SOCIOTOPHANDBOKEN Planering av det offentliga uterummet med Stockholmarna och sociotopkartan STADSBYGGNADS KONTORET Sociotophandboken SBK 2003:2 1
SOCIOTOPHANDBOKEN Planering av det offentliga uterummet med Stockholmarna och sociotopkartan The Sociotop Guide Planning Public Open Space with Stockholmers and the Sociotop Map LIVET OLIKA VÄRDEN OCH BRUKARE... 4 Expertvärdering... 4 Brukarvärdering... 4 Olika värden och brukargrupper... 8 PLATSEN SOCIOTOPKARTAN... 9 Stockholms sociotopkarta... 9 Kontakten med forskningen och media... 11 I andra städer... 12 STRATEGI MÅL OCH RIKTLINJER... 12 Riktlinjer för god parktillgång... 13 Planering och avvägningar... 18 Bättre planering!... 19 Bättre design!... 20 EXEMPEL PLANER, PROJEKT OCH PLATSER... 21 Planprojekt... 21 Parkprojekt... 25 Bra platser... 26 BILAGA 1: ENKLA PLANERINGSMÅTT... 31 BILAGA 2: GENOMFÖRDA BRUKARUNDERSÖKNINGAR... 32 Sociotophandboken 1
2 Sociotophandboken
Sammanfattning Handboken sammanfattar Stockholms stads undersökningar om Stockholmarnas vardagsliv utomhus i parker, naturområden och andra friytor, som torg, kajer m.m. Sociotopmodellen och arbetet med Stockholms sociotopkartan förklaras med fokus på olika brukare, värden och platser. Den samtida stadsplaneringens behov av nya dialogformer och förtätningsstrategier diskuteras. Begreppet tillgång (på värden, ytor m.m.) i relation till tillgänglighet, trygghet och trivsamhet föreslås som grund för nya planeringsriktlinjer. Slutligen diskuteras möjliga scenarier för Stockholms utveckling med planeringsexempel och goda platser. Rapporten illustreras med bilder av Stockholms mångskiftande uteliv. Inledning Att Stockholms utemiljö, parker och natur är en viktig del i stadslivet bekräftas ständigt i massmedia, kommunala beslut, samråd och olika brukarundersökningar. Stockholmarna vill ha sina oaser för samvaro, avkoppling, lek och naturupplevelser i sitt vardagsliv. Rymd och vatten ger också staden skönhet och identitet, Stockholm - beauty on water. Dessutom bidrar grönskan till att stadsluften renas och syresätts. Allt detta gör staden attraktivare som livsmiljö, vilket i sin tur utgör grunden för markvärden och ekonomisk tillväxt. Människor och företag dras till Stockholm för att här, vid sidan av arbete, nöjen och service, också finns tillgång till bra platser, parker och natur. När stadens attraktion skapar tryck på tillväxt och förtätning talas det ofta om att det knapras på utemiljö och grönområden, och att dessa måste bevaras. Det uppstår en polarisering mellan upprörda stadsbor och intresseorganisationer och initiativrika byggare och planarkitekter. Den låsta dialogen skapar en utdragen och dyr planprocess både för byggare och kommun. Tveksamt är om denna planering ger en vettig stadsmiljö på lång sikt. Stockholms park- och naturverksamhet har en lång tradition av brukardialog. Den har förts som en dialog för brukarinflytande och påverkat parkpolitiska beslut. Den har också förts som en dialog för brukarmedverkan och direkt påverkat skötsel och utformning av parker och natur. Parkenheterna har dessutom under många decennier arbetat med omfattande drifts- och besöksstatistik t.ex. i parkleken, i parkteater och evenemangsverksamheterna, för att beakta brukarönskemål och åsikter om grönområdena. Återkommande kommunala och vetenskapliga parkundersökningar bekräftar att brukardialogen kan påverka såväl den politiska värderingen av park- och naturmarken som sättet att prioritera inom parkverksamheten. Parkverksamhetens brukardialog trappades dock successivt ned i början av 1990-talet samtidigt som exploateringen av parker och naturmark ökade. Protesterna mot att allt mer grönytor togs i anspråk i detaljplaneringen ledde till överklaganden av detaljplaneförslag och förseningar i bostadsbyggandet i en så stor omfattning, att kommunfullmäktige 1996 beslutade att ny byggnation i första hand ska ske på redan exploaterad mark och inte i parker och värdefulla grönområden. Stadsbyggnadskontoret fick i uppgift att utarbeta en strategi för hur stadstillväxten kunde kombineras med skydd och utveckling av stadens park- och naturvärden. För att undersöka vad stockholmarna anser vara betydelsefulla park- och naturvärden och var dessa värden finns i stadsbygden i dagsläget, påbörjades ett omfattande inventerings- och klassificeringsarbete 1996 2002. Dessutom påbörjades en ny dialog med medborgarna om park- och naturvärden inom ramen för stadens Agenda 21-arbete. Sammantaget resulterade detta i Stockholms sociotopkarta samt några enkla planeringsriktlinjer i stadens föreslagna parkprogram. Kartan och riktlinjerna är så utformade att de främjar en utveckling av park- och naturmarken samtidigt som de möjliggör förtätning och stadstillväxt. Den stora poängen är att riktlinjerna genom sociotopkartan knyter stadsbornas verklighet och planerarverkligheten närmare varandra. Ett kunskapsstöd i stadsplaneringen som lämnar öppet för dialog och kreativa lösningar! Maria Nordström Anders Sandberg Alexander Ståhle (redaktör) Stockholm 7 augusti 2003 Sociotophandboken 3
LIVET Olika värden och brukare Att utemiljö, parker och natur är en viktig del i stadslivet och stadsbornas faktiska och upplevda hälsa bekräftas kontinuerligt av både vetenskapliga och kommunala undersökningar. Den sociotopmodell som beskrivs i denna rapport har självklart utarbetats med utgångspunkt från erkänd nationell och internationell forskning. Svenska forskare som Ulla Berglund, Ulla Jergeby och Patrik Grahn har visat hur mångskiktat livet i stadens grönområden är. Kuller & Kuller, Roger Ulrich och Ingmar Norling har visat hur närheten till grönska och natur påverkar hälsan. Gunilla Lindholm, Pia Björklid, Maria Nordström och Maria Kylin har visat barnens behov av gröna lekmiljöer. För att nämna några. Internationella forskare som har haft stor betydelse inom park- och stadsrumsforskningen är t.ex. Jan Gehl, William Whyte, Kevin Lynch och Bill Hillier. Inom EU:s femte ramprojekt pågår det omfattande projektet Green space som beskriver invånarnas användning av grönområden och parker i England, Holland, Finland och Spanien. Expertvärdering Med expertvärdering menas att kommunens experter genom observationer och med sin erfarenhet bedömer olika platsers användning och sociala värden. Omfattande observationer har genomförts i alla Stockholms friytor (större än 0,5 ha) vid minst två årstider med hjälp av ett flerdimensionellt observationsprotokoll. Systematiskt genomförda observationer av detta slag har genomförts sedan 1996. Annan expertkunskap som varit viktig i studiet av Stockholmarnas stadsliv utomhus är Gatu- och fastighetskontorets gångtrafikräkningar samt de sk. Space Syntax studier som gjorts för enstaka stadsdelar av arkitekt Lars Marcus vid KTH. För att fånga den kulturhistoriska aspekten har erkända parkhistoriker som Catarina Nolin och Maria Flink tillsammans med Stadsmuseet tagit fram de kulturmiljöer som har betydelse får stadens historia och skönhet. Även stadens ekologer har varit med i detta arbete genom att bidra med sin kunskap om var det finns upplevelserik och värdefull natur. All denna expertkunskap har utgjort grunden i studiet av parker, natur och friytor i Stockholm. Till detta måste nu läggas brukarnas egna uttalade värderingar. Brukarvärdering Här redogörs i sammanfattad form de brukarundersökningar som genomförts av och inom Stockholms stad. I bilaga 2 finns utförligare beskrivningar av dessa undersökningar. Från tre förberedande undersökningar i Hässelby, Rinkeby och Östbergahöjden kunde konstateras att det var barn och ungdomars friytor som i första hand var i farozonen vid förtätningsplaneringen. Därför lät gatu- och fastighetskontoret och stadsbyggnadskontoret utarbeta en Handbok år 1996, som sedan utgjort grunden för senare undersökningar av kvaliteterna i barns närmiljöer. Senare undersökningar har breddat dialogen om stadsbornas parkbruk, till att innefatta vuxna och äldre, samt även innerstaden. Enkäter, fokusgrupper och intervjuer har baserats på fyra grundfrågor: 1) Vilken är din favoritplats? 2) Vilka kvaliteter har den? 3) Vilka brister har den? 4) Hur är tillgängligheten till platsen? Utifrån dessa enkla frågor ger kunskap om människors preferenser i utemiljön men framförallt vilka platser som dessa preferenser anknyter. Frågan om tillgänglighet ger kunskap om avstånd och barriärer, och huruvida vissa platser och kvaliteter är värda en längre resa eller besvär för att nå. 4 Sociotophandboken
Sociotophandboken 5
OMRÅDE PUBLIKATION BRUKARE o. METOD VÄRDEN 6 Sociotophandboken
OMRÅDE PUBLIKATION BRUKARE o. METOD VÄRDEN Sociotophandboken 7
Olika värden och brukargrupper Både expertvärderingen och brukarundersökningarna visar att stadsbornas användning av närmiljöer, parker och naturområden sker regelbundet. De stora användarna är barn- och ungdomsgrupper, familjer och pensionärer. Områdena används dels individuellt och för olika slags aktiviteter, dels i grupp och som del i organiserade besök och med program för vistelsen utomhus. Förskolor och skolor använder regelbundet och året runt natur- och grönområden i sina verksamheter och förflyttar sig mellan olika typer av grönområden i hela stadsbygden beroende på områdenas kvaliteter och möjligheter för aktiviteter av olika slag vid olika årstider. Resultaten pekar på att ju fler värden man har tillgång till i närmiljön, desto oftare används den och desto mer använder man parker och natur också på sin fritid och på större avstånd från bostaden. Såväl bostadens närmiljö som närhet till parker och grönområden är viktiga. Tillgänglighet är således förutsättningen för att en plats skall användas och bli värdefull. Undersökningarna visar också att trygghet och trivsel är sådana grundläggande förutsättningar. Undersökningarna har resulterat i ett antal värdebegrepp, som motsvarar de livskvaliteter med vilka Stockholmarna beskriver Stockholms utemiljö, parker och natur. För att vara representativa och samtidigt användbara i stadsplaneringen har begreppen noga valts och avgränsats. Viktiga kriterier har varit vardaglighet och lagom begreppsrymd. De får ej vara överlappande eller dubbeltydiga. Självklart har det funnits en stor mängd olika begrepp i olika undersökningar i olika stadsdelar men begreppsanalysen har gett en tydlig bild av de som är mest centralt och viktigt för Stockholmarna. Värdebegrepp i Stockholms sociotopkarta är: Landform - grönska eller natur av betydelse för landskapsbilden Lekplatslek - barns lek på lekplats Löpträning - iordningställt och belyst motionsspår Naturlek - barns möjlighet till lek i natur Odling - odla i koloniträdgårdar eller odlingslotter Parklek - bemannad lekplats Picknick - samvaro i mindre sällskap, ofta i samband med solbad Promenader - flanerande, strövande, hundrastning, joggning, motionscykling och inlines Ridning - rida och att titta på hästar Ro - avkoppling och upplevelsen av avskildhet och tystnad Skate - skateåkning i ramp eller på mark Skidor - åka skidor på längden Skogskänsla - upplevelsen av stor tyst skog Skridsko - åka skridskor Sitta i solen - en plats att sitta i solen Torghandel - livlig torghandel Uteservering - café eller kiosk med uteservering Utsikt - överblick över landskapet samt känslan av rymd Vattenkontakt - kontakt med större vattenyta. Vild natur - upplevelsen av naturens vildhet och artrikedom Dessa skulle kunna grupperas i några huvudkategorier: fysisk aktivitet (t.ex. bollspel, promenad), social aktivitet (t.ex. folkliv, ro), vatten (t.ex. bad, vattenkontakt), skönhet (t.ex. kulturmiljö, utsikt), natur (t.ex. grön oas, vild natur) och lek (t.ex. lekplatslek, naturlek). Att gruppera värden för brukargrupper är inte självklart enkelt. Leken är barns Backåkning - Åka pulka eller skidor i backe Bad - badupplevelser och vattenlek Blomprakt - rik blomning och trädgårdsodling Bollspel - bollspel och bollek Båtliv - aktivt båt- och kajliv Djurhållning - aktivt lantbruk, 4H och djur i parklek Evenemang - plats för teater- musik- och motionsevenemang eller festivaler Folkliv - viktig mötesplats, ofta många människor och myllrande folkliv Golf - långgolf, kompaktgolf, bangolf och discgolf Grön oas - rum med grönskande golv och väggar Kulturmiljö - plats med kulturhistoriska värden 8 Sociotophandboken
speciella sätt att utforska sin omgivning och att göra sig hemmastadd i den. För ungdomar och unga vuxna är sociala aktiviteter, som att träffas och vara tillsammans med folk, se på och delta i folkliv och evenemang högt rankade. Vuxna och äldre söker både folkliv och ro, både natur och kultur. Sammanfattningsvis kan man säga att alla brukargrupper efterfrågar ett mycket brett register men att olika värden har olika vikt beroende på var i livscykeln man befinner sig. Sociotoparbete i andra städer och kulturer kommer att resultera i en annan begreppsapparat, just därför att värderingar är en kulturell och geografisk fråga. Begrepp ändras också över tiden eftersom värderingar dessutom är en sociokulturell fråga. Varje tid och varje plats är unik. PLATSEN Sociotopkartan Om varje plats är unik, med sina specifika förutsättningar och brukare, hur kan vi då planera? För att fånga platser och samtidigt få en överblick över ett större område, t.ex. en stadsdel, introduceras här begreppet sociotop och planeringsunderlaget Stockholms sociotopkarta. Sociotopmodellen utvecklas Begreppet sociotop introducerades först* i en arkitekturteoretisk uppsats av landskapsarkitekturstuderande Alexander Ståhle vid Institutionen för landskapsplanering SLU. Idén om begreppet kom från ett projektarbete med landskapsarkitekt Anders Sandberg på Stockholms stadsbyggnadskontor om rekreationen i Nationalstadsparken och behovet av att göra bredare och mer platsspecifika studier av utelivet i grönområdet. Sociotop definierades då preliminärt som en plats för människors aktiviteter och upplevelser. I rapporten Sociotop som redskap i grönområdesplanering (SBK 2000) redovisas den metodstudie som genomfördes inom Boverkets och Naturvårdsverkets gemensamma SAMS-projekt (Samhällsplanering med miljömål i Sverige). Här görs en ansats till sociotopkartering av sk. upplevelsevärden inom Stockholms del av Nationalstadsparken. * Begreppet sociotop har senare visat sig förekomma i socialpsykologen Lars Denciks forskning, då som beskrivning av barns sociala livsrum. Begreppet har även förekommit i den tyska landskapsarkitekten Werner Nohls forskning om olika stadstyper och deras sociala sammansättning. Båda forskarna intygar att det finns vare sig en allmän eller vetenskaplig definition av ordet och att de själva använt sociotop som egna hypoteser. Med stöd i samtida forskning av bl.a. Patrik Grahn och Ulla Berglund vid SLU, och med hjälp av intervjuer, observationer och litteraturstudier karterades åtta upplevelsevärden på var sin karta. Dessa kartor slogs sedan samman till en sk. sociotopkarta. Denna karteringsmetod har sedan använts som utgångspunkt för Regionplanekontorets rapport Upplevelsevärden sociala kvaliteter i Stockholmsregionens grönstruktur (2001), ett förslag till karteringsmodell för samtliga Stockholms gröna kilar. Stockholms sociotopkarta Stockholm grönkarta, och dess underlag biotopkartan och sociotopkartan, tar sin utgångspunkt i kommunfullmäktiges beslut 1996 om att inventera och klassificera stadens parker och grönområden. Förslaget till grönkarta godtogs av gatu- och fastighetsnämnden oktober 1999 och stadsbyggnadsnämnden mars 2000. Sociotopkartan för ytterstaden, som påbörjades redan 1996, slutfördes hösten 2002. Innerstaden karterades under 2001. I rapporten Sociotopkarta för parker och andra friytor i Stockholms innerstad (2002) beskrivs utförligt den metod som använts för sociotopkarteringen av hela staden. Här är en kortare sammanfattning i sex steg: 1. Kulturellt och geografiskt sammanhang Sociotopen definieras förslagsvis som en specifik plats användning och betydelse i en specifik kultur. Kulturen är i detta fall de som lever, bor eller arbetar, i Stockholms stad eller ett specifikt stadsdelsområde. Sociotophandboken 9
2. Friyteidentifiering Friytor, parker och grönområden delas in i tre typer: del i större friområde > 50 ha (äng, skog), enskild friyta 0,5-50 ha, bebyggelseområde med friytor < 0,5 ha. Bebyggelseområdena motsvarar i flesta fall tomten, d.v.s. detaljplanens kvartersmark. Friytetyperna avgränsas. Enskilda friytor och delar i friområden namnges på en underlagskarta för den kommande värderingen. 3. Expertvärdering Expertvärderingen (se kap. LIVET) grundas i kända forskningsresultat, förvaltningserfarenheter, expertmöten och observationer, av t.ex. en utbildad landskapsarkitekt. Observationer görs i större friområden och friytor 0,5-50 ha, under olika årstider och med stor uppmärksamhet, även på spår av aktivitet. De flesta värdena kan fångas här, men särskilt kulturmiljöer, landformer och viktiga gångstråk, som är svårt att få i brukarvärderingen. 4. Brukarvärdering Brukarvärderingen (se kap. LIVET) handlar om att fråga folk, många olika brukargrupper, och på många olika sätt. För Stockholms sociotopkarta användes en kombination av enkäter till vuxna och förskolepersonal, öppna möten, fokusgrupper med ungdomar och personliga intervjuer. Forskare och statistiker hjälper till med statistisk säkerhet och datakvalitet. Tjänstemän vid t.ex. stadsdelsförvaltningen hjälper med distribution, marknadsföring och lokal dialog. brukarvärderingar. Det handlar om att kritisera och väga materialet, där brukarna av princip har utslagsröst vid gränsfall då det ju är de som sociotopkartan ska representera. Sociala och kulturella värden: Frågan är: Vilka värdebegrepp är relevanta för människors vardagsliv utomhus, samt för stadsplaneringen? Denna utvärdering är kanske det mest kreativt intressanta i sociotoparbetet och beskrivs i första kapitlet LIVET. På kartan markeras kulturmiljöer av riksintresse med heldragen blå linje och kulturmiljö av kommunalt intresse med streckad blå linje. Värdefulla landformer som de definieras i Stockholms byggnadsordning karteras med blå skraffering. Värden av social karaktär (t.ex. lekplats, ro, folkliv) markeras med blå bokstavssymbol. Lokalt eller regionalt värde: Olika platser har olika upptagningsområde, vilket inte bara kan bero på storleken (t.ex. Grimstaskogen) utan också på alldeles särskilda värden (t.ex. utsikten vid Monteliusvägen). Därför har de värdefulla friytorna indelats i lokalt (för stadsdelens invånare) och regionalt (för alla Stockholmare) värdefulla. Platser med regionalt värde markeras med inramning. Riksintressanta platser är i princip de som karterats som kulturmiljö av riksintresse. 5. Syntes och kartering Den stora mängd information om olika friytors betydelse måste nu syntetiseras och komprimeras för att bli till ett planeringsbart kartunderlag, en sociotopkarta. Det finns en karta för varje stadsdelsområde inom Stockholms stad. Värdefulla friytor: Första frågan är: Vilka ytor är egentligen värdefulla? Här görs en noggrann avvägning och kritisk avgränsning av de ytor som i olika undersökningar visat sig vara av särskild betydelse, och som av denna anledning med högsta sannolikhet kommer att vara relevanta i en faktisk planeringssituation, t.ex. bli föremål för en konflikt. Sociotopkartans syfte är emellertid att undvika onödiga konflikter och främja en utvecklingsdiskussion. Dessa friytor >0,5 ha markeras med grönt. Nästa fråga är: Hur kopplas olika värden till specifika friytor (>0,5 ha)? Detta är en arbetsam process som innebär att jämföra platsspecifika expert- och Bebyggelseområden: Friytor mindre än 0,5 ha behandlas som del i bebyggelseområde. Dessa områden, vilka oftast utgör kvartersmark, delas in i fyra klasser beroende av deras täthet: 1.Ljusgrön: Mycket gles bebyggelse (>75% värde fulla friytor) Ex. Äppelviken 2.Gul: Gles bebyggelse (50-75% värdefulla friytor) Ex. Fredhäll 3.Orange: Tät bebyggelse (25-50% värdefulla fri ytor) Ex. Hammarbysjöstad 4.Brun: Mycket tät bebyggelse (< 25% värdefulla friytor) Ex. Östermalm 10 Sociotophandboken
Det skall nämnas att större grönytor som bedömts ha lågt bruksvärde som t.ex. ytor längs motorvägar har klassats i grupp 1. Industri- och hamnområden och stora parkeringsplatser klassades generellt i grupp 4, p.g.a. avsaknaden på värdefulla friytor för utevistelse och fritidsliv. Viktiga gångstråk: Gångstråk, gröna och grå, mellan och genom grönområden är av avgörande betydelse för hur de används och hur man rör sig i staden. Därför har ett slags stomnät för gångtrafiken markerats, med viktiga stråk i grönt och luckor i nätet (behov av gångstråk) med rött. Barrriärer: Område som används för transport eller terminaländamål, järnvägar och vägar med mer än 8000 fordon per dygn betraktas som barriärer för utevistelsen. De markeras i vitt på kartan. Planläggning: En allmänt värdefull friyta som inte är planlagd som parkmark eller offentlig plats, alternativt planlagd för annat ändamål (t.ex. gatumark) avgränsas med röd markering. 6. Uppdatering och kontroll En sociotopkarta är daterad. För att den ska vara aktuell och användbar behöver den ständigt prövas och uppdateras. Detta arbete görs dels av stadsdelsförvaltningen som har nära kontakt med stadsdelens invånare, förändringar i värderingar etc. De registrerar förändringar och rapporterar in till ansvarig för sociotopkartan på stadsbyggnadskontoret. I samband med olika planeringsprojekt prövas kartan och olika brukarundersökningar genomförs som ger ny kunskap. Stadsbyggnadskontoret, gatu- och fastighetskontoret och stadsdelsförvaltningarna bidrar gemensam till att förädla sociotopkartans information över tid. Det är viktigt att det finns en samordnande person på stadsbyggnadskontoret. Kontakten med forskningen och media Den 23 november 2001 hölls ett seminarium med några forskare inom grönstruktur och planering. Deltagare var arkitekt Björn Malbert och landskapsarkitekt Elisabeth Lundgren-Alm från Chalmers, miljöpsykolog Maria Nordström från Stockholms universitet och landskapsarkitekt Gunilla Lindholm från SLU Alnarp, samt Anders Sandberg, Alexander Ståhle och Lars-Magnus Ejdeholm från stadsbyggnadskontoret. Sociotopkartan, dess teori och metod diskuterades. Några av slutsatserna var att sociotopbegreppet kan bli ett bättre begreppsredskap än de som tidigare använts för samma saker, d.v.s. friyta och grönyta etc., att begreppet skulle kunna bidra till att öka förståelsen och kunnandet kring platser och platser betydelse, platsers förändring och brukets förändring. Man betonade dialogen med medborgarna, särskilt i tidiga planskeden. Man tyckte det var viktigt visa att kartan inte är en ny restriktionskarta utan ett underlag för att söka samband, relationer och utvecklingspotentialer för att öka kvaliteten. GREENSCOM OCH COST 11 Sociotoparbetet har även bedrivits i kontakt med två större EU-finansierade forskarsamarbeten GREENSCOM (Communicating Urban Growth and Green) och COST 11 (Greenstructures and Urban planning), båda med forskare från hela Europa. Sociotoparbetet redovisades på GREENSCOM-konferensen i Helsingfors i juni 2000 och COST 11-konferensen i Milano i september 2002. Intresset har varit stort för stadsbyggnadskontorets utvecklingsarbete och texter om sociotopkartan publicerades i konferensernas rapporter. GREENSCOM-projektet har t.o.m. tagit sociotoparbetet och grönkartan som ett exempel som de särskilt utvärderat. De skriver positivt och hoppfullt i en rapport (2001):... As an instrument we can say that it (the greenmap) is: 1. Socially sustainable: Since its very intention is to enhance the significance of public structures, better public structures and services and their accessibility and work for empowerment of citizens. As a planning instrument it opens multiple fields of action. It is especially intended to make room for the users field of action, lifeworld wich means daily life, since it actively goes in search of lifeworld values and is intended for citizens to put to use in their daily life. It also implies new agencies. First of all the making of the greenmap requires collaboration between different experts. Secondly, it makes room for the citizens in the planning process, and this user agency is intended to be continuous, not one consultation. With what success these new agencies are realised should be visible within a short time. 2. Communicatively sustainable: It allows for mutliple fields of action, and diverse meanings. It also gives time, since it is not a once and for all mapping and evaluation, but an ongoing process. It is indeed meant for gaining a comprehensive view that has a significance at local level. Further more, it is intended to prevent deadlocks in communcation. 3. Ecologically sustainable: The stress of this instrument is on the local character of green and the cultural context where the instrument is applied. Especially the lifeworld approach to green is a network-oriented approach, as such ecologically sustainable. It is also meant to be combined with a more object-oriented approach (the ecological biotopemap) and a supposedly process-oriented appoach (the technical map on recycling). As a hole the greenmap seems to combine succesfully a role for the green both in the strategic approach of the instrument and in the cultural context where it is applied. Sociotophandboken 11
På konferenser Sociotoparbetet har också redovisats och diskuterats på några planeringskonferenser i Sverige: konferensen om biologisk mångfald i Göteborg hösten 2000 anordnad av Centrum för biologisk mångfald vid SLU, konferensen om tätortsnära natur i Göteborg vintern 2003 anordnad av Länsstyrelsen i Västra Götaland, samt det uppmärksammade stadsplaneringsseminariet Stockholm at Large 2 på Färgfabriken i Stockholm hösten 2002. I universitetsutbildningar Intresset har varit stort för sociotoparbetet från olika universitetsutbildningar. Modellen har föredragits på flertalet kurser vid Arkitekturskolan KTH, Institutionen för landskapsplanering SLU i Alnarp och Ultuna, Kulturgeografiska institutionen och Institutionen för systemekologi vid Stockholms universitet. I en uppsats från Stockholms universitet (Lind mfl. 2002) har sociotopkartorna för Södermalm prövats och fördjupats i en studie av ungdomars mötesplatser i staden. Den bekräftar parkernas betydelse både som mötesplatser, t.ex. Björns trädgård, Nytorget och platser för avskildhet, t.ex. Vita bergsparken, Tantolunden. I sin sammanfattning skriver de Vi tror att sociotopkartan kan bli ett framtida redskap för att lyckas bevara kvaliteter i ett område som man idag annars kan missa.. I media Förutom de artiklar i lokalpressen som uppmärksammade stadsdelarnas enkäter och dialogen tyck om dina parker! publicerades en längre artikel om kommunens förtätningsstrategier och friyteplanering i morgontidningen DN:s På Stan-bilaga den 24 November 2001. Artikeln recenserade den markinventering av byggbar mark som genomförts i innerstaden av Gatu- och fastighetskontoret, den sk. Gluggutredningen. Här lyftes sociotopkartan fram som ett potentiellt redskap för att diskutera olika värden i den obebyggda marken, gluggarna. Journalisten använde uttryck som sociotopiska ambitionerna stora sociotopiska värden en mångfacetterad sociotop. Detta skulle kunna ses som en bekräftelse på sociotopkartans och kanske t.o.m. sociotopbegreppets framtida potential. I andra städer Regionplane- och trafikkontorets rapport Upplevelsevärden som använt sociotopmodellen föreslår att den används för samtliga kommuner i Stockholmsregionen. Modellen har också spridits till andra städer. Under 2002 och 2003 har flera svenska kommuner inlett arbete med en sociotopkarta med Stockholms modell som förebild: Luleå, Halmstad, Hedemora, Oxelösund, Alingsås, Helsingborg samt Park- och naturförvaltningen i Göteborgs stad. Ett nystartat forskningsprojekt om Helsingfors stadsnära skogar Neighborwoods har bestämt att delvis använda sociotopkartor. Slutligen användes modellen i ett examensarbete vid SLU (och Minor Field Study för SIDA) under våren 2003 om barns lekmiljöer i staden Bagamoyo, Tanzania. STRATEGI Mål och riktlinjer Det finns flera internationella och nationella dokument som ställer krav på planering för hållbar utveckling och dialog. FN:s handlingsprogram Agenda 21, som Sverige antog 1992, är ett sådant. Likaså Konventionen om mänskliga rättigheter och Barnkonventionen, som bl.a. kräver barns rätt till lek, vila och fritid. Nationella mål och riktlinjer 1999 fick Sverige 15 nationella miljömål, där ett heter God bebyggd miljö. Här står bl.a att Naturoch grönområden i och i närheten av tät bebyggelse värnas för att ge god tillgänglighet till områden för rekreation och lek.. Regeringen har också föreslagit 18 nationella mål för folkhälsan (Prop. 2002/03:35). Mål nr 6 föreslås vara Tillgängliga grönområden för rekreation. Här påtalas särskilt behovet av bullerfria och säkra grönområden i närheten av bostadsområden, stimulerande förskole- och skolgårdar för barn och bra utemiljöer vid särskilda boendeformer för äldre och funktionshindrade. Boverket föreslår i sin handbok Gröna områden i planeringen (1999), med stöd i de nationella målen, riktlinjer för hur en god tillgång på rekreationsmöjligheter bör uppnås. De är hämtade från Nordiska ministerrådets rapport Friluftsliv trenger mer enn arealer (1996) och liknar i sin princip EU:s arbete med European common indicators. Riktlinjerna är i grunden kvantitativa och föreskriver minsta grönytestorlek, med visst kvalitativt innehåll, inom minsta avstånd. Om dessa normer går det att ha mycket invändningar, t.ex. är de inte anpassade till tätortsstorlek, lokala förhållanden, stadstyp (villaområden eller kvartersstad). Gäller dessa mått hela Sverige, Norden, Europa? 12 Sociotophandboken
Närparken (med grön oas, lekplats) inom 50 meter Lokalparken (med grön oas, bollspel) minst 0,3-0,6 ha inom 200 meter Stadsdelsparken (med natur, vatten, bollspel, mötesplats) minst 10-20 ha inom 500 meter Friarealer >1000 ha med en täckningsgrad på 300-400 m2/invånare Sammanfattning av Boverkets riktlinjer Stockholms planeringsriktlinjer Faktum är ju att varje stad har sin specifika karaktär och lokalkultur. På ett övergripande plan fångas detta i Stockholms översiktplan. Här finns allmänna råd om att varje stadsdel skall erbjuda områden för närrekreation som har gott lokalklimat och som är fria från störningar. Områdena skall vara lämpliga för lek, motion, avkoppling, samvaro och skönhetsupplevelser och kunna fungera som mötesplats och för nöjes- och festarrangemang. Karaktärisering av olika stadsdelar och förhållningssätt ger i byggnadsordningen viss vägledning. Viktiga utgångspunkter finns också i Stadens integrationsprogram och tillgänglighetsprogrammet Stockholm en stad för alla. Men arbetet med Stockholms grönkarta och delarna om sociala och kulturella värden, Sociotopkartan, har inneburit en nödvändig fördjupning i landskapsbild och lokalkultur inom Stockholms friytor och grönområden. Remissförslaget till Stockholms parkprogram grundar sig i stora delar på arbetet med grönkartan. Parkprogrammet beskriver hur grönstrukturanalyser bör integreras i planprogram, detaljplanering, parkplaner, parkprojekt och MKB. Det handlar om en analys före av förutsättningarna och en efter på plan-/ projektförslagets konsekvenser. En grönstrukturanalys innefattar analyser av ekologi, landskapsbild m.m. och framförallt analys av parktillgången, d.v.s. tillgången på sociala värden i friytor och grönområden. Riktlinjer för god parktillgång Parkprogrammets riktlinjer för god parktillgång har tagits fram med stöd i samtida forskning (Grahn, Berglund), europeiska, nordiska, nationella och regionala rekommendationer, samt omfattande lokala studier (se kap. LIVET). De bör betraktas som tillförlitliga och nödvändiga redskap i stadsplaneringen och torde också vara en god definition på det nationella miljömålet God bebyggd miljö för Stockholms friytor och grönstruktur. Parkprogrammet pekar ut två sätt för att analysera parktillgången : kvantitativt och kvalitativt. Båda analyserna kan genomföras med hjälp av Stockholms sociotopkarta och är nödvändiga för att komma fram till vad ett stadsområde kräver för mängd och typ av parker och friytor. Riktlinjer för tillgång och tillgänglighet Den kvalitativa analysen av parktillgången är principiellt den viktigaste. Det är ju kvaliteter som människor efterfrågar, inte ytor i sig, även om olika kvaliteter kräver yta. Olika brukare har dock olika krav, som nämnts i kapitlet LIVET, men de har också olika möjligheter att förflytta sig. Barn, särskilt förskolebarn, är mycket känsliga för trafikbarriärer. De leker främst inne på lekplatser eller i grönytor nära hemmet eller förskolan. Låg- och mellanstadiebarn rör sig längre men har begränsad orienteringsförmåga. Ungdomar och vuxna är ofta mycket rörliga. Äldre och funktionshindrade har liten räckvidd och kan ha svårt med trafikbarriärer. Med denna kunskap grundad i både samtida forskning och framförallt det lokala sociotoparbetet i Stockholm (se kap. LIVET) föreslår Parkprogrammet riktlinjer för planeringen för den kvalitativa parktillgången. Dessa kvalitativa riktlinjer gäller alla stadstyper in om Stockholms stad. Mycket nära inom ca 200 m grön oas, lek, promenader, ro, sitta i solen Nära inom ca 500 m blomprakt, bollspel, folkliv, parklek, picknick En bit bort inom 1-2 km bad, båtliv, djurhållning, evenemang, fiske, löpträning, odling, pulkaåkning, ridning, skridsko, skidor, skogskänsla, torghandel, vattenkontakt, vild natur, uteservering, utsikt Kvalitativ parktillgång (inom gångavstånd) Faktum är ju att kvaliteter tar plats. En tumregel för dimensionering av den offentliga parkmarken utifrån kvalitetskraven ovan kan vara följande matris, som är baserad på Boverkets allmänna riktlinjer: Sociotophandboken 13