Att redovisa humankapital i konsultföretags årsredovisningar

Transkript

1 Erik Jensen & Kajsa Mattila Markus Att redovisa humankapital i konsultföretags årsredovisningar Är det möjligt? To account for the human capital in consulting firms annual reports Is it possible? Företagsekonomi D-uppsats Termin: Handledare: HT-16 Dan Nordin

2

3 Förord Tack till vår handledare och mentor, Dan Nordin, som genom sina synpunkter hjälpt oss i vårt arbete. Tack även till de representanter vi intervjuat från konsultföretagen, som lagt ner tid och kraft på att hjälpa oss med vårt empiriska underlag. Utan den hjälpen hade inte arbetet varit möjligt. Härmed intygas att vi står för innehållet i studien samt att arbetsfördelningen varit jämnt fördelad. Karlstad Business School, HT-16. Erik Jensen Kajsa Mattila Markus

4 Sammanfattning Att företag ska visa en så rättvisande bild av sin verksamhet som möjligt i årsredovisningarna har blivit ett allmänt accepterat faktum. Den här studien behandlar och granskar om och hur konsultföretag redovisar sitt humankapital samt om det är möjligt att komplettera årsredovisningen med en icke obligatorisk humankapitalsvärderingsmodell, likt hur GRI fungerar idag. Syftet med uppsatsen är således att förklara hur konsultfirmor hanterar redovisning av humankapital, samt att baserat på det ge förslag till kompletteringar till årsredovisningen som gör årsredovisningen mer rättvisande. I den teoretiska referensramen presenteras olika definitioner samt tidigare forskning inom redovisning, redovisning av humankapital samt de vanligaste förslagen till humankapitalsvärderingsmodeller. I studien har det brukats en kvalitativ metod med redskapen; personlig intervju, mejlintervju samt dokumentinsamling. Analysen fokuserar på vad det arbete som bedrivs idag i konsultföretag med humankapitalsredovisning innebär samt vad som eventuellt kan tilläggas det redan existerande arbetet. I analysen behandlas även konsultföretagens åsikter angående de humankapitalsvärderingsmodeller som finns. Exempel på viktiga slutsatser som kan dras av analyskapitlet är att det med absolut säkerhet kan sägas att det finns en möjlighet och en vilja från konsultföretag att komplettera årsredovisningar med humankapitalsvärderingsmodeller. Anledningen till att värderingsmodellen läggs som komplement är att det är svårt att införa humankapitalsvärderingsmodeller i den officiella årsredovisningen, med tanke på rådande värderingsprinciper för tillgångar. Nyckelord; Konsultföretag, humankapital, humankapitalsredovisning, redovisning, årsredovisning.

5 Abstract That companies is supposed to show the most true and fair view possible in their annual report has become socially accepted. This study will reflect on and examine how and if consulting firms present their human capital, and whether or not it is possible to add a human capital valuation model as a non-compulsory addition to the annual report. The purpose of the study is to explain how consulting firms present their human capital, and based on that give suggestions on human capital valuation models as additions that might increase the level of true and fair view in the annual report. The theoretical framework presents different definitions and previous research about accounting, presentation of human capital in accounting and the most common suggestions on human capital valuation models. In the study we have been using a qualitative method with the tools; face-to-face interview, e- mail interview and documentary secondary data. The analysis focuses on what kind of work is being made in the consulting firms today regarding human valuation, and what might be added to that already existing work. In the analysis the consulting firms views on existing human capital valuation models is also being treated. Examples of important conclusions are that there seems to be possible to add a human capital valuation model as a complement to the annual report, as long as it isn t compulsory. It is regarded as difficult to add a human capital valuation model as a part of the annual report, which makes putting it as a complement to the annual report the reasonable suggestion. Keywords; Consulting firms, human capital, presentation of human capital in accounting, accounting, annual report.

6 Innehållsförteckning 1. Inledning Bakgrund Problemformulering Syfte Avgränsning Referensram & teori Kunskapsföretag Konsultföretag Redovisningens syfte Relevans Tillförlitlighet Jämförbarhet Begriplighet Väsentlighet Grundläggande principer för redovisning Fortlevnadsprincipen Försiktighetsprincipen Realisationsprincipen Matchningsprincipen Intressentmodell Rättvisande bild Tillgångar Värdering av tillgångar Värdering till anskaffningsvärde Värdering till verkligt värde Komplettera årsredovisningen Allmänna argument för och emot värdering av humankapital Konradmodellen Skandianavigatorn Skandianavigatorns uppgifter The intangible asset monitor Interna strukturer Externa strukturer... 34

7 Individuell kompetens Sammanställning av teoretiska huvudpunkter Metod Vetenskapligt synsätt Kvalitativ metod Urval Datainsamling Mejlintervju Personlig intervju Dokumentinsamling Bortfall Dataanalys/-bearbetning Etiska överväganden Trovärdighet Presentation av den empiriska studien Respondenternas åsikt om humankapital i konsultföretag Respondenternas åsikt om årsredovisningens rättvisande bild Respondenternas åsikt om de presenterade värderingsmodellerna Analys Rättvisande bild Humankapital Värderingsmodellerna Föreslagen modell Slutsats Slutsatser Reflektioner Vidare forskning Referenslista Bilagor Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga

8 1. Inledning I kapitlet introduceras ämnesvalet samt en beskrivning av bakgrunden som formuleras med avseende på humankapitalsvärdering. Det syfte som presenteras rör förutom humankapitalsvärdering även förslag till kompletteringar av årsredovisningar för ett inkluderande av en värdering av det humana kapitalet i företag. Vidare beskriver vi studiens avgränsningar och redogör för hur innehållet i uppsatsen disponerats. I dagens samhälle är det viktigt för företag att värdera tillgångar och skulder på ett rättvisande sätt för att i så stor utsträckning som möjligt genom bokföring återspegla företagets situation. I dessa räkenskaper tas inte det humana kapitalet upp som en tillgång, vilket kan innebära att det som i allmänhetens ögon ses som en rättvisande bild av ett företag i själva verket återspeglar företagets situation relativt dåligt. Humankapitalet är ett företags anställda och den kunskap som de besitter. En missvisande bild av företag kan få konsekvenser för samhället i stort, eftersom bilden av ett företag påverkas av årsredovisningens innehåll och utformning. Alla företag har således humankapital och är beroende av det för att verksamheten ska fungera, men investeringar i och utgifter för humankapitalet tas inte upp som tillgångar. När misskommunikationen mellan företag och samhället inträffar kan det leda till felvärderingar av företag, samt en situation där samhällets förväntningar på företaget inte grundas i en rättvisande bild. Konsultföretag är ett bra exempel på när redovisningen eventuellt återspeglar situationen felaktigt, eftersom konsultfirmors tillgångar till stor del är uppbyggt enbart på humankapital. Konsultföretag är särskilt beroende av humankapitalet eftersom att de är en typ av kunskapsföretag, vilket innebär att de säljer problemlösande kunskap till kunder (Annell et al. 1990). Vi ser en svårighet för konsultfirmor att genom bokföring visa en rättvisande bild av företaget, vilket då bryter mot bokföringens grundläggande syfte. Vi ser här en möjlighet att genom 8

9 kompletteringar till årsredovisningen med avseende på värdering av företagets humankapital skapa en än mer rättvisande bild än vad som är fallet i dagsläget. 1.1 Bakgrund I Sverige är samtliga vinstdrivande företag bokföringsskyldiga enligt Skatteverket (2015). Detta innebär bland annat att företagen löpande måste bokföra samtliga affärshändelser som inträffar i bolaget, upprätta årsbokslut eller årsredovisning samt se till så att det finns verifikationer för alla bokföringsposter (Skatteverket, 2015). Alla händelser som är av ekonomisk art måste bokföras och redovisas i företaget som en tillgång, skuld, intäkt eller kostnad (Skatteverket, 2015). Företag ska upprätta balansräkning, resultaträkning, förvaltningsberättelse samt tilläggsuppgifter i sin redovisning med syftet att publicera en rättvisande bild av företagets ställning och resultat (Årsredovisningslagen 2 kap, 3 ). En del i detta arbete är att värdera och redovisa företagets tillgångar. Enligt Rhode et al (1976) definieras tillgångar som förväntade framtida ekonomiska fördelar, rättigheter som har varit förvärvade av företaget som ett resultat av någon nuvarande eller tidigare transaktion. Tillgångar är grupperade som antingen anläggningstillgångar, exempelvis byggnader, eller omsättningstillgångar, exempelvis lager. Anläggningstillgångar kan ytterligare delas in i två underkategorier, immateriella- och materiella anläggningstillgångar. Immateriella anläggningstillgångar är exempelvis goodwill och materiella anläggningstillgångar är exempelvis byggnader. Kraven för att ett föremål ska få klassas som en tillgång är att den ska ha förvärvats för att tjäna företaget en längre tid, i de flesta fall minst ett år, samt att företaget ska ha kontroll över tillgången (Vidrascu 2015; Weiss 1973). Under de senaste decennierna har det skett en global övergång från industribaserade till mer tjänsteinriktade företag (Sirisetti & Mallesu 2012). De 9

10 tjänsteinriktade företagen har bidragit med mer än 75% till BNP i världens stornationer (Bounfour 2003). Resultat från studier visar en tendens där den mänskliga faktorn eventuellt kan ha blivit en viktigare resurs att ha inom företag, i och med övergången från industribaserade till tjänsteinriktade företag. Tjänsteinriktade företag är mer beroende av humankapital än industribaserade företag. Humankapitalet bidrar med kunskap, kompetens och kreativitet (Vidrascu 2015). Svårigheten med humankapital är att medarbetarna kan säga upp sig när som helst och lämna företaget. Följaktligen kan inte företaget tillgodoräkna sig värdet av personalen eftersom företaget inte har kontroll över dem vilket leder till att de inte kan klassas som tillgångar (Weiss 1973; Sirisetti & Mallesu 2012). Detta leder till att företag inte får aktivera humankapital som en tillgång i balansräkningen, utan istället tas det upp som kostnader i resultaträkningen. Vi ifrågasätter om konsultföretag i sin årsredovisning verkligen ger en rättvisande bild då de inte redovisar sin viktigaste tillgång och inkomstkälla (Fulmer & Ployhart 2014; Baker 1974). Med anledning av detta är det en stor utmaning för företagsledningen att hitta och utveckla förutsättningar för hur de ska visa värdet av humankapitalet i sin årsredovisning (Vidrascu 2015). Vi anser att redovisning av humankapital är intressant med anledningen av att kritiken mot redovisning av humankapital i dagsläget är stor, eller snarare avsaknaden av den. Avsaknaden av humankapitalsredovisning kan enligt Baker (1974) inte bara leda till att det skapas en misstro gentemot bokföring, utan också att det skapas en misstro gentemot hela ekonomyrket. Avsaknaden av humankapitalsredovisning kan även enligt Pryor (2015) leda till att företag världen över ständigt är undervärderade, vilket då gör att köpeskillingen vid försäljning av företag kan riskera att bli för låg. När företag värderas inkluderat personaltillgångar används idag nästan uteslutande så kallade replacement costs. Replacements costs innebär att företag värderar personalen baserat på hur mycket det skulle kosta att anställa nytt på den positionen. Enligt Pryor finns det tre problem med det. Det första problemet Pryor finner med replacement 10

11 costs är att det saknar relevans när det kommer till att bedöma varje persons unika förmågor. Här syftas det på egenskaper såsom kunskap, livserfarenhet och så vidare. Pryor anser dock att det absolut kan avspegla det rättvisande värdet gällande en maskin eller en anställningstitel. Det andra problemet Pryor finner är användandet av begreppet replacement cost gällande humankapital, vilket enligt Pryor implicerar att det finns ett lager av sådant att använda vid behov, vilket inte är realistiskt. Slutligen anser Pryor att replacement costs inte tar hänsyn till eventuella ledarskapsegenskaper som individer på högre positioner kan besitta. Ovan nämnda åsikter skapar en diskussion som vi anser vara högst relevant idag, där vi vill bidra med erhållen kunskap från vår studie. Vi anser att det har forskats en del om redovisning och värdering av tillgångar, men vi anser att det fattas forskning kring värdering av tillgångar när företaget till stor del består av immateriella tillgångar. För att kunna undersöka detta har vi valt att studera hur konsultföretag i Sverige arbetar med rättvisande värde gällande personalen, samt om någon komplettering till deras årsredovisning ges med fokus på personalvärdering. Vi har valt att studera konsultföretag då humankapitalet kan anses vara den största tillgången i den branschen, vilket gör att värderingen av humankapitalet blir viktig och således intressant för vår studie. Vi uppfattar den här situationen som extra intressant i Sverige idag, eftersom tillverkningsindustrin alltmer flyttar utomlands och svenska företag i allt större omfattning behåller till exempel det administrativa- och ingenjörsarbetet i Sverige (Lennartsson & Lindgren 2013). Vi tror att den utvecklingen kan leda till att svenska företag i framtiden till största delen kan bestå av humankapital, vilket gör att hanteringen av humankapital i redovisningen blir än mer betydelsefull. 11

12 1.2 Problemformulering Med stöd av ovanstående bakgrundsdiskussion vill vi därför utforska hur konsultfirmor i Sverige arbetar med värdering av humankapital. Vi anser att det finns en brist på forskning inom området. Bristen på forskning ser vi som ett problem eftersom det trots åratal av utveckling inom redovisningen har värdering av humankapital förblivit oförändrat. När vi granskar problematiken kring humankapitalsvärdering i konsultfirmor finner vi egentligen två problembilder. Det ena problemet är ett formellt problem, där vi anser att själva avsaknaden av korrekt spegling av ett företags finansiella situation avslöjar brister i utformningen av dagens redovisning. Det andra problemet som vi finner är ett informationsproblem, som bygger på det första problemet, som innebär att intressenter utanför företaget inte ges rätt information för att kunna ta välgrundade ekonomiska beslut angående konsultfirmor. Som har framkommit i vår bakgrundsdiskussion består konsultföretagens tillgångar till stor del av humankapital, vilket då kan tänkas innebära att deras balansräkningar inte återspeglar verkligheten på ett riktigt sätt. Vi vill med ovanstående diskussion granska hur konsultföretag arbetar med det idag, samt ge förslag till möjliga kompletteringar till årsredovisningen som gör den mer rättvisande. Vi vill med andra ord undersöka om det är möjligt med en ny informations-linje mellan konsultföretagen och dess intressenter för att överbrygga det formella- samt informationsproblemet. 1.3 Syfte Syftet med uppsatsen är att (analysera hur konsultföretag hanterar redovisning av humankapital och att baserat på den kunskapen) producera förslag till kompletteringar till årsredovisningen som gör årsredovisningen mer rättvisande för konsultföretag. 12

13 1.4 Avgränsning Vi har valt att göra en geografisk avgränsning som innebär att vi koncentrerat oss på konsultföretag i Sverige. Vi har valt att enbart fokusera på konsultföretag med anledning av att vi anser att den utgör en av företagstyperna i Sverige där medarbetarna är den viktigaste tillgången. 13

14 2. Referensram & teori Inledningsvis i kapitlet definierar vi kunskaps- och konsultföretag, samt deras kännetecknande egenskaper. Därefter följer en redogörelse för redovisningens syften och grundläggande principer för redovisning, samt centrala begrepp för vår studie. Sedan följer en presentation av olika forskares förslag till värderingsmodeller av humankapital och argument för och emot värdering av humankapital. Kapitlet avslutas med en sammanställning av våra teoretiska huvudpunkter. 2.1 Kunskapsföretag Ett kunskapsföretag definieras som ett företag som lever på att sälja den kunskap som humankapitalet i ett företag besitter. Humankapitalet är personalen (Annell et al. 1990; Sveiby 1986). Ett kunskapsföretag liknar ett tjänsteföretag eftersom de till stor del utgörs av humankapital som utför kundanpassade tjänster med hjälp av sin kompetens och kunskap (Annell et al. 1990, sid 9; NE 2016). Medarbetare som utför dessa tjänster ses som företagets viktigaste tillgång (NE 2016). I ett kunskapsföretag är därför personalen oftast högutbildad, deras produktion är icke standardiserad, de är starkt individberoende samt kreativa (Sveiby 1986). Det mest typiska kunskapsföretaget är konsultföretag (Annell et al sid 10). 2.2 Konsultföretag Enligt Svenska Akademins ordlista (2016) beskrivs en konsult som en sakkunnig person som åtar sig specialuppdrag. En konsult kan både vara ett företag eller en enskild person som ingår avtal där de erbjuder att producera tjänster, eller i vissa fall, produkter till kunder (Kunskapsbörsen 2016; Statskontoret 2001). Konsulter anlitas och hyrs av företag i de fall då företagen har tidsbrist att utföra en uppgift eller för att de inte besitter den kunskap som krävs (Statskontoret 14

15 2001). Som nämnts ovan är konsultföretag ett typiskt kunskapsföretag som i första hand säljer sin kompetens och kunskap till andra som är intresserade av den problemlösningsförmåga som de besitter (Annell et al. 1990). Enligt Muns et al (1991) anlitas konsulter då de besitter värdefull information och kunskap som kan hjälpa företag att finna och definiera problem, lösningar och möjligheter inom verksamheten. Men precis som alla andra typer av verksamheter ska konsultföretag tillhandahålla redovisning. 2.3 Redovisningens syfte Redovisning kan delas in i intern- och externredovisning. Företag använder internredovisning som underlag för styrning och kontroll, medan externredovisning är företagets offentliga redovisning riktat till diverse intressenter. Syftet med den externa redovisningen är att förmedla information om företagets ekonomiska ställning och resultat till intressenter (Skatteverket 2016). För att underlätta en bedömning av företag vid ett investeringstillfälle är det viktigt att informationen som förmedlas ger en rättvisande bild av företagets ekonomiska ställning (Alexander & Jermakowicz 2006). De menar att ett företags redovisning ska ge en rättvisande bild av företagets ekonomiska ställning och resultat. Skatteverket (2016) har bestämt att resultaträkningen, balansräkningen samt tilläggsupplysningarna ska innehålla den information som är tillräcklig i både kvantitet och kvalitet för att tillfredsställa en läsares önskan att få en så riktig bild av företagets ekonomiska situation som möjligt. För att tillfredsställa samtliga intressenters behov ska företag upprätta finansiella rapporter baserat på ett antal kvalitativa egenskaper, samt ett antal grundläggande principer (SRF 2016). Enligt Bescos et al. (2007) och SRF (2016) är de kvalitativa egenskaperna som de finansiella rapporterna ska grunda sig på följande; 15

16 Relevans Tillförlitlighet Jämförbarhet Begriplighet Väsentlighet Relevans Att den finansiella informationen ska ha relevans innebär att information som lämnas av företag ska vara till nytta och av värde för intressenterna i deras beslutsfattande (Bescos et al. 2007). När informationen är relevant underlättar den användarens bedömning av både inträffade och aktuella händelser som framtida (SRF 2016) Tillförlitlighet Att den finansiella informationen ska ha tillförlitlighet innebär enligt Bescos et al. (2007) att informationen som lämnas av företag ska vara tillförlitlig och sann. Informationen ska vara fri från fel samt att den troget ska representera det den utger sig för att representera (Bescos et al. 2007; SRF 2016). Användaren av information ska enligt SRF (2016) kunna förlita sig på att informationen som ges ut är korrekt Jämförbarhet Att den finansiella informationen ska vara jämförbar innebär enligt Bescos et al. (2007) att företag ska kunna jämföras sinsemellan samt över tid. För att ett företags finansiella information ska kunna jämföras över tid är det viktigt att formatet för rapportering är likartad, samt att samma värderingsprinciper använts. 16

17 2.3.4 Begriplighet Att den finansiella informationen ska vara begriplig innebär att ett företags finansiella rapport ska presenteras i sådan form att en användare lätt ska kunna ta till sig den. Det förutsätter dock att användaren av den finansiella rapporten ska ha rimliga kunskaper inom ekonomi, samt att de ska vara beredda att studera den finansiella informationen med viss noggrannhet (SRF 2016) Väsentlighet Finansiell information som lämnas av företag ska även vara av väsentlig art. När information är av väsentlig art innebär det att företag inte bör utelämna information som kan vara till nytta för användaren (SRF 2016). Enligt Pryor (2015) kan utelämnandet av investeringar i humankapitalet ur balansräkningen få till följd att vissa av de kvalitativa egenskaperna för redovisningen inte uppfylls. Det kan påverka relevansen negativt, eftersom relevant information inte syns i företagets balansräkning. Det utelämnandet kan enligt Pryor påverka beslutsfattare i deras beslut angående företaget. Utelämnandet kan även påverka tillförlitligheten negativt, eftersom balansräkningen inte visar företagets korrekta ställning på balansdagen. Det gör att balansräkningen kan anses innehålla fel. Vid framtagning av årsredovisning (balansräkning, resultaträkning och tilläggsupplysningar) finns det ett antal grundläggande principer. 2.4 Grundläggande principer för redovisning De grundläggande principerna som ett företag ska ta hänsyn till när de upprättar sin finansiella information är enligt Årsredovisningslagen (2 kap 4 första stycket) följande; 17

18 Fortlevnadsprincipen Försiktighetsprincipen Realisationsprincipen Matchningsprincipen Fortlevnadsprincipen Enligt Skatteverket (2016) innebär fortlevnadsprincipen att ett företag antas fortsätta att driva sin verksamhet under en längre period. Som en följd av detta ska företag upprätta årsredovisningar med tillämpning av de vanliga värderingsreglerna när det gäller tillgångar och skulder (Årsredovisningslagen, 2 kap 4 1p; Skatteverket 2016). Dock är det svårt att förutse hur länge ett företag kommer att fortgå och därför är antagandet om fortlevnadsprincipen osäker (Tsay & Chen 2015) Försiktighetsprincipen Försiktighetsprincipen innebär enligt Skatteverket (2016) att företag varken får överskatta värdet på tillgångar och intäkter eller underskatta värdet av skulder och kostnader Realisationsprincipen Realisationsprincipen innebär att företag enbart får redovisa realiserade intäkter i sin årsredovisning (Norberg 2009; Skatteverket 2016). För att en intäkt ska vara konstaterad måste följande tre kriterier vara uppfyllda enligt Skatteverket (2016); När risker och rättigheter som rör varan har övergått till kunden När det är sannolikt att en betalning kommer att erhållas När inkomster och utgifter kan beräknas tillförlitligt 18

19 2.4.4 Matchningsprincipen Enligt Skatteverket innebär matchningsprincipen att intäkter och kostnader har en gemensam koppling från en specifik post och att det därför kallas matchning. Intäkterna och kostnaderna har uppkommit till följd av samma transaktion eller annan affärshändelse och därför redovisas de samtidigt. Den kostnad som är direkt hänförlig till en specifik orealiserad intäkt aktiveras i samband med att intäkten realiseras. Matchningsprincipen innebär även att om en redovisad tillgång inte längre bedöms kunna medföra några framtida ekonomiska fördelar till ett företag så ska den kostnadsföras (Skatteverket 2016). Dessa principer ska ett företag följa när de upprättar sin finansiella information. Den finansiella informationen publiceras sedan och görs tillgänglig för de intressenter som företag har. 2.5 Intressentmodell Som tidigare nämnts är definitionen av den externa redovisningens syfte att visa en rättvisande bild av företaget för dess intressenter. Det som hittills inte är definierat är vilka dessa intressenter är. Enligt Smith (2000) är de viktigaste intressenterna ägare, långivare, leverantörer, kunder, konkurrenter, anställda, stat och landsting. Ägare anses vara intressenter eftersom de är intresserade av hur det går för företaget, vilket redovisningen upplyser dem om. I balansräkningen, resultaträkningen och tilläggsupplysningarna framgår det hur väl styrelsen och ledningen sköter ett företag. Även investerare är intressenter av redovisningen eftersom de innan investering vill undersöka hur företaget mår och fungerar, innan de bestämmer sig för om investeringen kan bli lönsam. De förlitar sig på att informationen de får är trovärdig och relevant. Långivare är intresserade av ett företagets redovisning eftersom den till stor del speglar kreditvärdigheten 19

20 hos företaget. Vad som står i balansräkningen blir således avgörande för hur troligt det är att företaget får skuldsätta sig. Kunder och leverantörer sluter genom beställning av vara eller tjänst och mottagande av order ett avtal med företag. Den finansiella informationen från ett företag är i den situationen betydelsefull att kunna ta del av, eftersom den kan avslöja om företaget är kapabelt att kunna leverera varan eller tjänsten, samt fullgöra betalningsskyldighet. Ytterligare en intressent av ett företags redovisning är konkurrerande företag inom samma bransch, som har ett stort intresse av hur det går för deras konkurrenter. Information som kan vara av betydelse för konkurrenter är till exempel vad försäljningsintäkterna uppgår till eller bruttovinsten. De anställda i ett företag har ett stort intresse av att granska företagets räkenskaper, eftersom det är därifrån de får sin lön. Stat och landsting har ett behov att granska räkenskaperna för att kunna beräkna och ge skattebesked för företaget, vilket är det som hela samhället sedan byggs på. Det är således många ögon som vill granska ett företags räkenskaper från olika synvinklar och som räknar med att det som står där återspeglar företagets situation (Smith 2000). 2.6 Rättvisande bild För att kunna påstå att en årsredovisning inte speglar en rättvisande bild av företaget behöver således begreppet rättvisande bild definieras. Enligt Alexander och Eberhartinger (2009) innebär en rättvisande bild ett antal konton som tillsammans ger en giltig och inte missvisande bild av ett företags ekonomiska ställning. Men för vem ska det vara en rättvisande bild och för vad? Enligt paragraf 12 i IASBs Framework är svaret följande: 20

21 To provide information about the financial position, performance and changes in financial position of an entity that is useful to a wide range of users in making economic decisions. (Refererad i Alexander & Eberhartinger 2009) Det vill säga, det ska vara en rättvisande bild för en stor grupp människor och det ska vara en rättvisande bild som ska kunna ligga som grund för ekonomiska beslut. Information som kan anses vara rättvisande och intressant för investerare anses då vara information som ger en rättvisande bild (Alexander & Eberhartinger 2009). En del av den rättvisande bilden är således att ett företags tillgångar ska definieras rätt och till rätt värde. 2.7 Tillgångar Definitionen av en tillgång i ett företag är inte nödvändigtvis densamma som den traditionella definitionen av en tillgång. Den traditionella definitionen av en tillgång enligt NE (2016) är möjligheten att skaffa eller utnyttja någonting. I ekonomiska sammanhang skiljer sig definitionen något, där NE definierar en tillgång av ekonomisk art som en värdefull resurs med avseende på person, föremål eller omständighet som kan användas på ett fördelaktigt sätt. Definitionen av en tillgång i ekonomiska sammanhang är således mer specifik. En tillgång är även definierad som en resurs som ett företag har kontroll över till följd av inträffade händelser som förväntas ge företaget ekonomiska fördelar i framtiden (SRF 2016). Det är något som företaget kontrollerar över samt som kan anses ha ett ekonomiskt värde. Det finns således många olika definitioner av vad som utgör en tillgång, men den gemensamma faktorn mellan dessa är att det på något vis är ett bestående 21

22 värde som företaget har kontroll över och som kan tänkas skapa ekonomiska fördelar för företaget i framtiden. Tillgångar delas vidare upp i två olika typer av tillgångar; anläggningstillgångar och omsättningstillgångar. Enligt Årsredovisningslagen definieras anläggningstillgång och omsättningstillgång på följande sätt, 4 kap Med anläggningstillgång förstås tillgång som är avsedd för stadigvarande bruk eller innehas i verksamheten. Med omsättningstillgång förstås annan tillgång. Angående definitionen av omsättningstillgång kan den anses vara en så kallad negativ definition, vilket innebär att alla tillgångar som inte är anläggningstillgångar är omsättningstillgångar. Anläggningstillgångar delas upp i tre olika underkategorier; Materiella anläggningstillgångar, finansiella anläggningstillgångar och immateriella anläggningstillgångar (Skatteverket 2016). En materiell anläggningstillgång är enligt Bokföringsnämnden (2016) en fysisk anläggningstillgång som är avsedd att stadigvarande brukas i verksamheten, inklusive för uthyrning. Materiella anläggningstillgångar kan till exempel vara maskiner eller olika inventarier som ett företag införskaffat. En finansiell anläggningstillgång kan enligt IASB:s rekommendation, IAS 39 p 8, vara något av följande; 1. Spärrade likvida medel. 2. En kontraktsgiven rätt att ta emot likvida medel eller andra finansiella tillgångar från ett annat företag. 3. En kontraktsgiven rätt att handla med finansiella dokument under förmånliga villkor med ett annat företag. 22

23 4. En aktieandel i ett annat företag. En immateriell anläggningstillgång skiljer sig från den materiella eftersom att den inte är av fysisk natur. Det är en icke-monetär tillgång utan fysisk form (Skatteverket 2016). Även fast vi människor har en fysisk form anses humankapitalet i ett företag av vissa vara en immateriell resurs på grund av den intellektuella kompetensen vi besitter (Fulmer et al. 2014). Humankapitalet anses av många vara den resurs i ett företag som värderas högst, eftersom att den får övriga tillgångar att fungera. Utan humankapitalet i ett företag skulle det exempelvis vara svårt att underhålla maskiner i tillverkningsindustrin och problematiskt att konstruera nödvändig bokföring för att följa lagar och regler. Det skulle bli allmänt svårt med företag för att uttrycka det simpelt (Fulmer et al. 2014). 2.8 Värdering av tillgångar Problematiken kring humankapitalet är att den till skillnad från andra typer av tillgångar är komplicerad att värdera. När företag värderar andra typer av tillgångar för ett årsbokslut baseras värderingsreglerna på två grundidéer, värdering till anskaffningsvärde och värdering till verkligt värde. Regelverken för hur tillgångar ska värderas är omfattande och återfinns i IAS Standards, i Årsredovisningslagen och i rekommendationer från Bokföringsnämnden och Rådet för finansiell rapportering (Lönnqvist 2012) Värdering till anskaffningsvärde Reglerna kring värdering till anskaffningsvärde bygger på tanken att en tillgång alltid är värd minst det som betalades för den, med avdrag för de avskrivningar som gjorts på den. Anskaffningsvärdet innebär alla utgifter företaget haft för 23

24 tillgången tills den är klar att tas i bruk. Den utgångspunkten gör att tillgångar som värderas till anskaffningsvärde kan anses uppfylla kravet för tillförlitlighet, då det alltid finns påtagliga underlag för värderingen som gjorts. Det innebär också att tillgångar aldrig kan öka i värde i en balansräkning, vilket är den största kritiken mot den här värderingsregeln då värderingen inte alltid är relevant (Lönnqvist 2012) Värdering till verkligt värde Tillgångar som värderas enligt reglerna för verkligt värde anses istället uppfylla kravet för relevans, till skillnad från värdering till anskaffningsvärde. Grundidén för den här värderingstypen är att en tillgång bör värderas till det värde som den skulle kunna avyttras för idag. Problemet med den grundtanken är att det kan vara svårt att på ett tillförlitligt sätt göra en sådan värdering (Lönnqvist 2012). Dessa två grundidéer har lett fram till att man i årsredovisningar av svenska företag kan hitta fyra olika värderingsmetoder; Värdering enligt anskaffningsvärde 1. Värdering till det lägsta av anskaffningsvärde och återvinningsvärde 2. Värdering till det lägsta av anskaffningsvärde och nettoförsäljningsvärdet Värdering enligt verkligt värde 3. Värdering till marknadsvärde med värdeförändringarna till eget kapital 4. Värdering till marknadsvärde med värdeförändringarna till resultaträkningen Värderingsregel 1 används framförallt gällande anläggningstillgångar. Återvinningsvärdet definieras enligt Lönnqvist (2012) till det högsta av; Vad tillgången kan säljas för minus försäljningskostnaderna 24

25 Nyttjandevärdet, vilket är det diskonterade nuvärdet av tillgångens framtida kassaflöde Värderingsregel 2 används framförallt vid värdering av omsättningstillgångar. Skillnaden mellan den här och föregående värderingsregel är att återvinningsvärde ersatts av nettoförsäljningsvärde. Nettoförsäljningsvärdet är inkomsten ett företag skulle mottaga vid försäljning av tillgången på en aktiv marknad, exkluderat försäljningskostnaderna. Ersättningen av återvinningsvärde till nettoförsäljningsvärde har gjorts eftersom regeln syftas till att användas vid värdering av omsättningstillgångar, som införskaffas för att säljas vidare, till skillnad från värdering av anläggningstillgångar, som införskaffas för att stadigvarande brukas i ett företag. Värderingsregel 3 används framförallt vid värdering av finansiella tillgångar, eftersom en förutsättning enligt IASB för att få använda den här typen av värdering är att det ska gå att fastställa ett marknadsvärde med rimlig grad av säkerhet. Det anses enbart möjligt vid marknader där handel med finansiella tillgångar sker. Vid en värdeförändring påverkas eget kapital hos ett företag. Värderingsregel 4 innebär samma krav som värderingsregel 3, med den skillnaden att värdeförändringar påverkar resultaträkningen istället för det egna kapitalet (Lönnqvist 2012). Som tidigare nämnts innebär dessa värderingsregler att det humana kapitalet inte får tas upp i en årsredovisning som en tillgång, vilket enligt Lönnqvist (2012) innebär att årsredovisningar inte speglar en rättvisande bild av ett företag. Rådande värderingsregler innebär också att ett företags distributionskanaler, deras kundstock med flera så kallade mjuka värden inte får tas upp som tillgångar vid en årsredovisning. Att det inte tas hänsyn till dessa variabler anses ge en missvisande bild av företag för utomstående intressenter. Utav de tre nämnda variablerna (humankapital, distributionskanaler och kundstock) anses 25

26 det humana kapitalet vara den största felande länken från att ge redovisningen en mer rättvisande bild av konsultfirmor, vilket gör att den bör prioriteras (Lönnqvist 2012). Annell et al. (1990) ger som förslag att företag kan komplettera sin årsredovisning med nyckeltal gällande humankapital samt hur beräkning av lönsamhet skett för att åtgärda detta gällande humankapitalet. Exempel på nyckeltal som Annell et al. (1990) ger är utbildning och erfarenhet. 2.9 Komplettera årsredovisningen Syftet med en årsredovisning är att rapportera företagets årliga resultat och ekonomiska ställning (Bolagsverket 2016). Annell et al. (1990) anser dock att informationen i årsredovisningarna inte är tillräcklig för konsultföretag och ger därför som tidigare nämnts som förslag att de istället borde komplettera sina årsredovisningar med ytterligare information för att kunna ge investerare en rättvis bild av företaget. Annell et al. (1990) menar vidare att konsultföretagens årsredovisningar oftast belyser att personalen är vår viktigaste resurs men att det inte lämnas någon relevant information kring hur värderingar gjorts som leder fram till denna slutsats. Som tidigare nämnts får inte humankapitalet i ett företag aktiveras i balansräkningen som en tillgång. Ett argument emot värdering av humankapital är att företag inte kan anses äga människor samt att en anställds möjlighet att säga upp sig gör att den inte kan klassas som en tillgång (Sirisetti & Mallesu 2012). 26

27 2.10 Allmänna argument för och emot värdering av humankapital Huruvida värdering av humankapital bör eller ska finnas i en balansräkning, eller på vilket sätt personalen ska eller bör synas i ett företags räkenskaper är som vi tidigare nämnt ett hett diskuterat ämne. Flamholz (1999) anser att det mest grundläggande argumentet emot värdering av humankapital är att det är svårt att klassificera en människa som en tillgång på grund av definitionen av vad en tillgång är. För att någonting ska få klassas som en tillgång ska företaget stadigvarande kunna nyttja den i framtiden, vilket inte kan sägas om en anställd. En anställd kan avsluta sin anställning vid företaget närhelst han/hon tycker det, eller avlida. Pryor (2015) menar vidare att inkluderande av humankapitalet i årsredovisningarna skulle göra den finansiella informationen mer relevant för investerarna och samtidigt således bidra till att företag visar en mer rättvisande bild av sin ekonomiska situation. Pryor anser således att ett inkluderande av ett företags humankapital i en årsredovisning är en vital del av hur företag uppfattas från utsidan. Roslender et al. (2015) menar istället att ett sådant inkluderande är direkt farligt för ett företags räkenskaper. De anser att forskare och ekonomer världen över inte granskat effekterna av ett sådant agerande tillräckligt kritiskt, vilket har lett fram till att en i deras tycke alldeles för skönmålad bild av humankapitalsvärdering växt fram. Roslender et al. identifierar avsaknaden av tradition kring inkluderande av humankapital i redovisning som den största anledningen till att företag inte bör syssla med humankapitalsvärdering. Vidare anser Roslender et al. att redovisningen av humankapital skulle bli alldeles för osäker och icke jämförbar företag emellan, vilket då talar emot ett införande av humankapitalsvärdering i årsredovisningen. Anledningen till att humankapitalsvärdering blivit ett så populärt begrepp är enligt Roslender et al. 27

28 att företag och företagsledningar anpassar sig till den allmänna åsikten. Roslender et al. tolkar det som att företagen och företagsledningarna i och med det är rädda för att sticka ut ur mängden. Roslender et al. tolkar detta som att företag hellre rättar in sig i fel led, än vågar yttra sina åsikter. Flamholz (1999) kombinerar sedan dessa två åsikter som uttryckts av Roslender et al. (2015) och Pryor (2015). Flamholz (1999) anser att genom att redovisa ett företags humankapital som en kostnad blir resultaträkningen missvisande på grund av att kostnaderna som uttrycks blir överdrivna. Detta eftersom att investeringar i personalens utbildning och utveckling ökar företagets kostnader. Balansräkningen blir i och med detta också missvisande, eftersom tillgångarna blir mindre än vad de borde varit och det resultatet som förs in i balansräkningen blir för litet, då kostnaderna för personal och dess utbildning påverkat dem. Enligt Flamholz (1999) finns det fyra sätt att hantera humankapitalsvärdering och investering i humankapital så att det tillfredsställer intressenternas informationsbehov. Företag kan aktivera kostnader för humankapital som en tillgång och integrera den i den officiella årsredovisningen. Det skulle tillfredsställa intressenternas informationsbehov, men är enligt Flamholz omöjligt att klara av med rådande lagstiftning. Företag kan inkludera värderingen av personalen i förordet till årsredovisningen, där den då uttrycks i text och inte i mätbara tal. Risken med den här metoden är enligt Flamholz att det istället för bra information blir ett spel för gallerierna. Företag kan särskilja sin värdering av humankapital och investeringar i humankapitalet genom att informera om dessa med tilläggsupplysningar i årsredovisningen. Intressenternas informationsbehov skulle således 28

29 tillfredsställas. Den största bristen i denna metod enligt Flamholz är att resultatoch balansräkningen fortsatt skulle vara missvisande. Företag kan även ge ut informationen om humankapitalet som ett komplement till årsredovisningen i form av en resultat- och balansräkning icke granskad av revisor där personalkostnader tas upp som tillgångar. I och med att detta skulle ske utanför den regelstyrda redovisningen anser Flamholz att det är av yttersta vikt att bra standarder arbetas fram som dessa kan lyda under. Flamholz anser således att ett inkluderande av en värdering av humankapital, såsom en tillgång, skulle ge en mer rättvisande bild av ett företag till intressenter än att det redovisas som en kostnad. Flamholz anser dock samtidigt att det förmodligen inte är möjligt att få in det i en årsredovisning på grund av rådande lagstiftning. Det gör att Flamholz istället förespråkar att en värdering av ett företags humankapital bör ges som ett komplement till en årsredovisning, vilket då skulle ges en egen standard. Följande tre värderingsmodeller är de tre vanligaste förekommande förslagen till sådana komplement Konradmodellen År 1988 presenterade Konradgruppen en modell som ett försök att visa företag hur de kan använda praktiska metoder och tillvägagångssätt vid redovisning av humankapitalet. De praktiska metoderna och tillvägagångssätten bestod av 35 nyckeltal. Detta tillvägagångssätt kom att kallas för Konradmodellen. Modellen bygger på grundtanken att det finns två olika slags kapital i företag: det traditionella finansiella kapitalet och kunskapskapitalet. Kunskapskapitalet delas in i två olika delar, det individbundna kunskapskapitalet och strukturkapitalet (Annell et al. 1990). Finanskapitalet i ett kunskapsföretag är enligt Annell et al. (1990) av underordnad betydelse jämfört med individkapitalet och strukturkapitalet. Det 29

30 resonemanget motiverar Annell et al. (1990) med att kunskapsföretagens förädling brukar skötas utan större insatser från det finansiella kapitalet. Med anledning av detta är förädlingsvärdet per anställd i ett kunskapsföretag högre i genomsnitt jämfört med tillverkningsindustrin (Annell et al. 1990). Det individbundna kapitalet i Konradmodellen är medarbetarnas personliga och sociala förmågor, deras erfarenheter, formella utbildning samt övriga kompetenser och färdigheter. Dessa faktorer är det som utgör en medarbetares yrkeskompetens och kunskap, vilket är det som bygger problemlösningar för olika kunders problem. Dessa medarbetare utgör basen i konsultföretagens förmåga att generera intäkter (Annell et al. 1990). Strukturkapitalet är den andra delen i kunskapskapitalet och består av den kunskap som finns inom företag. Det är all annan kompetens som finns inom företaget utöver individkapitalet. Det kan exempelvis vara kommunikationskanaler, handböcker, dataprogram, kundnätverk, image och administrativa rutiner. Strukturkapitalet kan även sägas vara den kunskap som sitter i väggarna enligt Annell et al (1990). Då personalen i ett kunskapsföretag är den viktigaste resursen är det viktigt att de förmår att visa upp dessa individer i årsredovisningen, eller som ett komplement till årsredovisningen enligt Annell et al. (1990). Individkapitalet påverkas enligt Konradgruppen av medarbetarnas utbildningsnivå och därför är det extra viktigt enligt Annell et al (1990) att detta tydligt framgår i årsredovisningen. Då det inte är möjligt i dagsläget, ger Annell et al. (1990) därför som förslag att beskriva medarbetarna och det individkapital som företaget besitter, samt vilka intäkter de genererar åt företaget, i årsredovisningen eller som ett komplement. Exempelvis bör det framgå hur intäktspersonernas individkapital har förändrats från år till år. De redovisningsprinciper som idag råder innebär att företag ska redovisa kostnader för utbildning, rekrytering samt personalutveckling i resultaträkningen istället 30

31 för som en tillgång i balansräkningen (Annell et al. 1990). Det gör att det inte framgår i årsredovisningen hur ett företags humankapital ser ut. I Konradgruppens bok Den osynliga balansräkningen finns 35 nyckeltal definierade (se bilaga 5)( Annell et al. 1990). Dessa nyckeltal ska hjälpa läsaren att få en uppfattning om vad humankapitalet i ett företag är värt, samt hur utvecklingen av det har sett ut under tidsperioden det omfattar. För att denna modell ska fungera är det därför av yttersta vikt att nyckeltalen som används kontinuerligt uppdateras och blir jämförbara mellan företag Skandianavigatorn År 1995 presenterades en rapport av tjänsteföretaget Skandia om det intellektuella kapitalet för första gången (Bradley 1997). Sedan 1980-talet hade Skandias ledning varit frustrerade över att det saknades tillvägagångssätt för att kunna redovisa ett tjänsteföretags verkliga värde. Med anledning av detta inrättade Skandia AFS år 1991 en ny verksamhet som hade till uppgift att utveckla företagets intellektuella kapital så att det kompletterade den befintliga balansräkningen och blev synlig för utomstående parter (Edvinsson & Malone 1997). Skandia påbörjade år 1992 sitt arbete med att precisera det intellektuella kapitalet och dess grundläggande egenskaper. Enligt Edvinsson och Malone uppstod tre grundläggande insikter av detta: Det intellektuella kapitalet ger ett stöd till traditionell redovisningsinformation. Det intellektuella kapitalet representerar skillnaden mellan bokfört värde och marknadsvärdet. Det intellektuella kapitalet är en skuld till ägarna och inte en tillgång. 31

32 Den första insikten grundar sig i de tankar vi tidigare nämnt, vilket innebär att den finansiella informationen inte ger en rättvisande bild av ett företag. Den andra insikten innebär att skillnaden mellan bokfört värde och marknadsvärde är det intellektuella kapitalet. Detta eftersom den första insikten bygger på att det bokförda värdet i företag inte avspeglar marknadsvärdet, vilket då gör att det intellektuella kapitalet blir skillnaden mellan bokfört värde och marknadsvärde. Den tredje insikten innebär att det intellektuella kapitalet betraktas som en skuld på samma sätt som det egna kapitalet. Edvinsson och Malone syftar till att det intellektuella kapitalet lånas av intressenterna till ett företag, där motvikten blir goodwill. Dessa insikter bygger på att definitionen av det intellektuella kapitalet är strukturkapitalet i ett företag adderat med humankapitalet i ett företag. Syftet med Skandianavigatorn blev således att synliggöra dessa två storheter i en rapportform på ett korrekt och användbart sätt. Resultatet av dessa insikter och syften blev en modell som bygger på fem fokuseringspunkter. De fem fokuseringspunkterna är finansfokus, kundfokus, processfokus, fokus för förnyelse och utveckling samt humanfokus. Finansfokus innebär den traditionella redovisningen med balans- och resultaträkning och de värderingsprinciper som ligger till grund för dessa. Kundfokus och processfokus innebär det strukturella kapitalet som finns i företaget idag, där kundfokus innebär organisationens kunskap, erfarenhet, teknik samt yrkeskompetens. Processfokus inriktar sig på de strukturella tillgångar som är unika för företaget och har utvecklats genom humankapitalet, exempelvis kundrelationer. Fokus för förnyelse och utveckling innebär den andra delen av strukturkapitalet och inriktar sig på framtiden, vilket är personalutbildning, produktutveckling och liknande, men även hur bra företaget är på att överge det föråldrade genom produktomsättning, övergivandet av krympande marknader och andra strategiska handlingar. 32

33 Kärnan i den här modellen är humanfokuset. Humanfokuset består av personalens kompetens och förmåga, samt företagets engagemang för att hålla dessa färdigheter samstämmiga och aktuella, vilket då inkluderar personalens erfarenheter och innovation. Skandianavigatorn kan liknas vid en bild på ett hus, där de olika fokusen i modellen utgör diverse byggstenar för huset. Figur 1. Skandianavigatorn. Källa: Edvinsson och Malone (1997, s. 91) Som kan utläsas ur bilden anses humanfokuset vara det centrala i företaget och det som binder ihop de andra byggstenarna Skandianavigatorns uppgifter Skandianavigatorn har tre uppgifter, där den första uppgiften är att se inåt och granska måtten. Det innebär att verksamheten sammanställer måtten från respektive fokus från Skandianavigatorn. Tanken med detta är att visa företagets position, riktning och hastighet. Den andra uppgiften är att se uppåt mot 33

34 metamått, vilket är en chans för företagen att sammanställa alla mått så de blir jämförbara mellan åren och företagen sinsemellan. Här erhålls en bild av företagets styrka gällande det intellektuella kapitalet. Den tredje uppgiften är att se utåt mot användaren, vilket innebär att företaget redovisar de två tidigare uppgifterna på ett begripligt sätt för användaren The intangible asset monitor Ett annat försök till hur värdering av humankapital kan göras är genom The Intangible Asset Monitor som konstruerades av Karl-Erik Sveiby (1997). Modellen gör det möjligt att mäta humankapitalet genom att titta på hur olika indikatorer påverkar de interna- och externa strukturerna samt personalens kompetens Interna strukturer Med interna strukturer syftar Sveiby på exempelvis patent, datasystem, koncept företaget innehar samt vilka administrativa system företaget innehar. Beslut om att utveckla och investera i dessa kan anses vara relativt säkra, eftersom de utförs eller köps in av egen personal Externa strukturer De externa strukturernas bindning till företaget är inte lika stark som de interna strukturernas. Exempel på externa strukturer är relationer företaget har till kunder och leverantörer samt varumärken företaget innehar. I och med att investeringar i dessa inte kan göras med samma tillförlitlighet som med materiella ting kan det anses vara svårt att visa sambandet mellan tillgången och företagets ägande (Sveiby 1997). 34