Sida 1 av 5 En utskrift från Apoteket.se. Gibson vakar över Peter Tidningen Apoteket Nr 2/2006 Gibson är min kompis, och det går inte en dag utan att han får mig att skratta. Det säger Peter om sin hund Gibson. Men Gibson har också flera gånger räddat livet på Peter. Med en djup hundsuck lägger sig Gibson under köksbordet. Han blundar, men de spetsiga öronens rörelser visar att han hela tiden registrerar vad som händer. Han ligger tätt intill husses fötter. Gibson är tränad att hålla koll på sin husse Peter och slå larm om hans blodsocker blir lågt. Gibson har flera gånger räddat mig från att hamna i koma. Det går inte att med ord förklara vilken trygghet han ger både mig och mina anhöriga och vänner, säger Peter. Peter och Gibson döpt efter gitarrmärket bor i ett litet radhus i stationssamhället Ytterby i Kungälvstrakten, nära Göteborg. Peter är 35 år, utbildad fritidspedagog, men numera förtidspensionerad. Sedan tio års ålder har han Addisons sjukdom, som drabbar binjurarna och ger brist på bland annat hormonet kortisol, och sedan han var 13 år även diabetes typ I. Daglig medicinering Båda sjukdomarna kräver daglig medicinering. Diabetessjukdomen är i hans fall ovanligt svår att få kontroll över, hans blodsocker kan sjunka mycket snabbt, med kramper och i värsta fall medvetslöshet till följd. Ofta har han vaknat upp ur medvetslösheten efter någon stund, men två gånger har han legat medvetslös på sjukhus så länge som en vecka efter överraskande blodsockerfall. Efter den senaste gången konstaterades att han fått en hjärnskada, som bland annat minskade hans förmåga att filtrera bort sinnesintryck. Han blir fort trött, och skadan gjorde det omöjligt att fortsätta arbeta med barn- och ungdomsgrupper. Peter berättar att hjärnskadan gör att han hela tiden måste vara noga med att göra saker lugnt och i tur och ordning. Då fungerar det bra. Gibson är en sexårig belgisk vallhund av rasen malinois. Han är också ett exempel på de stora möjligheter som finns att använda hundens känsliga sinnen och vilja att samarbeta med människan för att underlätta för personer med olika funktionshinder. Hundar som, liksom Gibson, är tränade och certifierade för sådana uppgifter kallas med ett samlingsnamn för assistanshundar. Den mest välkända typen av assistanshundar är väl ledarhundar för synskadade, men idag utbildas assistanshundar för att kunna vara
Sida 2 av 5 till stöd för personer med de mest varierande funktionshinder. Det är bara fantasin som sätter gränser för vad man kan lära en hund att hjälpa till med, säger Peter med övertygelse. Räddat Peter många gånger Gibson kan känna igen ett blodsockerfall både på att husses lukt förändras och på att han börjar röra sig och tala annorlunda. Om Peter får lågt blodsocker när han ligger och sover, registrerar Gibson luktförändringen, och väcker husse genom att kasta en fylld Festis-flaska på honom. Gibson ger sig inte förrän Peter verkligen är vaken och kan äta eller dricka något för att få upp blodsockret igen. Gibson har räddat mig många gånger när jag legat och sovit och varit på väg att börja krampa, säger Peter. Om hans blodsocker blir lågt när de är ute och går märker Gibson det mer på rörelser och tal. Han slår larm genom att envetet krafsa på husses ficka, där det finns druvsocker. Förr var jag rädd att gå ut och gå. Det har hänt att jag svimmat och vaknat i diket. Men tillsammans med Gibson vågar jag gå på långpromenad. Vi samtalar över en kopp kaffe vid köksbordet. Gibson är strategiskt placerad nära husse och tar med jämna mellanrum kontakt med ögon och kroppsspråk. De två pratar med varandra en liten stund. Peter växte upp i Göteborgstrakten. Familjen hade en hund som delade sitt liv mellan att vara familjehund och jakthund. Peters stora intresse var inte hundar utan sport och idrott. Allra mest tränade han olika kampkonster. Under tonåren fungerade det oftast väl med medicineringen, och sjukdomarna hindrade honom inte från att leva ett mycket aktivt liv. Återhämtade sig snabbt Men 1990 hände det för första gången att ett snabbt blodsockerfall ledde till en veckolång medvetslöshet. Den gången återhämtade han sig relativt snabbt. Några intensiva år följde. Peter arbetade heltid som fritidspedagog, extrajobbade som väktare och tränade tre-fem dagar i veckan. År 1997 tog det stopp. Ånyo hamnade han medvetslös på sjukhus efter ett blodsockerfall och vaknade upp efter en vecka utan att veta vilket år det var. Men rehabiliteringen var framgångsrik Peter fick hjälp att träna upp sin funktionsförmåga och att lära sig hantera de problem som skadan medför. Men han blev inte så bra att han kunde återvända till jobben och träningen. Jag hamnade i ett vakuum. Allt som varit mitt liv försvann plötsligt, berättar Peter. I detta vakuum trängde sig svåra existentiella frågor på. Jag funderade över varför jag fanns till och vem som behövde
Sida 3 av 5 mig. I rehabiliteringen ingick samtal med en psykolog, och under dessa samtal mognade idén att utbilda en assistanshund. Peter ville ha en hund som kunde varna honom direkt när han fick lågt blodsocker så att han snabbt kunde dricka eller äta något energirikt och slippa kramper och medvetslöshet. Han valde en ras som är känd för att vara signalkänslig och ytterst arbetsvillig. Gibson älskar att få uppgifter, det är ofta den bästa belöningen för honom att få något nytt att göra. Den vildaste valpen i kullen blev Peters, och åtta veckor gammal flyttade Gibson in. Ända från början fostrade och tränade Peter valpen med sikte på den framtida uppgiften. Det var viktigt att Gibson blev uppmärksam på husse, och Peter lekte och tränade fram detta genom att både ute och inne gömma sig för den unga hunden. Gibson måste också kunna sköta sitt jobb i vilken miljö som helst, och Peter satsade mycket på att vänja valpen vid de mest skilda omgivningar. De åkte buss, de var i stan, gick i skogen och allt vad han kunde hitta på. Lydnad, samarbete och kontakt tränades också på olika sätt. Instruktörshjälp Så småningom tog Peter kontakt med en av de organisationer som sysslar med utbildning och certifiering av assistanshundar och fick hjälp av en instruktör därifrån. Mycket hjälp har han också fått av Leif Carlsson, hundförare och utbildningsledare inom polisen, som är välkänd för sitt arbete med att lära hundar att identifiera olika dofter. För att få Gibson att förstå vilken lukt han skulle slå larm om, använde Peter tamponger som han andades på när blodsockret var lågt. Gibson fick lukta både på dessa och på tamponger med annan lukt och lära sig att markera krafsa på fickan eller slänga Festis-flaskan bara när han kände den rätta lukten. Att känna igen Peters sätt att tala och röra sig vid lågt blodsocker lärde sig Gibson genom att rörelsemönstret och det långsamma talet i början överdrevs. Den 8 februari 2003 blev Gibson certifierad som assistanshund av Föreningen Nordiska assistanshundar. Peter lärde sig allt mer att lita på sin hund och sedan i augusti 2003 har ambulansen inte behövt komma till honom en enda gång. Tidigare fick ambulansen periodvis komma flera gånger i veckan för att jag drabbats av lågt blodsocker och inte klarade av det. Ofta fick de köra mig till akuten. Ibland har Peter medvetet utsatt Gibson för störningar och frestelser för att testa hundens tillförlitlighet. Det är en hund och ingen maskin, så självklart är han inte hundraprocentigt pålitlig, men näst intill. Att hjälpa mig är helt
Sida 4 av 5 enkelt prioritet ett för honom. När Peter och hans hund är ute har Gibson alltid sitt orangefärgade täcke med texten servicehund på sig. Det är ett så kallat tjänstetecken som visar att han är en arbetande hund. Han får följa med husse överallt utom in i mataffären, och det gör han också. Tack vare Gibson vågar Peter göra sådant som han annars inte skulle våga som att gå på en stor inomhuskonsert eller stanna i stan sent på kvällen. Godkänt handikapphjälpmedel Att ha hund är förenat med kostnader. När Peter ansökte hos Försäkringskassan om att få ta med de utgifterna i underlaget för beräkning av handikappersättningen fick han nej. Men Peter överklagade, och när kammarrätten efter lång väntan behandlade hans fall fick han rätt. Gibson är numera ett godkänt handikapphjälpmedel. Det betyder en hel del för min ekonomi. Många andra med assistanshundar hoppas att domen ska vara prejudicerande. Att ge en belgisk vallhund tillräckligt med motion och träning, kräver tid och energi. För Peter är detta en friskfaktor. Gibson håller honom igång, även när han har en dålig dag. Som unghund på väg att bli vuxen var Gibson fylld till bristningsgränsen av energi och lust att testa gränser. Det kunde bli mycket jobbigt för husse, som ju har begränsad ork. Ibland grät jag av trötthet när vi kom hem efter promenaderna. Men inte ens då ångrade jag att jag skaffade Gibson. Han är min kompis, och det går inte en dag utan att han får mig att skratta. Text Helene Wallskär Olika typer av assistanshundar Ledarhundar för synskadade finansieras med ett statligt anslag. För den synskadade är ledarhunden ett kostnadsfritt hjälpmedel. För övriga assistanshundar gäller att man själv köper sin hund och bekostar dess utbildning. Träningen sker med hjälp av instruktörer från någon av de ideella organisationer som arbetar med assistanshundar, Föreningen Nordiska Assistanshundar och Svenska Service- och Signalhundsförbundet. Utbildningen kan kosta 20 000 30 000 kronor. En typ av assistanshund är signalhunden, som är en hörselskadads öron och markerar olika ljud på olika sätt. En annan typ är servicehunden. Den hjälper husse eller matte med vardagssysslor tända och släcka lampor, plocka upp saker från golvet och larmar när något händer. Hundar kan till exempel tränas att larma om husse eller matte ramlar ur rullstolen, när ett epilepsianfall är på väg och när en person
Sida 5 av 5 med diabetes får lågt blodsocker. Publicerad: 2006-05-05