TESTFALL 2018: LAGLIGA ONLINEERBJUDANDEN AV FILM SAMMANFATTNING

Transkript

1 TESTFALL 2018: LAGLIGA ONLINEERBJUDANDEN AV FILM SAMMANFATTNING

2 Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), 2018 Återgivning är tillåten med angivande av källan. RAPPORT OM LAGLIGA ONLINEERBJUDANDEN, TESTFALL 2018 FILM 2

3 Sammanfattning TESTFALL: LAGLIGA ONLINEERBJUDANDEN AV FILM I denna rapport diskuteras resultaten av ett testfall som utfördes mellan september och december 2017 för att bedöma kunders erfarenhet av att hämta digitalt filminnehåll via lagliga källor online närmare bestämt via beställningsvideo genom transaktioner ( betala per titel, nedan kallat TVOD). Testfallet utfördes av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet som en del i dess uppdrag att övervaka utvecklingen av nya konkurrenskraftiga affärsmodeller, som utökar lagliga erbjudanden av kulturellt och kreativt innehåll. Testfallet är det andra av två; i det första, som utfördes 2016, utreddes åtkomsten till digitalt musikinnehåll. För att göra det möjligt att jämföra båda testfallen anpassades metoden och rapporteringsstrukturen i detta andra testfall så långt som möjligt efter det första. Testfallet upprättades som ett fokusgrupptest, där en liten panel med erfarna konsumenter (men inte specialister) först kontrollerade om ett urval filmtitlar var lagligt tillgängliga på en TVOD-tjänst, och därefter diskuterade sina erfarenheter av TVOD och andra beställningstjänster vid en modererad gruppdiskussion. Efter ett pilotprojekt som utfördes i Irland i oktober 2017 anordnades testfallet i november 2017 i ett geografiskt mångsidigt urval av medlemsstater: Bulgarien, Tyskland, Frankrike, Italien, Lettland, Österrike, Polen, Slovenien, Sverige och Förenade kungariket. I den första delen av testfallet sökte deltagarna på en eller flera TVOD-tjänster efter en uppsättning filmer, uppdelade i fem kategorier: internationella filmer (producerade utanför EU), inhemska filmer (producerade och först släppta i den testade medlemsstaten, på ett av den medlemsstatens nationella eller större språk), utländska inhemska filmer (producerade i en annan medlemsstat), dokumentärer (ej fiktiva dokumentärfilmer oavsett ursprung) och klassiker (mindre aktuella filmer med ursprung i eller utanför EU). En metod togs fram för att i varje land välja de populäraste titlarna i dessa kategorier. För varje film rapporterade deltagarna om hur bra det gick att hitta filmen, de språkval som fanns (originalversion, undertext eller dubbning) och hur bra det gick att skaffa (köpa eller hyra) och få åtkomst till filmen. Av denna sökuppgift (där bara något mer än hälften av deltagarna använde fler än en tjänst) visade det sig att större delen av filmerna kunde hittas i de flesta länder. I samtliga länder hittades internationella filmer klart oftast. I de flesta länderna kunde det mesta (över 80 procent av filmerna) hittas. Tillgången till denna filmkategori är emellertid genomsnittlig (mellan 50 och 80 procent av filmerna hittade) i två medlemsstater, och låg (färre än 50 procent hittade) i en medlemsstat. Tillgången till andra kategorier är sämre än den till internationella filmer. Framgången med att hitta titlar i kategorierna klassiker, inhemska och utländska inhemska filmer var på det hela taget likartad. Emellertid finns även här betydande skillnader mellan medlemsstater. Tillgången till klassiker var hög i de flesta medlemsstater, men tre av dem låg på genomsnittsnivå och i en medlemsstat var tillgången till klassiker under 50 procent. För inhemska filmer presterade sex medlemsstater mycket bra, medan tillgången var genomsnittlig i ett annat och låg i tre. Intressant nog gick det något bättre för utländska inhemska filmer. I alla medlemsstater utom en hittades över hälften av de utländska inhemska filmerna, och sex medlemsstater gjorde mycket bra ifrån sig. Alla de medlemsstater där mindre än 50 procent av de egna inhemska filmerna hittades hade bättre resultat när det gällde utländska inhemska titlar. 3

4 Dokumentärer visade sig vara överlägset svårast att hitta i samtliga länder. Det var bara i två medlemsstater som en stor mängd dokumentärer hittades. Fem medlemsstater presterade genomsnittligt, och i en medlemsstat var tillgången låg. I den andra delen av testfallet var samtliga deltagare med i en gruppdiskussion om sina vardagliga upplevelser av videobeställningstjänster (VOD). Diskussionen var inriktad på deras filmkonsumtionsvanor och hur bra VOD-tjänster passar in på dem, om de praktiska aspekterna av tjänsterna (prenumeration kontra betala per titel, nedladdning kontra strömning, köpa kontra hyra, vilka enheter och betalningsmetoder som föredras) och om huruvida de tjänster som används är lagliga. Vid denna diskussion framträdde tre olika typer av användare bland testdeltagarna, med olika behov och önskemål och olika sätt att använda VOD-tjänster för att uppfylla dem: Ofokuserade användare: Användare av denna typ håller sig för det mesta till en tjänst. Den är dessutom ofta en prenumerationstjänst betalning per månad ) snarare än en TVOD-tjänst. De är nöjda med innehållet i den tjänsten eftersom de sällan söker efter särskilda bestämda filmer. Detta innebär också att de inte bekymrar sig över kraftigt fördröjda filmsläpp, releasefönster, eftersom de bara tittar på de filmer som är tillgängliga för dem på plattformen i stället för att vänta på särskilda titlar. Denna typ av användare har den minsta kopplingen till olagliga källor, eftersom det innehåll som de lagliga tjänsterna erbjuder redan är tillräckligt för dem. Fokuserade användare: Dessa användare har specifika önskemål om innehåll och använder oftare flera olika tjänster för att hitta de filmer de vill se, eftersom de filmer det gäller kanske inte alltid erbjuds av alla tjänster. Precis som de ofokuserade användarna är de också i allmänhet nöjda med det innehåll som finns skillnaden är att de tittar på mer än en tjänst och alltså får ett större utbud för sina behov. Men eftersom de tittar efter bestämda titlar ser de i högre grad ett flera månader långt releasefönster som problematiskt. Beroende på hur angelägna de är att se en viss film och hur långt dröjsmålet är, kan de vända sig till olagliga källor. Beträffande det sistnämnda verkade det råda samförstånd bland testdeltagarna om att max sex månader är godtagbart. Det bör dock noteras att om en film ännu inte är tillgänglig efter det, så tillgriper inte de fokuserade användarna olagliga källor per automatik. Flera testdeltagare av den här typen nämnde att de i regel skulle välja att gå och se den aktuella filmen på bio, om den fortfarande gick där. Oengagerade användare: Användare av denna typ börjar normalt inte leta efter en film på en VOD-tjänst. I stället gör de allmänna internetsökningar och följer den bekvämaste vägen till filmerna, oavsett om den är laglig eller olaglig. Det innebär att varken innehållets lagliga tillgänglighet eller hur länge de måste vänta på att en film blir tillgänglig på lagliga tjänster är något de bryr sig särskilt mycket om. Det var också oklart utifrån diskussionerna med testdeltagarna i hur hög grad användare av den här typen skulle överge de olagliga källorna om releasefönstren blev kortare. Beträffande tillgången till specifika filmkategorier var deltagarna i vissa länder missnöjda med det inhemska innehållet. Vissa deltagare fann också att äldre filmer saknades. Ett annat relevant resultat från gruppdiskussionen var att många deltagare hade konton för både SVOD (prenumerationsbaserad beställvideo) och TVOD, och brukade använda SVOD-kontot som standard och TVOD ofta i andra hand för att hitta filmer som inte fanns på det första kontot. När dessa resultat slutligen jämfördes med tillgången till musik via lagliga onlinetjänster, och folks erfarenhet av sådana tjänster (vilket testades 2016), kan man dra följande slutsatser: 4

5 Sökstrategi: För filmer använde deltagarna fler källor (och menade också att de kände till fler källor i sin vardag). I testfallet om musik höll sig deltagarna oftare till en källa och slutade leta om de inte kunde hitta en låt där. Tillgång till innehåll: Tillgången till innehåll, mätt i andelen framgångsrika sökningar, var högre i testfallet med musik. I detta testfall med filmer var det också fler skillnader mellan olika kategorier. Laglighet: Även om det inte mättes kvantitativt, så visade gruppdiskussionerna att olagliga källor används mer allmänt av deltagarna för att hitta filminnehåll än musik. Användning av YouTube: YouTube används allmänt för att hitta musik. För filmer är YouTube mycket mindre populärt, och det nämndes sällan som en källa för att söka efter långfilmer. Laglighet för innehåll tillgängligt på YouTube: I båda testfallen nämnde deltagarna att de tyckte det var svårt att avgöra om innehåll på YouTube var lagligt dock utan att se YouTube i sig som en olaglig källa. Åtskilliga deltagare i båda testfallen nämnde att de antog att innehåll som hittas på YouTube är lagligt eftersom de litar på att YouTube tar bort olagligt innehåll. Strömning kontra nedladdning: För både musik och filmer nämnde deltagarna samma anledningar till att välja strömning respektive nedladdning, beroende på sammanhang: nedladdning för innehåll som konsumeras oftare, för att spara data och komma runt anslutningsproblem; strömning som den allmänt föredragna metoden, för att spara lagringsutrymme på enheten och få snabb åtkomst. För musik verkade deltagarna mer bekymrade över tappad ljudkvalitet vid strömning. Releasefönster: Medan musik i allmänhet släpps samtidigt på flera olika plattformar, så blir filmer vanligen tillgängliga på TVOD-tjänster först flera månader efter att de först går upp på biograferna. I synnerhet de testdeltagare som var fokuserade användare verkade nöjda med den tid det tar för filmer att släppas på TVOD-tjänster, men detta beror på användartyp, och en maximal toleranströskel på sex månader för att få tillgång till en film nämndes ett antal gånger. Lokalisering av innehåll: Språkvalen för filmer var tillfredsställande för nästan alla deltagare, men många var förvirrade av vilket språk som används för filmtitlarna. Bortsett från sällsynta undantagsfall (t.ex. titlar på klassiska musikstycken) är detta inte något problem när man söker efter musik, där innehållet normalt inte lokaliseras på något sätt. 5

6 SAMMANFATTNING Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), 2018 Återgivning är tillåten med angivande av källan. RAPPORT OM LAGLIGA ONLINEERBJUDANDEN, TESTFALL 2018 FILM 2018