MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

Transkript

1 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den COM(2015) 633 final MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN Digitala avtal i EU - Att ta tillvara e-handelns potential SV SV

2 1. BAKGRUND E-handeln har i förhållande till hela detaljhandelssektorn ökat i snabb takt i EU under de senaste åren. Men även om e-handeln är en viktig drivkraft för tillväxt i EU, är dess potential till stora delar fortfarande outnyttjad. Företagen och konsumenterna agerar ofta endast på den inhemska marknaden och utnyttjar inte alla de möjligheter som e-handeln ger. Nyckeltal E-handel som drivkraft för tillväxt: Värdet av den digitala detaljhandeln (e-handel) i EU uppgick 2014 till totalt 370 miljarder euro, vilket var en ökning med 13,4 % från Företagens omsättning från e-handel som andel av detaljhandelns totala omsättning ökade med 85 % från 2009 till , vilket visar att näthandeln ökar mycket snabbare än den fysiska handeln. E-handelns tillväxtpotential är fortfarande outnyttjad: E-handelns andel av hela detaljhandelssektorn är avsevärt lägre i Europa än i USA. Under 2014 stod e-handel för 7,2 % av den totala detaljhandeln i EU jämfört med 11,6 % i USA 3. Under samma år sålde bara 12 % av detaljhandlarna varor på nätet till konsumenter i andra EU-länder, medan tre gånger så många (37 %) 4 bedrev näthandel på den inhemska marknaden. Endast 15 % av konsumenterna har handlat på nätet från ett annat EU-land, medan ungefär tre gånger så många (44 %) har handlat via nätet på den inhemska marknaden 5. Mot bakgrund av detta antog Europeiska kommissionen en strategi 6 för att skapa en digital inre marknad, eftersom detta anses vara ett av de viktigaste sätten att generera ytterligare tillväxt i Europa. Strategin för en digital inre marknad fokuserar på alla stora hinder för utvecklingen av gränsöverskridande e-handel i EU. Gemensamma insatser mot dessa hinder och för en bättre situation för företag och konsumenter förväntas ge den digitala inre marknaden och hela EU:s ekonomi ett uppsving. Klyftan mellan utbud och efterfrågan kan minskas. Företagens konkurrenskraft i EU kommer att öka när de lättare kan sälja till mer än bara marknaden i sitt eget land och i några grannländer. Ett större utbud kommer också att stimulera konkurrensen. Konsumenterna kommer att ha tillgång till ett större utbud av varor till konkurrenskraftigare priser. Om 1 European B2C E-commerce Report Ecommerce Europe. Omfattar inte Bulgarien, Cypern, Litauen, Luxemburg, Malta, Slovenien och Slovakien, eftersom uppgifter inte är tillgängliga för de länderna. s29 Alla sifferuppgifter i detta meddelande är även tillgängliga i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar med konsekvensbedömningen av förslagen till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa aspekter på avtal om försäljning av varor på nätet och annan distansförsäljning av varor, SWD (2015) E-commerce by enterprises: summary of EU aggregates (NACE Rev. 2 activity), Eurostat Retailers attitudes towards cross-border trade and consumer protection (2015), Flash Eurobarometer 396, 2014, s EU-undersökning om hushållens och enskildas användning av IKT, Eurostat 2014, isoc_ec_ibuy. 6 Kommissionens meddelande En strategi för en inre digital marknad i Europa, COM (2015) 192 final, se 2

3 konsumenterna har enhetliga rättigheter och ett starkt skydd kommer de i allt större utsträckning att våga handla utomlands. 2. ETT FÖRSTA, VIKTIGT STEG MOT ATT FRIGÖRA E-HANDELNS POTENTIAL Ett av de tre huvudmålen i strategin för en digital inre marknad är att förbättra tillgången till digitala varor och tjänster för konsumenter och företag. I strategin konstaterades att avtalsrätten skiljer sig mellan medlemsstaterna och att detta utgör ett av hindren för gränsöverskridande e-handel. För att skapa de rätta förutsättningarna för en välfungerande gränsöverskridande e-handel meddelades det därför i strategin att förslag till lagstiftning ska läggas fram för att harmonisera avtalsbestämmelserna om tillhandahållande av digitalt innehåll och försäljning av varor på nätet, vilket skulle leda till gränsöverskridande, enkla och ändamålsenliga avtalsregler för konsumenter och företag. I enlighet med arbetsprogrammet 2015 antar kommissionen i dag i) ett förslag till ett direktiv om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och ii) ett förslag till direktiv om vissa aspekter på avtal om försäljning av varor på nätet 7 och annan distansförsäljning av varor 8. Dessa förslag är, tillsammans med förslaget till förordning om gränsöverskridande portabilitet för innehållstjänster online, de första nya lagstiftningsinitiativ som antas inom ramen för strategin för en digital inre marknad. Konkret kommer de båda direktiven att genom en riktad strategi harmonisera alla de främsta obligatoriska rättigheterna och skyldigheterna för parterna i ett avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och försäljning av varor på nätet 9. De kommer att bidra till snabbare tillväxt på den digitala marknaden på följande sätt: Minskade kostnader på grund av skillnader i avtalsrätt. De viktigaste bestämmelserna i konsumentavtalsrätten skiljer sig i dag åt mellan medlemsstaterna och utgör ett hinder för gränsöverskridande handel med digitalt innehåll och varor. De aktuella förslagen ska se till att samma bestämmelser gäller i alla medlemsstater. EUomfattande bestämmelser kommer att hindra ny rättslig fragmentering när det gäller digitalt innehåll 10 och kommer att avlägsna detta problem när det gäller varor I detta meddelande avses med försäljning på nätet eller näthandel all försäljning som sker på nätet eller på distans. På motsvarande sätt avses med fysisk handel all försäljning som sker vid ett direkt möte mellan kund och säljare. 8 De viktigaste aspekterna både när det gäller tillhandahållande av digitalt innehåll och försäljning av varor på nätet grundar sig på direktivet om försäljning av konsumentvaror och är alltså så enhetliga som möjligt. Kommissionen beslutade emellertid att anta två olika rättsakter, eftersom digitalt innehåll har särdrag som kräver andra bestämmelser än varor. Dessutom kommer den snabba tekniska och kommersiella utvecklingen när det gäller digitalt innehåll att kräva en översyn av tillämpningen av detta direktiv. Genomförandet och tillämpningen av bestämmelserna om digitalt innehåll och översynen av dem kommer därför att underlättas om de finns i en enda rättsakt, nämligen direktivet om tillhandahållande av digitalt innehåll. 9 Till exempel överensstämmelse med avtalet, tillgängliga rättsmedel och utnyttjande av dem, konsumentens rätt att häva avtalet. 10 Enskilda medlemsstater har nyligen antagit (Storbritannien, Nederländerna) eller börjat arbeta på (Irland) särskilda bindande bestämmelser om avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll. Den lagstiftning som utformas i de olika länderna skiljer sig åt både i fråga om tillämpningsområde och innehåll. 3

4 Dessutom kommer företagen inte längre att behöva anpassa sina avtal till olika bestämmelser när de bedriver handel över gränserna, vilket gör att de slipper ytterligare kostnader. Rättslig förutsebarhet för företag. Till skillnad från i dag, med det komplicerade regelverk som gäller, kommer företagen att kunna tillhandahålla digitalt innehåll eller sälja varor på nätet för konsumenter i hela EU med stöd av en och samma konsumentavtalsrätt enligt de föreslagna direktiven. Detta kommer att öka den rättsliga förutsebarheten och skapa en företagsvänlig rättslig miljö som särskilt gynnar små och medelstora företag. Bättre möjligheter för konsumenterna att dra nytta av gränsöverskridande handel i EU. Osäkerhet om viktiga avtalsenliga rättigheter är en av de största orsakerna till att konsumenterna inte vill eller vågar handla på nätet från näringsidkare i andra länder. Med helt harmoniserade och tydliga rättigheter i hela EU kommer konsumenterna att ha större förtroende för digitalt innehåll och handel över gränserna. Konsumentskyddet i EU rent generellt kommer att öka markant. För försäljningen av varor på nätet betyder det till exempel om en vara är defekt att perioden för omvänd bevisbörda förlängs till två år, i linje med den lagstadgade garantitiden på två år. Förutom i två medlemsstater där nivån inte kommer att ändras, kommer detta att leda till ett ökat konsumentskydd för alla europeiska konsumenter. Det kommer att ge konsumenterna förtroende för näthandel i andra länder och också göra det lättare för dem att utöva sina rättigheter 12. Minskad skada för konsumenterna vid felaktigt digitalt innehåll. Till skillnad från idag när det inte finns några EU-omfattande särskilda avtalsbestämmelser om tillhandahållande av digitalt innehåll kommer konsumenterna att ha tydliga specifika rättigheter vid problem med digitalt innehåll. De kommer att kunna tillgå rättsmedel för att minska den skada de lider i dag om det digitala innehåll de köpt är felaktigt. Med tanke på den snabba tekniska och kommersiella utvecklingen på denna marknad är EU-bestämmelserna utformade för att vara teknikneutrala och hålla in i framtiden, och de kommer därför att skapa lika förutsättningar för alla berörda typer av digitalt innehåll. Balans mellan konsumenters och företags intressen. I de två direktiven har marknadens utveckling och olika parters intressen beaktats, och de kommer därför att gynna både konsumenter och företag, och skapa förutsättningar för totala ekonomiska vinster. 11 Det finns endast harmoniserade minimibestämmelser om begreppet avtalsenlighet och om rättsmedel när en vara inte är avtalsenlig (enligt direktivet om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier). Eftersom dessa är ett minimikrav, har medlemsstaterna möjlighet att gå längre och införa fler krav till förmån för konsumenterna. Flera medlemsstater har utnyttjat denna möjlighet i olika sammanhang och i varierande utsträckning. 12 En förlängd omvänd bevisbörda kan också bidra till bättre och mer hållbara produkter, i linje med Europeiska kommissionens paket om cirkulär ekonomi som antogs den 2 december

5 En enklare vardag... Direktiven kommer rent konkret att förenkla vardagen för både företag och konsumenter i Europa. I dag är det både tidskrävande och dyrt för företagen att ta reda på vad som gäller enligt utländsk konsumentavtalsrätt när de säljer till andra länder och att anpassa sina avtal i enlighet med detta. Den tid under vilken en näringsidkare kan hållas ansvarig för defekter på en persondator, till exempel, varierar från två år till hela datorns livslängd beroende på medlemsstat. I framtiden kommer de nationella lagarna om sådana avtalsreglerade rättsmedel att vara de samma i hela EU och den tid och de pengar som sparas kommer att kunna användas för utveckling av nya produkter eller för försäljning till mer konkurrenskraftiga priser. Konsumenterna kommer att kunna handla på nätet och ha tillgång till digitalt innehåll i andra EU-länder lika lätt och säkert som i sitt eget land. Konsumenter som proaktivt köper varor från en näringsidkare i en annan medlemsstat kommer i framtiden att ha samma skydd som enligt den nationella lagstiftningen. Konsumenter som inte kan titta på en film på nätet på grund av att videokvaliteten är dålig, även om de har betalt för den, får i dag oftast ingen annan ersättning än rabatt på framtida filmer, som kanske håller lika dålig kvalitet. I framtiden kommer konsumenten att ha rätt att få problemet åtgärdat, att få avdrag på priset eller att häva avtalet och få full ersättning.... och makroekonomiska fördelar Om de avtalsrättsliga hindren hävdes skulle cirka fler företag sälja på nätet till konsumenter i andra länder. Den gränsöverskridande handeln inom EU skulle öka med cirka 1 miljard euro. Ökad konkurrens på nätet kommer att leda till att detaljhandelspriserna går ner i alla medlemsstater, med i genomsnitt -0,25 % på EU-nivå, och som en direkt följd av detta kommer hushållens konsumtion i EU att öka med cirka 18 miljarder euro. Ett större utbud av produkter och tjänster kommer dessutom att leda till ökad välfärd för konsumenterna. Mellan 7,8 och 13 miljoner nya konsumenter skulle börja handla på nätet från andra länder. Varje gränsöverskridande kund skulle också spendera i snitt 40 euro mer per år. EU:s totala BNP förväntas öka med omkring 4 miljarder euro per år 13. Dessa förslag gäller endast avtalsrättsliga villkor vid handel mot konsument. Det är känt att små och medelstora företag, som svagare parter med sämre förhandlingsstyrka, också har problem med avtalsrätten, särskilt när de använder digitalt innehåll. Men med hänsyn till de synpunkter som framförts av berörda parter och medlemsstaterna har kommissionen beslutat 13 Cardona M., N. Duch-Brown, J. Francois, B. Martens, F. Yang, "The macro-economic impact of e-commerce in the EU Digital Single Market, Digital Economy Working Paper, IPTS-JRC,

6 att ta sig an denna fråga i samband med andra initiativ som tillkännagavs i strategin för en digital inre marknad. För att fördelarna med den digitala inre marknaden ska kunna utnyttjas fullt ut behövs de två förslag som ingår detta paket för att frigöra e-handelns fulla potential. Kommissionen måste agera samtidigt när det gäller både varor och digitalt innehåll. Direktiven kommer att kompletteras med andra åtgärder som ingår i strategin för en digital inre marknad, till exempel momsrelaterade bördor, utveckling av välfungerande gränsöverskridande pakettjänster eller ett modernt regelverk för upphovsrätt. Ytterligare konsumentrelaterade initiativ som aviserades i strategin för en digital inre marknad, till exempel avskaffande av geografisk begränsning av åtkomstmöjligheterna och översynen av förordningen om konsumentskyddssamarbete 14 samt införandet av en onlineplattform för tvistlösning 15, kommer att stärka den gränsöverskridande handeln ytterligare och lösa andra stora problem för företag och konsumenter, t.ex. behovet av faktiska gränsöverskridande möjligheter till rättelse och effektiv tillsyn. 3. LÄRDOMAR FRÅN TIDIGARE ERFARENHETER EN SPECIFIK, RIKTAD STRATEGI När förslagen utarbetades utgick kommissionen från tidigare erfarenheter och lyssnade på de viktigaste aktörerna. Förslagen är långtgående men realistiska, och de bidrar till att undanröja avtalsrättsliga hinder så hela den potential som finns hos e-handeln kan frigöras. Åtgärderna i förslagen ligger på den nivå som är mest lämplig. För det första behandlar förslagen konkreta problem som tagits upp av de viktigaste aktörerna och medlemsstaterna. Kommissionen har inhämtat in ett brett och välavvägt urval av synpunkter i denna fråga. Genom att hålla omfattande samråd, både offentliga och riktade till specifika målgrupper, har kommissionen garanterat ett brett deltagande under beredningen av förslagen och alla berörda parter (företag, konsumenter, nationella myndigheter, jurister och forskare) har getts flera tillfällen att uttrycka sina åsikter. För det andra tas det i förslagen uttryckligen hänsyn till erfarenheterna från tidigare försök till tillnärmning av avtalsrätten. Kommissionen har fokuserat på att fullt ut harmonisera obligatoriska konsumenträttigheter för att undanröja de största konkreta hindren för gränsöverskridande handel och på att skyndsamt agera på det digitala området, vilket också Europaparlamentet konstaterat vara viktigt 16. Direktiv är ändamålsenligare än förordningar eftersom de ger medlemsstaterna frihet att anpassa genomförandet till sin nationella 14 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftngen. 15 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 524/2013 av den 21 maj 2013 om tvistlösning online vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG. 16 I lagstiftningsresolutionen av den 26 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om en gemensam europeisk köplag, (COM(2011)0635 C7-0329/ /0284(COD)) beslutade Europaparlamentet att begränsa den gemensamma europeiska köplagen till försäljning på nätet och på distans samt att utvidga bestämmelserna om digitalt innehåll som tillhandahålls utan krav på någon annan motprestation än betalning. 6

7 lagstiftning. Denna riktade strategi med fokus på konkreta problem var ett viktigt resultat av samråden. Innehållsmässigt ger förslagen en helt ny handlingskraft, eftersom fullständig harmonisering åstadkommer en bra balans mellan en hög konsumentskyddsnivå på EU-nivå och betydligt större möjligheter för företagen. Det valda tillvägagångssättet har innehållsmässiga lösningar som redan visat sig fungera i praktiken (t.ex. den lagstadgade garantiperioden, tillgängliga rättsmedel) samtidigt som man i förekommande fall föreslår nya lösningar som stöds av de senaste uppgifterna och tendenserna i medlemsstaterna (t.ex. förlängning av perioden under vilken den omvända bevisbördan gäller) 17. Förslagen kommer att resultera i ett ökat och effektivare konsumentskydd 18 samt i rättslig förutsebarhet och lägre kostnader för företagen 19. Sammantaget kommer detta att öka konsumentförtroendet och stimulera företagsverksamheten inom EU. 4. AGERA INNAN DET ÄR FÖR SENT Vi måste agera nu för den digitala dimensionen... De kommersiella och tekniska förändringarna till följd av digitaliseringen är mycket snabba, inte bara i EU utan i hela världen. EU måste agera nu för att se till att företagsnormer och konsumenträttigheter är i linje med gemensamma EU-bestämmelser som respekterar en hög konsumentskyddsnivå och skapar förutsättningar för en modern och företagsvänlig miljö. Det är mycket viktigt att skapa ett regelverk som gör att fördelarna med digitaliseringen kan förverkligas, så att företagen kan bli mer konkurrenskraftiga och konsumenter kan känna förtroende för EU:s höga konsumentskyddsnormer. Genom att agera nu, kommer EU att styra den politiska utvecklingen och de normer enligt vilka denna viktiga del av digitaliseringen kommer att ske. En förenkling av det rättsliga regelverket är en viktig förutsättning för företagens konkurrenskraft och aktiva deltagande på digitala marknader i hela unionen. För konsumenterna är det viktigt med förtroende och skydd, särskilt på nätet, för att minska de risker som beror på avstånd (ingen personlig kontakt med säljaren, inga möjligheter att titta eller känna på produkten) och som är typiska för dessa transaktioner. Om åtgärder inte vidtas omedelbart kan förändringarna kan komma för sent och möjligheter kan gå förlorade. För att snabbt stärka företagens konkurrenskraft och öka tillväxten i EU har kommissionen valt att i 17 Consumer market study on the functioning of Legal and Commercial Guarantees for consumers in the EU, Inom den lagstadgade garantiperioden på två år har endast en minoritet av företagen krävt att konsumenterna bevisar att näringsidkaren är ansvarig. Näringsidkarnas beteende i detta avseende före och efter sex månader har inte förändrats nämnvärt. Två medlemsstater (Frankrike och Portugal) har redan antagit nationell lagstiftning som föreskriver omvänd bevisbörda under en tvåårsperiod. 18 T.ex. för digitalt innehåll kommer den lagstadgade garantitiden att vara obegränsad och konsumenterna kommer inte att vara skyldiga att under obestämd tid bevisa hur ett fel uppstått. Konsumenterna kommer att kunna säga upp långfristiga avtal och avtal där leverantören gör stora förändringar. Samtliga konsumenter i EU kommer att ha två år på sig att begära att näringsidkaren åtgärdar en defekt vara som de köpt på nätet, utan att de behöver bevisa att felet existerade redan när varan levererades. Konsumenterna i EU förlorar inte sina rättigheter om de inte underrättar säljaren om den defekta varan inom en viss tidsperiod. 19 Kostnaderna för företag som måste anpassa sina avtal till en annan medlemsstats lagstiftning beräknas till cirka euro. Närmare information finns i bilaga 5 till kommissionens arbetsdokument med en konsekvensbedömning av förslagen, SWD (2015)

8 första hand ta itu med detaljhandelns digitala dimension, nämligen tillhandahållande av digitalt innehåll och köp av varor på nätet. Båda dessa delar av den digitala dimensionen är av grundläggande vikt. Det är tydligt att hindren för tillhandahållande av digitalt innehåll måste åtgärdas, eftersom tillväxtpotentialen här är särskilt stor 20. Varje dröjsmål när det gäller digitalt innehåll innebär en risk för ny rättslig fragmentering, som skapar hinder för både konsumenter och leverantörer som deltar i gränsöverskridande transaktioner. Varor står fortfarande för den överlägset största andelen av näthandeln: av den digitala inre marknadens beräknade sammanlagda storlek på 231 miljarder euro kommer cirka 212 miljarder euro från detaljhandeln med varor. Den digitala inre marknadens fullständiga potential skulle inte kunna frigöras om endast en av de två delarna togs upp. En viktig sak som kom fram i samråden med olika intressegrupper var att alla bestämmelser om digitalt innehåll så långt som möjligt bör bygga på bestämmelserna om försäljning av varor och att avvikelser endast är motiverade med hänsyn till de särskilda egenskaperna hos digitalt innehåll. Detta visar också hur viktigt det är att båda uppsättningarna bestämmelser så långt som möjligt diskuteras samtidigt under den interinstitutionella processen. Allt detta är viktiga skäl till att förslagen om digitalt innehåll och försäljning av varor på nätet läggs fram på en och samma gång.... och kommer att se till att bestämmelserna om näthandel och fysisk handel är konsekventa Med tanke på att det blir allt vanligare med distribution via många olika kanaler samtidigt (dvs. försäljning både på nätet och i butik) kommer kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att anpassa bestämmelserna för näthandel och fysisk handel till varandra. Kommissionen kommer att se till att konsumenter och företag kan stödja sig på ett enda, enhetligt regelverk som är lätt att tillämpa i hela EU. Som en del av programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit) kommer kommissionen att se över EU:s befintliga konsumentlagstiftning. Denna kontroll av ändamålsenligheten gäller inte bara de förslag som läggs fram i dag, utan är mycket mer omfattande och berör ett antal konsumentdirektiv 21, inklusive direktivet om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier (när det gäller näthandel kommer bestämmelserna i det direktivet att ersättas med förslaget om varor). 20 Efterfrågan på digitalt innehåll ökar, inte bara på grund av att allt fler har tillgång till och använder internet (80 % eller 317 miljoner personer i Europa använde internet 2014) utan också på att smarttelefoner, läsplattor och pekplattor blir allt vanligare. Med tanke på att största delen av de åriga internetanvändarna i EU enligt Flash Eurobarometer 411 om gränsöverskridande tillgång till onlineinnehåll (2015) utnyttjar digitalt innehåll i någon form (87 % strömmar eller laddar ner musik på nätet, 80% tittar på audiovisuellt innehåll på nätet och 58% laddar ner eller spelar spel på nätet) är det sannolikt att denna ökning inom en snar framtid kommer att bli uppenbar. 21 Direktiv 93/13/EEG om oskäliga villkor i konsumentavtal, direktiv 1999/44/EG om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier, direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden, direktiv 98/6/EG om konsumentskydd i samband med prismärkning av varor som erbjuds konsumenter, direktiv 2006/114/EG om vilseledande och jämförande reklam, och direktiv 2009/22/EG om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen. 8

9 Vid det omfattande samråd som förts om de föreslagna rättsakterna har flera frågor kommit fram som är relevanta både för näthandel och för fysisk handel. Därför har en stor del av analyserna av frågor som faller inom ramen för Refit-översynen av direktivet om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier redan gjorts vid utarbetandet av de föreslagna bestämmelserna för försäljning av varor på nätet. Dessa analyser kommer att kompletteras med uppgifter från den kontroll av ändamålsenligheten av direktivet om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier och dess tillämpning på försäljning av varor. Uppgifterna väntas vara tillgängliga Eftersom uppgifterna ännu inte är tillgängliga kan man ännu inte dra några slutsatser av Refit-programmet. Om slutsatserna av Refit-programmet bekräftar de preliminära resultaten av den pågående analysen som verkar peka på behovet av ett initiativ från kommissionen om fysisk handel skulle dessa slutsatser kunna bidra till de framsteg som lagstiftarna gjort i fråga om förslaget om försäljning av varor på nätet, till exempel genom att dess tillämpningsområde utvidgas. Även om det är oundvikligt att man utan dröjsmål måste vidta åtgärder mot de viktigaste hindren för gränsöverskridande e-handel är det kommissionens mål att säkerställa ett enhetligt regelverk som gäller i hela EU för både näthandel och fysisk handel. 5. ATT OMSÄTTA ORD I HANDLING Förslagen om digitala avtal utgör målmedvetna åtgärder för att skapa en sammankopplad digital inre marknad, bl.a. genom att [ ] modernisera och förenkla konsumentreglerna för e- handel, i enlighet med kommissionens ordförande Jean-Claude Junckers politiska riktlinjer 22. De är bland de första konkreta resultaten av strategin för en digital inre marknad och innebär att riktlinjerna omsätts i konkreta politiska åtgärder. De innebär också ett första steg mot ekonomisk tillväxt, skapad med hjälp av en företagsvänlig miljö och ett starkt konsumentförtroende på en välfungerande digital inre marknad. Det är nu upp till lagstiftarna att se till detta mål förverkligas för europeiska konsumenter och företag. Kommissionen kommer att fortsätta sitt nära samarbete med Europaparlamentet och rådet för att se till att detta händer