Hovaån. En naturvärdesbedömning av faunan i ett förorenat vattendrag i Gullspångs kommun

Transkript

1 Hovaån En naturvärdesbedömning av faunan i ett förorenat vattendrag i Gullspångs kommun

2 Bild på framsidan: Hovaån strax uppströms utloppet i Skagern 2

3 Hovaån En naturvärdesbedömning av faunan i ett förorenat vattendrag i Gullspångs kommun Mats Olsson Mats Olssons Sötvattensbiologiska Undersökningar Ångermannagatan Degerfors Tel: 0586/44472 Degerfors

4 4

5 Innehållsförteckning Sammanfattning. 6 Inledning.. 7 Material och metoder 9-19 Bottenfauna... 9 Fisk.. 15 Resultat Bottenfauna 20 Fisk 31 Diskussion Erkännanden. 42 Referenser Bilagor.. 45 Bilaga 1 Karta över hela Hovaån 46 Bilaga 2 Teckenförklaring till bottenfaunatabeller 47 Bilaga 3 Bottenfaunalokal nr Bilaga 4 Bottenfaunalokal nr Bilaga 5 Bottenfaunalokal nr Bilaga 6 Elfiskeresultat. 56 Sid 5

6 Sammanfattning Skagerns avrinningsområde är ca 5050 km 2. Den största delen ligger norr om sjön och avvattnas genom Letälven till Skagern. Den största belastningen på sjön kommer via Letälven men koncentrationerna är låga varför Skagerns vattenkvalitet inte är i fara. Det vattendrag som har de högsta uppmätta värdena av fosfor och kväve är Hovaån som rinner ut i sjöns södra ände. Åns avrinningsområde är 104 km 2 och sträcker sig från Myrhulta mosse i Töreboda kommun till utloppet i Skagern i Gudhammarsviken. Vattendraget är kraftigt belastat från den omgivande jordbruksmarken och från de tätorter som finns inom avrinningsområdet. Det är främst jordbruket som tillsammans med reningsverket i Älgarås står för den största tillförseln av fosfor och kväve. Hovaån påverkas även av andra ämnen som cyanid och tungmetaller som påvisats i dagvattnet. Cyanid och zink har även konstaterats i fisk vid fiskdöd i ån på 70- talet. Den terrestra delen av Hovaåns dalgång anses ha höga naturvärden och bedöms vara av riksintresse. Hur mycket faunan i vattnet påverkats av föroreningar och om det finns några högre naturvärden har inte tidigare undersökts varför syftet med denna undersökning är att försöka klarlägga detta. Undersökningen är uppdelad i två delar: 1. Bottenfauna 2. Fisk Tre lokaler vardera har undersökts med standardiserad metodik och utvärderats enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder samt system aqua. Bottenfaunan visade på alla tre lokalerna tecken på påverkan från föroreningar. På grund av detta bedöms bottenfaunan ej ha några högre naturvärden trots en förhållandevis artrik fauna speciellt på lokal nummer tre. Fiskfaunans tillstånd bedöms vara som median för likartade vattendrag. Den visade heller inga större avvikelser mer än att andelen öring var mycket liten och endast förekom på lokal nummer ett. Den totala bedömningen av fiskfaunan visade inga högre naturvärden. Vid bedömning av de enskilda sträckorna däremot hade sträcka ett vid Nolkvarn högt naturvärde på grund det höga artantalet. Där fångades dessutom tre årsungar av öring vilket tyder på att det varit öring uppe i ån 2005 och lekt. Om det kan etableras en Hovaåöring återstår att se men en förutsättning är att vattenkvaliteten förbättras avsevärt. Trots att Hovaån har en vattenmiljö som är kraftigt belastad från jordbruk, reningsverk och industri och att inga högre naturvärden hittades bedöms faunan ha en stor potential till högre värden om belastningen minskades. Detta på grund av: en förhållandevis artrik fiskfauna att öring förekommer i vattensystemet en bottenfauna med förvånansvärt många taxa att ett flertal känsliga taxa trots allt fanns i ån 6

7 Inledning Skagern är en förhållandevis välmående sjö. Inga extrema värden vad det gäller närsalter, metaller eller andra vattenkemiska parametrar är uppmätta. Sjön är dock utsatt för olika påfrestningar där kanske regleringen av sjön är den som påverkar mest. En sjös ekosystem innefattar inte bara själva sjön utan omfattar hela dess avrinningsområde så verksamheter som förekommer inom detta område kommer mer eller mindre att påverka sjön. Sjön är 124 km 2 stor och dess volym är ca 3322 miljoner m 3. Sjöns avrinningsområde (gullspångsälvens) är ca 5050 km 2 och den största delen ligger norr ut ända upp i dalarna. Den största delen av avrinningsområdet består av skogsmark och myrmark. Andelen jordbruksmark är mycket liten och är koncentrerad till området mellan Karlskoga och Filipstad samt området kring Skagern. I avrinningsområdet finns en rad punktutsläpp från kommunala reningsverk, metall- och verkstadsindustri, kemisk industri samt fiskodlingar. Eftersom avrinningsområdet domineras av skogsmark påverkas även vattnet av de verksamheter som förekommer där. Skogsbruk bidrar till försurning och kalhuggningar, körskador och dikningar ger ett ökat läckage av organiska ämnen, fosfor och kväve. Där det är jordbruksmark är det även påverkan från dessa verksamheter främst genom ökade halter av fosfor, kväve och suspenderat material. En viss påverkan sker även från den gruvdrift och metallbearbetning som förr förekom i området. Detta sker främst genom läckage från deponerade slaggrester (Gullspångsälvens vattenvårdsförbund 1999). Den största belastningen på sjön kommer via Letälven norrifrån. Koncentrationerna är dock så låga att någon fara för Skagerns vattenkvalitet inte föreligger. Det vattendrag, med direkt anknytning till Skagern, som har den högsta uppmätta värdena av fosfor, kväve är Hovaån. Hovaån Hovaån rinner ut i Gudhammarsviken i den södra änden av Skagern. Ån har sina källor söder om Älgarås i Myrhulta mosse samt det pärlband av dödissjöar som finns sydväst om Älgarås. Ån är m (vattendragsregistret) och har en fallhöjd på ca 56 m (topografisk karta 9ENV och 9ESV). Avrinningsområdet är 104 km 2 och den beräknade vattenföringen är (Länstyrelsen i Skaraborgs län 1979): Normal högvattenföring 7 m 3 /s Normal medelvattenföring 0,8 m 3 /s Normal lågvattenföring 0,06 m 3 /s De östra delarna av avrinningsområdet domineras av morän med stort inslag av torvmarker. De västra delarna samt Hovaåns dalgång domineras av lera, sand och av havet bearbetat isälvsmaterial. Hovaån har skurit sig djupt ner i de finkorniga jordarterna och har ett meandrande lopp som blir allt tydligare mot mynningen Ådalen omges till största delen av jordbruksmark. De närmaste delarna kring ån är däremot bevuxen av främst klibbal. I Hovaåns avrinningsområde ligger tre tätorter som har Hovaån som recipient för sina reningsverk. I Hova och Gårdsjö är det biologisk-kemisk rening medan det i Älgarås enbart är biologisk bädd. Tillsammans med Älgarås reningsverk är jordbruket den största anledningen till de höga halterna av kväve och fosfor. Hovaån påverkas även av metallindustri. Cyanider och tungmetaller har tidvis påvisats i dagvattnet vilket bör ha påverkat Hovaåns vatten negativt. Vid en omfattande fiskdöd i ån 1975 och 1977 kunde höga halter av cyanid (-75 och 77) och zink (-77) konst- 7

8 ateras i fisken (Länstyrelsen i Skaraborgs län 1979). Den terrestra miljön i Hovaåns dalgång anses ha höga naturvärden och bedöms vara av riksintresse ( empir.se/download/88/x/08_kapitel6.pdf). Genom erosionen har ån bildat många terrängformer som meanderbågar, korvsjöar, nipor, strandbrinkar och skredärr. Landskapet har även ett värdefullt odlingslandskap med välhävdade naturbetesmarker av högsta bevarandevärde. I ravinsystemet finns även frodiga klibbalskogar och sumpskogar. I sumpskogen samt åns mynningsområde finns även ett rikt fågelliv. Med en så rik terrester flora och fauna borde även möjligheterna för högre naturvärden finnas i ån. Syftet med denna undersökning är därför att ta reda på hur mycket det kraftigt belastade vattnet har påverkat faunan samt om det finns några högre naturvärden hos faunan i Hovaån. Bild nr 2: Hovaån söder om Älgarås vid elfiskesträcka tre. 8

9 Material och metoder Inventering av bottenfauna Val av lokal Tre lokaler har valts ut. Placeringen kan ses på karta nr 1, 2, 3 och 4. Strävan har varit att få så stor spridning som möjligt med en lokal längst ner, en på mitten och en längst upp. Detta för att om möjligt upptäcka skillnader mellan de övre och nedre delarna av vattensystemet. Lokal nr tre ligger även uppströms de tre tätorter som påverkar ån. Strävan har även varit att hitta likartade lokaler där både fors och sel finns representerade. Detta gick ej att uppnå på lokal nr 1 då de mer lugnare partierna var alldeles för djupa för att inventeras. Inventeringsmetodik. Insamlingen av bottenfauna har skett med sparkmetoden enligt P-E Lingdells modell M42 (Lingdell P-E 1989, Lingdell P-E 1994). Metoden är ej kvantitativ utan ger proportionella resultat i form av fångst /ansträngning och proportioner mellan olika arter/taxa inom den undersökta lokalen. Insamlingsförfarande. Varje provpunkt består av 30 mindre provytor. Var och en av de 30 provytorna omfattar en bottenyta av ca 0,2 m 2. Dessa störs genom att bottnen sparkas omkring med foten i ca 5 sekunder. I rinnande vatten hålls håven nedströms det störda partiet varvid uppvirvlade djur och bottenmaterial hamnar i håven. I sjöar och lugna vatten förs håven fram och åter genom det uppvirvlade materialet. Materialet som samlats i håven förs över till en plastbalja med lite vatten. Håven töms lättast genom att vränga den ut och in och skakas. Detta upprepas på 3 provytor. Därefter placeras ett grovsåll (makaronsil) i ett finsåll (500x400 mm 0,5 mm maska) och innehållet i plastbaljan hälls över i grovsållet. Finsållet ska ligga till hälften nedsänkt i vatten vari grovsållet sållas. Sållningen upprepas tills grovsållet endast innehåller grövre material och finsållet huvudsakligen innehåller finare material och djur. Större materialet i grovsållet borstas av med hjälp av penseln ner i finsållet och kastas därefter tillbaka i vattnet. Finare material i grovsållet hälls i plastbaljan med lite vatten och plockas rent från djur som läggs i en burk (0.5 l) med etanol (KEMOSOLV). Materialet i finsållet hälls i en finmaskig akvariehåv. Vattnet kramas försiktigt ur varvid oftast en korv bildas som förs över i samma burk som man plockat krypen. Burken ska till hälften vara fylld med 96% etanol. Detta upprepas tills alla 30 provytorna är gjorda. Provytornas belägenhet. Ett 50-meters måttband sträcks ut längs strandkanten. Vid 0 m tas ett prov vid strandkanten, ett prov i mitten av vattendraget och ett mitt emellan föregående prov. Om det ej går att vada ut till mitten av vattendraget tas provet så långt ut som vattendjupet medger. Detta gäller också för sjöar. Dessa 3 prov blir tillsammans det som tidigare kallats för ett delprov. Detta förfarande upprepas var 5:e meter, utom 9

10 vid 25 m som hoppas över, fram till 50- metersmarkeringen. Provet vid 25 meter hoppas över för att få 10 delprov a 3 provytor = 30 provytor (se figur nr 1). Provpunkten blir alltså 50-meterssträckan ut till de yttersta provytorna. Proverna tas nerifrån och uppströms i vattendraget. Om proverna tas i motsatt riktning kan djur som befinner sig nedströms störas och fly från området. I sjöar är detta ej så viktigt men man bör undvika att kliva på en provyta som ej har provtagits. Provpunktens belägenhet i vattendraget bör, om möjligt, väljas så att man får halva sträckan på lugnflytande och halva sträckan med mer strömmande och forsande partier. I sjöar kan man försöka att få den ena halvan på en exponerad strand med hårdbotten och den andra i ett mer skyddat läge. Detta för att få så många bottentyper representerade som möjligt. Figur nr 1. Provytornas belägenhet i vattendraget. Samma princip gäller för sjöar med undantag för den yttre punkten som tas så långt ut som det är möjligt att vada dock max 10 m. Laboratorieförfarande. Allt bottenmaterial gås igenom under lupp med 8-10 ggr förstoring och alla djur plockas ur och grovsorteras. Därefter kan artbestämningen börja. Artbestämning. All artbestämning har skett under lupp med 8-40 ggr förstoring. Till vissa delar har mikroskop med större förstoring använts (mundelar, ben, gälar etc.). Bestämningen har gjorts så långt som litteraturen och jag ansett vara möjlig för att få en säker bestämning. Vissa grupper var mycket svåra och skulle ha krävt en annan behandling innan examination. Till dessa hör Oligochaeta och Turbellaria vilka visade sig näst intill omöjliga utom ett fåtal arter. Litteraturen som använts redovisas speciellt i referenslistan. Namn på olika taxa har tagits från denna litteratur varför det är möjligt att äldre namn har kommit med som inte gäller i dag. 10

11 Utvärderingsmetodik. Utvärderingen har skett genom bedömning av nedanstående punkter: 1. Påverkan av försurning och andra föroreningar. 2. Raritet. Förekomst av rödlistade och lokalt hotade arter. 3. Artrikedom. 4. Diversitet. 1. Påverkan. Påverkan av försurning. Försurningens påverkan på olika djurgrupper är väl utredd. Ett flertal djurgrupper är mycket försurningskänsliga och reagerar negativt på även små förändringar och kortvariga surstötar i vattnet. Detta kan utnyttjas för att bedöma om ett vattendrag är försurat eller ej. Nedan följer en tabell över hur indelningen har skett av de olika djuren. Indexen för olika taxa har tagits från Lingdells listor i SNV:s rapport 4345 (Degerman E, Fernholm B och Lingdell P- E 1994) och finns angivna i artlistorna i bilaga nr?. Index Benämning 0 Okända 1 Extremt tåliga 2 Mycket tåliga 3 Normalt tåliga 4 Känsliga 5 Mycket känsliga Vattendraget kan bedömas utifrån det känsligaste taxat enligt nedanstående (Lingdell P-E 1998). Index bedömning 1-2 Stark eller mycket stark påverkan 2 Betydlig påverkan 4-5 Ingen eller obetydlig påverkan Att bedöma ett vatten utifrån ett kriterium kan vara farligt då slumpeffekter kan spela in. Därför har även en modell som tagits fram av Henrikson m.fl. (Henriksson L et.al. 1993) använts. Modellen utgår från 5 olika kriterier som vägs samman till en bedömning av vattendraget (finns, i något modifierad form, beskriven i SNV:s rapport 4913). Kriterium. 1. Försurningskänsliga arter bland dag- bäck- och nattsländor. I just dessa grupper finns ett flertal dokumenterat försurningskänsliga arter. Poängsättningen sker efter den känsligaste arten enligt nedan (max 3p). Index Poäng 1 0p 2 1p 3 2p 4 3p 2. Försurningskänsliga arter bland märlkräftor. Märlkräftorna, Gammarus sp., är mycket känsliga och klarar inte att leva om ph understiger 6,0. Poängsättning: Förekomst Ej förekomst 3p 0p 3. Försurningskänsliga grupper. Hit räknas iglar, bäckbaggar (Elmididae), snäckor och musslor. Dessa klarar oftast kortvariga ph-sänkningar men inte under längre tid. Påträffas oftast i vatten med ett ph över 5,5. Poängsättning: (max 4). Förekomst 1p/grupp Ej förekomst 0p 4. Baetis/plecopteraindex. Dagsländor av släktet Baetis reagerar negativt på surt vatten medan ett flertal bäcksländearter förekommer ner till ph 4,5. Av detta har det konstruerats ett index 11

12 som utgör kvoten mellan antalet Baetis och antalet bäcksländor. Indexet bör inte användas i sjöar då bäcksländor ej är så frekventa i stillastående vatten. Poängsättning: Index Poäng >1,0 2p 0,75-1,0 1p <0,75 0p 5. Antalet taxa. I vattendrag med riktigt låga ph-värden har sällan hittats >29 taxa. I vatten med mer än 44 taxa är det mycket ovanligt med ph under 5,5. Poängsättning: Antalet taxa Poäng >44 2p p <30 0p Antalet poäng har sedan summerats och bedömts enligt nedanstående: Index Bedömning 0-4 Stark eller mycket stark påverkan 4-6 Betydlig påverkan >6 Ingen eller obetydlig påverkan SI-index För att ytterligare undvika slumpfel i bedömningen har även Per-Erik Lingdells så kallade SI-index beräknats. Indexet beräknas som antalet individer av försurningsmissgynnade taxa dividerat med individantalet av försurningsgynnade taxa multiplicerat med det totala antalet taxa. SI-värden över 100 indikerar på ett vatten av god kvalité och värden under 50 på en försurningssituation. Olika djurs reaktion på försurning finns publicerat av P-E Lingdell (Lingdell P-E 1991). Indexet finns på de artlistor över bottenfaunan som finns i bilaga nr 3, 4 och 5. I artlistorna står det som reaktionsindex på försurning. 0=okänd reaktion 1=missgynnas av försurning 2=gynnas av försurning Funktionella grupper. I ett normalt opåverkat vattendrag skall det finnas en viss balans mellan olika funktionella grupper i organismsamhället. Det finns inte några absoluta siffror för vilken fördelningen skall vara då den varierar mycket mellan olika delar av ett vatten. Vid just försurningsbedömningar kan den vara ett komplement till ovanstående bedömningar. Vid dessa bedömningar är det i första hand andelen rovdjur man bedömer. Rovdjurens andel bör inte överstiga 15% (Lingdell P-E 1998). Alla djur i artlistorna har delats in enligt följande: Index Benämning 0 Okända 1 Filtrerare 2 Detritusätare 3 Rovdjur och parasiter 4 Skrapare 5 Sönderdelare De olika bedömningsgrunderna har sedan poängsatts enligt nedanstående modell. Poäng Påverkan 0 Ingen eller obetydlig påverkan -1 Påverkan av försurning. Ett medelvärde har sedan räknats fram vilket ger ett slutvärde på ett tal mellan 1 0. Där 1 visar på en kraftig påverkan som visat sig på alla bedömningsgrunderna och 0 att faunan är i princip opåverkad. Påverkan av föroreningar. Ett vatten kan vara påverkat av 1000-tals olika ämnen som påverkar djuren negativt. 12

13 Ett index skulle behövas för varje ämne. I detta fall är det främst frågan om organisk belastning med syrgasbrist och grumling som följd. Djurens känslighet kommer från Lingdells listor publicerade i SNV:s rapport 4345 (Degerman E, Fernholm B, Lingdell P-E 1994). Nedan följer en förklaring till de olika siffrorna: Index Benämning 0 Okända 1 Extremt tåliga 2 Mycket tåliga 3 Normalt tåliga 4 Känsliga 5 Mycket känsliga Ovanstående index finns angivet på alla taxa i bilaga nr 2-4. Bedömningen görs utifrån det känsligaste funna taxat enligt Lingdells modell (Lingdell P-E. 1998). Index Bedömning 1-2 Stark eller mycket stark påverkan. 3 Betydlig påverkan. 4-5 Ingen eller obetydlig påverkan. Danskt faunaindex Likt försurningsbedömningen bedöms även påverkan av föroreningar på mer än ett sätt. Här används ett så kallat danskt faunaindex. Hur detta beräknas redovisas ej här utan den finns beskriven i bland annat SNV rapport Indexet används sedan för att klassificera vattendraget enligt nedanstående tabell (SNV 1999). Klass Påverkan 1 Ingen eller obetydliga effekter av störning. Ingen eller obetydlig mänsklig påverkan på organismsamhället eller deras miljö. Bottenfaunan liknar den som normalt förekommer i miljötypen under o- störda förhållanden. 2 Måttliga effekter av störning. Bottenfaunan visar tecken på störning men avviker enbart något från den som förekommer under ostörda förhållanden. 3 Tydliga effekter av störning. Avsevärd påverkan på organismsamhällena eller deras miljö. Bottenfaunan avviker måttligt från den som normalt förekommer under ostörda förhållanden. 4 Starka effekter av störning. Bottenfaunan visar stora avvikelser från den som förekommer under ostörda förhållanden. 5 Mycket starka effekter av störning. Enbart ett fåtal toleranta arter förekommer. ASPT-index Även ett sk. ASPT-index (Average score per taxon) har provats för att få lika många bedömningsgrunder för föroreningar som försurning samt för att få en säkrare bedömning. Indexet beskrivs närmare i SNV rapport Vattendraget klassificeras enligt samma indelning som för danskt faunaindex (ovanstående tabell) SI-index Även här används det tidigare nämnda SIindexet fast här beräknas det utifrån hur olika taxa reagerar på föroreningar. Reaktionsindex för olika taxa finns angivet på artlistorna (bilaga nr 2-4). Indexets betydelse är samma som för försurning. De olika bedömningsgrunderna har sedan poängsatts enligt nedanstående modell. Poäng Påverkan 0 Ingen eller obetydlig påverkan -1 Påverkan av föroreningar 13

14 Ett medelvärde har sedan räknats fram vilket ger ett slutvärde på ett tal mellan 1 0. Där 1 visar på en kraftig påverkan som visat sig på alla bedömningsgrunderna och 0 att faunan är i princip opåverkad. 2. Raritet Här bedöms förekomst rödlistade arter enligt Databanken för hotade arter. Poängsättning sker på samma sätt som för fisk varför samma tabell och formler kan användas för att beräkna poängen för raritet. 3. Artrikedom. Ett mycket svårt begrepp att ta med då antalet arter till stor del beror på vilken metodik som använts, när på året det skett, provtagarens skicklighet, vart provet tagits, hur långt man går i artbestämning m.m. För att värdera antalet taxa används System Aquas modell (Andersson B. et.al. 1996). Enligt P-E Lingdell (muntligt) ska den metodik som använts fungera till denna modell. Poängsättningen sker enligt följande: Poäng Antal taxa 0 < >55 4. Diversitet. Diversitet är ett mått på hur mångformigt ett organismsamhälle är. Detta går att beskriva med ett matematiskt index, Shannon-Wieners diversitetsindex H, där ett samhälle med många arter med jämn antalsfördelning mellan arterna ger ett högt värde och tvärt om. Normalt bör värdena ligga på över 2 för att det ska vara en normal antalsfördelning av djur mellan olika taxa. Värden under 1 visar en onormal fördelning av individerna (Lingdell P- E 1998). För att ytterligare få ett mått på hur jämnt individerna fördelar sig sinsemellan har ett jämnhetsindex, J, beräknats. I ett normalt organismsamhälle bör det ligga mellan 0,6 och 0,9 (Lingdell P-E 1998). Shannon-Wieners diversitetsindex beräknas som: k n log n - Σ ƒ i log ƒ i i = 1 H = n n = Totala antalet individer av olika taxa. k = totala antalet taxa. ƒ = antalet individer av i-te taxat log = bas e Jämnhetsindex J beräknas som: H J = H max H max = log k I den slutliga naturvärdesbedömningen poängsätts diversitetsvärdet enligt nedanstående: Diversitet Poäng < >2-3 1 >3 2 Naturvärdesbedömning Poängen från de olika kriterierna summeras och naturvärdet bestäms utifrån nedanstående tabell. Skalan blir från Totalpoäng Naturvärde 5 Obestämt >5-9 Högt >9-12 Mycket högt 14

15 Inventering av fisk Val av lokal Tre lokaler har valts ut med så stor spridning som möjligt i vattendraget. Lokal nr 1 ligger vid Nolkvarn ca 500 m uppströms utloppet i Skagern. Lokal nr 2 ligger vid Källtorp som ligger rakt öster om Hova och lokal nr 3 ligger söder om Älgarås där järnvägen går över ån (se karta nr 1, 2, 3 och 4). Den elfiskebara delen av Hovaån är mycket liten varför valmöjligheterna var begränsade. Valet har främst gjorts utifrån strömförhållandena då chansen att hitta laxfisk är störst i mer strömmande till forsande partier av ån samt att de är möjliga att elfiska på grund av måttligt vattendjup. Inventeringsmetodik. All inventering har skett med elfiske. Metoden går ut på att man tillför elektricitet i vattnet och därigenom bedövar fisken så att den kan fångas med en håv. En mer detaljerad beskrivning kan fås i Degerman E et.al. (okänt årtal) eller Appelberg M. & Bergqvist B. (1995). Alla tre sträckorna har fiskats kvantitativt. Med detta menas att man kan göra en skattning av den totala fiskpopulationen på sträckan samt får ett mått på tätheten av fisk. Utfångstmetoden För att kvantifiera fiskbeståndet har den så kallade utfångstmetoden använts. Teorin bakom metoden är att man fångar fisk så effektivt att fångsterna, vid en serie identiskt utförda fisken, sjunker. Man kan fiska samma sträcka 2, 3 eller fler gånger men enligt Bohlin T. (1984) är tre att rekommendera för att få ett vettigt resultat till en rimlig arbetsinsats. Alla tre lokalerna i Hovaån är fiskade med tre utfiskningar. Den totala populationen har sedan beräknats enligt nedanstående formel: C1 = fångst vid första utfisket. C2 = fångst vid andra utfisket. C3 = fångst vid tredje utfisket. X = 2C1+C2 Y = C1+C2+C3 N=(6X 2-3XY-Y 2 +Y* ((Y 2 +6XY- 3X 2 )))/18(X-Y) När siffrorna blivit väldigt sneda har populationen beräknats utifrån fiskeriverkets fångstbarhetsvärden (p-värde) vilket anger hur stor del av populationen man fångat. Ovanstående formler finns inlagt i fiskeriverkets elfiskeprotokoll man kan ladda ner från fiskeriverkets hemsida varför alla siffror i denna rapport kommer från dessa beräkningar. Täthetsuppskattningar. Tätheten anges oftast i antal/100 m 2 varför inte bara resultatet från elfisket är viktigt utan även den elfiskade ytan. I föreliggande undersökning har varje elfiskelokal mätts upp mycket noggrant med hjälp av s.k. transektmätningar. Transektmätning Vid uppmätning av lokalen mäter man bredden var 5:e meter. På varje mätpunkt mäter man även vattendjup och bedömer bottensubstrat på tre ställen, ¼, ½ och ¾ av vattendragets våta bredd. Detta gör att man får en väldigt bra uppfattning om lokalens storlek samt vatten- och bottenförhållanden. 15

16 Utvärderingsmetodik Resultatet har bedömts efter naturvårdsverkets modell som finns beskriven nedan (naturvårdsverket 1999). Bedömningsgrunder Följande bedömningsgrunder används vid bedömning av fiskfaunan i rinnande vatten: 1. Antalet naturligt förekommande svenska fiskarter. 2. Biomassa av naturligt förekommande arter. 3. Antalet individer av naturligt förekommande arter. 4. Andel laxfisk. 5. Reproduktion av naturligt förekommande laxfiskarter. 6. Förekomst av försurningskänsliga arter och stadier. 7. Andel av främmande arter baserat på antal. Punkt 1-3 ger en ger en allmän beskrivning av fisksamhällets tillstånd. Punkt 4-5 beskriver fisksamhällets funktion och indikerar eventuella störningar. Punkt 6-7 indikerar specifikt surhetstillstånd/påverkan samt biologisk mångfald i form av främmande arter. Bedömning av tillstånd Vid bedömning av fiskfaunans tillstånd utgår man från punkt 1-5. En mer detaljerad beskrivning av metoden finns beskriven i naturvårdsverkets rapport 4913 samt rapporten om Trösälvens vattensystem (Olsson M. 1998). Utifrån bedömningen kan vattendraget klassificeras enligt följande: Klass 1. Indikerar på ett vattendrag med en fiskfauna bestående av ett stort antal arter, mycket fisk, hög andel laxfisk och hög reproduktion av dessa Vattendraget är nära median för svenska vattendrag Indikerar på art- och individfattigt system, med avsaknad av laxfisk. Avvikelse från jämförvärde Utifrån en tabell med avvikelsevärden uppbyggd kring höjd över havet och vattenhastighet får man fram vilken klass fiskfaunan skall sättas i (Naturvårdsverket 1999). Vid beräkning av artantal tas även hänsyn till bredd, avrinningsområdets storlek samt andelen sjö i avrinningsområdet. Den sammanvägda bedömningen beräknas som ett medelvärde för de olika bedömningsgrunderna. Klassindelningen är från 1-5 där 1 motsvarar ett värde som kan förväntas och 5 en stark avvikelse från det förväntade. Naturvärdesbedömning Utifrån tre olika kriterier har sedan naturvärdet bedömts på fiskfaunan. 1. Påverkan Bedöms utifrån tillståndsvärdet och den framräknade avvikelsen från jämför- 16

17 värdena. Om den sammanvägda bedömningen klassas >1 tas den inverterad sammanvägda avvikelsen gånger tillståndsvärdet vilket leder till ett lägre värde än tillståndsvärdet. Alltså sänker påverkan ett vattendrags naturvärde. Maxpoäng = tillståndsvärdet. 2. Artrikedom Bedöms enligt system aquas modell där man först räknar fram en så kallad habitatvariabel enligt följande formler (Andersson B et.al 1996): Habitat (vattendrag) = 3,14 + 0,11 * (klassvariabel för sjöandel) + 0,47 * (klassvariabel för avrinningsområdets storlek) 0,92 * log 10 (H.ö.h) Klassgränser för klassvariabler: Sjöandel 1 <1% 2 <5% 3 <10% 4 10% Avrinningsområdets storlek 1 <10 km 2 2 <150 km 2 3 <1000 km km 2 Antalet fångade arter och habitatvärdet avsätts därefter i figur nr 2 där bedömningen av den relativa artrikedomen utgörs av det fält som punkten hamnar i. Siffrorna från de olika fälten skall tolkas enligt följande: Poäng 0. Fiskarter saknas i objektet beroende på antropogent ingrepp eller påverkan. 1. Betydligt färre arter än förväntat 2. Färre arter än förväntat. 3. Förväntat antal arter. 4. Fler arter än förväntat. 5. Betydligt fler arter än förväntat. I denna bedömningen används endast 3-5 poäng då den negativa delen redan bedömts under punkten påverkan. Poängsättningen blir därför enligt följande: Poäng Betydelse 0 Förväntat antal arter 1 Fler arter än förväntat 2 Betydligt fler arter än förväntat. Den maximala poängen blir alltså Raritet. Här bedöms förekomst av sällsynta och hotade fiskarter. Bedömningen och poängsättningen görs enligt system aqua. Vid bedömningen av en arts hotkategori följs system aquas kategorisystem enligt nedanstående. Om fiskartens härkomst är oklart t. ex vid påverkan av fiskodling eller kontinuerliga utsättningar av okänd stam sätts raritetsvärdet till 0 även på en hotad art. Hotkateg. Betydelse 1. Akut hotade arter 2. Sårbara arter 3. Sällsynta arter 4. Häsynskrävande arter 5. Regionalt hotade arter Systemet följer artdatabankens kategorisystem förutom att inte kategori 0 är med 17

18 Figur nr 2. Bedömning av den relativa artrikedomen i vattendrag. Det framräknade habitatvärdet avsätts mot antalet fångade arter varvid bedömningen utgörs av det fält punkten hamnar i (Andersson B, et al 1996). Ant. fångade fiskarter. Habitatvärde vattendrag här och att den utökats med regionalt hotade arter. När hotkategorin bestämds beräknas ett sammanfattningsvärde enligt tabell nr 1. Tabellen tar alltså upp antalet arter i de olika hot kategorierna och poängsätter efter detta. T.ex. om man har 2 arter i kategori 4 blir det 2,5 poäng. Om däremot har flera arter i olika kategorier adderas poängen enligt nedanstående formel: Totalpoäng = Poäng för den högst rankade + 0,5X 3 + 0,5X 4 + 0,25X 5 X 3, X 4 och X 5 är antalet noterade arter inom hotkategorierna 3, 4 och 5. Om totalpoängen överstiger 5 sätts den till maxpoängen 5. Tabell nr 1. Poängvärdesbedömning utifrån olika hotkategorier Poäng ,5 4 4, ,5 4 3, , ,75 3 1,5 2 1,

19 Bedömning. Poängvärdet av de olika kriterierna summeras och bedöms utifrån följande indelning. Poäng Tillståndsvärdet >Tillståndsvärdet Tillståndsvärde + 4 Tillståndsvärde + >4 Naturvärde Obestämt Högt Mycket högt Bild nr 3: Landskapsbild från Gudhammarsviken 19

20 Resultat Resultatet redovisas i två delar: 1. Bottenfauna 2. Fisk Resultatet redovisas i form av text, tabeller och diagram och varje lokal avslutas med en bedömning. På slutet av varje del görs en sammanvägd bedömning av resultatet från de tre provtagningslokalerna. 1. Bottenfauna Totalt togs tre bottenfaunaprov. Lokalernas placering kan ses på karta nr 1, 2, 3 och 4. Resultatet redovisas för varje provpunkt för sig med en sammanfattande bedömning av bottenfaunan i Hovaån sist. Lokal nr 1 Bild nr 4: Lokal nr 1 Hovaån -06. Bottenfaunalokalen vid Nolkvarn Lokalbeskrivning Lokalen ligger strax nedströms första gården nedströms dammen vid Nolkvarn (karta nr 1). Sträckan börjar ca 50 m nedströms uthuset vid ån och sträcker sig 50 m uppströms. Ån är här omgiven av lövskog som till största delen består av al med inslag av lönn och hägg. Hela sträckan består av strömmande vatten. Inga lugnare delar förekom som var inventeringsbara med denna metodik. Bottensubstratet bestod till största delen av sten och block med inslag av sand och grus. Även finare fraktioner fanns på sträckan. Vattennivån bedömdes vara hög vid provtagningstillfället men inte mer än som kan förväntas för årstiden. Största djup var ca 20

21 0,8m. Vegetationen var vid provtagningstillfället svår att bedöma men kunde senare konstateras bestå till största delen av mossa och påväxtalger. Även en viss övervattensvegetation förekom. Lokalen bedömdes vara skuggad till ca 65%. Vattentemperaturen var 6 o C och lufttemperaturen 12 o C. Vattnet var grumligt och färgat av humus. Karta nr 1: Elfiske- och bottenfaunalokal nr 1 vid Nolkvarn. Bottenfauna 1 Elfiske 1 Resultat Totalt fångades 1256 kryp fördelade på 38 taxa. Dominerande djurgrupp var tvåvingar som utgjorde mer än hälften (52,4%) av alla kryp. Därefter kom fåborstmaskar med 17,6%, dagsländor 10,3%, musslor 7,1% och nattsländor med 5,6%. Övriga djurgrupper var endast representerade av ett fåtal djur var. Även antal taxa per djurgrupp dominerades av tvåvingar med 12 olika följt av nattsländor med 6 och bäcksländor, dagsländor och fåborstmaskar med 3. Övriga var endast representerade av ett eller två taxa (tabell nr 2). Dominerande taxa var fjädermyggor vilka själva utgjorde 37% av alla fångade djur. Fjädermyggorna är uppdelade i Chironomidae 27,3%, Chir- 21

22 onominae 6,4% och Tanypodinae 2,9%. Fördelningen mellan olika taxa var normal vilket visade sig i ett H på 2,48 och et J på 0,68. Inga rödlistade arter påträffades på lokalen. Tabell nr 2: Lokal nr 1. Antalet taxa och antalet individer i de olika djurgrupperna samt den procentuella fördelningen. Täthet Taxa Djurgrupp Antal % Antal % Oligochaeta ,6 3 7,9 Hirudinea 1 0,1 1 2,6 Copepoda 2 0,2 1 2,6 Isopoda 14 1,1 1 2,6 Decapoda 1 0,1 1 2,6 Collembola 3 0,2 1 2,6 Ostracoda 1 0,1 1 2,6 Ephemeroptera ,3 3 7,9 Plecoptera 13 1,0 3 7,9 Coleoptera 36 2,9 2 5,3 Trichoptera 70 5,6 6 15,8 Diptera , ,6 Hydracarina 7 0,6 1 2,6 Gastropoda 11 0,9 1 2,6 Bivalvia 89 7,1 1 2,6 Tot Försurningpåverkan Lokalen dominerades av djur som missgynnas av försurning vilket visade sig i ett högt reaktionsindex. Henriksson och Medins modell gav en hög totalpoäng och andelen rovdjur var låg. Trots att endast två individer av ett försurningskänsligt taxa hittades bedöms, enligt ovanstående, lokalen vara inget eller obetydligt påverkad av försurning (tabell nr 3). Tabell nr 3: Lokal nr 1 Hovaån -06. Underlag för bedömning av försurningspåverkan. 1. Känsligaste taxat Taxa Antal Index Centroptilum luteolum Henriksson & Medin Kriterium Hovaån Poäng Känsligaste art 4 3 Gammarus sp 0 0 Känsliga grupper 4 4 Baetis/Plecopteraindex 9,77 2 Antalet taxa 38 1 Totalt Reaktionsindex SI-index Funktionella grupper Diagram nr 1: Procentuella fördelning av alla djur i olika funktionella grupper. Rovdjur är grupp 3. 60% 55% 50% 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10 % 5% 0% Sammanfattande försurningsbedömning Bedömninggrund Uppmätt Påverkan Känsligaste taxat 4 0 H&M-index

23 SI-index Rovdjursandel 7,3 0 Medel 0 4. Reaktionsindex SI-index 18 Föroreningspåverkan Flera känsliga taxa av bäcksländor, skalbaggar och nattsländor förekom på lokalen. Danskt faunaindex och ASPT-index visade ingen avvikelse från det normala. Däremot dominerades faunan av föroreningsgynnade djur vilket gör att lokalen bedöms vara måttligt påverkad av föroreningar (tabell nr 4). Tabell nr4: Lokal nr 1 Hovaån -06. Underlag för bedömning av föroreningsbelastning. 1. Känsligaste taxat Taxa Antal Index Brachyptera risi 3 4 Elmis aena 11 4 Limnius volckmari 25 4 Lype sp Danskt faunaindex Index Jämförvärde Avvikelse Klass 6 5 1, ASPT-index Index Jämförvärde Avvikelse Klass 5,2 4,7 1,1 1 Sammanfattande föroreningsbedömning Bedömninggrund Uppmätt Påverkan Känsligaste taxat 4 0 Danskt faunaind. 6 0 ASPT-index 5,2 0 SI-index 18-1 Medel -0,25 Naturvärdesbedömning Inga högre naturvärden kunde konstateras på lokalen. Däremot visade faunan en liten påverkan av föroreningar. Detta gör att lokalen får anses ha ett obestämt naturvärde. Tabell nr5: Lokal nr 1 Hovaån -06. Underlag för bedömning av naturvärde. Bedömningsgrund Uppmätt Poäng Raritet 0 0 Artrikedom 38 3 Diversitet (bas e) 2,48 1 Försurningspåverkan 0 0 Föroreningspåverkan -0,25-0,25 Totalt 3,75 Naturvärde Obestämt 23

24 Lokal nr 2 Bild nr 5: Lokal nr 2 Hovaån -06. Bottenfaunalokalen vid Källtorp Lokalbeskrivning Lokalen ligger i Källtorp rakt öster om Hova. Sträckan börjar ca 100 m söder om den gamla dammkonstruktionen och ca 20 m nedströms det strömmande partiet (karta nr 2). Sträckan börjar vid albusken på den nord-östra sidan av ån och sträcker sig ca 50 m uppströms. Ån har skurit sig djupt ner i marken och den norra (till viss del även den södra) strandbrinken består till större delen av sediment som sedimenterat i den tidigare förekommande dammen. De första 20 metrarna är lugnflytande. Resten av sträckan är strömmande till forsande. På den norra sidan av sträckan betade får och vegetationen bestod mest av gräs. Den södra sidan var också tämligen öppen men med ett större inslag av al av varierande storlek. Vattenståndet var högt och största djup på sträckan uppmättes till 0,9 m. Medelbredden bedömdes till ca 5 m. Bottensubstratet bestod i de lugnare partierna av finare fraktioner som ler, mjäla, sand och grus. I de mer strömmande delarna dominerade sten och block. Vegetationen i bäcken bestod främst av alger och mossa men även en del av högre vegetation fanns på sträckan. Vattnet var mycket grumligt och humusfärgat. Temperaturen var 12 o C i luften och 6 o C i vattnet. Resultat Totalt fångades 1150 kryp fördelade på 43 taxa. Dominerande djurgrupp var tvåvingar som utgjorde nästan hälften av alla kryp följt av dagsländor på 25,6%, nattsländor 9,2% och maskar på 8,7. I övriga djurgrupper förekom endast ett fåtal individer. Antal taxa var även störst hos tvåvingarna med 10 följt av nattsländor med 9 och bäcksländor med 5. I övriga djurgrupper varierade antal taxa mellan 1 och 4 st. Dominerande taxa var fjädermyggor vilka 24

25 utgjorde 38,9% av alla individer (tabell nr 6). Fördelningen mellan olika taxa var normal med ett J på 0,70 och H på 2,63. Inga rödlistade arter påträffades på lokalen. Tabell nr 6: Lokal nr 2. Antalet taxa och antalet individer i de olika djurgrupperna samt den procentuella fördelningen. Täthet Taxa Djurgrupp Antal % Antal % Oligochaeta 100 8,7 3 7,0 Nematoda 3 0,3 1 2,3 Copepoda 1 0,1 1 2,3 Isopoda 3 0,3 1 2,3 Collembola 4 0,3 1 2,3 Ostracoda 1 0,1 1 2,3 Ephemeroptera ,6 3 7,0 Plecoptera 27 2,3 5 11,6 Coleoptera 27 2,3 4 9,3 Trichoptera 106 9,2 9 20,9 Diptera , ,3 Hydracarina 8 0,7 1 2,3 Gastropoda 5 0,4 2 4,7 Bivalvia 48 4,2 1 2,3 Tot Karta nr 2: Elfiske- och bottenfaunalokal nr 2 vid Källtorp. Bottenfauna 2 Elfiske 2 Försurningpåverkan En dagslända med försurningsindex 5 och en nattslända med index 4 fanns på lokalen. Provet dominerades av djur som missgynnas av försurning vilket visade sig i ett högt reaktionsindex. Henriksson och Medins modell gav en hög totalpoäng och andelen rovdjur var låg. Detta gör att lokalen bedöms vara inget eller obetydligt påverkad av försurning (tabell nr 7) 25

26 Tabell nr 7: Lokal nr 2 Hovaån -06. Underlag för bedömning av försurningspåverkan. 1. Känsligaste taxat Taxa Antal Index Ephemera danica 4 5 Hydroptila sp Henriksson & Medin Kriterium Hovaån Poäng Känsligaste art 5 3 Gammarus sp 0 0 Känsliga grupper 3 3 Baetis/Plecopteraindex 10,7 2 Antalet taxa 43 1 Totalt 9 3. Reaktionsindex SI-index Funktionella grupper Diagram nr 2 Procentuella fördelning av alla djur i olika funktionella grupper. Rovdjur är grupp 3. 50% 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10 % 5% 0% Sammanfattande försurningsbedömning Bedömninggrund Uppmätt Påverkan Känsligaste taxat 5 0 H&M-index 9 0 SI-index Rovdjursandel 12,1 0 Medel 0 Föroreningspåverkan Tre känsliga taxa påträffades bland bäcksländor och skalbaggar. Danskt faunaindex och ASPT-index visade ingen avvikelse från det normala. Däremot dominerades faunan av föroreningsgynnade djur vilket gör att lokalen bedöms vara måttligt påverkad av föroreningar (tabell nr 8). Tabell nr 8: Lokal nr 2 Hovaån -06. Underlag för bedömning av föroreningspåverkan. 1. Känsligaste taxat Taxa Antal Index Leuctra sp 9 4 Elmis aena 9 4 Limnius volckmari Danskt faunaindex Index Jämförvärde Avvikelse Klass 6 5 1, ASPT-index Index Jämförvärde Avvikelse Klass 6 4,7 1, Reaktionsindex SI-index 45,7 Sammanfattande föroreningsbedömning Bedömninggrund Uppmätt Påverkan Känsligaste taxat 4 0 Danskt faunaind. 6 0 ASPT-index 6 0 SI-index 45,7-1 Medel -0,25 26

27 Naturvärdesbedömning Inga högre naturvärden kunde konstateras på lokalen. Däremot visade faunan en liten påverkan av föroreningar. Detta gör att lokalen får anses ha ett obestämt naturvärde. (Tabell nr 9) Tabell nr 9: Lokal nr 2 Hovaån -06. Underlag för bedömning av naturvärde. Bedömningsgrund Uppmätt Poäng Raritet 0 0 Artrikedom 43 3 Diversitet (bas e) 2,63 1 Försurningspåverkan 0 0 Föroreningspåverkan -0,25-0,25 Totalt 3,75 Naturvärde Obestämt Lokal nr 3 Bild nr 6: Lokal nr 3 Hovaån -06. Bottenfaunalokalen vid Mellomgården. Lokalbeskrivning Denna lokal ligger längst söderut ca 1 km söder om Älgarås. Lokalen ligger ca m nedströms järnvägsbron som går över ån (karta nr 3). Mitt på sträckan finns en gångbro. Ån är här omgiven av lövskog som domineras av stora alar. Cirka 75% av ån bedöms vara skuggad. Skogen täcker hela flodplanet som slutar tydligt med branta sluttningar upp mot jordbruksmark på båda sidor. Nedströms gångbron är vattnet strömmande och uppströms mer lugnflytande. Bottensubstratet består av allt från fin detritus och ler till grövre block. Det finare materialet finns mest på de lugnare delarna. Vegetationen på sträckan 27

28 dominerades av mossa. Vattenståndet var vid provtagningstillfället högt och det maximala djupet var 0,5 m. Medelbredden på sträckan uppskattades till 4,0 m. Lufttemperaturen var 12 o C och vattentemperaturen 8 o C. Karta nr 3: Elfiske- och bottenfaunalokalerna vid Mellomgården Elfiske 3 Bottenfauna 3 Resultat Totalt fångades 1501 individer fördelade på 53 taxa. Dominerande djurgrupp var likt de övriga lokalerna tvåvingarna med 63% av alla individer. Därefter kom fåborstmaskar med 13,5%, musslor 5,9%, bäcksländor 5,0%, nattsländor 4,7% och dagsländor med 3,8%. Övriga var endast representerade med ett fåtal djur. Antal taxa per djurgrupp dominerades av nattsländor med 15 följt av tvåvingar med 9, dagsländor 6 och bäcksländor och skalbaggar med 5 vardera. Övriga var endast representerade av ett taxa vardera. Dominerande taxa var även här fjädermyggor med 30,4% individer tätt följt av knott som utgjorde 29,8% av alla individer (tabell nr 10). Fördelningen mellan olika taxa var förhållandevis jämn vilket visar sig i ett J på 0,62 och ett H på 2,46. Inga rödlistade arter blev funna på lokalen. Tabell nr 10: Lokal nr 3. Antalet taxa och antalet individer i de olika djurgrupperna samt den procentuella fördelningen. Täthet Taxa Djurgrupp Antal % Antal % Turbellaria 1 0,1 1 1,9 Oligochaeta ,5 1 1,9 Nematoda 10 0,7 1 1,9 Copepoda 5 0,3 1 1,9 Isopoda 2 0,1 1 1,9 Decapoda 1 0,1 1 1,9 Collembola 3 0,2 1 1,9 Ostracoda 8 0,5 1 1,9 Ephemeroptera 57 3,8 6 11,3 Plecoptera 75 5,0 5 9,4 Coleoptera 13 0,9 5 9,4 Megaloptera 1 0,1 1 1,9 28

29 Trichoptera 70 4, ,3 Diptera ,0 9 17,0 Aranea 1 0,1 1 1,9 Hydracarina 15 1,0 1 1,9 Bivalvia 88 5,9 1 1,9 Pisces 2 0,1 1 1,9 Tot Försurningpåverkan En dagslända och en nattslända med försurningsindex 4 fanns på lokalen. Provet dominerades av djur som missgynnas av försurning vilket visade sig i ett högt reaktionsindex och andelen rovdjur var lågt. Henriksson och Medins modell gav en totalpoäng på > 6 och andelen rovdjur var låg. Detta gör att lokalen bedöms vara inget eller obetydligt påverkad av försurning (tabell nr 11) Tabell nr 11: Lokal nr 3 Hovaån -06. Underlag för bedömning av försurningspåverkan. 1. Känsligaste taxat Taxa Antal Index Ephemera sp 4 4 Notidobia ciliaris Henriksson & Medin Kriterium Hovaån Poäng Känsligaste art 4 3 Gammarus sp 0 0 Känsliga grupper 2 2 Baetis/Plecopteraindex 0,56 0 Antalet taxa 53 2 Totalt 7 3. Reaktionsindex SI-index Funktionella grupper Diagram nr 3 Procentuella fördelning av alla djur i olika funktionella grupper. Rovdjur är grupp 3. 50% 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10 % 5% 0% Sammanfattande försurningsbedömning Bedömninggrund Uppmätt Påverkan Känsligaste taxat 4 0 H&M-index 7 0 SI-index Rovdjursandel 5,6 0 Medel 0 Föroreningspåverkan Tre känsliga taxa påträffades bland bäcksländor, skalbaggar och nattsländor. Danskt faunaindex och ASPT-index visade ingen avvikelse från det normala. Däremot dominerades faunan av föroreningsgynnade djur vilket gör att lokalen bedöms vara måttligt påverkad av föroreningar (tabell nr 12). Tabell nr 12: Lokal nr 3 Hovaån -06 Underlag för bedömning av föroreningsbelastning. 1. Känsligaste taxat Taxa Antal Index Leuctra sp 16 4 Elmis aena 9 4 Lype sp

30 2. Danskt faunaindex Index Jämförvärde Avvikelse Klass 6 5 1, ASPT-index Index Jämförvärde Avvikelse Klass 6,48 4,7 1, Reaktionsindex SI-index 17,2 Sammanfattande föroreningsbedömning Bedömninggrund Uppmätt Påverkan Känsligaste taxat 4 0 Danskt faunaind. 6 0 ASPT-index 6,5 0 SI-index 17,2-1 Medel -0,25 Naturvärdesbedömning Lokalen hade ett högt antal taxa som tillsammans med den normala diversiteten skulle gett den ett högt naturvärde. Men på grund av att faunan visade tecken på påverkan från föroreningar bedöms lokalen ha ett obestämt naturvärde (tabell nr 13). Tabell nr 13: Lokal nr 3 Hovaån -06. Underlag för bedömning av naturvärde. Bedömningsgrund Uppmätt Poäng Raritet 0 0 Artrikedom 53 4 Diversitet (bas e) 2,46 1 Försurningspåverkan 0 0 Föroreningspåverkan -0,25-0,25 Totalt 4,75 Naturvärde Obestämt Sammanvägd bedömning Hovaån har en normal artrikedom med en normal fördelning av individer mellan olika taxa. Inga rödlistade arter fanns. Faunan visar på alla lokaler en svag påverkan av föroreningar. Inga högre naturvärden kunde med andra ord påvisas varför Hovaåns bottenfaunasamhälle får ett obestämt naturvärde (tabell nr 14). Tabell nr 14: Sammanvägd naturvärdesbedömning av alla bottenfaunalokalerna. Lokal nr Bedömningsgrund Medel Raritet Artrikedom ,3 Diversitet (bas e) Försurningspåverkan Föroreningspåverkan -0,25-0,25-0,25-0,25 Tot 4,05 Naturvärde Obestämt 30

31 2. Fisk Totalt fiskades tre lokaler kvantitativt. Lokalernas placering kan ses på karta nr 1, 2, 3 och 4. Varje lokal redovisas var för sig med en sammanvägd bedömning av alla lokalerna på slutet. Lokal nr 1 Lokalbeskrivning Lokalens läge är ungefär samma som bottenfaunalokal nr 1 vid Nolkvarn. Den ligger ca 0,5-1 km från utloppet i Skagern. Inga vandringshinder finns nedströms (mig veterligen) medan åns första (ev. enda) finns ca m uppströms. Sträckan börjar ca m nedströms uthusen. Nedre gränsen är markerad med blå färg på en stor al på västra sidan av ån. Lokalen är 60 m och den övre gränsen är markerad med en blå markering på en lutande al på den östra sidan. Bredden varierade mellan 5,5 och 10,9 m vilket gav en medelbredd på 7,8 m. Lokalens totala area var 467 m 2. Sträckan omges av lövskog som domineras av al med inslag av lönn och hägg. De höga träden bedömdes skugga ca 75 % av vattnet. Vattnet var strömt och nivån bedömdes vara normal för årstiden med ett maxdjup på 0,42 m och ett medeldjup på 0,2 m. Bottentopografin var jämn och bottensubstratet dominerades av sten och block. Även finare fraktioner fanns på sträckan. Vegetationen dominerades av mossa och påväxtalger men även en del övervattensväxter förekom på sträckan. Bild nr 7: Elfiskelokal nr 1 vid Nolkvarn. Bilden är tagen ca m upp på sträckan och uppströms. 31

32 Resultat Totalt fångades 315 fiskar fördelade på 5 arter, stensimpa, elritsa, öring, lake och gädda. Även 6 signalkräftor fångades men tas inte med i bedömningen av fiskfaunan. Fiskfaunan domineras både antalsmässigt och viktmässigt av stensimpa. Av den skattade populationen utgör 92% stensimpa. Av fiskbiomassan är ca 74% stensimpa. Endast tre öringar fångades som uppskattas vara årsungar (bild nr 8). Längden låg mellan mm. Övriga arter förekom endast i mindre omfattning (se tabell nr 15). Bild nr 8: Lokal nr 1 Nolkvarn -06. En av de tre årsungarna av öring som fångades på sträckan. Bedömning av tillstånd och avvikelse från jämförvärde Trots att andelen laxfisk var mycket lågt och biomassan av fisk låg på median för Sveriges vattendrag blir den samlade bedömningen av tillståndet 2. Detta beror på att antalet arter var mycket högt och att reproduktionen av laxfisk blir mycket hög efter modellen trots att endast tre öringar fångades. Tätheten av fisk bedöms också vara högre än median för Sverige (tabell nr 16). Fiskfaunan verkar inte heller avvika från det normala förutom andelen laxfisk (tabell nr 17). Tabell nr 16: Lokal nr 1 Hovaån -06 Underlag för bedömning av tillstånd. Indikator Uppmätt värde Klass , , , Medel 2,4 Klass 2 Tabell nr 15: Lokal nr 1 Hovaån -06 Skattning av totalpopulationen på sträckan samt täthet (antal/100m 2 ) och fiskbiomassa (g/100m 2 ). /100m 2 Art N Biomassa Antal Stensimpa 409,4 294,5 87,7 Elritsa 19,5 8,9 4,2 Öring 3 3,6 0,6 Lake 4,4 42,9 0,9 Gädda 6,8 49,7 1,5 Tot 443,1 399,6 94,9 Tabell nr 17: Lokal nr 1 Hovaån -06: Underlag för bedömning av avvikelse från jämförvärde. Indikator Uppmätt Jämförv. Klass 1 5 2, , ,9 >1, ,0068 <0, b Medel 1,86 Klass 1 32

33 Naturvärdesbedömning Inga rödlistade arter förekom och fiskfaunan var enligt bedömningsmodellen vad man kan förvänta sig utan större avvikelser. Antal arter var däremot högt vilket medför att fiskfaunan får ett högt naturvärde (tabell nr 18). Tabell nr 18: Lokal nr 1 Hovaån -06. Underlag för naturvärdesbedömning av fiskfaunan. Kriterium Poäng Påverkan 2 Artrikedom 1 Raritet 0 Totalt 3 Bedömning Högt naturvärde Lokal nr 2 Bild nr 9: Elfiskelokal nr 2 vid Källtorp. Bilden är tagen från där lokalen börjar och uppströms. Lokalbeskrivning Lokalen ligger ungefär på samma plats som bottenfaunalokal nr 2 uppströms den gamla dammkonstruktionen vid Källtorp. Nedre gränsen ligger ca 15 m uppströms albusken på den nordöstra sidan nedströms strömsträckan. Sträckan är 45 m och har en medelbredd på 4,8 m vilket ger en total yta på 217 m 2. Vattenhastigheten var strömmande och nivån bedömdes vara normal för 33

34 årstiden med ett maxdjup på 0,48 m och ett medeldjup på 0,24 m. Bottentopografin bedömdes vara intermediär. Bottensubstratet bestod mest av sten och block men även finare fraktioner förekom på sträckan. Vegetationen bestod främst av mossa och påväxtalger men även övervattens- och flytbladsväxter förekom. De närmaste omgivningarna på den norra sidan bestod av en fårhage med endast smärre buskar. På den östra sidan var det gräsvegetation närmast ån som övergick i lövskog med framför allt al. Ån var öppen för infallande solljus och endast 25 % bedömdes vara skuggad. Vattnet var grumligt och humusfärgat och luktade mycket illa. Resultat Totalt fångades 516 fiskar fördelade på två arter, stensimpa och elritsa. Stensimpan dominerade både antalsmässigt och viktmässigt. 56% av antalet fiskar var stensimpor och 76% av fiskbiomassan. Den skattade totalmångden samt tätheten redovisas i tabell nr 19. Tabell nr 19: Lokal nr 2 Hovaån -06. Skattning av totalpopulationen på sträckan samt täthet (antal/100m 2 ) och fiskbiomassa (g/100m 2 ). /100m 2 Art N Biomassa Antal Stensimpa 403,6 751,7 186 Elritsa 286,6 238,8 132,1 Tot 690,2 990,5 318,1 av avsaknaden av laxfisk blir dock den samlade bedömningen av fiskafaunans tillstånd klass 3 vilket motsvarar median för likartade vattendrag (tabell nr 20). Trots avsaknaden av laxfisk blir den samlade bedömningen av avvikelse från jämförvärde att ingen avvikelse föreligger. Detta på grund av den stora mängden av fisk som fanns och att det fanns årsungar av elritsa (tabell nr 21). Tabell nr 20: Lokal nr 2 Hovaån -06. Underlag för bedömning av tillstånd. Indikator Uppmätt värde Klass , , Medel 3,2 Klass 3 Tabell nr 21: Lokal nr 2 Hovaån -06: Underlag för bedömning av avvikelse från jämförvärde. Indikator Uppmätt Jämförv. Klass 1 2 2, ,5 > ,1 >1, <0, <0, a Medel 2,14 Klass 1 Bedömning av tillstånd och avvikelse från jämförvärde I förhållande till likvärdiga vattendrag var tätheten av fisk mycket hög och fiskbiomassan hög. Antal arter var som median för likartade svenska vattendrag. På grund Naturvärdesbedömning Inga rödlistade arter förekom och fiskfaunan var enligt bedömningsmodellen vad man kan förvänta sig utan större avvikelser. Antal arter var vad som kunde förväntas. Detta medför att fiskfaunan inte 34

35 visade på några högre naturvärden varför den samlade bedömningen blir ett obestämt naturvärde (tabell nr 22). Tabell nr 22: Lokal nr 2 Hovaån -06. Underlag för naturvärdesbedömning av fiskfaunan. Kriterium Poäng Påverkan 3 Artrikedom 0 Raritet 0 Totalt 3 Bedömning Obestämt Lokal nr 3 Bild nr 10: Elfiskelokal nr 3 vid Mellomgården. Bilden är tagen från där lokalen börjar och uppströms. Endast en mindre del av sträckan är med på bilden. Lokalbeskrivning Lokalen ligger ca m norr om järnvägsövergången söder om Älgarås (se karta nr 3). Totalt var sträckan 65 m med en medelbredd på 3,6 m vilket gör att den totala avfiskade ytan blir 231 m 2. Bredden varierade mellan 2,3 m och 5,4 m på sträckan. Vattnet var strömt och nivån bedömdes vara medel för årstiden med ett maxdjup på 0,45 m och ett medeldjup på 0,18 m. Bottensubstratet bestod till största delen av sten och block men även finare fraktioner förekom. Vegetationen i bäcken bestod till största delen av mossa men även påväxtalger förekom. Ingen högre vegetation förekom. Vattnet var något grumligt och humusfärgat. Närområdet bestod av lövskog där al dominerade. Ovanför den 35

36 ravin som ån skurit ur var det åker på båda sidorna. Ca 70% av ån bedömdes vara skuggad. Resultat Totalt fångades 574 fiskar fördelade på 4 arter, stensimpa, elritsa, gädda och bäcknejonöga. Elritsa och stensimpa dominerade både antalsmässigt och viktmässigt. Elritsa utgjorde 52% av den skattade fiskbiomassan och 53% av det skattade antalet fiskar och stensimpa 46% respektive 47%. Övriga arter fanns endast i mindre mängd. De skattade totalmängden och tätheten redovisas i tabell nr 23. Tabell nr 23: Lokal nr 3 Hovaån -06 Skattning av totalpopulationen på sträckan samt täthet (antal/100m 2 ) och fiskbiomassa (g/100m 2 ). /100m 2 Art N Biomassa Antal Stensimpa 424,4 452,3 183,7 Elritsa 480,5 514,0 208,0 Gädda 1 23,8 0,4 Nejonöga 1,3 3,4 0,6 Tot 907,2 993,5 392,7 Bedömning av tillstånd och avvikelse från jämförvärde Tillståndsvärdet för lokalen är median för likvärdiga vattendrag trots högt artantal, hög biomassa och ett mycket högt antal individer. Detta på grund av avsaknaden av laxfisk (tabell nr 24). Lokalen visar heller inte i den samlade bedömningen någon avvikelse från det normala trots avsaknaden av laxfisk. Detta beroende på att artantalet var högt, hög täthet av fisk och hög fiskbiomassa samt att det förekom årsungar av elritsa och saknades främmande arter (tabell nr 25). Tabell nr 24: Lokal nr 3 Hovaån -06 Underlag för bedömning av tillstånd. Indikator Uppmätt värde Klass , , Medel 3 Klass 3 Tabell nr 25: Lokal nr 2 Hovaån -06: Underlag för bedömning av avvikelse från jämförvärde. Indikator Uppmätt Jämförv. Klass 1 4 2, ,5 > ,7 >1, <0, <0, a Medel 2,14 Klass 1 Naturvärdesbedömning Inga rödlistade arter förekom och fiskfaunan var enligt bedömningsmodellen vad man kan förvänta sig utan större avvikelser. Antal arter var vad som kunde förväntas. Detta medför att fiskfaunan inte visade på några högre naturvärden varför den samlade bedömningen blir ett obestämt naturvärde (tabell nr 26). Tabell nr 26: Lokal nr 3 Hovaån -06. Underlag för naturvärdesbedömning av fiskfaunan. Kriterium Poäng Påverkan 3 Artrikedom 0 36

37 Raritet 0 Totalt 3 Bedömning Obestämt Samlad bedömning av Hovaåns fiskfauna Utifrån ett medelvärde av resultaten från de tre lokalerna görs en bedömning av Hovaåns fiskfauna. Bedömningen görs på samma sätt som för varje enskild lokal. Bedömning Hovaån har en artrik fiskfauna med hög täthet och förhållandevis hög fiskbiomassa. Trots detta klassas tillståndet hos fiskfaunan som median för jämförbara vattendrag på grund av att laxfisk endast fanns på en av lokalerna och där med mycket låg täthet. Den samlade bedömningen av fiskfaunan visar ingen avvikelse från det normala trots att endast ett fåtal öringar fångades på endast en lokal (tabell nr 27). Tabell nr 27. Bedömningsunderlag för en samlad bedömning av Hovaåns fiskfaunas tillstånd och avvikelse från jämförvärde. Avvikelse Tillstånd Parameter Medel Jämförvärde Klass Klass Antal inhemska arter ,7 2, Biomassa av inhemska arter 399,6 990,5 993,5 794,5 > Antal individer av inhemska arter 94,9 318,1 392,7 268,6 >1,7 1 1 Andel laxfisk (antal) 0, ,002 <0, Reproduktion av inhemska laxfiskarter ,33 0,33-0,5 4 4 Försurningskänsliga arter och stadier b a a a a 1 Andel främmande arter (antal) Samlat index 2 2,8 Klass 1 3 Naturvärdesbedömning Inga rödlistade arter förekom och fiskfaunan var enligt bedömningsmodellen vad man kan förvänta sig utan större avvikelser. Antal arter var vad som kunde förväntas. Detta medför att fiskfaunan inte visade på några högre naturvärden varför den samlade bedömningen blir ett obestämt naturvärde (tabell nr 28). Tabell nr 28: Underlag för naturvärdesbedömning av fiskfaunan i Hovaån -06 Kriterium Poäng Påverkan 3 Artrikedom 0 Raritet 0 Totalt 3 Bedömning Obestämt naturvärde 37

38 Diskussion Inventerings och utvärderingsmetodik Bottenfauna Inventeringsmetodiken som använts är en något modifierad form av en metod som tagits fram av Limnodata HB i Skinnskatteberg. Metoden är inte kvantitativ men vid denna typ av bedömningar är inte detta ett behov då bedömningen inte utgår från antal djur utan antal taxa och vilka taxa som ingår i provet. De index som använts är anpassade till en annan insamlingsmetod (EN 27828:1994) som skiljer sig främst genom att antal delprov är färre. Konsekvensen av detta blir att mängden mikrobiotoper blir färre och därför även antal taxa (Lingdell muntligt). Detta bör tas i beaktande främst vid jämförande med andra undersökningar samt om man gör en uppföljning av denna undersökning med en annan metodik i framtiden. Det som skulle kunna ha påverkats är försurningsbedömningen som i sitt poängsystem har med antalet taxa. Eftersom resultatet, med den andra metoden, skulle ha blivit lägre bör inte bedömningen blivit annorlunda då ingen provpunkt låg på marginalen. Naturvärdesbedömningen bör inte ha påverkats då den gjorts utifrån System aqua vilket enligt Lingdell (Limnodata HB) är möjligt med M42. Vid valet av lokal var utgångspunkten att hitta tre lämpliga ställen med så stor spridning som möjligt. Detta gick att genomföra men med ett avkall på lokalens utformning på lokal nr 1. Rekommendationerna när man använder M42 är att hälften av delproven ska tas i lugnvatten och hälften i mer strömmande. Detta är till för att man ska få med så många mikrobiotoper som möjligt och därmed så många taxa som möjligt. Detta gick inte att uppfylla på lokal nr 1 då de lugna partierna var alldeles för djupa för att kunna inventeras. Kanske detta är en förklaring till att antalet taxa var lägst på denna provpunkt. Hur detta har påverkat resultatet är svårt att säga. Ofta är lugnvatten mer påverkade av syretäring än strömmande varför en eventuell påverkan av föroreningar skulle bli större. Detta innebär att det troligtvis inte påverkat den slutliga bedömningen då inga högre naturvärden kunde konstateras. Fisk Kvantitativt elfiske har sina begränsningar vad det gäller lokalens utformning och storlek. Alltför djupt och strömmande vatten medför att man inte ser fisken vilket gör att fångstbarheten minskar. Vad som är acceptabelt avgörs främst av om man kan vada eller inte men även vattnets färg och grumlighet. Även lokalens storlek och kanske främst bredd kan påverka resultatet då alltför breda lokaler medför att det är svårt att veta om man fiskat av hela ytan. Detta kan medföra att man fiskar olika delar vid de olika utfiskningarna vilket då naturligtvis även påverkar resultatet. I Hovaån är de elfiskebara delarna mycket begränsade då den till största delen har ett lugnt lopp med alltför djupt vatten. Hela älven inventerades ej varför valet av lokal gjordes utifrån kartor och lokalbefolkningens rekommendationer. Ambitionen var att få så stor spridning på lokalerna som möjligt för att få en överblick av hela Hovaåns fiskfauna. Detta kunde tillgodoses trots begränsade kunskaper om åns strömförhållanden. Även lokalernas utformning blev acceptabelt med till största delen strömmande, grunt vatten. Storleken och kanske främst bredden på lokal nummer ett var på gränsen till det acceptabla men troligtvis var den stora arealen anledningen till att tre öringar fångades. Lokal nummer två låg där det tidigare varit en damm. Ån hade 38

39 skurit sig djupt ner i de sediment som avsats i dammen speciellt i den nedre delen. Om detta var ett riktigt val eller ej är svårt att säga men ån bör ha haft ett likartat lopp innan dammbyggnationen åtminstone i den övre delen. Lokalen var även påverkad av bete från får vilket kanske var anledningen till att det inte fanns några träd och buskar i någon större omfattning. I vad mån detta påverkat fiskfaunan är svårt att säga men i princip all fisk gynnas i större eller mindre utsträckning av träd och buskar kring vattendraget varför detta kan vara anledningen till att endast två arter fångades. Utfångstmetoden fungerar i allmänhet bäst på laxartad fisk. Andra fiskarter kan ge mycket sneda siffror på grund av sitt beteende som t.ex. att de är stimmlevande eller utpräglat bottenlevande. Trots detta blev det mycket bra siffror på både elritsa (lokal 2 och 3) och stensimpa. Vad detta beror på kan men endast spekulera om men kan bero på att lokalerna var förhållandevis lättfiskade och att tätheten av fisk var hög vilket minskar betydelsen av slumpeffekter. Detta gör även att den slutliga bedömningen blir säkrare och att man vid en framtida uppföljning kan dra större slutsatser om fiskpopulationens förändring. Resultat Bottenfauna Ingen av lokalerna visade på något högre naturvärde. Lokal nr 3 hade ett högt antal taxa men på grund av att lokalen visade tecken på påverkan av föroreningar sänktes ett annars högt naturvärde. Alla lokalerna visade på en svag påverkan av föroreningar genom att de dominerades av djur som gynnas av föroreningar. Att övriga index inte visade någon förändring kan man fundera på då ån är kraftigt belastad från jordbruk och reningsverket i Älgarås. Provtagningen har skett i strömmande vatten eller i lugnvatten i anslutning till strömmande vatten. På ström- och forssträckor är vattnet turbulent och syresätts snabbt vilket innebär att effekten av belastning från syretärande ämnen och fosfor minskar. Dessa sträckor blir refugier i vattendraget där mer känsliga arter kan överleva. Dessa sträckor bör också påverkas i större eller mindre utsträckning vid kraftig belastning och låga flöden. Utslagning av även känsliga arter bör även ske här. De känsliga arter som hittades var dock alla insekter och bör kunna kolonisera vattendraget snabbt från närliggande opåverkade vattendrag efter att ha försvunnit. Detta kan vara en förklaring till att det ej var ett entydigt resultat i undersökningen. Fisk Den samlade bedömningen av Hovaåns fiskfauna visade på en förhållandevis rik fauna med många arter, hög täthet och stor fiskbiomassa. Trots detta klassas ändå fiskfaunans tillstånd som median för Sverige på grund av att laxfisk saknades på två av sträckorna och att endast tre årsungar fångades på sträcka ett. Vid bedömningen av de enskilda sträckorna bedömdes dock fiskfaunan på sträcka ett ha ett högre naturvärde på grund av ett förhållandevis högt antal arter. Det som är lite intressant är att Hovaån elfiskades 1998 av utredningskontoret i Jönköping. Sträckan låg ca 200 m söder om lokal nr 1. Den avfiskade ytan var ungefär lika stor men endast stensimpa fångades. Om detta beror på att vi inte fiskat på samma ställe och att miljön på sträckorna skiljer sig så mycket att endast stensimpa förekommer där, eller att det vandrat upp arter i ån efter att detta elfiske utfördes är frågan. Det har bevisligen förekommit fiskdöd i ån vid åtminstone två tillfällen (länsstyrelsen i Skaraborg 1979). Hur omfattande fiskdöden var framgår inte men troligtvis påverkade detta vissa arter mer än andra. Det kan mycket väl vara så att stensimpan ej är så känslig och/eller återkoloniserar snabbare än andra arter 39

40 efter att fiskdöd förekommit. Vad som var orsak till fiskdöden framgår inte men höga halter av cyanid och zink förekom i fisken vilket tyder på något industriellt utsläpp. Det som verkligen är intressant är de tre årsungar av öring som fångades. Detta tyder på att det skett reproduktion inom området Någon lokal stationär stam av öring finns inte varför detta bör vara fisk som kommit upp från Skagern och lekt på strömsträckorna vid Nolkvarn. I Skagern sätts endast gullspångsöring ut. Det finns även en stam i Skagersholmsån som bör vara vandrande. Vilken fisk som varit uppe i Hovaån kan endast genetisk analys avgöra men kan vara en början till en egen Hovaåöring. Tidigare har det funnits en storvuxen öring i Skagern med vikter upp mot 10 kg (Degerman 2004). Denna öring försvann någon gång i början av 1900-talet. Vad som var orsak till detta vet man inte men föroreningarna i Hovaån är med i spekulationerna som en möjlig orsak tillsammans med byggnaden av kraftverket i Åtorp, Gullspångs kraftverk och dammbyggnad i Skagersholmsån. Övrigt och snäckor är tecken på belastning av surt vatten. Om detta är möjligt i Hovaåns tämligen välbuffrade vatten (Gullspångsälvens vattenvårdsförbund ) eller om detta är resultatet av någon annan typ av påverkan är frågan. Ett vattendrags alkalinetet kan variera kraftigt från källorna till utloppet varför det inte är omöjligt att de övre delarna påverkas av surt vatten från Myrhulta mosse. Det som talar emot detta är att det fanns tämligen försurningskänsliga taxa på lokalen (Ephemera sp och Notidobia ciliaris) och att mängden snäckor och iglar var lågt i hela vattensystemet. Fiskfaunan visade heller inga tecken på försurningspåverkan då årsungar av elritsa förekom på elfiskelokal nr 3. Bottenfaunan på lokal nr tre bör trots lite svårtolkade resultat vara minst påverkad av mänskliga aktiviteter. Det minskande antalet taxa nedströms kan vara ett utslag av detta (diagram nr 4) men kan inte bevisas på grund av att bottenfaunalokal nr 1 skiljde sig i utformning och att alla lokaler visade samma tecken på påverkan. Diagram nr 4: Antalet taxa på de olika provpunkterna. En av tankarna med placeringen av lokalerna var att lokal nummer tre, både vad det gäller fisk och bottenfauna, skulle vara referenslokaler. Lokalerna är placerade ovanför de tätorter som finns i avrinningsområdet och skulle därför vara förhållandevis opåverkade av mänsklig aktivitet. Större delen av ån är dock omgiven av jordbruksmark varför påverkan från dessa verksamheter inte går att undvika. Effekten av jordbruket bör dock öka nedströms varför de minst påverkade delarna bör vara längst upp i vattensystemet. Bottenfaunaresultatet visade även på denna sträcka på en svag påverkan från föroreningar vilket troligtvis är ett utslag av den omgivande jordbruksmarker. Vissa djurgrupper saknades dock vilka borde funnits på lokalen. Avsaknaden av iglar Lokal nr Diagram nr 5: Antal fiskar/100 m 2 på de olikaprovpunkterna Antal/100m Lokal nr 40

41 Det som även pekar på att föroreningspåverkan ökar nedströms är att tätheten av fisk sjunker (Diagram nr 5). Det höga artantalet på sträcka 1 är troligtvis ett resultat av närheten till Skagern vilket gör att återkolonisation av arter sker förhållandevis snabbt. Det som kan vara värt att noteras är att nattsländan Notidobia ciliaris påträffades vilket är en art som inte påträffats i riktigt förorenade vatten. Däremot förkommer den i jordbrukspåverkade vatten. Arten tillhör familjen Sericostomatidae vilka bedöms kräva mycket rent vatten. Arten är inte hotad i Sverige men i Norge anses den behöva övervakas (Lingdell 2002). Slutsats Kring Hovaån förekommer geologiska bildningar och former samt rika livsmiljöer för växter och djur som anses vara av riksintresse. En så variationsrik miljö brukar även avspeglas under ytan med ett artrikt vattenekosystem. Hovaån har en vattenmiljö som tyvärr är kraftigt påverkad av jordbruk och reningsverket i Älgarås. Det har förekommit fiskdöd och ån är påverkad av cyanid och tungmetaller. Trots detta visar Hovaån upp en förvånansvärt rik fauna med många fiskarter och en förhållandevis artrik evertebratfauna. Bedömningen blir därför att Hovaån har en fauna utan högre naturvärden men med en stor potential till högre värden om belastningen av föroreningar kunde minskas. På grund av : en förhållandevis artrik fiskfauna att öring förekommer i vattensystemet en bottenfauna med förvånansvärt många taxa att ett flertal känsliga taxa trots allt fanns i ån Bild nr 11: Övre delen av elfiskesträcka 3. 41