separat samla in avfall efter att producentansvaret för förpackningsavfall har utvidgats. Kommunen ska alltid tillsammans med producenterna överlägga frågan om påförande av skyldigheter att sortera och separat samla in avfall och om ordnande av kompletterande insamling. 4 Om vad kan avfallshanteringsföreskrifter utfärdas? Enligt 91 i avfallslagen får kommunen utfärda för verkställigheten av denna lag behövliga allmänna föreskrifter som är påkallade av de lokala förhållandena och gäller kommunen eller någon del av den. Bakgrunden till de primära operativa skyldigheterna i avfallshanteringsföreskrifterna finns särskilt i avfallslagens 8, 13, 15, 32, 34, 35, 40 och 41. Kommunens bestämmande inflytande gäller främst avfall som omfattas av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering och som definieras i 32 i avfallslagen. AvfallsL 32. Kommunens skyldighet att ordna avfallshantering Kommunen ska ordna hanteringen av följande slag av avfall som inte är farligt avfall: 1) avfall från stadigvarande bostäder, fritidsbostäder, internat och annat boende, inbegripet slam från slamavskiljare och samlingsbrunnar, 2) kommunalt avfall från social- och hälsovården och utbildningsverksamheten, 3) kommunalt avfall från statens, kommuners, församlingars och andra offentligrättsliga samfunds samt offentligrättsliga föreningars förvaltning och servicefunktioner, när det inte är avfall som avses i 2 punkten, 8

9 4) sådant kommunalt avfall från affärslokaler som samlas in på fastigheten tillsammans med avfall enligt 1 3 punkten, 5) annat kommunalt avfall som samlas in tillsammans med avfall enligt 1 4 punkten inom ramen för ett områdesvist sopsugsystem eller något motsvarande insamlingssystem. Kommunen ska dessutom ordna mottagningen och behandlingen av farligt avfall från boende. Kommunen är ansvarig för att ordna mottagningen och behandlingen av farligt avfall från jord- och skogsbruket, om det inte är fråga om oskäliga avfallsmängder. Kommunens skyldighet enligt 1 och 2 mom. gäller inte avfall som i enlighet med 6 eller 7 kap. förs till avfallshantering som producenten eller distributören ordnar. Närmare bestämmelser om vad och vilken verksamhet det avfall som avses i 1 mom. inbegriper får utfärdas genom förordning av statsrådet Avfallshanteringsföreskrifterna kan gälla ordnande av operativ avfallshantering, minskning av mängden avfall som uppkommer, motarbetande av hälso- och miljöolägenheter i anslutning till avfall och avfallshantering, avfallssortering samt ordnande av insamling, transport och behandling av avfall. Föreskrifterna kan också gälla tekniska krav inom avfallshanteringen, såsom beskaffenheten hos sopkärl eller materiel för avfallstransport och tillåtna lastningstider. I syfte att förhindra nedskräpning kan föreskrifter som preciserar avfallslagen utfärdas exempelvis om arrangerande av offentliga tillställningar. Enligt avfallslagen är egen behandling av avfall inte tillåten, om inte avfallshanteringsföreskrifterna separat ger denna möjlighet (eller miljöskyddsföreskrifterna). Därför kan egen småskalig behandling av avfall på fastigheten, t.ex. kompostering av bioavfall, vara tillåten enligt avfallshanteringsföreskrifterna. Likaså kan det enligt avfallshanteringsföreskrifterna vara tillåtet att transportera avfall som omfattas av kommunens hantering av kommunalt avfall men som inte passar för fastighetsvis avfallstransport, t.ex. skrymmande avfall, på något annat sätt till en mottagningsplats som hör till det kommunala avfallshanteringssystemet. I avfallshanteringsföreskrifterna kan avfallstransportörens skyldighet att lämna uppgifter enligt 39 i avfallslagen preciseras. Det kan till exempel föreskrivas att uppgifterna i fråga ska lämnas i en viss form, exempelvis i en form som kan bearbetas elektroniskt, och vid vissa tidpunkter. Dessutom är det viktigt att i föreskrifterna ange vilken myndighet som beviljar tillstånd att avvika från de kommunala avfallshanteringsföreskrifterna. Till vissa delar kan föreskrifter utfärdas också om avfall som inte omfattas av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering, såsom avfall från näringsverksamhet. Kommunens bestämmande inflytande gäller dock enbart praktiska arrangemang och tekniska krav i fråga om insamlingen, mottagningen och transporten av avfallet. Föreskrifterna ska bindas till hälso- och miljöskyddsaspekter som beror på okontrollerad behandling av avfall. Därför får det utfärdas föreskrifter om var sopkärl ska placeras, men inte exempelvis om vart avfallet från näringsverksamheten ska transporteras. 9

10 Utarbetande av avfallshanteringsföreskrifter 5 Avfallshanteringsföreskrifternas förhållande till lagstiftningen och andra kommunala föreskrifter 5.1 Lagstiftning Avfallshanteringsföreskrifterna och övriga föreskrifter som kommunen utfärdar preciserar bestämmelserna i lagstiftningen. De kommunala avfallshanteringsföreskrifterna får inte stå i strid med avfallslagen eller statsrådets förordningar. Hierarkiskt går lag före förordning och förordning före föreskrifter oberoende av deras inbördes förhållande i lagstiftningen. Det strängaste kravet ska alltid följas. Avfallshanteringsföreskrifterna får inte vara orimliga eller leda till ett orimligt slutresultat. De ska stå i rätt proportion till den eftersträvade nyttan och också i övrigt stå i samklang med de allmänna miljörättsliga principerna. 5.2 Kommunala föreskrifter Kommunala föreskrifter som motsvarar avfallshanteringsföreskrifterna är miljöskyddsföreskrifterna, byggnadsordningen och hälsoskyddsordningen. När avfallshanteringsföreskrifterna bereds ska man utreda logiken i kommunens miljöskyddsföreskrifter och byggnadsordning och samklangen mellan dem samt frågan om tillsynsbefogenheter. För att undvika överlappande föreskrifter och tillsyn bör avfallshanteringsföreskrifterna beredas i samråd med myndigheterna i fråga. Föreskrifterna ska komplettera varandra. Miljöskyddsföreskrifter Kommunerna har med stöd av 19 i miljöskyddslagen (86/2000) möjlighet att utfärda sådana allmänna föreskrifter som är påkallade av de lokala förhållandena och som gäller kommunen eller någon del av den, för verkställigheten av miljöskyddslagen. Föreskrifterna får inte gälla verksamhet som är tillståndspliktig enligt miljöskyddslagen eller anmälningspliktig eller försvarsmaktens verksamhet. Miljöskyddsföreskrifterna kan också gälla verksamhet där det uppkommer avfall om det kan medföra förorening av miljön. Miljöskyddsföreskrifter kan utfärdas om åtgärder, begränsningar och konstruktioner som hindrar utsläpp och skadeverkningar av sådana. De kan gälla till exempel reningsmetoder för avloppsvatten eller avståndskrav i vissa sjöars och vattendrags strandområden, begränsning av biltvätt i vissa områden och obligatoriska oljeavskiljningsbrunnar på tvättplatserna samt andra motsvarande omständigheter. Miljöskyddsföreskrifter kan utfärdas om hur verksamheter ska förläggas miljövänligt också utanför ett detaljplaneområde. Föreskrifterna kan exempelvis begränsa förläggningen av miljöförstörande verksamheter till områden där grundvatten bildas eller nära sjöar och vattendrag. Likaså kan de förbjuda att avloppsvatten avleds i marken exempelvis i tätt bebyggda strandområden eller i grundvattenområden. De kommunala miljöskyddsföreskrifterna kan specificeras och riktas regionalt när det gäller krav på rening av hushållsavloppsvatten. Föreskrifter kan vidare utfärdas om att uppgifter ska lämnas till miljövårdsmyndigheten. Uppgifter kan krävas till exempel om underjordiska oljecisterner och vattenklosetter som inte är anslutna till avlopp. 10

11 Jämfört med miljöskyddsföreskrifterna gäller avfallshanteringsföreskrifterna främst hur den operativa avfallshanteringen ska ordnas. Avfallshanteringsföreskrifter utfärdas främst i syfte att avvärja olägenheter för miljön och hälsan eller risker för sådana. Föreskrifter kan också utfärdas om åtgärder som förhindrar nedskräpning. Eftersom bestämmelser om nedskräpning ingår i avfallslagen, är det naturligt att närmare beskriva nedskräpning i de kommunala avfallshanteringsföreskrifterna. I första hand reglerar avfallshanteringsföreskrifterna hur avfallshanteringen ska ordnas och tekniskt genomföras, medan miljöskyddsföreskrifterna enbart tar upp föreskrifter som ska hindra miljöförorening som uppkommer av avfall. Inte heller i detta fall får föreskrifterna stå i strid med varandra. I Kommunförbundets handbok Kunnan ympäristönsuojelumääräykset behandlas innehållet i kommunala miljöskyddsföreskrifter: ymparisto/ymparistonsuojelu/kunta/ysmaaraykset/documents/kunnan_ymparistonsuojelumaaraykset.pdf Byggnadsordning Enligt 14 i markanvändnings- och bygglagen (132/1999) ska byggnadsordningen först och främst innehålla föreskrifter som förutsätts av de lokala förhållandena och bidra till att målen i lagen nås. Föreskrifterna kan gälla byggplatser, byggnaders storlek och placering, anpassningen av byggnader till miljön, byggsättet, planteringar, inhägnader och andra konstruktioner, vården av den byggda miljön, ordnandet av vatten och avlopp, definieringen av ett område i behov av planering samt andra lokala byggomständigheter som kan jämställas med dessa. Föreskrifterna i byggnadsordningen gäller alltid byggande och behov under byggtiden. Medan avfallshanteringsföreskrifterna kan gälla tekniska krav inom avfallshanteringen såsom beskaffenheten hos sopkärl eller transportmateriel och tillåtna tider för tömning av sopkärlen på fastigheterna, kan föreskrifterna i byggnadsordningen gälla byggande av nödvändiga konstruktioner för avfallshantering på fastigheterna. Föreskrifterna kan vid behov gälla utrymmesarrangemang, infart till byggplatsen och anpassning till omgivningen. Föreskrifter om kompostering och förläggning av komposter kan också ingå i byggnadsordningen. Genom byggnadsordningen kan kommunen se till att de områdesvisa insamlingsplatserna är snygga och bättre smälter in i omgivningen och, för att miljöolägenheter ska undvikas, styra byggandet av insamlingsplatserna. Byggnadsordningen kan ändå inte styra ordnandet av avfallshanteringen. Om kommunen så vill kan den meddela föreskrifter också om avfallshanteringen på byggarbetsplatser. Allmänt taget är föreskrifterna i byggnadsordningarna mycket allmänt hållna för närvarande, som till exempel att avfallshanteringen på byggarbetsplatser bör vara systematisk eller att byggarbetsplatserna bör vara tillräckligt utrustade för avfallshantering. Kommunförbundets handbok om utarbetande av byggnadsordning kan laddas ned på adressen: 11

12 Utarbetande av avfallshanteringsföreskrifter Hälsoskyddsordning Enligt 51 3 mom. i hälsoskyddslagen (763/1994) kan den kommunala hälsoskyddsmyndigheten meddela allmänna föreskrifter i syfte att förebygga sanitär olägenhet och övervaka de sanitära förhållandena (hälsoskyddsordning). I det förstnämnda syftet kan kommunen exempelvis förbjuda utfodring av fåglar på separat angivna områden. Föreskrifterna kan också styra avfallshanteringen inom torgförsäljningen och ge anvisningar om avfallshantering vid offentliga tillställningar, nedgrävning av djur och utläggande av åtel. 5.3 Avfallstaxan kompletterar avfallshanteringsföreskrifterna Lagstiftningen och den kommunala föreskriftssamlingen samt avfallshanteringsföreskrifterna och den avfallstaxa som kommunen godkänt ska bilda en sammanhängande helhet. Godkännandet av avfallstaxan är en myndighetsuppgift som hör till avfallshanteringsmyndigheten. Avfallshanteringsföreskrifterna och avfallstaxan kompletterar varandra. Ibland bör man avgöra från fall till fall om en omständighet ska tas upp i avfallshanteringsföreskrifterna eller i avfallstaxan. 6 Beredning och godkännande av avfallshanterings föreskrifterna De kommunala avfallshanteringsföreskrifterna bereds och godkänns enligt 23 i avfallslagen av den avfallshanteringsmyndighet som kommunen utser. Rekommendationen är att företrädare för alla de kommuner där avfallshanteringsföreskrifterna ska tillämpas deltar i utarbetandet av föreskrifterna. I detta arbete bör gärna också de myndigheter delta som utövar tillsyn över föreskrifterna, det vill säga i praktiken de kommunala miljövårdsmyndigheterna. Dessa kan t.ex. vara företrädare för den egna kommunen vid beredningen av föreskrifterna. Att tillsynsmyndigheten deltar är viktigt för att man ska kunna bedöma avfallshanteringsföreskrifternas effekter på tillsynsarbetet. Vid behov kan också den kommunala hälsoskyddsmyndigheten konsulteras. Beredningen ska samarbeta med det kommunala avfallsverket eller någon annan instans som svarar för den kommunala avfallshanteringen, eftersom det är aktören i fråga som i allmänhet sköter den praktiska avfallshanteringen i enlighet med avfallshanteringsföreskrifterna. När det gäller producentansvar ska beredningen förhandla med producenterna så mycket som det behövs. Detsamma gäller övriga företag, som till exempel avfallstransportörerna. Aktörer inom den privata sektorn bör ges tillräckligt med tid att uttala sig. Rekommendationen är att en motiveringspromemoria utarbetas i anslutning till avfallshanteringsföreskrifterna. Den kan vara till nytta vid den praktiska tillämpningen av föreskrifterna. Där motiveras varje föreskrift, särskilt de föreskrifter som bygger på speciella regionala och lokala förhållanden. Promemorian kan i tillämpliga delar utarbetas med hjälp av de grunder och anvisningar som ges i de blå rutorna i denna handbok. Motiveringspromemorian är en del av beredningstexten till beslutsärendet eller den kan utgöra bilaga till ärendet. När föreskrifterna förs vidare för godkännande lönar det sig för avfallshanteringsmyndigheten att göra enbart delen med de egentliga föreskrifterna till förpliktande kommunala avfallshanteringsföreskrifter. Den allmänna delen kan användas som rådgivande komple- 12

13 ment till de egentliga föreskrifterna. Det är särskilt viktigt att se till att det inte finns några motstridigheter mellan den allmänna delen och föreskrifterna. När avfallshanteringsföreskrifterna har beretts och innan de godkänns och utfärdas ska kommunen eller den kommunala avfallshanteringsmyndigheten ge den berörda närings-, trafik- och miljöcentralen, de kommuner som deltar i det regionala avfallshanteringssamarbetet och vid behov andra myndigheter tillfälle att ge utlåtande (92 i avfallslagen). Dessutom ska bestämmelserna om att ge möjligheter till inflytande enligt 41 i förvaltningslagen (434/2003) följas. I lagen sägs att om ärendet kan ha en betydande inverkan på personers livsmiljö, arbete eller övriga förhållanden, ska myndigheten ge dessa personer möjlighet att få uppgifter om utgångspunkterna och målen för behandlingen av ärendet samt att uttala sin åsikt om ärendet. Eftersom avfallshantering och därmed också kommunala avfallshanteringsföreskrifter i någon form gäller alla medborgare och sammanslutningar, ska utkastet till avfallshanteringsföreskrifter kungöras så att alla kan kommentera det. Utkastet ska därför läggas fram elektroniskt och på officiella anslagstavlor. Riktad information kan behövas bland annat för boendeföreningar och avfallstransportfirmor. De omfattande utlåtande- och samrådsförfarandena innebär att dispositionen och innehållet i de kommunala avfallshanteringsföreskrifterna helst bör beredas så att föreskrifterna sällan behöver totalrevideras. När det gäller ärenden som ofta justeras, är det förnuftigt att ta upp dem i en bilaga till de kommunala avfallshanteringsföreskrifterna, i mån av möjlighet. När föreskrifterna har godkänts delges detta genom att protokollet med beslutet läggs offentligt fram i enlighet med 63 i kommunallagen (365/1995). En gemensam avfallshanteringsmyndighets protokoll läggs fram i alla samarbetskommuner i enlighet med 77 3 mom. i samma lag. Ändring i beslutet får sökas genom kommunalbesvär inom 30 dagar från det att de berörda har fått del av beslutet. När det gäller godkännande av avfallshanteringsföreskrifter börjar besvärstiden när protokollet läggs fram offentligt enligt 93 och 95 2 mom. i kommunallagen. Besvärsrätt har kommunmedlemmarna (och parterna) samt när det gäller beslut av en gemensam avfallshanteringsmyndighet också de kommuner som myndigheten företräder och medlemmarna i dessa kommuner. Avfallshanteringsföreskrifterna kan träda i kraft trots besvär. Ikraftträdandet bör tas med som en särskild föreskrift eller antecknas i beslutet där föreskrifterna godkänns. Kommunen ska dessutom, på det sätt som kommunala tillkännagivanden offentliggörs i kommunen, informera allmänt om de avfallshanteringsföreskrifter som den godkänt. Denna information har ingen inverkan på när besvärstiden börjar. Föreskrifterna ska vara tillgängliga i ett datanät. Dessutom ska föreskrifterna sändas till den berörda närings-, trafik- och miljöcentralen och regionförvaltningsverket. 13

14 Utarbetande av avfallshanteringsföreskrifter 14

15 DEL 2 Mall för avfallshanteringsföreskrifter Innehåll 1 Allmän del Vad är avfallshanteringsföreskrifter och varför utfärdas de? Prioriteringsordning Kommunens ansvar att ordna hantering av kommunalt avfall Myndighetsuppgifter, tillsyn och praktiskt utförande inom avfallshanteringen Insamling av avfall Avfallstransport Slam som uppkommer vid boende och övrigt slam som omfattas av kommunens hantering av kommunalt avfall Avfallshantering för näringsverksamhet Producentansvar Farligt avfall Bygg- och rivningsavfall Förebyggande av nedskräpning De viktigaste ändringarna som gäller avfallshanterings-föreskrifterna Närmare information Kommunala avfallshanteringsföreskrifter Kapitel 1 Tillämpningsområde och allmänna skyldigheter Tillämpningsområde Definitioner Avfallshanteringens syfte...43 Kapitel 2 Anslutning till kommunens avfallshanteringssystem Skyldighet att ansluta sig till kommunens avfallshanteringssystem Avfallshantering för näringsverksamhet utifrån kommunens skyldighet att ordna avfallshantering i andra hand Anslutning till fastighetsvis avfallstransport Fastighetsvisa sopkärl Gemensamt sopkärl Sopsugsystem och övriga motsvarande kvartersvisa insamlingssystem Transport av avfall som inte lämpar sig för fastighetsvis avfallstransport Områdesvis insamlingsplats för blandat kommunalt avfall Mottagnings- eller behandlingsplatser för avfall...51 Kapitel 3 Insamling av avfall på fastigheten Avfallsslag som ska sorteras separat Blandat kommunalt avfall Sortering och separat insamling av energiavfall

16 Utarbetande av avfallshanteringsföreskrifter 16 Skyldighet att sortera och separat samla in återvinnbart avfall från boende Skyldigheter att sortera och separat samla in återvinnbart avfall från övriga fastigheter som omfattas av kommunens hantering av kommunalt avfall Övrigt avfall som ska samlas in separat...61 Kapitel 4 Egen behandling och återvinning av avfall Kompostering Förbränning av avfall Nedgrävning av avfall Återvinning av avfall i egen markbyggnad...66 Kapitel 5 Sopkärl Olika typer av sopkärl Märkning av sopkärl Fyllning av sopkärl Tömningsintervall Underhåll och rengöring...74 Kapitel 6 Insamlingsplatser för avfall Föreskrifter om placering av sopkärl Låsning av insamlingsplatsen eller sopkärlen Sopnedkast Områdesvisa insamlingsplatser för avfall (insamlingsplatser för blandat kommunalt avfall, [ekopunkter/materialåtervinningspunkter/ återvinningspunkter])...76 Kapitel 7 Avfallstransport Lastning / Sophämtning Transport Transportregister och lämnade av uppgifter Mottagnings- eller behandlingsplatser för avfall Avbrott i fastighetsvis avfallstransport...81 Kapitel 8 Slam som uppkommer vid boende och övrigt slam som omfattas av kommunens hantering av kommunalt avfall Tömningsintervall och transport av slam till behandling Egen behandling av slam...84 Kapitel 9 Förebyggande av nedskräpning Avfallshantering vid offentliga tillställningar Förebyggande av nedskräpning i allmänna områden...90 Kapitel 10 Farligt avfall och specialavfall Hantering av farligt avfall Insamling av farligt avfall på fastigheten Specialavfall Farligt avfall och specialavfall från hälso- och sjukvården...92 Kapitel 11 Övriga föreskrifter Informationsskyldighet Tillsyn över avfallshanteringsföreskrifterna Undantag från avfallshanteringsföreskrifterna Avfallshanteringsföreskrifterna träder i kraft Övergångsbestämmelser

17 1 Allmän del 1.1 Vad är avfallshanteringsföreskrifter och varför utfärdas de? Den allmänna delen av avfallshanteringsföreskrifterna kan gärna inledas med konstaterandet att kapitlet har informativ karaktär. Då undviks juridiska missförstånd. Kapitlet ger vägledning, lyfter fram avfallsproducentens direkta skyldigheter enligt avfallslagstiftningen och berättar om övrig lagstiftning. Dessutom bör det framgå att grunderna till de kommunala avfallshanteringsföreskrifterna som styr den avfallshantering som kommunen är skyldig att ordna härrör ur regionala och lokala förhållanden. I början av den allmänna delen är det också bra att i korthet berätta vad avfallshanteringsföreskrifterna bygger på och vad de har som mål. Kapitlets syfte är att leda in läsaren i ämnesområdet. I texten kan man understryka föreskrifternas betydelse som redskap för själva avfallshanteringen, deras förpliktande karaktär och deras grund i avfallslagen. Vid behov kan man i korthet peka på vilka förändringar som skett i befogenheterna i föreskrifterna jämfört med den gamla avfallslagen. Detta kapitel [Allmän del] innehåller inte i sig några bindande avfallshanteringsföreskrifter, utan beskriver skyldigheter som kommer från annat håll och ett avfallshanteringssystem som bygger på övriga beslut. Vidare innehåller kapitlet information och råd om avfallshantering. Det grundläggande syftet med avfallshanteringsföreskrifterna är att främja verkställigheten av avfallslagen (646/2011) och samtidigt beakta de lokala förhållandena. Syftet är vidare att förebygga den fara och skada för hälsan och miljön som avfall och avfallshantering medför och att bidra till att prioriteringsordningen iakttas. Avfallshanteringsföreskrifterna utfärdas av [kommun/avfallshanteringsmyndighet]. Avfallshanteringsföreskrifterna har en viktig ställning när avfallshanteringen omsätts i praktiken i kommunen. Genom föreskrifterna bildas en norm för hur fastigheterna ska handla och hur avfallet ska transporteras. De gäller exempelvis sortering, insamling och transport av avfall och förebyggande av nedskräpning. Avfallshanteringsföreskrifterna preciserar lagstiftningen, främst bestämmelserna i avfallslagen och avfallsförordningen. De är som namnet anger förpliktande, inte rekommendationer. De gäller fastigheter såsom bostadsfastigheter och serviceinrättningar som omfattas av kommunens hantering av kommunalt avfall. Det betyder att avfallshanteringsföreskrifterna ska iakttas av samtliga kommuninvånare, ägare och innehavare till fastigheter för boende och offentlig verksamhet samt i tillämpliga delar också övriga aktörer. I fråga om avfall från näringsverksamhet tillämpas avfallshanteringsföreskrifterna om avfallet samlas in och behandlas i kommunens avfallshanteringssystem på näringsutövarens begäran med stöd av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering i andra hand. Oberoende av om avfallshanteringsföreskrifterna gäller avfallsinnehavaren eller inte, ska avfallshanteringen, enligt avfallslagen, alltid ordnas som sig bör och avfallet transporteras 17

18 Utarbetande av avfallshanteringsföreskrifter och behandlas på ett kontrollerat sätt. Vidare ska avfallet sorteras och samlas in separat i den mån det behövs (13 och 15 i avfallslagen). 1.2 Prioriteringsordning Den nya avfallslagen har infört begreppet prioriteringsordning som ska iakttas i all verksamhet. Prioriteringsordningen är bindande för yrkesverksamhet, i övrig verksamhet ska den tillämpas i mån av möjlighet. I den allmänna delen är det bra att lyfta fram prioriteringsordningens principer och mål. Samtidigt kan man ge ett konkret exempel på hur prioriteringsordningen kan tillämpas. På det sättet kan läsaren uppmuntras till att främja ordningen för egen del. Enligt avfallslagen är prioriteringsordningen bindande i all verksamhet. Enligt den ska i första hand mängden av och skadligheten hos det avfall som verksamheten ger upphov till minskas. Om avfall emellertid uppkommer, ska avfallsinnehavaren i första hand förbereda avfallet för återanvändning och i andra hand materialåtervinna det. Om materialåtervinning inte är möjlig, ska avfallsinnehavaren återvinna avfallet på något annat sätt, exempelvis som energi. Sista alternativet är bortskaffande av avfallet, dvs. exempelvis deponering på en avstjälpningsplats. Bild 1. Kompostering av bioavfall är ett led i prioriteringsordningen. (Foto HRM/ Jenni-Justiina Niemi) 18

19 Prioriteringsordningen ska ändå iakttas så att man genom en helhetsbedömning uppnår det bästa resultatet med tanke på avfallslagens syfte. Därför är det viktigt att jämföra alternativen, t.ex. behandlingssystemen, genom att granska avfallets livscykel och på det sättet kunna uppnå nyttan av prioritetsordningen. Vid livscykelgranskningen ska hälso- och miljösynpunkterna samt de tekniska och ekonomiska förutsättningarna beaktas. Avfallshanteringsföreskrifterna främjar prioriteringsordningen exempelvis genom att påföra skyldighet att sortera och separat samla in olika slags avfall. Ett sätt att iaktta ordningen är också att låta avlagda men användbara möbler, kläder och andra föremål i hemmet gå till aktörer som ser till att de återanvänds. Bild 2. Avfallssortering i hemmet. (Foto: Tuulia Innala) 1.3 Kommunens ansvar att ordna hantering av kommunalt avfall Under denna rubrik kan man t.ex. berätta om avfallslagens 32 som ålägger kommunen att ordna avfallshantering och vad det innebär samt om avfallslagens 35 som gäller ordnande av fastighetsvis avfallstransport, avfallsinnehavarens skyldighet att ordna mottagningsplats för avfall och att iaktta avfallshanteringsföreskrifterna. Vidare kan man beskriva det eller de transportsystem som tillämpas i området. Om exempelvis kommunen ordnar transporten av alla avfallsslag i hela området, är det kanske inte nödvändigt att beskriva andra alternativ, vilket kunde vara förvirrande för läsaren. Nedan presenteras alternativ som passar olika system. I alternativen kan man välja de punkter som motsvarar situationen i det område där föreskrifterna gäller. I 19

20 Utarbetande av avfallshanteringsföreskrifter anslutning till transportsystemet understryks skyldigheten att transportera avfall som omfattas av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering till den plats som kommunen eller det kommunala avfallsverket anvisar. Om kommunen har överlåtit skyldigheten att ordna den operativa avfallshanteringen till ett avfallsbolag, är det förnuftigt att bolaget anvisar konkreta mottagningsplatser för avfallet. I praktiken kan mottagningsplatserna bytas ut i ganska rask takt och därför är det klokt att myndigheten bestämmer att det avfall som omfattas av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering ska föras till de behandlingsplatser som det kommunala avfallsverket anvisar. Kommunen slår fast ramarna för lämpliga mottagningsplatser i avtalet med det kommunala avfallsverket eller i avtalet om bolagsbildning. I den allmänna delen kan man i korthet också berätta om behandlingen av avfall i området där avfallshanteringsföreskrifterna gäller. Det kan behövas om behandlingsmetoden har bytts och orsakar förändringar i föreskrifternas innehåll exempelvis när det gäller skyldigheten att sortera avfall. Med stöd av avfallslagen omfattas kommunalt avfall av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering när avfallet uppkommer i bostäder samt exempelvis i skolor, inom socialoch hälsovården och inom den offentliga förvaltningen. Kommunen är skyldig att ordna avfallshanteringen för dessa verksamheter, det vill säga ordna insamlingen, transporten och behandlingen av avfallet. Bild 3. Sophämtning i ett stadsområde. (Foto: HRM/ Hannu Bask) Den bärande principen är att avfallstransporten börjar på en mottagningsplats, dvs. insamlingsplats, som fastighetsinnehavaren har ordnat och som utrustats med nödvändiga sopkärl. 20

21 I området där dessa avfallshanteringsföreskrifter gäller tillämpas kommunalt anordnad avfallstransport, vilket betyder att det är [kommun/ kommunalt avfallsverk] som konkurrensutsätter och beställer avfallstransporten till fastigheten. I området där dessa avfallshanteringsföreskrifter gäller tillämpas avfallstransport som fastighetsinnehavaren ordnar. Fastighetsinnehavaren svarar för att avfallstransport beställs till fastigheten. I området där dessa avfallshanteringsföreskrifter gäller tillämpas kommunalt anordnad avfallstransport i [områdena X och Y/för avfallsslag A och B] och avfallstransport som fastighetsinnehavaren ordnar i [områdena X och Y/för avfallsslag A och B]. I kommunalt anordnad avfallstransport är det kommunen som konkurrensutsätter och beställer avfallstransporten till fastigheten. I avfallstransport som fastighetsinnehavaren ordnar är det fastighetsinnehavaren som beställer avfallstransporten till fastigheten. Avfallet transporteras till den plats som [kommun/kommunalt avfallsverk] anvisar. Sedan transporteras det till behandling. Avfall som lyder under producentansvaret, såsom returpapper, förs till platser som producenterna anvisar. Bild 4. Glasavfall kastas i ett sopkärl för glas. (Foto: Tuulia Innala) Blandat kommunalt avfall förs till behandling vid [X:s avfallskraftverk]. 21

22 Utarbetande av avfallshanteringsföreskrifter 1.4 Myndighetsuppgifter, tillsyn och praktiskt utförande inom avfallshanteringen Det kan löna sig att i den allmänna delen ta upp frågor som gäller det praktiska utförandet, arrangemangen och myndighetsverksamheten inom avfallshanteringen. I texten bör man nämna avfallshanteringsmyndigheten som sköter myndighetsuppgifterna, vilken myndighet som har tillsyn över att avfallshanteringsföreskrifterna iakttas och vem som sköter avfallshanteringen i praktiken. Samtidigt kan man räkna upp dessa instansers viktigaste uppgifter. Inom det område där dessa avfallshanteringsföreskrifter gäller sköts myndighetsuppgifterna inom avfallshanteringen av [avfallsnämnd X/teknisk nämnd Y] som därmed är avfallshanteringsmyndighet. Avfallshanteringsmyndighetens uppgifter: utfärda allmänna avfallshanteringsföreskrifter [fatta beslut om undantag från iakttagandet av en föreskrift (om avfallshanteringsmyndigheten enligt föreskrifterna har befogenhet att bevilja undantag)] godkänna avfallstaxan fatta beslut om avfallsavgifter och ta ut avgifterna fatta beslut om avfallstransportsystemen följa upp avfallstransporten föra ett register över avfallstransporterna fatta beslut om undantag från hanteringen av kommunalt avfall (42 i avfallslagen) [Den kommunala miljövårdsmyndigheten] och [närings-, trafik- och miljöcentralen i fråga] har tillsyn över att avfallshanteringsföreskrifterna iakttas. Tillsynsmyndighetens uppgifter: övervaka att avfallslagen följs vid behov utfärda särskilda tillsynsföreskrifter i syfte att rätta till förseelser eller försummelser förena tillsynsföreskriften med t.ex. vite fatta beslut i tillsynsärenden behandla de anmälnings- och tillståndsärenden som hör till den samt övervaka att besluten iakttas De uppgifter som gäller det praktiska utförandet inom avfallshanteringen, som t.ex. ordnandet av behandlingen av avfall, har getts till [kommunalt avfallsverk X]. Avfallsverkets uppgifter: sköta den fastighetsvisa och områdesvisa insamlingen av återvinnbart och blandat kommunalt avfall konkurrensutsätta avfallstransporter inom den kommunalt anordnade avfallstransporten ta emot farligt avfall ordna behandlingen: bygga och upprätthålla behandlingsplatser samt upphandla behandlingstjänster sköta avfallsrådgivningen och informationen 22

23 1.5 Insamling av avfall Bestämmelser om hur avfallsinsamlingen kan ordnas finns i 40 och 41 i avfallslagen och i 10 i avfallsförordningen. Lagstiftningen ställer rätt noggranna krav på hur mottagningsplatserna (dvs. insamlingsplatserna) ska ordnas och sopkärlen placeras samt på övriga praktiska arrangemang. Det betyder att en stor del av de frågor som gäller insamling kan tas med i den allmänna delen, eftersom inga särskilda föreskrifter behövs om dem. Men det är bra att ta upp frågorna, för annars kan de bli obeaktade. Punkten om insamling kan också innehålla allmänna anvisningar om sortering, trots att noggrannare föreskrifter om sortering ingår i de egentliga avfallshanteringsföreskrifterna. Vidare kan man närmare berätta om t.ex. separat insamling av bioavfall, om det finns skäl att poängtera det eller om förfarandena ändras i och med att nya avfallshanteringsföreskrifter träder i kraft. I den allmänna delen är det bra att berätta om mottagningsplatser för separat sorterat återvinnbart avfall. Exempelvis på Avfallsverksföreningens webbtjänst kierratys.info finns information om mottagningsplatser för återvinnbart avfall, och en användarvänlig sökfunktion. I 10 i avfallsförordningen finns noggranna anvisningar om hur man ska placera, använda och märka sopkärl. Utöver bestämmelserna i avfallsförordningen ska man beakta byggbestämmelsesamlingen D2 och föreskrifterna om placering av sopkärl i kommunens byggnadsordning samt känna till brandsäkerhetsaspekterna exempelvis i fråga om försäkringar. Försäkringsbolaget kan låta bli att betala om en brand fått sin början i ett felplacerat sopkärl. Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland rekommenderar att det vågräta säkerhetsavståndet till en byggnads taklistlinje är minst 4 m för enskilda sopkärl under 660 liter, 6 m för flera sopkärl i rad och 8 m för avfallsskjul och öppna avfallsflak. Vid behov kan räddningsmyndigheten ge råd om hur sopkärlen ska placeras. Avfallsförordningen har inga bestämmelser om märkning av sopkärl med färgkoder. Om kommunen vill att färgkoderna ska vara en rekommendation, bör de tas med i den allmänna delen, men om kommunen vill att de ska vara en skyldighet, bör de tas med i de egentliga föreskrifterna. Enligt avfallslagen ska fastighetsinnehavaren ordna en plats för insamling av avfall på fastigheten. Sopkärl ska placeras ut på insamlingsplatsen. I regel finns sopkärlen på fastigheten. Flera fastigheter kan också komma överens om en gemensam insamlingsplats. Avfall som omfattas av kommunens hantering av kommunalt avfall ska enligt avfallslagen överlämnas till kommunens avfallshanteringssystem. I dessa avfallshanteringsföreskrifter bestäms när och hur ett avfallsslag ska överlämnas till kommunens avfallshanteringssystem. Alla fastigheter som omfattas av fastighetsvis avfallstransport ska ha tillgång till ett sopkärl för blandat kommunalt avfall. De avfallsslag som kan materialåtervinnas och återvinnas sorteras separat och förs till en insamlingsplats för återvinnbart avfall som [kommun/kommunalt avfallsverk] eller producenten ordnat. En förteckning över allmänna mottagningsplatser för återvinnbart avfall hålls à jour på webbplatsen kierratys.info. 23

24 Utarbetande av avfallshanteringsföreskrifter Bild 5. Områdesvis insamlingsplats för återvinnbart avfall som upprätthålls av det kommunala avfallsverket. (Foto: Tuulia Innala) På sådana fastigheter som bestäms i avfallshanteringsföreskrifterna ska de sorterade avfallsslagen som kan materialåtervinnas eller återvinnas samlas in separat och hämtas från fastigheten. [Här kan man berätta om separat insamling av återvinnbart avfall i området i fråga, exempelvis så här: I tätorter sorteras bioavfall, returkartong, återvinnbar metall och returglas för sig och samlas in separat i ett sopkärl som finns på fastigheten. Bioavfall ska sorteras och samlas in separat på alla radhusfastigheter och fastigheter för flervåningshus. Också andra fastigheter i en tätort kan om de så vill ansluta sig till den separata insamlingen av bioavfall.] I 10 i avfallsförordningen ingår bestämmelser om hur sopkärlen ska placeras, användas och märkas. När man fattar beslut om placeringen av sopkärl ska man beakta byggbestämmelsesamlingen, kommunens byggnadsordning och brandsäkerhetsaspekterna. Insamlingsplatsen, dvs. platsen där sopkärlen är placerade på fastigheten, ska kunna nås obehindrat. Avfallet ska tryggt kunna lastas för bortforsling och det får inte finnas någon risk för att den som använder eller tömmer sopkärlen skadar sig. Det ska finnas tillräckligt många sopkärl, t.ex. lockförsedda behållare eller underjordsbehållare som lämpar sig för de typer av avfall som samlas in. Sopkärlet ska alltid kunna förslutas och användningen får inte medföra förorening eller nedskräpning av omgivningen, lukt eller annan hygienisk olägenhet. Sopkärlen ska rengöras regelbundet, och användarna ska se till att sopkärlet inte går sönder eller blir nedsmutsat i onödan. 24

25 Bild 6. Sopkärlen måste kunna flyttas säkert till sopbilen. (Foto: (HRM/ Jenni-Justiina Niemi) Sopkärlen förses med tydliga uppgifter om vilket avfallsslag som får lämnas där och med kontaktinformation till den som ansvarar för tömningen (transportören) och insamlingen (kommunens avfallsverk). [AVFALLSSLAG] ANSVARAR FÖR TÖMNINGEN: [Transportfirma X] ANSVARAR FÖR INSAMLINGEN: [Kommunalt avfallsverk X/kommun X] Bild 7. Exempel på uppgifter som fästs på sopkärlet. Dessutom rekommenderas att sopkärlen på fastigheten ges färgkoder enligt avfallsslag. Antingen har själva kärlet färgen i fråga eller så fästs ett klistermärke som anger avfallsslaget på kärlet. Avfallsslagen har följande färgkoder: Grått: blandat kommunalt avfall Brunt: bioavfall Grönt: papper Blått: kartong 25

26 Utarbetande av avfallshanteringsföreskrifter Svart: metall Vitt: glas Rött: farligt avfall Orange: energiavfall Gult: Annat återvinnbart avfall Bild 8. Sopkärl i ett separat soprum. (Foto: (HRM/ Jenni-Justiina Niemi) 1.6 Avfallstransport När det gäller avfallstransport kan man beskriva på vilket sätt beställningen av transport är beroende av beslutet om transportsystem. Beroende på de lokala förhållandena tar man upp vad som behövs i sammanhanget och vid behov anger man namnet på den som ger information, om systemen varierar enligt område och avfallsslag. Enligt avfallslagen är det i första hand kommunen som konkurrensutsätter och beställer avfallstransport till fastigheterna. Avfallshanteringsmyndigheten kan ändå i fråga om vissa områden eller avfallsslag besluta att det är fastighetsinnehavaren som ordnar avfallstransporten, dvs. konkurrensutsätter och beställer den. Det finns skäl att ta upp kraven i fråga om valet av avfallstransportör, dvs. att avfallstransport kan beställas endast hos en sådan transportör som är antecknad i avfallshanteringsregistret i enlighet med avfallslagen. Den som beställer transporten svarar för att avfallstransportören är antecknad i registret. Beställaren har rätt att få ett registerutdrag av transportören. Transportörens skyldighet att lämna uppgifter om de fastighetsvisa avfallstransporterna till avfallshanteringsmyndigheten behöver inte nödvändigtvis tas upp i den allmänna delen, för saken bör behandlas i de egentliga föreskrifterna. Avfallstransporten omfattar också en skyldighet att upprätta ett transportdokument för vissa bestämda avfallsslag som bestäms i avfallslagen. Saken kan konstateras i detta kapitel. 26

27 Det kommunala avfallet transporteras antingen inom kommunalt anordnad transport där [kommun/kommunalt avfallsverk] konkurrensutsätter transporttjänsten områdesvis, eller inom transport som fastighetsinnehavaren ordnat där fastighetsinnehavaren konkurrensutsätter och väljer avfallstransportör. [I området där avfallshanteringsföreskrifterna gäller] tillämpas kommunalt anordnad avfallstransport i [område X och X/i fråga om avfallsslag Y och Y]. Avfallstransport som fastighetsinnehavaren ordnat tillämpas i [område X och X/i fråga om avfallsslag Y och Y]. Bild 9. Sophämtning. (Foto: HRM/Kai Widell) (Närmare information om vilket transportsystem som används i vilket område och om övergångstider ges av [avfallshanteringsmyndighet/kommun/kommunalt avfallsverk].) Endast transportörer som är upptagna i avfallshanteringsregistret får transportera avfall. Transportören ska på begäran visa upp ett gällande utdrag ur registret för den som beställt avfallstransporten. När kommunen ordnar avfallstransporten är det kommunen i egenskap av beställare som svarar för att transportören är registrerad. När fastighetsinnehavaren ordnar avfallstransporten är det fastighetsinnehavaren som ska se till att transportören är registrerad. Ett transportdokument ska upprättas för transport av farligt avfall, slam från fastighetsvis behandling av avloppsvatten, bygg- och rivningsavfall och förorenad mark. Transportdokumentet ska finnas med under transporten och överlämnas till avfallsmottagaren. Om avfallet avhämtas från hushåll, är det avfallstransportören som ska upprätta transportdokumentet. I övriga fall är det avfallsinnehavaren som ska göra det. Vad transportdokumentet ska innehålla framgår av 24 i avfallsförordningen. 27

28 Utarbetande av avfallshanteringsföreskrifter Transportdokument krävs inte när en innehavare av en bostadsfastighet eller en byggare som utför en mindre entreprenad själv transporterar bygg- och rivningsavfall från hushållet till mottagningsplatsen i enlighet med dessa avfallshanteringsföreskrifter. 1.7 Slam som uppkommer vid boende och övrigt slam som omfattas av kommunens hantering av kommunalt avfall I detta kapitel understryks att slam som uppkommer vid boende omfattas av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering. Dessutom kan man påpeka att i miljöskyddslagen (86/2000) och i statsrådets förordning om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför avloppsnätet (209/2011; nedan avloppsvattenförordningen) ingår bestämmelser om avloppsvattenbehandling i områden utanför avloppsnäten. Däremot är det avfallslagen som innehåller bestämmelser om transport och behandling av avloppsvatten i en sluten tank och slam som uppstår i ett behandlingsssystem. Avfallslagens term slam från slamavskiljare och samlingsbrunnar har använts som exempel och preciserande term vid definitionen av avfall som omfattas av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering. Avfallslagens ordalydelse är inte exkluderande. Det kommunala avfallshanteringssystemet omfattar allt slam som uppstår vid behandlingen av hushållsavloppsvatten, när behandlingssystemet ägs av invånarna eller en invånarsammanslutning. I denna handbok används termen slam som uppkommer vid boende/slam från boende för slammet som avses ovan. Enligt 7 i avloppsvattenförordningen ska det finnas uppdaterade bruks- och underhållsanvisningar för varje fastighetsvist avloppsvattensystem. Av bilaga 2 till förordningen framgår kraven på innehåll i bruks- och underhållsanvisningarna. I bilagan anges vidare hur ofta olika system ska tömmas: Slamavskiljare: slammet ska avlägsnas minst en gång om året Slutna avloppstankar: larmanordningen för överfyllning av tanken ska kontrolleras minst en gång om året Minireningsverk för avloppsvatten: överskottsslammet ska avlägsnas minst en gång om året Dessa minimikrav enligt avloppsvattenförordningen kan lyftas fram redan i den allmänna delen av föreskrifterna. Med slam som uppkommer vid boende avses slam som samlas i slamavskiljare och i behållare i olika slags fastighetsvisa minireningsverk samt avloppsvatten som samlas i slutna avloppstankar, oberoende av mängd och egenskaper. 28

29 Bild 10. Behållare för överskottsslam i ett minireningsverk som ska tömmas minst en gång om året. (Foto: Tuulia Innala) Liksom slam från boende omfattas också slam från t.ex. kommunens och församlingens lägergårdar och vårdhem av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering. Bestämmelser om funktionen och reningseffekten i fastighetsvisa behandlingssystem för avloppsvatten ingår i avloppsvattenförordningen (209/2011). I förordningen anges intervall mellan slamtömningen i olika slags aggregat, och det är dessa intervall som kommunens föreskrifter om slamtömning ska utgå från. Det är viktigt att man följer anvisningarna från aggregatstillverkaren om de förutsätter kortare tömningsintervall än vad som angetts i dessa avfallshanteringsföreskrifter. 1.8 Avfallshantering för näringsverksamhet I och med den nya avfallslagen gäller avfallshanteringsföreskrifterna inte längre i första hand avfallshantering för näringsverksamhet. Det känner alla ännu inte till, och därför är det bra att ta upp saken här. När det gäller avfallshantering för näringsverksamhet ska man göra skillnad på två separata kategorier: dels verksamhetsutövare vars avfall samlas in tillsammans med övrigt avfall som omfattas av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering (32 1 mom. 4 punkten i avfallslagen), dels verksamhetsutövare som ber en kommunal aktör om avfallshanteringstjänster utifrån kommunens skyldighet att ordna avfallshantering i andra hand (33 ). När näringsutövarens avfall samlas in tillsammans med övrigt avfall som omfattas av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering, gäller alla kommunala avfallshanteringsföreskrifter också näringsutövaren. Om näringsutövarens avfall behandlas inom 29

30 Utarbetande av avfallshanteringsföreskrifter det kommunala avfallshanteringssystemet utifrån kommunens skyldighet att ordna avfallshantering i andra hand, gäller avfallshanteringsföreskrifterna aktören till de delar som kommunen eller avfallshanteringsmyndigheten och näringsutövaren har avtalat om. I praktiken kan det vara förnuftigt att i avtalet ålägga näringsutövaren att följa avfallshanteringsföreskrifterna till den del som de anknyter till de tjänster som näringsutövaren behöver. På det sättet kan man försäkra sig om att kommunens avfallshanteringssystem fungerar enligt planerna. I och med att den nya avfallslagen trädde i kraft behandlas avfallshantering för näringsverksamhet inte lika täckande som tidigare i de kommunala avfallshanteringsföreskrifterna. De gäller näringsverksamhet till den del som det är fråga om tekniska krav inom avfallshanteringen, som t.ex. placering av sopkärl och tidpunkter när sopkärlen får tömmas på vardagar och veckoslut. Om avfallet från näringsutövarens affärslokaler samlas in tillsammans med övrigt avfall som omfattas av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering, gäller dessa avfallshanteringsföreskrifter näringsutövaren fullt ut. En näringsutövare kan be kommunen behandla näringsutövarens avfall inom det kommunala avfallshanteringssystemet utifrån kommunens skyldighet att ordna avfallshantering i andra hand, t.ex. om privata tjänster inte finns att tillgå. Då gäller avfallshanteringsföreskrifterna näringsutövaren till den del som näringsutövaren och [kommun/avfallshanteringsmyndighet] har kommit överens om saken. 1.9 Producentansvar Producentansvaret syns i den vanliga kommuninvånarens och andra aktörers vardag. Det finns skäl att ta upp principerna om producentansvar i den allmänna delen. Syftet är att främja att produkter som lyder under producentansvaret, varav en del är farligt avfall, samlas in av producenten och går vidare till avfallshantering. Man kan först i korthet beskriva vad som avses med producentansvar och avfall som lyder under det, sedan hur producentansvaret för förpackningsavfall utvidgas och hur producenten ansvarar för returpapper. I fråga om förpackningsavfall tar man upp att kommunen fortfarande kan påföra skyldighet att samla in avfallet separat, och att kommunen fortfarande kommer att ordna kompletterande hantering av förpackningsavfall som lyder under producentansvaret (om kommunen har den avsikten). Bestämmelser om insamling och transport av returpapper finns i avfallslagen. I den allmänna delen tar man upp fastighetsinnehavarens skyldighet att ordna en mottagningsplats på fastigheten i områden där producenten är skyldig att ordna fastighetsvis transport av returpapper. Om ett småhus ligger i ett område där producenten är skyldig att ordna denna transport, har också småhuset möjlighet att ansluta sig till transporten om småhuset ordnar en mottagningsplats för returpapper. I 49 2 mom. i avfallslagen bestäms om returpapperstransport från fastigheten: 30

31 Med avvikelse från 1 mom. ska en producent av pappersprodukter ordna kostnadsfri transport av kasserade pappersprodukter som avses i 48 1 mom. 5 punkten från en mottagningsplats som fastighetsinnehavaren har ordnat, om fastigheten finns någon annanstans än i ett småhus- eller glesbygdsområde. Producentansvar betyder att de som yrkesmässigt framställer eller importerar en produkt och, vad gäller förpackningar, de som förpackar en produkt eller importerar en förpackad produkt är skyldiga att ordna avfallshanteringen för de produkter som de släpper ut på marknaden och stå för kostnaderna i sammanhanget. Producenten är skyldig att ordna insamling, transport, materialåtervinning, återvinning och övrig behandling av avfallet i fråga. Avfall som lyder under producentansvaret är elektriskt och elektroniskt skrot, returpapper, skrotfordon, bildäck, batterier och ackumulatorer samt förpackningar. Bild 11. Materialåtervinning av aluminium vid Kuusakoski Ab:s aluminiumsmälteri i Heinola som är det enda i sitt slag i Finland. Företaget tillverkar aluminiumtackor av återvunnet aluminium. Foto: Petri Pakkanen) 31

32 Utarbetande av avfallshanteringsföreskrifter Det partiella producentansvaret för förpackningsavfall utvidgas stegvis till fullt ansvar och När ändringen av avfallslagen och statsrådets förordning om förpackningar och förpackningsavfall trätt i kraft, behandlas förpackningsavfall inom den avfallshantering som producenten ordnar. Producenten är skyldig att ordna områdesvisa insamlingsplatser för kasserade förpackningar. Producenten får också ordna fastighetsvis transport. Kommunen har rätt att ordna kompletterande fastighetsvis avfallstransport och områdesvisa insamlingsplatser för förpackningsavfall. Bild 12. Kasserade kartongförpackningar. (Foto: Tuulia Innala) I avfallshanteringsföreskrifterna påförs fortsättningsvis skyldighet att sortera och separat samla in förpackningsavfall för att komplettera den avfallshantering som producenten ordnar och för att effektivisera materialåtervinningen av kasserade förpackningar. Även om kommunen kompletterar insamlingen av förpackningsavfall, ska förpackningarna behandlas i producentens system. Producenten ska ordna avgiftsfri transport av kasserat returpapper från fastigheter som ligger i radhusområden och områden för flervåningshus. En fastighet i ett sådant område ska på egen hand eller tillsammans med grannfastigheterna skaffa returpapperskärl och bereda plats för dem. Skyldigheten gäller inte småhus i radhusområden och områden för flervåningshus, men småhusen kan ansluta sig till producentens pappersinsamling genom att på fastigheten ordna returpapperskärl. I småhus- och glesbygdsområden ordnas pappersinsamlingen på områdesvisa insamlingsplatser Farligt avfall För farligt avfall ges specialbestämmelser i bland annat 16 och 17 i avfallslagen och i 8, 9 och 19 i avfallsförordningen. Kraven i bestämmelserna gäller inte till alla delar farligt avfall som uppkommer i hushåll. Krav som gäller yrkesmässig verksamhet bör helst inte tas upp i den allmänna delen. Men det är bra att ta upp åtminstone skyldig- 32

33 heterna kring förpackandet och transporterna till behandling. Mottagningsplatserna kan gärna anges i texten. En förteckning över de vanligaste slagen av farligt avfall från hushåll kan ingå i den allmänna delen eller i de egentliga föreskrifterna. Där kan läsaren få veta att en del av det som folk tror att är vanliga produkter faktiskt är farligt avfall som kräver särskild uppmärksamhet. En del av det farliga avfallet omfattas av producentansvaret. Saken kan tas upp i texten. Med farligt avfall avses avfall som är brandfarligt eller explosivt, hälsofarligt eller miljöfarligt. De vanligaste slagen av farligt avfall från boende: batterier olika slags ackumulatorer och batterier, aggregat med inbyggd ackumulator lysrör och kvicksilverlampor elektriskt och elektroniskt skrot målarfärg, lack, lim och lösningsmedel vissa rengöringsmedel impregnerat och behandlat trä bekämpningsmedel spillolja och oljigt avfall läkemedelsavfall Batterier, ackumulatorer, lysrör, kvicksilverlampor och vissa elaggregat omfattas av producentansvaret. Avfallet förs till producentens eller distributörens insamling. Farligt avfall får inte blandas sinsemellan eller med andra ämnen eller annat avfall. Det förs till [separat ordnade mottagningsplatser] för ändamålet. Det ska förpackas i täta hållbara kärl. Av förpackningen ska framgå namnet på det farliga avfallet och dess egenskaper. Bild 13. Farligt avfall ska förpackas i ändamålsenliga kärl. (Foto: Petri Pakkanen) 33

34 Utarbetande av avfallshanteringsföreskrifter 1.11 Bygg- och rivningsavfall Bestämmelser om sortering av bygg- och rivningsavfall finns i avfallsförordningen, och därför behöver de inte ingå i de egentliga föreskrifterna. I detta kapitel kan man ta upp skyldigheten att sortera avfallet eller hänvisa till avfallsförordningen. I fråga om bygg- och rivningsavfall har kommunen skyldighet att ordna avfallshantering endast för den del av avfallet som uppkommer inom en sådan verksamhet som omfattas av kommunens skyldighet att ordna avfallshantering. Fastighetsägaren sköter själv hanteringen av bygg- och rivningsavfallet. I den allmänna delen kan man ange vilka mottagningsplatser för bygg- och rivningsavfall som hör till det kommunala avfallshanteringssystemet. I bygg- och rivningsverksamhet uppkommer stora mängder avfall. Enligt prioriteringsordningen ska så mycket som möjligt av användbara föremål och ämnen som kan tas till vara på en byggarbetsplats återanvändas. Det kan vara t.ex. dörrar och sanitetsmöbler. Målet att i första hand minska mängden av och skadligheten hos avfall gäller också bygg- och rivningsavfall. Målet är att man år 2020 förutom energiåtervinning och upparbetning till bränsle ska återvinna minst 70 viktprocent av bygg- och rivningsavfallet. Bild 14. Insamling av träavfall. (Foto: Petri Pakkanen) 34

35 För att så mycket som möjligt av bygg- och rivningsavfallet ska materialåtervinnas, ska åtminstone följande avfall sorteras och samlas in separat på byggarbetsplatsen: avfall som består av betong, tegelsten, mineralplattor och keramik gipsbaserat avfall oimpregnerat träavfall metallavfall glasavfall plastavfall pappers- och kartongavfall mark- och stensubstansavfall. I samband med byggarbeten kan det uppkomma asbestavfall som klassas som farligt avfall. Det ska alltid samlas in separat och transporteras i täta kärl till särskilt angivna platser. Om ägaren till en bostadsfastighet själv transporterar bort bygg- och rivningsavfallet ska det behandlas inom det kommunala avfallshanteringssystemet Förebyggande av nedskräpning Avfallslagen har noggranna bestämmelser om att nedskräpning ska förebyggas, och därför kan saken i första hand tas upp i den allmänna delen. Där bör man ta fram det allmänna nedskräpningsförbudet och nedskräparens skyldighet att städa upp. Uppstädningsskyldigheten behöver inte beskrivas uttömmande, utan bör hellre behandlas via exempel, eftersom texten bör vara lättläst. En hänvisning bör ges till avfallslagen där skyldigheten att städa upp beskrivs närmare. Till sist behandlas skyldigheten att ordna nödvändiga avfallshanteringstjänster, dvs. i praktiken att skaffa och placera ut sopkärl exempelvis längs landsvägarna. När den allmänna delen bereds kan avfallshanteringsmyndigheten överväga hur noggrant uppstädningsskyldigheten ska beskrivas. Det är bra att nämna att förebyggande av nedskräpning regleras också i annan lagstiftning. Lagstiftningen i fråga kan nämnas under punkt 1.14 i den allmänna delen där lagstiftning och handlingar som behandlar ämnet närmare räknas upp. Avfallslagen förbjuder nedskräpning (nedskräpningsförbudet), dvs. avfall får inte lämnas, föremål överges eller ämnen släppas ut i miljön så att följden kan bli osnygghet, förfulning av landskapet, minskad trivsel eller risk för att människor eller djur skadas. Föremål som inte hör hemma i miljön får inte lämnas där. I första hand är det den som skräpar ned som ska städa upp. Om nedskräparen försummar sin plikt att städa upp, bestäms uppstädningsskyldigheten enligt den verksamhet som gett upphov till nedskräpningen. Närmare bestämmelser om uppstädningsskyldighet i andra hand finns i 74 i avfallslagen. Uppstädningsskyldighet har t.ex. en väghållare om nedskräpningen beror på att vägen använts. I ett detaljplaneområde har områdets innehavare uppstädningsskyldighet i andra hand, om det inte enligt avfallslagen är någon annans skyldighet. 35

36 Utarbetande av avfallshanteringsföreskrifter I syfte att förebygga nedskräpning ska det i anslutning till olika verksamheter finnas tillräckligt många sopkärl och andra avfallshanteringstjänster. Exempelvis innehavaren till ett område som disponeras för rekreation ska ordna tillräckliga avfallshanteringstjänster i området. Observera att skyldigheter att förebygga nedskräpning också ges i annan lagstiftning, t.ex. i lagen om underhåll och renhållning av gator och vissa allmänna områden. Bild 15. Också områdesvisa insamlingsplatser ska vara snygga. (Foto: HRM/Suvi-Tuuli Kankaanpää) 1.13 De viktigaste ändringarna som gäller avfallshanterings-föreskrifterna I den allmänna delen kan man gärna beskriva förändringar som skett i avfallshanteringsföreskrifterna och därmed också i den operativa avfallshanteringen. Här kan en jämförelse tas med så att läsaren får reda på hur förändringarna i praktiken påverkar hans eller hennes verksamhet. I de egentliga föreskrifterna ska det inte finnas några jämförelser. Kapitlet kan placeras antingen i början eller i slutet av den allmänna delen. Avfallshanteringsmyndigheten bestämmer var det är bäst att placera kapitlet när det gäller verksamhetsområdet. Ändringarna som beskrivs kan gälla sorteringsskyldighet, avfallstransport och tömningsintervall. Bra exempel är de utvidgade skyldigheterna att sortera återvinnbar metall och returglas eller införandet av sorteringsskyldigheter. Samtidigt kan man motivera varför ändringarna gjorts. Motiveringen kan vara den nya avfallslagen och främjandet av prioriteringsordningen. Det kan finnas skäl att motivera varför längden på tömningsintervall ändras, för saken har direkt inverkan på kundernas avgifter som helhet. Också andra förändringar kan tas upp här, t.ex. om en anläggning för avfallsförbränning öppnats eller transportsystemet lagts om. 36