Minnen från Lunk nr 2 eller snarare glaciärvandring på Söder 2013-01-29 Blir många vanliga bilder. Skrivarklådan svag! När vi samlades vid Karlberg kunde 13 Lunkare räknas in och två till skulle hämtas. Vi ilade iväg till S:t Eriksplan för att ta buss nr 4 mot dagens första mål. Vid avstigningen på Högalidsgatan mötte Christer upp men utan sambo (barnbarnsvakteri hade tillstött). Nu var alltså antalet Lunkare 14 vilket är tangerat rekord. Via Högalidsgatan passerade vi Borgerskapets Enkehus och på andra sidan gatan kunde Stjernhofs malmgård ses. På Skinnarviksringen kunde några av de stora villorna ses och vi fortsatte upp mot Skinnarviksbacken fvb Skinnarviksberget. Ack och ve här tillstötte nästan problem. Gångarna var snöbelagda, osandade och såphala. Dessutom kunde inte trappstegen ses i trapporna. Det var bättre att gå bredvid trapporna och dra sig upp med hjälp av ledstängerna. Nedstigningen klarades utan problem och vi passerade Münchenbryggeriet på baksidan och Ludvigsberg på Gamla Lundagatan och gick på bron över Torkel Knutsongatan. Där kom vi på Bastugatan och efter en kort snutt vek vi av till vänster på Kattgränd. Här blev det halt nerför men då var vi framme vi mål nr 1, Monteliusvägen. Resten av lunkandet blev uppför och Delbestigning av Skinnarviksberget med hjälp av ledstänger Van der Nootska Palatset, mål 2 nedför på de hala och osandade gångvägarna. Vi nådde dock, oskadda, slutet vid Södra Varuhuset/Mariahissen och där kunde utsikten beundras över Riddarfjärden samt även förfasningen över de fula nybyggena bredvid och bakom Stadshuset. Till vänster in på Bastugatan och till höger på Bellmansgatan. Ingvar visste att berätta att den järnmetallbro, vilken gör att man från Bellmansgatan kan kliva rakt in i Södra Varuhuset, testades före användning genom att en mängd Dihlströmmare (ni som inte var med får väl googla!) fick hoppa och skutta på den för att säkerställa hållfastheten! Nu var mål nr 2 inom gångavstånd och det var bara Bellmansgatan rakt fram och över Hornsgatan till Van der Nootska Palatset på S:t Paulsgatan 21. Har noterat att när vi är många Lunkare ser personalen alltid lätt skrämd ut. Här var vi nu 14 rödkindade, trötta och utsvultna pensionärer. FINNS DET MAT? Hur många är ni? FJORTON! Har ni beställt bord? NEJ. Vänta några minuter så ordnar vi det och häng av er i garderoben. Vi spanade runt litet i den ståtliga vestibulen (eller vad det kan
heta i ett palats). Så fördes då sällskapet in genom restaurangen till ett eget långsmalt rum där alla fick plats vid ett bord. Många kastade sig över de individuellt framsatta salladsskålarna. Senapsdressingen var god men tomaterna var något fadda men vad kan man begära denna årstid. Av dagens lunch, oxbringa med rotmos, som var orsaken till valet av näringsställe, fanns 9 kvar men andra rätter gavs också. Vi anlände ju efter lunchrusningen kl 13:15 så det är inte så konstigt att man inte kan slänga fram 14 likadana lunchtallrikar. Jag förstår inte hur det kunde komma sig att även jag fick oxbringa. Undrar om någon avstod och valde något annat? Tack i så fall för vänligheten. Matfördelningen blev: 9 rimmad oxbringa med rotmos 3 lax- och skaldjurspaté 2 lasagne
Oxbringa Lax och skaldjurspaté Lasagne med örtfilsås Entrén från S:t Pausgatan en halvtrappa upp Trappan till övervåningen Uppe på övervåningen Efter lunchintaget gick vi på en kortare husesyn på övervåningen där inga konferenser pågick. Jag tycker att palatset är stiligt och på sommaren kan man sitta ute i trädgården och äta. Van der Nootska Palatset har en lång och brokig historia. Det uppfördes som privatpalats av holländaren Thomas van der Noot. Han kom till Sverige som ung med sin mor på 1650-talet och gifte sig med en svensk adelsfröken. Paret köpte 1670 en stor tomt här på Södermalm som sträckte sig från Maria kyrka ner till dåvarande Fatbursjön vid Södra
stationsområdet. Arkitekt till Palatset är Jean de la Vallé, som också ritat bl.a. Riddarhuset och Katarina kyrka, och med hjälp av dåtidens expertis lät man uppföra Palatset, som stod klart 1674. Thomas van der Noot var officer och deltog i flera fältslag i Europa, dess värre stupade han redan år 1677 och familjen lämnade Palatset, som dock var kvar i familjens ägo under hela 1600-talet. Palatset fungerade då som en ambassad åt det Holländska sändebudet. Under århundradena har Palatset därefter varit med om en mängd olika händelser och har inrymt många olika verksamheter, allt från tobaksfabrik till glädjehus. Även om det blåst hårda vindar runt knutarna, så står Palatset stadigt kvar där det byggdes. Från att i ensamt majestät brett ut sig på Södermalms höjder med en stor trädgård, till att idag omges av moderna bostadshus och myllrande stadsliv. Googla så får du även läsa om palatsets öden under de efterföljande århundradena. Maffiga sittmöbler i skinn Konferensrum i biblioteket mot S:t Paulsgatan Biblioteket Garderoben på entréplanet Under lunchen diskuterades mål nr 3 vilket var Liljewalchs med Vårsalongen (öppnade i fredags). Frågan var om kaffet skulle intas i palatset, à 18:-; eller på konstmuseet efter färjeturen. Några ville inte se utställningen men gärna fika där. Nåväl vid den obligatoriska utomhusfotograferingen blev beslutet att fika på Söder och valet föll på Gunnarsons på Götgatan. Vi travade iväg på S:t Paulsgatan och vek av till höger på Kvarngatan och sedan, via trapporna, ner till Medborgarplatsen. Vi gick mellan Forsgrenska och Söderhallarna till Folkungagatan och sedan var vi på Götgatan. Det var nästan fullt, på fiket, men många av oss fick plats vid ett bord avsett för ett stort sällskap och de återstående vid ett något mindre bord.
Jag fick under lunchen frågan om jag planerat glaciärvandringen. Det hade jag inte gjort. Med det menas att jag valt Monteliusvägen men inte kunnat drömma om det besvärliga fotlaget. Några tyckte dock att det varit spännande och att det behövde hända litet. Skönt var det dock för mig att ingen bröt sig eller ramlade. Efter väl förrättat kaffedrickande och bakverkssmaskande drog vi oss ut och trampade i smågrupper mot våra olika mål. Gruppen jag var i satte kurs mot Södra Station för att fånga pendeln mot hemkommunen. Det behöver väl inte påpekas att vi även den Lunk hade tur med vädret. Dagen efter regnade det på förmiddagen. Min stegräknare visade 10.200 steg vilket inte var så pjåkigt. Om någon/några veckor hoppas jag att vi ses på den tredje Lunken./Ulf B