KONFLIKTLÖSNING: I SKOLAN

SV KONFLIKTLÖSNING: I SKOLAN Ref. 20831

Ref. 20831 KONFLIKTLÖSNING: I SKOLAN SV INNEHÅLL - 30 kort (bilder), storlek 13,5 x 16,5 cm, som visar de 7 berättelsernas handling + 2 kort med frågetecken (4 bildkort till varje berättelse, de två sista bildkorten har bilder på båda sidorna för två olika slut). - 1 CD-SKIVA med 7 enkla berättelser med två olika slut (totalt 14 berättelser) i MP3-format. CD-skivan innehåller även texterna till berättelserna och svartvita bilder som kan färgläggas. - 1 bruksanvisning med instruktioner till CD:n. - 5 stycken trästöd till bildkorten SPELIDÉ OCH REKOMMENDERAD ANVÄNDNING Spelet består av 7 enkla berättelser som visar två olika sätt att lösa en serie konflikter. Berättelserna visar vilka konsekvenser ett bra eller dåligt beslut kan få. Till varje berättelse hör 4 stycken bildkort där de 2 sista bildkorten har bilder på bägge sidorna för att visa två möjliga slut på samma berättelse. 1. Bekanta dig med materialet: Vi rekommenderar att läraren eller föräldern läser igenom eller lyssnar på berättelserna samt bekantar sig med bildkorten innan han eller hon börjar arbeta med barnen. 2. Sortera korten/bilderna efter färgen på deras ram. 3. Välj vilken berättelse/vilket spår som ska spelas upp från CD-skivan. Plocka fram de bildkort som enligt ramens färg tillhör just den berättelsen (följ instruktionerna i CD-skivans bruksanvisning). 4. Lyssna på berättelsen och lägg bildkorten i rätt ordning. Observera att de 2 sista bildkorten ger två olika alternativ. 5. Kontrollera att bildkorten lagts i rätt ordning genom att titta på kortets nummer och att rätt alternativ har valts för de 2 sista bildkorten. Kontrollera att bildkorten stämmer överens med den berättelse/det spår som valts på CDskivan. Läs bruksanvisningen som medföljer CD-skivan. Om du ska arbete med en grupp barn rekommenderar vi att de medföljande trästöden används. På så sätt kan alla barn se bildkorten. REKOMMENDERAD ÅLDER Från 3 år och uppåt. PSYKOPEDAGOGISKA MÅL - Lär barnen att de beslut de tar får konsekvenser (bra eller dåliga) och att vi därför har ett ansvar vid beslutstagandet. - Utvecklar lyssningsförmågan. - Inlärning av tidsord (före, sedan, efter ). - Utvecklar barnets förståelse för logiska tidssekvenser genom att låta det sortera olika scener i korrekt ordning. - Stimulerar och berikar språket. Uppmuntrar barnet att prata och att börja strukturera sitt språk. - Berikar det grundläggande ordförrådet. - Underlättar inlärningen av andra språk. FÖRSLAG PÅ AKTIVITETER - Placera bildkorten i trästöden i ordning, med symbolen "missnöjd" för de 2 sista korten. Täck över de 2 sista bildkorten med korten med "frågetecken". Lyssna noggrant på berättelsen och fråga barnen: "Vad har berättelsens huvudperson bestämt sig för att göra eller säga?" Plocka sedan bort kortet med frågetecknet från det tredje bildkortet och fråga barnen: "Vad tror ni att hans/hennes beslut får för följder?". Plocka sedan bort kortet med frågetecknet från det sista bildkortet. Vänd på de två sista bildkorten och täck över det tredje bildkortet med ett "frågetecken". Peka på det sista bildkortet och fråga barnen följande: "Vad tror ni har hänt för att berättelsen ska sluta så här?". Slutligen lyssnar ni på den berättelse som tillhör symbolen "nöjd & belåten" och sedan plockar du bort "frågetecknet" från det tredje bildkortet. - När barnet har hört berättelsen flera gånger och lärt sig den kan du låta honom/henne ordna bildkorten utan att lyssna på CD-skivan. - Låt barnet berätta historierna samt diskutera besluten och konsekvenserna med bildkorten placerade i rätt ordning framför sig på bordet. INTERDIDAK, S.L. Av. Pobla de Vallbona, 34. 46183 LA ELIANA (Valencia) SPAIN www.akros.org VARNING!! Spelet får ej användas av barn under 3 år eftersom det innehåller delar som kan lossna och sedan sväljas. Kvävningsrisk. Spara dessa varningar och uppgifterna om tillverkaren.

KONFLIKTLÖSNING: I SKOLAN SV 1. Den finaste bollen i världen Jonas kunde inte tro sina ögon när han öppnade presenten. Han gnuggade sig flera gånger i ögonen och nöp sig själv för att försäkra sig om att han inte drömde. Till slut hade de gett honom bollen som han hade önskat sig så länge. Det var hans farmor och farfar som gett honom den i födelsedagspresent, och han gav dem en sådan jättekram att de nästan tappade andan. Jonas längtade så mycket efter att leka med bollen i skolan att han höll på att dö. Därför frågade han sin mamma och pappa om han fick lov att ta med sig bollen till skolan dagen efter. Hans mamma och pappa var inte överförtjusta över idén, men de såg att Jonas var så uppspelt att de till slut lät honom ta bollen med sig till skolan. Dagen efter, på rasten, gick Jonas och hans klasskamrater ut på skolgården, och Jonas visade dem sin nya boll. Alla barnen lekte med bollen på rasten. Men för Karl, en av hans kompisar, var halvtimmesrasten alldeles för kort. Han hade lust att fortsätta att leka med Jonas boll. När de kom tillbaka till klassrummet, bad läraren att Jonas skulle gå fram till tavlan för att räkna ut några tal. När Jonas reste på sig och gick fram till tavlan, passade Karl på att plocka upp bollen ur sin kompis ryggsäck, utan att be om lov först. Karl tänkte att om han bad att få låna bollen så skulle han inte få det, så han bestämde sig för att låna den lite utan lov och snabbt lämna tillbaka den dagen efter. När han kom hem från skolan, lekte Karl med Jonas boll hela eftermiddagen utan att släppa den en enda minut. Det var helt klart den häftigaste bollen i världen! Hans föräldrar blev förvånade när de såg honom med en helt ny boll och frågade honom vems det var. Karl svarade att det var Jonas boll. Då tittade hans pappa honom rakt i ögonen och frågade: Har du bett Jonas om lov att få ta med dig hans nya boll hem? Karl kände mycket väl till den blicken. Inför den blicken fanns det ingen människa i världen som skulle kunna ljuga. Karl böjde skamset på huvudet och berättade att han tagit hem bollen utan lov. Karls föräldrar grälade på honom och sa till honom att ringa Jonas för att be om ursäkt. För Jonas var säkert mycket ledsen över att ha tappat bort sin nya boll. Karl visste att Jonas var en mycket generös och bussig kompis, så han frågade om han fick låna bollen för att ta med sig den hem samma eftermiddag. Klart du får! svarade Jonas. Men lämna tillbaka den imorgon för jag vill också leka med den. Tusen tack Jonas, då säger vi så! Samma eftermiddag berättade Karl för sin mamma och pappa att hans kompis Jonas hade lånat honom bollen för att leka med den och att han skulle lämna tillbaka den dagen efter. Som tack för att Jonas hade varit så snäll bestämde Karls föräldrar att de skulle bjuda honom på bio den helgen.

KONFLIKTLÖSNING: I SKOLAN SV 2. Invigning av rutschbanan Precis som varje morgon ringde skolklockan med en hög signal för att ange att det var dags för rast. På några sekunder for en ström av barn nerför trappan från klassrummen till skolgården. Lärarna sa till dem att ta det lite lugnare, men det var meningslöst att försöka tysta ner skratten och stojet när det var dags för den välförtjänta rasten. Jakob och hans klasskompisar var redan på skolgården och hoppade rep, när Jakob, som var mycket uppmärksam och vaken av sig, la märke till att något inte var som vanligt. Jakob svalde, och med häpen min sa han till sina kompisar: Har ni sett den nya rutschbanan? Jakob pekade på en jättestor, ny rutschbana som stod precis mitt på skolgården. Han behövde inte säga något mer: Jakob och hans kompisar slängde hopprepen och rusade fram mot rutschbanan. Alla ville så gärna klättra upp och kasta sig utför den jättelånga kanan. Under tiden hade några barn från klassen bredvid redan ställt sig i kö vid stegen till rutschbanan. De väntade otåligt på sin tur. När Jakob och hans kompisar kom fram till rutschbanan ställde de sig först i kön. Men då blev två av barnen som stod längst fram i kön arga. Hallå där! Var inte så fräcka! Träng er inte, vi var här före er! Jakob hade blivit så uppspelt när han såg den nya rutschbanan att han inte sett de två barnen som stod i kö för att klättra upp på stegen. Jakob och hans kompisar kunde inte vänta längre. De höll på att dö av längtan att prova den nya rutschbanan. Jakob tvekade inte utan började knuffa och armbåga sig fram till den första platsen i kön. En flicka var precis på väg upp för stegen när Jakob tog tag i hennes T-shirt medan han sa: Låt mig åka först! När Jakob tog tag i flickans tröja, tappade hon balansen och ramlade ner på marken. Jakob hade varit alldeles för hårdhänt och nu satt flickan på marken och grinade. Som tur var hade en av lärarna sett vad som hänt och kom fram till Jakob, som var på väg att kasta sig utför rutschbanan. Jakob fick en ordentlig utskällning, och som straff förbjöds han att åka på rutschbanan under hela veckan. Jakob förstod att han skulle ha väntat på sin tur i kön, för rutschbanan var till för alla barn. Hoppsan, sa Jakob, förlåt, jag såg inte att ni stod i kö! Och Jakob och hans kompisar ställde sig sist i kön. Till slut var det äntligen deras tur. Jakob klättrade upp för stegen högst upp på rutschbanan. Däruppe kände Jakob det som om han stod på världens högsta berg. Han satte sig på rutschbanan med en gång och tog ordentlig sats. Jakob flög som ett skott utför banan, och han skrattade av lycka. När han kom ner sprang han och ställde sig sist i kön igen. För han ville fortsätta att ha roligt på rutschbanan ända tills rasten var slut.

KONFLIKTLÖSNING: I SKOLAN SV 3. En mycket bekväm sittplats Niklas tyckte väldigt mycket om att spela piano. Han gillade det så mycket att när någon frågade honom vad han ville bli när han blev stor så svarade han självsäkert: Jag vill bli en jätteberömd pianist och ge stora konserter i de största städerna i världen. Därför gick Niklas på pianolektioner hemma hos Ann-Marie varje tisdag och torsdag. Pianofröken bodde en bra bit från där Niklas bodde så han åkte alltid buss till pianolektionerna. En tisdagseftermiddag efter pianolektionen gick Niklas till busshållplatsen för att vänta på bussen som han skulle åka hem med. Det dröjde inte länge förrän bussen kom. Niklas steg på, betalade sin biljett och satte sig på den enda platsen som var ledig. Vad skönt att jag fick sitta, tänkte Niklas, som var lite trött den eftermiddagen. På nästa hållplats steg en gammal man med vitt skägg på bussen. Han hade svårt att gå och kunde knappt hålla sig upprätt. Han stödde sig på en träkäpp med båda händerna. Eftersom alla säten i bussen var upptagna, var den gamle mannen tvungen att stå. Bussen skakade och studsade jättemycket, och Niklas tänkte att han kanske borde låta den gamle mannen få sin sittplats. Men eftersom han var så trött och satt så bekvämt tänkte han: Det kvittar väl! Jag är säker på att han inte ska åka så många hållplatser. Så Niklas satt kvar på sitt säte och låtsades som om han inte sett den gamle mannen. Den stackars mannen höll sig fast så gott han kunde i bussens ledstänger för att inte trilla omkull. Efter ett tag tvärnitade bussen precis innan den kom fram till nästa hållplats. Den gamle mannen tappade balansen, och hans käpp flög upp genom luften. Vilken smäll! Den gamle mannen hade slagit sig rejält, och en kvinna hjälpte honom att resa sig upp. Då skämdes Niklas väldigt mycket över vad han hade gjort. Han kunde ju enkelt ha låtit den gamle mannen få hans sittplats. Nu hade den stackars mannen jätteont och Niklas var ledsen. Därför han lovade sig själv att inte vara så egoistisk nästa gång utan tänka mer på andra. Bussen skakade och studsade jättemycket, och Niklas tänkte att den gamle mannen kunde tappa balansen och trilla omkull. Niklas visste mycket väl att man skulle vara snäll mot äldre människor, så därför bestämde han sig för att lämna sin plats till den gamle mannen. Du kan sätta dig här, jag ska ändå snart kliva av. Den gamle mannen log ett brett leende, och Niklas tyckte att han var väldigt lik Tomten med det där stora skägget. Tack så mycket, min lilla vän, svarade mannen, du är en mycket snäll pojke. När Niklas kom hem var det dags för middag. Under middagen berättade han för sina föräldrar hur dagen varit i skolan och hur det hade gått på pianolektionen. När han berättade om den gamle mannen på bussen, blev hans mamma och pappa väldigt glada och belönade hans goda uppförande med en väldigt speciell efterrätt, en chokladtårta! Niklas kände sig mycket stolt över sitt uppförande denna eftermiddag.

KONFLIKTLÖSNING: I SKOLAN SV 4. Matdags Danne tyckte om att stanna kvar i skolan för att äta, för då kunde han vara tillsammans med sina kompisar mycket längre. Skolans matsal var jättestor, mycket större än den de har hemma, till och med större än den hans kompis Therese har. Therese bor i ett hus som är stort som ett palats! När det var dags att äta, satte sig alla barnen vid långborden, som stod fint dukade med dussintals tallrikar, glas, bestick och servetter. Dannes ansiktsuttryck ändrades snabbt från glädje till besvikelse när han såg vilken mat som serverades: fisk med potatis. Oh nej, tänkte Danne, jag tycker inte alls om fisk!. Av all god mat som de skulle kunna laga så hade de lagat just den mat han tyckte sämst om. Vilken sur min Danne fick, när den rykande och nyttiga fiskrätten med potatis sattes fram på bordet framför honom. Therese var inte heller så sugen på att äta fisk, så hon föreslog att Danne och hon skulle passa på att byta bokmärken, precis som de hade gjort tidigare under rasten. Danne tvekade inte ett ögonblick utan tog fram sina bokmärken med superhjältar ur byxfickorna. De bägge barnen höll på en lång stund med att byta bokmärken medan deras fisk kallnade på tallrikarna. Danne och Therese var så koncentrerade på sin lek att de inte märkte att deras fröken hade kommit fram till dem. Sofia, deras skolfröken, hostade till: Hrm, hrm. De båda barnen tittade upp och Danne ändrade min igen, fast denna gång blev han röd som en tomat i ansiktet. Snart hade alla andra barn ätit upp sin fisk och kunde gå ut på skolgården och leka en stund. Men Danne och Therese fick stanna kvar i matsalen tills de hade ätit upp fisken. Genom fönstret kunde de se hur deras klasskompisar skrattade och lekte på skolgården. Danne kom då ihåg att deras fröken sagt hur viktigt det var att äta fisk. För fisken innehåller mycket proteiner och vitaminer som är viktiga för att vi ska kunna växa och inte bli sjuka. Så han sa till Therese att de först måste äta upp fisken för att kunna bli lika stora som sina syskon. Danne gruvade sig lite innan han tog den första tuggan av fisken, men när han tagit den så visade det sig faktiskt att fisken var riktigt god. Vilka bra kockar de hade i skolan! Och han som hade trott att den skulle vara jätteäcklig. Mums vilken god fisk! Danne åt sakta och tuggade noga. Efter bara ett par minuter hade han ätit upp allt och lämnat tallriken skinande ren. Eftersom de hade ätit upp den goda fisken så snabbt, hann Danne och Therese springa ut på skolgården och leka lite innan nästa lektion började. De två barnen fortsatte att byta bokmärken och sen gungade de en stund. När de kom tillbaka till klassrummet, gratulerade deras fröken dem till att de varit så duktiga och hade ätit upp all fisk. Dessutom berättade hon för dem att de skulle få makaroner med tomat och ost nästa dag, Dannes favoritmat.

KONFLIKTLÖSNING: I SKOLAN SV 5. Vad otäckt! När Frida var liten, sa hennes mamma och pappa alltid till henne att hon skulle gå över gatan vid övergångsstället. Och om det också fanns ett trafikljus, så fick hon inte gå över förrän den gröna gubben började lysa. Nu var Frida lite större, och eftersom skolan låg mycket nära deras hus, skulle de låta henne gå ensam till skolan. Frida var mycket glad och stolt över att hennes föräldrar litade på henne och skulle låta henne gå ensam. Frida hade ätit frukost, och nu var det dags att gå till skolan själv för första gången. På väg till skolan gick hon förbi skyltfönstret till en leksaksaffär. Frida stannade och tittade förtjust på leksakerna. Hon stod i flera minuter och tittade. Plötsligt kom hon på att hon kanske borde titta vad klockan var. Åh nej, det var bara tre minuter kvar tills den första lektionen skulle börja! Om hon inte skyndade sig skulle hon komma för sent till skolan. Frida började gå lite fortare för hon ville inte komma för sent. Övergångsstället där hon skulle gå över låg i slutet av gatan och skolklockan skulle snart börja ringa. Eftersom det inte kom några bilar, tänkte Frida att om hon gick över precis där hon var, skulle hon inte komma för sent. Frida tvekade inte en sekund och bestämde sig för att gå över mitt i gatan så hon inte skulle komma för sent till skolan. Frida tittade först åt höger och sen åt vänster. Eftersom hon inte såg någon bil började hon gå över vägen. Men plötsligt hördes ett bromsljud, och Frida blev livrädd när hon såg hur en bil tvärnitade bara några meter från henne. Frida kunde inte förstå var bilen kom ifrån, hon hade inte sett den. Men den hade nästan kört på henne och hon var alldeles skakis. Frida hade aldrig blivit så rädd i hela sitt liv. Hon stod som förstenad mitt på vägen, för hon var så rädd att hon inte kunde röra sig. Bilföraren stack ut huvudet genom fönstret ochfrågade hur hon kunde gå över gatan utan att titta. Det fanns ju faktiskt ett övergångsställe längre fram! En mycket snäll granne hjälpte Frida att gå över gatan och fram till skolan. Och inte nog med att hon gått över gatan på fel ställe, nästan blivit påkörd av en bil och fått en chock. Eftersom Frida hade blivit stående mitt på gatan, så kom hon även försent till den första lektionen. Så nu fick hon en tillsägelse till, denna gång från sin fröken, som påminde henne och alla hennes klasskamrater om hur viktigt det var att gå över gatan på övergångsstället. Frida hade lärt sig läxan och skulle aldrig mer gå över mitt på gatan, hur bråttom hon än hade. Men hon hejdade sig i tid och tänkte sig noga för. Därefter sprang hon vidare på trottoaren tills hon kom fram till övergångsstället. Precis då hon kom fram slog trafikljuset om till grön gubbe. Frida blev glad och tänkte: Vilken tur jag hade! Bilarna stannade för att låta henne gå över. När Frida gick in genom dörren till klassrummet tänkte hon: Oj, det var på håret! För just då ringde skolklockan! Frida var glad och nöjd över att hon hade kommit i tid till skolan och att hon gått över gatan på rätt ställe, på övergångsstället. Men nu visste hon att om hon ville stanna igen vid skyltfönstret till leksaksaffären, så var hon tvungen att gå hemifrån lite tidigare.

KONFLIKTLÖSNING: I SKOLAN SV 6. Sofia och den stora dinosaurien Denna tisdag var inte vilken skoldag som helst. Idag skulle nämligen Sofia och hennes klasskompisar åka på utflykt till Naturhistoriska museet. Deras fröken hade pratat om alla intressanta och spännande saker de skulle få se där. Sofia var särskilt förtjust i dinosaurierna och visste att hon skulle njuta av museibesöket mest av alla. Den här dagen var hon så glad att hon bestämde sig för att sätta en liten blå rosett i håret. Skolfröken och alla barnen kom fram till museet med bussen och gick in på museet i en ordnad rad. Det var en stor, gammal byggnad. Barnen tyckte det var jättespännande och ville gå in direkt för att se vad som fanns där inne. De gick in i det första rummet. Det var en enorm sal med väldigt högt tak. Mitt i salen stod en gigantisk kopia av ett skelett från en dinosaurie. Den var så stor att den nästan fyllde hela den enorma salen! Sofia visste att det var en Tyrannosaurus rex, den vildaste och farligaste dinosaurien som någonsin funnits på jorden. Alla barnen stod förbluffade och tittade på den, men Sofia var särskilt imponerad. Några av barnen erkände att de blev lite rädda när de såg dinosauriens stora tänder, men Sofia blev inte rädd, bara glad. När det gått en stund, ropade deras fröken på dem för att gå till filmsalen. Sofia ville hellre stanna kvar och titta på den stora dinosaurien än att se på en sådan där tråkig dokumentärfilm som hennes mamma och pappa brukade titta på! Så hon lydde inte sin fröken utan gömde sig bakom en av de jättestora pelarna i salen, medan hennes klasskompisar och skolfröken gick över till en annan sal. Efter en stund hade Sofia tröttnat på att studera tyrannosaurien och bestämde sig för att leta upp sina klasskompisar. Hon sprang till salen bredvid, men där fanns det inte en människa. Hon sprang runt på hela museet för att leta upp filmsalen, och till slut gick hon vilse eftersom det fanns så många salar och korridorer. Sofia var rädd. Hon märkte att hon bara gick runt och runt utan att hitta någon. Hon var tvungen att erkänna att hon var helt vilse. Hon borde ha lyssnat på sin fröken! Hon satte sig i ett hörn och grät tills en av museets vakter hittade henne. Han tog med henne dit där klassen och deras fröken var. Alla hade varit jätteoroliga för Sofia. Förutom det att hon hade varit jätterädd när hon var helt själv på det stora museet, så blev Sofia mycket besviken när hennes klasskamrater berättade att filmen de sett hade handlat om dinosaurier och att hon hade missat flera fantastiska scener. Vad synd att hon hade missat filmen! Sofia skulle ha lyssnat på vad fröken sa. Sofia löd sin skolfröken och sprang genast efter henne. Barngruppen gick in i filmsalen, som var som en bio men lite mindre. Sofia blev överraskad när hon märkte att dokumentärfilmen handlade om de dinosaurier som hade bott på jorden för flera hundra miljoner år sen. Sofia tyckte att filmen var så rolig och spännande att tiden bara flög iväg. Efter filmen fortsatte Sofia och hennes klasskompisar att se resten av museet. Det fanns fortfarande många spännande saker att upptäcka, och på en enda förmiddag fanns det inte nog med tid för att se allt. Sofia tänkte be sin mamma och pappa att få åka tillbaka till museet någon dag så att de skulle kunna titta på alla saker mer noggrant. Det hade varit en fantastisk förmiddag! När de skulle gå ut så gav museivakten dem varsin ballong som såg ut som en dinosaurie. Vad häftigt!

KONFLIKTLÖSNING: I SKOLAN SV 7. Teckningstävlingen Skolfröken hade fått en fantastisk idé inför skolfesten. Hon skulle ordna en teckningstävling där alla elever skulle vara med. Som pris för den finaste teckningen skulle lärarna ge bort en låda med akvarellfärger och en låda med sagoböcker. Klara och Helena tyckte det var en jättebra idé. De båda kompisarna tyckte mycket om att rita och måla. Fröken gav varje elev ett blankt papper och en pensel och satte färgburkar i alla färger i mitten på ett stort bord där alla barnen satte sig. Klara ville måla en skog där det fanns många djur och några barn som lekte. Helena valde att rita ett stort rymdskepp som flög genom rymden. De två flickorna jobbade hårt med sina teckningar när det plötsligt hände något förskräckligt. Helena sträckte ut armen för att ta en röd färgburk, men hon tappade den, och den föll ner på hennes teckning. På en sekund hade all den röda färgen runnit ut på pappret. Helena blev jätteledsen, speciellt när fröken sa att det inte fanns fler tomma papper. När Klara såg vad som hänt tänkte hon att det skulle bli mycket lättare för henne att vinna tävlingen nu när hennes kompis teckning förstörts av den röda färgen. Klara fortsatte att göra klar sin teckning, och hon var jättenöjd. Under tiden grät Helena för hon var så ledsen. Helena föreslog att de skulle dela på pappret och göra en teckning tillsammans, men Klara vägrade. Och inte nog med det, dessutom sa Klara åt Helena att vara lite försiktigare nästa gång. Helena kunde inte fatta att hennes kompis var så dum och egoistisk. Hon blev jättearg på Klara och välte ut en gul färgburk över hennes teckning. Den gula färgen rann inte bara ut på Klaras teckning utan även på hennes kläder. Klara var nu gul från topp till tå och några barn retade henne och sa att hon liknade en citron. Dessutom blev deras fröken jättearg på dem. Klara mådde dåligt av allt som hänt, och hon förstod att hon inte varit snäll mot sin kompis. Hon hade bara tänkt på sig själv och varit en dålig kompis. Hon skulle inte ha försökt utnyttja hennes otur. Klara tyckte det var jättesynd att Helenas teckning blev förstörd, den var ju på väg att bli så fin! Så hon fick en idé. De skulle dela på hennes papper och göra en fin teckning tillsammans! Helena torkade tårarna och blev jätteglad. De två unga konstnärerna satte genast igång och målade en tavla där man såg ett stort rymdskepp som landade i en skog inför alla djuren som bodde där och som stirrade förvånat. Deras fröken tyckte det var en mycket originell teckning och gratulerade Klara för att hon varit en sådan snäll kompis. Slutligen vann en annan klasskamrat tävlingen, för enligt reglerna var det inte tillåtet att rita teckningar tillsammans. Klara och Helena hade haft så roligt tillsammans när de gjorde teckningen och den hade blivit så bra. Det gjorde ingenting att den inte fick vara med i tävlingen. Båda tjejerna applåderade jättemycket när deras klasskompis gick fram och hämtade priset!

1 Ref. 20831 1 2

2 Ref. 20831 1 2

3 Ref. 20831 1 2

4 Ref. 20831 1 2

5 Ref. 20831 1 2

6 Ref. 20831 1 2

7 Ref. 20831 1 2