Sydvästlänken Delsträckan Barkeryd-Värnamo

UV RAPPORT 2013:37 ARKEOLOGISKA FÖRUNDERSÖKNINGAR Sydvästlänken Delsträckan Barkeryd-Värnamo Arkeologiska förundersökningar genom södra och norra delarna av Jönköpings län Småland Nässjö och Värnamo kommuner Barkeryd, Nässjö och Tånnö socknar Dnr 422-00696-2012 Britt Ajneborn

UV RAPPORT 2013:37 ARKEOLOGISKA FÖRUNDERSÖKNINGAR Sydvästlänken Delsträckan Barkeryd-Värnamo Arkeologiska förundersökningar genom södra och norra delarna av Jönköpings län Småland Nässjö och Värnamo kommuner Barkeryd, Nässjö och Tånnö socknar Dnr 422-00696-2012 Britt Ajneborn Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo 1

Riksantikvarieämbetet Arkeologiska uppdragsverksamheten (UV Öst) Roxengatan 7 582 73 Linköping Tel 010-480 81 40 Fax 010-480 81 73 e-post uvost@raa.se e-post fornamn.efternamn@raa.se www.arkeologiuv.se 2013 Riksantikvarieämbetet UV Rapport 2013:37 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriet Gävle 2012. Medgivande I 2012/0744. Kartor är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriet 2013-02-19. Dnr 601-2013/839. Grafisk form Britt Lundberg Kartografi Lars Östlin Foto Britt Ajneborn Tryck/utskrift E-print, Stockholm 2013 Omslagsbild Id 8007 vid Nässjö stom. Nässjö gamla kyrka syns i bakgrunden. Foto Britt Ajneborn. 2 Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo

Innehåll Sammanfattning 5 Bakgrund 5 Målsättning och syfte 8 Metod 8 Topografi 9 Kort om förutsättningarna 9 Fossila åkrar 9 Svedjebruk 10 Resultat 11 Barkeryd socken, Nässjö kommun 11 RAÄ 295 och RAÄ 284, fossil åker 11 RAÄ 286 och RAÄ 283, fossil åker 17 RAÄ 58:1, stensättning och Id 83000, fossil åker 17 Nässjö socken och kommun 21 Id 8007, Nässjö Stom, boplats 21 RAÄ 241, fossil åker 26 Tånnö socken, Värnamo kommun 30 Id 8095 och Id 8097, fossila åkrar 30 Id 7214, fossil åker 31 Id 7217, stensättning och Id 7216, fossil åker 33 Sammanfattning 36 Referenser 37 Litteratur 37 Arkiv 37 Kartmaterial 37 Administrativa uppgifter 38 Habo Mullsjö Huskvarna Tranås Västervik Jönköping Nässjö Eksjö Vimmerby Jönköpings län Vetlanda Hultsfred Gislaved Sävsjö Oskarshamn Värnamo Kronobergs län Kalmar län Ljungby Växjö Nybro Kalmar Borgholm Markaryd Älmhult Fig 1. Karta över Småland med förundersökningsområdet markerat. Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo 3

Jönköping Öggestorp Solberga Tenhult Forserum Äng Anneberg Taberg Nässjö Ormar Fredriksdal Malmbäck Vaggeryd Hok Bodafors Skillingaryd Sävsjö L rstorp Vrigstad Stockaryd Rörvik Värnamo ± Tånnö Bor 0 10 Km Skala 1: 350 000 Fig 2. Karta över undersökningssträckan genom Jönköpings län. 4 Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo

Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten, UV, är en uppdragsfinansierad del av Riksantikvarieämbetet som i huvudsak genomför arkeologiska undersökningar efter beslut enligt Lag (SFS 1988:950) om kulturminnen m m. Uppdragsverksamheten utför även konsultuppdrag i form av utredningar, kulturmiljöanalyser och planeringsunderlag. Den arkeologiska uppdragsverksamheten har ingen myndighetsfunktion. Arkeologiska förundersökningar Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo Sammanfattning Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten, UV Öst, har under våren 2012 utfört arkeologiska förundersökningar på 13 platser, med anledning av Svenska Kraftnäts planerade sträckning av Sydvästlänken genom Småland, Jönköpings län sträckan Barkeryd- Värnamo. Sträckan ingår i delsträckan Hallsberg-Östansjö-Barkeryd och Barkeryd-Hurva. Ombyggnaden genom länet avser både mark-och luftledning. Markledningen sträcker sig i länets norra och södra delar, och är det som ligger till grund för denna förundersökning. Arbetet för luftdelen, genom länets mellersta delar, utfördes och avrapporterades för sig. De arkeologiska förundersökningarna har i det här skedet rört forn- och kulturlämningar vid ledningens placering i marken. Denna rapport innehåller de samlade resultaten från de arkeologiska förundersökningarna genom nämnda delar av Jönköpings län, och har i det här skedet rört forn- och kulturlämningar vid den planerade ledningens placering i marken. Bakgrund Länsstyrelsen i Jönköping remitterade ett förfrågningsunderlag till Riksantikvarieämbetet UV Öst, 2012-02-15, gällande Sydvästlänkens sträckning genom länet. Förfrågningsunderlaget avsåg arkeologiska förundersökningar för nedläggande av markkabel av sträckans norra och södra delar i Jönköpings län. Nedläggandet av markkabel kommer att ske i befintlig ledningsgata. Enligt överenskommelse med Länsstyrelsen rapporteras resultaten från de arkeologiska förundersökningarna i denna rapport. Kraftledningen ingår i ett större infrastrukturprojekt, Sydvästlänken, som syftar till att stärka det svenska stamnätet för eldistribution. Sträckan genom Jönköpings län utgörs av markkabel och luftledning i norr, luftledning från Nässjö till E4;an och sedan markkabel längs E4:an. RAÄ, UV Öst har tidigare utfört inventeringar inför planerad utbyggnad av kraftledning, från Hallsberg-Barkeryd-Hurva-norska gränsen. Syftet med inventeringarna har varit att lokalisera lagskyddade fornlämningar, övriga kulturhistoriska lämningar och utredningsobjekt för att på ett tidigt stadium kunna justera ombyggnaden och på så sätt minimera påverkan på dessa. Resultaten från inventeringarna i Jönköpings län redovisas i UV Öst Rapport 2010:30 (Ternström). Under hösten 2011 genomförde UV Öst även särskilda arkeologiska utredningar längs den berörda sträckan. Resultaten därifrån redovisas i UV Rapport 2012:126 (Ajneborn). Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo 5

± Kulla Tånnö Stenhyltan Hagahult Älmeslid Sto Tånnö 0 1000 m Skala 1: 25 000 Fig 3a. Utredningsområdena södra delen, Värnamo kommun. 6 Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo

Sonarp ± Kramsäng Ryssby Hästerum Ryssby Kvarn Barkeryd Kvistorp Krakebo Bästhult Kulebo Nässjöbyn Barkeryd Skala 1: 45 000 1000 m Risabo 0 Norra Målen Fig 3b. Utredningsområdena norra delen, Nässjö kommun. Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo 7

Målsättning och syfte Målsättningen med den inledande inventeringen var att minimera intrång i kulturmiljön. Vid ett antal platser har dock lämningarna inte kunnat undvikas, vilket inneburit att arkeologiska åtgärder vidtagits. Målsättningen med den särskilda arkeologiska utredningen var att klargöra om det planerade arbetet berör kulturhistoriska lämningar eller fasta fornlämningar. Vid de arkeologiska förundersökningarna, som nu utförts var målsättningen att fastställa de fasta fornlämningarnas karaktär, utbredning, komplexitet och datering. De samlade resultaten avser att utgöra ett fullgott underlag i Länsstyrelsens fortsatta beslutsoch planeringsprocess samt för Svenska Kraftnäts fortsatta planering. Även förundersökningarnas resultat kan medföra ytterligare arkeologiska insatser i form av särskild arkeologisk undersökning, efter nytt beslut av Länsstyrelsen. Vid en eventuellt kommande särskild undersökning enligt Lag (SFS 1988:950) om kulturminnen m m undersöks, dokumenteras och avlägsnas fornlämningen inom ett av Länsstyrelsen angivet område. Metod Arbetsområdet för markkabeln är 20 meter brett. Då den övervägande delen av fornlämningsområdena utgörs av fossil åker har metoden i de olika områdena varit densamma. Med hjälp av bandburen grävmaskin har ett urval av de röjningsrösen som låg inom arbetsområdet snittats med maskin, samt handplockats. Detta gjordes i syfte att konstatera om det fanns gravar bland röjningsrösena, vilket inte är en ovanlig företeelse. Rösena dokumenterades och fotograferades, samt provtogs för åldersdatering, om daterbart material hittades. Inom arbetsområdet togs även sökschakt upp med maskin, där torv eller matjord skiktvis togs bort ned till den nivå där anläggningar synliggjorts eller orörd mark framkommit, i syfte att identifiera eventuella dolda lämningar under mark. Därefter har handredskap använts för noggrannare framrensning. Rösen och schakt mättes in med nätverks-rtk. Inom ett av förundersökningsområdena Id 8007 en boplats, som konstaterades vid den särskilda arkeologiska utredningen, drogs ytterligare sökschakt med maskin, för att om möjligt begränsa och karaktärisera fornlämningen. Sökschakt grävdes med maskin ner till anläggningsdjup, därefter vidtog framrensning för hand. De anläggningar som påträffades samt sökschakt mättes in med nätverks-rtk. Inom alla områden har kartering genomförts av synliga lämningar i ledningsgatan. Det rör sig främst om fossila åkerområden med röjningsrösen. Under fältarbetet har dessutom nypåträffade, ovan mark synliga, lämningar karterats i ledningsgatan. Dokumentationen har bearbetats och lagrats i RAÄ:s informationssystem Intrasis. I dateringssyfte har 14 C-prov analyserats vid Ångströmslaboratoriet, Uppsala universitet. Kolproverna kommer företrädesvis från röjningsrösen i fossila åkrar. Även vedartsbestämning har gjorts på samtliga prover som kunde åldersbestämmas. Analysen utfördes av Ulf Strucke, UV Mitt, Stockholm. Inom RAÄ 241 påträffades små mängder brända ben, dessa har analyserats av osteologerna Caroline Arcini och Ola Magnell, UV Syd, Skåne. Fältarbetet utfördes av två arkeologer vid RAÄ, UV Öst; Britt Ajneborn och Marita Sjölin under april månad 2012. 8 Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo

Topografi De topografiska variationerna i länet är stora. Rasbranter och odlingslandskap i norra delen växlar via tallskogar över till höglandets gran- och blandskogar. I den södra delen utbreder sig ett stort mosslandskap med Store mosse och dess förgreningar i mindre mossoch vattensystem, där Lagan ingår. I länet ligger östra Vätterbranterna, öster om Gränna, som är ett område med en blandning av hävdade och igenväxande odlingsmarker. De stora topografiska skillnaderna skapar lokala mikroklimat, som ger olika förutsättningar för växtligheten. Kort om förutsättningarna Vad som ses som fornlämning har förändrats över tid. För 50 år sedan var det i huvudsak mäktiga gravar och övriga iögonenfallande monument som betraktades som fornlämningar, men idag har fornlämningsbegreppet utökats väsentligt. Nu är i vissa fall exempelvis lämningar efter kolning och övergivna, fossila åkrar lagskyddade fornlämningar. Det gör att fornlämningar kan finnas överallt i markerna. Alla behöver naturligtvis inte undersökas med samma höga ambitionsnivå, här görs en bedömning från fall till fall. Men det är viktigt att se möjligheter till ny kunskap genom undersökning. Ibland kan det givetvis vara svårt att förstå hur den lilla enskilda undersökningsplatsen kan bidra med något väsentligt, men lika ofta slås man över hur dessa små enstaka pusselbitar visar sig ingå i en större helhet (Gustafsson & Nordström 2007). Fossila åkrar Många platser utmed sträckan för den nya kraftledningsgatan utgörs av fossil åker. De för länet kännetecknande, ofta stora, områdena med fossil åkermark kan omfatta lämningar av olika ålder och sammanhang. Fossil åkermark är ett begrepp som avser mark som tidigare varit uppodlad, men nu varaktigt övergivits. Odlingen ska också ha skett med ålderdomliga metoder, vanligen hackbruk eller årder. Den fossila åkermarken i Jönköpings län utgörs vanligen av röjningsröseområden. Dessa områden innehåller ofta mängder med rösen, som är resultatet av att den kringliggande marken röjts på sten och odlats under lång tid. Det är ofta själva rösena som undersöks arkeologiskt, men det är ytan mellan röjningsrösena som utgör den egentliga fossila åkermarken. Dessa ytor kan innehålla mycket information om äldre odling, men de är de ytor som slits mest och ibland förstörs helt av skogsbrukets maskiner. Ibland har det fossila åkerområdet avgärdats av låga stenmurar, eller stensträngar (Vestbö Franzén, Å., Lindgren, A. och Wennerberg, R. 2008, s 9). Innan man kunde börja odla marken röjdes den med hjälp av yxa och eld. Efter det kunde man börja röja bort sten. De mindre stenarna kastades upp i små rösen medan de större stenarna fick ligga kvar. Först därefter såddes marken. Man bodde under de flesta tider nära sin åkermark. Bebyggelsen flyttades sannolikt i takt med att man röjde ny mark. Antagligen röjde man ibland mark som tidigare varit en boplats. De övergivna boplatserna med näringsrikt avfall fungerade bra som ny åkermark. Den fossila åkern är en komplex och sammansatt fornlämning, som kan innehålla olika typer av lämningar. Därför räknas inte bara själva röjningsrösena som fornlämning, utan även marken mellan rösena (Smålands museum 1996). Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo 9

Att vissa röjningsröseområden är stora brukar traditionellt förklaras med att endast mindre partier odlats upp åt gången, och sedan lämnats i långa perioder för igenväxning och återhämtning (se t ex Bebyggelse och kulturlandskap 1988, s 39f ). I senare forskning ifrågasätts detta, eftersom en stenröjning för korttidsbruk efter inledande svedjning varken är ekonomisk eller nödvändig. Om åkrarna brukades permanent, med avbrott för användning som ängsmark, var det däremot värt att efter hand röja marken från sten. Sammantaget visar de småländska skogarnas röjningsröseområden på en dynamisk och varierad markanvändning. Den första odlingen skedde under yngre stenåldern, men metoden att röja marken på sten inleddes under bronsåldern (Vestbö Franzén 2004, s 40f och där anförd litteratur). I anslutning till den fossila åkermarken kan förhistoriska grav- eller boplatser finnas. Svedjebruk På flera av de undersökta platserna, har vi kunnat konstatera att marken i områdena någon gång har svedjats. Men vad är då svedjning? Kort kan man sammanfatta det med att skog fälls, torkar och avbränns, varefter markytan bearbetas, för att på så sätt få odlingsbar jord. Den brända ytan sås vanligen med råg, och får efter ett par skördar gräsbinda sig. Det var under 1600-talet som svedjebruket expanderade, men även innan hade man svedjat, fast med något olika metoder. Nackdelen med svedjebruk är att näringen i jorden tar slut efter några års odling, då blev man tvungen att fälla och röja ny mark eftersom den svedjade marken saknade nya träd att fälla och bränna. Men med skogens ökande värde har svedjebruket så gott som upphört i Sverige. När man inte odlade längre inom området, kunde man använda marken till bete ytterligare några år. I de stora skogarna var det inte ovanligt med okontrollerade betesbränder, där man helt enkelt satte eld på skogen för att få ett bättre bete. Man kunde låta elden okontrollerat löpa miltals. Det finns förmodligen flera olika varianter och anledningar till att man svedjade, men principen bakom allt eldande är att man för det första ville minska konkurrensen från den befintliga vegetationen och för det andra tillgodogöra sig den mineralnäring som fanns lagrad i denna vegetation och i förnan (Kardell, Dehlén, Andersson 1980). 10 Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo

Resultat Resultaten redovisas från norr till söder. Vissa av platserna redovisas tillsammans där det föreligger ett nära geografiskt samband. Under varje platsbeskrivning finns en underrubrik, Resultat, med redogörelse för vilka åtgärder som utförts, och resultatet av dessa. Separata kartor finns över alla områden, de redovisas tillsammans med foto och anläggningsbeskrivningar för varje område. Barkeryd socken, Nässjö kommun RAÄ 295 och RAÄ 284, fossil åker Farstorp, Kramsäng 1:2 och 1:4 Områdesbeskrivning RAÄ 295 och 284 är två stora fornlämningsområden som utgörs av fossil åkermark, i form av röjningsröseområden. RAÄ 295 är ca 375x75 meter stort, och RAÄ 284 är ca 650x150 200 meter stort. Områdena ligger i flack skogsmark och kant i kant med varandra, där RAÄ 295 ligger längst i norr. Resultat Då de båda områdena går in i varandra redovisas resultaten tillsammans. Den södra delen av RAÄ 284 utgörs av ett stort blött och sankt område, blockrikt och svåråtkomligt, vilket gjorde att inga sökschakt med maskin kunde grävas där. Röjningsrösena är vanligen runda 1-6 meter i diameter och 0,20 0,60 meter höga, mestadels övermossade. Schaktningen började därför i norra delen. Sökschakt och större ytor banades av med maskin ner till steril mark. Åtta rösen snittades i syfte att avgöra om det finns gravar inom området. Rösena snittades på mitten med maskin, handplockades, handrensades, dokumenterades och fotades. Kol för datering togs i samtliga rösen. Sju prover kunde dateras och åldersbestämmas. Fem av dem hamnade i tidsintervallet mellan 1410 1670. Ett låg mellan 1790 1950 och ett mellan 1730 1810. Två av proverna innehöll kol från gran och fem rester från tall (jämför bilaga 2 karta med dateringar). Det visar att området legat i barrskog, där det framför allt växte tall. Den yngsta dateringen kom från RAÄ 284:s mellersta del, A1369, som fick en datering till 1790 1950 e Kr. Det röjningsröset ligger i närheten av torpet Månsalyckan (Barkeryd 107:1), vilket förklarar den sena dateringen till torptid. Området har med största sannolikhet hört till torpets odlingsjord. De övriga dateringarna ger en relativt enhetlig bild över hela områdets västra kant, med dateringar företrädesvis mellan 1400 1600-talen. Den norra änden av RAÄ 295 var inte föremål för någon förundersökning, då markkabeln inte hade sin sträckning där. A1758 som är den nordligaste dateringen inom förundersökningsområdet ligger alldeles i kanten mellan RAÄ 295 och Barkeryd 298. Barkeryd 298 är en fossil åker som är klassad övrig kulturhistorisk lämning, med sentida röjningsrösen, det förklarar dateringen på A1758 till 1730 1810 e Kr. Två av de snittade rösena, A1479 och A1532, skiljde sig åt från de övriga. De var försedda med kantkedja, och stenmaterialet var mindre och jämnare, ca 0,10 0,30 meter stora stenar. Ett keramikfragment av järnålderskaraktär hittades i varje röse, samt en liten slaggbit i det ena. Fynden kan utgöra indikation på att det rör sig om gravar. Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo 11

A1479 fick en datering till 1490 1670 e Kr och A1532 till 1570 1630 e Kr. Keramikfragmentet och slaggbiten kan även vara indikationer på att en förhistorisk boplats funnits inom eller i områdets närhet. De har hamnat i stenpackningen till röjningsrösena när marken röjts. Både keramik och slagg är även gravindikerande. Hur förklaras då den relativt sena dateringen om man diskuterar gravbegreppet? Möjligen kan man tänka sig att kolet som daterats kommer från ett svedjetillfälle, att kolet då kommit ner mellan stenarna i rösets fyllning. Ett annat fenomen uppmärksammades också, nämligen att dessa rösen, till skillnad från övriga rösen i området, verkar sammanbundna av en liten stensträng, som löper mellan dem. Vilket inte observerats vid de rösen som bedömts som röjningsrösen. I området med de förmodade gravarna, finns ytterligare ett antal rösen, cirka 19 stycken, vilka bedömdes som gravlika på grund av utseende och stenmaterial. Dessa är markerade med rosa cirklar på kartan. Alla är relativt stora ca sex meter i diameter och mellan 0,40 0,60 meter höga, de ger ett monumentalt intryck. Stenmaterialet är jämnt mellan 0,10 0,30 meter stora stenar. Och de ligger alla inom samma yta i området. I väster finns ytterligare gravlika rösen, i skogen utanför ledningsgatan, där ett flertal stora fina övermossade rösen kan ses. Även i den östra skogskanten, utanför ledningsgatan finns liknande rösen. Ytterligare en iakttagelse skiljer de två gravindikerande rösena A1479 och A1532 från de övriga. De rösen som bedömts som röjningsrösen ligger på ett marklager som innehåller relativt mycket kol, vilket kan tyda på att området svedjats vid åtminstone ett tillfälle. Vid de båda eventuella gravarna saknas detta kolskikt i botten, vilket kan peka på att de är äldre än svedjet, de fanns då redan i området. Skörbränd sten har också iakttagits i de gravlika rösenas fyllning, vilket i sin tur kan vara en antydning om att förutom gravindikation, kan en förhistorisk boplats finnas i närområdet. Området kräver fortsatta undersökningar för att utesluta eller bekräfta förekomsten av gravar inom den fossila åkern. Även förhistoriska boplatslämningar kan finnas dolda under mark. Fig 4. Röjningsröse A1454. Foto britt ajneborn. 12 Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo

Fig 5. Röjningsröse A1495. foto britt ajneborn. Fig 6. Röjningsröse A1532. foto britt ajneborn. Fig 7. Röjningsröse A1741. foto britt ajneborn. Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo 13

Anläggningsbeskrivningar Anl nr Plats Lämningstyp Form Storlek m Höjd Beskrivning 1369 1758 RAÄ 284/295 Röjningsröse Rund till oval 2199 2388 RAÄ 284/295 Röjningsröse Rund till oval 2398 2600 samt 1479 och 1532 Samt 3342 som ligger utanför arbetsområdet 2 8 0,2 0,8 Sju röjningsrösen, samtliga likartade, delvis övermossade, ojämnt stenmaterial. 2 8 0,2 0,8 17 röjningsrösen, samtliga likartade, delvis övermossade, ojämnt stenmaterial. RAÄ 284/295 Gravlikt röse Rund 4 6 0,2 0,8 19 gravlika rösen, samtliga likartade, delvis övermossade, fint jämnt stenmaterial 0,1 0,3 m stora stenar och kantkedja. Även skörbrända stenar och slagg finns i fyllningen på vissa rösen. 2612 RAÄ 284/295 Röjningsröse Rund 6 0,6 Ligger i klustret med de gravlika rösena, men bedöms som röjningsröse. 2780 3370 RAÄ 284/205 Röjningsröse Rund till oval 2 7 0,3 0,6 56 röjningsrösen, samtliga likartade, delvis övermossade, ojämnt stenmaterial. 3000 RAÄ 284/295 Kolbotten Rund 16 0,3 Södra delen skadad av sentida täktgropar. 14 Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo

X 6399700 Y 479200 Barkeryd 298 Kyrkehagen Farstorp Barkeryd 290 Barkeryd 292 Barkeryd 303 # Barkeryd 305 # Barkeryd 306 Barkeryd 304 # # Barkeryd 296 Barkeryd 289 # # Barkeryd 288 # Barkeryd 287 Barkeryd 294 Barkeryd 282 Barkeryd 281 # Barkeryd 295 Månsalyckan Barkeryd 285 Ryssby ± Barkeryd 280 Barkeryd 98:1 X 6400600 # Barkeryd 107:1 Barkeryd295 UO Schackt Y 479800 Gravliknande Röjningsröse Kolbotten Sektion Keramik Barkeryd 131:1 # Slagg Barkeryd 284 Sten Naturlig sänka, ej odlad Plan stenfri yta, boplatsläge 0 100 m Skala 1: 5000 Fig 8. Områdeskarta. Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo 15

Barkeryd 290 ± Barkeryd 292 Barkeryd 298 Y 479300 Barkeryd295 UO Schackt Gravliknande Röjningsröse Kolbotten Sektion Keramik Slagg Sten Naturlig sänka, ej odlad Plan stenfri yta, boplatsläge 0 100 m Skala 1: 3000 3021 2962 2976 2986 3010 2883 2831 2845 2857 2869 2953 2940 1369 3000 2902 2565 2588 2780 2511 2575 2550 3370 2913 2923 1442 2470 2498 2804 2790 2890 2932 1395 1454 2485 2535 2247 2285 2295 1532 2460 2524 # # Barkeryd 289 # Barkeryd 296 # 3038 3048 3100 3125 3111 3353 X 6400400 3135 3342 3145 A1758 1730-1810 A1741 1480-1650 Kyrkehagen 2815 3235 2272 2258 2411 2424 3060 3081 3362 2347 2307 2317 2359 2337 2367 2327 2376 2398 2388 2448 2435 1479 1495 2600 3070 3093 1758 3326 3156 3319 3184 3175 3290 3310 3202 3273 3300 3193 3255 3280 3220 1741 3265 3245 2612 2228 3226 2199 2237 A1369 1790-1950 A1479 1490-1670 A1442 1410-1500 Månsalyckan Barkeryd 284 # Barkeryd 288 3165 3212 A1532 1570-1630 A1495 1440-1530 Barkeryd 107:1 Barkeryd 295 Y 479600 X 6399900 # Barkeryd 281 Fig 9. Analyskarta med dateringar i området. 16 Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo

Barkeryd socken, Nässjö kommun RAÄ 286 och RAÄ 283, fossil åker Farstorp, Ryssby 2:11 och Kramsäng 1:2 Områdesbeskrivning RAÄ 286 och 283 utgörs av två mindre områden med fossil åker. Dessa båda områden ligger alldeles i den östra kanten av en stor mosse, vilket gör att marken är mycket blöt, sank och vattensjuk. RAÄ 286 är ca 40x40 meter stort, medan RAÄ 283 är något mindre ca 30x30 meter. Inga röjda partier kunde ses, områdena gav ett ostrukturerat intryck. Nyligen utförd avverkning gjorde att det fanns stora vattenfyllda hjulspår i hela området, främst inom RAÄ 283. Inga egentliga röjningsrösen kunde iakttas, enstaka mindre oregelbundna stenansamlingar fanns, dessa utgör troligen rester efter sentida mossodling i kanten av den stora mossen. Efter ytterligare en besiktning beslutades i samråd med Länsstyrelsen att båda områdenas lagskydd tas bort. Barkeryd socken, Nässjö kommun RAÄ 58:1, stensättning och Id 83000, fossil åker Ryssby, Ryssby 4:1 RAÄ 58:1 Ryssby, utgörs av en stensättning, som ligger monumentalt på en jordkulle. Mitt i stensättningen står en stor björk. Björken står i sin tur i ett litet röse ca 1 meter i diameter och 0,5 meter högt. Ytterligare tre mindre rösen ligger i den norra kanten av kullen. Där finns även en tendens till kantkedja. Hela lämningen ger ett märkligt intryck, inte påtagligt gravlikt. I trakten kallas det för kapellet. Det finns även en liten mosse öster RAÄ 58:1, som kallas för kapellamossen. På skifteskarta från 1797 (LMS 06-BAE-14) är namnet kapellamossen belagt. Väster om stensättningen finns en skogsväg, som enligt markägaren Karin Ek är en lämning efter den gamla Nässjövägen, vägen finns med på skifteskartan från 1797. Vägen karterades på ett par ställen. Två mindre ytor mellan stensättningen och vägen avbanades med maskin. Inget av antikvariskt intressen hittades. Ett par stenstolpar finns invid den gamla vägen, vilka utgör en gräns mellan de två gårdarna Ryssby Nedre och Ryssby Övre. Gården var delad i två gårdar innan 1960, då den slogs ihop till en. 30 meter norr om grindstolparna löper en stenmur österut. Muren är ca 1 meter bred och 1 meter hög. Möjligen utgör muren en gammal ägogräns eller en gräns mellan utägo-inägomark. Id 83000 Ryssby, utgörs av en vacker fossil åker med låga rösen i en gammal beteshage. Åkern avgränsas i väster av en stenmur, och i norr, öster och söder av skog, främst barrskog. Området öster om den fossila åkern är ställvis sankt. RAÄ 54:1, ett stort bronsåldersöse som ligger cirka 200 meter väster om den fossila åkern. På flera impediment i odlingsmarken som gränsar till området i väster finns flera monumentala stensamlingar som är mycket gravlika. Inom närområdet finns också RAÄ 137:1 ett bronsåldersröse, och RAÄ 57:1 en hällkista. Två rösen snittades med maskin inom den fossila åkern, även ytor avbanades av för att utesluta dolda lämningar under mark. Området sluttar svagt åt öster. Inga konstruktioner eller fynd hittades vare sig i rösena eller vid avbaning. Rösena var relativt små, 2 4 meter i diameter, de bestod av ett ojämnt stenmaterial, alltifrån mindre Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo 17

Fig 10. Vacker stenmur som avgränsar området åt väster. foto britt ajneborn. Fig 11. Röjningsröse A1990. foto britt ajneborn. 18 Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo

stenar till block, 0,10 0,80 meter stora. Kol skickades för 14 C-analys från röjningsrösena A1990 och A2124. A1990 låg i områdets östra kant och fick en datering till 1170 1280. A2124 låg i områdets norra del. Det daterades till 1290 1480, med övervikt till 1305 1365 e Kr. Båda kolproven kom från björk. Det är intressanta analyser, då de pekar på två brukningsfaser, en tidigmedeltida och en något senare. Detta ger en lokal tradition för odling, den stämmer inte in på den agrara expansionen som beskrivs i avsnittet; sammanfattning (Vestböe-Franzén 2004), dateringarna stämmer inte heller in på den pollenanlys från länet som Per Lagerås har gjort (jämför resultat från Nässjö RAÄ 241 Sticket), där han påvisar att det inträffar en avskognings- och odlingsexpansion kring övergången bronsålder- äldre järnålder det vill säga cirka 500 f Kr 400 e Kr (Vestböe-Franzén 2004). Mer pekar resultaten på att området vid Ryssby brukats kontinuerligt under flera generationer. Den fossila åkern är inte stor, cirka 100x50 meter (nord-syd). Vissa röjda ytor kunde konstateras både vid avbaning och i marken för övrigt, marken var relativt stenbunden och inte särskilt välröjd. På kartan från 1797 är åkern benämnd Gubbaåkern ( LMS 06-BAE-14). Området är färdigundersökt för markkabeln, men kräver ytterligare undersökningar om fortsatta arbeten i framtiden kommer att bli aktuella. Anläggningsbeskrivningar Anl nr Plats Lämningstyp Form Storlek m Höjd Beskrivning 1792 RAÄ 58:1 Stensättning Kvadratisk 1 0,5 Kapellet. 1793 Id 83000 Väg Stig 2 Gamla Nässjövägen, finns med på skifteskarta från 1793. 1800 2167 Id 83000 Röjningsrösen Rund till oval 2 6 0,2 0,7 22 röjningsrösen, samtliga likartade, övermossade med i ytan enstaka stenar synliga. 2180 Id 83000 Stenmur Avlång 1 1 0,2 1,6 m stora stenar. Ligger 30 m öster om grindstolpar, som markerar ägogräns. Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo 19

Y 479650 X 6397550 Barkeryd 58:1 # ( ± ID 83000 Y 479400 X 6397200 AU område Schakt Sektion Röjningsröse Stengärdesgård Väg Barkeryd 138:1 # 0 50 m Skala 1: 2000 Fig 12. Områdeskarta. 20 Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo

Nässjö socken och kommun I 8007, Nässjö Stom, boplats Nässjöbyn 2:1 Områdesbeskrivning Boplats som påträffades vid den särskilda arkeologiska utredningen hösten 2011 (Ajneborn 2012). Området ligger vid Nässjö Stom, snett mitt emot Nässjö gamla kyrka, mellan RV 31 i söder och gamla Jönköpingsvägen i norr. Området består av betesmark, och ligger i en södersluttning. Vid utredningen 2011 påträffades boplatsindikerande lämningar såsom gropar, stolphål, härdbottnar, rännor och även årderspår i området. Dessa var främst koncentrerade till den norra delen av området, söder om gamla Jönköpingsvägen. Väster om beteshagen finns en biotopskyddad våtmark, och i den östra delen är ett mindre område med nedgrävd jordvärme. Ett mindre antal röjningsrösen finns också i området, främst i den södra delen. Resultat Markkabeln kommer att löpa utmed hela området som är ca 250 meter långt och 50 meter brett (se bilaga 1). Två större gropar kommer att grävas i anslutning till de båda vägarna, RV 31 i söder och gamla Jönköpingsvägen i norr, där markkabeln kommer att skjutas under vägarna. Vid den arkeologiska utredningen grävdes sökschakt med maskin inom hela området, marken banades av med maskin, ner till anläggningsdjup, därefter handrensades schakt och anläggningar. Vid den arkeologiska förundersökningen kompletteringsgrävdes ytterligare sökschakt för att begränsa området med boplatslämningar, samt i möjligaste mån karaktärisera lämningarna. Prov för datering togs också i utvalda anlägg- Fig 13. Områdesbild mot söder. foto BRITT AJNEBORN. Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo 21

ningar där det fanns daterbart material. Inom de områden där markkabeln ska skjutas under vägen blir markpåverkan större därför utökades schakten där. Markkabeln kommer att läggas emellan de röjningsrösen som finns i områdets södra delar, men kabeln hamnar väldigt nära ett par rösen, därför undersöktes ett för att utesluta gravar inom området. 15 nya boplatsindikerande anläggningar hittades, varav en del mycket diffusa. Fyra av dem grävdes och dokumenterades, tre stolphål, samt en härdbotten. Ett eventuellt bryne hittades vid schaktning. Marken består av morän, grus, sand och silt. De flesta anläggningar är tunna och diffusa, vilket är naturligt, eftersom de ligger i odlingsjord, idag används dock området som beteshage. En liten del i den norra änden är skogsbevuxen (nordöstra hörnet). Ytterligare ett par kompletteringsschakt grävdes inom den ytan. Marken var oröjd och bestod av morän med block och stubbar. En grop snittades med maskin, som visade sig vara en rest efter en gammal rotvälta. Ett röjningsröse undersöktes. Det snittades på mitten med hjälp av en grävmaskin, stenmaterialet plockades därefter för hand för att se eventuella konstruktioner eller fynd. Slutligen handrensades profilen och dokumenterades. Röset bestod av ett blandat stenmaterial och saknade jordfyllning. Inga konstruktionsdetaljer eller fynd hittades. Alla röjningsrösen inom området karterades. Resultaten från den arkeologiska utredningen och förundersökningen, visar att det finns en anläggningstäthet i områdets norra del, söder om gamla Jönköpingsvägen (se bilaga 3). Där finns anläggningar som normalt förknippas med förhistoriska boplatser, som till exempel stolphål, härdar, gropar och rännor. Det går därför inte att utesluta huslämningar med tillhörande aktivitetsytor på platsen, även om några strukturer inte går att urskilja efter förundersökningen. Mycket på grund av att anläggningarna är diffusa. Två prover för vedart- och 14 C-analys skickades. Prov från A254, en mörkfärgning/ härdbotten gav en datering till 1280 1400 e Kr. Den andra dateringen är taget vid den arkeologiska utredningen. Dateringen blev 1380 1440 e Kr, proverna överensstämmer väl i tid med varandra. Dateringarna är intressanta, då de inte knyter an till någon förhistorisk aktivitet, utan hamnar i tidsintervallet senmedeltid. Kan resultatet istället påvisa en medeltida gårdsbebyggelse? Det är givetvis inte särskilt relevant att göra den tolkningen utifrån endast två dateringar, men tanken bör finnas inför kommande frågeställningar. Platsen kräver ytterligare undersökningar för att fastställa struktur, funktion och komplexitet. 22 Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo

Anläggningsbeskrivningar Anl nr Plats Lämningstyp Form Storlek m Höjd/djup Beskrivning 221 Id 8007 Mörkfärgning Rund 0,4 Stolphålsbotten. 230 Id 8007 Härd Oval 1,15x0,90 Härdbotten. Undersökt. Fyllning av gråbrun, något siltig kolbemängd sand med lite bränd lera. Enstaka stenar i botten 0,1 0,2 m stora. Daterad till 1280 1400 e Kr. 245 Id 8007 Mörkfärgning Rund 0,6 Avtecknade sig som en mörkare fläck mot undergrunden. 254 Id 8007 Mörkfärgning Rund 0,4 Härdbotten. 262 Id 8007 Grop Rund 0,6 Stenar i ytan. 272 Id 8007 Mörkfärgning Rund 0,2 0,05 Stolphålsbotten. Undersökt. Fyllning av gråsvart grusig morän. 278 Id 8007 Mörkfärgning Rund 0,4 Stolphålsbotten. 285 Id 8007 Mörkfärgning Rund 0,3 Stolphålsbotten. 293 Id 8007 Mörkfärgning Rund 0,3 Stolphålsbotten. 315 Id 8007 Mörkfärgning Rund 0,4 Stolphålsbotten. 323 Id 8007 Mörkfärgning Oval Utgår. 333 Id 8007 Röjningsröse Rund 3 0,2 Botten, stenar 0,2 0,4 m glest liggande. 337 Id 8007 Stolphål Rund 0,2 0,2 Stolphål, stenskott i östra kanten. Fyllning av gråsvart grusig sand med kolfnyk. 348 Id 8007 Grop Rund 0,5 0,1 Grop. Undersökt. Fyllning av gråbrun grusig silt med två stenar i botten, 0,1 0,2 m stora. 357 Id 8007 Ränna Oval 1,0x0,3 Svagt bananformad. 372 Id 8007 Lager 2x1 Fortsätter åt öster i schaktkant. Tunn mörkfärgning utan fyllning av kol, sot eller sten. 389 Id 8007 Stolphål Rund 0,4 Stolphålsbotten. 397 Id 8007 Röjningsröse Rund 10 1 Något övermossat, påförd odlingssten, småsten på toppen, större block i kanterna. 423 Id 8007 Stenmur Avlång 1 2 0,5 Blandat stenmaterial, påförd odlingssten. Gräns mellan två betshagar. 428 Id 8007 Röjningsröse Rund 12 1,5 Delvis övermossat, blandat stenmaterial från potatissten till större block. Stor sten i östra kanten. 441 Id 8007 Röjningsröse Triangulärt 10x5 1,5 Delvis övermossat, påförd odlingssten från större block till potatissten på toppen. Undersöktes i den östra delen. 481 Id 8007 Grop Rund 2 Utgår, naturlig. 510 Id 8007 Röjningsröse Oval 10x7 1 Oregelbundet stenmaterial, påförd odlingssten och skrot. 522 Id 8007 Röjningsröse Rund 6 1 1,5 Delvis övermossat, fint vällagt röse av 0,2 1,0 m stora stenar, små potatisstenar på toppen. 540 Id 8007 Röjningsröse Oval 8x5 1,8 Delvis övervuxet, påförd odlingssten. Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo 23

S496 S494 S500 S490 S504 ± S469 S200 S444 S473 S437 S300 S423 S477 Biotopskyddat område " S419 S478 S456 S455 Område med jordvärme Stommen S450 S480 S475 S462 S484 S485 S382 0 50 m Skala 1: 2500 AU område Förslag SU område FU Anläggningar FU Schakt Boplatslämningar Röjningsröse AU anläggningar AU schakt ( Grop ( Härd Käpphål ") Ränna Röjningsröse ( Sotfläck Stolphål Biotopskydd, jordvärme etc Fig 14. Områdeskarta. 24 Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo

230 245 272 278 221 254 262 285 293 ( (( X 6393600 Y 479450 ± Biotopskyddat område 315 322 333 339 348 ( AU område Förslag SU område ( ( 357 372 510 FU Anläggningar FU Schakt Boplatslämningar Röjningsröse AU anläggningar AU schakt ( Grop ( Härd ( ") ( Område med jordvärme Käpphål ") Ränna Röjningsröse ( ((( ( ( ( ( Sotfläck Stolphål Biotopskydd, jordvärme etc 0 20 m Skala 1: 800 ( ( ( 522 X 6393475 Y 479375 ( 540 ( ( Fig 15. Anläggningskarta. Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo 25

Nässjö socken och kommun RAÄ 241, fossil åker Norra Målen 6:1 RAÄ 241 Sticket vid Nässjö golfbana. Området är kuperat och ligger i en västsluttning från befintlig väg i öster. Sökschakt och avbaning av ytor gjordes med maskin för att kunna avgöra om det fanns lämningar under mark. Marken är mestadels välröjd, åtminstone i områdets östra del. Marken i den västra delen är kuperad, vilket gör att där bildas naturliga terrasser. Området är nyligen avverkat och röjt med ris liggande kvar på marken, här var terrängen blockigare och sank. Inga röjningsrösen finns inom den delen. Inga schakt grävdes heller här, på grund av rådande markförhållanden och avsaknad av rösen. I väster avgränsas fornlämningsområdet naturligt av ett sankområde. Rösena varierar i storlek mellan 3 6 meter i diameter, varav den övervägande delen är mellan 3 4 meter, samt 0,30 0,40 meter höga. Merparten är relativt flacka, med ett jämnt, 0,10 0,30 meter stora stenmaterial. Ett mindre antal rösen av sentida karaktär ligger nära den stora vägen i områdets västra del. Ett röse A1248, är gravlikt med ett jämt, vällagt stenmaterial med mittgrop. Röset kommer inte att beröras av kabelnedläggningen. Två sedan tidigare registrerade stensättningar ligger endast ca 50 meter sydväst om fornlämningsområdet. Tre rösen snittades för att utesluta att gravar finns inom området. Inga konstruktioner eller fynd kunde konstateras, men i fyllningen till ett av röjningsrösena (A632) hittades tre små fragment av brända ben. Vid analys konstaterades att det rörde sig om djurben. Men på grund av de små fragmenten kunde benen inte artbestämmas. Benen kom i en nedgrävning under röse A632 (nedgrävningen A560). Kol från nedgrävningen skickades på 14 C-analys, det gav en datering till 1215 1280 e Kr. Kolet kom från björk. Dateringen låser även dateringen på röset, eftersom röset var anlagt ovanpå nedgrävningen. Kol från ytterligare ett röse A577 skickades för 14 C-analys. Det kom från tall och gav en datering till romersk järnålder 310 430 e Kr. Röset var 3 meter i diameter och 0,3 meter högt, med odlingssten uppslängd mot ett stort markfast block. Stenmaterialet bestod av ett jämnt material mellan 0,10 0,30 meter stora stenar. En eventuell malstenslöpare låg i packningen. I rösets mitt kunde man skönja ytterst små fragment av brända ben. Inga konstruktioner gick att se. På grund av den lilla mängden ben, är det svårt att göra någon ytterligare tolkning av det resultatet, det går inte att konstatera om det rör sig om ben från tamboskap eller skogsvilt, eller om benen kommer från ett och samma djur. Djurben i röjningsrösen är ingen unik händelse, när man röjde marken kan benen ha hamnat i röset. Men djurben påträffas också i gravar. Den eventuella malstenslöparen kan ha deponerats medvetet i röjningsröset, om den till exempel tjänat ut sitt syfte, eller gått sönder. Problematiken här är att malstenslöpare också kan vara gravindikerande, och speciellt i samband med brända deponerade ben. Då kan själva malandet av de brända benen ha utgjort en rituell handling. Dateringen av rösena är intressant, främst med tanke på att rösena ligger geografiskt nära varandra, men trots detta skiljer det drygt 800 år i tid. Den tidigaste fasen ligger i romersk järnålder som räknas till år 0 400 e Kr, den andra fasen ligger i medeltid ca 1050 1500 e Kr. Visar dateringarna att området inte brukats på ett intervall av drygt 800 år? Eller har man utnyttjat området på annat sätt som inte avsätter daterbara eller synliga spår? Då 800 år en lång tid, innebär det troligen att området övergavs och inte brukades, för att åter tas i anspråk en bit in på medeltiden. 26 Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo

Fig 16. Arbetsbild. foto britt ajneborn. Fig 17. Röjningsröse A577. foto britt ajneborn. Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo 27

Kvartärgeologen och arkeologen Per Lagerås har gjort en sammanställning av pollenanalyser från sydsvenska höglandet, och den visar att en avskognings- och odlingsexpansion inträffar kring övergången bronsålder- äldre järnålder det vill säga cirka 500 f Kr 400 e Kr. Medan en regressionsfas, det vill säga en återgång/försämring för odling kan beläggas från 500 e Kr (Vestböe-Franzén 2004, s 41 och där anförd litteratur). Dateringen från röse A577 till 310 430 e Kr stämmer väl in i tiden för avskogningsoch odlingsexpansionen. Medan dateringen från röse A632, visar dateringen på nedgrävningen med de brända djurbenen, under röset, och inte när själva röset anlades. Alla röjningsrösen som ligger i eller alldeles i anslutning till ledningsgatan karterades. En kolningsgrop A1033 som inte finns registrerad sedan tidigare påträffades och karterades. Provstick i gropen visar på riklig förekomst av kol. Tre sedan tidigare kända och registrerade stensträngar löper i, eller i närheten av området. Ytterligare två stensträngar i områdets östra del påträffades och karterades. Området har efter avslutad arkeologisk förundersökning skyddsstängslats med stakkäppar i varje röse, för att på så sätt undvika skador. För markkabelarbetet är den delen av området färdigundersökt, om ytterligare arbeten i framtiden kommer att bli aktuella inom någon annan del av RAÄ 241 krävs ytterligare undersökningar. Anläggningsbeskrivningar Anl nr Plats Lämningstyp Form Storlek m Höjd Beskrivning 560 1352 RAÄ 241 Röjningsröse Rund till oval 2 7 0,2 0,8 60 röjningsrösen, samtliga likartade, övermossade med i ytan enstaka stenar synliga. Ett tiotal rösen är mer vällagda än de övriga. 1033 RAÄ 241 Kolningsgrop Oval 2,0x2,5 0,5 djup Vall runt om 1,5 m bred och 0,2 m hög. Rikligt med kol vid provstick. 1344 RAÄ 241 Stensträng 10 m lång 1 0,2 Delvis övermossad. 1360 RAÄ 241 Stensträng 40 m lång 2 3 0,2 0,3 Övermossad, enstaka stenar sticker upp. 28 Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo

± X 6391850 Y 480200 Nässjö 242 Nässjö 348 Nässjö 275 Nässjö 280 # # # Nässjö 279 # # Nässjö 264 Nässjö 276 Nässjö 241 Y 479850 X 6391500 Nässjö 243 Nässjö 244 Kolningsgrop Röjningsröse FU Schakt Mittlinje markkabel 0 50 m Skala 1: 2500 Nässjö Fig 18. Områdeskarta med markkabelns sträckning inritad. Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo 29

Tånnö socken, Värnamo kommun Id 8095 och Id 8097, fossila åkrar Tånnö 4:3 och 14:5 Id 8095 Tånnö, fossil åker som ligger i tät och delvis helt ogallrad granskog, vilket gjorde området svårarbetat. Id 8095 gränsar i söder näst intill mot en annan fossil åker Id 8097. Inom 8095 snittades två röjningsrösen, vilka först bedömdes som gravlika, då de ligger monumentalt på ett sadelläge på en naturlig terrass. Båda rösena har en diameter på 8 meter och är 0,50 meter höga. Stenmaterialet i rösena var vällagt, med ett relativt jämnt stenmaterial, ca 0,20 0,40 meter stora stenar med större stenar i kanterna. Ett av rösena hade en inre konstruktion av markstenar i botten som tycktes bilda en inre cirkel. Rösena snittades med maskin, för att sedan handplockas och rensas fram för hand. Det visade att den inre stencirkeln, bestod av markstenar, och inte utgjorde en inre konstruktion. Inga ytterligare belägg för att rösena var gravar hittades, inga fynd och inga kantkedjor. Kol togs för datering. Två ytor banades av för att utesluta dolda lämningar finns under mark. Vid avbaning noterades oregelbundna fläckar av sot och kol i marken, något som kan tyda på att området svedjats. Röjda ytor gick att se, man hade röjt ner till ca 0,10 meters djup, därunder blev marken åter stenbunden. I det södra området Id 8097 snittades ett röjningsröse, med blandat stenmaterial, och slarvigt lagd packning. Bedömningen är att även det är ett röjningsröse. Marken runtomkring var mycket blockig och stenbunden, de röjda ytorna var inte lika tydliga. Kol togs för datering, men visade sig vid analysen sakna daterbart kol. Båda områdena karterades på intilliggande röjningsrösen. Fig 19. Foto från den ogallrade granskogen. foto britt ajneborn. 30 Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo

Tånnö socken, Värnamo kommun Id 7214, fossil åker Norrtorp 1:1 Id 7214 är bedömd som en liten fossil åker med ett mindre antal röjningsrösen. Området ligger i en brant södersluttning, med mycket block och stenar. Skogen stod tät vilket medförde att inga undersökningar med maskin kunde göras. Området karterades därför enbart. Anläggningsbeskrivningar Anl nr Plats Lämningstyp Form Storlek m Höjd Beskrivning 2690 2731 Id 8095 och 8097 Röjningsrösen Rund till oval 3 8 0,4 0,6 24 röjningsrösen, samtliga likartade, delvis övermossade av ojämnt stenmaterial. 2769 2773 7214 Röjningsrösen Rund 2 7 0,3 5 röjningsrösen, samtliga likartade, övermossade. Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo 31

Tånnö ± ID 8095 X 6329500 Y 443100 ID 8097 Trädan AU område Schakt Röjningsröse Sektion 0 100 m Krontorpet Y 443600 X 6328900 Skala 1: 4500 ID 7214 Norrtorp Fig 20. Områdeskarta. 32 Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo

Tånnö socken, Värnamo kommun Id 7217, stensättning och Id 7216, fossil åker Tånnö 2:22 Id 7217 Tånnö utgörs av en övermossad stensättning 7 meter i diameter, 0,60 meter hög. Stensättningen ligger 50 meter från viltstängsel intill E4:an i väster, och kommer inte att beröras av kabelarbetet. Stensättningen och marken runt omkring ligger på berg, med endast 0,10 meter tjockt jordlager, varför sannolikheten för konstruktioner eller anläggningar under mark är mycket liten. Stensättningen markerades med stakkäppar och snitselband. Id 7216 Tånnö, är en fossil åker som ligger i blandskog, främst gran. Två röjningsrösen snittades med maskin, men inga konstruktioner kunde ses i något av rösena. Stenmaterialet var blandat allt från mindre stenar till stora block 0,10 0,80 meter stora. Kol togs i båda rösena för åldersdatering. 14 C-analysen visar att röset i områdets sydöstra del (A2620) fick en datering till historisk tid, 1660 1890 e Kr. Kolet kom från gran. I rösets fyllning hittades en bit glaserad keramik som dateras till 1700 1800-tal, vilket stämmer väl överens med åldersdateringen. Röset var 5 meter i diameter och 0,10 0,20 meter högt. Fyllningen i röset bestod av ett blandat stenmaterial av 0,20 0,80 meter stora stenar. Fig 21. Områdesbild med A2620 innan undersökning. foto britt ajneborn. Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo 33

Röset i områdets norra del (A2651) fick en datering till 1440 1640 e Kr. Röset var 4 meter i diameter och 0,50 meter högt, fyllningen bestod av ett blandat stenmaterial av 0,10 0,80 meter stora stenar. Röset verkar stört vid något tillfälle. Dateringarna är intressanta med tanke på en eventuell expansion inom området, vilket skulle kunna tolkas som att den norra delen brukats i ett tidigare skede och sedan expanderat åt söder. En yta banades av intill viltstängslet i väst. Ytan låg på toppen av en västsluttning. Vid avbaning konstaterades att sluttningen berodde på att berget som finns vid A7217 fortsatte här. Ett 0,10 meter tjockt lager matjord täckte berget. I matjorden hittades kol och lite bränd lera. Troligen är lagret en rest av ett tunt kulturlager, ytterligare tolkningar gick inte göra. Områdena karterades, och efter avslutad arkeologisk förundersökning, skyddsstängslades röjningsrösena med stakkäppar, för att minimera skador vid kommande markarbeten. Anläggningsbeskrivningar Anl nr Plats Lämningstyp Form Storlek m Höjd Beskrivning 2620 2689 Id 7216 Röjningsröse Rund till oval 4 6 0,2 0,7 11 röjningsrösen, samtliga likartade, delvis övermossade av ojämnt stenmaterial. 2678 och 2679 Id 7216 Gropar Oval 2x1,5 0,8 djup Vall runt om, 0,5 m bred och 0,1 m hög. 34 Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo

X 6327050 Y 443050 ± ID 7216 ( ( ( ( ( ( ( ID 7217 AU område Schakt Sektion Röjningsröse 0 50 m Skala 1: 2000 X 6326700 Y 443250 Nättebo Fig 22. Områdeskarta. Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo 35

Sammanfattning Sammanfattningsvis kan man konstatera att inom alla områden som undersökts längs med kraftledningsgatan från Nässjö i norr till Värnamo i söder, bestod av fossil åker mestadels i form av röjningsröseområden. Områdena varierar i storlek och utformning, och även markförhållandena varierar. I den södra delen av länet är marken sank på grund av de stora mossområdena, och även relativt blockrik och stenbunden. Den blockrika och stenbundna marken fortsätter mot norr till Nässjö, men de sanka områdena försvinner när man kommer upp mot det sydsvenska höglandet. En intressant iakttagelse är att dateringarna av röjningsrösen inom de olika områdena visar på en koncentration till 1400 1600-talen, med övervikt runt 1500-talet. Då det inte fanns daterbart material från alla områden, bör man uppmärksamma att det i detta läge vore felaktigt att påstå att dateringarna är generella för hela Jönköpings län. Men i skrivande stund har provresultaten från förundersökningarna för luftledningsdelen av Sydvästlänken genom länet (som redovisas i en fristående rapport), inkommit, och dessa uppvisar likartade dateringar. För Jönköpings län visar tidigare undersökningar och forskning att just under framförallt 1500 1700-talen sker en agrar omstrukturering i norra och östra Småland. Ett odlingssystem utan regelbunden träda ersattes av ett annat där en tredjedel av åkermarken årligen trädades. Det sker under en period som sträcker sig från senmedeltid fram till tidigmodern tid, en period som tidsmässigt spänner en bro mellan återhämtningen efter den senmedeltida agrarkrisen och det sena 1600-talets åtstramningar och reduktioner. Men övergången till ett nytt trädessystem var bara en av flera processer som påverkade landskapets utformning under just den perioden. Framförallt de båda områdena i norr Barkeryd RAÄ 284 och RAÄ 295 stämmer in i beskrivningen här ovan. Det ska tilläggas att dessa båda områden utan jämförelse var de största som förundersöktes, därav de många prover som togs för åldersdatering. Även provresultaten från RAÄ 241, Sticket vid Nässjö golfbana, gav en intressant datering till romersk järnålder 310 430 e Kr. En sammanställning av pollenanalyser från sydsvenska höglandet, och den visar att en avskognings- och odlingsexpansion inträffar kring övergången bronsålder- äldre järnålder det vill säga cirka 500 f Kr 400 e Kr, vilket stämmer väl överens med den dateringen från RAÄ 241. En boplats Id 8007 vid Nässjö Stom, Nässjö gamla kyrka, har också förundersökts. Området var aktuellt vid de arkeologiska utredningarna som genomfördes under hösten 2011. Då konstaterades boplatslämningar, i form av stolphål, härdar, gropar och rännor. Resultaten indikerar att en förhistorisk boplats påträffats. Två dateringar gav dock dateringar till 1200 1400-talen, vilket ger en senmedeltida datering. De anläggningar som på träffats är svårtolkade då de nästan uteslutande utgörs av tunna bortodlade lämningar. Området ligger på gammal odlingsmark, som nu är beteshage. Ytterligare undersökningar krävs för att fastställa fornlämningens status och komplexitet. Efter avslutade förundersökningar har alla de berörda områdena skyddsstängslats med stakkäppar inför kommande markarbeten. Om ytterligare arbeten planeras i framtiden krävs ytterligare undersökningar. Linköping i februari 2013 Britt Ajneborn 36 Sydvästlänken, delsträckan Barkeryd-Värnamo