Stödbrev otydliga avsikters rättsliga betydelse

Juridiska institutionen Vårterminen 2013 Examensarbete i civilrätt, särskilt kommersiell avtalsrätt 30 högskolepoäng Stödbrev otydliga avsikters rättsliga betydelse Författare: Isak Oscarson Handledare: Docent Joel Samuelsson 1

2

Förkortningar A a Anfört arbete ABL Aktiebolagslag (2005:551) AvtL CISG f ff H HD HovR jfr JT Kap n NJA NJA II Prop s st SvJT TfR UNIDROIT Wienkonventionen Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område United Nations Convention on Contracts for the International Sale of Goods och följande sida och följande sidor Højesteret (Danmark) Högsta domstolen Hovrätten jämför Juridisk Tidskrift vid Stockholms universitet Kapitel not Nytt juridiskt arkiv. Avd. 1, Rättsfall från Högsta domstolen Nytt juridiskt arkiv. Avd. 2, Tidskrift för lagstiftning m.m. Proposition sida stycke Svensk Juristtidning Tidskrift for Rettsvitenskab International Institute för the Unification of Private Law Wienkonventionen om traktaträtten ÅrL Årsredovisningslag (1995:1554) 3

Sammanfattning Stödbrev utfärdas vanligen av ett moderbolag för att stödja ett dotterbolag som tagit en kredit hos en koncernextern part, till exempel en bank. Stödbrevet är i många avseenden likt ett egentligt borgensåtagande, men med den viktiga skillnaden att det i stödbrevet har undvikits de ord och uttryck som skulle göra det möjligt att klassificera handlingen som en borgen eller garanti (detta är åtminstone utgångspunkten). Denna typ av stöd är omdiskuterad och det råder en osäkerhet kring stödbrevens rättsliga betydelse i svensk rätt. Uppsatsen behandlar mot denna bakgrund stödbrevens rättsliga ställning och funktion i svensk rätt. Arbetet bygger huvudsakligen på en analys av de fyra rättsfall från högre rätt som finns på området. I uppsatsen presenteras slutsatsen att den rättsliga betydelsen av ett stödbrev aldrig är given på förhand. Frågan om stödbrevens rättsliga betydelse måste alltid besvaras genom avtalstolkning i varje enskilt fall och uppgiften blir att avgöra om, och i så fall vilka, förpliktelser som flyter ur stödbrevet och hur omfattande dessa är. Den som ska tolka ett stödbrev i syfte att avgöra om någon prestationsskyldighet för utfärdaren kan grundas på detta, får främst söka svaret i den aktuella avsiktsförklaringens innehåll det vill säga i stödbrevets ordalydelse. En tolkning av ordalydelsen kräver alltid att man tar hänsyn till den relevanta kontexten, och i stödbrevssituationer är omständigheterna innan och efter stödbrevets tillkomst av särskilt intresse. 4

Innehållsförteckning Förkortningar...3 Sammanfattning...4 1 Introduktion...7 1.1 BAKGRUND... 7 1.2 PROBLEMFORMULERING OCH SYFTE... 8 1.3 AVGRÄNSNING... 8 1.4 METOD... 9 1.5 DISPOSITION...10 2 Avtalsbundenhet... 11 2.1 INLEDNING...11 2.2 KRAVET PÅ ÖVERENSSTÄMMANDE VILJEFÖRKLARINGAR...11 2.3 DEN GRUNDLÄGGANDE AVTALSMEKANISMEN I SVENSK RÄTT...12 2.4 BUNDENHETEN I STÖDBREVSSITUATIONER...13 3 Stödbrev... 15 3.1 BAKOMLIGGANDE SYFTEN VARFÖR STÖDBREV?...15 3.2 SPRÅKLIG UTFORMNING EN MEDVETEN STRÄVAN EFTER OTYDLIGHET...16 3.3 KATEGORISERING AV STÖDBREV...18 3.3.1 Bakgrund... 18 3.3.2 Gäverths modell - svaga, starka och mellanstarka stödbrev... 18 3.3.3 Ingvarssons modell självständiga och borgensliknande stödbrev... 21 3.3.4 Tolkningsfrågan kvarstår... 24 4 En praxisgenomgång... 26 4.1 INLEDNING...26 4.2 NJA 1992 S. 375 VANLIGA PRINCIPER FÖR AVTALSTOLKNING...26 4.2.1 Avtalstolkning enligt svensk rätt... 28 4.2.2 Särskilt om avtalstolkning i stödbrevssituationer... 29 4.3 NJA 1994 S. 204 OMSTÄNDIGHETERNAS BETYDELSE...30 4.3.1 Bakgrund... 30 4.3.2 HD:s bedömning... 32 4.3.3 Särskilt om betydelsen av konstanta förhållanden... 33 4.4 NJA 1995 S. 586 BUNDENHET...35 4.4.1 Bakgrund... 35 4.4.2 HD:s bedömning... 36 4.4.3 Ett principiellt ställningstagande om stödbrevens juridiska status?... 37 5

4.5 T 358-99- 2001 NYTT LIV TILL DISKUSSIONEN...41 4.5.1 Bakgrund... 41 4.5.2 Hovrättens bedömning... 42 4.5.3 En förändrad hållning i det materiella rättsläget?... 43 5 Sammanfattande slutsatser och synpunkter... 45 5.1 STÖDBREVS RÄTTSLIGA BETYDELSE...45 5.2 ANSVARSBEGRÄNSNING PÅ GRUND AV ÄNDRADE FÖRHÅLLANDEN...47 5.3 REDOVISNING AV STÖDBREV...48 5.4 STÖDBREVET I EN AFFÄRSMÄSSIG KONTEXT...49 6 Käll och litteraturförteckning... 51 OFFENTLIGT TRYCK...51 LITTERATUR...51 ARTIKLAR...53 RÄTTFALLSREGISTER...53 Svenska rättsfall... 53 Høyesteretten (Norge)... 54 Højestereten (Danmark)... 54 Engelska rättsfall... 54 6

1 Introduktion 1.1 Bakgrund Ibland uppstår situationen att ett moderbolag inte kan eller vill låna ut pengar till ett dotterbolag. Dotterbolagets behov av ytterligare finansiering får då tillgodoses genom lån från en utomstående kreditgivare. Som säkerhet för lånet tillhandahåller rättsordningen i dessa fall möjligheter för moderbolaget att gå i borgen eller att lämna annan typ av finansiell garanti. Av olika skäl väljer emellertid parterna ibland en annan lösning, en handling som kallas för letter of comfort. Stundom benämns denna typ av avtal som letter of awareness, letter of support, letter of understanding eller back up letter. I den svenska litteraturen har dessa handlingar betecknats som stödbrev, och jag har i denna uppsats valt att använda mig av samma term. Stödbrevet kan utformas på olika sätt. I vissa fall blir det närmast fråga om ett konstaterade av att vissa förhållanden föreligger, medan stödbrevet i andra fall kan innefatta så konkreta åtaganden att det kan vara att jämställa med ett reellt borgensåtagande. Frågan om stödbrevets innehåll måste lösas genom avtalstolkning och därigenom avgörs i sin tur vilka rättverkningar, om några, stödbrevet får. Debatten om stödbrev tog för nordisk räkning fart under 1990-talet. Inom loppet av tre år publicerades lika många avhandlingar som berör rättsfiguren stödbrev. Först ut blev Rosaegs Garantier eller fattigmanns tröst, Norge 1992. Två år senare skrev danske Iversen om Stotteerklaringer, och samma år publiceras även det svenska bidraget genom Gäverths Stödbrev borgensliknande handlingar utställda företrädesvis för svagt kapitaliserade bolag. I samband härmed prövades tre fall 1 av Högsta domstolen och i kölvattnet följer en rad framställningar som diskuterar samma fenomen. Efter det senaste HD-avgörandet NJA 1995 s. 586 framfördes i den svenska juridiska doktrinen uppfattningen att HD genom detta avgörande satt punkt för användningen av stödbrev. 2 Stödbrev har trots detta fortsatt att användas som borgensliknande säkerhet i det 1 NJA 1992 s. 375, NJA 1994 s. 204 och NJA 1995 s. 586. 2 Se t.ex. Bogdan, Rekviem över letters of comfort, Festskrift till Jan Ramberg, s. 71 ff. 7

Stödbrev har trots detta fortsatt att användas som borgensliknande säkerhet i det praktiska affärslivet, och hovrättsavgörandet T 358-99-2001 i vilket HD valde att inte meddela prövningstillstånd i kombination med den internationella synen på sådana utfästelser har gjort att det finns en osäkerhet kring den rättsliga betydelsen av stödbrev. 3 Det är denna osäkerhet som utgör utgångspunkten för min uppsats. 1.2 Problemformulering och syfte Denna uppsats syftar till att utreda och diskutera rättsläget vad gäller stödbrev i svensk rätt. Framställningen tar särskilt sikte på stödbrevets funktion som borgensliknande säkerhetsrätt. Detta gör att följande centrala frågor ska behandlas: - Vilka omständigheter ligger till grund för bedömningen av stödbrevets rättverkningar? - Under vilka förutsättningar är stödbrev rättsligt bindande? - Hur bör tolkningen av stödbrev bedrivas? 1.3 Avgränsning Med stödbrev förstås i denna framställning en handling som utfärdas av ett moderbolag för att stödja ett dotterbolags kreditvärdighet för en koncernextern part som dotterbolaget har eller ska ingå ett avtal med. 4 Uppsatsen tar sikte på såväl sådana stödbrev som tangerar formella borgensåtaganden (dessa kommer i denna uppsats stundom att betecknas som borgensliknande säkerhetsrätter) som stödbrev utan rättsligt bindande karaktär, och olika åtaganden däremellan. Uppsatsen utgår vidare från att det föreligger någon form av bindande avtal mellan parterna och berör endast i korta drag frågan om hur avtalsbundenhet i stödbrevssituationer uppstår, då denna fråga närmast är att hänföra till en diskussion kring den närliggande rättsfiguren letter of intent. Fokus ligger istället på stödbrevets innehåll. Uppsatsen kommer att beröra svensk rätt beträffande den rättsliga betydelsen av stödbrev. Detta innefattar vissa jämförelser med annan nordisk rätt, i syfte att belysa och utvärdera vissa 3 Se bl.a. Gorton, Stödbrev Rediviva s. 409 och J. Ramberg, Stödbrev och den svårfångade partsavsikten, JT 1995-96 s. 831 f. 4 Detta utgör den vanliga defintionen och funktionen för stödbrev. Jfr. Gäverth, Stödbrev s. 24, Ingvarsson, Till stöd för stödbrev, SvJT 2013 s. 266, Bogdan, Rekviem över letters of comfort, Festskrift till Jan Ramberg s. 72 och Hellner, Stödbrev rediviva s. 403. 8

ställningstaganden som gjorts angående stödbrev i svensk rätt. Uppsatsen innehåller således inte några egentliga komparativa element. Det ska dock påpekas att synen på den rättsliga betydelsen av stödbrev i bland annat det engelska rättsystemet skiljer sig från den svenska, och att detta bidragit till osäkerheten kring stödbrev i det svenska rättslivet. 5 Då framställningen intar ett nationellt, avtalsrättsligt perspektiv kommer eventuell lagvalsproblematik enligt de internationella privaträttsliga reglerna inte att diskuteras. Uppsatsen utgår från att svensk rätt är tillämplig. Jag har valt att inte närmare diskutera möjligheterna till skadestånd enligt den genom praxis fastslagna principen om culpa in contrahendo som kan aktualiseras i de fall stödbrevsmottagaren förlitat sig på ett icke juridiskt bindande stödbrev. 6 Skadestånd till följd av avtalsbrott kommer däremot att behandlas. 1.4 Metod Arbetets huvudsakliga fokus är att undersöka stödbrevets rättsliga betydelse. Det saknas rättslig regelring av stödbrev och det har därför inte varit möjligt att söka vägledning i lag eller förarbeten i någon större utsträckning. Uppsatsen utgår huvudsakligen från en analys av befintlig praxis och tillgänglig litteratur. Rättsfallen har var för sig återgivits i korta drag och domstolens bedömning i varje avgörande har presenterats. Domstolens bedömning har sedan analyserats och diskuterats, främst med hjälp av tidigare analyser som gjorts av rättsfallen i litteraturen, men även genom jämförelser med närliggande rättsfigurer (t.ex. den traditionella säkerhetsrätten borgensavtal). Utifrån denna analys och de eventuella mönster som har utarbetats genom domstolens argumentation i de olika fallen har jag försökt att konkretisera och sammanfatta rättsläget vad gäller stödbrev. Arbetsmetoden väcker frågan om relationen mellan juridisk teori och praktik. Praktiken tycks ha en tendens att hantera juridiska frågor utan att ta hänsyn till svängningar i teorin. 7 Den rättsliga betydelsen av ett stödbrev korresponderar således inte nödvändigtvis med den praktiska affärsmässiga betydelsen, vilket också utgör en del av min slutsats. Utifrån ett visst rättsfall kan man kanske säga att så här är det, detta är rättsläget enligt teorin. 5 Se J. Ramberg, Stödbrev och den svårfångade partsavsikten, JT 1995-96 s. 829 ff. och jfr. det klassiska fallet Kleinworth Benson vs. Malaysia Mining Corporation i vilket engelsk domstol fann att stödbrev inte ska anses utgöra en bindande utfästelse. 6 För en närmare redogörelse se Gäverth, Stödbrev s. 34 ff. 7 Jfr. Samuelsson, Tolkningsläransgåta som på s. 22 n. 27 konstaterar att Domstolarna har en tendens att tolka på, utan vidare hänsyn till diverse teoretiska skiljelinjer, vilket har genererat en och annan förebråelse från rättsvetenskapligt håll. Här kan t.ex. nämnas den i doktrinen ofta upprepade uppfattningen om att det slarvas med oklarhetsregeln i rättstillämpningen; se t.ex. Hellner, tolkning av standardavtal s. 272 och Grönfors, Tolkning av fraktavatal s. 8. 9

Troligtvis gäller detta för många rättshandlingar. En analys av rättsläget och hur vissa juridiska frågor bedöms i närliggande rättsområden, rättsfigurer eller på ett mer allmänt plan, kan dock leda till en slutsats om att så här bör det vara eller så här måste det vara om det ska hänga ihop. Allting kan ifrågasättas, men allting kan inte ifrågasättas samtidigt. Tvivel förutsätter att man tror på något [ ] och det förhållandet att allting kan utsättas för kritik innebär inte att allting måste eller bör utsättas för kritik. 8 En annan fråga är till vem man bör skriva en sådan här uppsats. Vem bör vara uppsatsens adressat och hur ska den utformas för att den ska vara till någon nytta? Det som är nyttigt på kort sikt blir ofta onyttigt på lång sikt. Framtidens lagstiftare och rättsdogmatiker kan vara viktigare adressater än samtidens. 9 Då syftet med min uppsats är att utreda stödbrevens rättsliga ställning vänder den sig nog ändå främst mot samtiden, vilket förklarar att tyngdpunkten ligger på en analys av praxis det gällande rättsläget. Min förhoppning är att uppsatsen ändå kan säga något om stödrevens framtid och betydelse i det praktiska affärslivet. 1.5 Disposition Uppsatsen innehåller, utöver detta introduktionskapitel ytterligare fyra kapitel, som är disponerade enligt följande. I kapitel två ges en introduktion till de grundläggande förutsättningarna för avtalsbundenhet och hur dessa överensstämmer med vägen fram till det färdiga stödbrevet. I kapitel tre utreds syftena bakom stödbrevsinstitutet och hur dessa syften avspeglas i en för stödbreven typiskt otydlig avtalsformulering. Vidare kommer i detta kapitel att redogöras för olika sätt att kategorisera stödbrev. Efterföljande kapitel utgörs av en genomgång och analys av relevant praxis, där fyra rättsfall kommer att behandlas i syfte att utreda stödbrevens rättsliga betydelse i Sverige. I anslutning till detta kommer även själva tolkningen av stödbrev att diskuteras. I kapitel fem förs en avslutande diskussion om stödbrevets funktion och rättsliga betydelse. Diskussionen återknyter delvis till tidigare analyser men innehåller även mer allmänna prognoser och synpunkter kring stödbrevets ställning i det praktiska affärslivet. 8 Jareborg, Rättsdogmatik som vetenskap, SvJT 2014 s. 4. 9 Jfr. Jareborg a.a. s. 5, som diskuterar denna problematik vad gäller rättsdogmatik i allmänhet, och uttrycker att doktorsavhandlingar sällan vänder sig enbart till den s.k. forskningsfroten. Däremot är det vanligt att domare och andra rättstillämpare förutsätts kunna ha praktisk nytta av doktorsavhandlingar. 10

2 Avtalsbundenhet 2.1 Inledning När det gäller ingående av avtal (avtalsslut) finns det inom avtalsrätten en rad olika former och modeller till hands för att avgöra om ett juridisk bindande avtalsförhållande föreligger. Vad gäller stödbrev är det inte helt självklart hur bundenheten uppstår och enligt vilken modell för avtalsslut den kan motiveras. I det följande ska därför redogöras för den mest inflytelserika konstruktionen för avtalsslut i svensk rätt, avtalslagens (AvtL) anbud-accept-modell, samt hur bundenheten i stödbrevssituationer kan sägas komma till stånd. Men först något om den grundläggande förutsättningen för avtalsbundenhet viljan. 2.2 Kravet på överensstämmande viljeförklaringar En grundläggande förutsättning för ett avtals uppkomst är viljan. Viljan att bli bunden att ingå ett avtal och till vad man vill binda sig, måste på något sätt manifesteras för den andra parten på ett sätt som denne kan uppfatta. Uppkomsten av ett avtal kräver enligt typfallet att det föreligger en viljeförklaring i form av ett anbud och en korresponderande viljeförklaring i form av en accept. 10 I teorin handlar det om ett samspel mellan partens vilja, hur viljan manifesteras (viljeförklaringen) och hur motparten uppfattar viljan (tilliten). 11 Grundtanken är att viljeförklararens faktiska vilja måste överensstämma med den uttryckta viljan. 12 Godtroende motpart skyddas av tillitsprincipen som kan utläsas motsatsvis av AvtL 32 2 st. genom att en viljeförklaring anses gälla oaktat att den inte överensstämmer med viljeförklararens faktiska vilja, då motparten ska kunna förlita sig på vad denne rent objektivt haft fog att sluta sig till om viljeförklararens vilja. 13 Kravet för avtalsslut är alltså att det föreligger mellan parterna överensstämmande viljeförklaringar (konsensus). Enligt AvtL 6 1 st. gäller att ett antagande svar som på grund av 10 Adlercreutz, Avtalsrätt I, s. 47. 11 A.a. s. 20 f. På engelska talar man om intention, expression och reliance. 12 Svensson, Viljeförklaringen och dess innehåll, s. 14. 13 Adlercreutz, Avtalsrätt I, s. 21. 11

tillägg, inskränkning eller förbehåll icke överensstämmer med anbudet, ska gälla som avslag i förening med nytt anbud. Bristande överensstämmelse mellan viljeförklaringarna, anbud och accept (dissens), medför med andra ord enligt huvudregeln i 6 2 st. att avtal inte kommer till stånd. 2.3 Den grundläggande avtalsmekanismen i svensk rätt Avtalslagens regler om avtalsslut är dispositiva men dess anbud-accept-modell anger den obestridda utgångspunkten för den grundläggande avtalsmekanismen i svensk rätt. 14 Enligt AvtL:s modell för avtalsslut består avtalet av två fristående rättshandlingar, anbudet och accepten. Avtalet kommer till stånd genom utväxling av anbud och accept med samstämmigt innehåll. 15 Av AvtL:s portalparagraf framgår att anbud för slutande av avtal och svar på ett sådant anbud (accept) är bindande var för sig. Detta antyder vad som motsatsvis kan läsas ut av 7, nämligen att bundenheten uppstår redan innan själva avtalsslutet. Anbudsgivarens bundenhet begränsas tidsmässigt av den så kallade acceptfristen (2 och 3 ). Löper acceptfristen ut innan anbudsgivaren nås av en accept (4 ) eller om accepten av andra skäl inte fyller kraven på en överensstämmande viljeförklaring (6 ), blir accepten istället i princip att betrakta som ett nytt anbud. Detta möjliggör följaktligen att flera skrifter kan utväxlas innan parterna enats om avtalets innehåll. Skulle anbudstagaren neka anbudet förfaller acceptfristen (5 ). Vad gäller muntliga anbud är principen att dessa inte medför någon acceptfrist såvida anbudsgivaren inte själv medger en sådan (3 2 st.). Reglerna springer ur den så kallade löftesprincipen (eller löftesteorin), vilken innebär att anbudsgivaren är ensidigt bunden av sitt anbud och att anbudsmottagaren kan välja om han vill acceptera det bindande anbudet. När accepten avges blir också anbudsmottagaren bunden. Därigenom uppstår ömsesidig bundenhet genom ett avtal. 16 I detta avseende skiljer sig svensk, övrig nordisk och tysk rätt från vad som gäller enligt angloamerikansk rätt, där motsvarande regler i stället bygger på den så kallade kontraktsprincipen. Kontraktsprincipen, som även är huvudregel enligt CISG artikel 16, innebär att båda parter blir bundna samtidigt. 14 Adlercreutz, Avtalsrätt I, s. 47 Se även Grönfors, Avtalslagen s. 41 ff. och densamme, Avtalsgrundande rättsfakta s. 50. 15 Inte nödvändigtvis exakt samma, men i vart fall huvudsakligen korresponderande innehåll. 16 Adlercreutz, Avtalsrätt I, s. 50 f. 12

Anbudet blir bindande först genom accepten och bundenheten uppstår således samtidigt för båda parter. 17 2.4 Bundenheten i stödbrevssituationer De förhandlingar som föregår utfärdandet av ett stödbrev liknar (får man anta) avtalslagens anbud-accept-modell. Parterna utväxlar utkast, förkastar formuleringar, presenterar nya förslag och enar sig till sist om en formulering. 18 Det finns dock omständigheter som gör att det finns anledning att fråga sig vad avtalsbundenheten i stödbrevssituationer egentligen grundas på. Försöker man sammanfatta vägen fram till det färdiga stödbrevet, så som man brukar föreställa sig den i det rättsvetenskapliga sammanhanget, framträder ett mönster. Över utfärdarens och mottagarens förhandlingar om stödbrevets utformning och innehåll hänger den grundläggande, olösta frågan, om stödbrevets rättsliga betydelse. Stödbrevsmottagaren vill ha en handling som kan åberopas för dotterbolagets lån, medan utfärdaren har ett intresse av en handling som vid en eventuell tvist inte är rättsligt bindande. För att båda parter ska vara villiga att underteckna stödbrevet måste detta formuleras på ett sätt som är öppet för att tolkas i linje med båda parters önskan. Stödbrevets slutliga innehåll och formulering kan därför sägas vara grundad på ett försök av båda parter att inte uttryckligen ange vilken rättslig betydelse de vill att stödbrevet ska få. 19 Den otydlighet och vaghet som är typisk för stödbrevens utformning är med andra ord medveten. 20 Otydliga formuleringar är knappast något unikt för stödbrev utan förekommer också i andra avtalshandlingar, exempelvis klausuler om ansvar vid avtalsbrott, även om parterna ofta har ett intresse av att utforma villkoren så precist som möjligt. 21 Vad som skiljer stödbreven från andra avtalshandlingar är att otydligheten inte rör någon detalj i avtalet utan själva kärnan, närmare bestämt om stödbrevet är juridiskt bindande eller inte. Med detta i åtanke kan man möjligen påstå att det vore en fiktion att bygga avtalsbundenheten på en gemensam 17 Adlercreutz, Avtalsrätt I, s. 51. 18 Ingvarsson, Till stöd för stödbrev, SvJT 2013 s. 267. 19 Ingvarsson, Till stöd för stödbrev, SvJT 2013 s. 271. 20 J. Ramberg, Medveten otydlighet som avtalsrättsligt problem, JT 1992-93 s. 359 f. Gorton, Stödbrev rediviva s. 406, Lundmark, stödbrev en juridisk anomali, Vänbok till Claes Sandgren s. 339. 21 Jfr. häremot Lundmark, Stödbrev en juridisk anomali, Vänbok till Claes Sandgren s. 339 som menar att den vaghet som är typisk för stödbrev skiljer sig drastiskt från vad som normalt sett är fallet vid upprättandet av avtalshandlingar. 13

partsvilja. 22 Mot bakgrund av vad som tidigare konstaterats om kravet på korresponderande viljeförklaringar, uppkommer frågan om stödbrevet över huvud taget är ett bindande avtal. Frågan har såvitt jag känner till inte närmare diskuterats i den juridiska doktrinen som berör stödbrev men förtjänar att uppmärksammas. 23 I den fortsatta framställningen kommer utgångspunkten emellertid vara att parterna har någon form av bindande avtal. Den centrala frågeställningen är istället vad parterna är bundna av? 22 Se Ingvarsson, Till stöd för stödbrev, SvJT 2013 s. 273. Jfr. Samuelsson, Tolkningslärans gåta s. 188. Enligt Samuelssons sätt att se på viljeförklaringar skulle dock en sådan tanke kräva att man blandar ihop den genom förklaringen uttryckta viljan (som är irrelevant) med parternas eventuella privata föreställningar om vad som uppnåtts genom förklaringen. 23 Frågan kommer att beröras kort under avsnitt 5.4. 14

3 Stödbrev 3.1 Bakomliggande syften varför stödbrev? Enlig huvudregeln i aktiebolagslagen (ABL) 1 kap. 3 ansvarar moderbolaget inte för dotterbolagets skulder. I moderbolagets intresse ligger emellertid koncernens anseende och vikten av att bevara av goda relationer med affärskontakter. Inom koncernen har moderbolag därför i realiteten ett betydande utomrättsligt ansvar för helägda dotterbolags skulder, eftersom banker och andra kreditgivare i framtiden kan tänkas vägra att ge lån till både dotterbolag och moderbolag inom koncernen om inte dotterbolagets skulder fullgörs. 24 Som tidigare konstaterats i bakgrundsavsnittet förekommer det att ett moderbolag inte kan eller vill låna ut eller skjuta till medel till ett dotterbolag. Dotterbolagets behov av ytterligare finansiering får då tillgodoses genom lån från utomstående. I första hand genom lån från ett finansieringsinstitut, till exempel en bank. Som säkerhet för lånet vill kreditgivaren (banken) att moderbolaget, som i regel framstår som mer kreditvärdig än dotterbolaget, går i borgen alternativt ställer en annan säkerhet (s.k. realsäkerhet - t.ex. ett pantbrev i en fastighet eller likande) som tillförsäkrar att dotterbolaget kommer att uppfylla sina förpliktelser enligt låneavtalet. 25 Det är dock inte givet att moderbolaget vill ikläda sig ett formellt borgensåtagande. Skälen för detta kan vara flera men beror i regel inte på att moderbolaget inte litar på sitt dotterbolags betalningsvilja eller betalningsförmåga. 26 I litteraturen har framförts att den vanligaste anledningen är att moderbolaget inte vill belasta sin balansräkning med ett formellt borgensåtagande, för att då i motsvarande mån tvingas minska utrymmet för andra krediter. 27 Moderbolaget väljer alltså gärna ett stödbrev som inte behöver redovisas framför ett vanligt borgensåtagande. 28 Vidare kan moderbolaget genom avtal med sina egna långivare vara bundet av så kallade negativklausuler som förbjuder moderbolaget att ställa säkerhet till annan. 29 24 Hellner, Kommersiell avtalsrätt s. 79 f. 25 Gäverth, Stödbrev s. 24. 26 Bogdan, Rekviem över letters of comfort, Festskrift till Jan Ramberg s. 72. 27 Se bl.a. Bogdan a.a. s. 72 och Gäverth, Stödbrev s. 24. 28 Vad avsaknaden av krav på redovisning av stödbrev säger om stödbrevets rättsliga karaktär kommer att diskuteras under avsnitt 5.3 29 Rodhe, Moderbolags ansvar för dotterbolags skulder, Festskrift till Jan Hellner s. 497. 15

Det går att tänka att det i vissa fall även ligger i kreditgivarens intresse att få ett stödbrev utfärdat istället för en formell borgensförbindelse, eftersom borgensmannen ofta begränsar sitt borgensåtagande med ett så kallat tak. På så sätt kan moderbolaget gå i borgen för dotterbolaget men begränsar sig att maximalt betala ett visst antal prisbasbelopp i dotterbolagets ställe. Det går även att tänka sig att långivaren i vissa fall vill undvika den publicitet som en formell borgensförbindelse medför. Denna ska redovisas i utställarens räkenskaper och kommer därigenom till allmänhetens kännedom. 30 I normalfallet är det emellertid antagligen mest troligt att det är moderbolaget och inte kreditgivaren som har starkast incitament att undvika en formell borgensförbindelse. Istället för att gå i borgen eller ställa en realsäkerhet kan moderbolaget alltså utfärda ett stödbrev. Relationen mellan utfärdare och mottagare liknar den som föreligger vid reella borgensåtagande, då stödbrev likt en borgen används för att trygga en långivares tillit till en låntagares prestationsförmåga. Borgen definieras traditionellt som ett löfte varigenom en person gentemot en annan åtar sig en personlig förpliktelse till säkerhet för tredje mans förpliktelse. 31 Anledningen till att ett stödbrev inte klassificeras som ett borgensåtagande eller en garanti (åtminstone är detta utgångspunkten) är att man har undvikit de ord och uttryck som kännetecknar sådana. 32 3.2 Språklig utformning en medveten strävan efter otydlighet Stödbrevens språkliga utformning kan tänkas variera beroende på ändamålet med stödbrevet, kreditgivarens eventuella praxis, vilken typ av kredit som är aktuell och så vidare. 33 I vissa fall konstateras enbart att vissa förhållanden föreligger, medan stödbrevet i andra fall innehåller så konkreta åtaganden att det faktiskt är att jämställa med en garanti. 34 I litteraturen har dock anförts att stödbrev ofta formuleras snarlikt. 35 Utformningen av det ena av två stödbrev som var aktuella i NJA 1995 s. 586 36 kan tjäna som exempel på en vanligt förekommande formulering. Stödbrevet, som utfärdades av moderbolaget till kreditgivaren med anledning av dotterbolagets lån hos kreditgivaren, betecknades letter of awareness och hade följande lydelse: 30 Rosaeg, Garantier eller fattigmanstrøst? Støtteerklæringer i selskapsforhold av typen comfort letters s. 103. 31 Ingvarsson, Borgensliknande säkerhetsrätter s. 35, efter Ussings definition i Kaution s. 2. 32 Ingvarsson, Till stöd för stödbrev, SvJT 2013 s. 266. 33 Gorton, Letters of commitment and loan agreements, Jan Hellner in memorian s. 101. 34 Gorton, Stödbrev rediviva s. 404. 35 Bogdan, Rekviem över letters of comfort, Festskrift till Jan Ramberg s. 72. 36 För en närmare redogörelse se avsnitt 4.4 16

It is our intention to see that the borrower complies with all of the terms and conditions and to honour all of their respective obligations under the loan agreement. Stödbreven innehåller därtill ofta information om objektiva, kontrollerbara omständigheter. Till exempel: Namn Namn AB är vårt helägda dotterbolag, och/eller utfästelser om att moderbolaget lovar att under kredittiden inte avyttra sina aktier i dotterbolaget. Jag tänkte dock uppehålla mig vid den formulering som var aktuell i NJA 1995 s. 586, och låta den illustrera stödbrevens typiska särdrag. Tittar man lite närmare på formuleringen i det stödbrev som användes i NJA 1995 s. 586 kan det konstateras att den innehåller två olika fakta eller element. Låt oss kalla dessa för löften. Gemensamt för båda dessa löften är att det är moderbolagets avsikt ( It is our intention to see [ ] (min kurs.) att dessa ska hållas. Det första löftet utgörs av den första satsen och lyder: [ ] that the borrower complies with all of the terms and conditions [ ]. Moderbolaget uttalar alltså att det är deras avsikt att se till att dotterbolaget ( the borrower ) handlar i enlighet med de villkor och förhållanden som parterna kommit överens om. Det andra löftet utgörs av skrivelsens andra sats och lyder: [ ] and to honour all of their respective obligations under the loan agreement. I denna del åtar sig moderbolaget att respektera ( to honour ) alla dotterbolagets förpliktelser som följer i och med låneavtalet. Observera att även det andra löftet föregås av moderbolagets reservation om att det är deras avsikt att respektera låneavtalet. Det är uppenbart att stödbrevet är oprecist formulerat. Men varför är moderbolagets stödbrev till banken är så otydligt formulerat har moderbolagets jurister gjort ett dåligt jobb, eller bara varit slarviga? Förmodligen varken eller. Med största sannolikhet ville moderbolaget uppnå just denna otydlighet. Stödbrevet är en produkt av en medveten strävan efter otydlighet. Parternas oenighet om stödbrevets rättsliga innebörd har dolts i denna otydlighet. 37 Den otydliga formuleringen gjorde det möjligt för respektive part att tolka stödbrevet i enlighet med sina egna intressen. Detta kan enligt Bogdan förklara varför långivarens jurister inte motsatte sig stödbrevets formulering. 38 Långivaren ville ha en handling som skulle kunna åberopas som säkerhet för dotterbolagets lån, medan det låg i moderbolagets intresse att handlingen utformades på så sätt att den vid en tvist inte nödvändigtvis medförde en skyldighet för dem att fullgöra dotterbolagets förpliktelser enligt låneavtalet. 37 Jfr. J. Ramberg, Medveten otylighet som avtalsrättsligt problem, JT 1992-93 s. 362. 38 Bogdan, Rekviem över letters of comfort, Festskrift till Jan Ramberg s. 72. Ramberg, Medveten otydlighet som avtalsrättsligt problem, JT 1992-93 s. 360. 17

Om det av ordalydelsen klart framgått att utfärdaren (moderbolaget) var skyldig att prestera till långivaren (banken) om dotterbolaget inte fullgjorde sina förpliktelser enligt låneavtalet, hade formuleringen varit misslyckad sett utifrån moderbolagets perspektiv. Detsamma hade varit fallet för banken om det klart hade framgått att något ansvar inte följde av stödbrevet. Avsikten med stödbrevets otydliga formulering är alltså att båda parter ska tro att den kommer att tolkas till deras fördel vid en eventuell tvist om stödbrevets innebörd. 39 3.3 Kategorisering av stödbrev 3.3.1 Bakgrund I litteraturen har man försökt att skilja olika varianter av stödbrev från varandra genom att dela in dem i kategorier. Kategoriseringen grundas i huvudsak på stödbrevets formulering. Hur stödbrevet kategoriseras har sedan betydelse när man ska ta ställning till stödbrevets rättsliga betydelse. 40 Ju mindre tydlig och konkret en formulering är, desto svårare är det att tillskriva den några rättsverkningar. I litteraturen har sagts att kategoriseringen syftar till att fastställa graden av bundenhet, 41 men det är nog mer rättvisande att betrakta kategoriseringen som ett pedagogiskt grepp. Anledningen till detta kommer att utvecklas nedan. 3.3.2 Gäverths modell - svaga, starka och mellanstarka stödbrev Leif Gäverths kategoriseringsmodell bygger på Knut Rodhes tidigare indelning, 42 men liknar även modeller som tagits fram av andra författare. 43 Enligt Gäverths modell kan stödbreven delas in kategorierna svaga stödbrev, starka stödbrev och mellankategorin. Mot bakgrund av vad som tidigare sagts är det svårt att tillskriva de svaga stödbreven någon rättslig innebörd som borgensåtagande medan de starka stödbreven kan komma att betraktas som 39 Ingvarsson, Till stöd för stödbrev, SvJT 2013 s. 271. 40 Jfr. Gorton, Stödbrev rediviva s. 404. 41 Se t.ex. Gorton, Stödbrev rediviva s. 406: Som bekant har stödbrev i olika sammanhang grupperats på olika sätt med avseende på deras karaktär beroende på hur de utformats, alltifrån svaga stödbrev utan åtagande till starka stödbrev med inslag av åtagande samt olika mellanformer. Jfr. Adlercreutz, Rättsverkan av brutna avtalsförhanslingar, SvJT 1987 som på s. 497 uttalar att: Avsiktsförklaringar är i princip inte bindande med avseende på det slutliga avtalet, ehuru den givetvis kan innehålla bestämmelser om ersättning för kostnader och kan medföra vissa rättsverkningar. Den kan under vissa kompletterande förutsättningar t.o.m. få verkan av avtal. 42 Rodhe, Moderbolags ansvar för dotterbolags skulder, Festskrift till Jan Hellner s. 496 ff. 43 Bogdan, Comfort letters- ett tillägg, TfR 1989, Lindquist, Letters of comfort något om dess framtid i Sverige s. 27. 18

borgensåtaganden i vissa fall. 44 Vad som gäller för de stödbrev som hänförs till mellankategorin är följaktligen mer osäkert utgångspunkten är dock att bundenhet i dessa fall i vart fall inte är utesluten. Svaga stödbrev De svaga stödbreven utgörs av de fall där utfärdaren endast lämnar objektiva och verifierbara fakta. Formuleringen i dessa typer av stödbrev kan till exempel vara att xx är vårt helägda dotterbolag, vi har tidigare inte ansvarat för dotterbolagets skulder, dotterbolagets ledning åtnjuter vårt fulla förtroende eller vi är medvetna om att dotterbolaget har en skuld hos er. 45 Det rör sig alltså om relativt ihåliga formuleringar. Starka stödbrev Enligt Gäverth är de starka stödbreven i princip att jämställa med reella borgensåtaganden, även om gränsen däremellan är flytande. 46 Gemensamt för denna kategori är att formuleringen innehåller någon form av åtagande inför framtiden. Utställaren undviker dock att explicit uttala att man åtar sig att återbetala dotterbolagets eventuella skuld, eftersom en sådan utfästelse ju är att betrakta som ett formellt borgensåtagande av något slag. 47 Vanligen åtar sig moderbolaget att ge dotterbolaget ekonomiskt stöd: Vi (moderbolaget) kommer att sörja för att dotterbolaget under kredittiden sköts på ett sådant sätt, och får sådana finansiella resurser, att dotterbolaget vid varje tillfälle kan fullfölja sina förpliktelser. 48 Moderbolaget kan också åta sig att svara för dotterbolagets skulder, men med förbehållet att detta sker först om inte dotterbolaget själv förmår fullgöra sina åtaganden enligt låneavtalet. Formuleringen av de starka störbreven tangerar således åtminstone ett formellt borgenåtagande, utan att för den skull nödvändigtvis utgöra ett sådant. Den ihålighet som finns i formuleringen av de svaga stödbreven har här bytts ut mot mer fasta formuleringar som ger uttryck för moderbolagets vilja att ge dotterbolaget ekonomiskt stöd för de fall denne inte kan fullgöra sina förpliktelser enligt låneavtalet. 44 Jfr. Lindquist a.a. s. 28 och Gäverth, Stödbrev s. 28. 45 Gäverth, Stödbrev s. 27. 46 A.a. s. 27 f. 47 Bogdan, Comfort letters ett tillägg, TfR 1989 s. 18. 48 Rodhe, Moderbolags ansvar för dotterbolags skulder, Festskrift till Jan Hellner s. 496. 19

Mellankategorin Den ur juridisk synvinkel mest komplicerade formen av stödbrev enligt denna modell, utgörs av de fall då moderbolagets utfästelse att agera på ett visst sätt gentemot dotterbolaget eller kreditgivaren, endast antyds implicit i mer eller mindre allmänna ordalag. Ofta ger moderbolaget uttryck för en avsikt, en nutida eller framtida policy att stödja dotterbolaget, utan att uttala sig på ett sätt som riskerar att få en bindande verkan för moderbolaget. 49 Detta är åtminstone målet. Som exempel på formuleringar i stödbrev i denna kategori tar Gäverth följade formuleringar. 50 - - - - - - Under all tid lånet varar avser vi att behålla minst x procent av aktierna i dotterbolaget. Vi åtar oss att underrätta er om vårt ägande i dotterbolaget ändras. Vi bekräftar att det är vår nuvarande och framtida avsikt att se till att vårt dotterbolag har tillräckligt med kapital för att kunna fullfölja sina nuvarande åtaganden. Vi förbinder oss att inte ekonomiskt belasta vårt dotterbolag så mycket att det inte kan fullfölja sina åtaganden. Vi har med hänsyn till vårt anseende alltid behandlat våra dotterbolags skulder som våra egna. Vi förbinder oss att köpa dotterbolagets produkter i sådan omfattning och till sådana priser att bolaget får tillräckligt med medel för att bestrida sina kostnader, inklusive ränta och amortering på lån. Formuleringarna i den typ av stödbrev man finner i Gäverths mellankategori är såldes varken ihåliga eller fasta. Det är värt att påpeka att moderbolagets utfästelse inte behöver avse en penningprestation utan även kan avse en naturaprestation. Detta är dock inte särkilt vanligt. 51 Enligt min mening får Gäverths kategorisering av stödbrev ses som ett försök att systematisera de olika formuleringar som är vanligt förekommande i stödbrev i syfte att undersöka deras juridiska innebörd. 52 Nedan följer ett försök att i en figur sammanfatta Gäverths modell: 49 Gäverth, Stödbrev s. 28 50 A.a. s. 28 f. Formuleringarna är hämtade från Rodhe, Moderbolags ansvar för dotterbolags skulder s. 496 f. Gäverth uppger att han även jämfört dessa exempel med formuleringarna i de stödbrev han fått tillgång till, och att dessa formuleringar tycks vara vanliga i stödbrev. 51 Gorton, Stödbrev rediviva s. 404 f. 20

Rättslig betydelse som borgensåtagande: Ej bundenhet Eventuell bundenhet Bundenhet Kategori: Svaga stödbrev Mellankategorin Starka stödbrev Reell borgen Formuleringens innehåll: Konstaterande av objektiva Antydan i allmänna ordalag Åtagande inför framtiden fakta att agera på visst sätt att ge ekonomiskt stöd 3.3.3 Ingvarssons modell självständiga och borgensliknande stödbrev Till skillnad från Gäverth delar Ingvarsson delar in stödbreven i två grupper: Självständiga och borgensliknande. Uppdelningen grundas på om det är utfärdaren själv (moderbolaget) som inte har uppfyllt ett direkt åtagande mot stödbrevets mottagare, eller om ansvaret framkallas av att den som är skyldig att prestera i det förhållande som föranledde utfärdandet av stödbrevet (dotterbolaget), inte fullgjort sin förpliktelse mot stödbrevsmottagaren. Frågan är således om det är moderbolaget eller dotterbolaget som inte har uppfyllt ett visst åtagande. Det viktiga blir då dels att avgöra vilken typ av åtagande en viss formulering medför, dels att avgöra vems försummelse som utlöser ansvaret. Uppdelningen kan förtydligas genom en analys av det förhållandevis nyligen avgjorda danska fallet i Højesteret, U 2011.2726/2 H. Den i fallet aktuella handlingen hade betecknats letter of support. Handlingen hade utfärdats av USB (moderbolag) till GVP (underleverantör) i anledning av ett samarbetsavtal som slutits mellan GPV och PTV (dotterbolag till USB), och hade följande lydelse: 52 Jfr. Gäverth, Stödbrev s. 26. 21

In consideration GPV Elbau Electronics AIS ( GPV ) being engaged as subcontractor for our subsidary Pro Tele Vison Technologies A/S ( PTV ) in Bronby, Denmark, of which we own one hundred percent of the shares, the undersigned, Unique Broadband Systems, Inc., Ontario, Canada, hereby confirm that we shall maintain our holding of one hundred percent of the share capital of the subsidiary, and that we shall neither sell nor in any other way dispose of any part of our said holding or otherwise reduce our influence on the subsidiary without satisfying the agreed amounts between GPV and PTV with regard to additional inventory and receivables estimated at DKK 4 min. to GPV Moreover, we confirm that we shall continuosly review the status of PTV, which it is our policy to support finacially, and thet we shall use our influence to ensure that GPV will not suffer any loss which is limited to the above agreed amount in connection with the engagement as subcontractor for PTV. We accept that if we do not fulfill our obligations under this Letter of Support, we shall be under an obligation to compensate GPV for this loss which it may suffer in such event. We expressely confirm that this present Letter of Support shall remain in full force as long as PTV is indebted for the above omount to GPV, in as much as we shall continuosly monitor the subsidary s engagement with GPV. Tvisten rörde i huvudsak frågan om GPV hade möjlighet att rikta krav mot UBS med stöd av detta letter of support, då USB menade att den utfärdade handlingen inte utgjorde ett bindande avtal. Låt oss titta närmare på stödbrevet. I första stycket fastställs relationen mellan moderbolaget (USB) och dotterbolaget (PTV). Moderbolaget anger att det nuvarande ägandet i dotterbolaget är 100 procent och att man har för avsikt att behålla samma inflytande över dotterbolaget som man hade när stödbrevet utfärdades. Genom stödbrevets första stycke förbinder sig moderbolaget att behålla inflytandet över dotterbolaget och att inte avhända sig ägandet. 53 Låt oss kalla detta för åtagande A. I andra stycket finns stödbrevets kärna. Moderbolaget åtar sig först att löpande övervaka dotterbolagets status (åtagande B) och uttalar därefter att man har haft som princip att stödja dotterbolaget finansiellt (åtagande C). Den första meningen utgör ett åtagande att gå igenom dotterbolagets ekonomi och av domen framgår att moderbolaget också haft ganska stark finansiell kontroll över dotterbolaget. Moderbolaget har således uppfyllt sitt första åtagande i andra stycket (åtagande B). Vad gäller den andra meningen, det vill säga uttalandet att moderbolaget haft som princip att stödja dotterbolaget finansiellt, utgör detta endast ett skenbart åtagande enligt Ingvarsson. Han menar att det är fråga om ett politiskt löfte ett löfte om en målsättning att arbeta för att dotterbolaget ska fortsätta att vara vid god ekonomisk kondi- 53 Ingvarsson, Till stöd för stödbrev, SvJT 2013 s. 277. 22

tion. 54 Detta åtagande (åtagande C) utgör således inte ett reellt åtagande utan ger snarare uttryck för moderbolagets målsättning. I meningen därefter (åtagande D) åtar sig moderbolaget att använda sitt inflytande i dotterbolaget för att säkerställa att underleverantören inte drabbas av några ekonomiska förluster i egenskap av att vara underleverantör till dotterbolaget. Enligt Ingvarsson utgör detta ingen betalningsutfästelse, det vill säga moderbolaget åtar sig inte att bidra med pengar för att hålla underleverantören skadelös. Moderbolaget utfäster endast att använda inflytandet till att säkerställa att underleverantören inte drabbas av några förluster med anledning av det avtal som slutits mellan dotterbolaget och underleverantören. 55 Av stödbrevets tredje stycke framgår explicit att moderbolaget åtar sig ett ansvar för den förlust som underleverantören drabbas av till följd av att moderbolaget inte uppfyller sina åtaganden enligt stödbrevet (stycke ett och två). Det vill säga förlust till följd av att moderbolaget säljer dotterbolaget eller på annat sätt frånhänder sig inflytandet över dotterbolaget. Tredje stycket återknyter på så sätt till moderbolagets tidigare åtaganden (åtagande A-D) i stycke ett och två, och innebär alltså egentligen inte ett nytt åtagande för moderbolaget. Ingvarsson tycks alltså göra följande uppdelning utifrån det danska fallet: Borgensliknande stödbrev utgörs av de fall då moderbolaget genom stödbrevet åtar sig att svara för kreditgivarens förluster som uppkommit till följd av dotterbolagets försummelse. I dessa fall är stödbrevet bindande som borgensliknande säkerhetsrätt. Självständiga stödbrev utgörs av de fall då moderbolaget genom stödbrevet inte åtar sig att svara för dotterbolagets försummelse i förhållande till kreditgivaren (i det danska fallet en underleverantör), men åtar sig en direkt förpliktelse gentemot kreditgivaren att till exempel behålla en viss ägarandel i dotterbolaget, eller ha uppsikt över dotterbolagets skötsel. I det nyligen refererade fallet var denna förpliktelse att moderbolaget skulle använda sitt inflytande för att säkerställa att underleverantören inte drabbades av några förluster. Orsakas stödbrevsmottagaren en skada till följd av att utfärdaren inte fullgjort en direkt förpliktelse kan stödbrevet läggas till grund för betalningsskyldighet till följd av ett skadeståndsgrundande avtalsbrott. Förpliktelsen är då självständig i så motto att det är utställarens (moderbolagets) egen bristande uppfyllelse som utlöser ansvaret. 56 Således är även de självständiga stödbreven bindande och kan medföra ersättningsanspråk i de fall mottagarens förluster beror på att utfärda- 54 Ingvarsson, Till stöd för stödbrev, SvJT 2013 s. 227. 55 A.a. s. 276 f. 56 Se a.a. s. 277 ff. 23

ren inte uppfyllt en förpliktelse. Dessa stödbrev är dock inte bindande som borgensliknande säkerhet. 57 Det stödbrev som förekom i det danska fallet är ett exempel på ett självtändigt stödbrev och är bindande i den meningen att utfärdaren har åtagit sig ett självständigt ansvar mot dotterbolaget att inte avyttra aktierna eller frånhända sig inflytandet över dotterbolaget. Det är däremot inte bindande som borgensliknande säkerhet. 3.3.4 Tolkningsfrågan kvarstår Vad vinner man då på att kategorisera stödbrev? Enligt min mening måste Gäverths indelning ses som ett försök att systematisera de olika formuleringar som är vanligt förekommande i stödbrev i syfte att undersöka deras juridiska innebörd. 58 Annorlunda uttryckt; han söker utifrån indelningen besvara frågan om ett visst stödbrev innebär en borgensförpliktelse eller inte. Ingvarson vänder sig mot denna indelning eftersom han menar att den syftar till att fastställa graden av bundenhet, trots att en avtalsförpliktelse inte kan ha olika grader antingen är man förpliktad att agera på ett visst sätt enligt avtalet eller så är man det inte. 59 Man får nog förstå Ingvarsson som att han menar att en part inte kan vara bunden till exempelvis 75 procent av en specifik avtalsförpliktelse. Frågan är dock om han då inte missförstår Gäverth. Gäverth, och de med honom som gjort en liknande indelningar, menar väl knappast att det inom civilrätten skulle finnas en form av delvis bundenhet det vill säga att man kan vara lite eller mycket bunden av en förpliktelse. Indelningen får nog snarare förstås som ett försök att visa att olika formuleringar har en gradskillnad i så motto att de som är starka har en större sannolikhet att bedömas som rättsligt bindande borgensåtaganden än de som klassificeras som svaga. Jag håller dock med Ingvarsson om att det är missvisande, eller snarare felaktigt, att dela in stödbreven i kategorier baserat på graden av styrka, om man med det åsyftar att avtalsförpliktelser skulle kunna medföra någon form av delvis bundenhet. Ingvarssons sätt att dela in stödbreven belyser på ett bra sätt att ett stödbrev däremot kan innehålla olika typer av bindande förpliktelser. Hans uppdelning, i självständiga och borgensliknande stödbrev, utgår också från formuleringens innehåll, men skiljer sig på så sätt att den utgår från om det är utfärdaren själv (moderbolaget) som inte har uppfyllt ett direkt åtagande 57 Ingvarsson, till stöd för stödbrev s. 277. 58 Jfr. Gäverth, Stödbrev s. 26. 59 Ingvarsson, Till stöd för stödbrev, SvJT 2013 s. 275. 24

mot stödbrevsmottagaren eller om ansvaret framkallas av att den som är skyldig att prestera i det förhållande som föranledde utfärdandet av stödbrevet (dotterbolaget), inte fullgjort sin förpliktelse mot stödbrevsmottagaren. Trots om man skiljer på borgensliknande och självständiga stödbrev kvarstår den olösta frågan om det faktiskt föreligger ett brott mot avtalsförpliktelsen. I stödbrevssituationer blir denna fråga särskilt problematisk eftersom de formuleringar som används i stödbrevet ofta är mycket vaga. Ett bra exempel på detta utgör formuleringen som användes i det danska fallet och som ansågs innebära en bindande förpliktelse för moderbolaget: [ ]we shall use our influence to ensure that GPV will not suffer any loss which is limited to the above agreed amount in connection with the engagement as subcontractor for PTV. Att utifrån denna formulering närmare utläsa hur och på vilket sätt inflytandet skulle användas är svårt. Det är därför också vanskligt att avgöra om moderbolaget har gjort någon avvikelse från sitt åtagande. Den uppkomna tolkningsfrågan besvaras varken av Gäverths eller Ingvarssons modell (vilket heller inte är syftet med deras indelningar) och för att kunna ta ställning till ett visst stödbrevs rättsliga innebörd måste det följaktligen tolkas. 25

4 En praxisgenomgång 4.1 Inledning Högsta domstolen har som tidigare påpekats avgjort tre mål om stödbrev. I det första avgörandet, NJA 1992 s. 375, konstaterade HD att frågan om den rättsliga betydelsen av de i stödbreven förekommande avsiktsförklaringarna ska lösas genom vanliga principer för avtalstolkning. I det andra avgörandet, NJA 1994 s. 204, kom HD (möjligen) fram till att det aktuella stödbrevet inte i sig var rättsligt bindande, medan domstolen i det senaste avgörandet, NJA 1995 s. 586, kom till motsatt slut. Intressant är också avgörandet i hovrättsfallet T 358-99- 2001, som för med sig vissa betänkligheter. Mot bakgrund av vad som tidigare sagts om parternas osamstämmiga viljor kring stödbrevets rättsverkan har det också konstaterats att det uppstår komplicerade frågor kring vilka förpliktelser ett stödbrev ålägger en part. I en tvist där långivaren yrkar att domstolen ska fastställa utfärdarens skyldighet att prestera enligt stödbrevet, har domstolen att ta ställning till huruvida utfärdaren genom detta har åtagit sig en för framtiden bindande förpliktelse att agera på visst sätt. Tvisten rör med andra ord den rättsliga betydelsen av en i stödbrevet förekommande utfästelse. Den tolkningsfråga som domstolen ställs inför kan därmed formuleras på följande sätt: Innebär stödbrevet en skyldighet för moderbolaget att svara för dotterbolagets skulder till kreditgivaren? 4.2 NJA 1992 s. 375 Vanliga principer för avtalstolkning I det första fallet, NJA 1992 s. 375, kom HD aldrig att ta ställning till stödbrevets rättsliga innebörd eftersom domen kom att avgöras redan på behörighetsrättsliga grunder då utställaren saknade nödvändig behörighet. Fallet är likafullt av intresse eftersom HD gjorde ett generellt uttalande, obiter dictum, angående tolkning av stödbrev. I fallet hade Varbergs kommun (kommunen) genom kommunstyrelsens ordförande och kommunens kanslichef utfärdat en handling som betecknats letter of intent till Svenska Handelsbanken (banken). Handlingen som hade utfärdats för att stärka kreditvärdigheten hos ett kommunalägt bolag (Himle Turist AB) hade följande lydelse: 26