KINA - landfakta Officiellt namn Folkrepubliken Kina Huvudstad Yta 9 596 960 km 2 Folkmängd 1 360 720 000 Befolkningstillväxt 0,49 % Officiellt Språk Standardkinesiska (putonghua) Religion Ingen officiell religion Statsskick Folkrepublik Statschef President Xi Jinping Regeringschef Premiärminister Li Keqiang Utrikesminister Wang Yi Större politiska partier Kinas Kommunistparti (KKP) Senaste allmänna val Enpartistat (formell flerpartistat) avsaknad av fria val Valuta Yuan (CNY)/renminbi (RMB) Växelkurs 1 SEK = 1,17 CNY (21 okt 2014) BNP (total) 9,4 biljoner USD BNP/capita 6 939 USD BNP/capita i PPP 11 904 USD BNP-tillväxt 7,7 % Inflation 2,6 % Arbetslöshet 4,1 % urban arbetslöshet enl. officiell statistik, men betydligt högre enligt de flesta bedömare. Därutöver omfattande undersysselsättning på landsbygden. Viktigaste näringar Järn och stål, kol, kemi, verkstadsprodukter, kläder och textil, hemelektronik, bygg, transport, detaljhandel Valutareserv (inkl. guld) 3 821 miljarder USD Utlandsskuld 863 miljarder USD Bytesbalans 259 miljarder USD Export (andel av BNP) 24,1 % Exporttillväxt 7,9 % Postadress: Telefon: E-post: 3 Dongzhimenwai Dajie +86 010-6532 9790 (amb) ambassaden.peking@foreign.ministry.se BEIJING 100600 +86 010-6532 9791 (visum) P.R. China Besöksadress: Telefax: www.swedenabroad.se/peking 3 Dongzhimenwai Dajie +86 010-6532 5008 (amb) Sanlitun +86 010-6532 2909 (visum)
Sveriges Ambassad 2(16) Viktigaste exportprodukter Kläder, skor, IT-utrustning, hemelektronik och elektriska produkter, verkstadsmaskinell utrustning Import (andel av BNP) 21,3 % Importtillväxt 7,3 % Viktigaste importprodukter Största handelspartners Svensk varuexport till landet Svensk varuimport från landet Fattigdom (andel av befolkningen 6,1 % som lever under en USD/dag) IT-utrustning och halvledare, råvaror, inklusive olja, oljeprodukter, metaller, verkstadsmaskinell utrustning USA, EU, ASEAN, Hongkong, Japan 39,5 miljarder SEK 43,8 miljarder SEK HDI-ranking 91/187 Utvecklingssamarbete med Sverige 45,5 miljoner SEK Siffror från årsslutet 2013, primärt hämtade ur officiell statistik. 1. Kort historik Enligt kinesisk historieskrivning sträcker sig den kinesiska civilisationen femtusen år tillbaka i tiden. Den mytomspunne Qin Shi Huangdi grundade den första centraliserade kejsarmakten år 221 fvt och var också den kejsare vars namn gav upphov till Kina. Kina var under tusen år efter denne kejsare världens största och på flera områden ledande rike. I mitten av 1200-talet erövrade Djingis Khans sonson Kina och etablerade en huvudstad i närheten av dagens för sin nyinrättade Yuan-dynasti. Under de efterföljande Ming- och Qingdynastierna stagnerade utvecklingen i Kina. Portugiser, som första européer, nådde Kanton 1514 och flera europeiska stater upprättade därefter handelsstationer i Kina. 1800-talet präglades av intern oro och utländsk dominans. Till följd av en rad förödmjukande militära förluster, däribland de så kallade Opiumkrigen, tvingades Kina under 1800- talet att lämna ifrån sig territorium, bland annat Hongkong, Macau, delar av Vietnam och Vladivostok-området. 1911 störtades kejsardömet i Kina. Sun Yatsen, ledare för det nybildade nationalistpartiet Kuomintang, tog makten. En period av fortsatt inre oro, där lokala krigsherrar utövade stor makt, följde. Kommunistpartiet, som bildades 1921, växte i storlek och motsättningar uppstod mellan Kuomintang och Kommunistpartiet. Från 1934 till 1935 tvingades den kommunistiska Röda armén ut på Den långa marschen för att undgå Kuomintangs styrkor.
Sveriges Ambassad 3(16) Under marschen befäste Mao Zedong sin ställning som ledare för Kommunistpartiet. Samtidigt som motsättningar mellan nationalister och kommunister stegrades, invaderade Japan Kinas nordöstra region Manchuriet 1931 och bildade där en japansk lydstat. 1937 invaderade Japan i stor skala. Mellan 150 000 och 300 000 kineser miste livet i det som kommit att kallas massakern i Nanjing. Den japanska invasionen, och motståndet mot denna, fortsatte till dess Japan kapitulerade 1945. Efter att Japan kapitulerat utbröt inbördeskrig mellan kommunister och nationalister. 1949 intog kommunisterna och den första oktober samma år utropade Mao Zedong Folkrepubliken Kina. De besegrade nationalisttrupperna flydde till Taiwan under general Chiang Kai-Sheks ledning. Under 1950-talet genomfördes en omfattande omorganisation av samhället enligt sovjetisk modell. Femårsplaner och folkkommuner infördes. 1958 inleddes kampanjen Det stora språnget, som syftade till att kollektivisera lantbruket för att industrialisera Kina, särskilt för att öka stålproduktionen. Kampanjen misslyckades och trovärdiga uppgifter gör gällande att så många som 45 miljoner människor kan ha svultit ihjäl. I föregivet syfte att rena partiet och föra det närmare massorna släppte Mao lös Kulturrevolutionen 1966. Befolkningen uppmanades att omvandla landet till en skola i marxism-leninism och Maos tänkande. Stora delar av samhället påverkades av de politiska kampanjer som avlöste varandra. Rättssystemet sattes ur spel, utbildningssystemet slogs ut och uttryck och symboler för religion och tradition attackerades. Uppskattningsvis dog hundratusentals människor till följd av misshandel och allvarliga trakasserier i det tioåriga kaos som följde. Kulturrevolutionen upphörde då Mao avled 1976. Ekonomiska reformer och ett öppnande mot omvärlden inleddes 1978 efter att Deng Xiaoping återtagit sin maktställning i Kommunistpartiet. 1981 hade Deng manövrerat ut Hua Guofeng, Maos efterträdare, och utsett Hu Yaobang till generalsekreterare för Kommunistpartiet. Därefter intensifierades Kinas ekonomiska reformer och öppning mot omvärlden. Reformpolitiken under Hu Yaobangs ledning inspirerade emellertid även till krav på politiska reformer, särskilt från universitetsstudenter. Detta ledde till att Deng avsatte
Sveriges Ambassad 4(16) Hu Yaobang 1987. Zhao Ziyang tog över som generalsekreterare men fortsatte längs den mer liberala vägen, samtidigt som oron bland studenter växte till en bredare demokratirörelse. Beslutet om att krossa demokratirörelsen 1989 visade emellertid att det samlade kinesiska ledarskapet under Deng Xiaopings ledning inte var redo för politiska reformer. Zhao Ziyang, som var den ende kinesiska ledaren som interagerade med demonstranterna på Tiananmentorget, avsattes till följd av händelserna och tillbringade resten av sitt liv i husarrest. De konservativare vindar som blåste efter 1989 gjorde att också ekonomiska reformer ifrågasattes. 1992 företog Deng Xiaoping därför en historiskt viktig resa till Shenzhen i södra Kina, där han en gång för alla slog fast Kinas behov av en liberal ekonomisk politik. Denna policy implementerades av Jiang Zemin, som tog över som generalsekreterare efter Zhao Ziyang 1989. År 2002 blev Hu Jintao Kinas högste ledare. Wen Jiabao tog över som premiärminister. Under Hus och Wens era genomgick Kina en halsbrytande snabb ekonomisk tillväxt. Samtidigt växte de ekonomiska och sociala klyftorna och spänningarna dramatiskt. Kinas nya ledare Xi Jinping och Li Keqiang ärvde dessa komplicerade frågor vid Kinas senaste ledarskapsskifte som genomfördes från november 2012 till mars 2013. Hongkong återgick från brittiskt till kinesiskt styre 1997, med villkoret att det skulle fortsätta vara självstyrande politiskt och ekonomiskt i ytterligare 50 år. Portugal återlämnade Macau till Kina 1999. administrerar nu Hongkong och Macau genom ett arrangemang som kallas Ett land-två system. Det är också detta system som har i åtanke för Taiwan, som betraktas som en utbrytarprovins tillhörande fastlandet Kina. Genom den så kallade anti-utträdeslagen som antogs 2005, gjorde Kina klart att man aldrig kommer att acceptera ett självständigt Taiwan. Sedan Ma Ying-jeou blev Taiwans president 2008 har relationerna över sundet förbättrats väsentligt. 2. Statsskick och struktur Kina är en enpartistat där Kommunistpartiet har fullständig makt. Kinas parlament, Nationella folkkongressen, är det organ som enligt Kinas konstitution har den högsta makten i Kina. I realiteten är det dock Kommunistpartiet som styr Kina, framför allt via partiets politbyrå och dennas ständiga utskott. Medlemmarna i dessa organ utses för fem år i taget, genom godkännande av partiets centralkommitté. Centralkommittén utses vid
Sveriges Ambassad 5(16) den partikongress som hålls på hösten vart femte år. Den senaste, den 18:e i ordningen, hölls i november 2012. Xi Jinping tog då över som generalsekreterare för Kommunistpartiet och ordförande för Centrala militärkommissionen (CMC). Samtidigt minskade det ständiga utskottet från nio till sju personer: Xi Jinping, Li Keqiang, Zhang Dejiang, Yu Zhengsheng, Liu Yunshan, Wang Qishan och Zhang Gaoli. Ingen kvinna har någonsin suttit i det ständiga utskottet. Politbyrån består för närvarande av 25 personer, varav två är kvinnor. CMC har, utöver dess ordförande, tio medlemmar: två vice ordförande som också är de enda militärerna i politbyrån, försvarsministern som också är State Councillor, samt sju medlemmar som är de högsta cheferna för arméns operativa ledning, politiska arbetet, logistik respektive materielanskaffning samt de andra tre försvarsgrenarna (flotta, flygvapen och de strategiska robotstyrkorna). CMC utövar all ledning av militären, Folkets befrielsearmé (PLA), och paramilitären, Folkets beväpnade polis (PAP). Staten och Kommunistpartiet har formellt varsin central militärkommission, men i praktiken är dessa identiska. Kinas försvarsdepartement hanterar endast PLA:s verksamhet gentemot omvärlden, t ex bilateralt utbyte och fredsbevarande insatser. Medlemmar i Nationella folkkongressen väljs vart femte år genom mycket kontrollerade urvalsprocesser. En ny Folkkongress samlades i mars 2013, bland annat för att godkänna Xi Jinping som president och Li Keqiang som premiärminister. Zhang Dejiang utsågs till Folkkongressens ordförande. Mellan ledarskapsskiften samlas Folkkongressen en gång om året i mars, bland annat för att godkänna nya lagar och ge råd till och stötta Kommunistpartiet. Folkkongressen godkänner också de viktiga riktlinjerna för Kinas ekonomi som presenteras i form av femårsplaner. Då Folkkongressen inte är i plenum styr dess ständiga utskott. Kinas State Council är synonymt både med Kinas regering och med statsapparaten. Chef för State Council är sedan mars 2013 premiärminister Li Keqiang. Under Li finns fyra vice premiärministrar. Under State Council finns 25 ministerier och ett antal kommissioner som leds av ministrar. Kina har också fem s k State Councillors som agerar särskilda rådgivare åt såväl statsrådet som partiet. Kina är uppdelat i administrativa områden enligt fem nivåer: byar, orter, härader, kommuner samt provinser och autonoma regioner., Shanghai,
Sveriges Ambassad 6(16) Chongqing och Tianjin är städer med provinsstatus. Fem autonoma regioner är inrättade där större grupper av etniska minoriteter bor: Xinjiang, Inre Mongoliet, Tibet, Ningxia och Guangxi. I praktiken är de autonoma regionerna mindre självstyrande än flera andra provinser. Hongkong och Macao har status som särskilda administrativa regioner. 3. Inrikespolitik Kinas ekonomiska utveckling och tillväxt har på ett par decennier möjliggjort för fler än 300 miljoner människor att lyfta sig ur fattigdom. Kinas öppning mot omvärlden har också medfört större personlig frihet och rörelsefrihet för många kineser. Det finns idag drygt 1,2 miljarder mobiltelefonanvändare och fler än 630 miljoner internetanvändare. Enligt officiella källor har Kina fler än en halv miljon registrerade civilsamhällesorganisationer och det finns troligtvis flera miljoner oregistrerade. Statens behov av kontroll av samhället har emellertid inte minskat. Stora satsningar görs på att kontrollera media, internet och mobiltelefoni. Klimatet för civilsamhället och människorättsförsvarare har också hårdnat de senaste åren. 2013 var ett dystert år i detta avseende och samma utveckling har fortsatt under 2014. Särskilt utsatta är människor som utmanar Kommunistpartiets maktmonopol genom att förespråka demokratisering eller ökade mänskliga fri och rättigheter. Liu Xiaobo, som tilldelades Nobels fredspris 2010, avtjänar sedan december 2009 ett 11-årigt fängelsestraff för att ha förespråkat yttrandefrihet och demokratiska reformer i enlighet med konstitutionen. Rättsväsendets intransparens och den utbredda korruptionen undergräver människors tilltro till rättväsendet och förtroende för Kommunistpartiet. Totalt har Kina 55 officiella etniska minoriteter som tillsammans utgör knappt tio procent av landets befolkning. De flesta av de etniska minoriteterna bor i västra eller sydvästra Kina, i regioner som överlag är fattigare och mindre utvecklade än övriga landet. Etniska minoriteter i tibetanska områden och i den nordvästra regionen Xinjiang får sina mänskliga rättigheter åsidosatta i högre grad än andra medborgare i Kina. Opposition eller uttryck för egen kulturell identitet i Tibet och Xinjiang betecknas ofta som separatism, terrorism eller extremism och behandlas hårdhänt av myndigheterna. Över hundra tibetaner i Kina har bränt sig själva till döds sedan 2009, ofta i samband med budskap om brist på fri- och rättigheter och ekonomisk
Sveriges Ambassad 7(16) rättvisa. Oroligheter och våldsamma incidenter i Xinjiang har blivit allt mer frekventa under det senaste året. Parallellt med den ekonomiska utvecklingen har också stora klyftor mellan regioner, städer och samhällsgrupper vuxit fram. Utvecklingen av sociala system och rättsskydd har inte hållit jämna steg med den ekonomiska utvecklingen. De verkliga kostnaderna för hälso- och sjukvård och för god utbildning har stigit markant och bidragit till social otrygghet för många. Markexpropriering och rivningar av bostadshus för att ge plats åt nya projekt har drabbat enskilda människor hårt. Föroreningar, hälsoproblem och matsäkerhet engagerar allmänheten i hög grad. Särskilt explosiva är frågor som rör korruption, miljö och hälsa och maktmissbruk. Spänningar och missnöje över dessa problem resulterar regelbundet i missnöjesyttringar som inte sällan slår över i ibland storskaliga så kallade massincidenter. Samtidigt har andra i samhället blivit mycket förmögna till följd av utvecklingen. Hösten 2013 höll Centralkommittén sitt tredje plenum. Vid mötet antogs en omfattande reformplan. Beslutet täcker 16 områden och listar 60 reformer som ska ha genomförts fram till år 2020. Huvudfokus ligger på ekonomiska frågor, men även sociala och politiska frågor, liksom kultur, militär och miljö omfattas av planen. Beslutet är vägledande för ett reformarbete som nu pågår. Fjärde plenum hölls den 20 till 23 oktober och hade temat rule of law. Urbaniseringen, industrialiseringen och den ojämna utvecklingen har medfört att många valt att lämna sina hemorter på landsbygden för att söka arbete främst i storstäderna längst östkusten. Dessa så kallade migrantarbetare uppgick 2012 till omkring 260 miljoner. Migrantarbetarna och deras barn är i flera avseenden en socialt utsatt grupp, vars rättigheter och möjligheter ofta sätts på undantag. Beslut har fattats om att reformera hushållsregistreringssystemet (hukou), som bland annat binder dessa migrantarbetares sociala förmåner och utbildningsmöjligheter till hemorten. Arbetstagarnas ställning överlag är svag i förhållande till arbetsgivarnas makt. Den politiska ledningen har gjort urbaniseringsfrågan till central. Fokus läggs nu på en människocentrerad urbanisering. State Council offentliggjorde i mars 2014 en nationell handlingsplan för urbanisering där förbättring av migrantarbetares sociala förhållanden var en av huvudpunkterna. Den andra huvudsakliga frågan i planen rör skapandet av en ekonomiskt och ekologiskt hållbar urbaniseringsprocess.
Sveriges Ambassad 8(16) Miljöfrågan lyfts inte bara fram i urbaniseringsplanen. En separat plan för att få bukt med landets omfattande problem med luftföroreningar offentliggjordes i september 2013. Planen har redan fått genomslag på lokal nivå; provinsledningar över hela landet har börjat vidta åtgärder för att minska kolanvändning och öka energieffektiviteten. Liknande planer väntas för vatten- och markföroreningar. 4. Ekonomisk politik och handelspolitik Sedan Kina inledde den ekonomiska reformpolitiken 1978 har landet upplevt en ekonomisk omvandling med i genomsnitt tvåsiffriga tillväxttal årligen. De senaste åren har tillväxten varit något lägre men är alltjämt hög. För 2014 har den kinesiska regeringen satt upp tillväxtmålet om 7,5 %. Det nya ledarskapet signalerar också tydligare än tidigare behovet av fördjupade strukturella ekonomiska reformer. I Kinas femårsplan, som löper mellan 2011 och 2015, är en av de mest centrala frågorna hur Kina ska lyckas fortsätta skapa hög tillväxt som också är hållbar, långsiktig och jämnt fördelad. Viktiga komponenter i detta är bland annat att skapa fler arbetstillfällen, bygga ut välfärdssystemet, uppnå en jämnare inkomstfördelning och skapa ett miljömässigt mer hållbart och harmoniskt samhälle. Den industriella strukturomvandlingen medför också löneökningar, nya lokaliseringar i inlandet samt förändringar i arbetskraftsutbudet som kan komma att gynna Kinas många migrantarbetare. Kinas nuvarande tillväxtmodell bygger på export av tillverkningsvaror och offentliga investeringar. Kina importerar stora mängder råvaror och komponenter till infrastruktur och exportindustrin. Exporten domineras av konsumentvaror, framförallt kläder och hemelektronik. Den snabbt växande inhemska marknaden har lockat många utländska företag att etablera sig i Kina. Kina attraherar näst flest utländska direktinvesteringar i världen efter USA. 2013 uppgick dessa till runt 117,6 miljarder USD. Parallellt ökar kinesiska investeringar utomlands i snabb takt och värdet av dessa uppgick enligt det kinesiska handelsministeriet 2013 till 90 miljarder USD. Kinas nuvarande tillväxtmodell bedöms emellertid inte vara hållbar på sikt, vilket landets politiska ledare ofta själva framhåller. För att främja en hållbar ekonomisk utveckling försöker den kinesiska regeringen därför stimulera den inhemska konsumtionen och på olika sätt uppgradera industrin. Välfärdssatsningar på bland annat sjukvård och hälsoreformer förväntas bidra
Sveriges Ambassad 9(16) till en högre disponibel inkomst och i längden ökad konsumtion. Ambitionen att förflytta sig uppåt i värdekedjan innebär att resurser satsas på ökad innovationsförmåga samt på särskilda sektorer som förädlingsindustrin och tjänstesektorn. Planer finns på att reformera det finansiella systemet. Till följd av de senaste decenniernas ekonomiska reformer och av medlemskapet i världshandelsorganisationen WTO 2001 har Kina i allt högre grad integrerats i världsekonomin. Kina är i dag världens största handelsnation och världens näst största ekonomi efter USA. Kina förväntas gå om USA och överta platsen som världens största ekonomi. Utrikeshandeln uppgick 2013 till 4,16 biljoner USD. Det ekonomiska läget i Europa och den låga tillväxten i USA, i kombination med Kinas strukturella ekonomiska reformer gör det emellertid mindre sannolikt att handeln kommer att kunna öka i samma takt som före finanskrisen. Kina är medlem i Asian Development Bank, och leder ett initiativ till att starta Asian Infrastructure Bank under 2015. Kina förespråkar den multilaterala linjen och arbetar för att nå ett avslut på Doha-rundan. Samtidigt har Kina både i ord och i handling visat att man i avsaknad av multilaterala lösningar är beredd att sluta bilaterala avtal. Kina har slutfört förhandlingar om åtta bilaterala frihandelsavtal med Chile, Nya Zeeland, Pakistan, Peru, Singapore, Costa Rica, Island och Schweiz. De två sistnämnda är Kinas första avtal med europeiska länder och undertecknades under 2013. Ytterligare frihandelsavtal förhandlas, däribland med Australien, Sydkorea och Japan. Dessutom har Kina ingått ett regionalt frihandelsavtal med ASEAN. 5. Utrikespolitik Det nya ledarskapet har hittills fört en mer synlig och aktiv utrikespolitik än sina företrädare. Det uttalade målet förblir att på fredlig väg bygga ett starkt land med en respekterad och självständig utrikespolitik. Man strävar också efter att bevara sitt oberoende, sin suveränitet och sin territoriella integritet. Även principen om icke-inblandning i andra länders interna angelägenheter understryks ofta. Utrikespolitiken ska skapa en för Kina fördelaktig internationell miljö i vilken den ekonomiska utvecklingen kan främjas och tryggas. Behovet av råvaror påverkar också Kinas utrikespolitik. Detta har bl a föranlett en intensiv resediplomati och en växande kinesisk närvaro i såväl den egna regionen som i bland annat Latinamerika och Afrika.
Sveriges Ambassad 10(16) Relationerna till USA, Ryssland och till länderna i regionen är centrala. I takt med att Kina har vuxit till en ekonomisk stormakt har utbytet mellan USA och Kina ökat. Samtidigt har spänningarna tilltagit, av både ekonomiska och säkerhetspolitiska skäl. Kinas handelsöverskott i förhållande till USA är en känslig fråga. USA:s återbalansering mot Asien ses av Kina som ett försök av USA att hålla tillbaka Kinas växande inflytande. I Kina beskrivs relationen med Ryssland som mycket god. Xi Jinpings första utlandsbesök som president gick till Ryssland och Xi bekräftade under besöket att relationen är av högsta prioritet. Kina och Ryssland har samarbeten inom ekonomi, energi, militär och kultur, samt inom internationella och regionala frågor. Kina är dessutom mottagare av en betydande del av Rysslands militära export. I FN:s säkerhetsråd sammanfaller ofta Rysslands och Kinas röster. Kina framhåller dock att omvärlden felaktigt anklagar Kina för att blint följa Ryssland i dessa sammanhang. I regionen räknar Kina Pakistan som sin främsta allierade. Relationerna med Indien är relativt goda, trots en utestående gränstvist. Relationen med Japan är spänd och sedan hösten 2012 särskilt infekterad på grund av oenighet kring vem som innehar de territoriella rättigheterna till en ögrupp (Diaoyu/Senkaku) i Östkinesiska havet. Kinas samarbete med ASEAN har resulterat i ett regionalt frihandelsavtal som trädde i kraft i början av 2010, men relationerna till flera av ASEAN:s medlemsstater är ansträngda på grund av territoriella konflikter i Sydkinesiska havet. Kina har också en mindre utestående gränstvist med Bhutan. Kina har under det nya ledarskapet lagt ökad tonvikt vid samarbetet med sina närmaste grannar. De centralasiatiska länderna, med vilka Kina samarbetar inom ramen för Shanghai Cooperation Organisation (SCO), är framför allt viktiga för Kinas framtida energitillförsel. Samarbetet inom SCO rör regional stabilitet och säkerhet. Kinas agerande globalt inkluderar också samarbeten inom BRICS och med Community of Latin American and Caribbean States (CELAC). Kinas relation till Nordkorea har länge framför allt handlat om att bibehålla status quo och maximera Kinas intressen. Kina intervenerade i Koreakriget (1950-1953) på Nordkoreas sida och betraktas fortfarande, om än i mindre utsträckning än tidigare, som Nordkoreas enda bundsförvant. En förändring i relationen har dock märkts de senaste åren då Kina tycks ha tappat tålamodet med Nordkorea och landets återkommande provokationer. Många länder menar att Kina är nyckeln till nedrustning på Koreahalvön, medan Kina i sin tur ofta hänvisar till USA.
Sveriges Ambassad 11(16) Kina betonar vikten av FN:s roll i den internationella politiken och strävar efter en multipolär världsordning där USA:s strategiska inflytande kan balanseras. I G20-processen har Kina krävt att den internationella finansiella arkitekturen reformeras för att bättre avspegla Kinas och andra tillväxtländers ökade ekonomiska styrka. Kinas växande inflytande på den politiska världsscenen har inneburit att Kinas agerande, eller i vissa fall icke-agerande, i konflikter som Afghanistan, Sudan, Iran, Syrien, Ukraina och på Koreahalvön får allt större betydelse. 6. Försvar och säkerhet Kinas officiella försvarsdoktrin är defensiv till sin natur och sätter skyddet av suveräniteten, säkerheten, den territoriella integriteten, skyddet av den nationella utvecklingen och det kinesiska folkets intressen över allt annat. Den militära strategin kallas aktivt försvar, vilket innebär att man bara får anfalla när den egna säkerheten är hotad. Kinas kärnvapendoktrin tillkännager att Kina inte ska vara första användare. Folkets befrielsearmé (PLA) står under kommunistpartiets ledning och absoluta kontroll. PLA har ca 2,5 miljoner soldater fördelade på 850 000 i arméns manöverförband, 235 000 i flottan och 398 000 i flygvapnet, och därutöver de strategiska robottrupperna. Den officiella försvarsbudgeten ökade med 10,7 % 2013 till 720 miljarder CNY och beräknas öka med 12,2 % under 2014 till 808 miljarder CNY. Detta innebär att Kinas försvarsbudget är näst störst i världen och i absoluta tal tre gånger större än Indien och mer än Japan, Sydkorea, Vietnam och Taiwan sammanlagt. Visserligen är Kinas försvarsbudget fortfarande låg beräknat per capita. PLA:s modernisering går snabbt och idag förfogar man över modern robotteknik, egentillverkade flygplan av fjärde generationen och en stor bredd och ökande mängd av örlogsfartyg, inklusive ett hangarfartyg. Moderniseringens mål är att kunna vinna lokala krig under informatiserade förhållanden, det vill säga med stöd av integrerande informationsteknik, till år 2049. Sedan Xi Jinping kom till makten 2012 har moderniseringen av PLA lyfts fram som en central del i slagordet den kinesiska drömmen och ett medel för att uppnå huvudmålet med drömmen, nämligen för Kina att få en position som stark och ledande nation i världen. Kina ger ett betydande bidrag till fredsbevarande insatser under FN-flagg (det största av de fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet). I mars 2014
Sveriges Ambassad 12(16) fanns 2177 kinesiska soldater och poliser i utlandstjänst. Flottan eskorterar handelsfartyg till skydd mot pirater utanför Somalias kust sedan 2008 och man har även deltagit i eskorterna av kemiska vapen från Syrien. För den interna säkerheten ansvarar Folkets beväpnade polis (PAP) (officiellt 660 000 man) och civil polis (1,9 miljoner man) under ledning av Ministry of Public Security, tillsammans med säkerhetstjänsten under ledning av Ministry of State Security. PLA får också enligt lag lösa interna säkerhetsuppgifter på statsledningens order. De senaste åren har utgifterna för intern säkerhet på regional samt central nivå tillsammans varit något högre än försvarsutgifterna, vilket har varit föremål för intresse från bland annat utländska medier. År 2014 upphörde offentliggörandet av utgifterna på regional nivå för intern säkerhet, varför vi inte längre känner till de samlade utgifterna för den interna säkerheten. 7. EU:s relationer med Kina Kina har under lång tid föredragit att sköta sina relationer med EU:s medlemsstater bilateralt men har långsamt börjat att i högre grad acceptera EU som fullvärdig motpart. Kina och EU ingick 2003 ett så kallat strategiskt partnerskap (EU-China Comprehensive Strategic Partnership). Samarbetet mellan Kina och EU är omfattande, med en mängd olika samarbets- och dialogforum på olika nivåer om allt från säkerhets- och försvarspolitik, bistånd, mänskliga rättigheter, rättsutveckling, miljöskydd och hållbar utveckling till specifika ekonomiska frågor som tillämpning av WTO-åtaganden. Flera avtal har träffats, bl a om ökat samarbete inom områden som energi och transport, teknik och vetenskap. EU och Kina har också ingått ett partnerskap om klimatförändringar. Under 2012 lanserade EU och Kina ett strategiskt partnerskap för hållbar stadsutveckling. Kina är idag EU:s näst största handelspartner, efter USA. Förhandlingar om ett investeringsavtal mellan EU och Kina påbörjades i slutet av 2013 och förväntas fortsätta under 2014. Förhandlingar om ett så kallat partnerskaps- och samarbetsavtal (PSA), som ska ersätta och utvidga det befintliga handelsavtalet från 1985, inleddes 2007. Toppmöten mellan EU och Kina hålls årligen. Det senaste toppmötet, det 16:e, ägde rum i i november 2013. Vid mötet kom man överens om EU-China 2020 Strategic Agenda for Cooperation, ett dokument som drar upp linjerna för samarbetet till 2020. I samband med toppmötet 2013 hölls ett forum för politisk diskussion runt hållbar stadsutveckling. Där skrevs 12
Sveriges Ambassad 13(16) samarbeten mellan kinesiska städer och europeiska motparter under för att bygga vidare på detta strategiska partnerskap som framstår som ett för Kina allt mer prioriterat område. EU har också en dialog med Kina om mänskliga rättigheter. Tidigare hölls denna två gånger per år men sedan 2011 har Kina ställt in den dialog som är tänkt att infalla på hösten. Det senaste mötet inom dialogen var i juni 2013. En utestående fråga i relationen mellan EU och Kina är vapenembargot som EU införde efter att demokratirörelsen 1989 slogs ned. EU:s ståndpunkt är att embargot inte kan hävas innan situationen för de mänskliga rättigheterna förbättras i Kina. Xi Jinping gjorde som första kinesiska president ett besök vid EUinstitutionerna i Bryssel i mars 2014. I samband med besöket publicerade kinesiska utrikesministeriet dokumentet China's Policy Paper on the EU: Deepen the China-EU Comprehensive Strategic Partnership for Mutual Benefit and Win-win Cooperation, som redogör för Kinas policy för samarbetet med EU de kommande fem till tio åren. Det är det andra kinesiska policypapperet för relationerna med EU. Det första kom år 2003. 8. Sveriges relationer med Kina Sveriges förbindelser med Kina inleddes under 1700-talet genom Ostindiska kompaniet. Redan 1820 fick Sverige sin första officiella representant i Kina då Anders Ljungstedt utnämndes till generalkonsul. Det första bilaterala avtalet skrevs under 1847. De svensk-kinesiska förbindelserna har alltid varit vänskapliga. Den svenska regeringen tog avstånd från opiumhandeln och förbjöd svenskt deltagande i den. Under 1800 och 1900-talen var ett stort antal svenska missionärer verksamma i landet. Sveriges första generalkonsulat i Shanghai öppnades redan 1863. Vid början av 1900-talet var ett antal svenska företag, med Ericsson och SKF i spetsen, redan aktiva i Kina. Forskaren och upptäcktsresanden Sven Hedin samt geologen och arkeologen Johan-Gunnar Andersson spelade en betydande roll för de svensk-kinesiska relationerna under början av förra seklet och Bernhard Karlgren gjorde banbrytande insatser i kartläggningen av det kinesiska språkets historia. Efter Folkrepublikens utropande blev Sverige det första västland som upprättade diplomatiska förbindelser med Kina den 9 maj 1950. Under Kinas isolering fram till att Deng Xiaopings öppningspolitik
Sveriges Ambassad 14(16) inleddes 1978, var kontakterna och handeln begränsad. Sedan dess har utbyte på alla nivåer drastiskt ökat. Idag är Kina Sveriges största handelspartner i Asien. Sverige eftersträvar ett utvidgat utbyte och samarbete med Kina inom områden som politik, handel, investeringar, teknik, miljö, ansvarsfullt företagande (CSR), vetenskap och kultur. Det sker ett omfattande besöksutbyte i båda riktningar. Kungaparet avlade statsbesök år 2006, i samband med att fartyget "Götheborg" kom fram till Kanton. Kinas president Hu Jintao avlade statsbesök i Sverige i juni 2007, det första någonsin från kinesisk sida. Dåvarande statsminister Reinfeldt besökte Kina i april 2008 och i november 2009 under det svenska EU-ordförandeskapet för toppmötet mellan EU och Kina. I maj 2010 ledde HMK Carl XVI Gustav och dåvarande vice statsminister Maud Olofsson en näringslivsdelegation till Kina. Hösten 2010 besökte såväl HMK som Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel Kina. Kinas dåvarande premiärminister Wen Jiabao besökte Sverige i april 2012. Yu Zhensheng, medlem i Politbyråns ständiga utskott och ordförande i Folkets konsultativa konferens, besökte Sverige i juni 2013. Det bilaterala utbytet består också av bilaterala politiska konsultationer på viceministernivå. Det senaste tillfället var i mars 2013, då dåvarande kabinettssekreterare Frank Belfrage besökte. Därutöver hålls så kallade blandkommissionsmöten om handel och ekonomi på viceministernivå som under senare år skett ungefär varje år. Flera svenska fackministrar besöker Kina årligen. Riksdagens utskott besöker också regelbundet Kina. Sverige har gott rykte i Kina och intresset är stort för svenska samhällslösningar, svensk teknologi, innovation och forskning. Ambassaden assisterar ofta myndigheter, företag och organisationer i kontakter med kinesiska motparter. Ett 30-tal myndighetssamarbeten har ingåtts, som inkluderar frågor som rättsreformer, miljö och hållbar stadsutveckling, CSR, förvaltning, administration, ombudsmannafrågor, oljelagring och revision. Dialog förs inom områden som företagens sociala- och miljömässiga ansvar, energieffektivitet, trafiksäkerhet, innovation, bioenergi, hållbart skogsbruk, jordbruk och hälsovård. Samverkan sker även inom andra områden där Sverige har särskild expertis, såsom handels- och tullförenklingsfrågor. Business Sweden (tidigare Exportrådet och Invest Sweden) har fem kontor i Kina:, Shanghai, Hongkong, Chengdu och Kanton (Guangzhou). Business Sweden underlättar för svenska företag att växa internationellt och för
Sveriges Ambassad 15(16) utländska aktörer att investera i Sverige. Antalet svenska företag i Kina ökar och idag bedriver omkring 500 svenska företag verksamhet på plats i Kina, inte sällan i flera individuellt registrerade dotterbolag eller filialer på olika håll i landet. Över 10 000 svenska företag bedriver handel med Kina. Sveriges sammanlagda varuhandel med Kina uppgick 2013 till 83,3 miljarder SEK. Myndigheten Tillväxtanalys har kontor i. Utvecklingssamarbete har varit en del av Sveriges politik att engagera Kina ytterligare i det internationella samfundet, samt att främja inflödet av nya idéer för att på så sätt driva fram reform-processen när det gäller mänskliga rättigheter, jämställdhet, rättsutveckling, demokratisering samt en förbättring av miljön. Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med Kina avslutades 2013. Inom mänskliga rättigheter och demokrati har satsningar gjorts på bland annat projekt som stärkt kvinnors rättigheter, och projekt som riktat sig mot utbildning i mänskliga rättigheter och reform av rättsväsendet. Raoul Wallenberg Institutet (RWI) har verkat i Kina sedan 1996. RWI:s program har gett Sverige en plattform för att föra diskussioner med Kina om mänskliga rättigheter. RWI har bland annat bidragit till att starta utbildningar om mänskliga rättigheter på universitet och inom det kinesiska åklagarämbetet. Sida fortsätter att stödja RWI. Sida har även gett stöd till organisationer som arbetar med rättshjälp till utsatta grupper, samt organisationer som arbetar med utbildning i arbetsrätt. Inom miljö och klimat har svenskt stöd och samarbete bidragit med ökad kunskap och kapacitet hos relevanta myndigheter, bl a inom områdena vatten och luft. Sida-finansierade projekt har även bidragit till genomförandet av flera samförståndsavtal (MoU:s) relaterade till miljö och klimat, CSR (Corporate Social Responsibility) och hälsa. Stöd ges vidare till China Council, som är rådgivare till den kinesiska regeringen vad gäller miljöpolicyfrågor. Hösten 2007 inrättades ett särskilt miljöteknikcenter, CENTEC, vid ambassaden i för främjande av svenska miljötekniklösningar. Våren 2010 inrättades vid den svenska ambassaden ett centrum för ansvarsfullt företagande (CSR). Detta grundade sig i gemensamma CSRfrämjande aktiviteter sedan 2004 och två samförståndsavtal undertecknade 2007 och 2009 mellan Kinas och Sveriges regeringar om samarbete inom CSR. Sverige är det enda land som har sådana avtal med Kina. CSR-centret har dessutom utvecklat projekt, aktiviteter och samarbeten med strategiska kinesiska, svenska och internationella aktörer, och med svenskt och kinesiskt näringsliv. Exempelvis driver CSR-centret och Kinas handelsministerium en
Sveriges Ambassad 16(16) gemensam webbplats på ministeriets hemsida (www.csr.gov.cn). Studier, workshops, seminarier, utbildningar och offentlig diplomati ingår också i aktiviteterna. Trots språk- och kulturbarriärer och censur har svensk-kinesiska kulturkontakter ökat markant de senaste åren. Intresset för Kina gör att ambassaden tar emot ett stort och ökande antal kulturrelaterade förfrågningar från svenskt håll. Sverige och Kina har ett kulturavtal med giltighet från den 1 januari 2010 till den 31 december 2014. Avtalet är generellt hållet och syftar främst till att understryka att bägge länder ämnar stödja det bilaterala kulturutbytet. Sverige har sedan 2010 ett kulturråd i Kina. En handfull svenska journalister från radio, TV och tidningar är stationerade i. Årligen reser runt 10 kinesiska journalister till Sverige på inbjudan av Svenska Institutet eller UD. Antalet kinesiska turister och resenärer till Sverige ökar ständigt. Under 2013 beräknades antalet hotellnätter tillbringade i Sverige av kinesiska medborgare till ungefär 192 000 en ökning med 17 % från 2012 och en ökning med 73 % från 2010. Antalet viseringar som behandlades för kinesiska medborgare för resor till Sverige uppgick under januari-augusti 2014 till 31 417, jämfört med 27 515 under samma tidsperiod föregående år. Av dessa ansökningar stod turism för omkring 50 % och affärer knappt 30 %. Många kinesiska medborgare torde också ha besökt Sverige som turister med visering från annat Schengenland. Under januari-augusti 2014 ansökte 2 489 kinesiska medborgare om uppehållstillstånd i Sverige. Av dessa var 1 106 gäststuderande medan 929 ansökte om uppehållstillstånd för arbete i Sverige. Till denna siffra kommer även ett antal ansökningar från andra utlandsmyndigheter än de i Kina. Ett återkommande bekymmer i migrationsströmmarna från Kina till Europa är förekomsten av illegal invandring. Detta återspeglas främst i en utbredd användning av förfalskade dokument.