HANTVERKS LABORATORIUM

Transkript

1 Hur kan hantverk studeras och förklaras? På vilket sätt kan det betraktas som ett kulturarv? Vilka kompetenser fordras för att underhålla våra kulturmiljöer? Hur ser kunskapsläget ut i Sverige när det gäller byggnadsvården? Vilka hantverkskunskaper besitter och utövar trädgårdsmästare och landskapsvårdare? Och kan man forska i hantverk? Kräver sådan forskning sina egna teorier och metoder? Det är några av många frågor som författarna bakom antologin Hantverkslaboratorium diskuterar och försöker besvara. Med avstamp i sina vitt skilda erfarenheter ger de en rad olika perspektiv på hantverk. Antologin är den första publikationen som ges ut av Hantverkslaboratoriet, det nationella centrum för kulturmiljöns hantverk som startades av Göteborgs universitet och Riksantikvarieämbetet 2008, tillsammans med Svenska kyrkan, Statens fastighetsverk, Västra Götalandsregionen, Mariestads kommun, Sveriges hembygdsförbund samt hantverksföretag och branschorganisationer. Tanken med boken är att både beskriva Hantverkslaboratoriets utgångspunkter, och samtidigt bjuda in till diskussion om hantverkskunnandets status och framtid. HANTVERKSLABORATORIUM HANTVERKS LABORATORIUM SAMVERKANDE PARTER Grevillis Fond Göteborgs universitet John Hedins Stiftelse Länsantikvarieföreningen Mariestads kommun Riksantikvarieämbetet Statens Fastighetsverk Svenska kyrkan Sveriges Hembygdsförbund Västarvet Västra Götalandsregionen Magasinsgatan 4 Box 77, SE Mariestad +46 (0) craftlab@conservation.gu.se ISBN

2

3 INNEHÅLL 5. Förord Ola Wetterberg & Birgitta Johansen 9. Nationellt centrum för kulturmiljöns hantverk Gunnar Almevik & Lars Bergström Hantverk och kulturmiljövård 28. Hantverk och byggenskap i backspegeln Bengt OH Johansson 38. Professor i byggnadsarbete? Gunnar Almevik 50. Om landskapsvårdens och trädgårdens hantverk Allan Gunnarsson 62. Hantverkares kunskap Peter Sjömar 88. Gränsöverskridande kunskapsbygge inom träområdet ett sätt att ta till vara immateriellt kulturarv Helena Åberg 96. Hantverkskunskap som immateriellt kulturarv Anneli Palmsköld 106. Hantverket och det kyrkliga kulturarvet Hans-Erik Hansson Hantverkslaboratoriet och kulturmiljövården 112. Hantverkslaboratoriet och byggnadsvården Göran Andersson 126. Länsstyrelsernas erfarenheter av vårdinsatser och behov av hantverksutveckling Bosse Lagerqvist 140. Växterna och hantverket inom kulturmiljövården Pierre Nestlog 148. Hantverkare i landskapet? Bo Magnusson & Katarina Saltzman 156. Södra Råda och rekonstruktion som hantverksvetenskaplig metod Gunnar Almevik 176. Hantverkslaboratoriet i internationellt perspektiv Leif Jonsson 186. Filmdokumentation av kulturvårdens hantverk Anette Lykke Lundberg 198. Hantverkskompetens enligt provbestämmelserna för gesäll- & mästarbrev Nils-Eric Anderson 206. Bibliotek och arkiv informationsresurser för hantverksforskare Maria Hörnlund Hantverksdoktoranderna om sin pågående forskning 214. Praktisk stolpverksforskning en teoretisk udfordring Ulrik Hjort Lassen 226. Lokal kalksten och platsblandat bruk Jonny Eriksson i samtal med Gunnar Almevik 246. Traditionella förökningsmetoder för örtartade fleråriga växter Tina Westerlund 260. Färg en aspekt på hortikulturellt hantverk och hortikulturella laborationer Nina Nilsson 276. Skärande handverktyg för träbearbetning en projektbeskrivning Patrik Jarefjäll & Peter Sjömar 6 7

4 Skärande handverktyg för träbearbetning en projektbeskrivning Hantverksinriktad forskarutbildning De flesta kunskapsteoretiker är överens om är kunskap är vetande och kunnande i ett bestämt sammanhang. Den är visserligen lokaliserad till individer, men individer ingår i ett samhälle och är»inbäddade«i sociala situationer. Därför är kunskap ett samhälligt fenomen med datumstämpel. För hantverkskunskapen betyder den samhälliga aspekten en komplikation eftersom de sammanhang som har genererat kunskap om redskap, metoder och material till stora delar är historisk. Hantverken är (i väsentlig grad) formade i samhällen som inte längre finns. Den historiska förutsättningen gör hantverk till en kulturarvsaktivitet eftersom den arkiv- eller minnesfunktion som all kulturförmedling vilar på måste upprätthållas genom en praktik som kommersiellt näringsutövande ger svaga förutsättningar för. En annan form av anpassning till vår tid är att avancerat kunskapsarbete, som har allmänt värde men begränsat näringsmässigt utrymme, placeras under offentligt ansvar inom det högre utbildningssystemet. Båda dessa former för offentligt engagemang bildar grund för Institutionen för kulturvård och för Hantverkslaboratoriet. Ett begrepp som denna samverkande plattform frambringat är hantverksvetenskap, vilket innebär att hantverk utövas i vetenskapligt sammanhang. Att vetenskapligt förvalta och utveckla allt slags hantverkligt kunnande är självfallet inte möjligt, men det är ett sätt att konstruera betingelser som svarar mot det samhälle vi lever i. Vetenskapens kunskapsmedel är forskning. Inom forskningen finns ekonomi för högre kunskapsarbete, men vetenskapen ställer också krav. Ett kvalitetssäkrande krav är att forskare skall vara forskarutbildade. Därmed har vi tecknat bakgrunden till följande projektbeskrivning. Vi som är författare är forskarstuderande (Patrik) och handledare (Peter), och arbetet som här skall presenteras är ett exempel på forskarutbildning som syftar till den första nivån (licentiatexamen) i en hantverkligt inriktad forskarexamen. Att kombinera hantverk och vetenskap är en utmaning eftersom det ännu inte finns några förebilder. Avsikten är att nå vetenskap i hantverk i stället för vetenskap om hantverk och därför måste en forskarutbildning med hantverksinriktning svara mot både ett kvalificerat hantverksinnehåll och en akademisk standard. Den Patrik Jarefjäll är lärare och hantverksdoktorand vid Institutionen för kulturvård där han undervisar på Bygghantverksprogrammets snickeri- och virkesberedningskurser. Tidigare har han verkat som snickare och utbildats i smideshantverk på Gränsfors yxfabrik, Ostindiefararen och Gunnebo slott. Peter Sjömar tekn. dr., docent och lektor vid instutionen för kulturvård är Patriks handledare

5 akademiska situationen får inte innebära att projektet styr bort från det ämnesmässiga målet. Former och metoder skall tjäna målet: hantverklig kunskap. Skärande handverktyg för träbearbetning Det överordnade ämne som följande licentiatundersökning ingår i är verktygslära. En gren i verktygsläran är verktyg för manuellt arbete. När det gäller handverktyg är skillnaden dock stor mellan ett hjälpligt fungerande verktyg och ett effektivt verktyg, till exempel en hyvel. Kvaliteten på eggstålet har avgörande betydelse för avverkningsgrad och precision. Dessa båda faktorer spelar sedan stor roll för tidsåtgången, det vill säga för möjligheten att ekonomiskt försvara ett manuellt arbetssätt. Undersökningarna och proven av äldre verktyg, som har utförts inom ramen för forskningsprojektet, visar att verktygen ofta (men inte alltid) är förvånansvärt effektiva jämfört med nyproducerade verktyg. Den troliga anledningen är att man tidigare ställde lika höga krav på effektivitet som nu och att dåtidens investeringar i effektivitet bland annat avsatte sig i goda verktyg. Nu mera är effektiva handverktyg inte lika viktiga eftersom eggverktyg för träarbete främst används i mindre justeringsarbeten och i hobbysammanhang. Därför finns det ett litet om än betydelsefullt behov av eggstål till äldre typer av verktyg. I den»infrastruktur«som kulturmiljövården och det historiska snickeri- och timmermansarbetet fordrar krävs alltså smeder som behärskar de historiska metoderna för smide av olika slag av skärande träbearbetningsverktyg. Smide av eggstål utgör därför ämnet för det aktuella arbetet. Med en terminologi som kanske låter främmande kan sägas att det handlar om smidesarbetets procedurer, processer och normerna för att värdera utfallet. Arbetsprovet Det tillvägagångssätt som skall prövas är hämtat från hantverkstraditionen. Det historiska sättet att visa att man behärskade ett hantverk i nivå med godtagbar kvalitet var i gesällprov. Genom att ange vad ett prov skulle omfatta och kriterierna för hur det skulle värderas angav hantverkskollektivet gällande standard. Genom att svara upp med godkänt prov visade sig den som ville bli upptagen i kollektivet motsvara kraven. Det är denna form för praktisk kvalitetsstyrning som ska användas som metod i forskningsarbetet. Anledningen är att den ger möjlighet att hantverksmässigt: undersöka hantverkets procedurer och processer, pröva och föreslå kriterier för när ett arbete skall bedömas som godkänt, visa att forskaren själv praktiskt behärskar hantverket i fråga. Sammanfattningsvis kan syftet med projektet sägas vara att undersöka smidesprocessens procedurer genom att ta fram förslag på nya provbestämmelser för gesälloch mästarbrev inom brukssmide. Navare är en äldre benämning på borr. När vi nu använder ordet avses ofta ett grövre borr för att framställa dymlingshål. Navare finns av flera olika typer. Bilden till vänster visar en skednavare och en spiralnavare. Den senare saknar tryckplatta vilket är möjligt genom att skärets vridning och slipning (den högra bilden) vid den roterande rörelsen driver borret ned i virket. Verktyget som har hög verkningsgrad är känt från 1100-talet men är sannolikt äldre. Bilden visar analysen i form av modeller av de fem steg tillverkningsstegen (de fyra första hör till själva smidet och det femte till slippningen) som navarsmeden Johannes Fosse använder sig av. Indelningen av smidesmomenten utgår från att varje steg skall (om man är skicklig och effektiv) utföras inom en»värmning«. För att man skall klara det krävs dock att man tillverkat något hundratal navare

6 Licentiatarbetets två delar Det finns idag inget regelverk för gesällprov i brukssmide men däremot i konstsmide. Det pågår emellertid diskussioner om att det skall vara möjligt att avlägga prov även i brukssmide. Ett av projektets syften är därför att ta fram underlag för provmoment och kriterier för värdering av en begränsad del i ett gesällprov smide av eggverktyg för träarbete. Forskningsarbetets första moment är undersökande. Det handlar om att reda ut vilka smidesmoment som skall ingå i provet, och beskriva procedurernas och processernas utförande. Detta ger provets kvantitativa och kvalitativa innehåll. Men för att det skall bli en standard måste provets omfattning och kriterier för värdering av godkänt prov förankras inom en grupp smeder med yrkesmässig legitimitet. Det andra momentet är att utföra ett godkänt prov som inte enbart visar på teoretisk utan också på praktisk kunskap i verktygssmide. Därmed kommer den akademiska examinationen att innehålla det historiska sättet att visa hantverks kunskap genom ett praktiskt provmoment. Ett sätt att värdera utfallet av de analytiska laborationerna av smidesprocess och smidesprocedurer är att mäta verkningsgraden på det nytillverkade verktyget. Ett annat sätt är att jämföra med de spår som de historiska verktygen efterlämnar med de spår som nytillverkade verktyg lämnar. Bilden visar en analys av detta senare slag.»propparna«till höger kommer från en kyrkvind i Jämtland. Analysen av skärspåren i propparna visar att det är»spånor«(eller kanske snarare avfall) från en spiralnavare. Genom dendrokronologisk datering av takstolsvirket vet vi att hålen borrades på sent 1100-tal. De vänstra propparna kommer från borrningen med en navare som tillverkades Fyra frågor Det undersökande momentet reser fyra frågor som skall besvaras: 1. Vad omfattar det befintliga gesällprovet i konstsmide och hur långt har det påbörjade arbetet kommit med att ta fram underlag för gesällprov i brukssmide? Frågan besvaras genom en sammanställning av de aktuella dokumenten och genom intervjuer. Här sorteras (värderas) resultatet av en längre serie av smideslaborationer efter tillverkningsanalysen i förgående bild. Sorteringen sker i tre huvudgrupper av ämnen:»vrak«(ämnen som inte kan användas), godkända ämnen och ämnen som bör kunna användas efter justering. 2. Vad bör gesällprov i smide av skärande träbearbetningsverktyg omfatta? Denna fråga utgår från antagandet att tillverkning av två verktyg ger de moment som en verktygssmed behöver kunna: spiralnavare och saxslipad yxa/bila. Detta antagande prövas (och det är här som arbetet befinner sig just nu) genom: A) Analys av process, moment och procedurer när den nu 80-årige norske smeden Johannes Fosse smider spiralnavare. Fosse är en traditionsbärare som yrkesmässigt verkat som navarsmed

7 B) Smide av spiralnavare samt dokumentation och analys av arbetet och resultatet. C) Analys av process, moment och procedurer vid smide av saxslipad bila. Denna gång är det inte en hantverkare som är källa utan ett verktyg (en historisk förlaga). Det är en mindre bila som återfanns under en undersökning av Asby klockstapel i Östergötland. Bilan bör vara från sent eller tidigt 1800-tal. D) Smide av bilor enligt förlagan samt dokumentation och analys av arbetet och resultatet. A till D ger underlag till listan över moment som skall ingå i provet. Dokumentationerna ger underlag till procedur och processbeskrivningar att användas av den som skall utföra och den som skall värdera provet. 3. Efter vilka kriterier (moment /kvalitet /tid) skall gesällprovet värderas? Innehållet i provet, kvaliteten på smidesarbetet och de tidsramar under vilket provet skall genomföras undersöks i olika former av workshopgrupper: dels tillsammans med en enda smedkollega som följer arbetet relativt nära, dels tillsammans med smedkollegan och därtill ytterligare fyra smeder som träffas en gång per verktyg för att pröva och diskutera beskrivningarna av momenten, kvalitet och tidsrammar. 4. Hur skall kriterierna förankras så att de uppfattas som relevanta? Underlaget som framkommer av aktiviteterna ovan presenteras och granskas vid en stor workshop där en större grupp ledande smeder i Norden medverkar. Mötet skall ha konferenskaraktär och slutseminariefunktion. Det utgör därmed en central del inte enbart i implementeringen av förslaget till provets innehåll och bedömningskriterier utan också av den hantverksmässiga kvaliteten i forskningsarbetet. Den vänstra bilden visar den saxslipade (slipad som en sax vilket betyder att det hårda eggstålet välls på sidan på det mjukare stålet) bila som utgör den huvudsakliga källan till undersökningens andra verktyg. Den högra bilden visar en något yngre saxslipad bila som ingår i undersökningens jämförande material. Genom analys av vällskarvarna kan tillverkningsgången ganska säkert fastställas. Detta ger ett antal moment som verktygssmeden måste behärska. Den särskilda svårigheten med bilor är den stora massan vilket blir särskilt svårt att hantera vid lamineringen av de långa eggarna. Smidet av bilor är för tillfället fokuserat på vällning av eggstålet. Undersökningen görs som för navare genom laborationer. Bilden visar fem ämnen till eggstål till bilor. Den längst till vänster är kasserad på grund av skador som uppkommit vid för hög smidestemperatur. De övriga fyra håller godkänd kvalitet. Svårigheten är att kontrollera temperaturen vid vällningen eftersom de två ståltypernas egenskaper följer olika temperaturkurvor. Undersökningar av äldre bilor har visat att smederna valt att ligga i underkant av det temperaturspann som tillåter stålen att smidas samman. Den slutsats kan man dra av att det ser ut som man accepterat ytliga vällsprickor istället för att höja temperatur så högt att stålen helt gått samman. Då infinner sig risken att man skadar strukturen i stålet och därmed sänker den framtida eggkvaliteten