Nya avfallsfraktioner från små avlopp Kretslopp och omhändertagande RAPPORT 2008:15 ISSN

Transkript

1 Nya avfallsfraktioner från små avlopp Kretslopp och omhändertagande RAPPORT 2008:15 ISSN

2

3 Förord Utvecklingen inom området små avlopp ökar behovet av att organisera system för återföring av avloppsfraktioner från enskilda avloppsanläggningar. Ansvaret för detta ligger hos avfallsansvariga i kommunerna. Mycket snart kommer frågan att aktualiseras i de flesta av landets kommuner. I första hand hanteras frågor om små avlopp av miljökontoren och i vissa fall av VA-huvudmannen. Det finns därför ett behov för avfallssektorn att identifiera och föreslå möjliga vägar att lösa hanteringen på ett effektivt och hållbart sätt. Malmö september 2008 Håkan Rylander Ordf. Avfall Sveriges Utvecklingskommitté Weine Wiqvist VD Avfall Sverige 1

4 Författarnas förord Denna rapport redovisar resultat från ett projekt som genomförts inom ramen för Avfall Sveriges utvecklingsmedel under Projektet är genomfört av en grupp bestående av Anna Richert Stintzing, Richert Miljökompetens, Mats Johansson, VERNA Ekologi, samt Janne Furumo och Linda Irebrand, FIA AB. Huvudförfattare av rapporten är Anna Richert Stintzing. En referensgrupp har knutits till projektet, bestående av Per Nilzén, Avfall Sverige; Christina Holback, Avfallsansvarig i Mora; Peter Aarsrud, Kretsloppskontoret Göteborg; Peter Wenster, Sveriges Kommuner och Landsting samt Johan Ekselius, Lantbrukarnas Riksförbund. Referensgruppens uppgift har varit att medverka i workshopen, samt ge synpunkter på projektets upplägg och innehåll i rapporten. Vi vill tacka alla som har bidragit till projektet: deltagare på workshopen, referensgruppen och alla som lagt tid på att besvara webbenkäten. Utan er medverkan hade vi inte kunnat genomföra projektet. Stockholm, // Författarna 2

5 Innehållsförteckning 1. Inledning Nya krav på små avlopp skapar nya typer av hushållsavfall Syfte Vilka avloppsfraktioner är hushållsavfall?...5 Traditionella avloppsfraktioner från enskilda avlopp...6 Avloppsfraktioner från nya tekniklösningar Vad styr arbetet med hantering av avfallsfraktioner från små avlopp? Hur har kommuner löst omhändertagandet av avloppsrelaterade avfallsfraktioner? Enkät om avfallsansvarigas syn på nya avloppsrelaterade avfallsfraktioner Metod Resultat...10 Fråga 2 - Återföring av avloppsfraktioner till odlad mark Fråga 3 - Kommunens avfallsplan...12 Fråga 4 - Ansvaret för avloppsrelaterade avfallsfraktioner...12 Fråga 5 - Miljökontorets roll...13 Fråga 6 - Hur berör denna fråga den egna verksamheten framöver?...13 Fråga 7 - Information som stöd till kommunerna i denna fråga Workshop: avfallsansvarigas syn på problematiken med nya avloppsrelaterade avfallsfraktioner Genomförande Resultat Diskussion - prioriterade frågor Kunskapsstöd för avfallshandläggare Politisk förankring Lantbruket som samarbetspart Regionala samarbeten Marknaden för avloppslösningar Arbetsmiljö och hygien Slutsatser från projektet Svar på projektets övergripande frågeställningar Förslag till aktiviteter...21 Kommunal - lokal nivå...21 Regional nivå...21 Nationell nivå Lästips...23 Bilaga 1. Kommunala exempel på omhändertagande av avloppsrelaterade avfallsfraktioner...25 Bilaga 2. Enkät om nya avfallsfraktioner

6 4

7 1. Inledning 1.1. Nya krav på små avlopp skapar nya typer av hushållsavfall I Sverige finns idag ca enskilda avlopp varav kanske så mycket som en tredjedel enligt Naturvårdsverket är i behov av omedelbara åtgärder. Under de senaste åren har huvudsakligen traditionell teknik i form av slamavskiljning följt av infiltration eller markbädd tillämpats vid åtgärdande av enskilda avlopp. Under 2006 kom Naturvårdsverkets allmänna råd för små avloppsanläggningar ut. Dessa ger vägledning till kommunernas miljökontor i hur krav kan ställas vid åtgärdande av enskilda avlopp. Kraven bör numera formuleras som funktionskrav, vilket gör att teknikutveckling nu slår igenom på marknaden och att en rad nya tekniklösningar byggs runtomkring i landet. Utöver infiltration och markbädd samt sluten tank byggs olika typer av minireningsverk, filterbäddar och fosforfällor som fångar fosfor, samt kretsloppslösningar som urinsortering etc. Detta, tillsammans med det faktum att Naturvårdsverket i de allmänna råden pekar ut kommunen som ansvarig för att etablera system för hantering och återföring av avloppsfraktioner till odlad mark, gör att kommunerna ställs inför nya utmaningar. Flera av dessa träffar avfallshuvudmännen, och föreliggande rapport diskuterar hur man kan stödja kommunens avfallsansvariga i dessa frågor Syfte Syftet med projektet är att identifiera i vilken omfattning de nya avfallsfraktioner som kommer från små avlopp påverkar kommunernas avfallshantering och visa på möjliga vägar för kommunerna att på ett effektivt och hållbart sätt lösa organisation och ansvarsfördelning för denna fråga Vilka avloppsfraktioner är hushållsavfall? Detta projekt inriktas på avloppsfraktioner från små avlopp vilka klassas som hushållsavfall och som kommunen har ansvar för att hantera. Fokus är i första hand på organisatoriska, juridiska och ekonomiska aspekter. Avsikten är inte att beskriva tekniska lösningar för insamling och behandling av fraktionerna. Detta finns redan beskrivet i andra publikationer och sammanhang, och kan när ansvarsfrågan är klar ofta lösas med den kunskap och erfarenhet som avfallsansvariga besitter. Ett axplock av publikationer finns sammanställda i lästips i slutet av denna rapport. Därför kommer följande text inte att beskriva de tekniska lösningarna, utan snarare vilka avfalls-/avloppsfraktioner som är aktuella, och kort om deras egenskaper. Naturvårdsverkets vägledning om definitionen av hushållsavfall anger följande: Latrin och toalettavfall från enskilda anläggningar är hushållsavfall. Detsamma gäller slam från hushållens slambrunnar. Om avfallet uppstår i en anläggning som behandlar latrin eller toalettavfall från flera olika fastigheter bör det inte anses komma från hushåll i de fall anläggningen är stor, tekniskt komplex eller på annat sätt skiljer sig från en anläggning avsedd för enstaka hushåll. I de fallen kan inte avfallet heller anses som därmed jämförligt. Denna definition ger inte en heltäckande bild av vilka avloppsrelaterade avfallsfraktioner som kan bli aktuella för avfallshandläggaren. 5

8 I Naturvårdsverkets handbok om små avlopp till de allmänna råden NFS 2006:7 om små avloppsanordningar vilken ges ut sommaren 2008 definierar man att avloppsfraktioner vilka normalt töms eller byts ut med en periodicitet under fem år är att betrakta som hushållsavfall. Sker utbytet mindre frekvent än vart femte år så är det att betrakta som ett verksamhetsavfall vilket fastighetsägaren/verksamhetsutövaren själv ansvarar för. Traditionella avloppsfraktioner från enskilda avlopp Latrin från olika typer av torrtoaletter är en vanlig fraktion vilken i de flesta kommuner tydligt regleras och styrs av renhållningsordning och lokala hälsoskyddsföreskrifter. I hög grad sker hantering i form av lokalt omhändertagande på den egna fastigheten vilken kräver dispens från eller anmälan till den lokala miljömyndigheten. Hanteringen av denna fraktion är inte alltid helt problemfri men det utvecklas nu runt omkring i landet nya koncept för insamling och behandling av latrin vilka kan vara intressanta för kommuner med stora mängder fritidshus med latrinhämtning. Slam från slamavskiljare samlas in från hushållen. Innehållet av näringsämnen är litet oavsett om det är ett blandat avloppsvatten eller ett BDT-vatten som behandlas, särskilt om man jämför med halten av föroreningar. Dessutom krävs någon form av behandling/hygienisering för att reducera smittriskerna från slamavskiljare till vilka toaletter är anslutna. Denna fraktion är mindre intressant att återföra till odling ur växtnäringssynpunkt. Vanligare är antagligen att materialet förs till kommunala reningsverket för rening men det finns på många ställen etablerad organisation och system för återföring till odlad mark t ex energigrödor. Infiltration eller markbädd är de vanligaste formerna för rening av enskilda avlopp i Sverige. När en infiltration eller markbädd ska bytas ut eller förnyas så behöver man ta hand om materialet som legat i bädden. Sand eller material som har legat i en infiltration eller i en markbädd i mer än fem år kan alltså preliminärt inte betraktas som ett hushållsavfall, utan som ett verksamhetsavfall vilket fastighetsägaren/verksamhetsutövaren ansvarar för. Normalt kan detta material hanteras på fastigheten eller på annat sätt. Det krävs emellertid en dialog med miljömyndigheten kring denna typ av hantering på samma sätt som latrin etc. Slutna tankar för klosettvatten är också en relativt vanlig lösning för de enskilda avloppen. Näringsinnehållet i materialet beror till största delen på vilken mängd spolvatten som toaletten använder. Intresset för att återföra denna fraktion till odlad mark ökar nu på flera håll i landet, se bland annat exempel i bilaga 1. Avloppsfraktioner från nya tekniklösningar Minireningsverk blir allt vanligare i Sverige. Dessa kan installeras för enskilda hushåll eller gemensamma lösningar. I reningsverken bildas normalt ett kemfällt slam som ska tömmas med regelbundna intervall, ofta 2-3 gånger per år. Skillnaden mot slam från slamavskiljare är att denna fraktion innehåller mer fosfor i förhållande till föroreningar i materialet. Slammet är intressant som gödselmedel och det kan också användas som jordförbättringsmedel. Det krävs en behandling eller hygienisering för detta material på samma sätt som för slam från slamavskiljare och klosettvatten från sluten tank. 6

9 Kemfällt slam erhålls också ur system där en fällningskemikalie tillsatts i avloppssystemet i syfte att fälla ut fosfor. Slammet fälls ut och samlas upp i slamavskiljaren, och kan efter behandling återföras till lantbruket på samma sätt som beskrivits för kemfällt slam ovan. I allt fler minireningsverk finns numera slamavvattning som en integrerad del vilket gör att fastighetsägaren själv ges möjlighet att hantera/kompostera slammet vilket gör att slamtömningen inte ses som nödvändig. Detta kräver emellertid tillstånd/dispens för lokalt omhändertagande vilket är viktigt att uppmärksamma. Vidare är det så att de flesta minireningsverk är relativt komplicerade och ganska små installationer med mycket teknik vilket gör det svårt och ibland till och med vanskligt att tömma för avfallsentreprenören. Ett sätt att hantera avloppsvattnet för att fånga fosfor är att antingen anlägga en filterbädd med material som fångar fosfor eller att som en del i avloppsanläggningen ha en s k fosforfälla vilket är en behållare/kassett med filtermaterial. Det finns olika typer t ex i form av granuler och Leca-liknande material på marknaden. Alla dessa är kalk-, aluminium och järnhaltiga material vilka fångar eller binder in fosfor. Dessa mättas efter ett tag och behöver bytas ut med jämna mellanrum för att reningen ska bibehållas. Enligt tillverkare av denna sorts lösningar kan bädden tömmas vartannat år, detta beror dock på belastning. Materialet kan återföras till lantbruket men det saknas erfarenheter av materialet varför marknaden avvaktar. Källsortering innebär att man skiljer ut hela eller en del av toalettfraktionen från övrigt avloppsvatten och samlar upp det för sig. Latrinhantering är en typ av källsortering. Att avskilja t ex urin eller separat hantera klosettvattnet underlättar återföring till åkermarken eftersom man får ett mycket rent gödselmedel i en mycket mindre volym än om man blandar allt avloppsvatten och behandlar det gemensamt. Exempel på källsorterande avloppssystem är urinsortering samt separat uppsamling av svartvatten/klosettvatten vilket redan nämnts ovan. För båda dessa system måste en rening byggas för att hantera resterande avloppsvatten från bad/dusch, disk och tvätt vilken ofta innehåller en slamavskiljare vilken producerar ett s k BDT-slam och ev markbädd/infiltration Vad styr arbetet med hantering av avfallsfraktioner från små avlopp? Det finns ett antal styrdokument och mål som påverkar hanteringen av avloppsrelaterade avfallsfraktioner. Det är huvudsakligen Miljöbalken som styr både arbetet med små avlopp och avfallshanteringen i kommunen. Juridiska texter som används är t ex: Miljöbalken med underliggande författningar. I miljöbalken ställs krav på kretslopp samt hög reduktion av näringsämnen. Dessutom anges att fastighetsägaren är verksamhetsutövare, och därmed ansvarig för att ha kunskap om anläggningens funktion och drift. Om avfallet uppstår i en anläggning som behandlar toalettavfall från flera fastigheter bör det klassas som icke hushållsavfall i de fall anläggningen är stor, tekniskt komplex eller på annat sätt skiljer sig från en anläggning avsedd för enskilda hushåll. Se vidare nedan, under punkten som rör Naturvårdsverkets vägledning till definitionen av hushållsavfall. 7

10 En underliggande riktlinje är Naturvårdsverkets Allmänna Råd 2006:7 som formulerar funktionskrav på avloppsanläggningar. Dessutom anges i de allmänna råden att Kommunen bör skapa förutsättningar för att hushållsavfall som utgörs av avloppsfraktioner nyttiggörs, exempelvis genom att inrätta system för insamling, behandling och lagring samt överlåtelse till jordbrukare, eller genom att vägleda om nyttjande på den aktuella fastigheten med vidmakthållande av hygien och minimering av potentiell smittspridning. Kommunernas avfallsföreskrifter. Kommunernas avfallsföreskrifter reglerar insamling av slam, latrin med mera från enskilda avloppsanläggningar. Kommunernas lokala hälsoskyddsföreskrifter tar upp regler för inrättande av avloppsanordning på den egna fastigheten. Lagstiftning omkring transport, lagring och spridning av avloppsfraktioner. Till de juridiska texterna kommer mindre bindande styr- och måldokument som t ex: 60%-målet dvs miljömålet att till 2015 skall 60% av fosfor i avlopp återföras till produktiv mark varav minst hälften till åkermark. Detta ligger under miljömålet God Bebyggd Miljö, delmål kretslopp av fosfor. I texter som hör till målet anges inte om detta specifikt avser avloppsfraktioner från enskilda avlopp eller större avloppssystem. Naturvårdsverkets vägledning till definitionen av hushållsavfall. I denna vägledning berörs avloppsfraktioner till mycket liten del, och företrädelsevis de traditionella fraktionerna som latrin, toalettavfall och slam från enskilda avlopp. Kommunernas avfallsplaner. Dessa är vägledande för hur avloppsfraktioner ska hanteras, och i och med att de är politiskt förankrade dokument så ger de starka incitament att genomföra återföring om detta är angivet. EUs Avfallshierarki. I Avfallsdirektivet från EU presenteras en avfallshierarki som anger att man i första hand ska arbeta för att förhindra uppkomsten av avfall. Därefter bör man se till att avfallet återanvänds, därefter återvinns i form av energi eller material, samt i sista hand, deponeras Hur har kommuner löst omhändertagandet av avloppsrelaterade avfallsfraktioner? Den största delen av avloppsrelaterade avfallsfraktioner som hanteras är slam från slamavskiljare och slam från slutna tankar. Detta går oftast till kommunala reningsverk för behandling. Normalt tas ersättning för detta ut av VA-bolaget/teknisk förvaltning. I vissa reningsverk är detta en enkel hantering som kan regleras med ersättning för mängd levererad avloppsfraktion, i vissa reningsverk medför detta externslam störningar i reningsprocessen och därmed sämre funktion på reningen. Bristande kapacitet i reningsverken kan begränsa möjligheterna till mottagandet av avloppsfraktioner från enskilda avlopp. I utvecklingen med nya avloppsrelaterade avfallsfraktioner så finns det ett antal kommuner som har skapat system för återföring av dessa fraktioner till lantbruket. Ett exempel är Tanum, där källsorterad urin samlas upp av lantbruksentreprenörer och återförs till odlad mark, ett annat exempel är Lund där 8

11 klosettvatten används för att bevattna energigrödor. Flera exempel finns beskrivna i bilaga 1. Denna sammanställning pekar på att det finns en stor spännvidd i vilken kunskap, vilka politiska uppdrag samt vilket intresse kommunernas avfallshuvudmän har i denna fråga. Å ena sidan finns kommuner vilka inte ens uppfattat frågan som aktuell, å andra sidan finns det kommuner vilka sedan flera år har löst hantering och avsättning antingen som en följd av politiska beslut eller som en del av den löpande verksamheten. 9

12 2. Enkät om avfallsansvarigas syn på nya avloppsrelaterade avfallsfraktioner 2.1. Metod En enkät skickades till samtliga landets kommuner för vidare befordran till avfallshandläggaren. Adresslistan erhölls från Avfall Sverige, och kompletterades med adresser till kommunerna från deras respektive websidor. Brevet som skickades återfinns i bilaga 2. Brevet gick ut i december I brevet fanns en länk till ett webbaserat enkätverktyg där handläggaren kunde svara på åtta frågor som rör kommunens hantering av avloppsrelaterade avfallsfraktioner. Frågorna återfinns i sin helhet i bilaga 2, och svar i form av kommentarer i bilaga 3. Två veckor efter senaste svarsdatum stängdes enkäten, och resultaten bearbetades. I korthet lyder frågorna som följer: 1. Kontaktuppgifter 2. För vilka av följande avlopp- och avfallsfraktioner finns det i din kommun system för återföring till odlad mark? 3. Berörs frågan om återföring till lantbruket av avloppsfraktioner från små avlopp i er avfallsplan? 4. Vem/vilken funktion inom er kommun har ansvar för frågan om återföring av avloppsfraktioner från små avlopp? 5. Har Miljökontoret i din kommun kontaktat er för diskussion om återföring av fraktionerna ovan? 6. På vilket sätt kommer de små avloppen beröra kommunens avfallshantering under de närmaste tre åren? 7. Är ni intresserade av att medverka i en workshop om denna fråga? En workshop planeras till mars 2008, och inriktas på att utifrån fallstudier och föredragningar från nationella aktörer diskutera frågan om hur kommunens avfallsansvariga kan arbeta med frågan om återföring av avloppsrelaterade avfallsfraktioner. 8. Kontaktperson för dessa frågor i kommunen, om det är någon annan än dig själv: 2.2. Resultat I följande avsnitt presenteras de viktigaste resultaten av enkäten som sammanställts under våren Materialet i sin helhet är sammanställt i en excel-fil som finns som underlagsmaterial men som inte inkluderas i denna rapport. Enkäten ger ett bra underlag för diskussion och slutsatser i och med den höga andelen svarande. Antalet personer som lämnade svar på enkäten var 211 st. Från nio kommuner och ett kommunalt bolag lämnades dubbla svar, så svaren representerar 201 svarande kommuner eller kommunala bolag. Om man räknar ihop kommunerna som är representerade genom sina bolag så har frågan nått till 213 kommuner. Om man beaktar att det finns 290 kommuner innebär detta att 73% av landets kommuner är representerade i svaren på enkäten. 10

13 När det gäller befattning på de som har svarat, så har 45% angivit att de arbetar i avfallssektorn inom kommunen. Fyra % av de svarande har angivit att de arbetar inom VA, och 17% har angivit blandade befattningar som t ex gatuchef eller teknisk chef. Elva procent av de svarande har angivit att de arbetar på miljöförvaltningen i kommunen. 23% har givit svar som inte går att klassificera enligt enhet, t ex assistent, handläggare etc. Fördelningen ovan är förvånande eftersom fråga uttryckligen ställdes till avfallshandläggaren, men tyder på att man inom många kommuner inte har sett detta som en avfallsfråga, alternativt att man inte har en klar ansvarsfördelning för denna fråga. Fråga 2 - Återföring av avloppsfraktioner till odlad mark På frågan om vilka avlopp- och avfallsfraktioner som det finns system för återföring till odlad mark för, i kommunen, så har vi räknat bort de som har svarat dubbelt vilket innebär att svaren gäller antal kommuner, dvs % av kommunerna, dvs 18 kommuner, har svarat att de har system för återföring av urin. 86% har svarat nej, och 5% har svarat vet inte. För latrin är motsvarande siffror 11 %, 87 % och 2 %. Resultatet presenteras i figur 1. Figur 1. Andel av svarande kommuner som angivit att de har system för återföring av respektive avfallsfraktion. Ur denna tabell kan man utläsa att kommuner som svarat ja framförallt har system för de traditionella fraktionerna slam från avloppsreningsverk, trekammarbrunnar samt till viss del, matavfall. Mycket få kommuner har system för omhändertagande av t ex filterbäddsmaterial, och där är även stapeln för vet ej hög, liksom för kemfällt slam. Svaren från kommuner som skrivit kommentarer har i hög grad pekat på okunskap om de olika fraktionerna som avses i enkäten. Dessutom är man ibland skeptisk till hur den egna organisationen fungerar, t ex: Att det finns system säger inte att allt material verkligen går till odlad mark, för det gör det inte. 11

14 Fråga 3 - Kommunens avfallsplan På frågan om kommunens avfallsplan berör återföring av avloppsfraktioner från små avlopp svarade 33 % av kommunerna, dvs 67 st, ja, och 67% svarade nej. Det är markant högre andel av de som har svarat att de berör frågan i avfallsplanen som även har svarat att de har system för återföring av en eller flera av fraktionerna. Man bör observera att de som svarar ja här kanske bara har system för återföring av t ex latrin, vilket inte är helt ovanligt, eller trekammarbrunnslam. Figur 2. Andel av svarande kommuner som har angivit att kommunens avfallsplan berör återföring av avloppsfraktioner som små avlopp. Merparten av kommunerna har alltså inte tagit upp dessa frågor sin avfallsplan vilket är en viktig notering eftersom det enbart är ett mindre antal kommuner vilka inte alls eller i mycket liten omfattning hanterar avloppsfraktioner från små avlopp. Fråga 4 - Ansvaret för avloppsrelaterade avfallsfraktioner Frågan om var i kommunen som ansvaret för avloppsrelaterade avfallsfraktioner ligger har visat sig ge intressanta svar. Om man ser till hela materialet, så har endast 19 % av de svarande kommunerna angivit att frågan ligger hos avfallsnämnden eller förvaltningen. 39 % har svarat att miljösidan inom kommunen har ansvaret, och 42 % att frågan ligger hos VA-nämnden eller förvaltningen. Om man bryter ut de som har svarat som kommer från avfallssidan eller som har blandade befattningar med avfall och VA, så ser bilden precis likadan ut. 22% av de svarande med bakgrund i avfallssektorn svarade att det är avfallssektorns fråga. 39% av denna grupp tyckte att frågan ligger hos miljösidan, och 40% svarade att frågan ägs av VA-sektorn. För de nio kommuner eller bolag som svarade dubbelt, så gav tjänstemännen olika svar i fem av fallen, även det pekar på en otydlighet i den egna organisationen. 12

15 Figur 2. Vem/vilken funktion inom er kommun har ansvar för frågan om återföring av avloppsfraktioner från små avlopp? Svaret gäller andel av de svarande kommunerna. Svaren på denna fråga tydliggör att ansvarsfördelningen inom kommunerna för hanteringen av avloppsrelaterade avfallsfraktioner är oklar. Oavsett vilken del i kommunen man arbetar i så tyder svaren och kommentarerna på att man gärna vill lägga ansvaret på VA eller miljö trots att det att avloppsfraktionerna från små avlopp är ett avfallsansvar. Fråga 5 - Miljökontorets roll I många fall är det miljökontoren som först möter den enskilda fastighetsägaren, i och med att de nu har en pågående satsning på tillsyn och förbättring av avloppen. Om man sorterar bort de svar där det är miljökontoret själv som har svarat, så säger 27% av de återstående 187 kommunerna, att miljökontoret redan har kontaktat dem i frågan om återföring av avloppsrelaterade avfallsfraktioner. Fråga 6 - Hur berör denna fråga den egna verksamheten framöver? Frågan om på vilket sätt små avlopp kommer att beröra verksamheten under de närmaste åren har fått de svarande att bre ut sig i text. Även här visar svaren på en bredd i förståelse för problematiken. Många svarar med innebörden att de inte vet hur utvecklingen kommer att påverka verksamheten. Andra har full koll på att frågan är viktig och påverkar verksamheten. Läs mer svar i bilaga 3. De (Antalet enskilda avlopp, Förf anm.) ökar i antal. Vi måste tillsammans skapa bättre hämtningsrutiner, samt förbättra mottagningen. Det vet jag inte i nuläget. För att få ett helhetsgrepp vad som kan göras i framtiden behövs det börjas göra inventeringar av enskilda avlopp nuvarande funktioner samt utvärdera miljöbelastningar samt vidga sig för nya tekniker 13

16 Osäkert, saknar kunskap om nuvarande och kommande krav angående små avlopp Fråga 7 - Information som stöd till kommunerna i denna fråga Det blev ett starkt gensvar på frågan om fortsatt information i denna fråga. Endast 11% av de svarande angav att de inte var intresserade av mer information i denna fråga. Figur 3. Många kommuner angav att de gärna vill veta mer om frågan om avloppsrelaterade avfallsfraktioner. Intresset bland kommunerna för att fortsätta att utveckla sitt arbete i denna fråga verkar finnas. 32 % av de svarande kommunerna, dvs 67 st, svarade att de vill medverka i en workshop planerad till mars 2007, 11 % svarade att de inte är intresserade av mer information, och 57 % svarade att de inte vill medverka men att de gärna vill bli informerade om projektets resultat. 14

17 3. Workshop: avfallsansvarigas syn på problematiken med nya avloppsrelaterade avfallsfraktioner 3.1. Genomförande Den 7 april 2008 genomfördes en workshop riktad till ett tiotal utvalda kommuner. Deltagarlista och program återfinns i bilaga 4. Workshopen genomfördes i Linköping, hos Tekniska Verken. Syftet var att diskutera frågan om avloppsrelaterade avfallsfraktioner med avfallshandläggare och andra aktörer. Avfallshandläggarna erbjöds också att ta med en kollega som arbetar med frågan, vilket gjorde att även miljöhandläggare var representerade på workshopen Resultat Under workshopen presenterades ett antal kommunala exempel som underlag för diskussionen. Dessutom medverkade LRF med presentation om lantbrukets roll, samt konsultföretaget Biototal som arbetar med förmedling av gödselmedel inom lantbruket, med inriktning på samhällets restprodukter. I inledningen till workshopen gavs en introduktion till området små avlopp samt ett underlag i form av fakta om aktuella avloppsfraktioner. Under workshopen lyfte deltagarna efter gruppdiskussioner framförallt fram följande frågor: Brist på kunskap hos avfallshandläggare i frågan om små avlopp Behov av samarbete mellan förvaltningar i denna fråga Behov av erfarenhetsutbyte och lärande av goda och dåliga exempel Flera av medverkanden i workshopen reflekterade över att de inte idag har kunskap om de avloppsfraktioner eller avloppssystem som är aktuella, och hur de påverkar den egna verksamheten. Kompetensutveckling i denna fråga efterlystes, liksom exempel på goda erfarenheter för att leda verksamheten framåt. Regionala träffar liksom nätverk där både företrädare för VA och avfall ingår var efterfrågat. Ett förslag lyftes under workshopen, att skapa ett forum för erfarenhetsutbyte mellan kommuner i frågan om kretslopp av små avloppsfraktioner. I detta forum har Avfall Sverige en naturlig roll. Branschorganisationen för VA-verk och bolag bör bjudas in till ett sådant forum. Andra frågor som lyftes i diskussionerna var: Potentialen för kretslopp inom lantbruket: lantbruket som mottagare av avloppsfraktioner och entreprenör på affärsmässig grund Upphandling som redskap för att nå nya målgrupper, t ex inom lantbruket. Hur inkluderar man nya avloppsfraktioner i avfallsupphandling, och hur förhåller man sig till entreprenaden i detta sammanhang? LRF och Biototal presenterade potentialen i det svenska lantbruket, både som mottagare av avloppsfraktionerna och som entreprenör för omhändertagande av avloppsfraktionerna. Om avloppsfraktio- 15

18 nerna är källsorterade, rena samt det finns rutiner för hygienisering och säkerhet så kan det finnas ett intresse hos lantbruket att ta emot avloppsfraktionerna. En förutsättning är att det kan ske på affärsmässiga grunder, med stabila avtal och en långsiktig vilja till samarbete och kommunikation mellan kommun och lantbruk. LRFs kommungrupper är en logisk motpart i detta sammanhang. Behov av att samordna kundregister mellan miljö, VA och avfallssidan i kommunen. Flera kommuner lyfte frågan om antalet kunder som man har i kommunen för hämtning av avloppsfraktioner. Vid en snabb förfrågan bland de närvarande där både miljösidan och avfallssidan var representerade visade det sig att man har olika uppfattning om antalet kunder, dvs antalet hämtningsställen för avloppsfraktionen. Miljökontoret har register på alla enskilda avlopp med tillstånd eller som anmälts eller hittats i samband med inventeringar. Avfallsansvarig eller tekniska kontoret har register på alla abonnenter för hämtning av trekammarbrunnslam, slutna tankar eller latrin. Dessa register stämmer inte alltid överens då det kan förekomma sk svarttömning, dvs att fastighetsägaren anlitar oseriösa entreprenörer som hämtar avloppsfraktionen och antingen tömmer okontrollerat i kommunens avloppsnät eller gör av med fraktionen på annat håll. Det efterlystes en genomlysning av detta problem och samarbete mellan förvaltningarna för att korrekt identifiera potentiella abonnenter för avfallsavdelningens tjänster. Tekniska lösningar som t ex avvattnande fordon för tömning av trekammarbrunnar. Dessa fordon nämndes som förslag på lösningar som kan underlätta för avfallsavdelningar när det gäller området avloppsfraktioner. Man ansåg att transporten av utspädda avloppsfraktioner är ohållbart ekonomiskt och miljömässigt, därför finns det ett behov av att utveckla metoder för hämtning av avloppsfraktionerna. 16

19 4. Diskussion - prioriterade frågor I detta avsnitt utvecklar vi några av de prioriterade frågor och områden som identifierats i sammanställningen av enkäten samt under diskussionerna på workshopen Kunskapsstöd för avfallshandläggare Det främsta resultatet av projektets aktiviteter är insikten att kommunala avfallshandläggare behöver stöd i denna fråga. Kännedomen om ansvaret för avloppsrelaterade avfallsfraktioner är dålig. Avloppsfraktioner från enskilda hushåll klassas som avfall enligt miljöbalken, men denna kunskap är inte väl förankrad i kommunerna, framför allt inte hos de förvaltningar som berörs direkt, dvs avfall eller tekniska förvaltningar. Flertalet enkätsvar pekar på behovet av att etablera dialog och samarbete mellan förvaltningarna eftersom kompetens när det gäller avloppsfraktioner ofta ligger hos VA-avdelningen, och eftersom miljöavdelningen oftast möter kunderna när de ska förelägga om åtgärder på avloppen. Miljöavdelningen har svårt att arbeta för kretsloppssystem hos fastighetsägare utan att avfallsavdelningen engagerar sig i insamlingen av avloppsfraktionerna. Det finns många kommuner som faktiskt genomför återföring av avloppsfraktioner, som gör det i det tysta. Enkäten visade på flera aktiviteter som var okända för författarna av denna rapport, som inte kommunicerats ut till en bredare publik. En slutsats är att det finns behov av presentation och förmedling av goda exempel från kommunernas pågående arbete som kan underlätta för andra som vandrar samma väg. Upphandling kan bli ett redskap för att öppna upp för nya sätt att hantera flöden av avloppsfraktioner. Vanligtvis går ju det mesta av avloppsfraktionerna till reningsverket men när man handlar upp tjänster för hantering av avfall kan nya aktörer komma in i bilden. Kommunerna behöver bli duktigare på att gå ut och upphandla behandlingstjänster, vilket kan öppna för nya företagsidéer. Avfallsplanen är ett redskap som bättre kan användas i arbetet med omhändertagande av avloppsrelaterade avfallsfraktioner. I avfallsplanen bör det förtydligas vilka avloppsfraktioner som kommunen har ansvar för, samt hur kommunen avser att ordna omhändertagandet Politisk förankring Till viss del är frågan om avloppsfraktioner för avfallssektorn en politisk fråga. Vad vill politikerna med dessa fraktioner, vilka målsättningar kan man sätt upp, och hur långt ska man ha ambitionen att föra olika fraktioner i kretslopp? En stor del av arbetet med att omhänderta avloppsrelaterade avfallsfraktioner är gjort om man har en god politisk förankring för frågan i kommunen. Handläggaren sitter med det praktiska genomförandet, men målbilden, visionen kommer från den politiska sfären. I många fall är kunskapen hos politikerna mindre än hos handläggarna, och det finns ett utbildningsbehov i denna fråga. Ett exempel på hur denna typ av kunskapsutveckling kan ske är att man i Linköping redan i samband med Miljöbalkens tillkomst 1998 i Miljö- och hälsoskyddsnämnden tog fram ett underlag som tydliggjorde just ansvaret för insamling och omhändertagande av humanurin från små 17

20 avlopp. Detta medförde att ett principbeslut kring denna ansvarsfördelning sedan togs i tekniska nämnden. Ett annat exempel är Norrköping där man arbetat in ställningstaganden och ansvarsfördelning vad gäller tömning, transport och lagring i sin avfallsplan och även i avfallstaxan Lantbruket som samarbetspart Om avloppsfraktioner från hushåll ska föras i kretslopp är lantbrukare och lantbrukets organisationer nyckelaktörer. Även inom skogsbruket kan avloppsfraktioner vara aktuella som gödselmedel. En av lärdomarna från workshopen var att lantbruket är intresserade av rena avloppsfraktioner från hushåll, och framför allt de källsorterade fraktionerna som urin och klosettvatten. Under projektets gång har LRF Riksförbund haft årsstämma, och på grundval av en motion från LRF Mälardalen tagit yttrandet att aktivt verka för ett kretslopp av hushållsnära avfallsfraktioner med återföring till åkermark. Det finns också ett intresse från lantbrukets sida i att erbjuda tjänsten som entreprenör för hämtning, lagring och spridning av fraktionerna. Nyckelordet här är affärsmässiga grunder, det behöver finnas avtal och en vilja till långsiktigt samarbete eftersom flera av systemen innebär investeringar i lagring och maskinpark. För kommunens del är det viktigt att ta en tidig kontakt med lantbruket, t ex i form av LRFs kommungrupper, som finns i många av landets kommuner. För lantbrukets aktörer blir det viktigt att lära sig om, och delta i kommunala upphandlingsprocesser. En central fråga för lantbrukets del är kvalitetssäkring. Det behöver finnas säkerställda rutiner för dokumentation, spårbarhet och ansvar för att lantbrukets uppköpare ska acceptera produkterna som är gödslade med avloppsfraktioner. Detta kan bli en kommunal uppgift, att stå för dokumentation och avtal, något som inte borde skapa merarbete utan redan ingår i kommunens rutiner. Ett system för kvalitetssäkring bör utvecklas, i samråd med lantbrukets aktörer i syfte att underlätta återföringen till lantbruket. Normala avtalsfrågor om garantier, försäkring, ersättning och skadestånd bör behandlas i tidiga skeden när det gäller kontakten mellan kommun och lantbruksaktör. Kretslopp innefattar inte bara åkermarken. Medverkande i workshopen framhöll att även skog kan gödslas med avloppsfraktioner. I kommuner med begränsad tillgång till åkermarken kan skogsgödsling bli aktuell, och detta kan kräva ytterligare kunskapsutveckling. Pelletering av slam pågår t ex i Umeå för gödsling av skog. Avloppsfraktioner från enskilda avlopp som förs till reningsverket för pelletering och återföring till åkermark eller skog kan anses återgå till kretsloppet. Det finns frågor som bör besvaras angående denna hantering, t ex transportavstånd, energiåtgång för pelletering, etc. Forskningsprojekt som pågår kommer att kunna ge svar på dessa frågor Regionala samarbeten Det borde även vara intressant att involvera länsstyrelserna i arbetet med miljömål och handlingsplaner kopplat till avfallsplanerna. Hur sker t ex uppföljningen av de regionala miljömålen inom detta område? Och hur förs de nationella miljömålen ned till regional och kommunal nivå? Ett förslag till arbetssätt lyftes fram av en medlem i referensgruppen: I Dalarna samlar man ihop miljömålsarbetet på regional nivå. Det finns en regional avfallsplan, med mål angående återföring av avloppsfraktioner, men inte en enda åtgärd finns inplanerad för att nå dessa mål. Nästa steg blir att ta denna fråga tillba- 18

21 ka till den regionala strukturen och jobba för att få fram regionala åtgärder för återföring av avloppsfraktioner inom ramen för avfallsansvaret Marknaden för avloppslösningar En viktig aspekt är kopplingen till marknaden för de nya toalettsystemen som utvecklas. En snabb teknisk utveckling parallellt med en marknad som innebär att försäljare har direkt kontakt med fastighetsägare kan göra att system utvecklas som inte tar hänsyn till avfallsansvariga inom kommunen och deras önskemål. Miljökontoren har ofta ett ord med i laget eftersom de ska godkänna lösningarna. Men hur tillgodoses avfallsansvarigas behov i denna teknikutveckling? Denna fråga är viktig om man ska se till avfallssektorn. Ett förslag som lyftes fram var att söka efter forum att möta branschen som producerar systemlösningar för enskilda avlopp. Det är inte kommunen som ska utveckla tekniska lösningar, men man har synpunkter på slutprodukten. Tekniska lösningar på tömning som inte fungerar för kommunernas tekniska kontor kan undvikas om man skapar kontaktytor med branschen och återkoppling av synpunkter från avfallsansvariga. Viktigt här är kontakten mellan miljökontor och avfallshandläggare eftersom det är miljösidan som godkänner lösningarna Arbetsmiljö och hygien Arbetsmiljön för avfallspersonal som ska arbeta med avloppsfraktioner måste belysas. Personalen får inte utsättas för risk när det gäller arbetsmiljön, och ett frågetecken från medverkande i workshopen var huruvida det behövs nya riktlinjer för avfallspersonalen vid utveckling av nya hanteringssystem. Det kommer att behövas kompetensutveckling i denna fråga. I ett projekt med inriktning på arbetsmiljö för kretsloppsarbetare framkom att kommunen höll utbildning i arbetsmiljö för sina entreprenörer, och där bör hantering av avloppsfraktioner ingå. Frågan om hygienisering av avloppsfraktioner från enskilda avlopp har studerats i många år i Sverige. Det finns riktlinjer för hygienisering av källsorterad urin samt klosettvatten, och denna fråga bör inte föranleda några stora hinder, bara man följer gällande riktlinjer. 19

22 5. Slutsatser från projektet I detta avsnitt ger vi en samlad bild av slutsatserna i projektet, samt diskuterar vad det innebär på lokal, regional och nationell nivå. Vi svarar också på frågor som inledningsvis ställdes i samband med ansökan till Avfall Sveriges utvecklingssatsning. I stort kan man säga att detta projekt givit en bas för fortsatt arbete inom området avloppsrelaterade avfallsfraktioner Svar på projektets övergripande frågeställningar Hur mycket kommer utvecklingen vad gäller små avlopp påverka kommunernas avfallshantering? Vår slutsats är att avfallshanteringen kommer att påverkas för att kommunerna ska kunna leva upp till omgivningens förväntningar. I vilken utsträckning är svårt att säga, det beror till största delen på hur det ser ut i respektive kommun. Men avloppsfraktioner från hushållen klassas som hushållsavfall och faller därför på avfallshandläggarens bord. I regioner med stor andel omvandlingsområden, där fritidshus blir permanentbostäder ser vi redan att kommunerna har problem när det gäller avloppslösningarna, och i områden där kommunalt VA inte är aktuellt kommer man alltid att ha avloppsfraktioner från enskilda hushåll som ska omhändertas. Utvecklingen på marknaden av nya lösningar ställer krav på ökad kunskap hos avfallshandläggaren. Vad kan man lära av de befintliga exempel som finns i kommunerna vad gäller organisatoriska, juridiska och ekonomiska aspekter av kommunernas hantering av nya avloppsrelaterade avfallsfraktioner? Det finns mycket att lära av de befintliga exemplen på återföring och omhändertagande av avloppsfraktioner. Huvudbudskap att lyfta fram är t ex vikten av förvaltningsövergripande samarbete, politisk förankring samt en tidig kontakt med lantbrukets aktörer. Vilket behov finns av utvecklingsarbete för kommunerna i frågan om nya avloppsrelaterade avfallsfraktioner? Utvecklingsarbetet inom kommunerna gäller framför allt att integrera avloppsrelaterade avfallsfraktioner i styrdokument och planering samt i den löpande verksamheten. Detta kan t ex innefatta nya delar i avfallsplanen, att skapa kontakter med lantbruksaktörer för avsättning av fraktionerna samt att kompetensutveckla tjänstemän och beslutsfattare i frågan. Det finns mycket hög kompetens inom kommunerna så om bara frågan prioriteras kommer man kunna lösa detta på ett effektivt sätt. Erfarenhetsutbyte och lån av goda idéer kan snabba på och förenkla detta utvecklingsarbete. Hur kan de nationella aktörerna stödja arbetet med avloppsrelaterade avfallsfraktioner i kommunerna? Avfall Sverige, som avfallshandläggarnas nationella aktör, kan stödja sina medlemmar i kompetensutveckling i denna fråga, se under förslag till aktiviteter. 20

23 Svenskt Vatten, som är VA-handläggarnas nationella branschorgan, är ansvarig för avlopp inom det kommunala verksamhetsområdet. Det finns tydliga överlappningar i sakfrågan även om Svenskt Vatten huvudsakligen inriktar sig på kommunalt VA i den stora skalan. Kvalitetssäkring av avloppsslam utvecklas för närvarande hos Svenskt Vatten, och det finns mycket att lära av den processen, samt av den VA-tekniska kunskap som organisationen besitter. Naturvårdsverket kan stödja de kommunala aktörerna genom att samordna sig internt i frågan om hantering av avloppsrelaterade avfallsfraktioner och se till att t ex vägledningen för definitionen av hushållsavfall talar samma språk som handboken om små avloppsanläggningar. Dessutom kan Naturvårdsverket bidra genom att ta fram kunskapssammanställningar i frågan, ordna seminarier samt i allmänhet hålla samman denna fråga Förslag till aktiviteter Kommande avsnitt ger tips på aktiviteter på respektive nivå för att föra frågan om avloppsrelaterade avfallsfraktioner framåt. Kommunal - lokal nivå Samråd bör etableras mellan förvaltningarna för avfall, va och miljö, samt även plansidan, i syftet att etablera en förvaltningsövergripande dialog om avloppsrelaterade avfallsfraktioner. Inom kommunen bör man infoga avloppsrelaterade avfallsfraktioner i de kommunala styrdokumenten, såsom avfallsplanen, miljömålen samt VA-planen om en sådan finns. Skapa tillfällen för att informera beslutsfattare i denna fråga. Informationskvällar, studiebesök, skriftlig information är av vikt för att skapa politisk medvetenhet i frågan. Kommunerna bör bjuda in lantbrukets aktörer till en dialog om möjliga lösningar på kretslopp av avloppsrelaterade avfallsfraktioner. Lantbrukets organisationer och företagare bör skaffa kunskap om det som nu händer inom området små avlopp och kretslopp för att kunna bedöma potentialen och affärsmöjligheterna i en växande marknad. Regional nivå De regionala nätverken för avfallshandläggare som finns i landet, t ex STAR, Samsa, Revas, kan med fördel fokusera på frågan om avloppsrelaterade avfallsfraktioner. Studiebesök, seminarium eller att bjuda in experter i denna fråga till de möten som hålls kan föra frågan framåt. Länsstyrelserna har en viktig uppgift att följa upp miljömålen och vad det innebär för kommunernas arbete med avloppsrelaterade avfallsfraktioner. Nationell nivå Etablerande av ett nätverk för kunskapsutveckling omkring enskilda avlopp för kommunernas avfallsavdelningar Stöd till kommuner i kunskapsutvecklingen: seminarium, rapport med goda exempel samt studiebesök och kontaktskapande åtgärder. Avfall Sverige, som branschorganisation, kan t ex genomföra följande aktiviteter: Seminarium om avloppsrelaterade avfallsfraktioner 21

24 Frågan lyfts på höstmöte/regionala träffar Samarbete med regionala aktörer, t ex länsstyrelser för att ordna regionala seminarier som kan bli starten på regionala samarbetsfora Artiklar i fackpressen samt Avfall Sveriges egna publikationer Påbörjande av Goda Exempelsamlingen i samarbete med t ex LRF, Svenskt Vatten Medverka i utvecklingen av kvalitetssäkringssystem med koppling till hushållsnära avloppsfraktioner Avfall Sverige har ett intresse som branschorganisation att etablera kontakt med andra branschorganisationer och nationella aktörer i denna fråga. En ökad samverkan i frågan kan leda frågan framåt. En plattform för diskussioner på övergripande nivå mellan t ex Avfall Sverige, Svenskt Vatten, Sveriges Kommuner och Landsting samt Naturvårdsverket, Boverket m fl aktörer skulle leda frågan framåt och skapa tydlighet från de nationella aktörernas sida. 22

25 6. Lästips Naturvårdsverkets arbete med enskilda avlopp På följande länk hittar du bland annat Naturvårdsverkets handbok till de allmänna råden 2006:7, med tillhörande teknikbilaga. Här presenteras en översikt över olika tekniklösningar för behandling av avloppsvatten från enskilda hushåll som kan tillämpas i olika kombinationer för att uppfylla kraven på normal respektive hög skyddsnivå i de allmänna råden om små avlopp. Länsstyrelsernas arbete med enskilda avlopp I juni 2007 fick länsstyrelserna i Skåne, Stockholm och Västra Götalands län i uppdrag av regeringen att i samarbete med intresserade kommuner ta fram metoder och planeringsunderlag för åtgärder samt inleda och förstärka kostnadseffektiva åtgärder för minskad miljöpåverkan på havsmiljön från enskilda avlopp. På följande websida finns en sammanfattning vad som gjorts samt länkar till huvudrapporten och rapporteringen av genomförda delprojekt asp Svenskt Vattens rapportserie: VA i omvandlingsområden Svenskt Vatten utveckling har under 2008 finansierat en rapport med namnet Handbok för VA i omvandlingsområden. Rapporten fokuserar framför allt på kommunala planeringsprocesser, organisation och ekonomi. Avloppsguiden Avloppsguiden är en nationell kunskapsbank om enskilda avlopp med oberoende information riktad till fastighetsägare, kommunala tjänstemän, entreprenörer m fl. I dagsläget är 50% av Sveriges kommuner medlemmar, och har tillgång till utökad information om juridik, kretslopp, teknik och information. På Avloppsguiden finns en flik som heter Läsvärt där mycket information om avloppslösningar samlats, liksom dokumentation från konferensen Avlopp och Kretslopp, där många kommuner presenterat sitt arbete med avlopp och kretslopp. Urinsortering För den som vill lära sig mer om urinsortering i Sverige finns en rapport utgiven 2006 på engelska av Stockholm Environment Institute. Klosettvattensystem Vid SLU i Alnarp har man i samarbete med Lunds kommun studerat klosettvatten som gödselmedel till energigrödor i ett flertal år. Resultat finns sammanställda i en rapport med namnet Växtnäring från avlopp ger mer hållbar produktion av ettåriga energi- och fibergrödor. Författare: Sven-Erik Svensson, sven-erik.svensson@ltj.slu.se 23

26 FoU Vid JTI har ett flertal rapporter tagits fram som rör system för omhändertagande av avloppsfraktioner från små avlopp. Våtkompostering, gemensamma avlopp och metoder för avvattning av trekammarbrunnslam är några exempel: I övrigt har examensarbeten genomförts inom detta område på Lunds universitet, Tekniska Högskolan i Stockholm samt vid SLU. 24

27 Bilaga 1. Kommunala exempel på omhändertagande av avloppsrelaterade avfallsfraktioner Följande text beskriver kort några exempel på kommuner som har gått före i etablerandet av kommunala system för hantering av avloppsrelaterade avfallsfraktioner, samt återföring till jordbruket. För varje exempel anges kontaktperson eller läsanvisning. Stockholm Projektmedel och utvecklingssatsning hos VA-bolaget ledde till urinåterföring I Stockholm finns sedan mitten av 1990-talet tre större bostadsområden med urinsorterande toaletter. Urinen samlas upp och förs till lagring vid Stockholm Vattens anläggning vid Bornsjön. Stockholm Vatten är initiativtagare till återföringen, som har drivits som ett utvecklingsprojekt mellan 1996 och Sedan dess fortgår återföringen av urin, då de boende anlitar en entreprenör för transport till lagringstankarna. Under 2007 har Stockholm Vatten påtalat att detta inte är en del av bolaget kärnverksamhet, och att man avser att inte fortsätta med omhändertagandet av urinen. Ett möte genomfördes den 7 juni, då företrädare för de boende, Stockholm Vatten, Trafikkontoret, avd Avfall, LRF, samt avfallsbolag och kommuner i regionen var representerade. Syftet var att undersöka möjligheten att driva återföringen vidare i annan form. För närvarande pågår diskussioner hos de olika aktörerna, och Trafikkontoret, avd Avfall, som under hösten 2007 avser genomföra en upphandling av entreprenörer för hantering av avfallsfraktioner, visade intresse för att möjliggöra för en lantbruksentreprenör att lämna anbud på hämtning, transport och lagring/spridning av urinen. Kontaktperson: Nils Lundkvist, Trafikkontoret, avd Avfall. Norrköping Samarbete över förvaltningsgränser samt engagerade politiker och tjänstemän etablerade kretslopp av urin Norrköpings kommuns Miljö- och Hälsoskyddsnämnd antog hösten 2002 nya riktlinjer för enskilda avlopp. Riktlinjerna för enskilda avlopp reviderades under 2007 och lydelsen är idag densamma som 2002, dvs 50 % av kvävet och 50 % av fosforn från avloppet ska återföras till kretsloppet. Detta gäller framförallt när det handlar om nybyggnation eller nyinstallation av vattentoalett. Det är egentligen bara urinsorterande anläggningar som klarar dessa krav. Sedan november 2002 har man på detta sätt medverkat till att mer än 30 enskilda avlopp byggts med urinsortering. Kommunen har själv knutit avtal med lantbrukare som är villiga att ta emot humanurinen och sprida urinen. Hämtning sker genom kommunens försorg av kommunens entreprenör två gånger per år Tekniska kontoret ansvarar för hämtningen och sätter taxan för det i samråd med miljö och hälskyddskontoret. Kontaktperson: Daniel Andersson. Tekniska kontoret,