HANTVERKS LABORATORIUM

Transkript

1 Hur kan hantverk studeras och förklaras? På vilket sätt kan det betraktas som ett kulturarv? Vilka kompetenser fordras för att underhålla våra kulturmiljöer? Hur ser kunskapsläget ut i Sverige när det gäller byggnadsvården? Vilka hantverkskunskaper besitter och utövar trädgårdsmästare och landskapsvårdare? Och kan man forska i hantverk? Kräver sådan forskning sina egna teorier och metoder? Det är några av många frågor som författarna bakom antologin Hantverkslaboratorium diskuterar och försöker besvara. Med avstamp i sina vitt skilda erfarenheter ger de en rad olika perspektiv på hantverk. Antologin är den första publikationen som ges ut av Hantverkslaboratoriet, det nationella centrum för kulturmiljöns hantverk som startades av Göteborgs universitet och Riksantikvarieämbetet 2008, tillsammans med Svenska kyrkan, Statens fastighetsverk, Västra Götalandsregionen, Mariestads kommun, Sveriges hembygdsförbund samt hantverksföretag och branschorganisationer. Tanken med boken är att både beskriva Hantverkslaboratoriets utgångspunkter, och samtidigt bjuda in till diskussion om hantverkskunnandets status och framtid. HANTVERKSLABORATORIUM HANTVERKS LABORATORIUM SAMVERKANDE PARTER Grevillis Fond Göteborgs universitet John Hedins Stiftelse Länsantikvarieföreningen Mariestads kommun Riksantikvarieämbetet Statens Fastighetsverk Svenska kyrkan Sveriges Hembygdsförbund Västarvet Västra Götalandsregionen Magasinsgatan 4 Box 77, SE Mariestad +46 (0) craftlab@conservation.gu.se ISBN

2

3 INNEHÅLL 5. Förord Ola Wetterberg & Birgitta Johansen 9. Nationellt centrum för kulturmiljöns hantverk Gunnar Almevik & Lars Bergström Hantverk och kulturmiljövård 28. Hantverk och byggenskap i backspegeln Bengt OH Johansson 38. Professor i byggnadsarbete? Gunnar Almevik 50. Om landskapsvårdens och trädgårdens hantverk Allan Gunnarsson 62. Hantverkares kunskap Peter Sjömar 88. Gränsöverskridande kunskapsbygge inom träområdet ett sätt att ta till vara immateriellt kulturarv Helena Åberg 96. Hantverkskunskap som immateriellt kulturarv Anneli Palmsköld 106. Hantverket och det kyrkliga kulturarvet Hans-Erik Hansson Hantverkslaboratoriet och kulturmiljövården 112. Hantverkslaboratoriet och byggnadsvården Göran Andersson 126. Länsstyrelsernas erfarenheter av vårdinsatser och behov av hantverksutveckling Bosse Lagerqvist 140. Växterna och hantverket inom kulturmiljövården Pierre Nestlog 148. Hantverkare i landskapet? Bo Magnusson & Katarina Saltzman 156. Södra Råda och rekonstruktion som hantverksvetenskaplig metod Gunnar Almevik 176. Hantverkslaboratoriet i internationellt perspektiv Leif Jonsson 186. Filmdokumentation av kulturvårdens hantverk Anette Lykke Lundberg 198. Hantverkskompetens enligt provbestämmelserna för gesäll- & mästarbrev Nils-Eric Anderson 206. Bibliotek och arkiv informationsresurser för hantverksforskare Maria Hörnlund Hantverksdoktoranderna om sin pågående forskning 214. Praktisk stolpverksforskning en teoretisk udfordring Ulrik Hjort Lassen 226. Lokal kalksten och platsblandat bruk Jonny Eriksson i samtal med Gunnar Almevik 246. Traditionella förökningsmetoder för örtartade fleråriga växter Tina Westerlund 260. Färg en aspekt på hortikulturellt hantverk och hortikulturella laborationer Nina Nilsson 276. Skärande handverktyg för träbearbetning en projektbeskrivning Patrik Jarefjäll & Peter Sjömar 6 7

4 Foto: Daniel Olsson / Länsmuseet Gävleborg Hantverket och det kyrkliga kulturarvet Det kyrkliga kulturarvet har byggts upp under närmare ett årtusende och har formats i kontinuerlig växelverkan med andra delar av samhället. Genom kyrkans ställning har det kyrkliga kulturarvet kommit att både avspegla och utgöra en väsentlig del av vår historia. ( ) Det är av stor betydelse att detta gemensamma kulturarv bevaras, brukas och är tillgängligt för dagens och kommande generationer. 1 Så inleder regeringen sin skrivelse om kyrkoantikvariska frågor vilken ställdes till riksdagen i juni Samma uppfattning om kyrkan såsom en viktig del av vårt kulturarv kommer till uttryck i många liknande texter tillkomna inom ramen för kulturmiljövårdens verksamhet. Oavsett vem som är avsändare råder stor samsyn om att det kyrkliga kulturarvet är omfattande och betydelsefullt. Svenska kyrkan äger och förvaltar det förmodligen största sammanhållna kulturarvet i landet, ca 3400 kyrkobyggnader varav drygt 2900 omfattas av den särskilda tillståndsprövningen i kulturminneslagen. 2 Till detta kommer ett stort antal prästgårdar, församlingshem, gravkapell, begravningsplatser och kyrkogårdar samt otaliga kyrkliga inventarier som skall vårdas, förvaltas, repareras, konserveras, förvaras och sparas. 3 Känsliga miljöer kräver särskilda kunskaper En byggnad reser sig för ögat, uppsatt utan annat önskemål än för kärlekens och fridens skull allenast för ingen ekonomisk nytta är den byggd Men för andelivets obegripliga nytta. 4 Hans-Erik Hansson är utbildad konservator och har lång erfarenhet av såväl praktiskt konserveringsarbete som offentlig kulturarvsförvaltning. Efter en flerårig anställning som konservator på Riksantikvarieämbetet började han arbeta som antikvarie vid länsstyrelsen i Gävle För närvarande är han tjänstledig från denna tjänst för att verka som kulturarvsanalytiker vid Svenska kyrkan. Almqvists diktrader säger något väsentligt om kyrkobyggnaderna. De är inte som vilka hus som helst. De finns för andelivets obegripliga nytta, det vill säga för gudstjänst och gudstillbedjan. 5 Men kyrkorna är annorlunda på flera sätt. Kyrkomiljöerna är identitetsgivare och identitetsskapare på många plan: religiöst, historiskt och kulturellt, individuellt och kollektivt. De är relationsskapande och relationsgivande, traditions- och trosförmedlare och kontaktpunkter med nya generationer. Kyrkorna finns helt enkelt där, mitt i byn, och spelar en viktig roll i människors liv. Attitydundersökningar och enkäter har visat att kyrkomiljöerna betyder mycket BILDEN TILL VÄNSTER: Tjärningsarbete av spåntäckningen på klockstapeln vid Ljusdals kyrka, Hälsingland

5 1. Ur regeringens skrivelse 2008/09: Exakta antalet kyrkor enligt uttag ur kyrkobyggnadsregistret är 3397 resp Det finns ingen samlad kunskap om hur många kyrkliga inventarier av kulturhistoriskt värde det finns totalt i Svenska kyrkans byggnader. De medeltida föremålens antal uppskattas till drygt 4000, de kyrkliga textilierna till omkring föremål. Med utgångspunkt i att det i varje kyrka finns uppskattningsvis mellan föremål av kulturhistoriskt värde så ger det ett totalt inventariebestånd på mellan till en miljon. Ur kyrkliga inventarier och inventarieförteckningar, Göteborgs stift Carl, Jonas, Love Almqvist ur»kapellet«, publicerad i Törnrosens bok, 1838, och i Hössjer Sundman, Boel (red.) (2007). Levande arv: teologisk eftertanke och praktiska råd vid förändring och bevarande av kyrkobyggnader. Uppsala: Svenska kyrkan 5. Bland annat i 2007 års attitydundersökning i samarbete med Statistiska Centralbyrån. 6. Uppskattad siffra utifrån statistikuttag ur kyrkobyggnadsregistret Svenska kyrkan äger/ förvaltar enligt registeruttaget 442 kyrkor med spåntäckta tak. Dessa kyrkors totala byggyta är kvadratmeter. Ur registret kan också uppgifter om takvinkel på kyrkorna hämtas (större eller mindre än 40 grader) och även för dem som normalt inte deltar i söndagens gudstjänst. Människor förväntar sig att Svenska kyrkan förvaltar kyrkomiljöerna med respekt för historien och de värden som gångna generationer skapat, men samtidigt att kyrkorna också går i takt med tiden och möter nya behov och användningar. Kyrkorna behöver vara fortsatt angelägna platser fulla av liv också för kommande generationer. Anställda, förtroendevalda och frivilliga inom Svenska kyrkans förvaltande enheter, församlingar och samfälligheter gör en stor insats för det gemensamma kulturarvet varje gång de städar kyrkan, lagar taket, inventerar föremål, stämmer orgeln eller firar gudstjänst. Men det räcker naturligtvis inte med kyrkans egna insatser. För att vårda och underhålla alla dessa objekt behövs också kvalificerade specialister. Exempel på hantverkskompetenser som fordras är murare, snickare, timmermän, spåntäckare, plåtslagare, glasmästare, arborister, trädgårdsmästare, stenhuggare, konservatorer, stuckatörer, målare, låssmeder och elektriker. Märk väl ordet kvalificerade! Att arbeta med det kyrkliga kulturarvet ställer särskilda krav på den som utför arbetet. Det räcker ofta inte med att»bara«vara snickare, här fordras specifika kunskaper och insikter om äldre konstruktioner och utföranden. Om fast inredning och andra snickerier i kyrkorummet ska byggas om eller ändras bör de nya delarna fogas till de gamla med en ytbearbetning som liknar de omgivande delarna och med virkeskvaliteter och sammanfogningstekniker som går hand i hand med det äldre utförandet. Detta ställer krav på att snickaren kan både se och tolka befintliga ytor och spår, och vet hur man exempelvis handhyvlar en bräda eller hur en konstruktion låses med trätappar. Därmed inte sagt att man alltid ska handhyvla allt så snart man arbetar i en kyrka, men man ska kunna arbeta på det sättet när det är relevant och efterfrågat. Exemplet här var snickaren, men samma resonemang är naturligtvis tillämpbart på övriga hantverkare. Det behövs stenhuggare som kan hugga kvaderstenar, stuckatörer som vet hur man gjuter akantusblad och konservatorer som kan åtgärda nedbrutna mässhakar, och så vidare. Svenska kyrkan är som konstaterat en av landets största förvaltare av kulturhistoriskt värdefull egendom och är därmed också en av landets största beställare av kvalificerade kulturvårdsarbeten, i många fall kanske den allra största. Vem annars i samhället tjärar kvadratmeter spåntak varje år? 6 Att handla rätt Det behövs alltså en mångfald av kunniga hantverkare för att på bästa sätt vårda det byggda kulturarvet, men på samma gång är det också viktigt att tänka på hur arbetena beställs och handlas upp. Man måste så att säga veta vad som behövs för att köpa rätt. Här ställs krav både på Svenska kyrkan som förvaltare, men även på arkitekter, ingenjörer och andra byggkonsulter att utforma upphandlingsunderlag och projekteringshandlingar så att hantverkskunnande och kvalitet efterfrågas. Många gånger hamnar den här typen av önskemål och krav långt ner på listan när hantverkare ska anlitas. Det är istället helt andra kriterier som får styra upphandling och genomförande, väldigt ofta priset. Billigast går först, även om vi vet att lägst pris sällan innebär en bra affär i långa loppet! Risken med lägsta pris är att de mer krävande och svårfångade kvalitéerna får stryka på foten. Därmed inte sagt att god byggnadsvård alltid är dyrare än»vanligt«arbete! Själva fundamentet för byggnadsvården är ju att hellre lappa och laga än att byta ut och göra om och underhåll är ju som bekant oftast billigare i längden än kostsamma restaureringsprojekt. Kyrkan och hantverkslaboratoriet Var kommer då Hantverkslaboratoriet in i bilden? Hantverkslaboratoriets olika projekt ska»fånga upp hantverksrelaterade problem i kulturmiljövårdens praktik, producera fungerande lösningar i nära samspel med kulturmiljövården och se till att lösningarna når avnämarna och brukas.«ändamålet stämmer väl överens med skrivningarna om den kyrkoantikvariska ersättningen som skall åstadkomma»största möjliga kulturmiljönytta«, och med Svenska kyrkans och Riksantikvarieämbetets gemensamma principer för vården av det kyrkliga kulturarvet där bland annat anges att»grundläggande principer för god byggnadsvård skall alltid gälla«. Nu är det upp till bevis för Hantverkslaboratoriet, att se till att man genom de regionala koordinatorerna klarar att fånga upp praktikens problem, att man förmår producera lösningar i verkstäder och seminarier och att gästhantverkarnas rön dokumenteras och sprids! Svenska kyrkan är definitivt betjänt av att hantverkskunskaper studeras, dokumenteras, problematiseras och utvecklas på ett medvetet sätt. Målet måste vara att kulturarvet vårdas, att mångfalden av hantverk säkerställs och att kunniga hantverkare inom alla skrån finns tillgängliga i hela landet för vården av (bland annat) det kyrkliga kulturarvet och Svenska kyrkan ser därför fram mot ett nära och fruktbart samarbete med Hantverkslaboratoriet!. Referenser Hössjer Sundman, Boel (red.) (2007). Levande arv: teologisk eftertanke och praktiska råd vid förändring och bevarande av kyrkobyggnader. Uppsala: Svenska kyrkan Kyrkoantikvarisk ersättning, Villkor och allmänna råd. Bilaga till kyrkofondens beslut Verksamhetsplan 2010 för Hantverkslaboratorium genom en kombination av dessa uppgifter med ett schablonantagande att takytan hos kyrkor med den brantare takvinkeln är 2 ggr byggytan och för den flackare varianten 1,5 ggr byggytan, erhålls en sammanlagd uppskattad takyta om kvadratmeter. Spåntak är relativt underhållskrävande och omloppstiden för omtjärning har därför i exemplet satts till 10 år, vilket ger kvadratmeter tak att underhålla per år