LANTBRUKSHÖGSKOLAN. Föroreningsbelastning i vattendrag och risker vid bevattning med förorenat vatten UPPSALA INSTITUTIONEN FÖR MARKVETENSKAP

Transkript

1 ~ LANTBRUKSHÖGSKOLAN UPPSALA Föroreningsbelastning i vattendrag och risker vid bevattning med förorenat vatten Örjan Andersson INSTITUTIONEN FÖR MARKVETENSKAP AVDELNINGEN FÖR LANTBRUKETS HYDROTEKNIK STENCILTRYCK NR 71 UPPSALA 1974

2 LANTBRUKSHÖGSKOLAN UPPSALA Föroreningsbelastning i vattendrag och risker vid bevattning med förorenat vatten Örjan Andersson INSTITUTIONEN FÖR MARKVETENSKAP AVDELNINGEN FÖR LANTBRUKETS HYDROTEKNIK STENCILTRYCK NR 71 UPPSALA 1974

3

4 INNEHÅI,LSFÖRTECKNING L Inledning Vattentillgångar Hydrologiska regioner Vattenföringsmätningar Konkurrens om vattnet Sid II. Vattendragens beskaffenhet Specifik och total föroreningsbelastning Biokemisk syreförbrukning i enskilda vattendrag Kväve och fosfor Tungmetaller och biocider Skadliga organismer Sammanfattande bedömningar av vattenkvaliteten i våra vattendrag III. Bevattning med spillvatten från reningsverk och från animalieproduktion Bevattning med avloppsvatten, råslam och rötslam Bevattning med flytgödsel, urin och presssaft Sammanfattning Litteraturförteckning Tabellbilaga (tabell 1, 3 och 4)

5 FÖRORENINGSBELASTNING I VATTENDRAG OCH RISKER VID BEVATTNING MED FÖRORENAT VATTEN av Örjan Andersson Inledning. De senaste somrarna har varit ovanligt nederbördsfattiga i Mellansverige. Detta har bidragit till ökat intresse för bevattning. År 1969 fanns det i Sverige anläggningar för att bevattna ca ha under en 10-dagars period. Bevattningskapaciteten har därefter ökat med ca ha/år och 1973 beräknades att det fanns anläggningar för att bevattna ca ha under en 10-dagarsperiod. Vattentillgången utgör ofta en begränsande faktor. I vissa fall kan föroreningar i vattnet göra detta olämpligt till bevattning. Särskilt vid bevattning av grönsaksodlingar samt betesvallar måste försiktighet iakttagas, så att spridning av giftiga ämnen, sjukdomsalstrande bakterier, inälvsparasiter etc. förhindras. Föreliggande uppsats avser att i stort belysa vattentillgångarna och den allmänna föroreningssituationen i de större vattendragen, främst under bevattningssäsongen, dvs. under juni, juli och augusti månader. Avsikten med uppsatsen är också att ge en översiktlig bild av riskerna vid användning av Y t- och spillvatten vid bevattning. Redovisade uppgifter har främst hämtats ur "Hushållning med mark och vatten. SOU 1971: 75" samt dess omarbetade föra,rbete "l!'öroreningsbelastningens fördelning i Sverige!! av Bengt Andersson (1972). Vidare har material samlats in från länstyreiser, veterinärer och industrier. Beträffande bevattning med rötslam, flytgödsel etc. har råd och anvisningar hämtats ur stenciler från Socialstyrelsen och Naturvårdsverket. Arbetet har utförts på uppdrag aven arbetsgrupp för bevattning inom NJF (Nordiska Jordbruksforskares Förening).

6 l. VATTENTILLGÅNGAR Hydrologiska regioner. Sverige kan indelas i 6 hydrologiska regioner. Dessa illustreras i figur 1. I figuren har även viktigare jordbruksbygder och jordbruksbetonade mellanbygder lagts in. Särskilt östra Götaland och östra Svealand är nederbördsfattiga områden. Längs Norrlandskusten finns två områden med relativt dålig tillgång på sötvatten, nämligen mellan Skellefte och Ume älvar samt mellan Ljungan och Ljusnan. Avrinningen i de nordliga regionerna karaktäriseras i regel av stora vår- och höstflöden. Vattenföringen är där i regel lägst under vintern. I Syd- och Mellansverige är däremot avrinningen i regel lägst under sommaren. Detta gäller i synnerhet vattendragen som rinner österut. Förekomst av sjöar, myrar etc. i vattensystemen utjämnar vattenföringen under året, så att högvattenföringen blir mindre och lågvattenföringen större. Sjöar och myrar är därför mycket betydelsefulla element i vattensystemens naturliga vattenhushållning. Vattenföring~mätningar. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHl) utför vattenföringsmätninge,r i alla större vattendrag. De berör 93 % av landets yta. För mindre vattendrag saknas i regel mätningar. Figur 2 illustrerar de vattendrag som SMHI har utfört mätningar i. Varj e vattendrag har på figuren ett nummer. Vattendragens nummer och namn, avvattningsområdensas storlek, normalvattenföring samt den beräknade medelvattenförir~en under juni, juli och augusti månader återfinns i tabell 1 i bilagan. Den specifika avrinningen, dvs. avrinningen per ytenhet är i medeltal ca 14 l/s och km 2 (Sveriges nationalrapport till FN inför miljövårdskonferensen 1972.) Från bevattningssynpunkt är emellertid den specifika lågvattenavrinningen mer intressant. Den har beräknats till ca 2 1/ s och km 2 (B. Andersson, 1972).

7 Fig. 1. Sverige kan indelas i 6 hydrologiska regioner. Speciellt inom den sydöstra regionen av landet föreligger bevattningsbehov. Svarta områden på kartskissen illustrerar de viktigaste jordbruksbygderna. Jordbruksbetonade mellanbygder är rutade.

8 00 Fig. 2. Kartskiss över Sverige med de större vattendragen schematiskt inritade. Varje va t tendrag har ett nummer enligt m.lhi: s numrering. Vattendragens namn, vattenföring m.m. finns i tab. 1 i bilagan : /:/O..J... r (J.../ ( 109 flo 6EJ ~ 8:"

9 Konkurrens om vattnet. Vattentillgången per person inom olika områden av landet ger en ungefärlig bild av var konkurrensen om vattnet är störst. I områden med hög nyttjandegrad.av vattentillgångarna är föroreningsbelastningen i regel högre än i områden med lägre nyttjandegrad av vattentillgångarna. Figur 3 illustrerar medelvattentillgången och lågvattentillgången per invånare och år samt medelvattenförbrukningen i relation tilllågvattentillgången. ÅV figuren framgår att Skåne, Gotland och Mälardalen är markanta bristområden jämfört med landet i övrigt. Lågvattentillgången i Mälardalen beräknades t.ex. vara endast 4 gånger större än medelvattenförbrukningen år Beträffande Skåneregionen gäller att vattentillgångarna där är uppdelade på många små vattendrag, vilka är lättare att utnyttja till bevattning än få stora vattendrag. Det kan nämnas att det totala vattenbehovet för vår vattenförsörjning beräknas femfaldigas fram till år 2000 '920~. ~ A C 1 2'11. r ~ Fig. 3. Kartbild A visar medelvattentillgången och kartbild B lågvattentillgången per invånare och år. I kartbild C anges kvoten mellan lågvattentillgången och 1988' års medelvattenförbrukning. Värdet 4 för Mälardalen innebär sålunda att lågvattentillgången är 4 gånger större än medelvattenförbrukningen (efter SOU 1971:75).

10 II. VATTENDRAGENS BESKAFFENHET Specifik och total föroreningsbelastning. Man brukar bedöma vattnets allmänna föroreningsgrad genom att bestämma vattnets innehåll av organisk substans. Detta tillgår så att man mäter syreförbrukningen i en viss vattenvolym under 7 dygn vid +20 o C och i mörker. Det värde man erhåller kallas biokemisk syreförbrukning (BS 7 ). Genom att uttrycka den biokemiska syreförbrukningen i mg/l erhåller man ett mått på den s.k. specifika föroreningsbelastningen. Statens naturvårdsverk har föreslagit 6 mg BS 7 /l som gränsvärde mellan måttlig och stark påverkan. Känner man den genomsnittliga specifika föroreningsbelastningen och vattenföringen under året kan BS 7 även anges i ton per år, s.k. total föroreningsbelastning. Av Sveriges totala föroreningsutsläpp, som motsvarar ton BS 7 /år, hamnar ton i inlandsvattnen och ton i kustvattnen. Skogsindustrin svarar för 83 %, täto~ter för 14 % och övrig industri för 3 % av den totala föroreningsbelastningen. Speciellt i kustvattnen dominerar skogsindustrin (89 %), medan tätorternas andel av föroreningsutsläppen är större i inlandsutsläppen (22 %) (B. Andersson, 1972). I tabell 2 finns en förteckning över olika industribranschers totala föroreningsbelastning av större vattendrag. Figur 4 illustrerar några större industriers lokalisering. Tabell 2. Olika industriers förorening och lokalisering. Förorenare Förorenings-.\vrirming:;onråden (sn-n::1 r..'.l"lrp.rir.g) belastning ton BS 7 lår Skogsind ,42,45,52,53, 6!,121, ,65.67,67003,67007,74,75,82,86,88,96.98,101,108,131, Tätorter!.!ejerier Bqggerier ~argari nind. Sl9.~<terier Charkuterier Frui:t och. konserv1nd. Fiskind. Garverier Färgind.. Brännerier Sockerbruk Stärkeloaind , l 500 l 500 l 300 l ' ,134,135,137,138,140 samtliga 1,9,13,20,22,23,24,28.30,38,40,48,53,54,55,61.121,128,129,62/63,65,67,67QOl, 67003,67004,67006,67007,71,72,74,75,77,82,84,86,86/87,88,89,89/90,92 95,96,98,101, 102,103,104, I 05, I 08, 131,I 32, I 34,138,140,141,142,143, II 7,117/ ,9,20,28,36,38,40,42,38,51,52,53,56,61 r 121,122,123,125,129,62,65,67" , 67004,67007,74,80,32,84,86,88,89,89/90,91,92,96,93,1 01,105,108,131,132, ,142, ,9.13,20,22,28,38,40,48,52,53.121,129,67,67006, ,86,88,89,92,98,101,130, ,142,108 : 1,9,20,38,40.44,48,53.61, ,125,129,62/63,67,67003,67007,77,86.89/90. 96, 93, 98/90.96,98.101,101/102,1 03,105,108,130, ,138,140,141,142 13,40.44,61.12!.62,67 " ,74,86.87, ,98.101, ,140,143 '3, ,79,88.101/102, ,92,101,103, ,61,67006,67007,98,103,1 OS,I 07,108, ,89/90,89,92,95,117 19,75,6,88._-.

11 o::: stor anläggning ~ liten anläggning Kl = tung kemi sk industri M ~ massaindustri H ~ handelsstålverk S = specialstålverk Fig. 4. Kartskiss illustrerande olika större industriers lokalisering i Sverige. Föroreningsbelastningen i vattendragen varierar ofta i hög grad under året. Tätorter har i regel små variationer (~5 %) på mängden utsläppta föroreningar under året. Föroreningskoncentrationen blir då, högre i recipienten vid låg vattenföring än vid hög. Vissa industribranscher uppvisar dock mycket stora variationer under året. Detta gäller t.ex. sockerindustrin, stärkelseindustrin samt frukt- och grönsaksindustrin. Utsläpp från socker- och stärkelseindustrier förekommer huvudsakligen under perioden 15/9 till 15/12, dvs. efter bevattningssäsongen. Det bör här påpekas att sköljvatten från socker- och stärkelseindustrier kan innehålla ägg av bet- respektive potatiscystnematoder. Spridning av av-

12 loppsvatten från dessa industrier bör därför ej förekomma på arealer där man avser att odla betor respektive potatis. Biokemisk syreförbrukning i enskilda vattendrag. I tabell 3 på sidorna 6-10 i bilagan återfinns: - nummer och namn på större vattendrag vattendragens totala föroreningsbelastning (ton BS 7 /år) vattendragens specifika föroreningsbelastning under juni, juli och augusti månader (mg BS 7 /1) - föroreningsutsläppens ungefärliga belägenhet i flodområdet (se fig. 5) Område 1 = O - 25;0 av avvattningso::nrådet Oadd. 3 = 50-75~ Område 5 '" 90 - i OO:~ Vattendrag Mynning Fig. 5. Vattendragets avvattningsområde har delats in i 5 delområden. Det övre delområdet representerar 0-25 % av flodområdet, nästa delområde 25-50~~ osv. Kväve och fosfor. Med utsläpp av organisk substans följer alltid en viss mängd av bl.a. växtnäringsämnena kväve (N) och fosfor (p). Från bevattningssynpunkt är ett måttligt högt kväve- och fosforinnehåll positivt. Vattendrag och sjöar som innehåller 1,5-5,0 mg N/l och mer än 0,1 mg P/l anses starkt näringsrika. (polytrofa). I lerslättområden är vattendragen och sjöar naturligt näringsrika. Höga kväve- och fosforhalter i vattnet ökar ofta igenväxningen av sjöar och vattendrag i oönskat hög.grad. De största fosforutsläppen kommer från kommuner (speciellt de som saknar kemisk rening), metall- och verkstadsindustri (fosfatering och avfettning) samt från tvätterier.

13 I tabell 4 i bilagan återfinns: - nummer och namn på större vattendrag - vattendragens föroreningsbelastning (ton N och P per år) kväve- och fosforutsläppens ungefärliga belägenhet i flodområdet (se fig. 5). De i tabellerna 2 ~ 4 a~givna värdena på föroreningsbelastningen visar endast storleksordningen. En uppskattning av de sannolika felmarginalerna har gjorts istatiens naturvårdsverks publikation t1föroreningar i Vänerområdet". Resultatet av denna uppskattning har sammanfattats i tabell 5 (B. Andersson, 1972). Tabell 5. Sannolika felmarginaler på föroreningsvärdena i tabellerna 2, 3 och 4. Redovisad uppgift Felrrarginei Utsläpp f Dån tätorter ~ 50 %! 20 % enskilda värden totalsiffror utsläpp från paprers~asseoch wallboardindustri a) organiska ämnen bl kväve och fosfor utsläpp från mejerier Utsläpp från slakterier Utsläpp från övrif, livsrredelsindustri! 30 %! 15 % enskilda värden totalsi ffror felrrarfinalen stor intervall - 50 % till % intervall - 50 % till % verkliga värdet vanligen störrb än det beräknade, dock högst det dubbla Trots den relativt låga noggrannheten torde redovisade värden ge en tämligen god bild av den allmänna föroreningssituationen. Det sker emellertid en fortlöpande utbyggnad med reningsverk, varför den redovisade föroreningssituationen ( ) efterhand torde förbättras. Figur 6 illustrerar den planerade utbyggnadstakten av reningsverk i Sverige (B. Anaersson, 1972). Utbyggnadstakten av reningsverk flar emellertid gått snabbare än planerat och från och med årsskiftet beräknas att nästan hälften av allt kommunalt avloppsvatten från tätorter renas i biol.-kemiska eller kemiska reningsverk.

14 Of ,, :-----.,-; -. ~ so -.f-r UTAN A'IlOPfS- : f.---l RENING - )tl -:----J...J..-. ~ /. I op / I ~------/ Ii ~~------:/ ; ~ ~ /. ~.-..._--:r.-/ :;, :r ~l getlbmt SLA~~! _AVSKILJNJNG~. ~. I I J.. I- : I I- BIOL--1 f RE~lrGj "-/. JI -./. M. /-- /- ~--,..-: ~ ih {SIOl } -+-cl : 7- KE~ISK :1 T~ Fig. 6. Procent av tätortsbefolkningen ansluten till olika slag av reningsverk under Det bör här påpekas att analyser med avseende på såväl BS, som P och N 7 endast är indikatorer på föroreningssituationen i ett vattensystem. Gif~ tiga ämnen och skadliga organismer kan däremot direkt förstöra vattnet till bevattningsändamål. Tungmetaller och biocider. 1 ) Bland olika kemiska ämnen och föreningar anses de s.k. tungmetallerna och de klorerade kolvätena vara farligast. Av -- tungmetallerna (bly, järn, kadmium,koppar, krom, kvicksi!ver, nickel, zink m.m.) förekommer i naturliga vatten endast järn i högre halter. Speciellt förekomsten av kadmium av växterna. Konsumtion av kadmiu~~altiga livsmedel kan i svåra fall medföre skelettförändringar. anses allvarligt eftersom det kan tas upp Klorerade kolväten (aldrin, d±eldrin, lindan, DDD, DDE, DDt och PCB) bryts ned mycket långsamt i naturen. Dessa föreningar kan anrikas i näringskedjorna, så att halterna främst i fettvävnaderna blir högre ju högre upp i näringskedjan man kommer. Bevattning av betesvallar med PCB-haltigt vatten kan. förorsaka hög PCB-koncentration i mjölk. Uppgifter om utsläpp av tungmetaller och klorerade kolväten finns endast i mycket begränsad omfattning. Vid Statens naturvårdsverk har man dock sammanställt vissa uppgifter beträffande utsläpp av tungmetaller längs 1)Biocid = livdödare (gift)

15 ostkusten. Speciellt Stockholmsområdet är hårt belastat. Genom att stude~ ra figur 4 får man en bild över olika industriers lokalisering. Med kännedim om olika industribranschers speciella avfall kan man bilda sig en uppfattning om vilka ämnen som speciellt bör undersökas i det aktuella vattnet. Utsläpp av tungmetaller och andra biologiskt anrikbara gifter får betydande konsekvenser. Den Iådde t.ex. förbud för avsalu av fisk från ca 2 % av inlandsvattnens yta på grund av alltför höga kvicksilverhalter. I dessa vatten hade man funnit fisk som innehöll mer än 1 mg kvicksilver per kg kroppsvikt. Denna s.k. svartlistning gäller även vissa kustvatten med hög DDT-halt. Kemiska bekämpningsmedel (Herbicider.) bryts i regel snabbt med i naturen. Genom misstag (ex. slarvig fyllning av ogrässpruta vid sjö, vattendrag eller vattentäkt) samt vid kemisk bekämpning av.vattenvegetation kan bevatt ningsvattnet förorenas och under olyckliga omständigheter han grödan förstöras. Grönsakskulturer är särskilt känsliga mot ogräsmedel. Ske.d,liga orgunjl,)lih':"';:' Med bevattningsvatten kan OCkE3å virus, bakterior och parasiter spridas. De viktigaste vattenburna virussjukdomarna är polio och smittsam gulsot (hepatitis epedimica). Bland de vattenburna bakteriella sjukdomarna kan nämnas kolera, dysenteri, tyfoid och parat;vfoid. För att sjukdomsfall skall inträffa måste infektionsdosen vara tillräckligt hög. Utmärkande för de allvarligaste vattenburna sjukdomarna är att den minsta infektionsdosen är låg. I fråga om tyfoid (nervfeber) anses något hundratal bakterier vara tillräckligt för att orsaka sjukdom. När det gäller polio har man beräknat att ett gram mänsklig tarmuttömning kan innehålla en miljgn infektionsdoser polio. Smf ttämnenas naturliga hemvist är männibk~ och djur. De tri vs inte i va tter~ och avlider därför efter en längre eller kortare tid. För att en sjukdom skall kunna spridas med bevattningsvatten måste smittämnets överlevnadstid vara så lång att det kan överföras från en person till en annan innan det dör. Laboratorieförsök med salmonellabakterier visar att dessa kan leva flera månader i såväl vatten som i fuktig jord. I avföring från varmblodiga djur finns alltid s.k. colibakterier. Dessa är i sig ofarliga men do brukar användas som indikatorer på fä:i:'sk fekal förorening. Tyska undersökningar (Glath~ et. al. 1966) anger att col1- bakterier kan leva och föröka sig efter 10 dag?r i såväl sand- som lerjord. Efter dagar kunde dock inga colibakterier spåras i jorden.

16 Kunskap om minsta infektionsdos och ~verlevnadstid saknas för många vatte~burna sjukdomar. I fråga om parasitundersökningar f~rsvåras bed~mningen ofta av att det saknas metoder för att bedöma huruvida äggen är li vsduglig2. eller ej. Det är dock känt att vissa parasitägg är mycket resistenta mot yttre påverkan, de kan vara livsdugliga även efter passage genom moderna reningsverk. Översiktliga sammanställningen ~ver förekomsten av skadliga organismer i vattendrag och sjöar finns ej. Variationen mellan olika undersökningstillfälien är ofta mycket stor och separata undersökningar måste därför ut~ föras i varje enskilt fall där förekomst av vattenburna sjukdomar och parasiter misstänks. S.a.mmanfatt",J.nde bedömning av vattenkvali teton i våra vattendrag. Den föroreningsgrad man kan acceptera på bevattningsvatten är i hög grad avhängigt av den gröda som skall beva ttnas. Gro-usakskul turer i synnerhet av råkosttyp, är känsliga för föfafenat bevattningsvatten. Dels skäms de lätt i smaken och dels kan giftiga ämnen och skadliga organismer hamna direkt på ätliga växtdelar. Bevattning av stråsäd torde vara mindre riskabel, eftersom bevattningen utföres före ax gången och således ej direkt på ätliga växtdelar. Vissa giftiga ämnen t.ex. kadmium kan dock tas upp av gr~dan och anrikas i kärnan. Vid bevattning av betesvallar gäller att idisslare är känsliga för förorenat foder och vatten. Nötkreatur anses Lex. ha minst lika höga krav på vattenkvaliteten som människor. Bedömning, huruvida ett vatten är användbart till bevattning, f~rsvåras i hög grad av a tf. det saknas normer!.iled gränsvärden över högsta tillåtna halten giftiga ämnen eller skadliga organismer i bevattningsvattnet. Frekvensen kraftigt förorenade vattendrag ärchögst i södra och mellersta Sverige, där konkurrensen om vattnet är stor. F~roreningsgraden är i regel högst under sommaren, då vattenföringen och utspädningen av spillvattnet är som lägst. Föroreningsutsläppen har praktiskt taget alltid karaktär av punktutsläpp. Detta medför att föroreningssituationen inom ett vattensystem ofta uppvisar stora variationer. På grund av vattendragens självreningsförmåga kan ett kraftigt förorenat vattendrag bli mycket bättre efter en relativt

17 kort strömsträcka. Vid hög strömningshastighet fordras en längre strömsträcka för att motsvarande reningseffekt skall uppstå som vid låg strömningshastighet. Sjöar är därför mycket betydelsefulla element som "föroreningsfällor" i vattensystem. Det bör här nämnas att föroreningssituationen i ett vattendrag förbättras snabbt, då avloppsutsläppet stryps och vattendragen genomspolas med friskt vatten. För en kraftigt förorenad sjö sker däremet "tillfrisknandet" betydligt långsammare, eftersom det ofta tar åtskilliga är att förnya vattenvolymen i sjön. Genom den fortlöpande utbyggnaden av re;'1.ingsverk torde föroreningsbelastningen av vattensystemen efterhand minska. Den som utför bevattningen måste dock iakttaga särskild uppmärksamhet mot tillfälliga och kraftiga föroreningsutsläpp bl. a. beroende på funktionsstörningar i reningsverk. För de som nyttja ett vattendrag som avloppsrecipjent borde det vara en självklarhet att meddela nedströms liggande Ilvottenintressenter" vid olyckshändelser som medför tillfälliga och stora föroreningsutsläpp. Sammanfattningsvis kan sägas att endast i vissa vattendrag och inom tämligen korta åavsnitt nedströms avloppsutsläpp torde vattnet vara odugligt till bevattning av spannmål. För bevattning av vallar och grönsakskulturer är kraven högre - motsvarande de man har på vatten för hushållsändamål. Allt vatten som förorenats av mänsklig tarmuttömning måste betraktas som smittfarligt och praktiskt taget inga ytvatten kan ju användas till hushållsändamål utan att först genomgå en mer eller mindre omfattande renings- och desinfektionsprocedur.

18 l't III. BEVATTNING MED SPIIJLVATTEN FRlN RENINGSVERK OCH ANIMALIEPRODUKTION Slam från reningsverk har liksom flytgödsel vanligen en torrsubstanshalt på mindre än 5 procent. Slammet kan då i regel rörtransporteras. Det finns tämligen omfattande utländska erfarenheter beträffande spridning av slam och flytgödsel med bevattningsanläggningar. Pumpar, rör och spridarmunstycken måste dimensioneras och i övrigt utformas med hänsyn till att slammet innehåller diverse fasta föroreningar. Ofta använder man kolvpumpar eller självrensande centrifugalpumpar, dvs. centrifugalpumpar som saknar en eller bägge gavlarna på pumphjulet. Beträffande rörutrustningen gäller att lättmetallrör bör förses med korrosionsskydd. I annat fall uppstår lätt korrosionsskador på rören med sänkt hållfasthet och likat strömningsmotstånd som följd. Alkaliska ämnen och svingödsel har visat sig vara särskilt besvärliga ämnen från korrosionssynpunkt. Spridarmunstyckena tillverkas ofta av gummi, som kan ge efter och släppa igenom fasta föroreningar. Beva ttping med.av).o1?.l2 :'i7<1.t.tep..l rås lam. o,ch rö tsj.am. I samband med utbyggnaden av reningsverk (se fig. 6) kommer mängden slam, som måste omhändertas, att öka. På den senaste femårsperioden har mängden slam från reningsverk ungefär 30-faldigats. Problemen med att ta till vara detta slam har ökat. Slamspridning på åkermark är ett alternativ. Principiellt kan sägas att marken är ett bättre medium som mottagare (recipient) av spillvatten och slam från reningsverk än vattendrag och sjöar eller avfallstippar. Ett stort problem är emellertid lagringen av spillvatten och slam mel1an spridningstillfällena Användes slammet till beva ttning kan endast en enda spridning utföras under året, dvs. på sommaren. Att bygga samlingsbehållare för lagring av spillvatten under ett helt år ä~ dyrbart. I arida områden med större vattenunderskott och längre växtsäsong än hos oss torde däremot spillvattenspridning på åkermark vara en mer praktiskt genomförbar lösning för att bli av med avloppsvatten från tätorter. Mängden sle.m bör i normala fall anpassas till vad som är lämpligt ur växtnäringssynpunkt. Oorganiska och vissa organiska ämnen kan dock vid sig binda tungmetalj.er, som därigenom anrikas i reningsverkens slam. Vid regej.bunden spridning av slam från reningsverk finns därför risk för anrikning av tungmetaller i jorden så att denna efterhand förstöres som odlingsmedium för människo- och djurföda.

19 ,;; Med hänsyn till slammets innehåll av bl.a. tungmetaller måste därför slammets lämplighet i samband med livsmedelsproduktion avgöras med ledning aven innehållsdeklaration, grundad på fortlöpande kontroll av slammet (Socialstyrelsen ). Slam med hög halt av tungmetaller bör överhuvudtaget ej spridas på åker (Gustavsson, 1973). Rötslammets innehåll av tungmetaller kan växla inom vida gränser. Flertalet reningsverk har låga halter av tungmetaller i sitt rötslam. Mängden klorerade kolväten per rötslamsgiva anses obetydlig (Socialstyrelsen, ) För närvarande rekommenderar Socialstyrelsen att spridning av rötslam med bevattningsanläggning som regel ej får förekomma på grund av att den finfördelade vätskan ökar risken för vindspridning av smittämnen och lukt. Flyttning av bevattningsrör är dessutom ett ohygieniskt arbete för personalen. I VästtyskIand har man utarbetat mer detaljerade normer beträffande spridning av spillvatten med bevattningsanläggningar (Hygienische Richtlinien. Deutsche Normen. Nov DIN ). Foder- och sockerbetor, oljeväxter samt fiberväxter får där ej bevattnas med avloppsvatten, som renats endast genom mekanisk slamavskiljning, närmare än 4 veckor före skörd. Matpota tis och spannmål för ej bevattna's efter påbörjad blomning. l'letesoch slåttervallar för ej bevattnas närmare än 14 dagar före betning respektive slåtter. Råkostgrönsaker får ej odlas eftor gröda som bevattnats med endast mekaniskt renat avloppsvatten. Bevattning,!!:lod.fly~tgödseJ:.,.._urin OC!1 I2~.e.s.llii. För bevattning med avfallsprodukter från animalieproduktion saknas svenska anvisningar. Däremot finns det bestämmelser om att urin från djurstall och pressaft från ensilagesilos inte får släppas ut i sjöar, vattendrag eller andra vattenområden om det inte uppenbart kan ske utan olägenhet (Miljöskyddslagen 7). Spridningsmängden per ha bör i normala fall anpassas till vad som är lämpligt ur växtodlingssynpunkt. Överdriven kvävegödsling kan medföra risk för höga nitrathalter i ytvatten och grundvatten. Genomsnittliga gödselgivor med pressaft kan anges till 25 ton/ha och år, men andra värden kan användas efter samråd med sakkunnig. Dock skall mängden utspridd presssaft ej överstiga 4 ton torrsubstans per ha och år (S. Berglund. 1973).

20 16 Spridning bör ej ske närmare än m från sjö, vattendrag eller vattentäkt. Vid spridning i kuperad terrängintill sjö eller vattendrag kan skyddszonen behöva utökas. Beträffande vattentäkter gäller ofta lokala bestämmelser. Med hänsyn till risken för spridning av sjukdomar, parasiter etc. bör spridning av flytgödsel, urin och pressaft undvikas på betesmarker, vallar och i grönsaksodlingar. Bland skadliga parasiter som kan spridas med. flytgödsel kan här nämnas leverflundresjuka och dynt. Leverflundreajukan är en tämligen vanlig inälvsparasit på nötkreatur. Parasiten kan med hjälp av värddjuren, landsnäckor och myror leva flera år på infekterade betesmarker. Med tanke på luktolägenheter bör utspridningen ej ske nära bebyggelse. Detta gäller speciellt vid "påvind". Naturvårdsverket rekommenderar att spridni.ng ej skall ske närmare än 500 m från kyrka, idrotts- och friluftsanläggning, fritidsbebyggelse och bostäder. Djurhållarens egna bostäder är dock undantagna. Nedbrukningen av flytgödsel, urin etc. bör helst ske inom 24 timmar efter spridning i närheten av bebyggelse. På avsides liggande arealer är behovet av snar nedbrukning mindre. Avsikten med föreliggande uppsats är att i stort belysa vattentillgångar och föroreningssituationen i större vattendrag. Vidare ges en översiktlig bild av riskerna vid bevattning med Y t- och spillvatten. Det första kapitlet ger en översikt över vattentillgångarna och konkurrensen om vattnet i vårt land. Figur 1 illustrerar olika hydrologiska regioner i Sverige. Särskilt östra Götaland och östra Svealand är nederbördsfattiga områden där det normalt föreligger ett bevattningsbehov. Figur 2 visar de vattendrag, som SM HI utfört mätningar i. Dessa mätningar omfattar de större vattendragen. För mindre vattendrag finns i regel ine;a vattenföringsmätn:i.ngar. Vattentillgångo.rnas nyttjandegrad illustreras i figur 3. Inom områden med konkurrens om vattnet är föroreningsbelastningen av vattendrag och sjöar i regel högre än i områden där konkurrensen om vattnet är mindre. I det andra kapitlet redovisas föroreningsbelast~

21 17 ningen i vattendragen. Skogsindustrier och tätorter svarar fö r den helt dominerande föroreriingsbelastningen av vattendrag och sjöar i Sverige. Större industriers lokalisering illustreras i figur 4. I tabell 2 redovisas olika industribranschers föroreningsbelastning av vattendrag och sjöar och i tabellerna 3 och 4 redovisas föroreningsbelastningen i enskilda vattendrag. Noggrannheten på de i tabellerna 2-4 angivna värdena har tecknats i tabell 5. Det sker en fortlöpande utbyggnad av reningsverk, varför den redovisade föroreningssituationen efterhand torde förbättras. Pigur 6 illustrerar den planerade utbyggnadstakten av reningsverk. Pöroreningsbelastningen med avseende på vattnets innehåll av organisk substans, kväve och fosfor kan endast användas som indikatorer på föroreningssituationen. Kemiska föroreningar (tungmetaller, klorerade kolväten, kemiska bekämpningsmedel) och skadliga organismer (bakterier, virus och parasiter) kan däremot direkt förstöra vattnet till bevattningsändamål. Översiktliga sammanställningar över förekomster av gifter och skadliga organismer i vattendrag och sjöar finns endast i mycket begränsad omfattning. I det sista kapitlet belyses risker samt gällande råd och anvisningar vid bevattning med spillvatten från reningsverk och animalieproduktion. Bevattning med rötsiam får som regel ej förekoluma, främst på grund av risken för spridning av smittoämnen och ltikt. Plyttning av bevattningsrör är dessutom ett ohygieniskt arbete för personalen. För bevattning med flytgödsel, kreatursurin och pressaft med bevattningsanläggningar saknas svenska anvisningar. Det finns däremot bestämmelser att urin och pressaft ej får släppas ut i sjöar, vattendrag eller andra vattenområden om det inte är uppenbart att det kan ske utan olägenhet. Bedömningen av ett vattens användbarhet försvåras av att det saknas normer och gränsvärden över högsta tillåtna halten giftiga ämnen och skadliga organismer i bevattningsvattnet.

22 18 LITTERATUH Andersson, B Föroreningsbelastningens fördelning i Sverige. Inst. för vattenbyggnad, Tekniska högskolan i Lund. Bengtsson, B Miljörätt. Juridiska föreningen i Uppsala Berglund, S Remiss avseende Riktlinjer för miljöskyddande åtgärder vid animalieproduktion. Statens naturvårdsverk, Vattenvårdsbyrån (stencil). Brink, N. och Gustavsson, A Kväve och fosfor från skog, åker och bebyggelse. Lantbrukshögskolan, inst. för markvetenskap, avd. för vattenvård, nr 1 Deutsche Normen. Nov DIN Bewässerung und Verwendung von Abwasseruchständen. Hygienische Richtlinien. Flodkvist, H. och Nääs, O. 1950/51. Undersökning rörande sambandet mellan bevattning med mekaniskt renat avloppsvatten från Lunds stad och skörd å betesvall. Grundförbättrning 4, 2, s Flodkvist, H. och Nääs, O. 1950/51. Om avloppsvatten från Lunds stad och dess användning för bevattning. Grundförbättring 4, 4, s Gustavsson, A Rötslam i jordbruket. JJantbrukshögskolan, inst: för markvetenskap, avd. för vattenvård (stencil) Melin, R Vattenföringen i Sveriges floder. SMHI. Meddelanden, serie D, nr 16. Melin, R Hydrologi i Norden. Utbildningsförlaget. Stockholm. Möhler, B Die Lantwirtschaftliche Verwertung des Abwasserschlammes. Wasser und Boden, Hamburg. Nelson, A Bevattning med kommunal t avloppsvatten. Viakbladet nr 4. Strömberg, G Av socialstyrelsen efter samråd med statens naturvårdsver utfärdade råd och anvisningar för användning av rötslam som jordförbättringsmedel. Socialstyrelsen (stencil). SOU 1971 :75. Hushållning med mark och vatten. Civildepartementet. Svensk författningssamling. 1969, nr 387. Rapporter från länsstyrelserna i: Stockholms län, Uppsala län, Södermanlands län, Västmanlands län, Östergötlands län, :<cl,lmar län, Kristianstads län, Malmöhus län, Hall ands län, Skaraborgs Hi,

23 Tabell 1. Förteckning över större vattendrag i Sverige samt data om storleken på avvattningsområde, årlig normalvnttenföring, MQ och beräknad medelvattenföring, Q, i juni - augusti. Nummer , l Namn TorneEil ven Keräsjoki Snngiaälven Kalixälven Töreiilven Vitån Råneälven Altersundet Luleälven Alån Rosån Alterån Piteälven Lillpiteälven Rokån Jävreån P.byälven Byskeiilven Kågeiilven Skellefteälven Bureälven JWångbyån KOlabodaån Rickleån Dalkarlsån Sävarån Tavelån Umeälven AVvattningsområde 2 Q m 3 /s MQ km m 3 /s juni juli aug. -- ~~..._a"r=... r.. al ~_,;:u:;:s,..._wijiiiuo!;... WJi.%2 - """'== l l l

24 Tnboll 1. forts. ~ Hummer ----~--- AVvattnings- I~Q Q m3 /~-~ Namn område 2 '"3 km m / S juni juli aug. --~ ~.. ~_~~~~-.. pu_~ ~~e~~=-~~~'~~~"'~'~es&m~~~~r~~~cu~~~~ '7 ) tlt ' Hörneån Öre iii ven Leduån Lögdeälven Husumsån Gideälven Idbyån Moälven Nättraån Ångermanälven Gådeån Indalsiilven Selångersån Ljungan,Gnarpån Harmångersån pe~ång:rsån Orungenn Norralaån IJjusnan Skärjån Hamrångeån Testeboån Gavleån Dalälven Tämnarån Forsmarksån Olansån Skeboån Broströrnmen Norrtäljeån Åkerströmmen ' If ' l l l O O MrMMWr=-

25 Tabell 1. forts.... AVvattnings- Q m MQ 3 ;s NumLl.er Namn område 2 km Ll 3 ;S juni juli aug. e :ii d 121 Eskilstunaån Arbogaån Hedeströmmen ' op-,-ngsan 1C ~ o Kolbti.cksån O Svartån Sagån Örsundaån Fyrisån Norrström Tyresån Trosaån Svärtaån Nyköpingsån Kilaån 4," Vättern-Motala ström Mjölnaån Röttleån Huskvarnaån Tabergsån Skyllebergsån O Svartån Stångån Tunaån Grimstadsån Finspångsån Ysundaån Söderköpingsån Vindån O Storån Botorpsströmmen Marströmrr.en Virboån

26 Tabell 1. forts. AVva ttnings- Q m 3 /s MQ : Nummer Namn område 2 km m 3 /s juni juli. aug'.' - " 74 Emån Alsterån, Snärj bäcken Ljungbyån Hagbyån Bruatorpsån Lyckebyån Niittrabyån Ronnebyån 111 o Vierydsån Briikneån Mieån Mörrumsån Skräbeån Helgeån 4780 j);.d Nybroån Sege ån Höjeån Kävlingeån o Saxån p o o 94 ~,aan o 95 Vegeån Rönneån o Stensån Lagan Genevadsån Fylleån Nissan SuseEm Ätran Himleån O 1.2 t ---=...-

27 Tabell 1. forts. ---~' AVvattnings- Q m 3 /s MQ l'iu!t';l!ler Namn område 2 km m 3 /s juni juli aug $' ===-... "c:c::;;::ud >tt:**,,~ :..4:'M"'=,O&~ 105 Viskan Rolfsån Kungsbackaån Vänern-Göta älv Bäveån Örekilsån Strömsån Enningsdalsälven Gothemsån Snoderån Dalbergsån Upperudsälven Byiilven ,,"<.// Borgviksån NorsiiIven Klariilven Alsterälven Visman 2!fO Gullspångs~:il ven Friaån O Tidan Sjörådsån O 142 Lidan O Nossan

28 1 Torne älv ,05 0, ,2 Keräsjaki ~ -' Sangiälven Kalixälven Töreälven Vitån RåneiiIven Altersundet 9 Luleälven Alån Rosån : Alterån Piteiilven Lillpiteälven Rakan 16 Jävreån Åbyälven Byskeälven l 9 Kågeälven Skellefteälven Bureälven 22 reångbyån Kolabodaån Rickleån '54 4"-,o 25 Dalkarlsån Sävarån Tavelån Umeälven Tabell 3. Total föroreningsbelastning, BS 7 ton/år,ach specifik förareningsbelastning, BS 7 mg/l under juni - augusti i större vattendrag Procent~ell andel av utsläpp BJ3 /mg/l BS 7 Nummer -Namn tal/å'r jur..i juli aug 0-25% 25-50% 50-75% 75-90% %

29 Tabell 3. forts. Procentuell andel av utsläpp BB /mg/l BS 7 Nummer Namn to~/år jur:i juli aug 0-25% S 50-75% 75-90% 90-1 OO;~ - --_.. _- ---~-----~--_._ Öre älven Ledue.n 32. Lögdeälven Hv.sumc.n GideEil ven TY"' o 110 rr:e2.n Idbyån ",r...,0 Moälven :Nätt:rnun Jmgermenäl ven Gådeån 40 Ir:dalsälven Selångersån 42 Ljungan Gynerpån Harmångersån Delångersån Örängeå:r..!.7 Norralaån ~./ Ljusnan Skärjån Tl " lj 50 ""amrangean Testeboan Gavleån Dalälven m" CI 54 J.amne..ran FOr8!llarksan 56 Olansån Skeboån Broströmmen 59 No:rrtäljeån Ake:rströIr.Ir.en :' 100

30 Tabell 3. forts. Procentuell andel av utsläpp BB /mg/l BS 7 Nummer Namn to~/år juni juli aug 0-25~ ~b 50-75% 75.;..90% % 121 Eskilstunaån Arbogaån , Hedeströmmen Köpingsån Kolbäcksån Svartån Sagån Örsundaån n., 129.ryrlsan Norrström Tyresån 270 4, Trosaån Svärtaån Nyköpingsån !, ~, "r./ 6,88 9, Kilo.&.n O. )() Vättern':"Motala ström 1 ).GOO. ' T'r'IjölnQun 12 G c..,'j '.' C IW ttleåri 1 \) O O Huskvarnaån ' Tabergsån Skyllebergsån r:;.' Svarti'm 400 o. J,) Stångån 'Tunnån C Grimstadsån 1 l 0.50 O'~ / Finspångse.n Ysundaån Söderköpingsån "vindån 70 Storån Botorpsströmmen I.Tarströmmen Virboån O

31 Tabell 3. forts. BS 7 /mg/l Procentuell andel av utsläpp Nummer BS % 25-50% 50-75?'; 75-90'}1, % Namn ton/år juni juli aug 74 Emån lusterån Snärjbäcken Ljungbyån Hagb:rån O Bruatorpsån l Lyckebyån Nättrabyån I:. p 82 'o ~,onneoyan 28CO \ 1. 1 C 1) Vierydsån Bräkneån I~li eån Mörru;:nsån Skräo8iln 370 l Helgeån r "2 ).24 ).9tJ } Nybroån SO Segeån 'TT'" () 91 nojean Kävlingeån 650 : Saxurl 51 1 O 1 l Rånn Vegeun 820 :J ()( i 1 ') Rönneån Stensån 98 Lagan L J-' Genevadsån Fylleån C Nissan Suseån j~ tran Himleån

32 Tabell 3. forts. Procentuell andel av utsläpp B.8 /mg/l BS 7 Nunmer Namn to~/år juni juli aug 0-25% 25-50~ ~ % : _._ ~.---- _ Viskan Rolfssn Kungsbackaån : 2; Vänern-Göta älv l(jo "'''; Bliveån 11 O Örekilsån l l 1 Strömsån El1lc':lingsdalsäl ven j 7 Gothemsån Snoderån 6 U Dalbergssn Upperudsälven Byälven Borgviksån 1 ~,e:: NorsiHven Klarälven Alsterälven Visman Gullsprsugsälven Friasn TidaD Sjörådsån JJidan Nossan

33 Forts. tabell 4 Total t N- P t'l d l N t l" Total t p.,. P t l ~ d l P t l". t l" rocen ue_ an e av -u s app t l" rocen ue.l an e av -u s app u s app u s app. Nr Namn ton/år 0-25% s 50-75% 75-90% % ton/år 0-255s 25-50~ ~~ 75-90% 90-1 OO;~ Esl(ilstynaån Ar'oogaån JIedeströmmen ~ 124 Köpingsån / Kol'oäcksån 8L~ ,Svartån Sngån Örsundaån Fyrist"m l EorrGtröm 62 'I'yresån Trosa2,n SvärtD.un l ITyköpingsån l(ilaån Vtittern-Motala ström r.1jölnaån nöttleån Huskvarnaån Ta'oergsån Sl:ylle'oergsån Svartån l l ' Stt.ngun I, r:::. _J Tunaiin Grimstadsån Finspångsån l Ysundc,cln Söderköpingsän Vindc.n StorårJ Botorpsströmmen h',arströulmen Vir'oo&n

34 Tabell 4. Utsläpp av kväve (N) och fosfor (p) i större vattendrag. Total t N-.. Total t P- P t 11 d 1 P t l o!. l. Procentuell andel av N-uts1app t l rocen ue an e av -u s app u vs app. il S app Nr Namn. ton/år 0-25% s 50-75% 75-90% % ton/år 0-25% 25-50;G 50-75~~ 75-90~~ ;0 -= LCULt:t:tti< Torneiilven Keriisjoki ':>:./ Sangie.älven Kalixälven ro 5 Töreälven ,) Vitån l Q 7 TIåneälven u 8 Altersl.lndet 9 Iuleälven , Jilån Rosån Alterån l Piteälven l Sh ~~ 14 Iillpiteälven l" t:; l~ol(qn r,o T" o <- avree.n o I" ", 17 -,~oya.l. ven Byskeälven Kågeälven Skcllefteälven l Buyeälven 120 4,. "-; b t'i.,.--q 22 l"i o. r.:. e "'!yran KolC'.bode.ån ?L1. Rickleun o./ Dalkarlsån C" o:> Varan ~ Tavelån Ll Umeälven

35 Totalt N- Totalt P- p d l P l" -lo- l Procentuell andel av N-utsläpp t l rocen"ue an e av -uts app uvs app u s app. Nr Namn ton/år 0-25% 25-50~ % 75-90~~ % ton/år 0-255' ?; 50-75% 75-90% 'b.,.--~ Forts. tabell 4 74 Emån Alsterån ::;./ 6 76 Snärj bäcken Ljungbyån G Hc,gbyån Bruatorpsån l r 80 Lyckob:rån l 5 O te:. " 81 Niittrabynn Ron:::lebyån Vierydsån ~ Bräkneån "t 85 Hiec1! l ,?,,,.. :I j\10 rrumsun 87 Skriibeån Helgeån l.j J rbroån ~) Segeun trä j e~ln. 3L~ Kiivlingeån ,) Snxån \ fl Ull '1 o 95 vegg8.n /f nönneån cc'. (> 07 0tenS2.n 50 :J, 98 LD-gD-n I 1 99 Genevadsån o 1.-/ Fylle8.n 44 1 ' T 101 hlssan , SUGet'~n j~ tred TT 1 ~ 104.c"lm.Lean

36 105 Visk2.n 730 e Rolfsån Kungsback2.ån Vänern-Gö ta älv Bäveån Örekilsån Strömsån Enningsd2.1sä1ven D2.1bergsån l 31 Upperudsä1ven Bytil ve Borgvikse.n Norsiilven l l Klarälven Alsterälven a..i Visman Gullspångsälven Friaån Tidan Sjörädsån Lidan Kossan Forts. tabell 4 Total t N- P.lo t 1" 11 d l u s_app rocenl.ue an e av N -u t s l" app Totalt t p- p t 11 d l u s 1" app rocen ue an e av p... 1" -Ut,S app ~r_.j..~..l. Namn ton/år 0-25% 25-50% 50-75% 75-90% % ton/år 0-25% 25-50% 50-75% 75-90;1-, ; 117 Gothemse.n Snoderun 50 2

37 Forts. Tabell 4 Total t N- p t 11 d l N t l" Totalt P- p t 11 d l P l" ~,.. rocen ue an e av -u s app t l" rocen ue an e av -uts app u-~sj.app u s app Nr Namn ton/år 0-257'~ s 50-75% 75-90% 'a ton/år 0-25% 25-50~ % 75-90~i 90-1 OO;'~ ~_wto:=l:ii:=~ 29 Hörneån Öre1ilven Lecluån Lä eueä1 ven Hus1,;.IJsun ;:: 1.-1'+ Gic.elilven Iu'oyJ.n r )0 MO~ll VGn ';U t trn8.n l c 38 J~n{;ermanEil ven q G&do[ll ) IndnlsLtl vetl SclC~ngers2n Ljungan Gnarpiin l !:,~ IIarm.[~rlgersån, il r i '-t" 45 I.)elC~11Ge:rsån , /" ~.. :'" 40 vrungecln l 7 1 "'I. r,:l l l'i o rra.l ilan Ir8 Lju~rwn 3300 l l ') r' L~ 9 ;j::tir j Lt l : L, -:J ')7 5e flarn råylge ål (- :;,.., 51 Testeboiln l 5 l I 52 GC!."',lt;[~n ' c-o Dalälven l 5 I~O j I; -"-" " " 5/~ Tärnr~Qrt:~n Forsmarksån OlåYlds&n \ Skebonn Broströ!nmon l~o:rrtlil jeån o Akerströmmcn

38 L Nr Håkansson, A Redogörelse för resultaten av 1951 års ttickdikningsförsök. 71 sid. Nr 2 Nr 3 Nr 4 Nr 5 Nr 6 Nr 7 Nr 8 Nr 9 Nr 10 Nr 11 Nr 12 Nr 13 Nr 14 Nr 15 Nr 16 Nr 17 Nr 18 Nr 19 Nr 20 Nr 21 Nr 22 Håkansson, A Redogörelse för resultaten av 1952 års täckdikningsförsök. 64 sid. Håkansson, A Redogörelse rör resultaten av 1953 års t~ckdikningsförsök. 84 sid. Berglund, G. & Eriksson, J Redogörelse för resultaten av 1954 års täckdtkni~p?försök. 97 sid. Håkansson, A., Berglund, G. & Eriksson,.J Redogörelse för resultaten av 1955 års täckdikningsförsök. 59 sid. Håkansson, A., Berglund, G. & Eriksson, J Redogörelse för resultaten av 1956 års täckdikningsförsök. 66 sid. Håkansson, A., Berglund, G. & Eri ksf:on, J Red ogöre lse för resultaten av 1957 års täckdikningsförsök. 56 sid. Håkansson, A., Berglund, G. & Eriksson, J Redogörelse för resultaten av 1958 års täckdikningsförsök. 66 sid. Däkansson, A., Berglund, G. & Erik?son, J Redogörelse för resultaten av 1959 trs täckdik~~~gsförsök. 70 sid. Håkansson, A., Berglund, G. S: Eriksson, J Redogörelse för resultaten av 1960 års täckdikningsförsök. 53 sid. Håkansson, A., Berglu~d, G. & Eriksson, J Redogö::,plse för resultaten av 1961 Ars täckdikningsförsök. 59 sid. Håkansson, A., Berglund, G. & Eriksson, J Redogere lse för resultaten av 1962 års täckdikningsförsök. 57 sid. Håkansson, A., Berglund, G., Eriksson, J. ~ Johansson, W Resultat av 1963 års täckdikningsförsök och bevattningsförsök. 63 sid. Håkansson, A., Bprglund, G., Eriksson, J. & Johansson, W Resultat av 1964 års täckdikningsförsök och bevattningsförsök. 75 sid. Håkansson, A., Berglund, G., Eriksson, J. & Johansson, W Resultat av 1965 års täckdikningsförsök och bevattningsförsök. 82 sid. Hallgren, G Dalgångarna Pyrisån-Östersjön; Några hydrografiska och hydrotekniska studier. 30 sid. HalJgren, G Om Bambandet meljan grur,dvattenståndet och vattennivån i en recipient. 27 njq. Hallgren, G Om sambandet mellan nederbörd och skördeavkastning. 161 sid. Andersson, S Kompendium i agronomisk hydroteknik. Elementär hydromekanik. 162 sid. Andersson, S Kompendium i flgronomiuk hydroteknik. 'l'abellet med kommentarer och exempel till Kompendium i elementär hydromekanik. 22 sid. Andersson, S Kapillaritet. '115 sid. Andersson, S Markens temperatur och vlirmehushållning. 25 sid.

39 II. Nr 23 Nr 24 Nr 25 Nr 26 Nr 27 Nr 28 Nr 29 Nr 30 Nr 31 Nr 32 Nr 35 Nr 34 Nr 35 Nr 36 Nr 37 Nr 38 Nr 39 Nr 40 Nr 41 Nr 42 Nr 43 Nr 44 Nr 45 Johansson, W Bevattningsförsök i potatis, korn och foderbetor vid Tönnersa försöksgård sid. Johansson, W Metodik och erfarenheter vid användning av hålkort för undersökning av torrläggningsförhållanden och ytsänkning vid Nedre Olandsån. 10 sid. Johaneson, VI Utredning för förs lag ti,ll beva t tningsan- läggning vid Sör Salbo, Salbohed, Västmanlands län. 9 sid. Andersson, S Skrivningar i agronomisk hydroteknik. 50 sic Berglund, G. & Sjöberg, S Undersökning av plaströrsdikningar. 15 sid. Håkansson, A Anvisning rörande täckdikning med plaströr av styv PVC. 5 sid. Berglund, G Vattendragsförbundet: Förslag till överenskommelse och stadgar samt något om kostnadsfördelningar 19 sid. Fahlstedt, T Kvismaredalsprojektet -- en orientering samt Redogörelse för undersökning i syfte att klargöra avkastningens beroende av högvattenstånden i Kvismare kanal.?9 sid. Hallgrer., G. 1<)66. Vattenrätt. 77 sid. Brink, N Hydrologi. 17 sid. Jonsson, Y Ytplanering med planersladd. 36 sid. Håkansson, A., Berglund, G., Eriksson, J. & Johansson, W Resultat av 1966 års täckdikningsförsök och bevattningsförsök. 85 sid. Nitsch, U Om östersjövattnets användbarhet för bevattningsändamål. 35 sid. Håkansson, A., Johanssor., W., Berglund, G. & Eriksson, J Resultat av 1967 års täckdikni~gsförsök och bevattningsförsök. 96 sid. Brink, N Ar.svarsfördelningen vid underhåll av vattendrag inom Sagåns vattensystem. 10 sid. Håkansson, A., Johansson, W. & Fahlstedt Nederbördens storlek och fördelning. En detaljstudie av nederbördsdata från 16 nederbördsstationer. 175 sid. Berglund, G Om genomsläppligheten i återfyllning och rörfogar. 14 sid. Håkansson, A., Berglund, G., Eriksson, J. & Johansson, W Resultat av 1968 års täckdikningsförsök och bevattningsförsök. 83 sid. Brink, N. Brink, N. Johansson, Kväve och fosfor i Sävjaån. 10 sid Sagåns vatten. 33 sid. W Anvisningar för proj e ktering och dimensionering av bevattningsanläggningar. 34 sid. Hallgren, G Dränering av tomtmark, vägar, trtidgårdar, kyrkogårdar, idrottsplatser, flygfält m. m. 140 sid. Håkansson, A., Berglund, G., Eriksson, J. & Johansson, W Resultat av 1969 ärs täckdikningsförs~k och bevattningsf~rsök. 73 sid.

40 III. Nr 46 Nr 47 Nr 48 Nr 49 Nr 50 Nr 51 Nr 52 Nr 53 Nr 54 Nr 55 Nr 56 Nr 57 Nr 58 Nr 59 Nr 60 Nr 61 Nr 62 Nr 63 Nr 64 Nr 65 Nr 66 Berglund, G KalkAnG inverkan p& jordens struktur. 10 sid. Håkansson, A., Johansson, W., Berglund, G. & Eriksson, J Resultat av 1970 års täckdiknings-, bevattnings- och kalkf5rsbk. 77 sid. Sandsborg, J Exempelsamling i hydromekanik. 148 sid. Eriksson, J Bevattning. Tropiskt jordbruk. 21 sid. Eriksson, J Erosion. Tropiskt jordbruk. 27 sid. Håkansson, A" Johansson, W., Berglund, G. & Eriksson, J Resultat av 1971 års täckdiknings-, bevattnings- och kalkningsfbrsbk. 78 sid. Andersson, S Agrohydrologi. Skrivningar fbr 5 poäng med svar, lh~ningbr och kommentarer. 100 sid. Berglund, G FBrsBk med påskyndad snh~mältning. 11 sid. Kristiansson, L. & Sund ll, G Studier av arbetstiden fbr olika bevattningssystem. 81 sid. A!ndersson, P.-O. & Ryden, M Studier av arbetstiden vid ändbogsering av spridarledning. 16 sid. Berglund, G. & Hofvendahl, G Inventering av dämningsmhjligheterna inom Sävjaåns avrinningsområde. 14 sid. Berglund, G Slamavsättning i släta och i korrugerade dräneringsrör av plast. 25 sid. Bjerketorp, A Envertikalsmetoder med fly tar- eller flygelmätning för approximativ bestämning av flbde i små vattendrag. Preliminärt förslag. 86 sid. Bjerketorp, A Fyra metoder för approximativ bestämning av flöde i små vsttendrag genom mät.ine av vattenhastigheten i en enda vertikal. 2:a, ö~ersedda uppl. 20 sid. Bjerketorp, A Några metoder för avkortad mätning och beräkning av flöde i små vattendrag. Del I: Avkortade metoder vid flygelmätning: Några allmänna förutsättningar för mätningsproceduren och dess utvärdering. 32 sid. Andersson, Ö. & Bjerketorp, A Vattenföringsmätning i små vattendrag med ytflytare enligt en maximalytha stighetsmetod. 7 sid. Håkansson, A., Johansson, W., Berglund, G., Linn~r, H. & Eriksson, J Resultat av 1972 års täckdiknings-, bevatt.nings- och kalkningsf6rs6k. 88 sid. Andersson, Ö Underhåll av vattendrag. II: Maskiner och redskap far mekanisk vegetationsbekämpning och slamrensning. 44 sid. Eriksson, J Unders6kning av olika typer BV filter vid dränering. 14 s id. Sandsberg, J Kompendium i elementär hydromekanik. I: Hydromekanikens grunder. 210 Bid. Sandsherg, J Kompendium i elementär hydromekanik. Il: Hydro mekanikens tillämpning. 116 sid.

41 IV. Nr 67 Nr 68 Nr 69 Nr 70 Nr 71 Håkansson, A., Berglund, G. & Eriksson, J Om dikningsintensiteten vid dränering av åkerjord. Resultat av f~ltfbrsbk med olika dikesavstånd. l. Stockholms och Uppsala län. Håkansson, A., Berglund, G. & Eriksson, J Om dikningsintensiteten vid dränering av åkerjord. Resulta~ av fältfbrsbk med olika dikesavstånd. II. SBdermanlands och ÖstergBtlands län. Linn6r, H., Sund6ll, G. & Johansson, W Arbetsbehov, investering och årskostnader fbr olika bevattningssystem. 58 sid. III: Kemisk vegeta Andersson, Ö Underhåll av vattendrag. tionsbekämpning. 15 sid. Andersson, Ö FBroreningsbelastning i vattendrag och.risker vid bevattning med fbrorenat vatten.

42 Denna skriftserie, benämnd Stenciltryck, utges av Avdelningen för lantbrukets hydroteknik vid Institutionen för markvetenskap, Lantbrukshögskolan. Serien utkommer i fri följd och innehåller undersökningsresultat och annat material, som avdelningen funnit angeläget att redovisa, men som av olika anledningar ej befunnits möjligt att framlägga i tryck, exempelvis i den från institutionen utgivna tidskriften Grundförbättring. Sådana anledningar kan vara att ett arbete är för omfångsrikt att tryck, är av mera preliminär natur eller vänder sig till en för liten grupp av läsare., Serien finns tillgänglig vid avdelningen, och enskilda nummer kan i mån av tillgång erhållas därifrån. Adress: Lantbrukshögskolan, Inst. för markvetenskap, Avd. för lantbrukets hydroteknik, UPPSALA 7. Address: Agricultural College of Sweden, Dept. of Soil Science, Div. of Agr. Hydrotechnics, S UPPSALA 7, Sweden.