Världsarvsundervisning i Kvarkens skärgård

Transkript

1 Världsarvsundervisning i Kvarkens skärgård Matilda Holmqvist Kursen världsarvsundervisning (1+4sp) anordnades våren 2015 inom miljöpedagogik vid fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier, Åbo Akademi. Förutom deltagare från Åbo Akademi deltog tre studerande och universitetslektor Anders Berg från Umeå universitet samt universitetslektor Andy Sortland från Tromsø universitet i kursen. Två veckor innan kursstarten höll Ida Berg en introduktionsföreläsning som även de norska och svenska gästerna fick ta del av. Det övergripande målet med kursen var att hos deltagarna öka förståelsen för världsarvet Kvarkens skärgård och att ge dem verktyg att föra världsarvskunskapen vidare till sina elever. Tyngdpunkten låg på områdets pedagogiska potential för personers miljöengagemang och naturintresse. Måndag (25.5) Världsarvskursen kör igång vid Åbo Akademi. Det är en förväntansfull grupp med både nya och gamla bekantskaper som samlas för introduktion och packning. Efter lunch väntar vår första anhalt, Granösunds fiskeläge i Södra Vallgrund. Anders Myntti guidar oss i fiskeläget och vi får en bild av livet i Replot skärgård under en tid då befolkningen främst livnärde sig på fiske, säljakt, jordbruk och hantverk. Vi får ta del av flera intressanta historier, lära oss om hur olika föremål har använts samt fördjupa vår 1

2 artkunskap. Inte minst när svarthakedoppingen syns till bland vassen. I Svennas stuga serveras kaffe och nybakat bröd med Panikeröra innan det är dags att bege sig till vårt första övernattningsställe, Björkö Camping. Figur 1. Anders Myntti berättar om strömmingsfisket. Fotograf: Matilda Holmqvist Figur 2. Vid Granösund finns flera aktiviteter för barn. Fotograf: Matilda Holmqvist Tisdag (26.5) Efter en god natts sömn i fina stugor är det dags att igen packa bilarna. Tisdagens program är fullspäckat och vi kör först ut till Svedjehamn, Björköby för att gå ut till Bodback där vi möts av Jarl Nystrand som utgående från sina erfarenheter berättar om livet förr. Bodback är en fiskehamn som sjöd av liv fram till 1940-talet då man p.g.a. av landhöjningen var tvungen att flytta den till Svedjehamn. Figur 3. Ett fåtal fiskestugor finns kvar på Bodback. Fotograf: Mikaela Mattsson Historien levandegörs genom Jarls fängslande berättelser som både berör och väcker intresset för vad resten av dagen har att erbjuda. Till nästa går vi upp i utkikstornet, Saltkaret. Upp på 20 meters höjd har vi god utsikt över området som är ett utmärkt exempel på ett De Geer-moränområde. Ett unikt lanskap som utgör ett bevis på isens framfart. 2 Figur 4. Jarl Nystrand har god kunskap om både historiska och nutida händelser. Fotograf: Ida Berg

3 Figur 5. Magnifik vy över området med de karakteristiska De Geer moränerna. Fotograf: Matilda Holmqvist Med båt skjutsas vi därefter vidare ut till Rotörsskatan där vår vandring längs Björkö-Panike leden startar. Efter en efterlängtad lunch som bestod av morotssoppa som kokats i stugorna på morgonen äe vi redo för den ca 9 km långa vandringen. Alla får till uppdrag att identifiera vilka olika bär man kan hitta längs stigen samt att reflektera över hur människan har satt sina spår på öarna. Trots att själva vandringsleden upplevs som dåligt skött upptäcker vi mycket under tiden vi går igenom det varierande landhöjningslandskapet. Figur 6. Fredrik Sandqvist och hans son manövrerade skickligt i den grunda skärgården. Fotograf: Ida Berg Figur 8. Andy Sortland (Norge) är botaniker och hans kunskaper kom ofta väl till pass. Fotograf: Matilda Holmqvist Figur 7. Vandring genom ljusa björkskogar. Fotograf: Matilda Holmqvist Figur 9. Landhöjningen blottlägger hela tiden nytt land. Fotograf: Malin Flemming-Nyman 3

4 Figur 10. Från vänster till höger. Det var ställvis väldigt vått så då var det bra ifall man hade med sig ombyte. Fotograf: Matilda Holmqvist Vandringen började i solsken och slutar i häftigt regn. När Fredrik Sandqvist hämtar oss vid Stora Segelsören är vi blöta, men glada över att ha slutfört vandringen. Efter att ha tömt bilarna på alla packning och flyttat den till båtarna väntar en båtfärd till Mickelsörarna. En båtfärd som vi trötta vandrare välkomnar! Väl framme vid Kummelskärs naturstation välkomnas vi av Carina Rönn som serverar oss varm god mat. Onsdag (27.5) Nu är det dags att bekanta sig med Kummelskär! Onsdagen inleds med en linjetaxering på stranden. En utmanande uppgift i detta tidiga skede i växtperioden, men samtliga grupper fullföljer uppgiften och kunde efteråt tydligt visa på zoneringen i vegetationen. Till exempel strandvialen växer högre upp på stranden så att den inte nås av vågorna. Figur 11. Från vänster till höger; strandvial, (Naturegate, 2015). Linjetaxering - tydliga huvudarter hittades i de olika zonerna. Fotograf: Ida Berg Dagens andra aktivitetet består av en vandring längs med naturstigen på Kummelskär med Anita Storm som har omfattande kunskap om världsarvets alla delområden. Vi ser på växter, naturtyper, formationer och fornlämningar. Berättelser från förr är återkommande i kursen och under denna vandring ser vi grunder till fiskestugor och båtplatser från talet. Anita berättar även om hur man kan använda olika växter i matlagningen och som läkemedel. I deltagarnas anteckningar finns recept på och tips om bl.a. grankottssirap och grobladsplåster. 4

5 Figur 12. Anders Bergs (Sverige), Andy Sortlands (Norge) och Anita Storms expertis var värdefull. Fotograf: Ida Berg och Malin Flemming-Nyman Vid stormarnas strand utför deltagarna uppgifter kopplade till tidslinjer. Jordens historia, Östersjöns utveckling och den senaste istiden presenteras med hjälp av rep och naturmaterial innan vi beger oss mot naturstationen för att påbörja matlagningen. Maten tillreds över öppen eld och menyn består av sallad på vilda växter, grillat kött med potatisknyten och plättar med maskrossirap. Som bonus-förätt, serveras även surströmming som de svenska deltagarna tagit med sig. Förvånadsvärt många uppskattar maträtten! Under tiden vi sitter runt lägerelden får deltagarna till uppgift att planera sin egen världsarvsmeny och utgående från en berättelse teckna Jätten Finns väg över Kvarken. Figur 13. Lockande världsarvsmenyer. Får det lov att vara en Weichsel till efterrätt? Fotograf: Ida Berg Torsdag (28.5) Vi vaknar till strålande sol och inleder dagen med olika övningar intill naturstationen. Deltagarna får ytterligare fördjupa sig i hur inlandsisen bildades, dess tjocklek och den påföljande landhöjningen. De får även fördjupa sin kunskap om de olika begrepp som 5

6 använts under kursen gång (t.ex. jättekast/flyttblock, djävulsåker/klapperfält, glo, flada, rullstensås och jättegryta). Vi får också bekanta oss med jättehjorten som levde på mammutstäppen. Figur 14. Från vänster till höger. Konkretisering av bildandet av en De Geer morän. Fotograf: Ida Berg. Vårspel där jordgudinnan befrias ur jungfrudansen. Fotograf: Matilda Holmqvist Det finns ett flertal sagor och sägner kopplade till Kvarkens skärgård och fornlämningar såsom jungfrudanser som lockar till olika sorter av tolkningar, en folktro som ofta har en praktisk underton. Genom dramatiseringar får vi bl.a. träffa Stråkagobbin och se hur det gick för trollskeppet Refanut under dess färd i hopp om guld och rikedom. Fyra marinbiologer från Forststyrelsen besöker denna dag Kummelskär och innan lunchen får vi information om deras arbete med att kartlägga bottnarna i Östersjön. Efter lunchen väntar några minuters båtfärd till Krokskär där Carina Rönn berättar om den väl bevarade kompassrosen och jungfrudansen som tros vara från Jungfrudanser påträffas längs hela det finska och svenska kustlandskapet och det har spekulerats mycket om varför de byggdes. Efter denna rundtur blir många ivriga att i framtiden bygga junfrudanser tillsammans med sina elever. Väl tillbaka på Kummelskär får deltagarna till uppgift att tillverka världsarvssymboler. En symbol som kännetecknar Kvarken, det som vi vill bevara och föra vidare till eleverna. Figur 15. Från vänster till höger. Världsarvssymbolen är en fyrkant med en ring runtom. Ringen föreställer jorden/naturen och fyrkanten det som människan byggt upp. Deltagarna använde sig av naturmaterial, järntråd och garn för att tillverka sina. Fotograf: Ida Berg 6

7 Världsarvsundervisningen ger eleverna kunskap om områdets historia, dess unika egenskaper och möjliga hot mot världsarvets integritet men även vilka möjligheter världsarvet kan ge. Eleverna ska ha möjlighet att reflektera och diskutera innebörden av ett världsarv, hur man vårdar, förvaltar och bevarar det inför kommande generationer. Det övergripande målet med kursen var att i samband med att deltagarna fick stärka sin kunskap reflektera över undervisning i och om Kvarkens skärgård. Världsarvsundervisningens mål Kunskapsmässiga mål Målet är att sprida kunskap till eleverna om världens natur- och kulturarv som uttryck för beständighet i en snabbt föränderlig värld. Eleverna identifierar begrepp som hör ihop med natur- och kulturarv och känner till de viktigaste informationskällorna och kanalerna för kunskapssökning. Eleverna känner till huvuddragen i mänsklighetens historia och kan se sambandet mellan naturens och kulturens samverkan och beroendeförhållanden i mänsklighetens utvecklings historia. Eleverna utvecklar sin förmåga att förstå orsakssammanhang. Praktiska mål Målet är att öva elevens förmåga att granska och kartlägga gångna tiders händelser samt deras verkningar. Eleven kan självständigt använda informationskällor och samla kunskap genom att utnyttja museer och andra dokumentationskanaler. Eleven kan diskutera öppet och beakta olika aspekter när han eller hon bildar sin egen åsikt. Eleverna är ivriga och har färdigheter att arbeta till förmån för objekt och fenomen i miljön som ska skyddas. Mål som hänför sig till värden Målet är att uppmuntra eleverna att uppskatta sin egen kultur och sitt eget lands historia och natur. Eleven tillägnar sig en respekterande attityd gentemot olika nationer och kulturer. Eleven tillägnar sig en solidarisk attityd och förstår sitt eget ansvar när det gäller vården av världens natur- och kulturarv Föreningen för Kulturarvsfostran rf. Under torsdagskvällen har vi turen att få besök av tre män som ringmärker havsörnsungar. Skyddet av havsörnen är ett av WWF:s mest lyckade räddningsuppdrag och det är intressant att ta del av deras kunskap om en av karaktärsarterna i Kvarkens skärgård. 7

8 Fredag (29.5) På fredag är det dags för hemfärd och vi avslutar med utvärdering och genomgång vid Åbo Akademi. Under veckan har deltagarna fått många nya intryck och insikter om det unika naturarvet. I utvärderingen framkommer önskemål om en kurs på den svenska sidan av världsarvet, vid Höga Kusten, vilket vore önskvärt efter det lyckade samarbetet med Umeå och Tromsø universitet under denna kurs. Figur 16. Det var ett gäng ivriga världsarvsambassadörer som tog farväl av varandra innan det annalkande sommarlovet. En s.k. doftcocktail med de sista sinnesupplevelserna fick avsluta vistelsen på Kummelskär. Fotograf/cocktail: Malin Flemming-Nyman Ett stort tack riktas till mina nordiska kollegor, Anders Berg och Andy Stortland och till Anita Storm som med sin expertis förgyllde kursinnehållet. Carina Rönn som tog väl hand om oss vid Kummelskär förtjänar också ett stort tack. Ytterligare vill jag tacka Anders Myntti och Jarl Nystrand, för era uppskattade guidningar samt alla deltagare för ert engangemang. Denna kurs gav mersmak! Kursen hade inte varit möjlig utan våra finansiärer; Svenska Kulturfonden och Aktiastiftelsen i Vasa. Tack! Vasa, augusti 2015 Ida Berg 8