Säkrare trafikmiljö i Alnö centrum

Transkript

1 Säkrare trafikmiljö i Alnö centrum Ett dialogprojekt på Öde skola 1

2 Innehåll Förord Ett dialogprojekt på Alnö Något om Alnö Eleverna berättar om sin skolväg Alnö förr i tiden Probleminventering i Alnö centrum Problem- och åtgärdsförslag i ord och bild.... Nutidsbeskrivning av Alnö i engelsk version Framtidsvisioner Avslutande reflektioner Säkrare trafikmiljö i Alnö centrum Text: Margit Gummesson Layout: Mats Gummesson, Margit Gummesson 2

3 Ett dialogprojekt på Alnö Genomfört av personal och elever på Öde skola Bilder: Omslagsbild: Thomas Larsson Thomas Larsson: s. 1, 3, 9a-b, 10,19a-b-c Alnö hembygdsmuseum: s. 4, 15, 17a-b Tecknade och målade bilder av elever på Öde skola 3

4 Förord Vägverket Region Mitt har givit Margit Gummesson, Gummesson och Gummesson HB, uppdraget att skriva en delrapport om skolans arbete med trafikfrågor inom projektet Säkrare trafikmiljö i Alnö centrum (STAC). Projektet på skolan startade december 1996 och slutfördes under våren Syftet med projektet var att barn i samverkan med pedagoger, föräldrar, Vägverket och Sundsvalls kommun skulle studera Alnö centrum och dess omgivning med inriktning på skol- och fritids-vägar. Rapporten avses vara ett hjälpmedel för pedagoger, föräldrar, kommuntjänstemän och andra som är intresserade av att arbeta med barn kring frågor om närsamhälle och närmiljö. Syftet med rapporten är att ge exempel på hur man kan arbeta med dessa frågor i skolan och förskolan. För mer information: kontakta Vägverket Region Mitt, telefon , fax

5 Ett dialogprojekt på Alnö Utgångspunkter Vägverket Region Mitt och Sundsvalls kommun har genomfört ett dialogprojekt tillsammans med medborgarna i kommundelen Alnö, Sundsvalls kommun. Viktiga samverkanspartners i projektet har pedagoger, elever och föräldrar vid Vibackeskolan och Öde skola utgjort. Vibackeskolan har sex klasser med elever i åldern 7-12 år, sammanlagt 150 elever. Öde skola har 75 elever mellan 10 och 12 år. Problemområdet som skulle studeras var Alnö centrum med omgivning med särskild inriktning mot barnens skol- och fritidsvägar. Alnö centrum anses vara ett exempel på en kommundel där många medborgare upplever trafiksäkerhetsproblem. Förankring och utgångspunkter för projektet finns i det nationella trafiksäkerhetsprogrammet och i läroplanen, Lpo 94. Varje myndighet måste ta vara på de kunskaper och erfarenheter som människorna i samhället har. Denna samverkan kan ha formen av ett dialogprojekt. (Nationellt trafiksäkerhetsprogram s. 15) Barnens trafiksäkerhet påverkas i stor utsträckning av vad andra gör. Därför är det mycket viktigt att beslutsfattare, föräldrar och andra beaktar barnens särskilda behov. Medborgarnas inklusive barnens värderingar ska utvecklas i en riktning som är gynnsam för barn. Arbetet ska vidare syfta till att utveckla en dialog mellan barn och vuxna, pedagoger och planerare, politiker och allmänheten i de grannskap som barnen vistas i. (Nationellt trafiksäkerhetsprogram s. 16) 5

6 Enligt läroplanen Lpo 94 är studier av närsamhället viktiga delar i skolarbetet för att eleverna ska kunna utveckla insikter och förståelse samt se mönster och sammanhang i hur samhället fungerar. Enligt kursplanen i samhällskunskap är ämnets kärna förståelse av nutiden, en förståelse som samtidigt skall ge möjlighet att söka bedöma och påverka framtiden. Men denna förståelse av nutiden sker genom att det historiska perspektivet är ständigt närvarande. (Lpo 94 s. 42.) Metoder som förordas är att skolorna ska arbeta tematiskt kring övergripande kunskapsområden som samhälle, trafik och miljö och då utveckla ett arbetssätt där barnen på olika sätt får undersöka, bearbeta, beskriva, ifrågasätta och dokumentera sitt närsamhälle. Barnen ska vara delaktiga och ha inflytande i planering, genomförande och utvärdering. För att kunna använda sitt brukarinflytande krävs färdigheter. Det är när barnen undersöker, bearbetar, analyserar och värderar som de skaffar sig kompetens för att kunna delta i samhällsarbetet. Temaarbetet bör stimulera till en mångsidig språkutveckling där barnen får uttrycka och gestalta sina undersökningar i tal och skrift, bild, musik och drama etc. Den kollektiva språkproduktionen där barnen lär av varandra är viktig. Information och kommunikation är centrala moment för att kunna påverka och förbättra trafikmiljön i närsamhället. En viktig del i elevernas arbete är att få delge andra sina erfarenheter och resultat av temastudierna t.ex. i utställningar och övrig dokumentation. Mål på lång sikt * Att öka kunskapen hos elever, personal, föräldrar och beslutsfattare om hur samhället är uppbyggt och hur trafiksystemet fungerar och därmed även förbereda eleverna för sitt framtida samhällsliv där brukarnas inflytande och ansvar blir allt viktigare. * Att höja skolans värdering av det övergripande kunskapsområdet trafik och trafiksäkerhet. * Att alla i skolan ska få ökade kunskaper så att de kan upptäcka trafik- och hälsorisker i barnens närmiljö och stimuleras till att vilja medverka till att dessa undanröjs. Mål på kort sikt * Att elever och personal får ökad kunskap om hur trafiksystemet i grannskapet är planerat och fungerar för att på så sätt kunna förstå barns problem i trafikmiljön. * Att elever och personal får ökad kunskap om hur man planerar och genomför ett förändringsarbete. * Att elever och personal i samarbete med föräldrar och planerare ska ha utfört undersökningar i anslutning till Alnö centrum med omgivning och gett förslag till förändringar för att ge ökad trafiksäkerhet för barnen. I detta arbete ska eleverna ha ett stort inflytande och ansvar. 6

7 (I den övergripande planen för Dialogprojekt Säkrare trafikmiljö i Alnö centrum finns också ett översiktligt syfte angivet.) Metoder för att nå målen Metoderna för arbetet finns delvis angivet i bakgrundsbeskrivningen. Här gavs ett förslag till en översiktlig plan som först skulle diskuteras med skolledning och studieledare. Därefter togs den upp och reviderades tillsammans med övriga pedagoger som gjorde den mer detaljerad och fullständig tillsammans med eleverna. Översiktlig plan för projektet 1. En översiktlig större kartbild över undersökningsområdet. Varje deltagande klass utformar sin karta eller modell. 2. Val av undersökningsområde i anslutning till elevernas skol- och fritidsvägar samt deras rörelsemönster i centrum. 3. Information till föräldrar. 4. Val av vad man vill undersöka och hur man avser att gå tillväga. Här är det angeläget att barnen får uttrycka sina upplevelser av centrum med omgivning samtidigt som de gör mera instrumentella undersökningar. Barnen delger sina upplevelser om vägen i bilder och berättelser och utformar egna och kollektiva böcker. 5. En historisk återblick kan ge viktiga kunskaper. Grannskapet är ett område som berör och intresserar människorna som bor där. Här kan finnas många spännande angreppssätt t.ex: Historien om hur centrum planerades. Vem tog initiativet? Efter vilka planeringsprinciper utformades centrum? 6. I den instrumentella undersökningen ingår bl.a. resvaneundersökningar (kamrater och föräldrar) samt studier av antalet bilar och deras hastighet på speciella platser och speciella tider på dygnet utefter vägen. 7. Bearbetning av det insamlade materialet. 8. Dokumentation enskilt och i grupp. 9. Delredovisning och diskussion med trafikmiljöexperter. 10. Förslag till åtgärder. Först efter diskussionen med experterna formuleras och sammanställs förslagen. 11. Utformning av utställning och övrig dokumentation. 12. Förberedelse för redovisning. Inbjudan m.m. Utställning och redovisning. 13. Sammanställning av materialet och utformning av rapport. 7

8 Målgrupp Projektet skulle beröra två skolor med sammanlagt omkring 250 barn och omkring 12 pedagoger. Vidare skulle barnens föräldrar vara delaktiga liksom planerare och trafikexperter inom kommunen. Någon form av avgränsning vad gäller målgruppen avsågs ske i diskussionen med skolledningen. Resultat Utställning och redovisning. En noggrann dokumentationen ansågs ge möjlighet för utvärdering av uppnådda resultat efter projekttidens slut. Vidare skulle enkäter och intervjuer kunna förtydliga bilden om uppnådda resultat. Planerad tidsplan December Sammanträde med rektor och studieledare för varje skola. 2. Sammanträde med trafikplanerare. 3. Sammanställning av material som underlag för projektarbetet. Januari Information till elever och föräldrar. Början av februari Fortbildning i form av studiedagstillfällen för pedagogerna vid varje skola. Andra hälften av februari Handledningsstöd åt skolorna, ett tillfälle vardera. Slutet av mars Sammanträde med studieledarna vid varje skola. April Handledningsstöd åt skolorna i samband med bearbetningsfasen. Slutet av april Handledningsstöd åt skolorna i samband med produktion av utställning. Medverkan inför och under redovisningen. Rapporten lämnas till Vägverket Region Mitt. Genomförd tidsplan Starten av projektet blev försenad. Ett första planeringsmöte mellan skolledningen på Vibackeskolan, Öde skola och Vägverket ägde rum i slutet av februari En fortbildningsdag för deltagande pedagoger hölls i slutet av mars. Skolorna genomförde projektet under april-maj. Projektet redovisades som en utställning där även en multimediaproduktion ingick. Eleverna berättade om arbetet för föräldrar och andra anhöriga, ansvariga för skolbusstrafiken samt ansvariga i kommundelen. Vid ett möte i början av hösten mellan skolorna, Vägverket och kommunens trafikingenjör beslöts att utställningen skulle stå kvar under hösten för eventuell ytterligare visning för en större allmänhet. Därefter skulle materialet dokumenteras i en skrift. Redovisningen av projektet avser Öde skola. 8

9 Något om Alnö Kommundelen Alnö med invånare tillhör Sundsvalls kommun. Alnö har en yta av 65 kvadratkilometer. Den är 15 km lång och 6 km bred på det bredaste stället. Alnö skiljs från fastlandet genom det smala Alnösundet. Alnö är bl.a. känd för sin säregna berggrund som bidragit till att ön har en egenartad växtlighet. Det finns också ett intressant och rikt fågelliv på ön. Den kalkrika jorden har skapat förutsättningar för den rika växtligheten. Ön bebyggdes tidigt. Det finns många fornlämningar som berättar om detta. Alnö gamla kyrka är den äldsta bevarade kyrkan i Medelpad. Den är troligen uppförd i slutet av talet. Kyrkan har berömda träskulpturer samt vägg- och valvmålningar. De många sevärdheterna på ön bidrar till en omfattande turism. Alnö är ju också sommarort för många. Man räknar med att befolkningen fördubblas under sommarhalvåret. Fram till i början av 1700-talet utgjorde Alnö en enda stor allmänning. För att fördela odlingsbar mark och skogsmark till de brukande bönderna gjordes en första uppdelning av Alnö. Ön indelades i fyra fjärdingslag. I vart och ett av dessa ingick flera byar. Senare under 1700-talet genomfördes enskifte där varje bonde fick ett markområde tilldelat sig. Färjbacken i Röde räknades som centrum på Alnö fram till slutet av 1800-talet. Där fanns färjeläget, posten och affären. Färjan gick från Röde till Finsta. Det var en s.k. roddfärja. År 1883 flyttades färjeläget till Alvik-Fillan. Därmed flyttades centrum på Alnö till Wii-området. Den första ångfärjan kom Alnöbron invigdes De 19 sågverkens ö Ett stort antal sågverk anlades på Alnö från mitten av 1800-talet. Sågverken låg som ett pärlband utefter kusten. Det var naturligt att anlägga sågverken på Alnö. Längs Alnösundet fanns goda djuphamnar. Alnö låg bra till för råvaruförsörjning, som vid den här tiden kom flottledes. Alnös södra spets mötte Ljungan och dess norra spets Indalsälven två timmerförande älvar. Det sista exportsågverket lades ner Öns befolkning ökade snabbt under senare delen av 1800-ta 9

10 let när de många ångsågarna växte upp. På 1850-talet var invånarantalet på Alnö år 1910 nästan Till Alnö flyttade människor från olika delar av landet. Kring varje sågverk växte det upp ett litet samhälle. Sågverksindustrins etablering innebar en omdaning av näringslivet på Alnö från jordbruk och fiske till industri. Som en följd av vikande konjunkturer sänktes sågverksarbetarnas löner under slutet av 1870-talet. När arbetarnas begäran om bibehållen lön avvisades utbröt år 1879 den s.k. Sundvallsstrejken. Arbetskonflikten upphörde efter någon månad utan att arbetarna fått igenom sina krav. Som en följd av detta utvandrade många familjer till Nordamerika. Åren emigrerade personer från Alnö till Nordamerika. Forskaren Anders Norberg beskriver inledningsvis i boken Sågarnas ö den utveckling som ägde rum när sågverksindustrin kom till Alnö. När denna ö i Sundsvallsdistriktet drogs in i den stora sågverksrushen var den en stillsam agrar bygd med bönder, torpare och en del fiskare. Från och med 1860-talets slut genomgick Alnö en dynamisk industriell utveckling och vid sekelskiftet slut fanns där inte mindre än 16 sågverk i drift. Industrialiseringen innebar att Alnös kontaktnät med omvärlden radikalt förändrades. Arbetskraft strömmade till från olika delar av landet och från grannländerna. Befolkningsstrukturen förändrades. Nya bebyggelsecentra bildades. Arbetarkaserner växte upp i sågverkens grannskap. Befolkning-en i de gamla byarna såg inte alltid med blida ögon på de inflyttade. Alnös industri- och befolkningsutveckling belyser relativt väl hur en industrigrens etablering, storhetstid och nedläggning påverkat en bygd. Ett starkt föreningsliv växer fram I en bygd där människor är starkt beroende av industrins konjunkturväxlingar utsätts man för stora påfrestningar. Det är naturligt att man sluter sig samman för att kunna på- 10

11 verka och ge varandra stöd. Sammanhållningen var ett sätt att klara anpassningen. På Alnö fick de olika folkrörelserna stor betydelse för öns samhällsomdaning. Nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen, de frikyrkliga rörelserna och den kooperativa rörelsen har haft stark förankring i bygden. Det är ingen tillfällighet att man på Alnö byggde ett av de första Folkets hus i Sverige. Det var också i Sundsvallsdistriktet som man år 1899 strejkade för före-ningsrätten. Alnöbron När bron mellan Alnö och Sundsvall stod färdig 1964 startade en ny epok för ön. Nu ansåg man det möjligt att bo på Alnö och arbeta på fastlandet. Bilismen gjorde sitt intåg på ön. Ny bebyggelse kom till. Återigen förändrades samhällsstrukturen. Skolor och affärer koncentrerades nu till centrum. Många av affärerna lades ner eftersom man kunde göra sina inköp i Sundsvall. Föreningslivet avtog. Fritidsgården ett kulturcentrum Alnö hade i slutet av 1970-talet få föreningar, bara omkring 20 stycken på invånare. Alnö planeringsgrupp med representanter för skola, bibliotek, fritid, förskola och socialbyrån startade ett projekt för att stödja föreningslivet bland vuxna och barn. Föreningsverksamheten knöts till fritidsgården som kom att fungera som ett kulturcentrum. Många föreningar bildades under talet. Många har liknande aktiviteter som det tidiga föreningslivet på ön. I dag finns bl. a. en mycket livaktig hembygdsförening på ön. Det kan man läsa om i Alnö Hembygdsförenings Årsskrift Föreningen som har ett stort programutbud har bl.a. genomfört projekt, haft arbetsgrupper och kommittéer. Ett viktigt inslag i föreningsverksamheten är de återkommande Alnöspelen. Det är i denna bygd som skolbarn och pedagoger tillsammans med föräldrar i Öde skola studerat sitt närsamhälle inom ett projekt som de kallade Trafikprojekt i Alnö centrum. 11

12 Eleverna berättar om sin skolväg Trafikprojekt i Alnö centrum Projektet genomfördes i fyra åldersblandade grupper. Inledningsvis beskrev varje barn sina upplevelser av skolvägen i ord och bild. De markerade på sina kartor skolvägen och utformade diagram över skolvägens längd. Med hjälp av overhead utformade de en karta där de markerade var de bodde. Nästa steg var att ta reda på något om Alnös historia. Barnen formulerade ett antal frågor som skulle kunna användas för intervjuer med föräldrar, faroch morföräldrar eller kanske någon annan Alnöbo. Exempel på frågor: Berätta om din skolväg. Likheter och skillnader mellan våra skolvägar. Hur reste man förr i tiden? Hur reste man in till Sundsvall? Hur såg det ut i Alnö centrum? Hur såg Alnö ut förr i tiden? Vad har förändrats? Varje elev sammanställde sitt arbete i ett häfte kallat Trafikprojektet på Alnö. Här följer ett antal exempel ur dessa häften. Avsikten är att försöka spegla hur skolbarnen upplever sin skolväg oavsett om de går, cyklar eller åker buss. Många barn åker skolskjuts. Nästan alla barnen har tagit upp något eller några av de problem som är beskrivna. De angivna problemen kan sägas vara allmängiltiga för skolbarnen vid Öde skola. Min skolväg Allra först när jag kliver ut från vårt hus, känner jag den kalla, bittra morgondimman lätt lägga sig på mina kläder och min hud. Sedan kontrollerar jag om allt är som det ska vara med min cykel. Allt är OK. Jag tar på mig väskan och sätter på mig min Limarhjälm. Så ger jag mig iväg. 12

13 Först på vägen kommer en lång nerförsbacke som omges av både stora och små träd. Jag känner vinden virvla i luften. Plötsligt bakom trädtopparna ser jag en vit husknut, några ögonblick senare ser jag ett rött hus. Dagis tänker jag. Nu kommer det granar. Plötsligt är jag ute på stora vägen. Jag svänger av åt vänster. Nu kan jag se en kulle och en väg. Jag ser Jens komma cyklande. Nu är jag framme vid korsningen. Jag trycker på gubbknappen och fortsätter till ICA. Jag cyklar nerför kullen till glasiglorna och fortsätter där till gångtunneln. Och är nu fram-me. Jag låser cykeln och går mot skolan. Andreas Hammarstedt Min skolväg Jag bor en bit bortom kyrkan. Vägen kallas Nysätersvägen. Den ligger 3 km från Öde. Oftast åker jag bil eller buss till skolan. Jag åker oftast själv eller tillsammans med mamma och de andra vuxna. Förresten har det hänt att jag cyklat fast det var förra året då jag hade en cykel. Vägen är inte bra. Fram till kyrkan finns det inte ens en trottoar och på hela skolvägen finns det inte en enda cykelväg förrän vid Vibacke. Ibland cyklar jag på trottoaren. Jag känner mig inte så osäker på skolvägen men det kan hända att barnen på lågstadiet gör det. Fast de får ju inte cykla till skolan. Jag tycker inte det är så stor skillnad i tid att ta sig till skolan under året. Men man cyklar ju inte på vintern. När jag åker buss väntar jag på busshållplatsen som ligger ganska nära mig. Bussen är ofta sen särskilt på vintern. Det vore bra om det var två bussar. Karin Olsson Min skolväg Jag bor på Aldernäset, nära Stornäset. Jag har cirka 5 km till skolan. Jag åker till skolan med min moster som jobbar på Vi-backeskolan. Min brorsa och min kusin åker också med. Vägen är ganska knölig och gropig till en början. Det är grusväg i cirka 700 meter. Sen blir det bättre. Nån gång händer det att jag cyklar eller åker buss. Jag cyklar samma väg som jag åker bil, med bussen får jag åka runt hela norra ön. Om jag ska nämna några ställen som är jobbiga ska det väl vara korsningen nere vid skolan. Fast det går ganska bra. Ofta kliver jag av och går genom gångtun-neln. På vintern tar det lite längre tid på grund av halkan. Hem från skolan åker jag oftast buss (i undantagsfall bil eller cykel). 13

14 Då får jag åka hela vägen runt norra ön, vilket är jobbigt och tar lång tid. Det tar omkring minuter att komma hem från det jag slutat skolan. Om jag inte ska av vid stallet, så får jag gå vår grusväg hem. Ska jag av vid stallet får jag gå cirka 1 km. Till en början är det stökigt i bussen, men efterhand blir det lugnare eftersom jag bor långt från skolan. Maya Skolvägen Jag väntar vid busshållplatsen i cirka 5 minuter. Det är tråkigt på vägen till skolan och på vägen hem är det kul. Det är tråkigt att stå och vänta på bussen om det är dåligt väder eller kallt. Skolvägen * Jag bor på Alnövägen 49 bredvid en väg som jag tycker är ganska farlig eftersom bilarna kör väldigt fort. * Det är 1,4 km mellan mitt hus och skolan. * På vintern när det är kallt går jag till skolan. På sommaren går eller cyklar jag. * Jag går/cyklar med Fredrik Omberg som är min bästis och granne. * Vi går på trottoaren nästan hela skolvägen. På vägen till skolan ser man häst-hagar, ängar hus, träd m.m. När jag kommer fram till skolan går jag in eller går till Vibacke om jag ska vara där. När jag ska hem upprepar jag samma procedur fast tvärtom. På hemvägen får jag oftast plats att sitta. Jag har typ 4 km till skolan. Jag tycker det är dötrist att åka buss. Det borde gå två bussar åtminstone på morgonen. Susanna Svensson Min skolväg Jag bor i Släda by och har 3 km till skolan. Jag cyklar med min granne Petter och min kompis Marita. Vägen är smal och guppig med sprickor i. Vi åker en lång sträcka genom skogen och en del bostadsområden. Vägen är ganska lugn, inte så många bilar men många cyklister och andra trafikanter. Det är många nedförsbackar till skolan och raksträckor, mycket grus som man lätt kan slira på i ned-försbackarna när man bromsar. Min skolväg Jag bor på Kajutvägen 30. Jag bor cirka 800 meter från Wii. Nu när jag har fått en ny cykel, cyklar jag till skolan. Ibland åker jag bil med mamma eller pappa. Vi bor vid stora vägen. Den cyklar jag på tills jag kommer till en korsning. Det finns blinkljus vid Statoil. Sen åker jag över ett övergångsställe. Sen åker jag bara raka vägen till skolan. OBS! Jag tycker inte att det är så svårt att åka till min skola, Öde. * Där vägarna svänger in mot Konsum och ICA är det svårt att gå över för det är så mycket bilar som åker förbi och in och ut. Erik N. Min skolväg Vid 20 minuter i åtta går jag upp till bussen. Mitt emot hållplatsen är det en äng och en liten skogsdunge. När bussen kommer kliver jag på och ställer mig i mittgången. Det finns aldrig några ledigasittplatser. 14 De svåraste ställena att ta sig i genom är när man far nerför den lilla backen innan man kommer fram till Vibacke och backen efter. Det är svårt på grund av att man möter bilar och människor som går, cyklar, åker moppe. När man då bromsar slirar man på gruset och åker på tvären. Det är skräpigt och mycket trafik nära Wii. Jag cyklar upp mot Smedsgården till Maria, sedan cyklar vi tillsammans upp mot korsningen vid Alnö mekaniska upp för en backe, mot paddocken, raksträckan mot vattentornet, nerför några backar till korsningen ovanför

15 Vibacke, nedför backen genom gångtunneln och kommer fram till Öde skola. Jag cyklar på hösten och våren. Ibland är det kallt ibland blött. På vintern åker jag bil, i december åker jag vintertaxi och buss. Sandra Hjortén Min skolväg! Jag bor på Knopvägen 8 B i ett blått hus med vita knutar. Man ser det från bron. På våren & hösten cyklar jag till skolan och på vintern åker jag bil till skolan och går hem. Jag har ca en och en halv kilometer till skolan. När jag cyklar åker jag först ut på Knopvägen, sedan passerar jag en lekpark, sedan in på en stig som går bort mot bron, under bron och ut på en äng. Där på ängen möter jag ibland rådjur. Efter ett tag kommer jag ut på en liten väg där det bor en jättefin collie. I slutet av vägen blir det en korsning, som jag cyklar förbi & så kommer jag in på en ny väg där Ellas café ligger. Sedan åker jag åt vänster några meter och sedan är jag på skolgården. Det tar cirka 10 min att cykla och ca 20 min att gå. Jag brukar cykla och gå med Emma. Min väg till skolan Jag heter Fredrik Omberg och jag bor på Alnöv. 51. För dig som inte vet vart det ligger så ligger det nedanför Rönnbacken i ett stort rött hus. När jag har kommit ut på trottoaren så har jag meter framför mig. Om jag har tagit på mig ytterkläderna i tid så hinner jag gå över till Erik N. och gå med honom till skolan. Men om jag inte hinner så kommer han hit. (han brukar det). När jag har gått en bit så kommer jag till dom två skrutthusen, sen går jag förbi Karls hus. Efter ett tag så kommer jag till en sväng där det finns en busshållplats. (då är jag nära Statoil). När jag kommer till korsningen så trycker jag på knappen och går över när det blir grön gubbe. Sen kommer jag till taxiparkeringen. När jag kommit till Konsum så går jag ner för den branta gräsbevuxna backen och igenom gångtunneln och går in i SKOLAN. Fredrik Min skolväg Jag bor ovanför Statoil. Jag har ungefär 1 km till skolan. Jag brukar gå eller cykla till skolan. Ofta har jag sällskap med någon. Jag brukar gå nedanför Statoil, sedan går jag till korsningen, går över och går bakom ICA-stjärnan, förbi Konsum och under gångtunneln. Så är jag vid skolan. Elin S. 15

16 Alnö förr i tiden inga hus och affärer inne i centrum. Det fanns nästan bara skog där. Förr fanns det bara grusvägar och inga blinkljus. (Sandra Hjortén) Hur såg Alnö ut förr i tiden? Jag intervjuar min pappa Ulf! Hur reste man? Kunde ta bussen. Det var ungefär som nu, men det var inte så många som hade bilar. Bil reste man med bara i bland. Hur reste man in till Sundsvall? Körde bussen till färjan. Färjan körde över. Det var ofta långa köer med de som ville komma över. Särskilt på somrarna, då många ville till Alnö till sina sommarstugor. Hur såg Alnö centrum ut? Skolvägen förr Berättelserna om skolvägarna skapade intresse för att söka vidare om hur skolvägarna och samhället i övrigt såg ut förr. Barnen beslöt att intervjua sina släktingar och andra ortsbor för att få svar på sina frågor. Mormor Eva berättade att det fanns glesare (mindre) bebyggelse förr. Det fanns mera åkermark och skog. Alnö centrum hade läkarmottagning, affärer och polishus. Det fanns bryggeri och bageri. I Alnö centrum fanns två skolor Öde och Usland. Det fanns också biograf, järnhandel, polisstation, pensionärshem, kommunalhus och läkarstation. När Alnöbron byggdes blev Wii ett storcentrum. Många nya hus har byggts. Nu är vi mer flyttbara, har mer pengar, åker och storhandlar i Sundsvall i stället för att handla i Wii. Numera är en del vägar asfalterade och det finns gatuljus. Långt bakåt i tiden åkte man med häst och vagn. När man skulle åka in till Sundsvall fick man åka färja för det fanns ingen bro. Det fanns nästan 16 Där centrumkiosken ligger nu, låg Konsum. Det fanns inga gruppbostäder eller hyreshus på norra sidan om färjevägen. Där fanns i stället Åströms slakten. På tomten där församlingsgården nu ligger låg Törnlunds bryggeri. Vid Pizza Riviera låg en biograf som hette Spegeln. Den drevs av en familj som hette Larsson. En biobiljett kostade 50 öre och en tablettask kostade 25 öre. Vid ICA låg en röd byggnad som var skomakeri. Den tidens ICA handel hette Wii-Alvik. ICA låg då där cykelhandlarn nu håller till.

17 Strax norr om ICA fanns i en liten vit byggnad Pappershandeln vanligtvis kallad Pappers. Där kunde man köpa bland annat Blocknotes, filmisar och en del mindre presentartiklar. Vid busshållplatsen utanför Öde fanns Ejes färghandel. Norr därom, bakom Spegeln låg ett konditori. I fritidsgården fanns polishuset. Där jobbade landsfiskal Olsson och fjärdingsman Kvegsman. I huset fanns även ett kommunalhus. Alnö var egen kommun på den tiden. I källaren på kommunalhuset fanns ett badhus. Dit fick skolbarnen gå och tvätta sig samt bli skrubbade på ryggen av badhusets baderska. Söder om den nuvarande fritidsgården låg Uslands skola. Söder därom låg Söderbergs jordbruk. Hur har centrum förändrats? Vid kommunsammanslagningen flyttade man många arbetsplatser till Sundsvall. Varuutbudet och köpkraften ökade vilket medförde att Konsum och ICA behövde betydligt större affärslokaler. Dova övertog den lilla pappershandeln. När bron kom till började många handla i stan istället. Detta medförde att många småbutiker försvann. Berätta om Din skolväg På våren blev mina gymnastikskor av tyg ofta blöta och jordiga. På vintern tog man fram ludderna om man inte hade skidpjäxorna förstås. I nödfall användes gummistövlar vid frakten av de pappersinslagna läxböckerna till och från skolan. Likheter mellan pappas och min skolväg. Mina gympaskor blir också blöta. Skillnader mellan pappas och min skolväg Jag åker buss eller bil, vilket inte var så vanligt på den tiden. Pappa tog sig alltid själv till skolan. Mammas skolväg När jag var liten reste man mest i bil. Min familj hade en bub-bla. Jag tyckte det var väldigt roligt att åka längst bak i bilen Där satt jag i ett litet fack. Det fanns inga barnstolar på den tiden och säkerhetsbälten använde man inte fast det fanns. Jag bodde i Sundsvall. Det som har förändrats i Sundsvall sen jag var liten är att det var mer trafik i city då. Jag gick i Södermalmsskolan. Jag gick till skolan längs Södra allén. Den var mycket trafikerad. (Linnea M.) Intervju med Inga Hur reste man förr i tiden? För att komma till fastlandet måste man resa med färja över sundet. Man kunde inte resa på natten efter klockan 01. Då stod färjan på fastlandet. Blev man sjuk måste man signalera till färjan. Hur såg Alnö centrum ut förr i tiden? Alnö centrum fanns vid Alvik. Där kunde man köpa kvällstidningar, godis och ibland fisk från någon fiskare som stannat till vid Alviks. Vid jul kunde man köpa julgranar där. 17

18 Hur har centrum förändrats? Fler människor har byggt hus där och flyttat till Alnö. Vägarna har blivit bättre. Vilka skillnader finns mellan skolvägen för 25 år sedan och nu? För 25 år sedan fanns ingen gångväg längs med Alnövägen. Då fick barnen gå på dikesre-nen. Intervju med Bertil och Kerstin Bertil har bott på Alnö i hela sitt liv och är nu 85 år. Kerstin har bott på Alnö men bor nu på andra sidan sundet. Förr fanns det många sågverk på Alnö. Man bodde ofta nära arbetsplatsen, i annat fall fick man gå till och från jobbet. Behövde man handla var det inget problem. Det fanns gott om små affärer, sexton stycken tror sig Kerstin minnas. Lökens affär finns fortfarande kvar. Skulle man till stan fick man ro över sundet och sedan åka spårvagn till stan. Ännu längre bakåt i tiden fick man åka båt ända fram till stan. Så småningom kom bussarna och färjan. Båtarna slutade att gå på 30-talet. Endast färjan blev kvar. Tidningarna och övrig post kom med båtar-na. Centrum låg på samma ställe som nu. Det fanns en mataffär, posten, kyrkor som nu och där mackarna ligger var Folkets park. Där dansade och roade man sig. Genom tiderna har centrum förändrats. Det är rätt naturligt att folk flyttar och nya flyttar in. Bertils skolväg var inte någon väg. Han gick i Kyrkskolan. Bertil gick över ängarna och genom skogen för att komma till skolan. På vintrarna åkte han skidor. Kommentarer från Karin Olsson som genomfört intervjun: Jag kan säga att jag, Karin Olsson har det mycket bättre för jag slipper frysa. Jag åker bil eller buss till skolan. Det har blivit bättre men man får ju mindre motion och mindre naturupp-levelser. Fast det är ju många som sportar. Intervju med Lena Strandberg Hur reste man? Bil, buss, taxi och cykel. Hur reste man in till Sundsvall? Buss eller bil till centrum och färja över till Sundsvall. Hur såg Alnö centrum ut? Där Bosse har sin affär fanns en ICA-butik. Där Riviera ligger 18 nu var det en biograf. I det röda huset vid busstationen fanns en bensinmack. Fritidsgården var polisstation och kommunhus. I ICA-stjärnan fanns ett skomakeri och i bruna huset bakom Presentlådan fanns posten. Huset bakom Öde var sybehörsbutik. Busstationen låg vid färje-läget. Vad har förändrats mest? Ja, det är tillkomsten av bron. Det blev lättare att ta sig till stan men butikerna gick sämre. Berätta om din skolväg. Jag gick till skolan 250 meter. Först från årskurs 1-4 i Kyrkskolan. Sen årskurs 5-6 i Öde skola. Då åkte jag buss. I årskurs 7-9 åkte jag buss till Vibacke skola. Vilka likheter och skillnader fanns då på din och min skolväg? Nästan inga alls på skolvägen. Jag åker också buss. (Marcus Strandberg år 1997) Intervju med Anna-Greta Det fanns många sågverk här på Alnö förr, berättar Anna- Greta. De låg efter stora vägen. Runt norra och södra ön fanns inga. Vägen som går ner mot sundet bredvid Öde skola var vägen som gick till kyrkan. I början av 30-talet byggdes de större vägarna av arbetslösa s.k. AK-vägar. Man kunde åka buss från kyrkan till Hörningsholm. Mormors familj hade en Chevrolet, som de åkte i. När man skulle in till Sundsvall kunde man ta bussen och sen färjan över sundet. Färjan gick varje halvtimme. Färjan gick inte på nätterna, så kom man från en fest

19 dra sidan fick man ta bussen eller spårvagnen till stan. På vintern gick man på isen. Centrum är i dag inget riktigt centrum utan bara en vanlig by. Förr fanns det Konsum, post, privatägda mataffärer och kiosker lite överallt. Det fanns ingen bank och eftersom det inte fanns några bilar fanns det ingen mack. Förr fanns det även affärer utspridda över hela ön. Man var inte beroende av centrum som man är nuförtiden. sent på kvällen efter den sista färjan hade gått, fick man vänta vid färjeläget till morgonfärjan kom. Det fanns många små affärer förr. Vid kyrkan, Näset (mitt emot Näsets skola), i Nacka, i Hörningsholm, i Hovid mellan Stornäset och Ås där Konsum nu ligger, låg affärer. Där Wii Quinus/cykelhandlaren nu ligger, låg Wii-Alviks handelsförening. Det fanns ganska många skolor också t.ex. vid Släda, Näset, Hovid och Ankarsvik. Jag gick i Näsets skola. Dit gick jag längs Byvägen. När det var snö fick man pulsa. I 7:an och 8:an gick jag i Öde skola. Då var skolan ny. För det mesta cyklade jag eller åkte buss till skolan. Ibland fick jag skjuts med någon som skulle vägen förbi. De två sista åren i gymnasiet bodde jag i stan. Det blev för jobbigt att åka varje dag. Skillnader förr och nu: Det var sämre och färre vägar förr. Det fanns fler affärer och fler skolor. Man måste åka färja över till fastlandet. Likheter förr och nu: Vi har båda gått i Öde skola. Maya Farmor berättar Jag har bott på Alnö i hela mitt liv. Jag är född här. När jag var liten åkte man buss. Det var mycket sällsynt med bil. De enda som hade bil var herrskapet på Hovid herrgård. Om man skulle över till fastlandet så fick man åka buss till färjan. När man kommit över på an- Först gick jag i en liten skola sedan fortsatte jag på Hovids gamla skola. De sista åren gick jag i Kyrk-skolan. Man gick sju år i skolan. På vintern åkte jag oftast spark till skolan. Annars gick eller cyklade jag. Att åka buss var alldeles för dyrt. Man fick inga busskort eller sådant. Det var tre timmar mellan turerna. En stor skillnad mellan nu och förr är att det var mycket mindre trafik förr. Det var nästan bara bussen som åkte på grusvägarna. En likhet är att vägarna ligger kvar och har samma dragning som tidigare. Nu är det hemskt dåliga vägar på norra ön. Dålig lagning och många hål. Sanna 19

20 Probleminventering i Alnö centrum Med stöd i de tidigare undersökningarna fortsatte eleverna med att beskriva trafik- och miljöproblemen i Alnö centrum och formulerade förslag om hur dessa skulle kunna åtgärdas. De beskrev sina undersökningar och idéer till förändringar i ord och bild. Här följer en översiktlig bild av deras probleminven-tering och förslag till ändringar. Trafik- och miljöproblem och hur vi vill förbättra 1. Vid Raholmsvägen utanför ICA finns en starkt trafikerad väg. Det är svårt för gångare att ta sig över infarten till ICA och över vägen vid övergångsstället. 2. Skolungdomarna som kommer från bussen och sen ska gå upp till Vibackeskolan, dom går inte på övergångsstället. Många går på vägen i stället för att använda gångtunneln. 3. I gångtunneln vid Öde skola är det klottrat. Det ligger glassplitter, skräp och vatten i tunneln och på backen. Det finns inget avlopp som vattnet kan rinna bort igenom. 4. Skolgården bredvid Raholmsvägen. Våran gräsmatta ligger precis bredvid vägen i centrum och det åker bilar där hela tiden. Och det är 20 ingen som sköter om den så det är fullt med glas och skräp. 5. Det finns inget övergångsställe vid busshållplatsen 6. Vi fotograferade bredvid pizzeria Riviera vid ett övergångsställe på Raholmsvägen. Problemet är att det inte finns något bevakat övergångsställe fast vägen är väldigt trafikerad. 7. På busshållplatsen vid Raholmvägen som ligger alldeles bredvid vår skola är det för mycket skräp och smuts som följer med snön ner på vår skolgård. 8. Vid infarten till ICA är det många bilar som kör och det är

21 trångt på trottoaren för dom som går. 9. De flesta tycker att övergångsstället på Färjevägen vid Alnögården ska flyttas en bit så att det går mot gång- och cykelbanan. 10. I gångtunneln under Raholmsvägen är det mycket skräp, vatten, grus och snö som skräpar. Det är bra att det finns en gångtunnel för där finns ingen trafik. 11. I korsningen mellan Alnövägen och Brovägen borde det finnas en trottoar vid övergångsstället. Man får gå mycket nära bilarna. Det är svårt att ta sig över vägen. 12. På Raholmsvägen ner mot Alnö centrum finns ingen cykelväg och det kör många bilar här varje morgon. 13. Vid Statoil finns det ingen cykelväg för cyklisterna och ing-et övergångsställe för att kom-ma över till andra sidan vägen. 14. Övergångsstället vid Raholmsvägen mitt emot ICA ligger på fel plats. Många bilar stannar tyvärr inte när barnen ska gå över. 15. Barn som kommer med bussen och stiger av vid busshållplatsen i centrum går bara över vägen för det finns inget övergångsställe. 16. Utanför ICA och posten finns ett övergångsställe, men det är dåligt markerat. 17. I tunneln under Raholmsvägen finns massor av klotter och smuts. På vintern är det ofta snö där. På vår, sommar och höst är det vatten där I korsningen Alnövägen Raholmsvägen är det mycket trafik. Cyklister och gångare får trängas på trottoaren. Här borde finnas en cykelväg! 19. Här i backen ner mot gångtunneln intill busshållplatsen vid Raholmsvägen, bredvid vår skola, är det fullt med grus som har kommit fram när snön har smält undan. 20. I telefonkiosken vid statyn är det kallt och vi märker att kiosken är sönderslagen. Glas ligger kvar som man kan göra sig illa på. På telefonkiosken och me-tallprylen är det kluddat mycket och fult.

22 Problem- och åtgärdsförslag i Nedskräpning i centrum Vid Konsums glasinsamling ligger krossat glas. De borde städa bort glaset. Övergångsställe vid korsningen intill Statoil är farligt. De bilar som kommer från ICA till Lustgården har grönt ljus samtidigt som de som går över på övergångsstället. Det är farligt. ord och bild I gångtunneln vid Öde skola ligger jämt en massa glassplitter. Det finns alltid vatten och en massa skräp i tunneln. Det är också graffiti på väggarna. Det vore bättre om vattnet togs bort och om det fanns papperskorgar som man kunde slänga skräpet i. Man borde ta bort allt kludder, måla elskåpet i en cool färg och fixa nytt glas till telefonkiosken vid pizzeria Bella Sicilia. Det som är fult är att det är kludder överallt och telefonen är trasig. Jag tycker det skulle vara finare om inget var trasigt och inget kludder. Så tycker jag det ska vara. 22 Vi vill ha en rondell och en cykelväg i brokorsningen I korsningen fungerar trafikljusen bara ibland och bilarna stannar inte när man ska gå över på övergångsstället. Trafikljusen är farliga för oss som går för när man tryckt på knappen för att få gå över så har de från vänster och höger ändå grönt och får köra. De flesta lämnar inte företräde. Då kan det bli kaos! Jag och många andra tycker att man ska bygga en rondell där och en gång- och cykelväg. Varför saltar man istället för att sanda? Om man saltar går ju bilarna sönder och saltet förstör naturen. Korsningen är en trafikfarlig plats. Här passerar många bilar med tung last. En rondell vore bra här. Då flyter trafiken snabbare och man slipper långa köer. För oss som går är det bra med en rondell om det blir en gångoch cykelväg.

23 Nutidsbeskrivning av Alnö centrum i engelsk version When you are going to town, you have to wait in busshelter. We have a petrol station too, Statoil. (Linnea Bergman) The village centre! I think the village centre would be good and some funny shops. The traffic is not so nice but I don t think it s a problem. Eve-rybody can help to make the village centre nicer. För att kunna få sammanhängande arbetspass använde man tid inom alla ämnen. Elever och personal bestämde sig för att göra en nutidsbeskrivning av Alnö centrum på engelska. Här följer ett litet urval av beskrivningarna. The village centre I don t think that Alnö centrum is big enough to be called a centre. It doesn t happen much, and there is no funny stores. But we have quite nice library, and a gym. We also have a kiosk called the Centre Kiosk and a corner shop. The cornershops real name is Karlaxels Närköp but I just call it Plutten. I go to Öde school, my last year there, but we have a lot of subjects on Vibacke school. In Alnö centre we have three pizzerias. We also have two stores. There are some blocks of flats to, and a kiosk. Sometimes there are people walking with their dogs. We have two banks. In the banks there are two cash points. The village centre! In the centre there are not many flowers. In spring I go to school by bike. In the winter I go to school by car. There are two foodshops in the centre. In the bikeshop, there is clothshop too. On the other side of the crossing there is a petrol station called Statoil. At the crossing there is a Zebracrossing. In the centre there is a Cashpath. In the middle of centre is Öde school. 23

24 Framtidsvisioner Vi hade tänkt oss att Alnö år 2000 är en av Sveriges miljövänligaste öar med hunddagis, hundshop och många andra aktiviteter. Vi tänker oss också en cykelbana till och från skolan, berättar Therese och Sofia. Som ett led i att förbättra Alnö centrum utformade eleverna enskilt eller i grupp ett antal framtidsvisioner i form av bilder med bildtexter. * Jessica och Elin har tänkt att Alnö ska innehålla lite mer djur för då blir det roligare. * Simon utformade ett centrum för år 4998, en vision. Här finns Globen. Det finns också hotell, laserhallar, affärer, Lego, villor och hyreshus, polisstation och ett sjukhus. * Robert har beskrivit ett Alnö centrum om 20 år. Jag vill ha mer spelhallar! * Min önskan är att det ska finnas en stor spelhall och en stor sportarena, en stor berg- och dalbana, ett busshus, ett stort spökhus, en stor bank och en kiosk vid busshållplatsen, skriver Kalle. Avslutande reflektioner Skolvägen Projektarbetet inleddes med att barnen beskrev sina upplevelser och uppfattningar om sin skolväg. Det kan sägas vara en väl vald startpunkt. Skolvägen har barnen kunskaper om och erfarenheter av. Studierna kan naturligt motiveras och resultatet blir av intresse för föräldrarna och kommunansvariga. Få vuxna känner till hur barnens arbetsresor ter sig. En omfattande undersökning där 75 barn beskriver sin färd till och från skolan ger en tydligare bild än när en enskild förälder tar kontakt med skolansvariga för att få förbättringar till stånd. Barnens bilder och berättelser belyser de trafikproblem som finns för de barn som går och cyklar. Det finns t. ex. ingen cykelbana utan de måste cykla på körbanan. Särskilt oroande är det när det är mörkt, halt och regnigt. Det är svårt att ta sig över körbanan etc. För de barn som åker skolskjuts finns inte sittplats i bussen för alla. Många barn får stå i körbanan när de väntar på bussen. Särskilt trist är det när det regnar, blåser och är kallt. Bussen stannar så att barnen måste korsa körbanan vid avstigningen på morgonen då trafiken är livlig. Det finns en gångtunnel som inte fungerar. Ofta finns så mycket vatten i den att den inte går att använda. Till dessa problem har barnen gett förslag till åtgärder. 24

25 Barnen har också beskrivit positiva upplevelser på vägen till och från skolan av natur och samvaro med kamrater etc. En uppgift som finns kvar är att ta reda på är barnens rörelsemönster vad gäller fritidsaktiviteterna. Finns dessa på Alnö eller måste man åka till Sundsvall? Hur tar sig skolskjutsbarnen till sina kamrater och till sina fritidsaktiviteter? Skolvägen och Alnö centrum förr i tiden Beskrivningarna från förr ger en insikt om att det finns kunskaper om lokalhistorien att hämta hos de närboende på ön. Här finns säkert mycket mer information att fördjupa sig i. Bebyggelsen på Alnö har en ovanlig historia. Från att ha varit ett jordbrukssamhälle fram till mitten av 1800-talet blev Alnö på några få år ett industrisamhälle. Många små samhällen växte fram. Efter vilka principer planerades de? Hur såg kartan ut år 1940 och 20 år senare? Vem flyttade in i husen när sågverken lades ner? Och hur såg bebyggelseplanen ut 1970 när bron kommit till. Sker fortfarande någon inflyttning? Hur förvandlas Alnö sommartid? Och hur möter de ansvariga den ökande biltrafiken? En viktig uppgift för skolan är också att koppla det insamlade materialet från lokalbefolkningen till litteratur i ämnet. Det finns en mängd litteratur om Alnö. Problembeskrivningar och åtgärdsförslag Genom att kartlägga miljöproblem med särskild inriktning på trafikfarliga ställen lär sig eleverna se och reflektera över den byggda miljön. De utvecklar på så sätt en miljömedvetenhet. De utvecklar dynamiska färdigheter som förmåga att ta initiativ och ta ansvar. Detta är viktiga förutsättningar för att nå ett lärande för en hållbar utveckling av vårt samhälle. Genom att skolan för upp sitt arbete i form av utställningar som redovisas för föräldrar och kommunansvariga bidrar barnen i hög grad till att aktualisera frågan hos kommuninvånarna om hur Alnö centrum kan bli vackrare och trivsammare. Barnen i Öde skola har visat hur skolan kan bidra med värdefull information för att få till stånd förbättringar i lokalmiljön. 25

26 Att utveckla ett mångsidigt språk för att kunna använda sin yttranderätt Vi vet att språket blir alltmer betydelsefullt. Språket ger människor möjlighet att utveckla identitet, gemenskap, kunskap och inflytande. miljö i Alnö centrum i texter och bilder, fotografier, intervjuer Det är i språket de kollektiva erfarenheterna om vår historia, nuet och framtiden finns. Att utveckla sitt språk är att få ta del av de kollektiva erfarenheterna. Med språk menas inte bara ord, utan bild och alla andra mänskliga sätt att kommunicera på. Att kunna använda språket på ett mångsidigt sätt är av avgörande betydelse för studier, kommunikation och att kunna hävda sina rättigheter i samhället. Redovisning av projektet Säkrare trafiksamt multime-diaproduktion i programmet Multimedia labb visar att den mångsidiga språkproduktionen har väl tillgodosetts. Framtidsvisioner och fortsatt arbete Miljöproblemen är nutidens och framtidens problem. De kommer att vara barnens problem i framtiden. Våra förfäder har format den natur vi har i dag. På samma sätt kommer våra handlingar att påverka miljön för dem som kommer efter oss. Historiestudier kan ge bilder av hur problem uppstått under olika tidpunkter och vilka beslut man fattat kring dem. För att kunna använda sitt brukarinflytande krävs verktyg. Det är när barnen undersöker, bearbetar, sammanställer och värderar som de skaffar sig kompetens för att delta i samhällsarbetet. Genom denna handlingskompetens får de möjligheter till att forsätta utveckla idéer och visioner om ett framtida samhälle. Barnen i Öde skola har kommit en bra bit på väg i närsamhällesstudierna. De har många idéer om ett framtida Alnö. Förhoppningsvis har arbetet gett intresse för fortsatta studier i lokalsamhället. 26

27 Barnens trafiksäkerhet påverkas i stor utsträckning av vad andra gör. Därför är det mycket viktigt att beslutsfattare, föräldrar och andra beaktar barnens särskilda behov. Medborgarnas inklusive barnens värderingar ska utvecklas i en riktning som är gynnsam för barn. Arbetet ska vidare syfta till att utveckla en dialog mellan barn och vuxna, pedagoger och planerare, politiker och allmänheten i de grannskap som barnen vistas i. (Nationellt trafiksäkerhetsprogram s.16) 27