FREDEN I KNÄRED 1613 GUIDETEXT Lis Erevall
Freden i Knäred 1613 Kalmarkriget kortfattad historik Freden i Stettin (nuvarande nordvästra Polen) den 13 december 1570, som slöts mellan Danmark, Norge och Sverige efter det Nordiska sjuårskriget, varade inte länge. I slutet av 1500- talet startade maktkampen om det politiska och ekonomiska herraväldet över den Skandinaviska halvön på nytt. Danmarks kung Kristian IV ville återupprätta Kalmarunionen och Sveriges kung Karl IX upplevde att Sverige var inringat av Danmark samt saknade kontroll över handelsvägarna mot Västeuropa. Det fanns fler stridsfrågor vilka var av mer symbolisk karaktär: Konflikt om vem som hade rätt att använda de tre kronorna som symbol i sitt riksvapen. Karl IX utropade sig till Kung över lapparna vilket var en direkt utmaning mot danska anspråk av beskattningsrätten på Nordkalotten. Danmark och Sverige var inte överens om varandras handelsvägar i Östersjöområdet. Oenighet om danska undersåtar, som bedrev handel i Sverige, skulle beskattas och betala tull eller inte. För att försöka lösa konflikterna fredligt hölls några möten vid gränsen i början av 1600-talet utan resultat. Kristian IV började argumentera internt för att starta krig mot Sverige men hade svårt att övertyga sina motvilliga riksråd. Efter att till sist ha hotat med att förklara krig mot Sverige i egenskap av Hertig av Slesvig och Holstein gick riksråden med på krig i januari 1611. Den 4 april 1611 kom krigsförklaringen. Kristian IV lät en härold, klädd i en rikt utsmyckad mantel och med en silverspira samt åtföljd av en trumpetare, rida över riksgränsen vid Markaryd för att lämna över fejdbrevet till den svenske kungen. Krigsförklaringen överlämnades till Karl IX först den 2 maj. Då hade redan en dansk armégrupp från Halmstad ryckt fram mot Älvsborgs fästning och utanför Kalmars murar stod danska trupper redo under ledning av Kristian IV. Den 27 maj efter en nästan månadslång belägring stormades och intogs Kalmar stad av danskarna. Kalmar slott däremot stod emot belägringen till i början av augusti då kapitulationen kom. Några dagar senare ockuperades även Öland som svenskarna återtog i oktober. Karl IX avled i Nyköping den 30 oktober 1611. Den 26 december efterträddes han av sin sjuttonårige son Gustav Adolf, som med ständernas medgivande blev fullmyndig konung. Kriget återupptogs i januari 1612. Danskarna anföll tvillingbefästningarna Älvsborg och Gullberg vid Göta älvs mynning. I slutet av maj stormades de och besättningarna kapitulerade. Följande månad återtog danskarna Öland igen. Läget för Sverige var katastrofalt men det skulle komma att vända. Under sommaren 1612 gjorde danskarna en offensiv i Småland och Västergötland men stoppades upp av svenskt motstånd i form av den brända jordens taktik i kombination med gerillakrigföring. Svenskarna utförde ett antal raider i Kristianopel, Halland, Jämtland och Härjedalen. Dessutom tvingades den danska flottan som gått in i Stockholms skärgård att vända vid Vaxholm och därmed var i praktiken kriget över.
Vägen till fred Danmarks grannländer önskade ett slut på kriget med Sverige som var ett ekonomiskt hinder och hotade maktbalansen i Norden. De protestantiska länderna ville också visa upp en enad front mot de katolska makterna i Europa. England var det land som tryckte på kraftigast gentemot Danmark att sluta fred. På hösten 1612 hade man övertygat Kristian IV om att tiden var mogen för fredsförhandlingar. De fyra danska förhandlarna/riksråden: Rikskanslern Christen Friis, Manderup Parsberg, Axel Brahe och Eske Brock (se sid. 4 ). Instruktioner från Kristian IV: Alla danska erövringar som gjorts under kriget skulle tillfalla Danmark. Svenskarna kunde i gengäld behålla Jämtland och Härjedalen. Tidigare olösta tvister mellan rikena: Vem som hade rätt till Sonneburgs slott och län på Ösel. Rätten till att använda symbolen tre kronor i riksvapnet. Vem som hade beskattningsrätt över samerna i Lappland. Beskattningen av danska varor som fördes in i Sverige. Den svenske kungen skulle avsäga sig titeln Kung över lapparna. De fyra svenska förhandlarna/riksråden: Rikskanslern Axel Oxenstierna, Nils Bielke, Henrik Horn och Gustav Stenbock. Instruktioner från Gustav II Adolf: Allt territorium som erövrats skulle återlämnas Danmark skulle betala Sveriges omkostnader för kriget. Tidigare olösta tvister mellan rikena: Stå fast vid kraven på Sonneburg. Rätten till tre kronor. Beskattningsrätten i Lappland. Kräva ömsesidig tullfrihet. Fredsförhandlingarna Förhandlingarna påbörjades den 29 november 1612. Ingen vapenvila hade utlysts däremot fridlystes en zon på en mil runt förhandlingsplatsen för krigshandlingar. De svenska delegaterna var inhysta i Ulvsbäck och de danska i Knäred. Förhandlarna eskorterades av vardera 50 ryttare som enligt påbud från de båda kungarna skulle vara väl stofferade, det vill säga representativt klädda. I respektive följe ingick även sekreterare och tjänstefolk. Det är osäkert hur stort varje följe var, men det kan ha rört sig om ett hundratal personer. Två stora tält hade ställts upp på båda sidor om gränsen dit delegaterna kunde dra sig tillbaka för att konferera inbördes. Av Axel Oxenstiernas och Eske Brocks dagböcker framgår att det regelbundet skickades kurirer till förhandlarnas respektive förläggningar. I bakgrunden befann sig också Kristian IV, som alternerade sitt boende mellan Halmstad och Laholm. Gustav II Adolf hade slagit läger i Värnamo. Det första mötet ägde rum i Sjöaryd på förmiddagen. Den svenske rikskanslern Axel Oxenstierna noterade i sin dagbok att förhandlarna tog varandra i händerna och blev stående på en stenbro mitt emot varandra. Oxenstierna höll ett tal där han beklagade krigstillståndet och man enades om ett nytt möte den 3 december. Då skulle huvudpunkterna avgöras vilket misslyckades då ingen av sidorna ville vika sig.
Vid nästa möte den 6 december var stämningen irriterad. Den stora stridsfrågan var de erövrade territorierna och fästningarna. Axel Oxenstierna noterade i dagboken att danskarna var mycket vreda eftersom de inte godtog de svar svenskarna gav. Danska riksrådet Eske Brock beskrev samma möte så här. Svenskarna märkte att svaret på två av punkterna inte behagade oss. Under de följande veckorna följde ett komplicerat förhandlingsspel där förhandlarna regelbundet möttes på bron i Sjöaryd. Två av dessa tillfällen är beskrivna här nedan. Den 19 december möttes förhandlarna igen. Positionerna var fortfarande låsta och nu trädde medlare in i handlingen. Jacob Spens (of Wormiston, utsedd ambassadör av James I av England) representerade svenskarna och Robert Anstruther (Jacob Spens halvbror) danskarna. De hade funnits på plats en tid men hållit sig i bakgrunden. Den 18 januari kom Kristian IV till Knäred och följde med förhandlarna ända fram till gränsen. Han var förklädd, men blev igenkänd av svenskarna och en av de engelska medlarna. Vi blev nästan förlikta med svenskarna skrev Eske Brock i sin dagbok. Förhandlingarna var nu i princip avslutade och fredstraktatet skrevs under den 20 januari 1613. Dagen efter noterade Eske Brock i sin dagbok att det upprättats en evig fred mellan Danmark och Sverige samt att allt krig och oenighet till evig tid var avskaffat. Fångutväxlingar Redan i juli 1612 hölls ett möte om utväxling av svenska och danska fångar vid Sjöaryd. Bevarat från mötet är en prislista över fångarnas värde i pengar undertecknad den 20 juli av de danska förhandlarna Axel Brahe, Ander Bille och Tage Tott. Förhandlare för svenskarna var Gustav Stenbock och Gustav Horn. Priset på en fånge varierade mellan sju tusen guldmynt och tolv daler beroende på militär rang. Bland dessa dokument från förmötet i Sjöaryd finns det också en förteckning, daterad den 22 augusti 1612, över svenska fångar som skickats till Axel Brahe för vidare transport till gränsen. Listan består bland annat av adelsmän, officerare, en kapten, en före detta fogde från Öland, två studenter, sjutton öländska präster, bönder och gement folk. Förmodligen ägde fångutväxlingarna rum i omgångar under sensommaren och hösten. De svenska räkenskaperna berättar om att omkring sextio danska soldater fördes till gränsen i början av oktober. Enligt en annan kvittens utfärdad av ståthållaren i Jönköping hade sju danska fångar kommit för sent till gränsen. Eftersom de danska representanterna redan hade gett sig av fick de vaktas av 20 soldater vid gränsen i två dygn. Plundring Kalmarkrigets påverkan på Halland har i äldre historieverk framställts närmast som en parantes. Ny forskning visar att landskapet drabbades mycket hårt av plundrande svenska styrkor och även av de egna danska trupperna. Trots det skänkte hallänningarna relativt stora summor i kollekt till sårade soldater. Däribland Knäred socken som enligt en förteckning från 1614 hade skänkt 38 mark till de krigsskadade. I räkenskaperna för Laholms län, gällande den svenska plundringen i södra delen av Halland, uppgavs det 1613 att minst 28 hushåll hade plundrats av svenskar i Knäreds socken. Däribland gården Sjöaryd där själva fredsförhandlingarna ägde rum.
På den svenska sidan av gränsen var det minst lika illa ställt. Danska trupper hade som de själva skriver i rapporter till kungen plundrat, rövat, bränt och slagit ihjäl i stora områden av Västergötland och Småland. I Markaryd socken, som gränsade till Knäred, hade mängder av gårdar och byar blivit plundrade samt ödelagda. Kost och Logi Det var ett mycket hårt krigsdrabbat område som förhandlingarna ägde rum i. Kriget hade kostat oerhörda summor för alla inblandade. Även fredsförhandlingarna medförde utgifter inte minst i form av kost och logi som fredsförhandlarna, deras militära eskort och tjänstefolk krävde. Enligt de danska räkenskaperna förbättrades den byggnad där de danska fredsförhandlarna bodde med sex stycken nya fönster. Bonden Peder Jensen i Dyrebo, som hade plundrats av svenskarna under kriget, bidrog med sex läster kol till att värma upp fredsförhandlarnas bostad. En läst motsvarade ungefär hundra liter. Jensen fick betalt också för de omkostnader han haft för att ha förhandlarnas tvättpiga inneboende hos sig. Tvätterskan fick betalt med fyra daler, en relativt stor summa. En vådeld uppstod på hans gård som även den fördes upp på listan över utgifter. Till och med såpan som användes till att tvätta rådmännens linkläder är noga bokförd. Den danska delegationen med följe krävde inte bara skydd mot väder och vind utan också mat. Här dög inte enklare förtäring: 15 hela oxkroppar, 9 feta svin, 22 lamm, 12 färska grisar, 7 kalvar, 135 höns och 13 tunnor lax som sköljdes ner med 78 tunnor öl. Den 16 december, då de danska förhandlarna konfererade med Kristian IV i hans sängkammare, gick det under ett dygn bland annat åt en ospecificerad mängd oxkött, ett lamm, tre hela grisar, lax och två tunnor öl. Ett människoöde och en personlighet: Tomas Kruse, dansk sekreterare och kurir hade till uppgift att förmedla skrivelser från den danska delegationen i Knäred till den svenska i Ulvsbäck. Det skulle bli hans död. Vintern 1612-1613 var mild, blöt och blåsig. Ett möte vid bron som skulle ha hållits den 22 december ställdes in. De danska förhandlarna vågade inte ta sig över på grund av det höga vattenståndet i Lagan. Kruse fick vid minst fem tillfällen oavsett tid på dygnet och dåligt väder ge sig iväg till den svenska sidan. Eske Brock noterade den 20 januari 1613, dagen före fredsslutet, att de den dagen sänt kuriren Henrik Lange till svenskarna och att samma dag dog Tomas Kruse som var i Kansliet. Dagen efter att freden slutits noterar Brock att Kruse begravdes i Knäreds kyrka. Eske Brock (1560-1625) var en dansk adelsman och danskt riksråd. Brock skrev dagböcker där han noggrant förde ner de uppdrag han fått av Kristian IV och även sina intag av alkoholhaltiga drycker. Rusen graderades med kors. Efter ett möte i Halmstad, den 11 januari 1612, tillsammans med kungen noterade han att de uppnått en berusningsgrad som motsvarade tre kors. Enligt Brocks mått mätt den näst högsta graden av berusning. Fyra kors uppnådde han själv vid två tillfällen tillsammans med Kristian IV i Norge 1604. Efter korsen är noterat Libera Nos Domine i översättning Gud Bevare Oss.
Fredsvillkoren för Freden i Knäred 1613: Sverige skall avsäga sig sina anspråk på fästet Sonneburg på Ösel (Estland). Danska kungen får rätt att använda Sveriges vapen "tre kronor" i sitt riksvapen. Han får inte göra anspråk på den svenska tronen. Sverige skall betala en miljon riksdaler silvermynt för att få tillbaka Älvsborgs fästning (¹Älvsborgs andra lösen). Invånarna i Älvsborg skall under förpantningstiden lyda under svensk lag och kyrkostyre. Sverige ska avsäga sig herraväldet över lapparna från Titisfjord till Varangerfjord. Tullfrihet mellan länderna skall åter införas, gäller inte spritdrycker. Sverige skall inte störa handeln vid polska hamnar i Baltikum. Sverige skall lämna tillbaka landskapen Jämtland och Härjedalen som de erövrat under kriget. Danmark skall lämna tillbaka Kalmar och Öland som de erövrat under kriget. ¹Älvsborgs andra lösen: Den lösensumma, enligt freden i Knäred 1613, som Sverige fick betala uppgick till en miljon riksdaler. Betalningen skulle ske i silvermynt, inte i varor. Den skulle ske i fyra omgångar och vara avklarad inom sex år. En oerhörd summa. Den motsvarade värdet av landets sammanlagda skörd under fyra år. Danskarna trodde inte att det fattiga Sverige skulle klara av det på så kort tid. Som pant för skulden höll Danmark fästningen Älvsborg, Göteborg och städerna Lödöse, Nya Lödöse samt sju härader i Västergötland. Fästningen var det försvarspolitiskt viktigaste eftersom den var Sveriges enda hamn åt väster. Lösensummans värde idag: För 1 miljon riksdaler 1613 kunde köpas lika mycket varor och tjänster som en halv miljard kronor idag, mätt med konsumentprisindex. Att Älvsborgs lösen inte motsvarar en så stor summa idag, men var betungande då, berodde på att produktionen per invånare var mycket lägre för 400 år sedan och att skatternas andel av total BNP var mycket mindre. Gustav II Adolfs strategi för att samla ihop till lösensumman: Kronan (staten) betalade 32 procent av sina inkomster. Svenska folket fick betala en extra skatt. En piga betalade en halv riksdaler, en dräng en riksdaler och personer med egendom ytterligare belopp. (En riksdaler kunde köpa en tunna råg.) Kronan lånade pengar av Nederländerna (vilket aldrig återbetalades). Gustav II Adolf lär ha kallat de tunga betalningarna "en tärande kräfta" och sägs ha smält ner sitt bordssilver för att klara sista betalningen. Svensk export. Herman Lindqvist, i sin tredje bok, " När Sverige blev stormakt": "Den enda tillgång Sverige hade som var lätt att omsätta i kapital i utlandet var Falu koppar. Alltså köpte svenska regeringen koppar av bergsmännen i Falun. Malmen exporterades sedan av köpmän som mot trettio procents vinst fick den såld mot silvermynt i Tyskland och Nederländerna." Lösenbetalningarna satte fart på det som skulle bli Sveriges viktigaste exportprodukt i hundra år framåt. "
Försvenskningen av Halland Danska kriget Nästan exakt trettio år senare, 1643, bröts den eviga freden när en svensk armé under ledning av Gustav Horn ryckte in över danska gränsen. Det var början på Torstenssons krig eller Danska kriget. Sverige segrade och Freden i Brömsebro 1645 gav Sverige bland annat Halland på 30 år. Genom Freden i Roskilde 1658 blev Halland sedan svenskt för all framtid. Tiden efter Roskildefreden var konfliktfylld. I fredsfördragen hade svenskarna lovat att de erövrade områdena skulle ha kvar sin lag och kyrkoordning samt att tullfrihet skulle råda vid handel med Danmark. Kung Karl XI:s förmyndarregering valde istället att brutalt införa uniformitet i Halland det vill säga tvinga folket att prata svenska, följa svensk lag och bryta all kontakt med Danmark. För att försvenska Halland användes bland annat kyrkan och prästerna. De som var dansksinnade ersattes av svensksinnade. Gudstjänsterna började hållas på svenska och efter svenska seder. I stort sett lyckades assimileringen men det finns än idag seder och dialekter som har sitt ursprung i det danska. Snapphanar Under den tid då Halland och övriga Skåneland är krigsskådeplats för svenska och danska intressen bildades lokala gerillagrupper över hela Skåneland. Koncentrationen var störst kring Hallandsås, skogarna mellan Skåne/Blekinge och Småland. Efterhand växte missnöjet med det svenska styret. Svenskarna erkände inte gerillagrupperna/friskyttarna som stridande soldater utan likställde dem med personer vilka flytt krigstjänst, stråtrövare och tjuvar. Dessa kallades för snapphanar, antagligen från tyska ordet schnappen (röva). Tillfångatagna snapphanar betraktades som förrädare och dödades. Karl XI och danska prinsessan Ulrika Eleonora Giftermålet utgjorde en länk i Johan Gyllenstiernas skandinaviska politik och kontraktet undertecknades av Karl XI den 6 februari 1680. Karl XI ville uppskjuta giftermålet men Johan Gyllenstierna tog med bruden till Sverige efter avslutade underhandlingar i Danmark. Av sparsamhetsskäl skulle bröllopet äga rum i Halmstad. För att undvika franske ambassadören, som envisades att vilja vara med, beslöts istället att vigseln skulle äga rum på ³Skottorps slott. ³Skottorps slott. Den ursprungliga huvudgården omnämns redan på 1300-talet som ett hemman kallat Veka. Under 1670-talet uppfördes en herrgård några kilometer längre bort. Arkitekten Niclas Eosander ritade och byggherre var hovkanslern Frans Joel Örnestedt, en av Karl XI: s ämbetsmän. När det blev bestämt att bröllop skulle hållas på Skottorp mellan Karl XI och den danska prinsessan Ulrika Eleonora (Kristian V:s syster) gjordes en omfattande tillbyggnad. Efter Nicodemus Tessin d.ä: s ritningar uppfördes en två våningar hög festsal med kupol omgiven av rum för kungafamiljen. Den 6 maj 1680 vigdes Karl XI och Ulrika Eleonora i kungasalen.
Knäred idag Knäred har cirka 1140 innevånare och ligger beläget ungefär 20 kilometer öster om Laholms stad, i ett skogslandskap med inslag av öppen mark. Lagan och Krokån flyter genom Knäred. Samhället har en blandad bebyggelse med äldre hus, villor och lägenheter. Orten ligger omgiven av vacker natur och kultur med många platser att besöka: Freden i Knäred slöts den 20 januari 1613 mellan Sverige och Danmark. En minnessten är rest i Sjöared, öster om Knäred, där fredsförhandlingarna hölls. Innan slaget vid Fyllebro 1676, som kom att bli det sista slaget mellan danskarna och svenskarna på halländsk mark, samlades Karl XI och hans generaler vid Knäreds gamla brunn. Vid ån Lagan i Knäred finns två borglika kraftstationer i tegel, Övre och Nedre Knäred, som invigdes 1910 med Kung Gustav V och statsminister Arvid Lidman som gäster. Knäreds Kyrka, byggd 1853, hade en föregångare som stod klar på hösten 1849, men på invigningsdagen när vaktmästaren ringde in för mässa rasade kyrktornet ner över mittskeppet. Ingen kom till skada, däremot fick Knäreds innevånare vänta i fyra år till på sin nya kyrka. Kyrkans klockor, en stor och en liten, kommer ursprungligen från den äldre kyrkan och är från mitten av 1600-talet. Den stora predikstolen är från 1853 och tillverkad av bildhuggaren Johan Andersson. Den gamla medeltidskyrkan från 1200-talet låg cirka 300 meter från platsen för Knäreds nya kyrka. Ruinen är markerad med ett högt kors och på platsen finns ett minnesmärke över prosten Benidictus Montan. Han friköpte gårdar och gav dem till bönderna i området att bruka mot en låg arrendeavgift. Samma gårdar kom att lösas in så att bönderna skulle kunna ta över ägarskapet. Flammafallet, en del av Krokån där vattnet faller utför meterhöga trappstegsformade avsatser. Kulturminnesgården Bollaltebygget, en fyrlängad 1700-talsgård. Manbyggnaden är från 1603 och flyttades dit från Jonsahult för att passa in mellan de ursprungliga härbrena. Sommartid visas ryggåsstugans vackra allmogebonader. Näringsliv, föreningar, service och aktiviteter KWA, Knäreds Werkstads AB, är Knäreds största arbetsgivare. Företaget tillverkar trädgårdsmöbler. Det finns ett 80-tal företag på orten, bland dem Helens rör, Silvandersson och Knäreds Kyckling AB. Föreningslivet är mycket aktivt i Knäred och innefattar bland annat Knäreds forskarring och hembygdsförening, Knäreds idrottsklubb, Friluftsfrämjandet, Knäreds Kraftsportklubb och Knäreds samhällsförening. Serviceutbudet är stort på orten med restaurang, kafé, butiker, bensinstation, turistboende, apotek, vårdcentral, bibliotek, bank, förskolor, skola, och äldreomsorg. Det finns goda möjligheter till utomhusaktiviteter till exempel cykel, boule, fiske, forspaddling, kanotpaddling och simning på Flammabadet (tempererad utomhusbassäng med sex 25 meters banor). Källor Text: Bearbetad text av Jens Lerbom, Freden i Knäred 1613. Kortfattad bakgrund, historik och nya perspektiv. Broschyr: Sevärt i Laholm, Knäredsområdet. Ansvarig utgivare Kultur- och fritid Laholms kommun. Bok: Herman Lindqvist. Historien om Sverige. När Sverige blev stormakt. Hemsidor: www.knared.nu, www.sv.wikipedia.org, www.hallandia.se, www.historia.se, www.skottorpsslott.se