Revisionsrapport Brand och skalskydd Brand- Leif Karlsson David Emanuelsson
Brand- och skalskydd Innehållsförteckning 1 Sammanfattning 1 2 Inledning 2 2.1 Bakgrund 2 2.2 Uppdrag och revisionsfråga 2 2.3 Metod 3 3 Allmänt 4 4 Organisation 6 5 Landstingets riktlinjer, rutiner samt tillämpning av dessa 7 Iakttagelser 8 Ansvars- och befogenhetsfördelning 9 Iakttagelser 9 5.1 6 6.1 7 Rapportering 11 Iakttagelser 11 8 Iakttagelser från arbetsplatsbesök 12 9 Revisionell bedömning 14 7.1
1 Sammanfattning Landstinget har ett betydande antal fastigheter med stora lokalytor där ett stort antal patienter passerar och vårdas. Dessutom vistas anställda och anhöriga till patienter i lokalerna. Utöver fastigheternas värden finns ofta dyra inventarier i form av medicinteknisk utrustning och IT-utrustning inom lokalerna. Landstinget Gävleborg har en egen förvaltning, X-fastigheter som förvaltar fastighetsbeståndet. Förvaltad bruttoarea uppgår i dagsläget till 400 000 m2. Brandskyddet vid framförallt sjukhusen är komplext och dess ändamålsenlighet beror främst på personalens kompetens att handla rätt vid brand och att de byggnadstekniska brandskydden och säkerhetstekniska anläggningar är funktionsdugliga. Brand bedöms av expertis som den svåraste händelse som kan drabba ett landsting med dess patienter, anhöriga och personal. Revisorerna vid har med detta som bakgrund beslutat att ge PwC i uppdrag att genomföra en granskning av landstingets arbete avseende brandoch skalskydd. Syftet med granskningen är att bedöma om landstingets styrning och kontroll av brand- och skalskydd är ändamålsenlig och tillfredsställande. Den sammantagna revisionella bedömningen är att landstingets styrning av brandskydd är ändamålsenlig och tillfredsställande. Vår bedömning är dock att landstingets styrning av skalskyddet inte är ändamålsenlig och tillfredsställande. Samma bedömning görs av landstingets kontroll av brand- och skalskydd. Utvecklingsområden utifrån den revisionella bedömningen är: Riktlinjer och rutiner för arbetet med skalskyddsfrågor bör förbättras. Det är väsentligt att dessa baseras på en långsiktig planering för skalskyddet. En kontinuerlig rapportering till landstingsledningen bör ske. Rapporteringen till landstingsledningen vad gäller brandskydd bör förbättras. Ett adekvat IT-stöd för det systematiska brandskyddsarbetet kan underlätta för rapporteringen. Praktiska brandskyddsövningar för personalen bör genomföras kontinuerligt. Samträning mellan enheter är viktigt. De i granskningen noterade bristerna från arbetsplatsbesök måste hanteras. 1 av 14
2 Inledning 2.1 Bakgrund Landstinget har ett betydande antal fastigheter med stora lokalytor där ett stort antal patienter passerar och vårdas. Dessutom vistas anställda och anhöriga till patienter i lokalerna. Utöver fastigheternas värden finns ofta dyra inventarier i form av medicinteknisk utrustning och IT-utrustning inom lokalerna. Landstinget Gävleborg har en egen förvaltning, X-fastigheter som förvaltar fastighetsbeståndet. Förvaltad bruttoarea uppgår i dagsläget till 400 000 m2. Brandskyddet vid framförallt sjukhusen är komplext och dess ändamålsenlighet beror främst på personalens kompetens att handla rätt vid brand och att de byggnadstekniska brandskydden och säkerhetstekniska anläggningar är funktionsdugliga. Brand bedöms av expertis som den svåraste händelse som kan drabba ett landsting med dess patienter, anhöriga och personal. Från och med 2004 gäller Lag om skydd mot olyckor (LSO 2003:778). Enligt LSO har den som äger en byggnad och den som bedriver verksamhet där ansvaret för brandskyddet. Ägaren ska också inventera och rapportera statusen på brandskyddet till kommunens räddningstjänst. Ett skalskydd ska ge skydd mot obehörig tillgång till områden och lokaler. I detta skydd innefattas främst lås- och passersystem och olika tekniska och administrativa system med syften att förhindra obehörigt tillträde till byggnader och dess lokaler. Risken för brandtillbud finns alltid i landstingets lokaler, med större sannolikhet inom vissa verksamheter (ex vis psykiatri, hög andel medicinsk teknik) samt allmänna utrymmen. Att många människor verkar i/passerar vissa lokaler medför större risk till otillbörligt tillträde. Samtidigt finns det många lokaler med skrymslen och fastigheter med kulvertar där det går att vara obemärkt. 2.2 Uppdrag och revisionsfråga Revisorerna vid har beslutat att ge PwC i uppdrag att genomföra en granskning av landstingets arbete avseende brand- och skalskydd. Syftet med granskningen är att bedöma om landstingets styrning och kontroll av brand- och skalskydd är ändamålsenlig och tillfredsställande. 2 av 14
Revisionsfråga: Granskningens övergripande revisionsfråga: Är landstingets styrning och kontroll av brand- och skalskydd ändamålsenlig och tillfredsställande? Kontrollmål/granskningsmål Det finns landstingsgemensamma och sjukhuslokala riktlinjer och rutiner för införande och upprätthållande av brand- och skalskydd. Dessa riktlinjer och rutiner tillämpas. Ansvarsfördelningen mellan olika aktörer är tydlig och dokumenterad. Det sker en tillfredsställande rapportering till landstingsstyrelsen om riktlinjer och rutiner samt händelser/tillbud inom området brand- och skalskydd. 2.3 Metod PwC har inventerat lagar, nationella föreskrifter och rekommendationer, landstingslokala styrdokument samt riktlinjer tillsammans med väsentlig dokumentation för området. En intervjuguide har utarbetats. Intervjuer har genomförts med företrädare för Xfastigheter (3 personer), landstingets avdelning brand- och säkerhetsavdelning (2 st.), verksamhetschefer vid psykiatrin och hjärtintensiven vid Hudiksvalls sjukhus, verksamhetschefer vid strokeavdelning och onkologiavdelning i Gävle sjukhus, verksamhetschefer vid hälsocentralen, sjukgymnastiken och arbetsterapin i Södertull i Gävle. Totalt har 13 personer intervjuats. Vi har genomfört platsbesök vid Gävle sjukhus och Hudiksvalls sjukhus med ett utarbetat granskningsprotokoll som underlag. Vidare har en dialog förts med Gästrike Räddningstjänst. Nämnda personer har getts tillfälle att faktakontrollera ett utkast av rapporten. 3 av 14
3 Allmänt I Lagen om skydd mot olyckor, (LSO 2003:778) anges angående skyldigheter för ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader och andra anläggningar: 2 Ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader eller andra anläggningar skall i skälig omfattning hålla utrustning för släckning av brand och för livräddning vid brand eller annan olycka och i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till följd av brand. 3 Ägare av byggnader eller andra anläggningar, där det med hänsyn till risken för brand eller konsekvenser av brand bör ställas särskilda krav på en kontroll av brandskyddet, skall i skriftlig form lämna en redogörelse för brandskyddet. En nyttjanderättshavare skall ge ägaren de uppgifter som behövs för att denne skall kunna fullgöra sin skyldighet. 4 Vid en anläggning där verksamheten innebär fara för att en olycka ska orsaka allvarliga skador på människor eller miljön, är anläggningens ägare eller den som utövar verksamheten på anläggningen skyldig att i skälig omfattning hålla eller bekosta beredskap med personal och egendom och i övrigt vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra eller begränsa sådana skador. Den som utövar verksamhet är skyldig att analysera riskerna för sådana olyckor som anges i första stycket. Första och andra stycket gäller även flygplatser som har godkänts enligt 6 kap 9 första stycket i luftfartslagen (1957:297). Redogörelsen enligt 3 ovan ska delges kommunen (brandmyndigheten) som använder den som underlag för att bedöma behovet av tillsyn. Syftet med detta krav är att en fortlöpande egenkontroll ska ske av att en jämn och skälig brandskyddsnivå upprätthålls. Redogörelsen ska dels beskriva det byggnadstekniska brandskyddet, dels det organisatoriska brandskyddet (se under avsnitt 5.1.1.2). Detta kräver att fastighetsägare och hyresgäst/nyttjare samverkar kring brandskyddsfrågorna, då båda parterna har ansvar och kunskap som ska delges kommunen. Med utgångspunkt från LSO har Statens räddningsverk utfärdat Allmänna råd och kommentarer om systematiskt brandskyddsarbete (SRVFS 2004:3). I råden och kommentarerna beskriver Statens räddningsverk Behovet av ett systematiskt brandskyddsarbete Dokumentation av brandskyddet (checklista över vad som bör dokumenteras) Tillsyn och kontroll Statens räddningsverk har också i det allmänna rådet tolkat att ett skäligt brandskydd som omnämns i LSO innebär att man även bör bedriva ett systematiskt 4 av 14
brandskyddsarbete. Med detta menas att arbeta förebyggande för att så långt det går hindra att brand uppstår, men också att olika komponenter måste fungera vid en eventuell brand. I detta arbete ingår att både arbeta med byggnadstekniska och organisatoriska delar. För vissa byggnader eller verksamheter bör också det systematiska brandskyddsarbetet dokumenteras. Denna dokumentation är inte samma sak som den dokumentation av brandskyddet som ska lämnas till kommunen enligt LSO. Enligt det Allmänna rådet bör det inom verksamheten finnas en brandskyddsansvarig med särskilt ansvar för brandskydd och dokumentation. Det är också lämpligt att ägare till byggnaden och den som bedriver verksamheten där reder ut vem som ansvarar för olika delar i brandskyddet och gärna reglerar detta i avtal. Finns det redan någon annan form av lednings- och kvalitetssystem inom verksamheten kan det systematiska brandskyddsarbetet med fördel integreras i det, enligt det Allmänna rådet. Enligt det Allmänna rådet bör kommunens (Räddningstjänstens) tillsyn och kontroll av brandskyddsarbetet göra en bedömning av om ägaren eller nyttjanderättsinnehavaren har tillräcklig kunskap om objektets risker och dess brandskydd samt om det finns förutsättningar för nödvändigt underhåll av brandskyddsåtgärderna. Om det finns skriftlig dokumentation av brandskyddet bör även dess innehåll, omfattning och efterlevnad kontrolleras vid en tillsyn. Ägaren och nyttjanderättsinnehavaren och andra berörda bör också själva kunna redogöra för sitt brandskydd med stöd av sin dokumentation, vilket också prövas vid tillsynen. Skalskydd Med skalskydd menas olika former av tillträdesbegränsningar med syfte att försvåra intrång till eller inom fastigheter, områden och lokaler. Skalskydd utgörs av en anläggnings ytterväggar, golv och tak, inklusive dörrar, portar, fönster och luckor. Med ett sådant skydd ska det i princip vara omöjligt, eller ta lång tid, vara besvärligt och ibland förenat med buller för eventuella inkräktare att ta sig in i anläggningen. Skalskydd kan delas upp i yttre skalskydd och inre skalskydd. Yttre skalskydd innebär skydd mot intrång in i en fastighet. Inre skalskydd är ett kompletterande skydd till känsliga områden i inre lokaler som kan behöva ett högre skydd, t ex medicinförråd, sterilförråd, operationssalar, intensivvårdssalar, serverhallar eller utrymmen med radioaktivt material. Skalskyddet utgörs främst av tekniska system och rutiner för låsning av entrédörrar, tekniska och administrativa system för hantering av nycklar samt datoriserade system för hantering av in- och utpassering med användande av koder kombinerat med magnetiskt läsbara kort. Till skalskydd räknas också inbrottslarm, ingångsdetektorer, kameraövervakning, tillsyn genom ronderande väktare samt mekaniska skydd (galler, förstärkt materialval för portar, dörrar, fönster, luckor etc.). 5 av 14
4 Organisation Bild 1. s brandskyddsorganisation Landstinget i Gävleborgs brandskyddsorganisation är uppdelad enligt ovan. Landstingsdirektören har det yttersta ansvaret. Dock har de olika chefsnivåerna ansvar att brandskyddsarbetet utförs ute i den verksamhet de ansvarar för. Landstinget har som fastighetsägare ett stort ansvar inom brandsäkerhetsområdet. Landstinget har sedan fyra år en enhet för Brand och Säkerhet. Enheten ansvarar för att driva på det systematiska brandskyddsarbetet för verksamheten (nyttjanderättshavare) inom landstinget. Inom området skalskydd ser organisationen likadan ut. Dock finns inte den organisationsbeskrivningen dokumenterad inom landstinget. Ytterst ansvarig för landstingets skalskyddsarbete är landstingsdirektören men det är i verksamheten som ansvaret för att utföra arbetet ligger. X-fastigheter har ansvaret för det yttre skalskyddet och verksamheten för det inre. Det finns inget centralt landstingsövergripande direktiv för skalskyddsarbetet och det saknas således rutiner för hur arbetet ska bedrivas. 6 av 14
5 Landstingets riktlinjer, rutiner samt tillämpning av dessa Det har inom landstinget Gävleborg upprättats en säkerhetspolicy. Denna policy specificerar säkerhetsarbete som patientsäkerhet, personsäkerhet, funktionssäkerhet, informationssäkerhet samt katastrofberedskap. Enligt den definition som anges i policyn ingår brandskyddsarbete under funktionssäkerhet. Det gäller såväl det byggnadstekniska brandskyddet som verksamhetens brandskydd. Skalskyddsarbete ingår i området personsäkerhet till skillnad mot patientsäkerhet som fokuserar på att motverka vårdskador i verksamheten. Säkerhetspolicyn går också in på olika parters roller och ansvarsfördelning. För att en samordning ska ske inom dessa säkerhetsområden finns enligt policyn en samordningsgrupp med uppgift att samordna, följa upp och analysera förändringar i omvärldens betydelse för landstingets säkerhetsarbete. Inom varje säkerhetsområde skall det, enligt policyn, finnas direktiv, rutiner och handböcker framtagna. Det finns inom landstinget Gävleborg ett landstingsgemensamt direktiv för brandskydd. Direktivet utgör en grundnivå som landstinget avser hålla och speglar Lagen om skydd mot olyckor (2003: 778). Direktiven anger att landstinget ska arbeta förbyggande för att undvika och begränsa skador till följd av brand. Direktivet tar upp syftet med landstingets systematiska brandskyddsarbete, roller och ansvarsfördelning inom landstinget, vilka externa styrande dokument som finns samt relevanta rutiner som upprättats internt inom området. Direktivet gör också klart att det, inom landstinget, ska finnas ett systematiskt och kontinuerligt brandskyddsarbete. Direktivet är sedan nedbrutet i två rutindokument för landstingets systematiska brandskyddsarbete. Det ena är verksamhetens rutiner för hur ett systematiskt brandskyddsarbete ska ske och det andra är X-fastigheters rutiner för hur ett systematiskt brandskyddsarbete ska ske. Dessa två dokument är i mångt och mycket samstämmiga. I verksamhetens rutindokument anges att landstingets systematiska brandskyddsarbete ska utgå från nio steg: 1. Brandskyddsorganisation 2. Riskhantering 3. Planer för brandskyddsutbildning 4. Brandskyddsregler 5. Brandskyddsbeskrivning 6. Drift- och underhållsinstruktioner 7. Kontrollsystem 8. Uppföljningsrutiner 9. Aktivt ledarskap i brandskyddsarbete 7 av 14
Dessa punkter beskrivs närmare och specificeras i rutindokumentet. Detta rutindokument ska sedan ligga till grund för de verksamhetsspecifika brandskyddsrutiner som upprättas i verksamheten. I de verksamheter som besökts i och med granskningen har rutiner upprättats för hur den aktuella verksamhetens brandskyddsarbete ska ske. Inom området skalskydd saknas i dagsläget i stort sett riktlinjer och rutiner för hur arbetet ska bedrivas inom landstinget. Det finns utifrån säkerhetspolicyn inget landstingsgemensamt direktiv framtaget. Inom X-fastigheter finns rutiner för när dörrar låses, men ej för det övergripande skalskyddsarbetet. 5.1 Iakttagelser Det sker idag en samordning mellan enheten för Brand och Säkerhet och Xfastigheter i brandskyddsarbetet. I verksamhetens rutindokument framgår att Xfastigheter ansvarar för steg fem och sex av de nio stegen i det systematiska brandskyddsarbetet. Dock framkommer önskemål att en samordning mellan de två parternas rutindokument genomförs. Detta för att undvika osäkerhet om vad som ska gälla vid ett tillbud samt att en gemensam syn på hur arbetet bör ske underlättar samarbetet i vardagen. Det framkommer att det finns olika utgångspunkter i arbetet och att det råder olika syn på vilka ambitionsnivåer som landstinget har i brandskyddsfrågor. Enheten för Brand och Säkerhet har inget eget mandat att investera i utrustning eller förbättringar utan det ligger på verksamheten alternativt hos X-fastigheter. De intervjuade verksamhetscheferna upplever att de får bra stöd från enheten för Brand och Säkerhet i att se över verksamhetens rutiner vad gäller brandsäkerhetsarbete och att upprätta relevanta rutindokument. Den kunskap och erfarenhet som brandcontrollers har är uppskattad från verksamhetsföreträdarna. Flera av de intervjuade upplever att det är en större tyngd och en bättre kontinuitet i brandskyddsarbetet nu jämfört med tidigare år. Vid verksamhetsbesök framkommer att överbeläggning med patienter i korridoren är vanligt förekommande vilket de intervjuade inte upplever som positivt. Det upplevs som att ett väldigt stort ansvar läggs på personalen då sängarna utgör ett stort hinder vid eventuellt utrymningsbehov. Vad gäller skalskydd finns kommunicerade regler kring hur dörrar ska låsas och vilka som ska hållas låst trots att det inte finns nedskrivet i något centralt rutindokument. Det framkommer dock från flera intervjuade att det är ett stort problem att anställda som ska gå utomhus för att röka ställer upp ytterdörrar som egentligen ska vara låsta. Det förekommer att dörren sedan lämnas öppen med möjlighet att för allmänheten komma in. 8 av 14
6 Ansvars- och befogenhetsfördelning Enligt den brandskyddsorganisation som landstinget i Gävleborg har satt (se bild 1) har landstingsdirektören det yttersta ansvaret för brandskyddet i landstinget. Det är landstingsdirektörens ansvar att direktiv för ett systematiskt brandskyddsarbete upprättas. Det är dock verksamheternas chefers ansvar att det systematiska brandskyddsarbetet bedrivs inom verksamhet som den ansvarar för och att information om innehållet i direktivet sprids i organisationen. Brand och Säkerhetsenheten har ansvar för att implementera ett systematiskt brandskyddsarbete i verksamheten, att granska utfört arbete samt att utbilda personal i brandskyddsarbete. X-fastigheter ansvarar för att bedriva ett systematiskt brandskyddsarbete utifrån ett fastighetsägarperspektiv. För att förtydliga ansvarsfördelningen mellan X-fastigheter och verksamheterna har en gränsdragningslista upprättats. Listan reviderades under 2011 och klargör vem som har ansvar för vad inom landstingets fastigheter. Vad gäller byggnadsteknisk brandskyddsutrustning är det fastighetsägaren som ansvarar för detta förutom brandskyddsutrustning som utgör ett punktskydd i anslutning till brandfarlig utrustning, som brukaren ansvarar för. Vad gäller skalskydd definieras ansvaret för passagekontrollsanläggningar, det vill säga kortläsare, i gränsdragningslistan. Enligt denna ansvarar fastighetsägaren för detta. Enligt gränsdragningslistan ansvarar verksamheten för överfallslarm och larmanordningar som behövs för verksamheten. Övervakningskameror är inte specificerade i listan men enligt de intervjuade ansvarar fastighetsägaren för dessa. Enligt intervjuade är ansvarsfördelningen mellan Brand och Säkerhetsenheten och X-fastigheter tydligare inom skalskyddsområdet än inom brandskyddsområdet. Inom skalskydd förefaller uppdelningen vara att X-fastigheter ansvarar för anläggningen och systemet medan Brand och Säkerhetsenheten ansvarar för administrationen av systemet. Underhållet av anläggningen är utlagd på entreprenad. 6.1 Iakttagelser Det framkommer under intervjuer med representanter från verksamheten att det råder en samsyn i vilket ansvar de har som chef. Samtliga är medvetna om att de har ett ansvar för att bedriva ett systematiskt brandskyddsarbete inom respektive verksamhet. Dock uttrycks en osäkerhet i hur detta ska ske. De chefer som intervjuats känner att de saknar kunskap och information om vad som ska ske och hur det ska ske. De flesta av de intervjuade cheferna har varit i kontakt med någon representant från Brand och Säkerhetsenheten, vanligen en brandcontroller. Brandcontrollern har stöttat i att ta fram ett rutindokument och en handlingsplan för verksamheten om hur anställda ska agera vid händelse av brand. Dock efterfrågas en struktur och en kontinuitet i kontakterna med Brand och 9 av 14
Säkerhetsenheten. Flera efterfrågar en årsplan med aktiviteter som ska genomföras inom brandskyddsområdet, antingen i egen regi eller med stöd av Brand och Säkerhetsenheten. Detta för att få en översikt vilket gör det lättare att planera verksamheten och att aktiviteter inte glöms bort. Representanter från verksamheten uttalar att det saknas kunskap om vem som ansvarar för den brandskyddsutrustning som finns inom verksamhetens lokaler. De ställer sig frågan om vem de ska vända sig till för att skaffa utrustning eller att meddela om utrustning är ur funktion eller vill anskaffa ytterligare brandskyddsutrustning. Något som uppmärksammas av flera intervjuade är bristen på övning i hur personalen ska agera vid händelse av brand. Inom vissa verksamheter har det inte skett någon praktisk övning alls. Chefer som intervjuats uppger att personalen troligtvis känner till vilka rutiner som finns och att de har gått igenom dessa rutiner vid arbetsplatsmöten. Det framkommer också att det finns rutiner för att utbilda nyanställda och vikarier i vilka brandskyddsrutiner som finns inom avdelningarna. Dock övas dessa rutiner inte praktiskt. Det uppmärksammas att det råder en otydlighet i ansvarsfördelningen mellan fastighetsägaren och verksamheten vad gäller kortläsare vid dörrpassager. Enligt gränsdragningslistan ansvarar fastighetsägaren för detta. Enligt de intervjuade så ansvarar fastighetsägaren för yttre kortläsare och verksamheten för kortläsare inne i byggnader, till exempel vid läkemedelsrum. Denna uppdelning förefaller inte vara tillräckligt tydlig då det framkommer att många är osäkra vem som ansvarar för vad. Det råder även en osäkerhet kring om det finns hjälp att tillgå i säkerhetsfrågor. Det förekommer att verksamheten själva undersöker lämpliga larmsystem att upphandla, när de i stället skulle vilja kunna vända sig till en central samordnare. Vad gäller det strategiska arbetet med skalskydd så framkommer i intervjuerna en efterfrågan av en strategisk plan för hur landstinget vill arbeta med dessa frågor. Skalskyddsarbetet förefaller ligga på en nivå som de intervjuade finner är acceptabel, ingen av de tillfrågade känner sig otrygga på arbetsplatsen. Dock finns känslan hos de intervjuade att skalskyddsarbetet idag inte bedrivs systematiskt och långsiktigt. En målsättning samt en tydlig plan för skalskyddsarbetet efterfrågas. 10 av 14
7 Rapportering En årsvis sammanställning sker av hur arbetet med det systematiska brandskyddsarbetet fortlöper. Sammanställning bygger dels på rapporter utifrån de egenkontroller som Brand och Säkerhetsenheten utför i verksamheten och dels på de rapporter som verksamheterna skickar till X-fastigheter. Sammanställningen skickas sedan till Gästrike Räddningstjänstförbund. Inom hanteras avvikande händelser som till exempel brand eller inbrott i avvikelsesystemet Platina. Rapportering sker även till närmaste chef när en incident inträffat. Det saknas dock rutiner som anger när och hur detta ska ske. I landstingets övergripande rutin anges att Brand och Säkerhetsenheten ska följa upp de brister och åtgärder som kommer fram genom verksamheternas egenkontroll. Det framgår inte hur eller om denna uppföljning ska rapporteras vidare i organisationen. Då det saknas rutindokument framtagna för skalskyddsarbetet sker ingen uppföljning av det arbetet idag. 7.1 Iakttagelser Det framkommer att det inte sker någon rapportering varken till landstingsledningen eller till landstingsstyrelsen vad gäller brandskyddsarbetet eller skalskydd. Enligt uppgift har det aldrig efterfrågats någon information från ledningen. Det råder delade meningar i frågan om det bör finnas ett större engagemang ifrån landstingsledningen i frågor kring brandsäkerhet och skalskydd. Vissa av de intervjuade efterfrågar en säkerhetsansvarig i ledningsgruppen och framhåller att det skulle sätta större fokus på frågan och medföra större resurser till arbetet med att höja nivån på landstingets brandskydds- och skalskyddsarbete. Andra framhåller att ansvaret ligger på verksamheterna och att frågorna tas på största ansvar och ses som en prioriterad arbetsuppgift. En ytterligare inblandning från ledningen är således inte nödvändig. Det framkommer att den årliga redovisningen från verksamheterna till Xfastigheter inte är tillfredställande i dagsläget. Verksamheten ska årligen redovisa för X-fastigheter vad status är inom brandskyddsområdet. Det förekommer att redovisningar inte inkommer till fastighetsägaren från ett antal verksamhetsområden. Detta innebär att X-fastigheter inte kan lämna en fullgod redovisning till Räddningstjänsten. Verksamheternas rutindokument som granskats innehåller dock inga uppgifter om att redovisning till X-fastigheter ska ske. Inom skalskyddsområdet sker ingen regelbunden rapportering till landstingsledningen. Incidenter rapporteras då de inträffat. 11 av 14
8 Iakttagelser från arbetsplatsbesök Här redovisar vi intrycken från våra arbetsplatsbesök vid sjukhusen i Hudiksvall och Gävle samt vid hälsocentralen Södertull i Gävle. Det förefaller i de flesta fall råda en hög medvetenhet om brandrisker inom landstingets i Gävleborgs lokaler. Det är relativt få incidenter för att vara en relativt omfattande verksamhet. Ett sjukhus är ofta en komplicerad fastighet utifrån ett brandskyddsperspektiv och det gäller även i detta fall och fram för allt för Gävle sjukhus. Det är enligt de intervjuade viktigt att ha kunskap om hur brand- och rökspridning kontrolleras för att minimera effekterna i händelse av brand. Vid okulärgenomgång i landstingets lokaler noteras att brandskyddsreglerna i landstingets centrala rutiner för det systematiska brandskyddsarbetet till största del efterlevs. Dock noteras följande brister: Hudiksvalls sjukhus I kulvertsystemet finns brännbara madrasser stående som enligt uppgift befunnit sig en längre tid i kulverten. Nödutgång i hus 11 blockerad. Detta har påpekats ett flertal gånger till verksamheten och fastighetsägaren utan åtgärd. Nödutgången är blockerad av en stor mängd brännbart material, främst kontorsmöbler. Nödutgången som ska vara låst utifrån stod öppen och används som utgång av sjukhuspersonal. I korridoren utanför nödutgången sitter dubbla utrymningsskyltar, en som pekar bort från nödutgången och en som pekar mot nödutgången. Lager av målarburkar på lastpallar påträffas i korridor och i kapprum i hus 11. Gävle sjukhus I kulvertsystemets våning 03 påträffas byggnadsavfall vid två tillfällen samt tvätt i tvättvagnar. I kulvertsystemets våning 02, vid hus 6, påträffas byggnadsavfall och maskiner som underleverantören Core ansvarar för i väntan på beslut om de ska slängas eller inte. I kulvertsystemets våning 01 påträffas trähyllor och träbråte under centralhuset. Arbete pågår med att bygga en ny angreppsväg till kulvertsystemet för räddningstjänsten vid ingång 25. Detta efter en rökgasutredning 2008. Två utrymningsskyltar var trasiga i kulverten vid infektionskliniken. En branddörr står uppställd på grund av trasiga magneter. Detta är felanmält till fastighetsägaren. Hus 24 har idag inte automatiskt brandlarm. Det kommer att installeras inom kort. 12 av 14
En kortläsare till hus 24 är trasig med följd att dörren är låst vilket förhindrar utrymning vid eventuell brand. På strokeavdelningen 109 sitter en branddörr på fel position vilket innebär att fyra vårdplatser är utanför samma brandcell som resten av avdelningen. Det finns bara en brandlarmsknapp på hela avdelningen och knappen är placerade i ena hörnet i korridoren. Brandskyddshandbok på våning 8 i centralhuset är inte uppdaterad sedan 2006. Vid hissarna i centralhuset förvaras byggmaterial, sängar och diverse material. Södertull Hälsocentral Vid okulärgenomgången noterades att en branddörr var felhängd och öppnades åt fel håll. Felet är anmält till X-fastigheter sedan lång tid tillbaka men är ännu inte åtgärdat (brist). 13 av 14
9 Revisionell bedömning I denna granskning är den övergripande revisionsfrågan om landstingets styrning och kontroll av brand- och skalskydd är ändamålsenlig och tillfredsställande. Utifrån den information som framkommit vid genomförd granskning är vår bedömning att landstingets styrning av brandskydd är ändamålsenlig och tillfredsställande. Vår bedömning är dock att landstingets styrning av skalskyddet inte är ändamålsenlig och tillfredsställande. Samma bedömning görs av landstingets kontroll av brand- och skalskydd. Vår bedömning är att landstingsstyrelsen bör tillse att en ändamålsenlig styrning och uppföljning av brand- och skalskyddet inom landstinget upprättas. Det är mycket viktigt att rapportering till landstingsledningens sker och att ansvaret för brand- och skalskydd förtydligas. Nedan följer en sammanfattning av vad som framkommit inom granskningens olika områden: Det finns landstingsgemensamma och sjukhuslokala riktlinjer och rutiner för införande och upprätthållande av brand- och skalskydd. Riktlinjer och rutiner finns inom brandskydd. Vår bedömning är att landstingsstyrelsen tillser att riktlinjer och rutiner upprättas inom skalskydd. Det är även viktigt att de skrivna rutindokumenten gås igenom muntligt med personal och att praktiska övningar sker. Dessa riktlinjer och rutiner tillämpas. Vår bedömning är att de riktlinjer och rutiner som finns i huvudsak tillämpas. Det som bör framhållas som väsentligt är att utrymningsvägar hålls öppna i händelse av en evakuering vid brand. Idag förekommer det brister med sängar och annat material som blockerar nödutgångar. Ansvarsfördelningen mellan olika aktörer är tydlig och dokumenterad. Vår bedömning är att ansvarsfördelningen i huvudsak är tillfredsställande. Noteringar och påpekanden som framkommit vid intervjuer visar att det ibland råder osäkerhet gällande ansvarsfrågor mellan exempelvis Brand och Säkerhetsenheten och X-fastigheter. Det sker en tillfredsställande rapportering till landstingsstyrelsen om riktlinjer och rutiner samt händelser/tillbud inom området brand- och skalskydd. Det förekommer ingen regelbunden rapportering till landstingsstyrelsen av brandoch skalskyddsfrågor. Genomgång av protokoll från landstingsstyrelsen/fastighets och finansutskott 2011 verifierar detta. Vår bedömning är att det är mycket viktigt att tjänstemannaledningen omgående inför löpande rapporteringstillfällen till styrelsen. 14 av 14