Dnr 2014/80-5 Myndigheternas arbete med vidareutnyttjande av information En nulägesbild
MISSIV DATUM DIARIENR 2015-09-24 2014/80-5 ERT DATUM ER BETECKNING 2014-04-16 S2014/3536/SFÖ Regeringen Finansdepartementet 103 33 Stockholm Uppdrag att genomföra en samlad uppföljning av statliga och kommunala myndigheters arbete med att tillgängliggöra handlingar för vidareutnyttjande Regeringen har gett Statskontoret i uppdrag att göra en samlad uppföljning av statliga och kommunala myndigheters arbete med att tillgängliggöra handlingar för vidareutnyttjande. Utgångspunkterna ska vara lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen (PSI-lagen) samt genomförandet av det direktiv som ändrar Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (PSI-direktivet). Uppdraget består av två delar. Den ena är att beskriva nuläget, den andra att utvärdera effekterna av olika insatser för att främja utvecklingen på området. Statskontoret redovisar härmed den första delen av uppdraget i promemorian Myndigheternas arbete med vidareutnyttjande av information en nulägesbild. Generaldirektör Ingvar Mattson har beslutat i detta ärende. Enhetschef Mikael Halápi och organisationsdirektör Michael Borchers, föredragande, var närvarande vid den slutliga handläggningen. Ingvar Mattson Michael Borchers POSTADRESS: Box 8110, 104 20 Stockholm. BESÖKSADRESS: Fleminggatan 20. TELEFON VXL: 08-454 46 00. registrator@statskontoret.se www.statskontoret.se
PM 1 (32) Innehåll Sammanfattning 3 1 Vidareutnyttjande av offentlig information 5 1.1 PSI-direktivet och PSI-lagen 5 1.2 PSI-utredningen 6 1.3 Åtgärder för att främja ökat vidareutnyttjande 6 1.4 Statskontorets uppdrag 8 1.5 Genomförande 8 2 Andra undersökningar 11 2.1 PSI-utredningen 11 2.2 Särskilda uppdrag till statliga myndigheter 12 2.3 Konsultstudier 13 3 Hur ser det ut i dag? 15 3.1 Känner myndigheterna till PSI-lagens syfte och innebörd? 15 3.2 I vilken grad är myndigheterna berörda av bestämmelserna? 16 3.3 Hur tillgängliggörs myndigheternas information för vidareutnyttjande? 16 3.4 Har myndigheterna vidtagit några särskilda åtgärder för att underlätta vidareutnyttjande av information? 17 3.5 Planerar myndigheten ytterligare åtgärder för att underlätta för vidareutnyttjande? 18 3.6 En samlad bild av nuläget 18 3.7 Skillnader mellan statliga myndigheter och kommuner 19 3.8 Något om informationens status och värde 22 4 Åtgärder för att uppmuntra och påskynda myndigheternas arbete med vidareutnyttjande 23 5 Inför nästa mätning 27 Bilaga Regeringsuppdraget 29
PM 2 (32)
PM 3 (32) Sammanfattning Regeringen har gett Statskontoret i uppdrag att följa upp de statliga och kommunala myndigheternas arbete med att tillgängliggöra handlingar för vidareutnyttjande. Uppdraget består av två delar. I den första som redovisas här ska Statskontoret beskriva situationen innan lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen (PSI-lagen) ändrades den 1 juli 2015. I januari 2018 ska Statskontoret redovisa den andra delen, som består av att följa upp utvecklingen och utvärdera effekterna av de åtgärder som har vidtagits för att främja utvecklingen. Beskrivningen av nuläget baseras främst på en enkät till ett urval av kommunala och statliga myndigheter samt en undersökning av myndigheternas webbsidor. Den samlade bilden av Statskontorets undersökning visar att det återstår en hel del arbete innan alla myndigheter lever upp till syftet med PSI-lagen. Var femte myndighet som har svarat på enkäten anger att de inte känner till PSI-lagens syfte eller vad lagen betyder för dem. Av dem som känner till lagen svarade drygt var tredje att myndigheten har omfattande information som kan vara intressant att vidareutnyttja. En av fem anger att de inte har någon sådan information alls. Drygt en tredjedel av dem som känner till PSI-lagen har gjort sin information tillgänglig utan avgifter eller andra villkor, medan var femte bara tillhandahåller information på begäran och efter särskild prövning. En del myndigheter redovisar olika åtgärder som de har vidtagit för att underlätta vidareutnyttjande av deras information. Vanligast är att de har publicerat allmän information om PSI-lagen och vidareutnyttjande på sina webbplatser. Vissa informerar mer specifikt om informationens typ och innehåll, samt om villkoren för att få del av den för vidareutnyttjande. Andra exempel på åtgärder är att utse en kontaktperson och att besluta om en plan och budget för verksamheten. Statskontoret pekar på ett antal åtgärder som kan främja och öka takten i utvecklingen. Dit hör bland annat information, råd och vägledning till myndigheterna om hur de ska arbeta för att underlätta vidareutnyttjande av deras information.
PM 4 (32)
PM 5 (32) 1 Vidareutnyttjande av offentlig information En stor del av den information som finns hos kommunala och statliga myndigheter utgör en värdefull resurs för samhället. Det ska vara enkelt för medborgarna, företagen och det civila samhället att utnyttja informationen. Genom att aktivt sträva efter att underlätta vidareutnyttjande av offentlig information kan myndigheterna bidra till att marknaden för vidareutnyttjande av informationen växer. Dessutom kan det förbättra människors möjligheter att få insyn i offentlig verksamhet och utöva sina medborgerliga rättigheter. Regeringen har gett Statskontoret i uppdrag att göra en samlad uppföljning av statliga och kommunala myndigheters arbete med att tillgängliggöra handlingar för vidareutnyttjande (se bilaga 1). Syftet är att undersöka hur myndigheternas arbete har påverkats av ändringarna av lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen (PSIlagen) och de åtgärder som vidtas för att främja utvecklingen. Resultatet ska ge underlag för regeringens bedömning av vilka ytterligare insatser som behövs för att genomföra politiken. Uppföljningen ska användas som underlag för den rapport till EU-kommissionen som ska lämnas 2018. 1.1 PSI-direktivet och PSI-lagen I Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (PSIdirektivet) fastställdes regler om hur enskilda och företag kan använda handlingar från den offentliga sektorn för andra ändamål än vad de var avsedda för från början. 1 Direktivet genomfördes i svensk rätt genom PSIlagen från 2010. År 2013 beslutades att ändra PSI-direktivet. 2 En förändring är att arkiv, bibliotek och museer ska omfattas av direktivet, vilka tidigare var undantagna. Andra ändringar gäller hur myndigheterna ska underlätta vidareutnyttjande och hur de får ta ut avgifter. 3 Ändringarna ska vara genomförda i medlemsländernas lagstiftning senast den 18 juli 2015. I Sverige gjordes det genom de ändringar i PSI-lagen som började gälla den 1 juli 2015. PSI-lagen gäller för hela den offentliga sektorn, det vill säga såväl statliga som kommunala och landstingskommunala myndigheter. 1 PSI betyder Public Sector Information. Benämningen har sitt ursprung i PSI-direktivet. I Sverige används begreppet i dagligt tal och i sammanhang där det formella uttrycket vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen blir otympligt. Jämför PSI-lagen, PSI-utredningen. 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/37/EU av den 26 juni 2013 om ändring av direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn. 3 Se SOU 2014:10, s. 39 ff.
PM 6 (32) 1.2 PSI-utredningen I januari 2013 beslutade regeringen att ge en särskild utredare i uppdrag att föreslå de författningsändringar som behövs för att genomföra ändringarna av PSI-direktivet i svensk rätt. I uppdraget ingick också att se över PSIlagen i övrigt och föreslå åtgärder som skapar bättre förutsättningar för vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga sektorn. PSI-utredningen lämnade sitt betänkande i februari 2014 (SOU 2014:10). Det innehåller förslag till ändringar i PSI-lagen samt ett antal ytterligare åtgärder för att främja ett ökat vidareutnyttjande. Ett av förslagen var att följa upp hur förutsättningarna för att vidareutnyttja information från den offentliga sektorn utvecklas, samt att utvärdera effekterna av de åtgärder som vidtas för att främja utvecklingen. Syftet är att ge regeringen ett bättre underlag för att styra myndigheterna och besluta om åtgärder för att förbättra förutsättningarna för vidareutnyttjande. 1.3 Åtgärder för att främja ökat vidareutnyttjande De ändringar av PSI-lagen som började gälla den 1 juli 2015 innebär vissa nya krav på myndigheterna. Det gäller till exempel hur de ska informera om sina handlingar och villkoren för att vidareutnyttja dem. Utredningen bedömde dock att själva lagen inte heller i fortsättningen kommer att vara en tillräcklig drivkraft för myndigheterna att bidra till att uppnå syftet med PSIdirektivet och ta vara på hela nyttan med ett omfattande vidareutnyttjande av deras information. Utredningen lämnade en rad förslag på åtgärder som kan främja utvecklingen. 4 Förutom att ge det här uppdraget till Statskontoret har regeringen hittills vidtagit åtgärder när det gäller fyra av förslagen. 1.3.1 Uppdrag till Riksarkivet och Ekonomistyrningsverket I april 2015 gav regeringen Riksarkivet i uppdrag att utreda förutsättningarna för att förvalta en gemensam portal där myndigheterna kan informera om vidareutnyttjande av sin information. Dessutom skulle Riksarkivet föreslå vilken myndighet som bör överta E-delegationens ansvar för att ge vägledning till den offentliga förvaltningen i frågor om vidareutnyttjande av offentlig information. Riksarkivet redovisade uppdraget i juni 2015. 5 Myndigheten föreslog att den ska få ansvar för båda uppgifterna från och med den 1 juli 2016. Ärendet bereds för närvarande i Regeringskansliet. Genom en ändring i arkivförordningen (1991:446) har regeringen gett Riksarkivet rätt att meddela närmare föreskrifter om innehållet i och utformningen av de förteckningar över sina handlingar som myndigheterna ska 4 Se SOU 2014:10, s. 133 ff. 5 Redovisning av regeringsuppdrag avseende öppna data samt vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen. Riksarkivet 2015-06-20, Dnr RA 04-2015/4818.
PM 7 (32) publicera enligt PSI-lagen. 6 Ändringen trädde i kraft den 1 juli 2015, men Riksarkivet har ännu inte tagit fram sådana föreskrifter. I enlighet med ett annat av PSI-utredningens förslag fick Ekonomistyrningsverket i april 2015 regeringens uppdrag att se över avgiftsförordningen (1992:191) i förhållande till PSI-lagen och vid behov föreslå de ändringar som krävs för att förordningen ska vara förenlig med lagens bestämmelser om avgifter. Uppdraget ska redovisas senast den 7 december 2015. 1.3.2 Kommun- och landstingsdatabasen Kommun- och landstingsdatabasen (Kolada) innehåller över 3000 nyckeltal om kommunernas och landstingens befolkning samt resurser, volymer och kvalitet i kommuners och landstings alla verksamheter. Nyckeltalen bygger ofta på nationell statistik från de statistikansvariga myndigheterna, men också på uppgifter från andra källor. De flesta kommuner och landsting redovisar till exempel uppgifter om kvaliteten i sina olika verksamheter. Databasen drivs av föreningen Rådet för främjande av kommunala analyser (RKA). Syftet är att stödja uppföljningen av måluppfyllelse och resursanvändning i kommuner och landsting. Medlemmar i föreningen är svenska staten och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Datamaterialet är digitalt tillgänglig, avgiftsfritt, tillåtet att bearbeta och använda för kommersiella ändamål. Informationen i databasen är maskinläsbar via ett så kallat API. 7 SKL har tillsammans med RKA, Verket för innovationssystem (Vinnova) och ett antal kommuner tagit fram ett verktyg som kommunerna och landstingen kan använda för att presentera Koladas data via sina hemsidor. Det finns två olika modeller att välja mellan, där den enkla presenterar 23 nyckeltal och den avancerade 1500 nyckeltal. I september 2015 var det drygt 120 kommuner och landsting som använde verktyget. 1.3.3 E-delegationens och SKL:s vägledning I mars 2009 inrättade regeringen en kommitté (E-delegationen) för att stärka utvecklingen av e-förvaltningen och skapa goda möjligheter för myndighetsövergripande samordning. Den avslutade sitt arbete i juni 2015. Delegationens uppgifter var bland annat att arbeta med e-förvaltning, sociala medier och vidareutnyttjande av offentlig information. I januari 2013 presenterade E-delegationen den första versionen av sin Vägledning för vidareutnyttjande av offentlig information. Den 27 maj 2015 fastställdes en ny vägledning, där SKL:s ramverk för öppna data slogs ihop 6 Förordning (2015:287) om ändring i arkivförordningen (1991:446). 7 API betyder Application Programming Interface. Det är en specifikation för hur olika dataprogram kan kommunicera med andra program, till exempel för att specificera och läsa in viss information från en databas.
PM 8 (32) med E-delegationens vägledning. För närvarande finns det således bara en nationell vägledning inom området, som gäller för alla statliga myndigheter och kommuner. 8 Vägledningen presenterar det rättsliga regelverket och innehåller en checklista i fyra steg för att komma igång med arbetet. 9 Syftet med vägledningen är att konkretisera det politiska målet att främja vidareutnyttjande av myndigheternas information samt göra det lättare för myndigheterna att fatta beslut om hur de ska tillgängliggöra informationen. 1.4 Statskontorets uppdrag Statskontoret ska genomföra uppdraget i två steg. Det första består av att hämta in uppgifter från myndigheterna som beskriver hur de arbetar med frågor om vidareutnyttjande av sin information innan PSI-lagen ändrades och eventuella främjande åtgärder genomförs. Beskrivningen av nuläget ska utformas så att den kan användas för att i det andra steget kartlägga och bedöma effekten av förändringarna sedan de har verkat en tid. Här redovisas den första delen av uppdraget, det vill säga en beskrivning av nuläget i början av sommaren 2015. Ambitionen är att ge en allmän bild av hur myndigheterna för närvarande ser på och arbetar med frågorna. Beskrivningen ska omfatta de nuvarande förhållandena på de områden som påverkas när PSI-lagen ändras den 1 juli 2015. Det gäller framför allt de skärpta kraven på att informera om vad som finns att vidareutnyttja och villkoren för att göra det. Den andra delen av uppdraget, det vill säga att utvärdera effekterna av ändringarna av PSI-lagen och åtgärder för att främja utvecklingen, ska redovisas senast den 19 januari 2018. 1.5 Genomförande Statskontorets kartläggning och beskrivning av nuläget baseras främst på myndigheternas svar på en enkät som vi skickade till dem. Dessutom har vi gått igenom myndigheternas webbsidor, tagit del av olika rapporter samt intervjuat representanter för ett antal myndigheter. Vi har diskuterat uppläggningen av och de preliminära resultaten från kartläggningen vid möten med uppdragsgivaren. Inom ramen för projektet genomförde vi ett internt seminarium om metodfrågor. 8 Sedan E-delegationen upphörde den 30 juni 2015 är det oklart vem som ansvarar för att sprida kunskap om, förvalta och utveckla vägledningen. Som nämnts har Riksarkivet föreslagit att myndigheten ska ta över ansvaret för vägledningen. 9 Steg 1: Beskriv möjligheterna till vidareutnyttjande (översiktligt med villkor och kontaktperson). Steg 2: Kontrollera (och säkerställ) informationsresurser i organisationen. Steg 3: Gör informationsresurserna tillgängliga i nuvarande tekniska format. Steg 4: Klargör (och publicera) villkoren för användande av informationen för vidareutnyttjande.
PM 9 (32) Uppdraget genomfördes under våren och sommaren 2015 av Pia Bergdahl och Michael Borchers. Katarina Hjälmheden och Herman Rask deltog i arbetet med enkäten och webbgenomgången. 1.5.1 Enkäten För att ta reda på hur myndigheterna arbetar med frågor om vidareutnyttjande har Statskontoret skickat en enkät till ett urval av myndigheterna under regeringen, kommunerna och landstingen. Enkäten till kommunerna och landstingen utformades i samråd med och gjordes i samverkan med SKL. Enkäten skickades ut till ett slumpmässigt urval av 101 kommuner och 11 landsting. Urvalet av de statliga myndigheterna bestod av samtliga förvaltningsmyndigheter med undantag av dem som inte har egen personal. 198 statliga myndigheter fick enkäten. 10 Enkäten adresserades till myndighetens registrator, med ett önskemål om hjälp med att vidarebefordra den till den som var mest lämpad att svara för myndighetens räkning. Vi fick svar från 160 statliga myndigheter samt 86 kommuner och landsting. Det motsvarar en svarsfrekvens på 81 respektive 77 procent, totalt 79 procent. Det interna bortfallet i form av ofullständiga svar begränsas till en handfull myndigheter. Vi bedömer att de samlade svaren ger underlag för en representativ bild av myndigheternas arbete strax innan ändringarna i PSIlagen började gälla. 1.5.2 Webbgenomgång Som komplement till enkäten har vi gjort en översiktlig genomgång av hemsidorna för samtliga kommuner och landsting samt för de statliga myndigheter som ingick i urvalet för enkäten. Syftet var att få en konkret bild av de uppgifter och den vägledning som möter en tänkt vidareutnyttjare som vill ta reda på vilken typ av information som myndigheterna kan tillhandahålla. Resultatet av genomgången redovisas i kapitel 3. 1.5.3 Rapporter och intervjuer För att skaffa en förståelse för hur myndigheterna praktiskt hanterar och arbetar med frågan om vidareutnyttjande av sin information har vi besökt och intervjuat ett antal statliga myndigheter som har påbörjat ett aktivt arbete på området. 11 Vi har dessutom diskuterat frågorna med representanter för SKL och E-delegationen. Vi har också tagit del av ett antal rapporter och redovisningar som beskriver olika aspekter av utvecklingen på PSI-området. Dessutom har vi gått 10 I urvalet ingick 22 högskolor och universitet samt 6 statliga museer, trots att de inte omfattades av PSI-lagen förrän den 1 juli 2015. Efter ändringarna i lagen omfattas arkiv, bibliotek och museer. Till biblioteken räknas högskolebiblioteken, medan övriga delar av högskolorna och universiteten är fortsatt undantagna från PSI-lagens tillämpningsområde. 11 Havs- och vattenmyndigheten, Lantmäteriet, SMHI och Transportstyrelsen.
PM 10 (32) igenom beskrivningar av arbetet från de 20 myndigheter som i sina regleringsbrev har fått särskilda uppdrag att redovisa sitt arbete med vidareutnyttjande av information. En sammanfattning av de olika redovisningarna finns i kapitel 2.
PM 11 (32) 2 Andra undersökningar Statskontorets uppdrag är att teckna en bild av hur myndigheterna arbetade med vidareutnyttjande av sin information innan PSI-lagen ändrades den 1 juli 2015. Tanken är att den senare utvärderingen ska kunna visa effekterna av ändringarna och de åtgärder som kan komma att vidtas för att uppnå syftet med PSI-direktivet. Tidigare studier och beskrivningar av myndigheternas verksamhet på området har därmed ett begränsat värde när vi ska beskriva situationen i juni 2015. Däremot kan de vara intressanta att ta del av för att få en uppfattning om hur området har utvecklats under de senaste åren. Om många myndigheter sedan tidigare bedriver ett intensivt arbete så kan man förvänta sig att de kommer att fortsätta utveckla verksamheten, oavsett ändringarna i PSIlagen eller andra åtgärder som kan komma att vidtas. Men om det motsatta gäller, det vill säga att de flesta myndigheter hittills inte har varit särskilt aktiva på området, så borde ändringarna i lagen och de främjande åtgärderna få en stor betydelse för den fortsatta utvecklingen. Vi har studerat ett antal rapporter från de senaste åren som beskriver olika aspekter av hur myndigheterna tidigare har hanterat frågor om vidareutnyttjande av information. Här ska vi kort sammanfatta några av dem. 2.1 PSI-utredningen I PSI-utredningens uppdrag ingick att se över den tidigare PSI-lagen med utgångspunkt i de praktiska erfarenheterna av att tillämpa den. Vid de samråd som utredningen hade med representanter för ett antal kommuner och statliga myndigheter var det många som ansåg att PSI-lagen inte hade haft någon stor betydelse för deras arbete med att tillhandahålla information. En del pekade på att myndigheterna sedan tidigare är skyldiga att tillhandahålla information, och att lagen inte innebar några nya skyldigheter eller rättigheter. Andra menade att frågan om att tillhandahålla information under alla omständigheter är en mycket marginell del av myndighetens uppgifter. Det fanns dock vissa som lyfte fram att lagen hade fungerat som en signal och fäst uppmärksamhet på frågan om att tillhandahålla information för vidareutnyttjande. Även om lagen inte hade inneburit några nya formella krav så fungerade den som startskott för att påbörja arbetet i myndigheterna, som sedan drevs vidare av andra skäl. Utredningens slutsats var att man inte kunde förvänta sig att PSI-lagen skulle fungera som en stark drivkraft för ett ökat vidareutnyttjande i Sverige. Offentlighetsprincipen och våra regler om tillgång till offentliga handlingar är sedan länge en del av grundlagen, vilket innebär att vi redan hade jämförelsevis goda förutsättningar för att vidareutnyttja offentlig information.
PM 12 (32) PSI-direktivet som är utgångspunkten för PSI-lagen är ett minimidirektiv som i första hand syftar till att hindra missbruk från myndigheternas sida, till exempel i form av diskriminerande villkor eller för höga avgifter. För de allra flesta myndigheterna är tillhandahållandet av information en obetydlig del av verksamheten, varför de sällan har haft anledning att ta ställning till frågor om villkor eller avgifter. När det gäller kommunerna konstaterade utredningen att det finns stora skillnader. I ena änden av skalan finns några som är mycket aktiva på området och ser ett ökat vidareutnyttjande som en strategisk fråga. Målet är att underlätta för medborgarna och stimulera näringslivet. I andra änden finns de som inte anser sig berörda av frågan, eller ser åtgärderna för att underlätta vidareutnyttjandet som ett hot mot möjligheterna att finansiera vissa verksamheter med avgifter. Sammantaget konstaterade PSI-utredningen att det krävs fler åtgärder än att införa PSI-direktivets formella regler för att driva på utvecklingen och främja ett ökat vidareutnyttjande av offentlig information i Sverige. 2.2 Särskilda uppdrag till statliga myndigheter 20 statliga myndigheter fick i sina regleringsbrev för åren 2012 till 2014 i uppdrag att redovisa vilken verksamhet de bedrev med koppling till bestämmelserna i PSI-lagen. Myndigheterna skulle också redovisa vilka åtgärder de vidtagit för att säkerställa att bestämmelserna följs, samt vad de kan göra för att förbättra förutsättningarna för vidareutnyttjande. Eftersom redovisningarna avser tre olika år är det svårt att göra specifika jämförelser mellan de olika redovisningarna. De myndigheter som fick uppdragen tidigt under perioden kan ha hunnit ändra inställning till frågan, andra kan ha redovisat planerade åtgärder som av något skäl inte blev av. Här ger vi därför en allmän bild av läget i myndigheterna under perioden, utan att särskilt nämna eller peka ut någon av dem. De flesta av de 20 myndigheterna redovisar att de i någon form tillgängliggör information för vidareutnyttjande i större eller mindre omfattning. Från redovisningarna är det dock svårt att få en uppfattning om informationens omfattning och kvalitet. Den övervägande delen av informationen verkar dock utgöras av sådan statistik som myndigheten samlar in, bearbetar och sammanställer inom ramen för sitt uppdrag. 12 Flera påpekar också att myndigheten visserligen förfogar över omfattande registersamlingar av intresse för annan användning, men att deras möjligheter att lämna ut informationen 12 Sådan information motsvarar närmast vad som i den flerstegsmodell som finns i E-delegationens och SKL:s vägledning kallas för steg 1, dvs. att myndighetens information görs tillgänglig i nuvarande format. Användbarheten av sådan information är dock sannolikt begränsad. Vidareutnyttjande för andra syften än den ursprungliga kräver i de flesta fall att informationen (data) finns i maskinläsbar strukturerad form, till exempel som en databasexport- eller Excel-fil (www.vidareutnyttande.se).
PM 13 (32) i nuvarande format i hög grad begränsas av bestämmelserna i personuppgiftslagen eller så kallade registerförfattningar. Ett par myndigheter redovisar dock tydligt en förteckning över de datakällor och register som finns tillgängliga, ibland med uppgift om villkoren för att ta del av informationen. Sju myndigheter redovisar att de har genomfört eller planerar insatser som underlättar vidareutnyttjande. Lika många har ännu inte gjort något, men planerar för åtgärder längre fram. Några redovisningar ger intrycket att myndigheten varken kan eller vill arbeta för att dess information ska kunna bli tillgänglig för vidareutnyttjande. I vissa fall har myndigheten inte tagit ställning, eller bedömt sin information som ointressant eller tekniskt omöjlig att lämna ut. Det förekommer också att myndigheten helt enkelt inte har ansett sig omfattas av någon skyldighet att göra särskilda insatser för att tillgängliggöra information. Någon noterar att myndigheten hittills inte fått in någon begäran om utlämnande enligt PSI-lagen, men att den i så fall skulle behandla begäran i enlighet med rutinerna för att lämna ut allmänna handlingar. 2.3 Konsultstudier I två rapporter från 2014 kartläggs hur de statliga myndigheterna arbetar med öppna data. 13 Konsultföretaget PwC redovisar en genomgång av ansökningar och slutrapporter från 39 projekt som beviljats bidrag från Vinnovas utlysningar om öppna datakällor under 2012, kompletterad med en webbenkät till berörda projektledare. 14 I rapporten har PwC också analyserat brittiska data om efterfrågan på öppna data och gått igenom öppna datakällor i Sverige. Vinnova publicerade en rapport som bygger på intervjuer med personer på myndigheterna med stor insikt inom öppna data och på en genomgång av nio av uppdragen i regleringsbreven som vi har beskrivit. 15 PwC:s rapport visade att Vinnovas utlysningar och projektstöd hade varit avgörande för att ett arbete med öppna data skulle komma till stånd. 60 procent av dem som svarade på enkäten och 17 procent av spårade öppna datamängder kunde kopplas till Vinnovas projektstöd. 80 procent av projekten hade lett fram till att datamängder tillgängliggjorts som öppna data och en tredjedel av projekten har resulterat i länkade öppna data. Samtidigt konstaterade rapporten att en alltför stor del av informationen tillgängliggjordes i format som inte var öppna eller maskinläsbara. 13 Det bör noteras att öppna data, definierat som data som tillgängliggörs elektroniskt och utan avgifter eller särskilda villkor, är ett betydligt smalare begrepp än vad som i PSI-lagen avses med handlingar från den offentliga förvaltningen för vidareutnyttjande. 14 Öppna data i Sverige. Magnus Kolsjö och Joakim Sellevy, PwC 2014. 15 Öppna data 2014. Nulägesanalys. Vinnova rapport VR 2014-04 (Ola Eriksson, Generic Systems Sweden AB).
PM 14 (32) I Vinnovas rapport drogs slutsatsen att myndigheternas arbete med att främja utvecklingen fortfarande, fyra år efter att PSI-lagen infördes, låg i en inledningsfas och att få myndigheter bedrev ett aktivt arbete. Bara 21 av 637 offentliga organisationer följde rekommendationerna i E-delegationens vägledning. Utöver de 18 myndigheter som enligt intervjuerna hade kommit relativt långt i arbetet med öppna data hade knappt några gjort något alls inom området.
PM 15 (32) 3 Hur ser det ut i dag? Enkäten till statliga och kommunala myndigheter avser att ge svar på var de befinner sig i arbetet med att förbättra tillgången till offentlig information för vidareutnyttjande i linje med PSI-direktivet. PSI-lagen är huvudsakligen formulerad som en ramlag och innehåller inget tvång på att myndigheterna måste tillgängliggöra information för vidareutnyttjande. Men i den mån de gör det så är de skyldiga att genom praktiska arrangemang se till att informationen är tillgänglig för alla på lika villkor. Frågorna i enkäten berör bland annat sådana arrangemang som togs upp i E- delegationens och SKL:s vägledning (se kapitel 1). Med ledning av den kan arbetet med att tillgängliggöra information och data illustreras med följande modell, som visar ett antal åtgärder som kan ingå i myndigheternas arbete med att främja ett ökat vidareutnyttjande. I en av enkätfrågorna följer vi särskilt upp om och i vilken mån myndigheterna har genomfört sådana åtgärder. Organisera Säkerställ Förbered Publicera Nedan redovisas resultatet från enkäten fråga för fråga. För den första frågan redovisas resultatet såväl på totalnivå som uppdelat på statliga respektive kommunala myndigheter. För övriga frågor redovisas resultatet huvudsakligen på totalnivå. 3.1 Känner myndigheterna till PSI-lagens syfte och innebörd? Här var svarsalternativen ja eller nej. 11 procent av de statliga myndigheterna och 33 procent av kommunerna svarade nej på frågan. Totalt känner således 18 procent av de myndigheter som besvarat enkäten inte till PSIlagens existens eller har inte ägnat sig särskilt åt att ta reda på vad lagen är eller innebär för myndigheten. De myndigheter som svarade nej på den första frågan behövde inte besvara resten av enkäten och ingår därför inte den fortsatta redovisningen. De andelar som presenteras för svaren på de övriga frågorna utgår således från en delmängd 82 procent av de myndigheter som har svarat på enkäten. (Däremot baseras den sammanfattande figuren i avsnitt 3.6. på samtliga svar.)
PM 16 (32) 3.2 I vilken grad är myndigheterna berörda av bestämmelserna? För att besvara den andra frågan gavs följande tre alternativ: myndigheten har omfattande information, myndigheten har viss information och myndigheten omfattas i princip men har ingen information alls. Av de totalt 201 myndigheter som svarat ja på den första frågan anser 36 procent att de har omfattande information som kan vara intressant för vidareutnyttjande. 37 procent menar att de bara har en del information medan 22 procent anger att de i princip omfattas av lagen men inte har någon information som kan vara aktuell för vidareutnyttjande. Övriga 5 procent har inte besvarat frågan eller bara kommenterat den. Många myndigheter hänvisar till att informationen omfattas av sekretess eller innehåller känsliga personuppgifter. Några hänvisar också till upphovsrättsligt skydd. Av kommentarerna framgår emellertid också att vissa myndigheter har uppmärksammat att detta inte behöver vara ett absolut hinder för att tillhandahålla informationen, men att det i så fall kräver arbete och insatser från myndighetens sida. Enstaka myndigheter har startat ett sådant arbete, men de flesta verkar inte ha tagit ställning till frågan. De konstaterar att ett sådant arbete kräver finansiella, tekniska och kompetensmässiga resurser som de ofta saknar. När det gäller biblioteken och museerna svarar många att de inte känner till eller har tagit ställning till frågan. En viktig orsak är förstås att de inte omfattades av PSI-lagen när de besvarade enkäten. Ett par av dem har dock ändå börjat arbeta i denna riktning. Flera av högskolebiblioteken lyfter fram svårigheterna att särskilja biblioteket från resten av lärosätet, som ju inte omfattas av PSI-lagen. 3.3 Hur tillgängliggörs myndigheternas information för vidareutnyttjande? 38 procent av myndigheterna som svarat att de känner till lagen anger att all information för vidareutnyttjande är tillgänglig som så kallade öppna data, det vill säga utan avgifter och villkor. 31 procent tillgängliggör en mer eller mindre omfattande del av informationen som öppna data och resten mot avgifter eller andra villkor. 3 procent av myndigheterna uppger att de endast tillgängliggör information mot avgifter eller andra villkor, medan 20 procent anger att de bara tillhandahåller sådan information på begäran och efter särskild prövning. 8 procent har inte besvarat frågan eller bara lämnat kommentarer.
PM 17 (32) 3.4 Har myndigheterna vidtagit några särskilda åtgärder för att underlätta vidareutnyttjande av information? För att svara på frågan fick myndigheterna följande åtgärder att kryssa för. Flera svarsalternativ fick anges. Möjligheten fanns även att i öppna svar ange andra alternativ. Tagit fram en strategi/plan för myndighetens hantering av information/data för vidareutnyttjande. Angivit budgeterade eller tidsatta aktiviteter för verksamheten. Utsett en ansvarig person för verksamheten. Inventerat, säkerhetsklassat och förtecknat myndighetens information/data. Beslutat om att ge digital åtkomst till hela eller delar av myndighetens information/data. Beslutat om avgifter och andra villkor för vidareutnyttjande. Publicerat allmän information om myndighetens data. Publicerat specifik information om vilka data som finns tillgängliga och villkor för vidareutnyttjande. Myndigheterna redovisar ofta flera åtgärder som de vidtagit för att underlätta för vidareutnyttjande. Vanligast (30 procent) är att de publicerat allmän information om PSI-lagen och om vidareutnyttjande på sina webbplatser. 20 procent anger att de har publicerat specifik information om vilken information som finns att tillgå och på vilka villkor. Ungefär lika många har utsett en ansvarig kontaktperson, medan något färre har beslutat om en plan och budget för verksamheten. 29 procent av myndigheterna anger att de har beslutat om att ge digital åtkomst till hela eller delar av myndighetens information. Svaren här är dock något svåra att tolka, eftersom bara 14 procent svarat att de har beslutat om villkoren för att ta del av informationen. En möjlig förklaring är att den information som avses begränsas till den som redan har gjorts digitalt åtkomlig men utan någon tanke på att underlätta vidareutnyttjande. Oftast gäller det bara en liten del av all information som skulle kunna göras tillgänglig.
PM 18 (32) 3.5 Planerar myndigheten ytterligare åtgärder för att underlätta för vidareutnyttjande? Endast ett fåtal av kommunerna har lämnat kommentarer till frågan. Några hänvisar till den nationella eller regionala samordning som sker genom bland annat SKL:s regi, och som de säger sig vilja ansluta till. Bland de statliga myndigheterna finns något fler kommentarer, men bara några få redovisar planer på konkreta åtgärder utöver dem som pekas ut i den föregående frågan. 3.6 En samlad bild av nuläget Med utgångspunkt i de samlade enkätsvaren har vi översiktligt bedömt hur medvetna myndigheterna är och hur långt de kan anses ha kommit i processen med att främja vidareutnyttjande av information. I figuren nedan illustreras de trappvisa stegen i denna process och myndigheterna har, utifrån en sådan bedömning, placerats in på de olika trappstegen. Procenttalen avser andelen av alla myndigheter som har besvarat enkäten. Pratbubblorna illustrerar typiska exempel på öppna svar från myndigheter i respektive fas. Vi har ingen särskild strategi. Vi sprider nyckeltal från Kolada men ger ingen mer tillgång. Vi har anställt personal för att påskynda arbetet. Vi tillgängliggör all data som är möjlig. Vet ej. Ej medvetna. 18 % Medvetna, men vet ej vad och hur de ska gå vidare. 45 % Har tagit ställning och tagit första steg för att vidta åtgärder. 14 % Förbereder för att agera och vidta konkreta åtgärder. 3 % Agerar utåt, har vidtagit konkreta åtgärder. 4 %
PM 19 (32) De olika trappstegen återger svaren från 84 procent av samtliga myndigheter. Några av dem redovisar att de planerar ytterligare åtgärder, utöver dem som vi angav som alternativ i enkäten. Ett exempel är att hålla regelbunden kontakt med dem som är intresserade att vidareutnyttja myndighetens information. De resterande 16 procenten av svaren är motsägelsefulla eller på andra sätt svåra att tolka. Ett sådant svar kan till exempel vara att myndigheten inte har någon information som kan vidareutnyttjas, men att dess information är tillgänglig utan avgifter eller villkor. Dessa myndigheter har vi därför avstått från att försöka placera in i figuren. Vi har även försökt att stämma av resultatet från enkäten med den bild som vår webbgenomgång ger. I de delar av enkäten som är möjliga att följa upp på nätet, det vill säga främst frågan om hur myndigheterna tillgängliggör informationen och delar av frågan om vilka särskilda åtgärder de har vidtagit, bekräftar genomgången i stort sett svaren från de statliga myndigheterna. När det gäller kommunerna skiljer sig svaren på enkäten ibland från de uppgifter som vi har hittat på webben. Vi återkommer strax till några tänkbara orsaker till att svaren skiljer sig mellan de statliga myndigheterna och kommunerna. Men åtminstone en del av förklaringen kan helt enkelt vara att det är svårare att hitta information om kommunernas verksamhet på webben. Oftast är den mer spridd och bred än de statliga myndigheternas, vilket gör den svårare att presentera den på ett samlat sätt. Att vi inte har hittat uppgifterna på webben kan visserligen bero på att informationen saknas, men också på att vi helt enkelt inte har lyckats hitta rätt bland all information som presenteras. Det faktum att uppgifterna är svåra att finna på hemsidan tyder hur som helst på att kommunerna skulle kunna göra mer för att underlätta för vidareutnyttjare som söker uppgifter om deras information. 3.7 Skillnader mellan statliga myndigheter och kommuner Eftersom PSI-lagen gäller lika för alla myndigheter har vi i vår beskrivning av nuläget inte haft anledning att närmare analysera de statliga myndigheterna, landstingen och kommunerna var för sig. I några avseenden märks dock så tydliga skillnader mellan de statliga och kommunala myndigheterna att de är värda att diskutera. 3.7.1 Var tredje kommun och var tionde statlig myndighet känner inte till PSI-lagen Nästan var tredje kommun och var tionde statlig myndighet anger att de inte känner till vad PSI-lagen har för syfte eller dess betydelse för dem. Redan en tiondel kan tyckas högt med tanke på att PSI-lagen har funnits sedan 2010. Den höga andelen av kommunerna är ännu mer anmärkningsvärd.
PM 20 (32) Att så pass många uppger att de inte känner till lagen skulle möjligen kunna bero på att det är själva benämningen som är okänd PSI-lagen är ju ingen officiell förkortning men att de är förtrogna med själva frågan. Mot det talar att vi i följebrevet till enkäten tydligt berättade vad den avsåg, och i rubriken till själva enkäten angav att den handlar om organisationens arbete med vidareutnyttjande av offentlig information. Dessutom skulle det knappast förklara varför en så mycket större andel av kommunerna är obekanta med lagen jämfört med de statliga myndigheterna. 3.7.2 De statliga myndigheterna anger oftare att de helt saknar information som kan vidareutnyttjas Statliga myndigheter anger något oftare än kommuner att de har omfattande information för vidareutnyttjande. Men en betydligt mindre andel av kommunerna än de statliga myndigheterna svarar samtidigt att de helt saknar eller bara har en liten mängd information som kan vara intressant för vidareutnyttjande. En tänkbar förklaring kan vara att alla kommuner bedriver flera verksamheter som de av olika skäl samlar in uppgifter från. Detsamma gäller inte för alla statliga myndigheter. I princip har förstås alla myndigheter information som i något sammanhang och för någon kan vara intressant att vidareutnyttja. Svaren skulle därmed avspegla organisationernas kultur eller attityder snarare än den faktiska förekomsten av information som skulle kunna vidareutnyttjas. Att kommunerna i genomsnitt har en något mer positiv attityd kan kanske förklaras av att SKL har bedrivit ett antal projekt som syftar till att öka användningen av öppna data. Att databasen Kolada innehåller information om alla kommuner innebär att det borde vara svårt för en kommun att svara att den helt saknar information som kan vidareutnyttjas förutsatt att den inte anser att databasens innehåll är ointressant för andra att ta del av. 3.7.3 Kommunerna tillhandahåller huvudsakligen data från Kolada En förhållandevis stor del av kommunerna anger att de tillgängliggör information och data genom att länka till de uppgifter som finns samlade i Kolada. Av kommentarerna till svaren framgår dock att detta endast torde utgöra en mindre del av den information som de bedömer kan vara intressant för vidareutnyttjande. Relativt många av de statliga myndigheterna hänvisar till att de tillhandahåller officiell statistik. I vissa fall ger de fri tillgång till sina databaser, i andra fall tar de fram specialstatistik på begäran och mot avgifter. I några fall anger de specifika register som är tillgängliga för vidareutnyttjande. Det är dock oklart i vilken grad dessa register ger tillgång till grunddata som en vidareutnyttjare kan använda för andra syften än de ursprungliga eller om
PM 21 (32) det mer handlar om färdig information som inte går att bearbeta vidare. Ett par statliga myndigheter anger att uppgifterna går att hämta via så kallade API, dvs. maskinläsbart. En redovisar tydligt att vår data som är underlag för statistik är sekretessbelagd. 3.7.4 Statliga myndigheter visar större ambition att utöka tillgången till information för vidareutnyttjande Många statliga myndigheter förefaller ha ambitionen att öka mängden data som tillhandahålls utan avgifter och andra villkor, men har inte hunnit så långt i arbetet. För information som kräver särskild bearbetning eller andra insatser tar myndigheterna normalt ut någon form av avgift. Några av de statliga myndigheterna hänvisar till att de tillgängliggör sin information för vidareutnyttjande via en särskild webbsida. Ibland hänvisar de till att de använder plattformen www.oppnadata.se. 16 Det är dock svårt att av svaren på enkäten få en uppfattning av vad, hur mycket och vilken typ av information som finns tillgänglig via webbplatser. 3.7.5 Kommunerna talar mer om öppna data än om PSI Kommunerna hänvisar i större utsträckning än statliga myndigheter till att de tillhandahåller sin information som öppna data, det vill säga digitalt tillgänglig information utan avgifter eller andra begränsande villkor. Det kan bero på att många kommuner ligger tidigt i processen och i första hand lutar mot de åtgärder som de har vidtagit för att tillhandahålla information från Kolada, som ju bara innehåller öppna data. De har inte hunnit besluta om hur de ska hantera sin övriga information. Det skulle i så fall innebära att det mesta av den kommunala information som inte finns i Kolada inte har bearbetats så att den kan tillhandahållas för vidareutnyttjande. Den samlade tillgången till nyckeltal i Kolada och det verktyg som tagits fram för att presentera dem via kommunens hemsida kan å andra sidan betyda att kommunal information har gjorts tillgänglig i större utsträckning tack vare Kolada. 3.7.6 Kommuners särskilda åtgärder består främst av kopplingen till Kolada När det gäller särskilda åtgärder för att underlätta vidareutnyttjande återspeglar kommunernas svar huvudsakligen kopplingen till Kolada. Trots att många svarar att de tillhandahåller data fritt och utan villkor har de inte vidtagit några särskilda åtgärder för att underlätta vidareutnyttjande av 16 oppnadata.se är en plattform för förmedling av data som tillgängliggjorts för vidareutnyttjande. Den har tagits fram av Vinnova på uppdrag av regeringen. Plattformen är inte färdig, men det finns en första version som främst ska användas för att utvärdera den tekniska lösningen. Antalet datakällor är begränsat. Riksarkivet har föreslagit att myndigheten ska få uppgiften att förvalta och utveckla plattformen (jämför avsnitt 1.3.1).
PM 22 (32) annan information. De använder begreppet öppna data men sällan vidareutnyttjande i PSI-lagens mening. I svaren från de statliga myndigheterna framgår oftare att syftet med de genomförda eller planerade åtgärderna är att främja vidareutnyttjande av information, och begreppet PSI förekommer. 3.7.7 Vidareutnyttjande i kommunerna hanteras oftare som en ren IT-fråga Enkätsvaren från kommunerna avspeglar att frågor om vidareutnyttjande det vill säga ofta öppna data i hög grad behandlas som en IT-fråga snarare än en integrerad del av de olika verksamheterna. Sådana tecken märks inte lika tydligt i svaren från de statliga myndigheterna. 3.8 Något om informationens status och värde I E-delegationens och SKL:s vägledning för vidareutnyttjande av offentlig information anges en skala för att klassificera statusen eller värdet på myndigheternas information med utgångspunkt i hur den görs tillgänglig. Skalan sträcker sig från A till E, där E betyder högst värde. A motsvarar pdf-format, det vill säga inte maskinläsbar, medan B betyder maskinläsbar i någon form. C till E betyder att informationen i olika grad är anpassad och åtkomlig för bearbetningar, det vill säga i form av antingen öppen standard, åtkomlig via API eller som länkad data. Vår webbgenomgång visar att cirka 30 procent av de undersökta myndigheterna tillhandahåller någon form av information av klassen C eller högre. Här dominerar kommunerna, av vilka närmare 40 procent ger tillgång till någon form av öppna data som ofta är åtkomlig via API, det vill säga som värderas till D på skalan. Huvuddelen av denna data tillhandahålls från Kolada. Av de statliga myndigheterna ger knappt 20 procent åtkomst till någon form av data som värderas till minst klass C. Men det är svårt att se vilken eller hur mycket data som avses. Det kan röra sig om allt från enstaka datamängder till i stort sett all data hos en myndighet. Men det visar i vart fall att de myndigheterna har vidtagit åtminstone några aktiva åtgärder för att förbättra förutsättningarna för den som vill vidareutnyttja deras information.
PM 23 (32) 4 Åtgärder för att uppmuntra och påskynda myndigheternas arbete med vidareutnyttjande Resultatet av vår undersökning tyder på att det är långt kvar innan alla myndigheter arbetar med frågorna på ett sätt som skapar förutsättningar för att vidareutnyttjandet ska utvecklas i enlighet med PSI-direktivets syfte. De senaste årens utveckling antyder inte någon allmän ökning av myndigheternas ansträngningar och ambitioner på området. PSI-utredningen bedömde att PSI-lagen i sig inte heller efter ändringarna kommer att fungera som en stark drivkraft för utvecklingen. Slutsatsen är att det finns en påtaglig risk att utvecklingen kommer att gå fortsatt långsamt under de kommande åren, och att det krävs åtgärder för att driva på den. I en interpellationsdebatt om vidareutnyttjande av offentlig information den 10 september 2015 konstaterade det ansvariga statsrådet att nästa steg är ett systematiskt arbete med att utveckla politiken, och att regeringen kommer att arbeta aktivt med frågan. 17 Med utgångspunkt i resultatet av vår undersökning ska vi kort nämna några åtgärder som kan ingå i det arbetet, och som vi bedömer skulle bidra till att stödja och driva på myndigheternas ansträngningar för att utveckla vidareutnyttjande av offentlig information. Information och utbildning. PSI-lagen har funnits sedan 2010, och frågan om vidareutnyttjande och öppna data har uppmärksammats i olika sammanhang under de senaste åren. Ändå visar vår undersökning att en relativt stor del av myndigheterna i stort sett inte alls är bekanta med frågan om vidareutnyttjande av offentlig information eller vad PSIlagen innebär för dem. Det är särskilt påtagligt när det gäller kommunerna, där en av tre har svarat att de inte känner till frågan. Att myndigheterna är medvetna om frågan är förstås en förutsättning för att de över huvud taget ska påbörja något arbete på området. Den information som har funnits hittills har tydligen inte varit tillräcklig, eller i vart fall inte nått fram till alla som är berörda. Den gemensamma vägledning som E-delegationen och SKL har tagit fram innehåller grundläggande information och råd om hur myndigheterna ska och kan arbeta med frågor om vidareutnyttjande av information. 18 En rimlig ambition är att alla myndigheter ska känna till vägledningen. Enligt en undersökning som E-delegationen genomförde har andelen statliga myndigheter som känner till vägledningen ökat, men 17 www.riksdagen.se/sv/debatter--beslut/interpellationsdebatter1/debatt/?did=h210715 18 Se avsnitt 1.1.3.
PM 24 (32) våren 2015 var det fortfarande nästan 8 procent av dem som inte kände till den. För närvarande är det oklart vem som ansvarar för vägledningen, men Riksarkivet har föreslagit att det ska få ansvaret från och med juli 2016. I uppgiften skulle i så fall ingå att sprida information om vägledningen på lämpliga sätt, och att samverka med SKL för att bättre nå ut till kommunerna. PSI-utredningen pekade på nyttan av arenor och nätverk där myndigheterna kan utbyta kunskaper och erfarenheter av vidareutnyttjande samt diskutera frågan med vidareutnyttjare. 19 Utredningen betonade att det inte är självklart att staten behöver engagera sig särskilt för att etablera sådana arenor. Om den ska göra det bör insatserna riktas särskilt mot de myndigheter som inte redan arbetar aktivt med frågorna. Styrning av statliga myndigheter. Genom generella eller specifika uppdrag kan regeringen styra samt markera intresset för och vikten av de statliga myndigheternas arbete med vidareutnyttjande. Frågan kan också tas upp vid myndighetsdialogerna. PSI-utredningen pekade också på behovet av regeringens styrning, och lyfte fram uppdragen till vissa myndigheter att redovisa sitt arbete på området som ett bra sätt att styra. 20 Enligt utredningen är ett naturligt nästa steg att regeringen i styrdokumenten anger vad myndigheterna ska bidra med för att underlätta vidareutnyttjandet. 21 Påverka kommunerna. Vår undersökning visar att en stor del av kommunerna har vidtagit få eller inga åtgärder för att underlätta vidareutnyttjande av sin information, medan några enstaka har kommit långt i sitt systematiska arbete med frågorna. Bilden bekräftar tidigare uppgifter. 22 Staten har begränsade möjligheter att styra kommunerna. Den formella möjligheten är att lagstifta, men staten kan också försöka påverka utvecklingen genom att lämna bidrag till särskilda insatser samt tillhandahålla generell information och verktyg som såväl de statliga myndigheterna som kommunerna kan använda. PSI-utredningen diskuterade olika möjligheter att hantera frågan. 23 Utredningen bedömde att det stöd till SKL:s insatser som vissa myndigheter lämnar tills vidare är en rimlig nivå för statens särskilda insatser på 19 SOU 2014:10, s. 144 f. 20 Se avsnitt 2.2 och SOU 2014:10, s. 134. 21 Se SOU 2014:10, s. 134. 22 Se till exempel SOU 2014:10, s. 147 f. 23 SOU 2014:10, s. 148 f.